SFS 1973:1144

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1973:1144 led­nings­rättslag; utkom från tryc­ket utfär­dad den 14 decem­ber 1973. den 7 janu­ari 1974 kungl. maj:t för­ord­nar föl­jande med riks­da­gen^. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § enligt denna lag kan den som för led­ning vill utnyttja utrymme inom fas­tig­het få rätt där­till (led­nings­rätt). fråga om led­nings­rätt prö­vas vid för­rätt­ning. led­nings­rätt omfat­tar enligt vad som bestäm­mes vid för­rätt­ningen befo­gen­het att inom fas­tig­he­ten vid­taga de åtgär­der som behövs för att fram­draga och begagna led­ningen. på begä­ran av led­ning­ens inne havare kan för­ord­nas att led­nings­rätt skall höra till den­nes fas­tig­het eller inskrivna tomträtt. 2 § lagen gäl­ler för led­ningar av föl­jande slag, 1. all­män tele­led­ning samt annan all­män svag­ströms­led­ning för sig nale­ring, fjärr­ma­növre­ring, dataö­ver­fö­ring eller l iknande ända­mål, 2. elekt­risk stark­ströms­led­ning för vil­ken kon­ces­sion fordras eller som ingår i tele­kom­mu­ni­ka­tions­sy­stem, 3. vatten-​​ eller avlopps­led­ning som a) ingår i all­män va-​anlägg­ning, b) för­ser sam­hälle med vat­ten eller där­i­från bort­för avlopps­vat­ten eller annan oren­lig­het, c) gag­nar närings­verk­sam­het eller kom­mu­ni­ka­tions­an­lägg­ning av be tydelse för riket eller viss ort eller d) med­för endast ringa intrång i jäm­fö­relse med nyt­tan, 4. led­ning genom vil­ken fjärr­värme, olja, gas eller annan råvara eller pro­dukt trans­por­te­ras från pro­duk­tions­ställe, upp­lag eller last­plats och som a) till­go­do­ser ett all­mänt behov, b) gag­nar närings­verk­sam­het eller kom­mu­ni­ka­tions­an­lägg­ning av be tydelse för riket eller viss ort eller c) med­för endast ringa intrång i jäm­fö­relse med nyt­tan. lagen gäuer ej om utrymme för led­ning kan upp­lå­tas med stöd av anlägg­nings­la­gen (1973:1149). 3 § i led­ning ingår sådana för dess ä nda­mål erfor­der­liga anord­ningar som trans­for­ma­to­rer, pump­sta­tio­ner och andra till­be­hör. 4 § den som inne­liar fas­tig­het på grund av tes­ta­men­ta­riskt för­ord nande utan att ägan­de­rät­ten till­kom­mer någon anses vid lagens tillämp ning som fas­tig­he­tens ägare. 5 § led­nings­för­rätt­ning hand­läggcs av fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­hct. 2376 ^ prop- 1973:157, cu 34, rskr 390. .i,••"i ¬ vill­kor för upp­lå­telse av led­nings­rätt m. m . sfs 1973:1144 6 § led­nings­rätt får ej upp­lå­tas, om ända­må­let lämp­li­gen bör till­godo ses på annat sätt eller o lägen­he­terna av upp­lå­tel­sen från all­män eller en skild syn­punkt över­vä­ger de för­de­lar sorti kan vin­nas genom den. är led­ningen för­ut­satt i fast­ställd gene­ral­plan, stads­plan, tom­tin­del­ning el ler bygg­nads­plan, gäl­ler nu angivna vill­kor endast om sär­skilda skäl för anle­der det. 7 § led­nings­rätt får ej upp­lå­tas i strid mot vad som av säker­hets­skäl är sär­skilt före­skri­vet för led­ning­ens fram­dra­gande. 8 § upp­lå­telse av led­nings­rätt inom område med fast­ställd gene­ral­plan eller med stads­plan, tom­tin­del­ning eller bygg­nads­plan skall stå i över ens­stäm­melse med pla­nen. gäl­ler eljest sär­skilda bestäm­mel­ser för marks bebyg­gande eller an vänd­ning, såsom regi­on­plan, utom­plans­be­stäm­mel­ser eller natur­vårds före­skrif­ter, skall led­nings­rätt upp­lå­tas så, att syf­tet med bestäm­mel serna ej mot­ver­kas. