Lag (1936:320) om skydd mot vräk­ning vid arbets­kon­flik­ter

1 §   Har arbets­gi­vare hos dom­stol, Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten eller skil­je­män fram­ställt yrkande om vräk­ning av arbets­ta­gare från lägen­het, som upp­lå­tits åt honom på grund av hans arbetsan­ställ­ning, och upp­ly­ses att arbets­ta­ga­ren del­ta­ger i strejk vid arbets­gi­va­rens före­tag eller att han är före­mål för lock­out från arbets­gi­va­rens sida, får yrkan­det, ändå att arbets­ta­ga­ren befin­nes skyl­dig att avflytta från lägen­he­ten, i avbi­dan på kon­flik­tens avveck­ling icke bifal­las för­rän tre måna­der för­flu­tit från det han i anled­ning av kon­flik­ten upp­hörde med arbe­tet. Lag (2006:678).

2 §   Vad i 1 § sägs skall ej gälla,
      a) om arbets­ta­ga­ren är i arbets­gi­va­rens kost;
      b) om arbets­av­ta­let upp­hört på grund av upp­säg­ning som verk­ställts före kon­flik­ten och som uppen­bar­li­gen icke äger sam­band med denna;
      c) om arbets­ta­ga­ren befun­nits skyl­dig att avflytta från lägen­he­ten på grund av dröjs­mål med erläg­gande av hyra som utgår i pen­ningar;
      d) om lägen­he­ten erfordras till bostad åt annan arbets­ta­gare, med vil­ken över­ens­kom­melse angå­ende arbete vid arbets­gi­va­rens av kon­flik­ten berörda före­tag träf­fats för den tid, kon­flik­ten varar, eller för bestämd tid, ej under­sti­gande tre måna­der;
      e) om arbets­ta­ga­ren, efter det hans rätt att nyttja lägen­he­ten upp­hört,
väg­rat avflytta till annan tjän­lig och på skä­liga vill­kor upp­lå­ten bostad i orten, som beretts honom genom arbets­gi­va­rens försorg;
      f) om arbets­ta­ga­ren dröjt med erläg­gande av sådan ersätt­ning som omför­mä­les i 3 § utö­ver sju söc­ken­da­gar efter för­fal­lo­da­gen, och vad sålunda lig­ger honom till last icke fin­nes vara av ringa bety­den­het; eller
      g) om arbets­ta­ga­ren efter kon­flik­tens inträde genom uppen­bar van­vård eller annor­le­des grovt åsi­do­satt honom såsom inne­ha­vare av lägen­he­ten åvi­lande för­plik­tel­ser eller ock stört ord­ningen på arbets­plat­sen.

Bestäm­mel­serna i 1 § gäl­ler inte hel­ler när en arbets­ta­gare är anställd för viss tid, viss säsong eller visst arbete och säsongen har upp­hört eller arbets­ta­ga­ren har fått besked enligt 15 § första styc­ket lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd om att anställ­ningen inte kom­mer att fort­sätta och anled­ningen här­till uppen­bar­li­gen inte har sam­band med kon­flik­ten. Lag (1982:84).

3 §   För den tid arbets­ta­ga­ren nytt­jar lägen­he­ten, efter det hans eller hen­nes rätt enligt avtal upp­hört, är han eller hon skyl­dig att till arbets­gi­va­ren betala ersätt­ning. Sådan ersätt­ning ska, där förut hyra för lägen­he­ten beräk­nats helt i pengar, beta­las med det belopp och vid den tid­punkt som kan ha bestämts och i annat fall i efter­skott var fjor­tonde dag med belopp mot­sva­rande hyran för lik­nande bostä­der på orten. Kan utred­ning om sådan hyra inte göras, bestäms ersätt­ningen i hän­delse av tvist med led­ning av det värde som har fast­ställts för bostads­för­mån av mot­sva­rande beskaf­fen­het på orten vid senaste beslut om slut­lig skatt. Lag (2011:1296).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2011:1296
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2012.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för 2013 och tidi­gare års tax­e­ringar.