SFS 1984:680

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1984: <580 utkom från tryc­ket den lojuii 1984 om änd­rmg i lagen (1957:390) om utför­dad den 20 juni 1984. enligt inks­da­gens beslut' före­skinvs att 1, 4, 5, 8, 16 och 18 §§ lagen (1957:390) om fis­ke­ar­ren­den^ skall ha nedan angivna lydelse. 1 i fråga om avtal, vari­ge­nom någon mot veder­lag upp­lå­ter fis­ke­rätt åt annan, skall, utö­ver vad som beträf­fande nytt­jan­de­rätt i all­män­het föl­jer av 7 kap. jor­da­bal­ken, gälla vad nedan i denna lag sägs, där­est upp­lå­tel­sens ända­mål är yrkes­fiske eller ock annat fiske av väsent­lig bety­delse för arren­da­torns för­sö­ij­ning. har rätt till fiske, i sam­band med jord­bruks­ar­rende eller eljest, upp­lå­tits genom avtal som huvud­sak­li­gen har annat ända­mål än i första styc­ket sägs, äger denna lag ej tillämp­ning. lagen är ej tillämp­lig på sådan upp­lå­telse av rätt till fiske som avses i kapi­tel 5 artik el 6 eller 7 i grän­sälvs­ö­ver­enskom mel­sen den 16 sep­tem­ber 1971 mell an sve­rige och fin­land. för­be­håll som stri­der mot bestäm­melse i denna lag ä r utan ver­kan mot arren­da­torn eller den som har rätt att träda i hans ställe, om ej annat anges. i de fall då enligt vad därom är före­skri­vet arren­de­nämn­dens god­kän­nan de fordras för gil­tig­het av för­be­håll som nyss nämnts eller annat avtals­vill kor, får god­kän­nande sökas endast om detta angi­vits i avta­let. ansö­kan får inte prö­vas om den kom­mer in till arren denämn­den senare än en månad efter det att avta­let ingicks. leder en pröv­ning till att god­kän­nande väg­ras, för­fal­ler avta­let, om inte något annat har över­ens­kom­mits. 4 § vid arrende för viss tid skall upp­säg­ning all­tid ske för att avta­let skall upp­höra att gälla vid arren­de­ti­dens utgång. vill fas­tig­he­tens ägare eller arren­da­torn att arren­de­vill­ko­ren änd­ras för en ny arren­de­pe­riod, skall han med­dela mot­par­ten detta i den ord­ning som gäl­ler för upp­säg­ning. upp­säg ning och begä­ran om vill­kor­sänd­ring skall ske senast ett år före arren­deti dens utgång. om avta­let inte sägs upp inom rät t tid, anses det för­längt på fem år eller, om begä­ran om vill­kor­sänd­ring har gjort s, på den tid och de vill­kor i övrigt som bestäms enligt 5 § andra st ycket. för­be­håll som stri­der mot första eller andra styc­ket gäl­ler mot arrenda torn, om det god­känts av arren­de­nämn­den. för­be­håll om längre tid för för­läng­ning av avta­let än som anges i andra styc­ket gäl­ler utan sådant god­kän­nande. i fråga om tiden för upp­hö­rande av arren­de­av­tal vid från­träde av avta­let på grund av för­ver­kande eller av annan orsak och sät­tet för upp­säg­ning äga 8 kap. 4 § för sta och andra styc­kena samt 8 § jor­da­bal­ken mot­sva­rande tillämp­ning. hän­vis­ningen i 8 k ap. 4 § första styc­ket jor­da­bal­ken till 25 § samma kapi­tel skall där­vid tilläm­pas på 13 § andra styc­ket denna lag. 1488 ' prop. 1983/84: 136, lu 35. rskr 394 , - lagen omtryckt 197 0: 1018. ' senaste lydelse 1971 :855. ¬ om fas­tig­he­tens ägare sagt upp arren­de­av­ta­let, har arren­da­tom rätt sfs 1984:680 1 för­läng­ning av detta, utom när 1, arren­de­rät­ten är för­ver­kad, 2. arren­da­tom i annat fall åsi­do­satt sina för­plik­tel­ser i sådan mån att arren­de­av­ta­let skä­li­gen icke bör för­längas, 3. fas­tig­he­tens ägare gör san­no­likt, att han själv, hans make eller av- kom­ling skall bruka fis­ket, och det ej är obil­ligt mot arren­da­tom att arren­de­för­hål­lan­det upp­hör, 4, fas­tig­he­tens ägare i annat fall har befo­gad anled­ning