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får undan­tag från pla­nen eller bestäm mel­serna med­ges av läns­sty­rel­sen eller efter dess för­ord­nande av bygg nads­nämn­den. även utan sådant med­gi­vande får mindre avvi­kelse ske från plan, om det är för­en­ligt med pla­nens syfte. läns­sty­rel­sen får medge undan­tag enligt första punk­ten från fast­ställd gene­ral­plan, stads plan eller bygg­nads­plan endast om bygg­nads­nämn­den till­styrkt det. talan mot bygg­nads­nämnds beslut i fråga som avses i tredje styc­ket föres hos läns­sty­rel­sen genom besvär. talan får dock icke föras mot bygg­nads­nämnds beslut att vägra undan­tag från fast­ställd gene­ral­plan, stads­plan eller bygg­nads­plan. mot läns­sty­rel­sens beslut i fråga som av ses i tredje styc­ket föres talan hos kungl. maj:t genom besvär. 9 § har stads­plan eller bygg­nads­plan icke fast­ställts för visst område, får led­nings­rätt ej upp­lå­tas, om upp­lå­tel­sen skulle för­svåra områ­dets ända­måls­en­liga använd­ning, för­an­leda olämp­lig bebyg­gelse eller mot verka lämp­lig plan­lägg­ning av om rådet. 10 § led­nings­rätt får ej upp­lå­tas, om olä­gen­het av någon bety­delse upp­kom­mer för all­mänt intresse. första styc­ket gäl­ler icke när upp­lå­tel­sen är till över­vä­gande nytta från all­män syn­punkt. 11 § vad som i kon­ces­sions­be­slut eller eljest av den som med­de­lar kon­ces­sion före­skri­vits om led­ning­ens fram­dra­gande skall lända till ef ter­rät­telse utan hin­der av 6—10 §§. skyl­dig­het att avstå utrymme 12 § mark eller annat utrymme för led­ning får tagas i anspråk på fas­tig­het, om det icke orsa­kar syn­ner­ligt men för fas­tig­he­ten. även om syn­ner­ligt men upp­kom­mer, är fas­tig­het skyl­dig att avstå utrymme, om led­ningen är av väsent­lig bety­delse från all­män syn­punkt 2377 ¬ sfs 1973:1144 eller om led­ningen enligt beslut av kon­ces­sions­myn­dig­het skall fram dra­gas över fas­tig­he­ten. om äga­ren begär det, skall fas­tig­he­ten inlö­sas. är olä­gen­he­ten begrän­sad till viss del av fas­tig­he­ten, skall endast den delen inlö­sas. led­ning­ens inne­ha­vare är berät­ti­gad att lösa sådan fas­tig­het eller del av fas­tig­het som avses i andra styc­ket, om detta skulle med­föra endast en ringa höj­ning av den ersätt­ning som till­kom­mer fas­tig­hets­ä­ga­ren och denne icke har ett beak­tans­värt intresse av att behålla fas­tig­he­ten eller fas­tig­hets­de­len. vid bedö­mande av frå­gan om rätt till inlö­sen före­lig­ger, skall kost­nad för åtgärd som anges i 4 kap. 1 § andra styc­ket expro­pri­a­tions­la­gen (1972: 719) räk­nas in i ers ätt­ningen. bestäm­mel­serna i 1 kap. 3 och 4 §§ expro­pri­a­tions­la­gen äger mot­sva rande tillämp­ning vid upp­lå­telse och inlö­sen enligt denna para­graf. utan hin­der av dessa bestäm­mel­ser kan dock sär­skild rätt som till­kom­mer sta­ten och ej utgör väg­rätt rub­bas. vidare får för­ord­nas att rät­ten till utrymme för led­ningen skall ha före­träde fram­för sär­skild rätt som till ska­pats genom expro­pri­a­tion eller annat tvångs­för­värv eller vid fastig hets­bild­ning eller på lik­nande sätt, dock ej om den sär­skilda rät­ten utgör väg­rätt. ersätt­ning för utrymme m. m. 13 § i fråga om ersätt­ning för upp­lå­telse och inlö­sen enligt 12 § äger 4 kap. expro­pri­a­tions­la­gen (1972: 719) mot­sva­rande tillämp­ning. 4 kap. 3 § expro­pri­a­tions­la­gen skall här­vid tilläm­pas i fråga om vär­deök­ning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det led­nings­för­rätt ningen påkal­la­des. är inne­ha­vare av rät­tig­het, som mins­kar fas­tig­hets värde, berät­ti­gad till ersätt­ning, skall det värde som till­go­do­räk­nas fas­tig­he­tens ägare mins­kas med belopp mot­sva­rande den vär­de­minsk­ning som