SFS 2020:362 Lag om änd­ring i jor­da­bal­ken

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i jor­da­bal­ken utfär­dad den 28 maj 2020 enligt riks­da­gens beslut1 före­skrivs i fråga om jordabalken2 dels att nuva­rande 10 kap. 6 a § ska beteck­nas 10 kap. 6 b §, dels att 8 kap. 8, 28 och 31 d §§, 9 kap. 3 §, 10 kap. 3 § och 19 kap. 1 och 14 §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det ska infö­ras sex nya para­gra­fer, 8 kap. 8 a §, 9 kap. 3 a §, 10 kap. 3 a och 6 a §§ och 19 kap. 4 och 5 §§, och när­mast före 19 kap. 4 § en ny rubrik av föl­jande lydelse. 8 kap. 8 §3 en upp­säg­ning ska vara skrift­lig, om inte ett skrift­ligt erkän­nande av upp­säg­ningen läm­nas. i fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ ska uppsäg-​​ ningen dock all­tid vara skrift­lig. en upp­säg­ning får ske hos den som är behö­rig att ta emot arren­de­av­gift på jord­ä­ga­rens väg­nar. en skrift­lig upp­säg­ning ska del­ges den som söks för upp­säg­ning. delgiv-​​ ning får inte ske enligt 34–38 och 48 §§ del­giv­nings­la­gen (2010:1932). om den som söks i sin hem­vist inte påträf­fas, får upp­säg­ningen skic­kas i rekom­men­de­rat brev till hans eller hen­nes van­liga adress. ett exem­plar av upp­säg­ningen ska dess­utom läm­nas antingen i den sök­tes bostad till en vuxen med­lem i det hus­håll som han eller hon till­hör eller, om han eller hon dri­ver rörelse med fast kon­tor, på kon­to­ret till någon som är anställd där. om inte någon av de nämnda per­so­nerna påträf­fas ska upp­säg­ningen i stäl­let läg­gas i den sök­tes post­låda, om det finns en sådan. upp­säg­ning har skett när de nämnda åtgär­derna har vid­ta­gits. om en jord­ä­gare eller arren­da­tor, hos vil­ken upp­säg­ning ska ske, inte har någon känd hem­vist i sve­rige och det inte hel­ler finns något känt ombud som har rätt att ta emot upp­säg­ning för honom eller henne, får upp­säg­ningen ske genom kun­gö­relse i post- och inri­kes tid­ningar. en ansö­kan hos dom­stol med yrkande om att ett arren­de­för­hål­lande ska upp­höra eller att en arren­da­tor ska avhy­sas gäl­ler som upp­säg­ning när del- giv­ning har skett i behö­rig ord­ning. det­samma gäl­ler en ansö­kan enligt lagen (1990:746) om betal­nings­före­läg­gande och handräck­ning om att en arrenda-​​ tor ska avhy­sas. i fråga om jord­bruks­ar­rende eller bostads­ar­rende finns det ytter­li­gare bestäm­mel­ser i 8 a § om sät­tet för upp­säg­ning av ett sådant avtal. i fråga om anlägg­nings­ar­rende finns det sär­skilda bestäm­mel­ser i 11 kap. 6 § om vad en upp­säg­ning av ett sådant avtal ska inne­hålla. 1 prop. 2019/20:125, bet. 2019/20:cu20, rskr. 2019/20:283. 2 bal­ken omtryckt 1971:1209. senaste lydelse av 10 kap. 6 a § 1984:678. 3 senaste lydelse 2010:1935. sfs 2020:362 pub­li­ce­rad den 29 maj 2020 sfs 2020:362 2 8 a § en upp­säg­ning av ett avtal om jord­bruks­ar­rende eller bostads­ar­rende ska, utö­ver vad som fram­går av 8 §, också anses ha skett när upp­säg­ningen har skic­kats i ett rekom­men­de­rat brev till mot­ta­ga­rens van­liga adress. om jord­ä­ga­ren eller arren­da­torn har upp­gett en post­a­dress som ska använ-​​ das av mot­par­ten för med­de­lan­den till honom eller henne, ska den adres­sen anses som hans eller hen­nes van­liga adress. i annat fall ska mot­ta­ga­rens folk­bok­fö­rings­a­dress eller, om mot­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, den post- adress som är regi­stre­rad i ett regis­ter som anges i 29 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) anses som mot­ta­ga­rens van­liga adress. denna para­graf gäl­ler inte vid upp­säg­ning i för­tid enligt 23 §. 