SFS 1933:269

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling,. onn - - nr 269—278. - ' utkom från en 7 junt­tryc­ket 1933. t ht — q . nr 280. : (habrik och datam kon. tn, från pre­dik­sto­len} l a g om ägo­fred; given slock­holms slott den 8 funi 1933, “konung, göra veter­ligt: vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des att vi,med riks­da­gen’, ? gen", funni fun­nit gott för­ordna - som föl­jer: 1 kap. om vård av hem­djur. var, som äger eller till under­håll eller nytt­jande mot­ta­git bem­djur, vare je. plik­tig att medelst häg­nad eller vall­ning eller på annat sätt hålla sådan vård ire: om dem, att de ej olov­li­gen inkomma å annans ägor, stad­gat. om rätt för delä­gare i sam­fälld mark att där utsläppa hem­djur är : sär­skilt 2 kap. om stäng­sel­skyl­dig­het. : 2 §. - tge­nom stäng­sel hnytt­jas fas­tig­hets kunna hål­las ägor till­från angrän­sande bete för hem­djurä­gor och åfin­nas annan­dju­ren fas­tig­het, tjän­li­gast skal på yrkande från mel­lan ägor skilda av väg, varå grind endera sidan stäng­sel hål­las eller led mel­lan ej må hål­las, ägorna. =äger stängsel-​​ ace] skyl­dig­het ej rum. . ä mel­serna ii denna para­graf, dåå för­ord­nan fö de om' dlix. : .betes­re­gle­ring 0 omm. med­de­lats å lats ifå i fråga om visst län eller viss del av län, stad­gas 1 ad, för­an­le­des stäng­sel­skyl­dighe a be t en så en d d, fjär­de­del. a è an del i stängs­let med tre fjär­de­de­lar och gran­nen blott m anna­tar­dera fall tage var­dera sidan skall svara utläg­gas lika lott. för viss i ett­sträcka sam­man­hang. .å mar­ken;gch an i fråga om stängs-​​ gkall densfa på där ej annat grund av mar­kens beskaf­fen­het större svå­rig­het - g över­ens­kom­mits, on skä­lig minsk­ning i lets ängdupp­fö­rande där­e­mot beräk­nas; eller under­håll, ingår i stängs­let skall vid­grind förde tor led. eller let, >skall avse­ende ock fäs­tas å större kost­nad för grin­den eller ledet. —— ! riks­da­gens skri­velse 1933: 201. . 121—830024. svensk för­fatt­nings­sant­ling 1933, nr 269—278. 1938. nr 269. — 4 8. — 444 stäng­sel går ä808™"š d'av stängs­let skall sät­tasi eea­ran­nat vat­ten, å sin egen sida,somochej tage päda gör fred utan stäng-​​ lott i det p sel, stäng­sel, hålle var-​ite"h remel­lan å ena sidan,sät­tes må det ske. över vatt­net. samma gälle, fin­nes där­fastig lämp part,eters ägor att helå upp­fö­ras skil­jas av väg. stängs­let sät­tes gsr pile syn­ner­lig svin (rär agogr: ävopräns över berg eller ig svåri hetochel­ler prö­vas oskä­li­gan­nor­stä­des, tjän­ligt. kost­nad,vål­las varde där stäng­sel i fall, stängs­let omejvilka satt kan : sy qr z ; i an p intrång â fas­tig­het, där stängs­let sät­tes, svare här­för ånuau­nat anda eller da w : fter sin andel. i skyl­dig­he­ten. å ersätt­ning, n gång. å som på ` ded­lev kall güldas, bestäm­mes ängscl­skyl­diga var i pen­ningar : att utgå pånå o 5 $. m . : stäng­sel skall vara så beskaf­fat, att det fre­dar mot större hem­djur (häs­tar och fre­dar jäm­väl mot mindre hem­djur prö­vas nöt­kre­a­tar). i îråga om vis­sot län elle­rel­ler viss visst del avslag av sådana län erfor­der­ligt, djur, j attan­kom­mer stäng­sel pill­skap därom med­dela å att efter hörande före­skrift, av veder­bö­rande sådan före­skrift lands­ting „och äge tillämp­ning hushållnings-​​ jäm­väl i : i fråga om stäng­sel, som skall hål­las i grän­sen mel­lan det område före­skrif­ten avser och invid­lig­gande mark. -v stäng­sel skall om våren vara i fred­gillt stånd den 15 maj och där­ef­ter under­hål­las, intill dess på hös­ten tjäle kom­mer i mar­ken, tid, dål prö­vas i fråga om visst län eller viss del av län lämp­ligt, att den stäng­sel om våren skall vara fred­gillt, sät­tes till annan dag än den 15 maj, ankom­mer på konungen att efter hörande av veder­bö­rande lands­ting och hus- håll­nings­säll­skap därom med­dela före­skrift. . om rätt för läns­sty­relse att bestämma, vil­ken tid av året grind över all­män väg skall hål­las avlyf­tad, är sär­skilt stad­gat, 7 s. . skall stäng­sel­skyl­dig­het utgö­ras av delä­gare i sam­fälld jord, tage dessa del i skyl­dig­he­ten efter vars och ens lott i jor­den. . har yrkande, att stäng­sel skall fordras för sam­fälld jord, vid bli­vit omröst­ning över- i laga ord­ning mel­lan delä­garna läm­nats utan bifall, vare de, som rös­tade, cj därav hind­rade att påyrka stängs­let, där de vilja över­taga de övriga” delä­gar­nas ande­lar i detta. 8 §. för stäng­sel­skyl­dig­het svare i fråga om fasti ghet, som­fas­tig­het till­hör äga­ren. kro­nan eller är all­män fas­tig­het upp­lå­ten på arrende. inrätt­ning, inn­cha­va­ren samt |i sld; + fråga om heten, annan :i vad angår sting­sels under-​​= . lgge skyl­dig ° . håll, å arren­da­torn. stäng­sels upp­fö­rande eller ny ägare eller inne­ha­vare vare under­håll­plik­tig full­göra vad färe­trä­da­ren efter­satt i ] .- . . . . me h j ö l s ii pen­ningar, i i som för­fal­lit till m stäng­sel kring betal­ning,präst­gård innan hanär­till­tridde fos­tele sär­skilt stad­gat ! — 1933... nr 260, — 445 r - r 3kap, - om rätt till gemen­samt m bete och om betes­re­gle­ring. [ jk ämö­ter skogs-​​ .eller utmark å öms ] : 10sidor om ägo­grän §, ell s och fanns ej stäng­seli vi- „hål­le­sin­häg­nad, den 1 janu­ari anses upp­lå­ten till gemsnsamt­be­te­far st 1933, skall skogs-​​ i den mån den ej "styc­ket @ ärför­visst län sägs, skall inom eller viss länet­de­lel­ler av län med­de­lad läns­de­len rät­ten äl föresk it ore­hemd­jar. t, varom i 5 § andra avse sådana mindre hem­djur, som före­skrif­ten angår gemen­samt bete även lärtrnl „djur än som detä den i mar­ken eller på grund av till skä­li­gen kunna vin­ter­fö­daså fas­tig­he­ten. gemen­samt bete upp­låtna mar­ken må från ser­vi­tut betes­rätt därå-​fas­tig­het, ` fastiäp­pas vartill flera hem- . hör i prö­vas för skogs­å­ter­väx­tens skyddand skyd­dande i i sst |:ö ml.riss del av län h rätt till bete å ohäg­nad­mark. vest jön odervi bei -- ; >i hus­håll­nings­säll­skap därom med­dela före­skrift. erfor­der­ligt, att elle­riviss mån, såsom beträf­fande vissa slag av hem­djur elkor vis? må konungen tvö på fram­ställ­ning av veder­bö­rande . län­de­tin. ands­ting var­der helt äret, och för­bju­den, . - 12 a rely - bestäm­mel­serna där inọm . visst . i §länə för­ord­ningen eller viss del den 21 av. län decem­ber skogs-​​ eller utmark 1857 om äpgors på . grund fre­dan­deav 'x; d,č: var upp­lå­ten emot skada avan­nans hem­djur samt om stäng­sel­skyl­dig­het den i janu­ari 1933 till gemen­samt bete, må konungen, då skäl där­till kap