rät­tig­he­ten inne­bu­rit. om det värde som skau till­go­do­räk­nas fas­tig­he­tens ägare ej kan mins­kas utan att skada upp­kom­mer för inne­ha­vare av ford­ran med bättre rätt, mins­kas i stäl­let ersätt­ningen till rät­tig­hets­ha­va­ren med mot­sva­rande belopp. över­ens­kom­mel­ser mel­lan sakä­gare m. m. 14 § avsteg får göras från 6 §, såvitt den inne­bär skydd för enskilt in tresse, och från 12 § första styc­ket eller 13 §, om de fas­tig­hets­ä­gare och andra sakä­gare vil­kas rätt berö­res med­ger det. sva­rar fas­tig­het för ford­ran, får avsteg från 13 § med stöd av äga rens sam­tycke ske endast om även ford­ring­ens inne­ha­vare med­ger det. besvä­ras fas­tig­he­ten av gemen­sam inteck­ning, fordras dess­utom de med­gi­van­den från fas­tig­hets­ä­gare och ford­rings­ha­vare som i 22 kap. 11 § jor­da­bal­ken före­skri­ves för relax­a­tion. med­gi­vande av rätt­sä­gare behövs ej, om upp­lå­tel­sen är väsent­li­gen utan bety­delse för honom. för­rätt­ning 15 § led­nings­rätts­fråga upp­ta­ges efter ansö­kan. har vid fas­tig­hets regle­ring f örord­nats att led­nings­rätts­fråga skall prö­vas enligt denna lag, 2378 får frå­gan dock upp­ta­gas utan ansö­kan. ¬ led­nings­rätts­fråga får prö­vas gemen­samt med fastighetsbildnings-​​ sfs 1973:1144 åtgärd vid en för­rätt­ning. sådan gemen­sam för­rätt­ning får åter delas upp på skilda för­rätt­ningar. är led­ningen av större omfatt­ning får, om det fin­nes lämp­ligt, pröv ningen av led­nings­rätts­fråga upp­de­las på skilda för­rätt­ningar, envar av seende viss sträcka av led­ningen. 16 § i fråga om för­rätt­ning enligt denna lag äger 4 kap. 1—24, 27—35, 37—40 och 42 §§ fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970: 988) mot­sva rande tillämp­ning. avser för­rätt­ning endast att inskri­vet ser­vi­tut eller inskri­ven nytt jan­de­rätt avse­ende rätt att fram­draga och bibe­hålla led­ning skall för änd­ras till led­nings­rätt, skall dock sam­man­träde med sakä­garna hål­las bara om sär­skilda skäl talar för det. vid sådan för­rätt­ning behö­ver ären det ej hän­skju­tas till bygg­nads­nämn­den enligt 21 §. vid för­rätt­ning som avses i andra styc­ket får inskri­vet ser­vi­tut av seende rätt att fram­draga och bibe­hålla led­ning, som utgör till­be­hör till anna n fas­tig­het eller annan inskri­ven tomträtt än den där led­ningen finns, för­änd­ras till led­nings­rätt endast om där­vid för­ord­nas att led nings­rät­ten skall höra till den fas­tig­het eller tomträtt till vil­ken led ningen hör. sva­rar fas­tig­het för ford­ran, får inskri­vet ser­vi­tut eller inskri­ven nytt jan­de­rätt för­änd­ras till led­nings­rätt endast om sådana med­gi­van­den som avses i 14 § andra styc­ket före­lig­ger. med­gi­vande av rätt­sä­gare behövs dock ej, om för­änd­ringen är väsent­li­gen utan bety­delse för honom. 17 § avser för­rätt­ning led­ning för vil­ken kon­ces­sion fordras men än nu ej erhål­lits, får för­rätt­ningen inle­das, om den som har att med­dela kon­ces­sion med­ger det. 18 § inne­ha­vare av sär­skild rätt till fas­tig­het, som inlö­ses eller eljest tages i anspråk för led­nings­än­da­mål, är sakä­gare vid för­rätt­ningen, om hans rätt berö­res. 19 § fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten skall utreda för­ut­sätt­ning­arna för upp­lå­telse av led­nings­rätt och ombe­sörja behöv­liga tek­niska arbe­ten och vär­de­ringar. här­vid bör råd­pläg­ning ske med sakä­garna. vid be hov skall sam­råd ske med de myn­dig­he­ter som berö­res av upp­lå­tel­sen. 20 § upp­kom­mer fråga om inlö­sen, äger 8 kap. 7 § första och andra styc­kena fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970: 988) mot­sva­rande tillämp­ning. 21 § avser för­rätt­ningen led­ning som krä­ver bygg­nads­lov eller som rör område med stads­plan eller bygg­nads­plan eller anser bygg­nads­nämn­den vid sam­råd enligt 19 § att upp­lå­tel­sens tillåt­lig­het enligt 9 § kan sät­tas i fråga och före­lig­ger från andra syn­punk­ter än som avses i 8—10 §§ för­ut­sätt­ningar för att medge upp­lå­tel­sen, skall fas­tig­hets­bild­nings­myn dig­he­ten hän­skjuta ären­det till bygg­nads­nämn­den för pröv­ning. har led­ning­ens sträck­ning fast­ställts av kon­ces­sions­myn­dig­het, skall sådant hän­skju­tande dock ej ske. fin­ner nämn­den hin­der enligt 8—10 §§ e j möta mot upp­lå­tel­sen, skall nämn­den lämna med­gi­vande till upp­lå­tel­sen. 2379 ¬ sfs 1973:1144 talan mot beslut vari­ge­nom bygg­nads­nämn­den väg­rat med­gi­vande till upp­lå­tel­sen eller gjort sådant med­gi­vande bero­ende av vill­kor föres hos läns­sty­rel­sen genom besvär. talan mot läns­sty­rel­sens beslut föres hos kungl. maj:t genom besvär. beslut av bygg­nads­nämn­den eller högre instans vari­ge­nom medgi vande till upp­lå­tel­sen väg­rats eller gjorts bero­ende av vill­kor är bin dande för fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten. 22 § om hin­der icke möter mot upp­lå­tel­sen, skall fas­tig­hets­bild­nings myn­dig­he­ten med­dela led­nings­be­slut. i led­nings­be­slut anges 1. led­ning­ens ända­mål och huvud­sak­liga beskaf­fen­het, 2. utrymme som upp­lå­tes för led­ningen, 3. fas­tig­het eller del därav som inlö­ses, 4. bestäm­mel­ser som avses i 1 § an dra styc­ket, 5. den tid inom vil­ken led­ningen skall v ara utförd, 6. övriga före­skrif­ter rörande led­ningen som med hän­syn till för­hål lan­dena fin­nes påkal­lade. prö­vas led­nings­rätts­fråga gemen­samt med fas­tig­hets­bild­nings­åt­gärd vid en för­rätt­ning, får led­nings­be­slu­tet upp­ta­gas i fastighetsbildnings-​​ beslu­tet. 23 § om det är lämp­ligt, får led­nings­be­slut med­de­las utan hin­der av att tek­niska arbe­ten och vär­de­ringar ej utförts. under samma för­ut­sätt ning får led­nings­be­slut med­de­las sär­skilt beträf­fande viss sträcka av led­ningen. 24 § till­träde av utrymme som tagits i anspråk eller av mark som inlösts sker vid den tid­punkt som fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten be stäm­mer. innan tul­träde sker, skall led­nings­be­slu­tet ha vun­nit laga kraft och ersätt­ning enligt 13 § ha beta­lats. 25 § utan hin­der av att ersätt­ning enligt 13 § ej beta­lats får till­träde ske, om berörda sakä­gare med­ger det. även utan med­gi­vande få r till träde ske, sedan fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten bestämt för­skott på den ersätt­ning som slut­li­gen fast­stäl­les och detta beta­lats. är det uppen­bart att för­skot­tet skulle uppgå till endast obe­tyd­ligt belopp, kan fas­tig­hets bild­nings­myn­dig­he­ten före­skriva att till­träde får ske utan att för­skott beta­las. i beslut om för­skott skall anges den tid inom vil­ken för­skott, som utgör vill­kor för till­träde, skall ha beta­lats. har betal­ning ej skett inom utsatt tid, får till­träde ej ske för­rän ersätt­ning enligt 13 § har beta­lats. även sedan till­träde har skett kan fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten på begä­ran av sakä­gare bestämma att för­skott skall utgå. har för­skott bestämts enligt denna para­graf, får den slut­liga ersätt ningen ej bestäm­mas till lägre belopp än för­skot­tet. detta gäl­ler dock endast om till­träde har skett eller fö rskot­tet ändå har beta­lats. 26 § för­rätt­ning