28 §4 vid jord­bruks­ar­rende och bostads­ar­rende får ett avtal mel­lan jord- äga­ren och arren­da­torn om att en fram­tida tvist med anled­ning av arrende-​​ för­hål­lan­det ska över­läm­nas till avgö­rande av skil­je­män utan vill­kor om rätt för par­terna att klandra skil­je­do­men inte göras gäl­lande i fråga om 1. arren­da­torns rätt eller skyl­dig­het att till­träda eller sitta kvar på arrende-​​ stäl­let, 2. fast­stäl­lande av arren­de­vill­kor i fall som avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 b §, eller 3. bestäm­mande av ersätt­ning enligt 9 kap. 14 §. i övrigt gäl­ler inte ett vill­kor i skil­jeav­ta­let som inne­bär att skil­je­män har utsetts. inte hel­ler gäl­ler vill­kor om skil­je­män­nens antal, sät­tet att utse dem eller för­fa­ran­det vid skil­je­nämn­den. i dessa avse­en­den ska lagen (1999:116) om skil­je­för­fa­rande tilläm­pas. detta hind­rar dock inte att arren­de­nämn­den i skil­jeav­ta­let utses till skil­je­nämnd eller att det i avta­let bestäms en viss tid för med­de­lande av skil­je­dom. 31 d §5 föl­jande beslut av hov­rät­ten får inte över­kla­gas: 1. beslut i en fråga om upp­skov med avträde enligt 9 kap. 12 b § eller 10 kap. 6 b §, när det gäl­ler hän­vis­ningen till 9 kap. 12 b §, eller 2. beslut i en fråga som avses i 9 kap. 17 a, 18, 21 eller 21 a § eller 11 kap. 6 b §. hov­rät­ten får dock tillåta att ett beslut i en fråga som avses i första styc­ket över­kla­gas, om det finns sär­skilda skäl för en pröv­ning av om till­stånd ska ges enligt 54 kap. 10 § första styc­ket 1 rät­te­gångs­bal­ken. 9 kap. 3 §6 vid arrende för viss tid som inte under­sti­ger ett år ska upp­säg­ning all­tid ske för att avta­let ska upp­höra att gälla vid arren­de­ti­dens utgång. en jord­ä­gare eller arren­da­tor som vill att arren­de­vill­ko­ren för en ny arrende-​​ period ska änd­ras, ska med­dela mot­par­ten detta skrift­ligt. den som är be- hörig att ta emot arren­de­av­gift på jord­ä­ga­rens väg­nar är också behö­rig att ta emot ett sådant med­de­lande. upp­säg­ning och begä­ran om vill­kor­sänd­ring ska göras senast ett år före arren­de­ti­dens utgång, om avta­let har träf­fats för minst fem år, och i annat fall senast åtta måna­der före arren­de­ti­dens utgång. om avta­let inte sägs upp inom rätt tid, anses det för­längt med en tid som mot­sva­rar arren­de­ti­den, dock längst fem år, eller, om begä­ran om villkors-​​ änd­ring har gjorts, med den tid och på de vill­kor i övrigt som bestäms enligt 9 §. 4 senaste lydelse 1999:119. 5 senaste lydelse 2005:1058. 6 senaste lydelse 1984:678. sfs 2020:362 3 ett avtals­vill­kor som stri­der mot första eller andra styc­ket gäl­ler mot arren­da­torn, om det har god­känts av arren­de­nämn­den. om par­terna har avta­lat om längre tid för för­läng­ning än som anges i andra styc­ket gäl­ler det vill­ko­ret utan sådant god­kän­nande. 3 a § en begä­ran om vill­kor­sänd­ring ska anses ha skett när begä­ran har skic­kats i ett rekom­men­de­rat brev till mot­ta­ga­rens van­liga adress. om jord­ä­ga­ren eller arren­da­torn har upp­gett en post­a­dress som ska använ-​​ das av mot­par­ten för med­de­lan­den till honom eller henne, ska den adres­sen anses som hans eller hen­nes van­liga adress. i annat fall ska mot­ta­ga­rens folk­bok­fö­rings­a­dress eller, om mot­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, den post- adress som är regi­stre­rad i ett regis­ter som anges i 29 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) anses som mot­ta­ga­rens van­liga adress. 10 kap. 3 §7 vid arrende för viss tid ska upp­säg­ning all­tid ske för att avta­let ska upp­höra att gälla vid arren­de­ti­dens utgång. en jord­ä­gare eller arren­da­tor som vill att arren­de­vill­ko­ren för en ny arren­de­pe­riod ska änd­ras, ska med­dela mot­par­ten detta skrift­ligt. den som är behö­rig att ta emot arren­de­av­gift på jord­ä­ga­rens väg­nar är också behö­rig att ta emot ett sådant med­de­lande. upp­säg­ning och begä­ran om vill­kor­sänd­ring ska göras senast ett år före arren­de­ti­dens utgång. om avta­let inte sägs upp inom rätt tid anses det för­längt med fem år eller, om begä­ran om vill­kor­sänd­ring har gjorts, med den tid och på de vill­kor i övrigt som bestäms enligt 6 b §. ett avtals­vill­kor som stri­der mot första eller andra styc­ket gäl­ler mot arren­da­torn, om det har god­känts av arren­de­nämn­den. om par­terna har av- talat om längre tid för för­läng­ning än som anges i andra styc­ket gäl­ler det vill­ko­ret utan sådant god­kän­nande. 