äro, för­ordna, på fram- att > hor; ställ­ning 2 veder­bö­rande jands­ting inom länet eller äns­de­len betes­reg ering å sådan mark må och ius­håll­nings­säll­sä­ga­tompa vält å sä och llai under vill­kor, som i 18—19 $§ stad­gas. : ` bestyc­ket gäl­ler, må stäng­sel inom enligt 2 län eller§ ej läns­del, fordras mel­lan ägor, som utgö­ras av där för­ord­nande enligt första skogs-​​ eller utmark, a ! med mindre stäng­sel mel­lan ägorna fanns den 1 janu­ari 1933, 13 $. . där .inom län eller läns­del, varest för­ord­nande enligt 12 & gäl­ler, skogs-​​ . . tnit srg: övr. jller utmar­ken till sär­skilda fas­tig­he­ter, på sätt i sagda para­graf sägs, den : j! ml)v: ;aetens -​annan fas­tig­het till­hö­rande ånses betes­re­gle­ring ej lämp­li­gen kunna omfatta skogs-​​ eller utmar­ken i betes­be­hov lämp­li­gen­del av skogs-​​ kan till­go­do­ses eller utmar­ken. genom upp­lå­telse av betes­mark va desså i,st, — hel­het, flera fas­tig­he­ter må den begrän­sas och helt eller att avse del­vis­den­nytt­jas del avtill gemen­samt bete, mar­ken, eter, vartill åter­stäen de som tillhörundertvåförnt-​​ eller del : — janu­ari nytt­jas till19833 sådant bete, var upp­lå­ten skall, om det för någon till gemen­samt beteav fas­tig­he­terna samt någon­fas­tig­het kan utan delyr­kas, av mar­ken betes-​​ regle­ring å mar­ken ske, så framt nödig betes­mark för varje hetens oskä­lig område kost­na­del­ler, eller omo­lä­gen­het för viss­för­fas­tig­het fas­tig­he­tens till­gång bru­kande där­til­lan­ord­nas ej fin­nes,å fastig-​​ fastig-​​ s;i av ning skyl­dig­het ägde rum, skall vid beteste­gle­ring av mar­ken kogs- eller utmark, som den 1 janu­ari 1933 hölls att beho­vet av hete hör, kan & fas­tig­he­terna för den ellerde skä­li­gen­fas­tigh ] anses som om [! godo­ses. inhäg­nad wian att stäng­sel den sag . . po l uupplå : . sos åten mark,till­för­ge­men­samt bete. vil­ken betes­re­gle­ring trätt i ta% ;jlämp­ning, äger rätt anon fas­tig­het, ejtill j hellgemen-​​ hel­ler till ma ; vyl­ken dag pete : områ­det +ej19ividare rum hör,å med mindre för= de fas­tig­he­ter va erfor­der­lig , rtt­jas ; häg­nad­mefr h hål­les r kring områ­det. . r äref­ter något område av mar­ken k nytt­jas -. - a asa khesssdsss ; åssgs : : l l -m mkr rrrrr rrr i : r rr — 1983. nr 269. — 446 ; 14 8. g3 . - l fas­tig­het äga tum å annan fin­nes vid betes­re­gle­ring fas­tig­het, upp­lå­telse av betes­mark enligt 13 § böra för någan skall från denna upp­lå­tas vad för ända målet erfordras. o h till . två. eller flera fas­tig­he­ter, ac bucs atth, betes­mark upp­lå­tes ge. í aeför fas­tig­he­terna, ochts, fin­nes skall till­ses, sådant att sådan mark tages lämp­ligt, må det ske.i anspråk, :— p”[j nägon­het v tmai beskaf­fen­het : ejå där­i­ge­nom till­skyn­da­soch­bru­kan­det läge är där­till av den­mest läm­pad, fas­tig­het, varåsamtbetes-​​ att ` pa a mar­ken upp­lå­tits. . 15z §. mar ] ze r . .- samt, .i den mån -m jpi­tes­matl,z, 3on oskä­lig låtits­kost­nad, enligt 14anordnas §, skall hål­las inhäg­nad för betes­bruk och där­ef­ter bibe- dr fas­tig­het hål­las dig­het vad i i ett­för vil­ken för8 § är stad­gat om ansva­rig­het för stäng­sel­skyl­dig­het äga motsva-​​. sådant bruk betes­mar­ken ord­natupp­lå­tits; skick. skyl­dig­het, och skall beträf­fande sådan som nu sagts, ålig­ger skyl. -i dr ; l, ë oeillämp­ning. ar häg­nad kring betes­mar­ken skall hål­las . .i fred­gillt stånd, . . gälle vad . "ak i 6 § är stad­gat. ! t fråga om ansva­rig­het. för skyl­dig­het t jäm­likt l 2 s att hålla . stäng­sel å i i ägo­gräns och i fråga om rätt att fordra stäng­sel i sådan gräns skall så anses — "tid, som om betes­mar­ken till­hörde fas­tig­het, för vil­ken den upp­lå­tits. sant har betes­mar­ken upp­lå­tits å skogs­mark, skall, så länge upp­lå­tel­sen äger =- i: bestånd, den för skogs­mar­ken gäl­lande skogs­vårds­lag­stift­ningen icke äga till- = in" lämp­ning å betes­mar­ken. -- 18 $. npn för upp­lå­telse av betes­mark så ock för skada och intrång, som för­an­le­des av de i 15 § första styc­ket angivna arbe­ten, skall ersätt­ning gäl­das av äga­ren till fas­tig­het, för vil­ken mar­ken upp­lå­tits. sådan ersätt­ning skall bestäm­mas i pen­ningar samt fast­stäl­las att utgå, i vad den avser upp­lå­telse av mark samt skada eller intrång till följd av betes­mar­kens inhäg­nande, årli­gen med lika belopp och i övrigt på en gång. har ersätt­ning bestämts att utgå för skada eller intrång till följd tagas,av betes-​​ innan ersätt­ningen marks anord­nande guld­its.för betes­bruk, må åtgärd i sådant syfte ej vid örsta stvek 7 8. áli s - fas­tig­he­ter där skyl­dig­het [ 3 gemen­samt, enligt sva­ras 159 §§ f föra envarstyc­keta­vel­ler dem 18§ åli­g­rer hör dess nrtyi eller­fora i ;rx mar­ken,. w = omstad­gan­dena i en janari, 1933 : i 13—17 §$ om < gaa var upp­lå­ten fas­tig­het, y till artill hör deli skogs-​​ gemen­samt ser­vi­tut hete, hör betes­rätt ägo­el­ler mot­sva­rande &utmark sådan sii fe ryj"em mark, i fråga doc­ko­mattser­vi­tut, betos­re­gle­ring. aj på, grund är som nu sagts pit­grö­ras­för fas­tig­he­ten, s rg ske sal: i ht nå spa hetesr utan ute­slu­tande porn lit. iei­vas, att - i €] nan­vi­sas mark å an den berät­ti­ga­de­fr­sot ran si ctes­ter­le­rin lel nv factio ü ar ser­vi­tu­tet atan ran 1,0 ajm lig­ger. dockmå där­till =" < vist område av den fas­tig­het, v etes­rät­ten förut avsåg, nan del av fas­tig­he­ten hän den n . nytt­ja­des 7 s område, r som hetes­re­gle­ring avser 19 - för tad n orten sta­dig­va­ran­deh til] bete wuy fö irå­dande sed­vana ; områ­det eller på grund av ”. . i s " ser­vi­tut : r denas­tig­het. ghet, 1 janu­ari vartill varts]] 1983 ejai hör­hä­en­ligt del] trn" har vin­ter­fö­das minst ett större hem­djur och fingi an . v.d 5, x nödig a, vlig­he­ten betes­mark­skä­li­gen ej kan f! — 1933.. -nr 269, — 447 men att dess betes­be­hov kan, sedan erfor­der­li­gau­pone ägt ram, lämp­li­gen­till­go­do­ser genom upp­lå­telse av betes­mark ord­nas å fas­tig­he­ten utan oskä­lig kost­nad. ! . : - tel­ser enligt 14 för. ä dess bru­kande, otoch 1 8 §§ id : v,jeter­torårns. regle­ringen från fas­tig­het, varå sge före­träde till fas­tig­het, för vil­ken erhål­lande av upp­lå­telse beho­vet av betes­mark pröva ar sådan mark är att tillgå, så o+ ttr bn upp­lå­tas vad för ä områ­det, skall ` . :n enligt första stystut m ío” 8nnan, ffn eno. fre­die styc­kena samt 15—17 ss i fråga om upp­lå­telse, som nu sagis, äga tillämp­ning. skola bestäm­mel­serna i 14 § andra och grän­sar skogs-​​ eller utmark, som till följd av