SFS 1920:474

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

syensk förfätthihgssaml1h6. a 1920 n:r 474 —481. ä utbom från try­e­ket den 21 jcli 1920. n;r 474. lag (bnbrlk och dntnm ktin- ghtos fi&ii pro­di­ke­to­len.) med tissa bestäm­mel­ser om regi­stre­ring av elekt­riska anlägg­ningar samt om rätt till elekt­risk kraft ni. m.; given stock­holms sloii den 22 juni 1920. vi giistajf, med gnds nåde, sve­ri­ges, götes ock ven­des konung, göra vet eiligt; att vi, med riks­da­gen, fun­nit gott för­ordna som föl­jer; lagens tillämp­nings­om­råde. 1 §-​denna lag äger tillämp­ning å anlägg­ning för alst­rande och till­goc^görande ströms­an­lägg­ning). led­nings hän­fö­rande till fas­tig­het. 2 §.kin­nes å fas­tig­het elekt­risk sta­tion, som till­hör äga­ren av fas­tig­he­ten, skall äga­ren till­hö­rig, med sta­tio­nen för­bun­den led­ning, jäm­väl så vitt den fram­går över annan fas­tig­hets område, anses höra till den fas­tig­het, å vil­ken den elekt­riska anlägg­ningen är belä­gen, där­est led­ningen i enlig­het med denna lags före­skrif­ter regi­stre­ras å nämnda sta­tion (huvud­sta­tion). , ^vad sålunda är stad­gat skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fraga om till led­ningen anslu­ten understa­tion jämte där­i­från utgå­ende ledmn^m och till desamma anslutna understa­tio­ner och led­ningar, i den män de till­höia äga­ren av huvud­sta­tio­nen. 3 §.genom regi­stre­ring av led­ning eller understa­tion skall jäm­väl den hutod-​ sta­tio­nens ägare till­kom­mande rätt att hava led­ningen fram­dra­gen eller under-​ sta­tio­nen föä­agd å där­till använd, huvud­sta­tio­nens agare ej bliva till­be­hör till den fas­tig­het, å vil­ken huvud­sta­tio­nen är belä­gen. skil­jes från den fas­tig­het, varå huvud­sta­tio­nen är heten, och fin­nes å den del, åm sålunda från­skilts led­ning med huvud­sta­tio­nen för­bin­der därå regi­stre­rad led­ning eller un nri­hpr ree-​i-ansett som om först­nämnda led­ning eller understa­tion vore inbeg p s stre­ringen. har äga­ren av den fas­tig­het, varå huvud­sta­tio­nen fas­tig­he­ten genom fång, som eiuigt lag skall lag­fa­ras, må reg & j > htan att han fått lag­fart å fas­tig­he­ten. 273 —200074. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1920, n':r 474- -481. 4 i i ¬ 3148 1920. n.t 474. hör understa­tion till fas­tig­het, _ och är denna besvä­rad av inteck­ning, nnn­derst­snen ej regi­stre­ras, utan att pteck­nings­ha­va­ren sam­tyckt till åtgär­den 1» understa­tio^^^ eli­trisk anlägg­nings dri­vande tor­lagsin­teck­ning bevil­jad, må till anlägg­ningen hörande led­ning eller understa­tion ej regi­stre­ras utan sam­tycke av for­lagsmte^kningras nndersta­tion regi­stre­ras, med mindre den är för- låt bun­den med hiivud­sta­tio­nen genom led­ning euer understa­tion, som är eller sam- in tidigt var­der regi­stre­rad å huvud­sta­tio­nen, eller genom led­ning eller under-​ vi sta­tion å den fas­tig­het, varå huvud­sta­tio­nen är belä­gen. ni har till regi­stre­rings­mjmdig­he­ten inkom­mit anmä­lan därom, att utmät­ning vil fr skett av elekt­risk understa­tion eller led­ning eller att enligt 28 § utsök­nings­la­gen li för­ord­nande med­de­lats om för­sälj­ning av fas­tig­het, till^ vil­ken bör elekt­risk under-​ ^ sta­tion, eller att enligt 51 § kon­kursla­gen äskats, att sådan fas­tig­het måtte utmät-​ i® • •_ p* j-, 4.