Lag (1993:320) om bygg­fels­för­säk­ring m.m.. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2014:227

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1993:320
Depar­te­ment: Soci­al­de­par­te­men­tet
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:1254
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1993:320
Depar­te­ment/myn­dig­het: Soci­al­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1993-​05-13
Omtryck: SFS 2004:552
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:1254
Upp­hävd: 2014-​06-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2014:227
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Bygg­fels­för­säk­ring

Tillämp­nings­om­rå­det m.m.

1 §   En bygg­fels­för­säk­ring ska fin­nas vid en nybygg­nad eller ombygg­nad som avses i 1 kap. 4 § plan- och bygg­la­gen (2010:900), om bygg­na­den helt eller till över­vä­gande del är avsedd att använ­das som bostad för per­ma­nent bruk.
Lag (2010:914).

1 a §   I fråga om en- eller två­bo­stads­hus (små­hus) gäl­ler i stäl­let för det som sägs i 1 § att en bygg­fels­för­säk­ring ska fin­nas
   1. vid en nybygg­nad, och
   2. vid en till­bygg­nad eller åtgärd som är anmäl­nings­plik­tig enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 16 kap. 8 § plan- och bygg­la­gen (2010:900), om det finns behov av en sådan för­säk­ring.

Trots första styc­ket behö­ver en bygg­fels­för­säk­ring inte fin­nas för åtgär­der som enligt 9 kap. 4 § plan- och bygg­la­gen inte krä­ver bygg­lov eller åtgär­der som utförs av bygg­her­ren i egen­skap av kon­su­ment av huset. Lag (2010:914).

1 b §   Den eller de kom­mu­nala nämn­der som full­gör upp­gif­ter inom plan- och bygg­nads­vä­sen­det (bygg­nads­nämn­den) prö­var beho­vet av en för­säk­ring enligt 1 a § första styc­ket 2. Om ett små­hus inte skall använ­das för per­ma­nent bruk, får nämn­den trots bestäm­mel­sen i 1 a § första styc­ket 1 besluta att någon bygg­fels­för­säk­ring inte behövs.

Vid behovs­pröv­ningen skall bygg­nads­nämn­den sär­skilt beakta de beräk­nade kost­na­derna för åtgär­den och för­säk­ringen samt ris­ken för all­var­liga fel och ska­dor. Lag (2004:552).

1 c §   Den som för egen räk­ning utför eller låter utföra ett bygg­nads­ar­bete (bygg­her­ren) skall se till att det finns en bygg­fels­för­säk­ring, om det krävs en sådan enligt denna lag. Lag (2004:552).

Vad en bygg­fels­för­säk­ring skall omfatta

2 §   En bygg­fels­för­säk­ring skall omfatta
   1. skä­lig kost­nad för att avhjälpa fel i bygg­na­dens kon­struk­tion, i mate­rial som använts i bygg­nads­ar­be­tet eller i utfö­ran­det av arbe­tet, och
   2. skä­lig kost­nad för att avhjälpa ska­dor på bygg­na­den som orsa­kats av felet.

För­säk­ringen behö­ver dock inte omfatta fel eller ska­dor som måste antas sakna bety­delse för bygg­na­den eller för dem som bor eller vis­tas i bygg­na­den. Den behö­ver inte hel­ler omfatta ska­dor som nor­malt täcks av andra för­säk­ringar, exem­pel­vis fas­tig­hets­för­säk­ring, maskin­för­säk­ring eller villa­för­säk­ring.

Med fel skall enligt för­säk­ringen avses avvi­kelse från fack­mäs­sigt god­tag­bar stan­dard vid den tid då arbe­tet utför­des.
Lag (2004:552).

3 §   En bygg­fels­för­säk­ring skall omfatta fel eller ska­dor som visar sig efter det att bygg­nads­ar­be­tet god­kän­des vid en av för­säk­rings­gi­va­ren angi­ven besikt­ning och som anmäls inom tio år efter ett sådant god­kän­nande. I fråga om små­hus skall, om en sådan besikt­ning inte har gjorts, för­säk­ringen omfatta fel eller ska­dor som visar sig efter det att bygg­nads­ar­be­tet god­kän­des vid en slut­be­sikt­ning enligt 53 § kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716) eller efter det att bygg­nads­ar­be­tet annars avslu­ta­des och som anmäls inom tio år där­ef­ter.