som påbör­jats enligt för­ord­nande vid fas­tig­hets­reg lering skall instäl­las, om regle­rings­för­rätt­ningen instäl­les. för­rätt­ningen skall dock fort­sät­tas, om sakä­gare som fört talan vid för­rätt­ningen och som kun­nat ansöka om denna begär det. under­rät­tas sakä­garna om 2380 regle­rings­för­rätt­ning­ens instäl­lande vid sam­man­träde, skall begä­ran fram- .v--" ¬ stäl­las vid sam­man­trä­det, i annat fall skall begä­ran fram­stäl­las inom tid sfs 1973:1144 som fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten före­skri­ver. 27 § led­ning­ens inne­ha­vare skall svara för för­rätt­nings­kost­na­derna i den mån ej annat föl­jer vid en mot­sva­rande tillämp­ning av 18 kap. 6 eller 8 § rät­te­gångs­bal­ken. har led­nings­rätts­fråga upp­ta­gits utan ansö­kan eller, i fall som avses i 33 §, på ansö­kan av annan sakä­gare än led­ning­ens inne­ha­vare, skall för­rätt­nings­kost­na­derna för­de­las mel­lan sakä­garna efter vad som är skä­ligt. avser för­rätt­ningen endast att inskri­vet ser­vi­tut eller inskri­ven nytt­jan­de­rätt avse­ende rätt att fram­draga och bibe­hålla led­ning skall för­änd­ras till led­nings­rätt, skall led­ning­ens inne­ha­vare dock svara för för­rätt­nings­kost­na­derna enligt bestäm­mel­serna i första styc­ket. hand­läg­ges led­nings­rätts­fråga gemen­samt med fas­tig­hets­bild­ningsåt gärd vid en för­rätt­ning, skall kost­na­der som är gemen­samma för skilda åtgär­der för­de­las på dessa efter vad som är skä­ligt. till för­rätt­nings­kost­na­der hän­fö­res tax­e­av­gift, ersätt­ning till sak­kun nig, utgift för hant­lang­ning som ej ingår i tax­e­av­gif­ten samt ersätt­ning för sådan skada som avses i 4 kap. 38 § tredje styc­ket fas­tig­hets­bild nings­la­gen (1970: 988). dom­stols­pröv­ning 28 § i fråga om full­följd av talan mot beslut eller åtgärd av fas­tig­hets bild­nings­myn­dig­he­ten enligt denna lag äger 15 kap. 1—8, 1 0 och 11 §§ fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) mot­sva­rande tillämp­ning. bestäm mel­serna om fas­tig­hets­bild­nings­be­slut skall där­vid tilläm­pas på led­nings beslut. 29 § bestäm­mel­serna i 16—18 kap . fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970: 988) om rät­te­gången i fas­tig­hets­bild­nings­mål äger mot­sva­rande tillämp­ning på mål som full­följts enligt 28 §. i fråga om rät­te­gångs­kost­nad i led- nings­rätts­mål skall där­vid tilläm­pas vad som enligt 16 kap. 14 §, 17 kap. 3 § och 18 kap. 2 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen gäl­ler i mål om inlö­sen ersätt­ning. rör talan för­rätt­ning som avses i 33 § tilläm­pas dock vad som enligt nämnda para­gra­fer i fas­tig­hets­bild­nings­la­gen gäl­ler för fas­tig­hets bild­nings­mål i all­mänh et. verk­stäl­lig­het m. m. 30 § ersätt­ning enligt 13 eller 33 § skall erläg­gas inom tre måna­der efter de t att ersätt­nings­be­slu­tet vann laga kraft. i den mån ersätt­ningen beta­las efter utgången av denna frist eller, om till­träde har skett dess förin­nan, efter till­trä­det, skall dess­utom utges sex pro­cent årlig ränta på ersätt­ningen, i det förra fal­let från fris­tens utgång och i det senare fal­let från den dag då till­trä­det skedde. i fråga om ersätt­ning som avses i 13 § och för­skott enligt 25 § äger 5 kap. 16 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970: 988) mot­sva­rande tillämp ning. 31 § har inom ett år efter det att ersätt­nings­be­slu­tet vann laga kraft ersätt­ning enligt 13 § ej till fullo erlagts i före­skri­ven ord­ning och ej 2381 ¬ sfs 1973:1144 hel­ler någon som i beslu­tet tiller­känts sådan