SFS 1957:390

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

svensk författningssamling 1957 • n r 390—393 utkom från trycket den 5 jnli 1957 nr 390 lag om fiskearrenden; given stockholms slott den 27 juni 1957. v i gustaf adolf, med guds nåde, sveriges, götes och ve 11 des konung, göra veterligt: att vi, med riksdagen^, funnit ' gott förordna som följer. 1 §• i fråga om avtal, varigenom någon mot vederlag upplåter fiskerätt åt an- han, skall, utöver vad som följer av 1 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom (nyttjanderättslagen), gälla vad nedan i denna lag sägs, därest upplåtelsens ändamål är yrkesfiske eller ock annat fiske av väsentlig bety delse för arrendatorns försörjning. har rätt till fiske, i samband med jordbruksarrende eller eljest, upplåtits genom avtal som huvudsakligen har annat ändamål än i första stycket sägs, äger denna lag ej tillämpning. 2 §. avtalet skall upprättas skriftligen. i avhandlingen skola samtliga villkor upptagas. ändring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan. har fiske tillträtts utan att skriftligt avtal upprättats, äger utövaren, där est det ej berott på honom att giltigt avtal sedermera icke kommit till stånd, rätt till ersättning för den skada som därigenom tillskyndas honom. talan om skadestånd enligt andra stycket skall väckas inom ett år från det fisket avträddes. 3 §. upplåtelse av fiske skall ske för viss tid, ej understigande fem år, eller för arrendatorns livstid. upplåtelse av gemensamhetsfiske må dock ske för återstoden av den tid, för vilken fisket bildats. därest upplåtelsen angår hu- ; vudgård till fideikommiss, boställe eller annan fastighet, varöver upplåta ren icke äger förfoga utöver sin egen besittningstid, må upplåtelsen ske för sådan tid. är tiden icke så bestämd som nu sagts, skall avtalet anses in gånget för en tid av fem år. i fråga om fideikommissfastighet, som ej är att anse såsom huvudgård, skall vad i 1 kap. 9 § nyttjanderättslagen sägs äga motsvarande tillämpning. ; 4 §. vid utgången av arrende som gäller för viss tid äger arrendatorn, om ej annat följer av andra eller tredje stycket, rätt till nytt arrende för en tid av fem år. sådan optionsrätt tillkommer ånyo arrendatorn vid utgången av - vart femte år. ' ^ prop. 1957:151; l"u 21 och 24; rskr 365. ' ,215—577024. svensk författningssamling 1957, nr390-393 ¬ y 786 1957 vill ej arreiidatorn tillgodonjuta nytt arrende, skall han giva fastighetens ägare det tillkänna senast ett år före arrendetidens utgång på sätt i 2 kap. 38 § nyttjanderättslagen stadgas om uppsägning av jordbruksarrende. sker ej sådant tillkännagivande inom föreskriven tid, skall arrendatorn anses hava åtagit sig nytt arrende för en tid av fem år. bestämmelserna i 2 kap. 53, 67 och 69 §§ njdtjanderättslagen om brytande ^^0 av optionsrätt och vad därmed har samband skola äga motsvarande tillämp- ijjas ning med avseende å fiskearrende. ^ 5 8 vad i 2 kap. 54—56 §§ nyttjanderättslagen är stadgat om ändrade arrende- villkor eller fortsatt tillämpning av äldre villkor skall äga motsvarande till- lämpning med avseende å fiskearrende. 6 §. den som upplåter fiskearrende må ej i andra fall än lagen stadgar förbe- hålla sig eller annan ägare av fastigheten rätt att frånträda arrendet före ^jj^: arrendetidens slut. / 7 § . (f' fardag för tillträde och avträde av arrenderat fiske är den fjortonde da gen i mars månad. infaller fardag å söndag, skall tillträde eller avträde ske följande dag. itiiis 8 §. arrendeavgiften skall vara till storleken bestämd och må ej utsättas an- norledes än i penningar. där avgiften likväl bestämts i annat än penningar, skall den beräknas till belopp som med hänsyn till förhållandena vid tiden för avtalets slutande får anses utgöra skäligt arrende. är ej tid utsatt för erläggande av avgiften, skall den erläggas sist tre månader före varje arren deårs utgång. vad i 2 kap. 25 och 26 §§, 27 § första stycket och 4-5—4& §§ nyttjanderätts lagen är stadgat om nedsättning av arrendeavgift, skadestånd, rätt till upp sägning och arbetsavtal skall äga motsvarande tillämpning i fråga om fiske- arrende. arrendatorn äger ock rätt till skälig nedsättning av arrendeavgif ten, om fisket, utan hans vållande, på grund av fiskpest, vattenförorening tdlso eller annan sådan händelse i hög grad försämrats. zlyli har arrendatorn före förfallodagen påkallat nedsättning av arrendeavgif ten i fall då det kan komma i fråga, skall han anses hava guldit den i rätt tid, därest han inom en månad efter det avgiften blivit slutligen bestämd erlägger vad som brister. 