En bygg­fels­för­säk­ring skall inne­hålla vill­kor om att den gäl­ler även om bygg­na­den över­går till ny ägare. Lag (2004:552).

Vill­kor om inskränk­ningar i för­säk­rings­ha­va­rens rätt till ersätt­ning

4 §   En bygg­fels­för­säk­ring får, utö­ver vad som föl­jer av 5-7 §§, inte inne­hålla vill­kor som inskrän­ker för­säk­rings­ha­va­rens rätt till ersätt­ning för fel och ska­dor som skall omfat­tas av för­säk­ringen enligt 2 och 3 §§.

5 §   En bygg­fels­för­säk­ring skall inne­hålla vill­kor som säker­stäl­ler att ersätt­ning för kost­nad enligt 2 § används för att avhjälpa felet eller ska­dan på ett till­freds­stäl­lande sätt.

6 §   En bygg­fels­för­säk­ring får inne­hålla vill­kor om att
   1. kost­na­der för fel som har vål­lats av den som är bygg­na­dens ägare eller av hans eller hen­nes anställda ersätts endast om felet har vål­lats även av någon annan eller om det annars finns sär­skilda skäl för det,
   2. kost­na­der för fel eller ska­dor som omfat­tas av en läm­nad garanti eller av fel­an­svar enligt 59 § kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716) ersätts endast om det visas att den ansva­rige inte kan full­göra sitt åta­gande eller, i fråga om små­hus, om det visas antingen att den ansva­rige inte kan full­göra sitt åta­gande eller att åta­gan­det inte full­görs eller kan vän­tas bli full­gjort inom skä­lig tid.

Vill­kor som anges i första styc­ket 1 får, beträf­fande små­hus, även avse fel som har vål­lats av en tidi­gare ägare till huset eller av hans eller hen­nes anställda. Lag (2004:552).

6 a §   En bygg­fels­för­säk­ring får inne­hålla vill­kor om att äga­ren ska svara för en viss själv­risk.

I fråga om små­hus får själv­ris­ken för en bygg­fels­för­säk­ring uppgå till högst ett halvt pris­bas­belopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken för varje fel eller skada.
Den sam­man­lagda själv­ris­ken för flera fel eller ska­dor får inte över­stiga ett och ett halvt pris­bas­belopp. I för­säk­rings­vill­ko­ren får dock före­skri­vas att fel eller ska­dor som kos­tar mindre än 0,2 pris­bas­belopp att åtgärda inte ersätts. Lag (2010:1254).

7 §   En bygg­fels­för­säk­ring får inne­hålla vill­kor om att för­säk­rings­gi­va­rens ansvar för fel och ska­dor är begrän­sat till ett visst belopp per bygg­nad (för­säk­rings­be­lopp) och till ett visst belopp för samt­liga av för­säk­rings­gi­va­ren under ett kalen­derår utfär­dade bygg­fels­för­säk­ringar (gemen­samt för­säk­rings­be­lopp).

I fråga om små­hus får för­säk­rings­be­lop­pet per bygg­nad inte sät­tas lägre än kost­na­derna för de åtgär­der som har för­an­lett att för­säk­ringen teck­na­des och som omfat­tas av för­säk­ringen.
Vid bestäm­man­det av för­säk­rings­be­lop­pet skall pen­ning­vär­dets för­änd­ring beak­tas. Lag (2004:552).

Vill­kor om för­säk­rings­gi­va­rens över­ta­gande av rätt till ersätt­ning

8 §   En bygg­fels­för­säk­ring skall inne­hålla vill­kor om att
   1. en för­säk­rings­gi­vare, som beta­lat ut ersätt­ning på grund av för­säk­ringen, över­tar den rätt till ersätt­ning som äga­ren kan ha mot den som på grund av avtal eller eget vål­lande eller på annan grund är ersätt­nings­skyl­dig med anled­ning av felet eller ska­dan och som inte äga­ren själv tar i anspråk,
   2. bygg­na­dens ägare inte får till nack­del för för­säk­rings­gi­va­ren genom avtal avsäga sig den rätt till ersätt­ning som till­kom­mer honom enligt avtal eller all­männa ska­de­stånds­rätts­liga bestäm­mel­ser.