^^ m fk -v-r i 1 rl ^ 1n i r? n -m*-* .1 4r lin för to lin för u til lå an nings­vis för­säl­jas, må regi­stre­ring av sta­tio­nen eller led­ningen ej äga rum, med mindre det visas, att utmät­ningen upp­hävts eller att frå­gan om för­sälj­ning eljest för­fal­lit. .6 §. regi­stre­ring må helt eller del­vis upp­hä­vas, då ansö­kan därom göres av huvud­sta­tio­nens ägare eller av någon, som inne­har hans rätt till led­ning eller un- dersta­tipn, som är regi­stre­rad å huvud­sta­tio­nen. är fas­tig­het, varå huvud­sta­tio­nen är belä­gen, besvä­rad av inteck­ning, må dock upp­hä­vande av regi­stre­ring icke ske utan sam­tycke av inteck­nings­ha­va­ren, . . , 7 §. ärende angå­ende regi­stre­ring eller upp­hä­vande av regi­stre­ring skall upp ­ tagas och prö­vas av kom­mers­kol­le­gium, som jäm­väl skall föra det i 2 § avsedda regis­ter. 8 §. regi­stre­ring skall vara åtföljd av bevis om den rätt, sökan ­ den har till huvud­sta­tio­nen samt till de led­ningar och understa­tio­ner, vil­kas regi- stre­ring ansök­ningen avser, ävensom, i fall varom i 4 g första styc­ket för­mä­les, av lag­farts­be­vis rörande den fas­tig­het, varå huvud­sta­tio­nen är belä­gen, så ock av karta och beskriv­ning, var­dera upp­rät­tad i två exem­plar, över led­ningar och beskriv­ning över under.sta­tion skall angi­vas beskaf­fen­he­ten av varje där­till horande bygg­nad, som är avsedd att inbe­gri­pas i regi­stre­ringen. till begä­ran om regi­stre­ring av understa­tion, som hör­blä­ras ^^där­jämte ingi­vas gra­va­tions­be­vis rörande nämnda fas­tig­het. ^ niu­gar, vnket^bevis^^skair^ut?"'^^öfande förlagsinteck-​ ri^en skola tmmzö­las till a oä d.. d„.^s, bsjs.särb!ä. “ rd.s:ä be sä ri s ¬ — 1920. n:r 474. - 1149 jjjg skall "vad i andra styc­ket för sådant fall är stad­gat äga mot­sva­rande till- liidpinng-​ g g iii­teck­nings­li­and­ling,_ varom i 8 § andra eller fjärde styc­ket för­mä­les, må, • fft­l­let for att ingi­vas till kom­mers­kol­le­ginra, före­tes vid under­rätt. den rätt isfl då sådant sker, i sitt inteck­nings­pro­to­koll kor­te­li­gen intaga, vad hand­lingen • ebå­i­ler med dag och årtal, då den utgavs, av vil­ken rätt inteck­ningen är be- ^‘ad när och under vil­ken para­graf i pro­to­kol­let det skedde, och när inteck • e-en för­ny­a­des, ned­sat­tes eller annor­le­des för­änd­ra­des, om det skett, samt, då fåea är om inteck­ning för annat än ford­ran, allt vad av de i ären­det före­tedda . ___ _ iran iti­bii.mtfi.s nuti -vem rättip-​hfiten till­hör: teeknp nek hpvis å. hn.nrl- tokoli­neen där bli­vit före­tedd.i fråga om för­lagsin­te­ek­ning gälle i tillämp­liga delar vad i första styc­ket stad­gas, doä att inteck­ningsh an dlingen all­tid skall före­tes vid råd­hus­rätt och före^rivna upp­gif­ter inta­gas i pro­to­kol­let över för­lagsin­teck­ningar. 