betes­re­gle­ring ej må . eller utmark,belä­gen ill gemen­samt bete föri­nom län de fas­tig­he­ter, eller läns­del, vartill mar­ken hör, där för­ord­nande enligt intill annan­skogs 12 § gäl- ler, och nytt­jas mar­kerna till gemen­samt bete för andra fas­tig­he­ter,mel­lan skall,mar- där <det yrkas för någon av först­nämnda fas­tig­he­ter, stäng­sel hål­las - kerna. i stängs­let skola dessa fas­tig­he­ter gemen­samt taga del med en fjär- dedel och de andra med tre fjär­de­de­lar, och skall inom var­dera fastighetsgrup-​​ pen stäng­sel­skyl­dig­he­ten för­de­las efter varje fas­tig­hets nytta av stängs­let. grän­sar fas­tig­hets skogs-​​ eller utmark, för vil­ken .betes­re­gle­ring trätt i till- jäm­pring, intill sådan mark, till­hö­rande annan fas­tig­het och belä­gen inom län eller läns­del, där för­ord­nande enligt 12 § ej gäl­ler, samt nytt­jas mar­kerna till gemen­samt bete, skall rät­ten att enligt 2 § fordra stäng­sel mel­lan mar­kerna till­komma denna fas­tig­het samt envar av de fas­tig­he­ter, som betes­re­gle­ringen avser. sist­nämnda fas­tig­he­ter skola gemen­samt svara för den andel av stängs-​​ let, som enligt 3 § sko­lat åligga den grann­fas­tig­het, för vil­ken betes­re­gle­ringen äger tillämp­ning, och varde stäng­sel­skyl­dig­he­ten för­de­lad mel­lan fas­tig­he­terna efter varje fas­tig­hets nytta av stängs­let. 4 kap. om behand­lingen av stängsel-​​ och betes­frå­gor. ' om syne­för­rätt­ning. 21 $. väc­kes fråga om stäng­sel­skyl­dig­het eller betes­re­gle­ring, skall tagas­sa­ken, till pröv- där ej för­e­ning enligt vad i 86 eller 37 § sågs där­o­mad­gas.: träf­fas, före ning vid syne­för­rätt­ningi den ord­ning nedan st - . ve & . = rätt att för fas­tig­het påkalla syne­för­rätt­ning samt att nå där­vid föra talan till- kom­mer dess år enligt 8 § annan än äga­ren plik­tig att ägare, att a [ör fas­tig­het ålig­gande skyl- för bestäm­mande av dig­het föra talan att upp­föra j den mån honom eller under­hålls­skyl­dig­he­ten under­hål­la­lik­tigstäng­sel, äge ock han sva­rä­vensom att ”påkalla­för­trninn 3 hiräli­ningon rätt­nin enligt 8 § ålig­gande för­plik­telse + trö­res, uts­rätt ti. 1i berät­ti­gad fas­tig­het, ighet, somatt vid synelörra meförrätt-​​ förrätt-​​ inne­ha­vare av nyttjande-​​annat fall eller ser­vi­tän ovan s28 ning angår, vare jäm­väl lan såvitt denna berör hans i rätt. ningen föra ta ; . $” skall läns­sty­rel­sen f. den sök en på ansö­kan­ta­för­ordna förrätt-​​ per­son, åt vil­ken upp­dra­get fin­nes kunna anför­tros. till före­ta­gande av syne­för­rätt­ning — 1933. nr 269. — 448 ninge ingen fas­tig­he­ter inom skilda län, vare läns­sty­rel­sen i ett­vart av länen behö­rig é : i ; att upp­taga ansök­ningen. = - - "vas ären­dets omfatt­ning och beskaf-​​ . hem­vist samt sådana feret,aa ras­tig­he­ter skningen böranyttjande-​​ saken för­me­nas angs, veder­bö­rande ägare full­stän­dig­toch­upp­glv: ser­vi­tuts­rätts­ha­vare, vil­kas a rätt kan vara till namn och emv sadana h. . bero­ende av för­rätt­ningen.. smför­ortk sökta för­rätt­ningen örord­nan­det ska ä läns­sty­rel­sen n! angår fas­tig­het ang angår byg­gan­dei under­rätta fas­tig­het i skall iakt­ta­gas, bygg­nad: stad­lä­nets annat eller lant­mä­te­ri­kon­tor sam­hälle, län, lant­mä­teri. varest > - : a t den för t stä­derna gäl­lande i detta län och, dord­ning är den: för£ be nämn­den i sta­den eller sam­häl­let. ' 24 &. . . ägarna ägarna eller, om dessa det a till nämn­de­män eller ägo­del­nings­nämn­de­män ej åsäm­jas, av för­rätt­nings­man­nen utses v två gode­el­ler till­land d av blan gode män vid" em, som sak- äro vald för­rätt­nings­man­nen äskar, vid för­rätt­ningen skall, om han biträ­das a fin­ner sådant nödigt eller någon av sak- lantmäteri-​​ eller mät­nings­för­rätt­ningar. . vl gode­män, skall vad . i fall, där syne­för­rätt­ning hand­läg­ges utan biträde avllämp­liga delar gälla förrättnings-​​ i denna lag är stad­gat om syne­män­nen i ti man­nen. bestäm­mes under för­rätt­ning­ens fort­gång, att gode män skola till- kal­las, ver­kar det ej rubb­ning av åtgärd, som dess­förin­nan vid­ta­gits. stanna syne­män­nen i olika meningar, gälle vad de flesta säga. har var sin mening och kan jämk­ning ej ske, gälle för­rät­to­ings­man­nens. 25 q. i fråga om för­rätt­ningen skall i tillämp­liga delar lända till efter­rät­telse vad i gäl­lande lag­stift­ning om del­ning av ford å lan­det är i fråga om laga skifte stad­gat om anli­tande av sak­kun­nigt biträde, om kallelse-​​ och kungörelseför-​​ farande, om anmä­lan rörande för­ord­nande av god man för delä­gare, som är å okänd eller fjär­ran belä­gen ort, om jäv mot lant­mä­tare, god man där­vid och skall sak. kun­nigt biträde samt omupp­skov och pro­to­koll vidre­för­rätt­ning. och lant­mä­te­ri­sty­rel­sen vad läm­pas till för­rätt­nings­man­nen och läns­sty­rel­sen, enligt nämnda lag­stift­ning gäl­ler om lant­mäta före­ta­gas, görelse minst fjor­ton „sr uppen­bart,vilka äro ej verk­ställts där samt­liga sakä­gare infinna dagar förut bevis­li­gen i den sakä­gare, ord­ning, kal­lade som må, utan sir eller 1 första till­hin­der av fö ittuna örrätt­ningen. stvck t att kal­lelse ban­nen bli­vit" för­rättni brrätt­nynger och kun- a. -f o tni­nav­ses, l saklmnnni umag sn tad­gat, syne­män­nen ; genså­danär av nöden, vum­nig­ton­jute skall.; där­där 0jn: tnad annorlunda är förer­sätt­ning kal­lel­ser sor­sär­skilt stad­gat, enligt vad eller - er annat, at,sär­skilt somso­mav söförär mis + för­rätt­ningen s ä ö kan­deng­e­nast erläg­gas. id för­rätt­ningen skall eft sha er tyr ff - : san . . sakä­gare skola ]r3 slut­li­gen stil aoprö­vas där­till skyl­diga, efter vilke örda gälda horn n grund belop­pet ersätt­ning skä­ligt bestäm­mas, och­skall mel­lan dem kost­nn­d­vil­ken samt,eller för­de­las. om vilka flera sir z mom, vid för­rä­ittni h - dt stäng­sel­skyl­dig­het skall efter omständig-​​ heterna till­ses: uruvida sådan skyl­dig­het pibe rörande & ålig­ger; seyt­lg­het äger rum samt vilka fastirm astig­het gie­ter skvyl­dig­he­ten . ? huru uru stor andel skyl­dig­he­ten . :i stängsaa­las mel­lan skall förde] fas­tig­he­terna; : : ,t r : ldig­het, som enligt 20 s ; š gemen­samt ålig­ger . etudp av fas­tig­he­ter, belö­per å varje ehet,till grup­pen hörande fas­tig­het; viss — 1993. nr 269 — 449 "lr, . en sträck­ning r . å mar­ken i ; s varje fas­tig­het - eller fas­tig­hets. t -x rsom stäng­sel­skyl­dig­het big­ger.re : tstan gsel ] fall, upp­fö­ras; då sådant enligt 4 § må sät­tas . t annor­stä­des hdoc enän ii sägo. ny grän, huru stäng­sel skall vara beskaf­fat; . knblmhv ? ? mom. harn­vi­da­och med vil­ket belopp ersätt­ning enligt 4 § skall inom­vil­ken­tidstäng­sel skall vara upp­fört; huru utgift för för­rätt­ningen vid för­rätt­ning rörande beteste­gle­ring skall skall gäl­das enligt 26 § and­ra­er­läg­gas: styc­ket efter omstän­dig­he­terna vil­ket område för­rätt­ningen lämp­li­gen bör avse: huru, me ämp­ning av bestäm­mel­serna i 13, , 14 och 14 18 §, r:ö t ser då he bete i ; .