3 a § en begä­ran om vill­kor­sänd­ring ska anses ha skett när begä­ran har skic­kats i ett rekom­men­de­rat brev till mot­ta­ga­rens van­liga adress. om jord­ä­ga­ren eller arren­da­torn har upp­gett en post­a­dress som ska använ-​​ das av mot­par­ten för med­de­lan­den till honom eller henne, ska den adres­sen anses som hans eller hen­nes van­liga adress. i annat fall ska mot­ta­ga­rens folk­bok­fö­rings­a­dress eller, om mot­ta­ga­ren är en juri­disk per­son, den post- adress som är regi­stre­rad i ett regis­ter som anges i 29 § del­giv­nings­la­gen (2010:1932) anses som mot­ta­ga­rens van­liga adress. 6 a § om den arren­de­av­gift som är att anse som skä­lig vid en pröv­ning enligt 6 § är väsent­ligt högre än avgif­ten för den tidi­gare arren­de­pe­ri­o­den ska arren­de­nämn­den, om arren­da­torn begär det och det finns sär­skilda skäl för det, bestämma att avgif­ten ska beta­las med lägre belopp under en skä­lig tid. 19 kap. 1 §8 inskriv­ning enligt denna balk ska göras i fas­tig­hets­re­gist­rets inskriv-​​ nings­del. bestäm­mel­ser om fas­tig­hets­re­gist­ret finns i lagen (2000:224) om fastig-​​ hets­re­gis­ter. 7 senaste lydelse 1984:678. 8 senaste lydelse 2008:153. sfs 2020:362 4 expe­di­tions­av­gif­ter 4 §9 rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om expe­di­tions­av­gif­ter för bevis eller andra hand­lingar som visar en inskriv­nings­åt­gärd. 5 §10 om en expe­di­tions­av­gift inte har beta­lats i rätt tid ska inskrivnings-​​ myn­dig­he­ten lämna avgif­ten för indriv­ning. rege­ringen får med­dela före- skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för obe­tyd­liga belopp. bestäm­mel­ser om indriv­ning finns i lagen (1993:891) om indriv­ning av stat- liga ford­ringar m.m. vid indriv­ning får avgifts­be­slu­tet verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken. 14 §11 om det är nöd­vän­digt för utred­ningen, får inskriv­nings­myn­dig­he­ten besluta om upp­skov i ett ärende till en viss senare inskriv­nings­dag. det- samma gäl­ler om en ansö­kan inte inne­hål­ler de upp­gif­ter som anges i 11 § och ansö­kan på grund av detta inte kan tas upp till pröv­ning utan väsent­lig olä­gen­het. om upp­skov beslu­tas enligt första styc­ket, får sökan­den före­läg­gas att ge in den utred­ning eller de upp­gif­ter som behövs. före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. om sökan­den inte föl­jer före­läg­gan­det, får ansö­kan avvi­sas. en upp­lys­ning om detta ska tas in i före­läg­gan­det. i fall som avses i 16 § får sökan­den även kal­las till ett sam­man­träde. i fråga om ett sådant sam­man­träde gäl­ler 16 § andra styc­ket. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2020. 2. de nya bestäm­mel­serna i 8–10 kap. gäl­ler även för arren­de­av­tal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det. om ett avtal om bostads­ar­rende har sagts upp eller om en begä­ran om vill­kor­sänd­ring av ett sådant avtal har skett före ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas dock 10 kap. 6 a § på avta­let först efter det att frå­gan om för­läng­ning eller vill­ko­ren för för­läng­ningen är slut­ligt avgjord. 3. bestäm­mel­serna i 19 kap. 5 § ska inte tilläm­pas på beslut om expedi-​​ tions­av­gift som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar mor­gan johans­son erik häll­strö­mer (justi­tie­de­par­te­men­tet) 9 tidi­gare 19 kap. 4 § upp­hävd genom 2008:153. 10tidigare 19 kap. 5 § upp­hävd genom 2008:153. 11senaste lydelse 2015:369.