10 §.för­me­nar nåo-​on, att regi­stre­ring eller upp­hä­vande av regi­stre­ring skett, utan att för­ut­sätt­ning­arna där­för varit för han­den, och att åtgär­den länt honom till för­fång, må talan om åtgär­dens ogu­tig­het av honom foras vid dom­stol. den, som låta denna talan till rät­ten instämt talln, varom i_ 10 § för­mä­lej vare skyl­dig anteck­nas i det i 7 s nämnda regis­ter. har sadan anteck­ning ua^^iäo-​o-tiino- före­kom­mer, give rät­ten käran­den nödig tid ankomme på den vin­nande att låta anteck­ning därom göras i när­mare före­skrif­ter aagå­ende^^dlt i j § äadua .t'varori* 81 beskaf­fen­he­ten av karta och beskriv­ning jamte andra han 1 « , sägs, med­de­las av konungen. med sta­tion för­stås i denna generator-​, transformator-​, omfor­mare , ‘““om “stäsfsläl stolpe, för­sedd med anord­ning för transforme-​ ‘htsrssn må icke regi­stre­ras såsom understati.n, särswlda besrnm­mel­ser angå­ende avtal om rätt tul slem­rislr kraft-​ har från fas­tig­het upp­lå­tits och i' den ord­ning sär­skilt»ttens bestånd inteck­ning med­de­las under de vju­kor år stad­gat. sker över­lå­telse av fas­tig­het, jfråu skrift­li­gen upp­rät­tat avtal upp­lå­tits, vare avta­let utan i 1 i 1 : f y l it ■i ? ■ 'v, i ! 1 ‘t ¬ 1150 1920. n:r 474. — f nt7p äo-​aren- var avta­let ej så upp­rät­tat, gälle det ej mot honom, med mindvtd övyr­wtä­sen kett för­be­håll ^re ning. 17 §.nu har i skrift­li­gen upp­rät­tat avtal om rätt till elekt­risk kraft, som från fas­tig­het upp­lå­tits, skett änd­ring eller tillägg, utan att sådant anmärkts å upp ­ låta­rens exem­plar av hand­lingen; var ej, när över­lå­telse av fas­tig­he­ten skedde, vad sålunda änd­rats eller tillagts nye äga­ren kun­nigt, och vill han det ej god ­känna, give det rät­tens inne­ha­vare till känna inom fjor­ton dagar efter det denne under­rät­tade honom om änd­ringen eller tilläg­get, eller gälle det mot honom såsom hade han det god­känt. grö­res sådant till­kän­na­gi­vande, äge rät­tig­he­tens inne­ha­vare där­ef­ter en tid av fjor­ton dagar att upp­säga avta­let; och skall, där upp­säg­ning skett, avta­let genast upp­höra att gälla. 18 §. när över­lå­telse skett_ av fas­tig­het, var­i­från upp­lå­tits rätt till elekt­risk 19 §fas­tig­hst ippiåä ™ elekt­risk kraft, som iiää e=»x?ff sy -​agareo, gwe det denne tiu kånna inom se. äeäke?n%t|f»lagf­krt å s^''^sälies fastiff­het i den ord­ning utsök­nings­la­gen bestäm­nier, vare där­i­från upp­lå­ten rätt tiu elekt­risk kraft ej gäl­lande mot köpa­ren, med mindre för­sälj­ningen skett me^d iö^^behall upp­lå­tits tiu flera, äge vid för­sälj­ning, gom gj i andra styc­ket sägs, den upp­lå­telse före­träde, som först skedde; hava flera upplå. d tel­ser skett samma dag, äge de lika rätt. om före­träde 1 annan ord­ning på grund av inteck­ning är sär­skilt stad­gat. 16 §. har rätt till elekt­risk kraft^iipp­hört på grund ay vad i 15 § före­skri­ves, njute den, som mot veder­lag fått sådan rätt åt sig upp­lå­ten, ska­de­stånd av upp ­ låta­ren, utan sä är att enligt vad sär­skilt är stad­gat rät­ten till ska­de­stånd är för­ver­kad. i fråga om rätt till ska­de­stånd, där rätt till elekt­risk kraft för­fal­lit i följd därav att fas­tig­het, var­i­från den upp­lå­tits, efter klan­der från­vun­nits upp­lå­tarén eller den, till vil­ken fas­tig­he­ten frän honom över­gått, skall vad i 1 kap. 6 § i lagen om nytt­jan­de­rätt till fast egen­dom är stad­gat hava mot­sva­rande tillämp-​ ni v st åt e b lå b a bl a st s v e f s mä deme annan upp­gö­relse, som litdsent­kedde kun­skap, när över- s e t e ö ¬ ■ — 1920. n:r 474. 