För­bud mot änd­ring av för­säk­rings­vill­kor

9 §   För­säk­rings­gi­va­ren och för­säk­rings­ha­va­ren får, efter det att för­säk­ringen teck­nats, inte träffa avtal som med­för att för­säk­rings­vill­ko­ren inte längre upp­fyl­ler kra­ven på en bygg­fels­för­säk­rings inne­håll enligt denna lag.

Rätt att teckna för­säk­ring

10 §   En för­säk­rings­gi­vare får inte vägra den som är skyl­dig att ha en bygg­fels­för­säk­ring att teckna en sådan för­säk­ring, om för­säk­rings­gi­va­ren mark­nads­för bygg­fels­för­säk­ringar. För­säk­ring får dock väg­ras om det med hän­syn till ska­de­ris­ken eller någon annan sär­skild orsak finns skäl till detta. Lag (2004:552).

11 §   Om en för­säk­rings­gi­vare i strid mot 10 § har väg­rat att med­dela en bygg­fels­för­säk­ring, skall all­män dom­stol på yrkande av den som har begärt att få teckna en sådan för­säk­ring för­klara att denne har rätt att teckna för­säk­ringen. Lag (2004:552).

Fär­dig­stäl­lan­de­skydd

Tillämp­nings­om­rå­det m.m.

12 §   Om en näringsid­kare har åta­git sig att för en kon­su­ments räk­ning utföra arbe­ten som avser ett små­hus, skall det i den omfatt­ning som anges i 13 och 14 §§ fin­nas ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd, som består av en för­säk­ring eller en bank­ga­ranti. Lag (2004:552).

13 §   Ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd ska fin­nas i fråga om små­hus
   1. vid en nybygg­nad, och
   2. vid en till­bygg­nad eller åtgärd som är anmäl­nings­plik­tig enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 16 kap. 8 § plan- och bygg­la­gen (2010:900), om det finns behov av ett sådant skydd.

Ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd behövs dock inte, om åtgär­den enligt 9 kap. 4 § plan- och bygg­la­gen inte krä­ver bygg­lov.
Lag (2010:914).

14 §   Bygg­nads­nämn­den prö­var beho­vet av ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd enligt 13 § första styc­ket 2. Om ett små­hus inte skall använ­das för per­ma­nent bruk, får nämn­den trots bestäm­mel­sen i 13 § första styc­ket 1 besluta att något fär­dig­stäl­lan­de­skydd inte behövs.

Vid behovs­pröv­ningen skall bygg­nads­nämn­den sär­skilt beakta de beräk­nade kost­na­derna för näringsid­ka­rens åta­gan­den och kost­na­derna för fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det. Lag (2004:552).

15 §   Bygg­her­ren skall se till att det finns ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd, om det krävs ett sådant enligt denna lag.
Lag (2004:552).

Vad fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det skall omfatta

16 §   Ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd skall omfatta skä­lig ersätt­ning för
   1. extra kost­na­der för att slut­föra arbe­tena,
   2. kost­na­der för att avhjälpa fel som en besikt­nings­man har anmärkt på vid en slut­be­sikt­ning enligt 53 § kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716), och
   3. kost­na­der för att avhjälpa ska­dor på bygg­na­den som har orsa­kats av fel som avses i 2.

Fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det skall, till den del den avser ersätt­ning för kost­na­der enligt första styc­ket 1, få tas i anspråk om näringsid­ka­ren ham­nar i sådant dröjs­mål som ger kon­su­men­ten rätt att häva avta­let enligt 29 § kon­su­ment­tjänst­la­gen. Till den del fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det avser ersätt­ning enligt första styc­ket 2 eller 3 skall den få tas i anspråk om näringsid­ka­ren har gått i kon­kurs eller av annan anled­ning inte kan full­göra sitt åta­gande. Lag (2004:552).