å områ­det bör ] . regle­ras föri varje] fas­tig­het, ! vartill hör de pra t: grund av ser­vi­tut betes­rätt därå; ' : hs, - q å vil­ken tid betes­re­gle­ringen skall träda i tillämp­ning; huruvida och på vil­ket sätt enligt 19 § betes­mark å områ : m . int) n o rådet bör upp­lå­tas för. i där angi­ven fas­tig­het; ] l wei med vilka slag av hem­djur bet­ning må äga rum å betes­mark, som upp­lå­tiis nnz! = enligt 14, 18 eller 19 $, samt huru sådan mark i övrigt må nytt­jas ti ö ai — den eller de fas­tig­he­ter, för vilka den upp­lå­tits; övrigt må nytt­jas till bete för hurn och inom vil­ken tid dylik betes­mark skall inhäg­nas och anord­nas för : : ar h betes­bruk ; : . . . huruvida och med vil­ket belopp ersätt­ning enligt 16 § skall erläg­gas samt inom vil­ken tid ersätt­ningen skall gäl­das; . - huru skyl­dig­het, som enligt 15 § första styc­ket eller 16 § ålig­ger två eller hl flera fas­tig­he­ter gemen­samt, skall mel­lan dem för­de­las; enligt 26 § andra styc­ket. fn huru utgift för för­rätt­ningen skall gäl­das om i: > 28. . . i s syne­män­nen skola söka såvitt möj­ligt mel­lan sakä­garna åstad­komma för- + — ening; och varde, däri viss fråga för­e­ning sker, sär­skild avhand­ling därom upp- rk!i — rät­tad, delst syne­män­nens påskrift vits­or­dad. av de sakä­gare, vil­kas rätt av frå­gan berö­res, för­e­ningen vare ejun­der­skri­ven gäl­lande, med mindre samt me- kr för­e­ningen av syne­män­nen prö­vas över­ens­stämma med då i denna jag stad­gade ingi sgrun­der. s rätt, skall, ändå att dess om- hl — rörer för­e­ning kro­nans eller all­män inrätt­ningrätt ej. gälla, med mindre den ! bnd därå ingått, för­e­ningen i avse­ende å sådan : var­der ay veder­bö­rande myn­dig­het god­känd. ijë! 29 $. frå­gar bli­vit avgjorda genom nfi sedan alla vid för­rätt­ningen före­kom­mand . : arna fram­lägga r ål; sky ibre­ning 1filigt utlå­tande elle­ra­te­be­hö­ri­gen ii saken. i utredda, skola syne­män­nen för sakäg - : inb vib: f; dei 27 utlå­tan­det § ellerskall inne­hålla syne­män­nen eljest här ovan omför­mälda < besked, med angi­vande frå­gor. / skall, enligt vad avv. skä­len, sle:i del; = sabs, lera av sakä­garna sty­relse för sam­fäl­lig­het utses, att i den i 44 § stad­gad skola syne­män­nen upp kal­lelse ord­ning utfärda till sam- ;ilken valet ska/ i man­träde r rum och anmä­lan därom göras för sty­rel­se­val : och tillika bestämma den hos läns­sty­rel­sen,tid,.ävensom, inom yit" samföllig-​​ ådan anmä­lan id, i : shet : tten omfat­tar fas­tig­he­ter i skilda vslu­tad med till­kän­na­gi­vande, iän, hos vil­ken läns­sty­rel­se­vidj­dem 5 ; skall ske, sol talan mot för­rätt­ningen må an sist för­kla­ras för­rätt­ningen a häng­ig­gö­ras samt vad enligt 31§ ska 835 för sådan talans beva­rande. — 19838. nr 269 — . gat 450 ollet30 med $- det -aqi 29 š a fö för­mälda alind utlää­tande h - jämte a dli - avskrift avingar skall för­rätt­nings­pro­tok om ingångna av förrättvingsmannen7 boende för­e­ningar och övri­ga­vi­må­nad efter för­mak. pålit­lig per­son, som - ning­ensv över­läm­nasi 310 ense, av till någon. ”yne­män­nen. utses av sekä­garna eller,omdes­sael frn 0tna rat­tad ma han rlan mande som3 : åstun­dar att grans z ael­ler­hos den avs hiddsålunda i utsedde att mot­taga sam- till­gäng­liga film p a för­för­rätt­nings­man­ned l = raman­nen ålig­ger jäm­väl "."=".;ns avslu­tande att inom­skrift­li­gen undere flisom-​​ iun­der­rätta dei 23 första styc­ket : sägs§, v a tred­jes­dey­ve­der­bö­rande skogs­vårds­myn­dig­het dels. om dagen . r r för.- förq a m sndig­he­ter, ] , dels ock, där för­rätt­ningen angår betes-​​ - sus över­sända avskrift av v - . r för­rätt. ba ra ” d . reg . nings­hand­knrart.=diet nämnd, som står under myn­dig­he­tens upp­sikt eller skogs­stats­tjäns­te­man eller för­stå­san­nan­myn­dig­het, i denna för­valt­ning. lag skogs­vårds­sty­relse, envar beträf­fande stifts-​​ skog, aesm­lke. > l 31§ "th! måna­der är sakä­gare miss­nöjd med för­rätt­ning, efter för­rätt­ning­ens avslu­tande skall instämma han vid­samt­liga talans för­lust övriga sakä­gare mom tre sork jm tillxro sva­ran­dena flera än dom­stol. tio, . ngs­bal­ken stad­gas om stäm­ning å helt bya­lag äga skall -i avse­ende å stäm­ning­ens dxn nl del­giv­ning vad ryai "ar, 11 kap. 12 och 25 §§ rät­tegå jira mot­sva­rande tillämp­ning. '-a-l ; -nnál 32 ur .: kland­ras ej för­rätt­ning såsom i 31 § n4 sägs, gånge där­vid med­de­lat utlå­tande, ji ` fö +- t i vad det avser annan fråga än i 49 eller 62 § omför­mä­les, i verk­stäl­lig­het så- elx som laga kraft ägande dom. igol ändå att talan föres mot för­rätt­ningen, må för­ord­nande om verk­stäl­lig­het me à utlå­tan­det, i vad där­i­ge­nom någon för­plik­tats att upp­föra stäng­sel, medde-​​ . älg å las av över­ex­e­ku­tor, där­est sökan­den stäl­ler säker­het såsom 1 48 & utsöknings-​​ lagen sägs för ska­de­stånd, vartill han kan kän­nas skyl­dig, om utlå­tan­det var- der av dom­stol änd­rat. dom­stol, varest talan mot för­rätt­ningen är anhängig, må, när skäl där­till äro, för­ordna, att verk­stäl­lig­het, varom nu ür sagt, ej må äga rum. 33 q. när stäm­ning, varom i 31 § för­mä­les, är utfär­dad, skall & lan­det doma­ren" i: ochen i stad har atträt­tens till dom­sto­len ord­fö­rande därom msända för­rätt­nings­pro­to­kol­let genast under­rätta för­rätt­nings­man­nen, vil- och övriga för­rätt pingen rörande hand­lingar, görelse en så prö­var åt för­rätt­nings­man­nen nödigt, att inställa för­räft­nings­man­nen vare sigså­dan vid rät­ten instäl­le­för attock­hö­ras plik­tig, j i målet. där domsto-​​ gott- för­rätt­ningen; och pröy för dom­sto­len ise iskall slut­liga utsla­get, hurt- för­skju­tas av den,© ix: tn part, som vida sotigd­sas kost­nad, fason 1 anaas­ålunda land­rat som någon så för­plik­tats örplik att gälda, ä skall helt eller del­vi­sis „iter målets slut­liga hand­lägg­ning nings­ak­tar "hjl, str där­est ären­det icke åter­för­vi­sas till för­rätt­nings­man­nen, g ö för­rält jämte avskrift av utslag i målet £e- nom rät­tens för­sor h i nings­man­nen för­ord­nate tu,dastill lant­mä­te­ri­kon­to­ret jr