1151 å sitt fång; ej mot förre äga­ren annan rätt än till skade-​ 20 bris­ter den, som är skyl­dig att till­han­dakålla elekt­risk kraft, i full­gö­rande vad honom sålunda ålig­ger, och beror bris­ten på omstän­dig­het, som upp­lå­ta­ren ei kun­nat med iakt­ta­gande ay skä­lig för­sik­tig­het före­komma, såsom bin­der för äen elekt­riska anlägg­ning­ens dri­vande till följd av flod, isgång, iskrav­ning (sörp- rjng), åsk­slag, vådeid, all­män arbets­in­stäl­lelse, krig eller annan jäm­för­lig hän­delse, vare han fri från sitt åta­gande, i den mån hin­der för full­gö­ran­det möter i om ­ stän­dig­het, som nu nämnts. ty fall till­go­don­jute den, som fått rätt till kraft åt sig upp­lå­ten, en mot minsk­ningen sva­rande ned­sätt­ning i den för kraf­ten utgå ­ ende avgif­ten; var­der icke utan oskä­ligt uppe­håll hind­ret undan­röjt, vare han berät­ti­gad att bekomma ersätt­ning för skada sä ock att från­träda avta­let. 21 §. ben, som fått rätt till elekt­risk kraft åt sig upp­lå­ten, må å annan över ­ låta den rätt, som bonom sålunda till­kom­mer, men svare ändock för de skyl­dig ­ heter, som enligt avtal med upp­lå­ta­ren må bonom åligga, där ej denne tager den andre för god i hans ställe. 22 har den, till vil­ken rätt till elekt­risk kraft upp­lå­tits, efter avta­lets slu­tande bli­vit för­satt i kon­kurs, må till­han­da­hål­lan­det av kraft avbry­tas, intill dess be- tiyg­gande säker­het stäl­les för gäl­dande av den för kraf­ten utgå­ende avgift och avta­lets full­gö­rande i övrigt.under­lå­ter kon­kurs­boet att inom en månad efter därom av upp­la­ta­ren iram- ställd begä­ran ställa säker­het, avse­ende tiden frän egen­doms­av­trä­det, intiii dess sex måna­der för­flu­tit efter instäl­lel­se­da­gen i kon­kur­sen, skall avta­let a,nses h v vid utgången av först­nämnda tid. stäl­les såda­nen månad före utgången av omför­mälda sex måna­der ry säker­het , g ° för hela avtals­ti­den, skall avta­let anses hävt vid utgången av den tid, for vil­ken säker­het ställts. 23 § säker­het, som i 22 § sägs, skall stäl­las hos ej god­känna erbju­den säker­het, skall den­samma prö­vas av ov löf­tes­män­nen­bo­rien skall kimna av över­ex­e­ku­tor god­kän­nas såsom säker­het, skola lof­tes^^ boria en för alla och aua för en såsom föv egen f ^^v^relks säker­het, må, där­est upp­lå­ta­ren ej vill åta­ger sig att­för­ordna, att pan­ten sät­tes i för­var hos veder­häf­tig man, som ata­ger ^ 5 ’örsäm­ras ställd säker­het, äger­sä­ker­het inom viss tid skall stäl­las. under­lies s^ng skett, av-®ä tid av fjor­ton dagar att upp­säga avta­let; och skall, där upp­säg­ning talet genast upp­höra att gälla. tvångs­för­valt­ning av elekt­risk anlägg­ning. §* ^,1. aii­i­t­röra honom enligt avtal­un­der­lå­ter elekt­risk anläggnpgs ^ . ^^-​jlliandahålla kraft, äge eller eljest ålig­gande skyl­dig­het att från anlägg g fuu­göra skyl­dig­he­ten, över­ex­e­ku­tor, där så äskas, före­lägga äga­ren vid vi s i f i 1 i 'h t i:j. i ¬ 1152 — 1920. n.t 474. 25 §. fin­nes valt­ning äskas, saken sådan, att den ej kan tåla dylikt upp­skov, äge han besl om sådan för­valt­ning tills vidare och intill dess annorlunda var­der för­ord­nat 27 §. ^ fin­nes ansök­ning om tvångs­för­valt­ning höra bifal­las, för­ordne överexeku-​ tor_lämp­lig per­son att omhän­der­hava för­valt­ningen. till för­val­tare skall, såvitt möj­ligt, utses per­son med erfa­ren­het i sköt­seln av elekt­risk anlägg­ning. där så anses nödigt, må here för­val­tare för­ord­nas. över­ex­e­ku­tor äge skilja för­val­tare från syss­lan, om skäl där­till äro, och för­ordna annan i hans ställe. •• o . . 