att upp­lösa arren deför­hål­lan­det. . rl fråga om för­läng­ning a v arren­de­av­tal och om vill­kors­tvist tilläm­pas 9 kap. 8 § andra styc­ket och 9 a-13 §§ samt 10 kap. 6 § jor­da­bal­ken. hän vis­ning­arna till 9 kap. 9 § jor­da­bal­ken skall dock i stäl­let avse 10 kap. 6 § samma balk. första och andra styc­kena gäl­ler ej, om arren­de­av­ta­let inte träf­fats för viss tid eller om jord­ä­ga­ren säger upp arren­de­av­ta­let på den grund att arren­de­rät­ten är för­ver­kad, dock inte om i upp­säg­ningen anges att den sker till arren­de­ti­dens utgång. för­be­håll att arren­de­rät­ten icke skall vara för­e­nad med rätt till för­läng ning gäl­ler mot arren­da­tom, om det god­känts av arren­de­nämn­den. 8 § arren­de­av­gif­ten skall bestäm­mas i p engar. har avtal träf­fats i strid med vad som sagts nu, skall arren­de­av­gif­ten utgå med belopp, som är skä­ligt med hän­syn främst till pa rter­nas avsik­ter och övriga för­hål­lan­den när avta­let träf fades. är ej tid utsatt för erläg­gande av avgif­ten, skall den erläg­gas sist tre måna­der före vaije arren­deårs utgång. före­skrif­terna i 8 kap. 9-11 §§ jor­da­bal­ken om ned­sätt­ning av arren deav­gift, ska­de­stånd och rätt till upp­säg­ning tilläm­pas också i f råga om fis­ke­ar­rende. a rren­da­tom har också rätt till skä­lig ned­sätt­ning av arren deav­gif­ten, om fis­ket, utan hans vål­lande, på grund av fisk­pest, vat­ten för­ore­ning eller annan sådan hän­delse i hög grad försä mrats. har arren­da­tom före för­fal­lo­da­gen påkal­lat ned­sätt­ning av arren­de­av­gif ten i fall då det kan komma i fråga, skall han anses hava guldit den i rätt tid, där­est han inom en månad efter det avgif­ten bli­vit slut­li­gen bestämd erläg­ger vad som b ris­ter. 16 om en part inte god­tar arren­de­nämnds beslut i fråga om för­läng ning av arren­de­av­tal eller fast­stäl­lande av vill­ko­ren för sådan för­läng­ning eller upp­skov med avträde, får par­ten klandra beslu­tet genom att väcka talan mot den andra par­ten inom två måna­der från den dag beslu­tet med­de­la­des. kland­ras inte beslu­tet inom denna tid, är parts rätt till talan för­lo­rad. arren­de­nämnds beslut i äre nde enligt 3-6 § får ej kland­ras. 18 § fas­tig­hets­dom­sto­lens dom i fråga om fast­stäl­lande av arren­de­vill kor i fall som av ses i 5 § får inte över­kla­gas. det­samma gäl­ler hov­rät­tens ^ senaste lydelse 1979; 372. , ^ 'senaste lydelse 1973: 193. ¬ sfs 1984:680 dom i fråga om för­läng­ning av arren­de­av­tal eller fast­stäl­lande av arrende vill­kor i fall som nyss angi­vits eller i fråga om upp­skov med avträde. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1985. 2. bestäm­mel­sen i 9 kap. 12 a § jor­da­bal­ken skall inte tilläm­pas i en tvist, som har anhäng­ig­gjorts vid dom­stol ell er arren­de­nämnd före ikraft trä­dan­det. 3. om ett avtal har sagts upp före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel ser om upp­säg­ning och hän­skju­tande av tvist till arren­de­nämnd tilläm­pas. i sådant fall tilläm­pas inte hel­ler 9 kap . 12 b § jorda bal­ken. 4. de äldre bestäm­mel­serna om arbets­av­tal i sam­band med arrende gäl­ler fram till den tid­punkt till vil­ken fas­tig­he­ten s ägare tidi­gast kan säga upp avta­let genom upp­säg­ning efter ikraft­trä­dan­det. 5. om ett avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det inne­hål­ler vill­kor som ford­rar arren­de­nämn­dens god­kän­nande, skall den i 1 § qärde styc ket före­skrivna tiden räk­nas från utgången av år 1984. på rege­ring­ens väg­nar svante lund­kvist rolf ström­berg (jord­bruks­de­par­te­men­tet) ¬