ör att där för­va­ras; äter; och skall1 det tillika län, avskrift varest förrätt-​​ av ut- sla­get veder­bö­rande ; :till­stäl­las cuass­ho­acr­mittni för­rätt­ni­nags­man­nen aiin så n så7 ock, "därh vski­må­let å ster­för­vi­sat angåra betes­re­glerins, till förrttt - p i na över­tas a bee visande under­rätta de i 23 ver­sän­das till denne;för­rätt­nings­akte och var, dn sr micatt ome­del­bart am avskrift av uts endete åter­för ån rät­ten ar ärende å : styc­ket ürmälı yndig­he­ter - -​fvensom ndet angår betes­reg ering, skogs­vår­damy ai1gucien,n ` tr — 1933.. nr 269. — 451 föres ej talan mot för­rätt­ningen, åli örrättnj hos måna­der vil­ken,efteren­ligt dess vadav­slu­tande i andrain­sända för­rätt­nings­akt styc­ket sägs,för­rätt­nings­man­nen akt en till ; denatt­myn­dig­h­g­het, inomd sex t : s hura för­rätt­nings­man må genom vite ldig­heta att redo­visa atini för­rättni : ä nings­akt, l tili­hål­las därom : för­ord­nar alt full­göra hona konungen.tji£gan­ded sky. " yppas tvist mel­lan ägare, inne­ha­vare ay nytti ä visas att tll vad såsom ersätt­ning enligt 4 eller till sär­skilt utfö­rande. 16 §skall utgå,shil gå, skall tvis­ten hän- inn (ur . g . . 35 &. . vad genom för­rätt­ning eller dom bli­vit bestäämt an å ä <vldi het eller betes­re­gle­ring vare gäl­lande mot ny ägare ierinnsna­tängscl­skyl­dig. aln ] p av fastig-​​ het, som stäng­sel­skyl­dig­he­ten eller betes­re­gle­ringen angår. om för­e­ningar. 36 $. „var­der i annan ord­ning än vid syne­för­rätt­ning upp­rät­tad skrift­lig ing, som över- och av vitt­nen styrkt för­e­ning rörande stäng­sel­skyl­dig­het eller betes­reg­ler ens­stäm­mer med de i denna lag stad­gade grun­der, och hava, där för­e­ningen av- ser upp­lå­telse av betes­mark, 1 för­e­ningen tyd­ligt angi­vits den upp­låtna mar- kens läge och grän­ser, den eller de fas­tig­he­ter, för vilka den upp­lå­tits, sätt och tid för mar­kens inhäg­nande och anord­nande för betes­bruk samt huruvida er- sätt­ning skall utgå och i så fall med vil­ket belopp ersätt­ningen skall i den ord- ning 16 denidom­bo­ken hos den § före­skri­ver gäl­das, eller ägede all­männa envar, som del­ta­giti för­e­ningen, under­rät­ter, inom vil­kas­lå­ta­domvärjo intaga de fas­tig­he­ter, för­e­ningen angår, äro belägna. sedan vare för­e­ningen r inta­gande gäl­lan­dei mot fram­tida ägare eller inne­ha­vare av fas­tig­he­ter­nai­nomså ock, en månad och dä eljest sist vid det ting, dom­bo­ken ägt rumsom infal­lit näst i stad, där rådstuvurätt efter två måna­der sedan fin­nes, för­e­ningen ingicks, mot den,.som eller bli­vi­tall­män inrätt­ning ägare eller efter­in­ne­ha­vare. upp­rät­tan­det men före för­e­ning­ens för­e­ning, som slu­tits för boställe inta­gande eller i dom­bo­ken kro­nan ver­kan mot senare inne­ha­vare, till­hö­rig,med mindrè på viss tid­för­e­ningen upp­lå­ten fas­tig­het, bli­vit av veder­bö­rande have dock ej ! i myn­dig­het god­känd. sedan för­e­ning enligt första styc­ket inta­gits i dom­bo­ken, skall utdrag av kon­tor dom­bo­kenså iock,ären­det där för­e­ningen genom rät­tens angår­försorg betes­re­gle­ring, över­sän­dastill­till­ve­der­bö­rande länets lantmäten-​​ skogs-​​ vårds­myn­dig­het. > ö . änsande äg0r, l. . s t— oak­tat av viss träf­fas före­skrift stäng­sel annan beskaf­fen­het än den, för­e­ning, enligt är för­att­denna orten stäng­sel k gäl­lande, lag kun­nat ej dskall som enligt ö eller nl tölt äskas, att stängse hål­las å eller­mel­lan att­me­re­stängs i eller­del­vis skall -h därav med- delad sät­tas annor­stä­des än i 4 § är före­skri­vet; eller är för­e­ningen, upp­rät­tad pter h ätt i ; j dom­bo­ken 36 § sägs och har i före­kom­mande fall m sådan . däri för­en­nen. inta­gen tyd­ligt ang 7 av dombo-​​ vari tch om ver­kan stängs­let skall av för­e­ningen framgå, skall o så ock aå ik s är stad­gat ägs mot­sva­rande en, sedan för­e­ningen däri inta­gits, va o avse­ende å hem- ämp­ning. nsi för­e­ning, vård, varom som nuö­ver­ens­kom­melse sagts, böra upp­ta­gas r vill­kor metsf upp­rät­tande. frän ej gil­tig­het utö­ver tio är sedan d för­e­ning, som en bli­vit inta­geni idenna para­graf dom­bo­ken. ings­sam­ling 1933, avses, nr 269—273. " 125—330024. bvensk för­fattn - : —-=-——- - — 1933. nr 269. v — 452 ee r om jämk­ning. 1 ] dning bestämts om38skyldighet . §. . att hålla . stäng­sel . eller var­der natt bä har i jaga ordn stä h i ett för betes­h­bruk: ord­nat skick, och] gid, ; r ra fas­tig­het, hålla betes­mark inhäg­na­dochelt u d annan fas­tig­het,eller äge del­vis ålig­ger, seder­mera. delad ler envar, nligt denna lag är påkal­lad . s dan"jämk­ning had av skyl­dig­he­ten.enm sen. intill dess frå­gan härom -: {415p dtc - mt de san mënybil­dade fas­tig­he­terne. gemen­samt för stir­hets taxer; ller betes­re­gle­ring - . bli­vit .no. skyl­dig­he­ten inträda eljest, i för­se­dan fråga såda­naa and­rade âncdr för­hål­lan­den, som på frå­gan syn­ner. cygar j med hän­syn rgjorts svare,till del­ningen där­hål­lande de till at varje misky]dig­het e i jaga ord­ning avgjord, åkalla frå­gans šterupp­ta­gande. dock gw jigen inverka, äge envar saki aiånyo upp­ta­gas, för­rän tio år för­flu­tit­från t det för­kla­rats må fråga om stäng­sel­skyl­dighe frå­gan slut­li­gen avoen icke äga rum fas­tig­he­tens med mindre ighets­ä­gor­stäng­sel­skyl­dig­het andel an där­ef­ter nytt­jas i stäng­sel bestämts lägra för­till fas­tig­het. bet­ning, "a, glande "" som­styc­ket med­för behov av gälla. bj hel­ler stäng­sel, må, era inträdda för­hål­lan­den eller sedan­fas­tig­hets betes­re­gle­ring i laga den bör­bör­ord­ning béte enen­ligt ibl 93 § tförsta 078 skalf 'ana änsom med hän­syn till sederm fråga till­komma väc­kas. att de fas­tig­he­ter, rätt att nyttja regle­ringen regle­rings­om­rå­det angått, eller­till gomen­samt någon av dem.ete skall <,sigs d "id jämk­ning vid jenav­sträcka stäng­sel­skyl­dig­het han förut haft. skal­ler­hål­ler envar, i där­vid den. mån­nå­gonså kan i utbyte ske, saif -i bibeh mot naden­sitti värde. förra stäng­sel den soman­nat, vid jämk­ningen som är sämre,erhål­ler njute minsk­ning han ersätt­ning i honom för skill-​​ ålig- mr gande stäng­sel­skyl­dig­het have ej rätt att för stäng­sel, från vars underhål-​​ töver sin tr lande han befrias, fordra betal­ning av den, som där­med belas­tas u lande, förra stäng­sel­skyl­dig­het, som i 38 & andra istyc­ket annat fall andraän­punk­ten då jämk­ning sägs, samt för­an­le­des jämk­ningen av förhål-​​ på- ; kal­lats inom tio år från det stäng­sel­frå­gan slut­li­gen avgjor­des. : j " påkal­las