28 §. då för­ord­nande om sär­skild för­valt­ning med­de­las, annan än sökan­den berät­ti­gad att från anlägg­ningen erhålla elekt­risk kraft, äge han genom den sär- skilda för­valt­ning­ens försorg erhålla kraft, dock endast i den mån han ej, vid aen tid da lor­ord­nan­det gavs, var i mist­ning av sin rätt på grund av för­hål­lande fran upp­la­ta­rens sida, som är att till­räkna denne såsom för­sum­melse. 29 §. 't ^^r tvångs­för­valt­ning, skall, på för­val­ta­rens an-​indra täc­kas ej utgif­terna av infly­tande avgif­ter och emeua­rät ft där flera sökande innas, bril­ten demän­ti­tövri^fll"nes":ls" “tött'z i den ort, där anläggu­inge? är befä­gen fof­delmngen prö­vas av dom­sto­len böka bitt äter™ ‘ 30 §.kraft foto afeg­ningsl ^ntin “ssn fnssi * åtnju­tande av siu rätt till ban där­tiu berlt­ti­gaf seda? omför­mä­les i 28 §, vare mäln-​n ttiqil skrift­li­gen hos övprov­plm­fot. crinrt äd*mälan med utfäs­telse ’ att'^del+a^n skrift­li­gen hos över­ex­e­ku­tor därom gjort an- där­ef­ter ansedd såsom sökande. ^ kost­na­den för för­valt­ningen; och varde hanpj såsom sökande. »mälan, bo» äts';'''''™*'"*" oför­dröj­li­gen under­rätta för­val­ta­ren om aa- g re av anlägg­ning, som står' under tvångs­för­valt­ning, för­satt i kon- m __ nnder­lå­ten­he­ten att till­han­da­hålla kraft kunna med­föra bety­dande ö bkada dier'olä­gen­het, och är anled­ning, att skyl­dig­he­tens fnll­gö­rande ioke kan s omedd­bart ernäs genom vites före­läg­gande, äge, da fråga är om anlägg­ning som ntvör fast egen­dom, över­ex­e­ku­tor, på därom gjord ansö­kan, lor­ordna om sär­skild för­valt­ning av anlägg­ningen eller den del därav, frän vil­ken kraft skall till­handa ­ hål­las annan än äga­ren. 26 §. fö ti pu j,-. ansök­ning om före­läg­gande av vite enligt 24 § eller om tvångs­för­valt­ning i 25 § sägs, skall göras skrift­li­gen hos över­ex­e­ku­tor i den ort, där anläg^i b m fin­nes. vid ansök­ningen skall fogas bevis om sökan­dens rätt att erhålla d p . ^ _____ 7 v __ __ ... .......t— ^4.4* r\ vs vs rs vs 1 — _ _ j. 1 aom nins­ren e a u ö f h v ¬ ~ 1920. n.t 474. ~ 1153 och vill kon­kurs­boet över­taga anlägg­ning­ens drift, ingive kon­kurs­boet till övere­se­ku­tor anmä­lan därom jämte utfäs­telse att full­göra de skyl­dicr­he­ter i avse­ende å till­han­da­hal­lande av kraft, vilka åligga gäl­de­nä­ren. hw- sadan an- jnä­lan skett, äge overex­e­ku­tor för­ordna att för­valt­ni­nien skall upp­höra bris­ter kon­kurs­boet i full­gö­ran­det av sitt åta­gande, skall vad som cräuor-​läggningens v?e 32 §. den tid, under vil­ken anlägg­ningen skall stå under tvångs­för­valt­nincr bestäm­mes av över­ex­e­ku­tor; och må tiden av över­ex­e­ku­tor förläno-​as om skäl där­till äro. “ ’ innan sålunda fast­ställd tid gått till ända, äge över­ex­e­ku­tor för­ordna, att för­valt­ningen skall upp­höra, för­u­tom i fall varom i 31 § sägs, jäm­väl på bef^äran av sökan­den eller anlägg­ning­ens ägare, där för­hål­lan­dena där­till för­an­leda. ” så­ dant för­ord­nande* varde ock med­de­lat, där anlägg­ningen över­gått tbl ny ägare, dock att i ty fall för­valt­ningen ej må upp­höra, förr än den nye äga­ren över­ta­git anlägg­ningen. 