9 §. utan medgivande av fastighetens ägare må ej arrendatorn åt annan över låta eller upplåta fisket eller del därav. tlikg q,t!irw ötil 10 §. dör arrendatorn före arrendetidens utgång, är dödsboet berättigat att i sitt ställe sätta annan, med vilken ägaren skäligen kan nöjas, eller att inom sex månader uppsäga avtalet. ^liis vid livstidsarrende äger arrendatorns hustru, om äktenskapet var ingånget innan avtalet slöts, efter mannens död tillgodonjuta arrendet så länge hon förbliver änka. går hon i nytt gifte, må fastighetens ägare uppsäga avtalet. n §. sker överlåtelse av fastigheten efter det arrendatorn tillträtt fisket, gäller arrendeavtalet utan särskilt förbehåll mot nye ägaren. ¬ 57 • nr 390 787 de bestämmelser som för övrigt i 2 kap. 29—32 §§ samt 33 § första och dje styckena nyttjanderättslagen meddelats med avseende å överlåtelse arrenderad fastighet, utmätning, konkurs och återköp skola äga motsva- ände tillämpning vid fiskearrende. 12 §. • arrenderätten skall vara förverkad och fastighetens ägare förty berättigad att uppsäga avtalet: 1. om arrendatorn dröjer med erläggande av arrendeavgift utöver en månad från förfallodagen; 2. om han gör sig skyldig till vanvård av fisket; 3. om han olovligen överlåter eller upplåter fisket eller del därav; 4. om han å fastigheten för eller tillåter andra att föra ett sådant leverne som väcker allmän förargelse eller verkar störande på omgivningen; eller 5. om han eljest i väsentlig omfattning åsidosätter vad som åligger honom enligt avtalet. finnes vad arrendatorn låtit komma sig till last vara av ringa betydenhet, må han ej skiljas från arrendet. uppsäges avtalet, vare fastighetens ägare berättigad till skadestånd. 13 §. har arrendatorn låtit komma sig till last sådant förhållande som i 12 § 1, 2 eller 4 sägs men sker rättelse innan fastighetens ägare gjort bruk av sin rätt att uppsäga avtalet, eller har i fall varom i 12 § 3 eller 5 sägs ägaren icke uppsagt avtalet inom sex månader från det han fick kunskap om för hållande som där avses, må ägaren ej senare åberopa förhållandet såsom grund för arrendatorns skiljande från arrendet. 14 §. vad om sättet för uppsägning, tiden för avträde och verkställighet av . avhysning, tid för väckande av talan, rätt att kvarhålla arrendatorn tillhörig egendom och skiljedom är stadgat i 2 kap. 38—43 §§ nyttjanderättslagen skall äga motsvarande tillämpning vid fiskearrende. 15 §. förbehåll, som strider mot 2 § andra stycket, 3—5 §§, 8 §, 10 § första stycket eller 11 § första stycket, må ej åberopas av fastighetens ägare. arrendenämnden äger dock i samband med avtalets ingående medgiva ^undantag, såframt avtalet innehåller att sådant medgivande må sökas och ' särskilda skäl äro till undantaget. avslås ansökan om undantag i fall då dy- ^iikt förbehåll gjorts, är upplåtelsen förfallen, där ej avtalet stadgar annat. 16 §. om arrendenämndens sammansättning, granskning av arrendeavtal och besvär över nämndens beslut skall gälla vad i 2 kap. 49 a, 66 och 68 §§ nytt janderättslagen är stadgat. •v < denna lag träder i kraft den 1 oktober 1957, dock att lagen icke skall äga tillämpning å fiske, som tillhör kronan, förrän den 1 oktober 1962. har sådan upplåtelse som avses i 1 § muntligen eller skriftligen gjorts för viss tid, som vid lagens ikraftträdande ännu icke utgått, skola å upp låtelsen bestämmelserna i 4 och 5 §§ denna lag tillämpas, därest vid upp låtelsetidens utgång fiskearrendatorn, eller fiskearrendatorn och före honom hågon av hans föräldrar, innehaft fiskerätten i dess helhet eller till väsent lig del under sammanlagt minst tio år. .•r- ¬ 788 1957 . nr 3 "j därest i fall, varom i andra stycket är nämnt, upplåtelsetiden utgår un der första året efter lagens ikraftträdande, är fiskearrendatorn berättigad till ny upplåtelse för en tid av ett år; och skall sådan upplåtelse anses hava kommit till stånd, om han icke inom en månad efter det lagen trätt i kraft på sätt om uppsägning är stadgat tillkännagivit sin önskan att avstå från ''ly upplåtelse. med avseende å nämnda upplåtelse äger vardera parten på sätt stadgas i 2 kap. 54 § njdtjanderättslagen påkalla ändring av upplåtelse- déi villkoren senast åtta månader före den ettåriga upplåtelsetidens utgång. det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till yttermera visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stockholms slott den 27 juni 1957. gustaf adolf (l, s.) (jordbruksdepartementet) lars eliasson i? 5 (i i 31 1^1., ¬