jämk­ning, ärdärom som saken angår; stad­gat träf­fas, om syne­för­rätt­ning. saken och gälle om sådan före­ta­gas skall, där till ej för­e­ning pröv­ning för­rätt­ning enligt vidi tillämp­liga syne­för­rätt­ning vad i 36 eller 37med§ dem, , sāgs ti -pa delar vad ovan " file en s gle om stängsel-​​ och betes­sam­fäl­lig­he­ter. :aat l har i laga ord­ning bestämts, att vissassa sakä­gare sakäp: gemen­samt skola sola hål­hålla för stäng­sel betes­bruk, eller och verk­ställa äro des­sa­ar­be­tef flera än ti marks gräg­nande ma gie­ten pch anor­dan utses i; kdg, relse, sng­els­gerj bestå­en­des ava,antaga en eller stad­gar flera leda­mö­ter. rörande hand­ha­vande av sam­fäl­lig­he­tens ! sty­rel­sen , + gessa stad­par för att bliva gäl­lande fast­stäl­las av läns- i anmä­lan om val av & 42 $a . ; i jaga hågon, vars ord­ningrätt kan vara h bastimi. tvrelr xsskall1. *70ende därav, att sty­rels göras­hos 32e läns­sty­rel­sen läns­sty­rel­sen fin­nes, för­ordna påi­nomyr­kande tid, . sysslo-​​ somavi å y-”-” = iter­kal­las, man aft, intill hand­hava sam­fäl­lig­ho­tons anmä­lan dess cfter inkom om verk­ställt val för­ord­nan­det kaset m 311 s f al: s asen­he­ter och före­träda x h sakä­garns ä rt sin 3 mali + — 1933. nr 269 — 458 å sätt om sty­relse är stad­gat, syssl åtnj njule av sakä­garna arvode, h som . pestäm­mes göra anmä­lan ömpn­mä­lan, som sker änd­ring av läns­sty­rel­sen. därom hos 1 sty­rel­sens läns­sty­rel­sen. ”.sam­man­sättni sysslo­man ät man 8 under­rät­telse på sakä­gar­nas bekost­nad inta­gas i denna para­graf sägs, så ock om för­ord­nande m skall sty­rel­sen oför­dröj­li­gen : . n 43 &. . . i länskungi­rels,ina. sva­rande vad i 3,kap. tillämp­ning 15 samt17—21 1 1all, som i 41$8§vat­ten­la­gen denna lag aär lin­dungi, stad­gat skallzt0fdnande, äga mot- geom i 3 kap. 17 § vat­ten­la­gen sägs;maskall lag för­mä­les, infö­ras iskall anhän oa samt att den talan, varom all­männa under­rätt, i 3 kap. 20 som i§ sam 46 § denna log stad­gas. gig­gö­ras hos 4 $. sakä­ga­res . rätt att del­taga 1 hand­ha­van­det av sam­fälli tocelägen-​​ s heter utövas å sam­man­träde, där­vid envar av dol­gan r " det andel­stal, som är bestäm­mande för hans del­ak­tig­het i kost­na­derna de skall. där för det arbete, som ålig­ger sam­fäl­lig­he­ten. kal­lelse till sam­man­trä ej i gäl­lande stad­gar annorlunda bestämts, antingen skrift­li­gen del­gi­vas samt- liga sakä­gare minst en vecka före sam­man­trä­det eller ock minst fjor­ton dagar där­förut kun­gö­ras såväl i kyr­kan för den eller de för­sam­lingar, där stängs­let eller betes­mar­ken är, som ock 1 minst en av ortens tid­ningar, beträf­fande så- dant sam­man­träde skall i övrigt vad i 8 kap. 22 § vat­ten­la­gen är före­skri­vet i tillämp­liga delar lända . till efter­rät­telse. 45 &. : vad i 3 kap. 28—25 §§ vat­ten­la­gen är stad­gat skall äga mot­sva­rande till- lämp­ning i fall, som avses i 44 § denna lag; dock skall talan, varom i 8 kap. 23 $ vat­ten­la­gen för­mä­les, anhäng­ig­gö­ras hos den all­männa under­rätt, som i 46 § denna jag stad­gas. : om laga dom­stol. där­mål om sva­ran­dens stäng­sel­skyl­dig­het fas­tig­het lig­ger­skal­lel­ler, upp­ta­gas där flera vid fas­tig­he­ter all­män under­rätt å sva­ran­de­si­dan i den grt, w ve belägna. m.o i y tro, de flesta av dem ärtes­rog­le­ring skall anhäng­ig­gö­ras pekre 1rätten rä 1 den ort, cdär det mål° om be . vid om målet område regle­ringen alle­nast angår avser fråga i sin hel­het om upp­lå­telse eller tillav betes­mark, största delen vid ärbe­lä­get, siler, rätte ort, där betes­mar­ken är belä­gen. w 5 kap. om ska­de­stånd samt om rätt att bättra annans häg­nad och 8 ä tt in- taga annans hem­djur. 47 $. ägor och £ör därå ltr sask skada, kom­mer någons hemd­jar olov­li­gen . að : sa panda att­han ans ej är där­till vål- . yare dju­rets vad äga­ren igare sålunda plik­tig ersätta nöd­gats­ska­dan, utgivna täger han söka åter av nast sys "ullat „vad ska­dan. nu stad­gats om ägare . till hem­djur l gälle m ock den, som mot­ta­git dju­ret tll under­håll eller nytt­jande. a031 ur 1933. nr 269. — - 454 . lt . a aom i 6 § sägs, hål­last, då han därom sitt stäng­seli till­sägre så" skada fred­gilt stånd och av hjäl­per stånde själv . bes och för­lust, den skada,. go m genom för­sum­mel­sen vål­las å hans som därav t. rsu kyn­das annan, mot vil­ken ägor, illsä för­sum­mar stäng­sel­skyl­dig rhjä hanattej3 för­dröj­li­gen befun­nen bri 0 i å c stäng­sel­skyl­dig­he­ten gäl­ler .... komna ange, ändå att han­de­nej stäng­sel­skyl­di­ges till­sagts om bris­ten, egnasom­hem­djur i ,all­männa in å annans ägor, ; straff­la­gen skils. 10 8. all åvser för­sum­mel­sen under­håll < den, av stäng­sel mot vil­ken h och stäng­sel­skyl­dig­he­ten bätt­rar r den s för­sum­lige begäl­le­re­jej oför­dröj­li­gen efter tills sen ) hålla syn genom två ojäv1ga män, av vilka och som kan av för­sum­mel­sen lida men, - den ene skall vara­nämn­de­man, ägo elnings­nämn­de­man har den för­sum­lige i god tid eller god man kal-. lats vid lantmäteri-​​ till synen och var­der bris­ten vid eller mät­nings­för­rätt­ningar. synen vits­or­dad, eeri haya botai h män­nen viss tid, ej kor­tare än fem dagar, inom vil­ken an ska san i otat bris­ten. nen. denne låte vid även­tyr­ef­ter utgången av sagda att denna eljest må avhjäl­pas tid, till utrö­nande av den, somav huruvida vid påkal­lat sy- ning synensom­be­funna om syn bris­ter stad­gats; bli­vit avhjälpta, dock vare anställa efter­be­sikt­ning efter­be­sikt­ning icke av 1nöden, samma ord- där­est hjäl­pande den för­sum­lige ej vid­ta­gits. avläm­nat­där­ef­ter skrift­ligt­njute erkän­nande, den, somatt. åtgärd ford­rar rät­telse, för bris­tens utmät­ning av- hos den för­sum­lige ej mindre för kost­na­den för synen och för efter­be­sikt­ning, där sådan erford­rats, än även för det belopp, vartill det efter­satta arbe­tet av syne­män­nen upp­skat­tats, samt vare plik­tig att där­ef­ter oför­dröj­li­gen ombe- sörja arbe­tets utfö­rande. nöjes ej den andre däråt, instämme sitt klan­der fill dom­stol inom tre måna­der efter utmät­ningen eller vare sin talan kvitt. den som ford­rar rät­telse äge ock, där­est bris­ten ej oför­dröj­li­gen efter till- sägelse avhjäl­pes, själv bota denna och njute sedan av den för­sum­lige betal-​​ ning för vad arbe­tet visas skä­li­gen hava kostat. - vad här ovan är stad­gat om stäng­sels under­håll äge mot­sva­rande tillämp-​​ alt­den någon bris­ter i under­håll av häg­nad kring betes­mark, som upp­lå­tits 30 š . utsläp­pes släp­pes hemd hem­djur å ti