Vill­kor om inskränk­ningar i kon­su­men­tens rätt till ersätt­ning m.m.

17 §   Ett avtal om fär­dig­stäl­lan­de­skydd får, utö­ver vad som föl­jer av 18 och 19 §§, inte inne­hålla vill­kor som inskrän­ker kon­su­men­tens rätt att ta fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det i anspråk.
Avta­let får inte hel­ler inne­hålla vill­kor om att kon­su­men­ten skall svara för en viss själv­risk. Lag (2004:552).

18 §   Ett avtal om fär­dig­stäl­lan­de­skydd skall inne­hålla vill­kor som säker­stäl­ler att belopp som tas i anspråk används för att täcka sådana kost­na­der som avses i 16 § första styc­ket. Lag (2004:552).

19 §   Ett fär­dig­stäl­lan­de­skydd får begrän­sas till ett visst belopp. Det skall dock all­tid mot­svara minst tio pro­cent av det avta­lade pri­set för den åtgärd som omfat­tas av skyd­det. Lag (2004:552).

20 §   Om ett avtal om fär­dig­stäl­lan­de­skydd inne­hål­ler ett vill­kor som inne­bär att en begä­ran om att ta skyd­det i anspråk måste fram­stäl­las inom viss tid, får vill­ko­ret inte begränsa kon­su­men­tens rätt att fram­ställa en sådan begä­ran mer än vad som fram­går av andra styc­ket.

När det gäl­ler ersätt­ning enligt 16 § första styc­ket 1, får ett vill­kor som avses i första styc­ket inne­bära att begä­ran skall göras utan oskä­ligt dröjs­mål efter det att kon­su­men­tens rätt att häva avta­let med näringsid­ka­ren har upp­kom­mit. När det gäl­ler ersätt­ning enligt 16 § första styc­ket 2 och 3, får vill­ko­ret inne­bära att begä­ran skall göras inom ett år från den dag då ent­re­pre­na­den god­kän­des vid en slut­be­sikt­ning enligt 53 § kon­su­ment­tjänst­la­gen (1985:716). Lag (2004:552).

Vill­kor om regress­rätt m.m.

21 §   Vad som sägs i 8 och 9 §§ gäl­ler också ett avtal om fär­dig­stäl­lan­de­skydd. Med för­säk­rings­gi­vare jäm­ställs då den som sva­rar för fär­dig­stäl­lan­de­skyd­det och med för­säk­rings­ha­vare jäm­ställs kon­su­men­ten. Lag (2004:552).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

Vill­kor för bygg­start

22 §   Att bygg­nads­ar­be­tet inte får påbör­jas för­rän ett bevis om bygg­fels­för­säk­ring och fär­dig­stäl­lan­de­skydd har före­tetts för den eller de nämn­der som full­gör kom­mu­nens upp­gif­ter inom plan- och bygg­nads­vä­sen­det, fram­går av 10 kap. 23 § plan- och bygg­la­gen (2010:900). Lag (2010:914).

Över­kla­gande

23 §   Bygg­nads­nämn­dens beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen.

Läns­sty­rel­sens beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2004:552).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1993:320
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1993. För­säk­ring enligt lagen behövs dock inte för bygg­nads­ar­bete för vil­ket ansö­kan om bygg­lov enligt plan- och bygg­la­gen (1987:10) ingi­vits till sådan nämnd som avses i 12 § före den 1 okto­ber 1993.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1991:742) om bygg­nads­ga­ranti.

2004:552

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005. Äldre före­skrif­ter tilläm­pas om en byg­gan­mä­lan har gjorts dess­förin­nan.

2010:914
   1. Denna lag trä­der i kraft den 2 maj 2011.
   2. Äldre före­skrif­ter ska fort­fa­rande gälla för mål och ären­den som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det och för mål och ären­den som avser över­kla­gande av beslut i ett sådant mål eller ärende till dess målet eller ären­det är slut­ligt avgjort.