33 §. eedo­vis­ning för tvångs­för­valt­ning skall av för­val­ta­ren avgi­vas till över ­ exe­ku­tor inom en månad från det för­valt­ningen upp­hört. är tvångs­för­valt­ningen av längre var­ak­tig­het, skall redo­vis­ning ske inom en månad efter varje kalen­derårs utgång, dock icke för kor­tare tid än ett fjär­de­dels år. då skäl där­till äro, må över­ex­e­ku­tor bevilja anstånd med redo­vis­nings avgi­vande. i redo­vis­ningen må för­val­ta­ren till­go­do­föra sig skä­ligt arvode för sitt bestyr. fin­nes, då slut­lig redo­vis­ning läm­nas, över­skott sedan vad av sökan­den kan bava för­skju­tits bli­vit gul­det, varde det över­läm­nat till över­ex­e­ku­tor, som har att hålla med­len till banda åt den, som fin­nes vara där­till berät­ti­gad. sedan redo­vis­ning avläm­nats, åligge för­val­ta­ren att till­ställa sökande även­ som anlägg­ning­ens ägare under­rät­telse därom; och äge den, som vill klandra redo ­ vis­ningen, att instämma sin talan till dom­stol inom nit­tio dagar från det sådan under­rät­telse del­gavs honom, eller have för­lo­rat sin rätt till klan­der. 3^ §• v ren upp­lå­ten. är anlägg­ningen ställd under förvät­ning av sysslo­man enhgt 81 § utsök-​ uings­la­gen eller under tvångs­för­valt­ning, som i 169 § samma lag avses, må for-"rtsä­sästtl' si;;aing enligt 25 § i denna lag upp­höra; och varde genom overex­e­ku­tors försorg under­rät­telse därom oför­dröj­li­gen läm­nad sökan­den och för­val­ta­ren. lagens tiuämp­lig­liet beträf­fande tomträtt ocb vat­ten­falls­ratt. .... vad enligt denna lag gäuer i fråga om fas­tig­het skau ^^ämp­ning beträf­fande tomträtt och vat­ten­faljs­rätt; dock ^ ^ med­de­las inteck­ning till säker­het för rät­tig­het tiu elekt­risk xratt. i 1 t .1 ] t: f ! •t ! ! ¬ 1154 — 1920. n;r 474 och 475. — vad här ovan sagts ang­ä­ende lag­fart skall, dä fråga är om tomträtt eller vat­ten­falls­rätt, avse inskriv­ning av sadan ratt eller av fång till sadan rätt. all­männa beatäm­mel­ser. 37 §. ei må i avtal om rätt till elekt­risk kraft stad­gas för­be­håll, att bestäm-​ ■na i 15 § första stjm­ket eller 24 —35 §§ icke skola vara å avta­let tillämp­liga, ådant för­be­håll skett,^ vare det utan ver­kan. 38 §. av kom­mers­kol­le­gium med­de­lat beslut, inne­fat­tande bifall till ansö­kan om ♦ i ___ a ttrt v\ rt «rv^ ä t rt !-»•#> rt tv.t^i. ___ » 39 §. över­ex­e­ku­tors beslut i mål, varom i denna lag för­mä­les, gånge i verk ­ stäl­lig­het ändå att beslu­tet över­kla­gas. yad i utsök­nings­la­gen är stad­gat om kla­gan över över­ex­e­ku­tors beslut som i 214 § utsök­nings­la­gen avses, gälle i tillämp­liga delar beträf­fande över­exe ­ kutors beslut enligt denna lag. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1921. bestäm­mel­serna i 15— 19 §§ skola äga tillämp­ning jäm­väl i fråga om sådant avtal om upp­lå­tande av rätt till elekt­risk kraft, som till­kom­mit före lagens ikraft­trä­dande, dock att den i 19 § andra styc­ket omför­mälda tid av sex måna­der skall, där nye äga­ren fått lag­fart före den dag, då lagen trätt i kraft, från den dag räk­nas. det alla, som veder­bör, hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera detta med egen band . under­skri­vit och med vårt kungl. sigill be ­ kräfta latit. stock­holms slott den 22 juni 1920. ^ gustaf. (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet.) el vi kr (j 0 s1 s ö ä ht u 3 3 3 ¬