å 1a; . u . lesänd . a ej ger rum, häp­nad met­skall­llses, dtt det ej ofre­dar upmans äggrrrr arm dm kym­nigt, ofre­das. äppesså iatt­det häg­na­de­bry­ter ägor,eller därom tagas flö­jer över gill sådan vård, att annans mark ej _ den, vars ägor lidit skada av ann 51 &. vär­de­ras av två o0jävi§a män. ans hem­djur, låte ska­dan genast synas och fin­ner någon å sina 52 &. ä s " : ! qia s112 it0r annan hem­djur, som ditr olov­li­gen . +inkom­mit,a äge a han intaga dju­ret. dockck va are rätta ställe. n dju­rets : är äga­ren äga­re­e­jel­ler kän­da­lien vare han plik­tig är från­va­rande, att om intag­ningen ! den som ärge­nast under-​​ satt i hans orten 'blag­ningen spriddi tid­ning. kyr­kan för den föras­sam­ling, inta­ga­ren där att intag­ningen oför­dröj­li­gen skett,låta samt­kun­görs i en å en, som inta­git h ; ” `edan s attun­der­rät­telse nyttja. dju­ret,eller emdjur, kun­görd vare seskyl­dig strl; igt rumatt nligt under­hålla första och­stre­ket, vår­daä­ge­dju­ret. han mer -— 1933. nr 260 — 3> . ent u era hem­djur än han antingen have ej,153lösen &&.omi­dei därfö $. angiv­naa­h­glvna fall iail, rätt att vartill åter­få­jan ber­ku­mis för­en­ligt­dju­rets 51 §,under­håll sk ook kui­gön­ja­hene sé värde, och vård avti­den­två­haft amt= 3 022 tav dju­ret, det belopp, varli upd- eller skat­tats,kost­na­den ock för sådan med avdrag för den nytta inta­ga­ren under lösen stäl­ler full pant eller bor­gen nöjes v vär­de­ring „vin­na­vad han utgi­vit i lösen, 3 after det dju­ret utlös­tes. eller upp­skatt­ning, ` som uu instämme saken sagts, : eller vill han av most skeai till dom­stol ino­mom tre tre måna­der månad. ig § ! : 54 §. . kan den, som inta­git hem­djur, ej på sätt i 51 § sägs visa vi gille d, u gjort, ? ] i ne ska­dansoch har han värde, vare­ej­han­skyl­dig att hel­ler med dju­rets utgi­vaä­ga­re­dju­ret $träf­fat sägs visa voren­vilk - d kl. r.kost­nads­be­lopp, " har inta­ga­renso­mom­för­mä­las under­lå­tit att under­rätta 1 53 §. eller kun­göra enligt 52 §, giv [ dju­ret utan lösen ärav. öch gälde ersätt­ning till äga­ren för det denne varith ene ni " al f i nn angivna fall stånde det fritt för inta­ga­ren att efter stäm­ning utsök la v vad honom i lösen kan till­komma i den mån hans ford­ran ej guld­its vid dju­rets 1 or utläm­nande. dira 55 §. i3 ht bju­der äga­ren till inta­get hem­djur lösen efter vad i 53 § eller 54 § första itni t, styc­ket sägs, men vill inta­ga­ren ej utlämna dju­ret, ned­sätte äga­ren det belopp tnin;` tet ur i pen­ningar, vartill lösen upp­går, eller ställe full pant eller bor­genr­son; väg­ras där­för hos omb- utmät­nings­man­nen honom ändå att utfå dju­ret, i orten eller eller vill inta­ga­ren annan i orten boende ej utgiva det utan lösen pålit­lig pe i fall, er ti som i 54 § andra styc­ket sägs, vare äga­ren berät­ti­gad att av utmätningsman-​​ . utan annan lösen äan dede r tl nen på den treds­kan­des bekost­nad erhålla handräck­ning för dju­rets utbekom-​​ kost­nad, som mande. inta­ga­ren vare ock plik­tig ersätta all den skada och hetal vål­lats äga­ren genom hans väg­ran, lär; plåt ] var­der inta­get hem­djur ej utlöst inom fjor­ton dagar efter det under­rät­telse igare anr­ma­ning ! - låta enligt­sälja 52 §dju­ret å skett, offent­lig vare inta­ga­ren auk­tion och ur köpeskil­lingen uttaga honom till- berät­ti­gad att utan ytterl stå! bli­ver ägare till inta­get hem­djur ejb­t­känd inom fjor­ton dagar efter §- . det k k ir t gb; fin­nes görel­sestad­gat, och enligt 52 § gånge sedan som ägt rum, låte inta­go­ren i dylikt fall iysapå i lag­sätt skils,om hitta vill han "re sad: i: > för­fara på sätti50 § är sagt, vare ock . 58 där­till berät­ti­gad. $. git hem­djur, fun­nit det å sin as 00 mark, upp­kom­mer tvist, äge rät­ten, där han huruvida ej annor­le­des kan den, som inta.styrka sin pppgift mae ersiit-​​ mnit m t, $5 tee­na­handa till dju­rets ersätt­nings­skyl­dig­het ägare för den skada, ålig­gewso­min­ta­ga­ren; cae denne gen-) a till pingen själv vid- följdtill-​​ av under ! bryn­dats. a all hur! för­sum­melse, varom i 48 § för­mä­les, eller annat eget va jogi! kän­nas den skada, som dju­ret gjort & hans ägor. djur ge b - kom­mande lösen. . ligga honom att bekräfta den med ed, git­ter han j 1933. nr 269. — . ” dt — 456 6 kap. - skrif­ter r rande bet­ning samt om för­ver­kande om för­se­el­ser mot föreav rätt til1 betes­mark. 59 $. . . ] 10 ä„tredje styc­ket eller mot a. h = pe betes­för­bud, varom bry­ter någon upp­såt­li­gen mot bestäm­mel­sen lag samma vare, spv ; i 11 där hek är € någon för­mä­les, strat tmel­sen i 1 regle­rings­om­råde s ffes mec at dain­gå­ende ingå } iey.13mark,- § fjärde styc­ket. l. som till­hör tt . hg-​jwg ; pps le nytt­jar till § sär­skild betes­rätt, utan att erfor­der­lig bäg­nad hål­les omkring mar­ken. som i första eller andra styc­ket sägs, av oakt­sam­het, l straff­la­gen, skall g för likar­tat fall stad­gat. 60 $. tig all­män åkla­gare och veder­bö­rande skogs­vårds­myn­dig­het äge lika behörig-​​ = 35 ltm het att böter, som ådö­mas åtala för­se­elsc,försom i sådanhd för­se­else, § avses. till­falla skogs­vårds­kas­san . eller, där. :i rd : skogs­vårds­sty­relse ej övar till­syn över skogs­vår­den, kro­nan. sak­nas medel hm v till böter­nas gäl­dande, för­vand­las deen­ligt all­männa straff­la­gen. 21sib 3l ș. där å skogs-​​ eller utmark, som enligt 10 § skall anses upp­lå­ten till gemen-​​ = osts ge samt bete, eller å område, varå betes­re­gle­ring ägt rum, hem­djur hål­les á bete ila­gen uppen­bar med­de­lats, strid med bestäm­mel­serna vare delä­gare i mar­ken i denna eller lag områ­det eller såfö­re­skrift, ock inne­ha­vare som enligtav — '+iuva sär­skild betes­rätt därå berät­ti­gad intaga dju­ret; och skall i ty fall vad i 529— 58 §§ är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning. t -vad den, som inta­git hem­djur enligt första styc­ket, upp­bu­rit i crsätt­ning tgiva '"!rif för skada, som dju­ret gjort å mar­ken eller områ­det, vare han plik­tig u till den, som lidit ska­dan. ! hh m ] l mf 62 §. bso­mar­der betes­mark, zf sütt och inom­som­tid, upp­lå­tits som i lagaen­ligt ord­ning bestämts, donna lag, ej eller anord­nad var­der­föråt­gärd, betes-​​ + 1 begår någon för­se­else, böter från och h med fem na para­graf till och med avses, fem­tio kro­nor. för­bry­telse mot all­männa ; . ." fsit­gtn vare straf­fet tnne­fat­tar för­se­else, ärningen som i bedö­mas den enligt vad i 4 kap. 1 § straff­la­gen är ” b03 z föror rät­telse efter till­sä­gelse, må på talan av äga­ren till ' tts