ersätt­ning begärt verkstäuig-​​ het av beslu­tet i denna del, är led­nings­be­slu­tet för­fal­let. led­nings­be­slu­tet är även för­fal­let, om led­ningen ej kom­mit till stånd inom den tid som bestämts i beslu­tet. skall enligt led­nings­be­slu­tet fas­tig­het eller del därav inlö­sas, gäl­ler beslu­tet i denna del utan hin­der av bestäm­mel­serna i första styc­ket. om sär­skilda skäl före­lig­ger, får fas­tig­hets­bild­nings­myn­dig­he­ten be sluta om för­läng­ning av tid som anges i första styc­ket. ersätt­ning som beta­lats får ej åter­krä­vas på grund av att led­nings beslu­tet för­fal­lit enligt denna para­graf. 32 § upp­gift om för­rätt­ning enligt denna lag infö­res i fas­tig­hets­re­gist ret sna­rast möj­ligt sedan för­rätt­ningen avslu­tats och denna eller, om be svär anförts, dom­sto­lens avgö­rande vun­nit laga kraft. har för­rätt­nings beslut för­fal­lit eller av annan anled­ning upp­hört att gälla, skall även detta anteck­nas. ver­kan av ändra de för­hål­lan­den m. m. 33 § inträ­der, sedan led­nings­rätts­fråga slut­ligt avgjorts, änd­rade för hål­lan­den som väsent­ligt i nver­kar på frå­gan, kan denna prö­vas vid ny för­rätt­ning. där­vid kan led­nings­rätt änd­ras, upp­hä­vas och, om det sker med anled­ning av upp­hä­van­det, upp­lå­tas. avser för­rätt­ningen led­ning för vil­ken kon­ces­sion med­de­lats äger 17 § mot­sva­rande tillämp­ning. led­ning­ens inne­ha­vare är berät­ti­gad till ersätt­ning för skada som åsam­kas honom på grund av åtgärd enligt första styc­ket. kost­na­derna här­för för­de­las mel­lan övriga sakä­gare efter vad som fin­nes skä­ligt med hän­syn främst till den nytta varje sakä­gare har av åtgär­den. har för ord­nats att led­nings­rät­ten skall höra till fas­tig­het eller inskri­ven tomt rätt, äger 5 kap. 16 § fas­tig­hets­bild­nings­la­gen (1970:988) mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om ersätt­ningen, såvida åtgär­den med­för värde minsk­ning för fas­tig­he­ten eller tomträt­ten. 34 § har ej för­ord­nats att led­nings­rätt skall höra till viss fas­tig­het eller till inskri­ven tomträtt, kan sådant för­ord­nande på begä­ran av led­ning ens inne­ha­vare med­de­las vid ny för­rätt­ning. för­ord­nande kan upp­hä­vas eller änd­ras vid ny för­rätt­ning om alla bor­ge­nä­rer som har ford­ran för­e­nad med panträtt i fas­tig­he­ten eller tomträt­ten med­ger det. vid för­rätt­ning enligt första styc­ket behö­ver sakä­garna ej höras. 35 § över­lå­telse av led­ning, för vil­ken led­nings­rätt upp­lå­tits, är gil­tig endast om över­lå­tel­sen omfat­tar även led­nings­rät­ten. vad nu sagts gäl­ler dock ej om led­ningen över­lå­tits för att bort­ta­gas. över­lå­tes led­nings­rätt utan att den där­med avsedda led­ningen sam tidigt över­lå­tes, är över­lå­tel­sen gil­tig endast om led­ningen ännu ej byggts eller om den bort­ta­gits. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1974. den som inne­har fas­tig­het under stän­dig besitt­nings­rätt eller med fide­i­kom­miss­rätt skall vid tillämp­ningen av denna lag anses som fastig-​​ 2382 betens ägare. ¬ vad som enligt denna lag gäl­ler för det fall att fas­tig­het sva­rar för sfs 1973:1144 ford­ran skall tilläm­pas även när fas­tig­het besvä­ras av rätt till avkomst eller annan för­mån. bestäm­mel­serna i denna lag om bygg­nads­plan äger mot­sva­rande till- lämp­ning på avstyck­nings­plan. bestäm­mel­serna i 13 § om tillämp­ning av 4 kap. 3 § expro­pri­a­tions lagen (1972: 719) gäl­ler ej vär­deök­ning som inträf­fat före utgången av juni 1971. carl gustaf carl lid­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