myndi 3åhilesmarken, som av för­hål­lan­dena påkal­las föras im jom år nu nämnts, må ock, eygeande av sk alan, so h 3 — hu avgö­rande s 2v skogsvárds­myn­dig­he­ten, bereda äga­ren till de: nvar­vid fas­tig­het, var­vid: det det åli ålig­ger dom­sto­len y ari­från betes­mar­ken p attü ekomsmart, före upp­lå­tits, målets = "md :-van sing ': ape + lir rta ) r - x -. . å £ till­fälle omstol, att däri yttra varest talan sig. enli a där­till äro m paa enligt denna para­graf är anh t äge, näran skslhäl stennnp va t i , eddel: med­dela för­bud att å betes­mar­ken avverka njängig, : : har den tid för vi” dta­gande av åträ 63 $. : =" " &iom enligt : 62 § bli­vit bestämd . ca färd till betryg­gande av skogs­å­ter­väsh å.: aga, att åtgär­den icke full­gjorts :låte sko­pevä ända, nerds­myn­dig­he­ten sh före­kom­mer genom anled­ning an- besikt-​​ utt -e : r pl, u non­siar tl qfer­satt och yid­ta­ges „ej haea re paa­ril­rån eies­mar­ken - er ordrasör­pli för för­ver­kad pybe­tes­mar­kens hha adlså­be­tes­mar­ken meeock1]gbi­be­hål­lande efter atgär­der där­isti­e­het för upp­lå­tits, hörande betes­mar­ken : ho:för i ettoydom­stol för betes­bruk ord­nat skick, veder­bö­rande rvil­ken upp­lå­tits förklaraskogsvårds-​​ betes­mar­ken å -nma også­ter­väst skogs­mark rät­ten­upp: v ion rztill 3% 8 am o à,ape — 1933. nr 2659, -— för­fa­ran­det ning å mar­ken under­söka för­hål­lan­det; där­ef­ter bestäm­mel­serna i och äge bete­träf­fande besikt­ningen och rande tillämp­ning. ` tna 3 15 och 16 ex0gsvärdslagen motsva-​​ 457 7 kap, över­gångs­be­stäm­mel­sor, seh z . . 64 §. illl, — denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1934. . 65 s +. genom denna, hg upp­hä­vas: š kap. samt ap. 1—4 §$§ och 6—8 $$8&8 byeen bygg­ning­a­bal­ken, i. den mån dessa : f”. stad­gan­den -​jämte kam­mar­kol­le­gii kun­gö­relse för­ord­ningen ännu­de­näga.81 gil­tig­het; janu­ari 1815 huru lag­gill ” den 17 okto­ber samma, stäng­selår mipimnde mae bör. caff i sagda för­ord­ning; . n g för­ord­ningen den 21december 1857 (ur 59 s. 1) om ägors fre­dande emot skada av annans hem­djur samt om stäng­sel­skyl­dig­het samt lagen den 15 juni 1923 (nr 218) om änd­rad lydelse av § 5 i för­ord­ningen; ' så ock vad i övrigt fin­nes i lag eller sär­skild för­fatt­ning stri­dande mot denna lags bestäm­mel­ser. där i lag eller sär­skild för­fatt­ning före­kom­mer hän­vis­ning till lag­rum, som ersatts genom bestäm­melse i nya lagen, skall denna i stäl­let tilläm­pas. . 67 §. r . de vid nya lagens ikraft­trä­dande anhäng­iga mål, som röra ämne, varom i nya lagen före­skrift givits, skola hand­läg­gas och bedö­mas enligt äldre stad- gan­den; dock att, där mål om bäg­nads­skyl­dig­het bli­vit anbäng­ig­gjort inom ett år före nya lagens ikraft­trä­dande och sådant mål, då nya lagen trä­der i kraft, ännu icke av under­rät­ten avdömts, målet skall bedö­mas efter nya lagen.s enligt äldre " 11 decem­ber stad­gan­den, ångår mål, som fråga,efter­va­rom ty nu sagts för­mä­lesskall i § 17handläggas andra styc­ket och bedöma i för­ord­ningen den 1857, skall vad i sagda lag­rum är före­skri­vet fort­fa­rande gande hägnads-​​ häf gälla, igt nä åli och äge, skyl­dig­het h där part ä samt under­lå­ter ejj full­gör honom enligt nämnda lag­rum ö att oför­dröj­li­gen 48 och 49 §§ nya lagen mot­sva­rande efter till­sä­gelse ålig ombe­sörja.vad tillaämp som efter­satts, bestäm­mel­serna i nbe­stäm­melse mhar genomom häg­nads­skyl­dig­het över­ens­kom­melse eller68beslut. enligt i: uägo­gräns, § i skall äldre­vad åsålunda stad­gan­den å yrkan­de­be­stä . träf­fats avstämfs sak- - ; fara att gälla n till dess på it avgjord efter nya lagens ikraft­trä­dande skvl­dir­het att­fort­hålla stäng­sel i ägo­grä är stad­gat enligt nya­la­gen. ägare fråra väe­kes yrkande, som nu sagts, skall vad i 39 § är stat i ä za mot­sva­rande tillämp­ning. r lagens illa ikraft­t­riä. dande hål­lits syn enligt i § 22 rätt j för­ord­ningen till utmät-​​ den 21 har före decem­ber 1857, nya skall vad i för­ord­ningen är stad­gat om ning efter synen fort­fa­rande gälla. - har lägen­het före den 1 janu­ari 1908”avsönd­rats l mel­lan lägen­he­ten till besitt­ning påoch stam- viss tid eler livs­tid, thma­net äldre skola i fråga om hål­lande av sing. bestäm­mel­ser äga tillämp­ning. och 270. - — 1933. nr 269 l " 70 5 v för­e­ning, som upp­rät­tatsx nde sådan n t"! jagen för­ringas ej gil­tig­het". 25e ber , och äge beträffa s = ja i.” de sa or .a . vil­jaen, veder­bö­rand skall dö;rvid ligt §19 t för­ord­ningen v jurt­fa­ran nämnds © . för­e­ning jord­ä­gare sagda lag tilläm­pas. efter nya tigens ikraft­trä­dan­de­tillämp­ning. för­nya för­e­ning betes­för­bud, som med­de­lats stes­rätt & ohäg­nad mark och 71 8. göre­sen denör­ord­ningen där­till den­sig an. 28 janu­ari 187621 (md chf jdd c ç sln­tande shi d sngħende­i­neke k = sådant detta lag­rum u stöd, d : enligt ne dan m!3iryde : lagen. 15 juni 1923, skola . sam­bor 1 sede utfär­dade enligt 11 i ln ätta. till ytter­mera : d ; sd : . : ra sig hör­sam­li­gen £ ê igi gl. sigill 3lg visso det ala vaa­med eaen hand hava ] v1 under­skri­vit och med vårt kon jm bekräfta låtit. l ai stock­holms slott den 2"tstaf+ sånaims (l. s.) k. scalttrr. (justi­tie­de­par­te­men­tet.) zad­e­parte giras rubrik­från pre­dik­sto­len) och jafom kum nr 270. lag om säker­het för uthe­kom­mande av viss ersätt­ning enligt lagen om ägo­fred; . q given stock­holms slott den ? juni 1953. vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­de­sij lajit örordna ] konung,göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gen’, fun­nit gott f som föl­jer: rt ` ning jäm­likt har vid betes­re­gle­ring 16 § segda lagen­ligt skall­la­gen om årli­gen gäl­das ägo­fre­dav ägare bli­vit bestämt, till fas­tig­het, att ersigd­ll­tai rätt ap efter den crsätt­nings­be­rät­ti­gade, för­fal­lo­da­gen, att ur fas­tig­he­ten, där hans ford­ran ändå attej den stått­kom­mit inne längre i annans än ettbt bpas hand,' njuta betal­ning med ena­handa för­måns­rätt, som enligt 17 kap. 6 § handelsbal-​​ : ken till­kom­mer enskild rän­teä­gare för avgäld av fast egen­dom, (m denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1934. n - det alla som veder­bör hava sig g hör­samli mli­gen att efter­rätta. ä till ill ytter­mer' y eraill visso bekräf­ta­hava vi låtit. detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill) u upp ty stock­holms slott den 2 juni 1933. - (justi­tie­de­par­te­men­tet.)o gus­tåf, 'n w. schlytsr. !finn ri]" ! riks­da­gens skri­velse 1938; 201. te se. ` k '