Djur­skydds­lag (2018:1192)

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2018:1192
Depar­te­ment: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2022:1465
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2018:1192
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Utfär­dad: 2018-​06-20
Änd­rad: t.o.m. SFS

2022:1465
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens syfte

1 §   Denna lag syf­tar till att säker­ställa ett gott djur­skydd och främja en god djur­väl­färd och respekt för djur.

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Lagen gäl­ler djur som hålls av män­ni­skan och vilt­le­vande för­söks­djur.

I fråga om vilt­le­vande för­söks­djur tilläm­pas dock inte:
   - 2 kap. 4 § och före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av den para-​grafen, och
   - 4 kap. 1 §.

Bestäm­mel­serna i 9 kap. 4 och 6 §§ gäl­ler också över­givna djur av tam­djursart samt för­vil­dade djur av tam­djursart som inte ingår i en eta­ble­rad popu­la­tion.

Ord och uttryck i lagen

För­söks­djur

3 §   Med för­söks­djur avses djur som används eller är avsedda att använ­das i djur­för­sök.

Med för­söks­djur avses även djur som har använts eller har varit avsedda att använ­das i djur­för­sök och som för­va­ras på en anlägg­ning eller i ett annat för­va­rings­ut­rymme för för­söks­djur.

Djur­för­sök

4 §   Med djur­för­sök avses använd­ning av djur för
   1. veten­skap­lig forsk­ning,
   2. sjuk­doms­di­a­gnos,
   3. utveck­ling och fram­ställ­ning av läke­me­del eller kemiska pro­duk­ter,
   4. under­vis­ning, om använd­ningen inne­bär att dju­ret avli­vas, utsätts för ope­ra­tivt ingrepp, injek­tion eller blo­dav­tapp­ning eller om dju­ret orsa­kas eller ris­ke­rar att orsa­kas lidande, och
   5. andra jäm­för­liga ända­mål.

Med djur­för­sök avses också
   - fram­ställ­ning av djur med för­änd­rad arvs­massa, om gen­tek­niska, kemiska eller andra lik­nande meto­der används, och
   - beva­rande genom avel av en stam av djur med för­änd­rad arvs­massa med bibe­hål­lande av dju­rens gene­tiska egen­ska­per i de fall där djur kan orsa­kas lidande.

Offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het

4 a §   I denna lag bety­der
   1. uttryc­ket offent­lig kon­troll
      a) offent­lig kon­troll enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het för att säker­ställa tillämp­ningen av livsmedels-​ och foder­lag­stift­ningen och av bestäm­mel­ser om djurs hälsa och djur­skydd, växt­skydd och växt­skydds­me­del samt om änd­ring av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets för­ord­ningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direk­tiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upp­hä­vande av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direk­tiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (för­ord­ningen om offent­lig kon­troll), och
      b) kon­troll i övrigt av att denna lag och före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats med stöd av lagen följs,
   2. uttryc­ket annan offent­lig verk­sam­het
      a) annan offent­lig verk­sam­het enligt för­ord­ning (EU) 2017/625, och
      b) sådan offent­lig verk­sam­het som i övrigt utförs med stöd av lagen eller före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, och
   3. uttryc­ket organ med dele­ge­rade upp­gif­ter samma sak som i för­ord­ning (EU) 2017/625. Lag (2021:175).

EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar

5 §   Lagen kom­plet­te­rar sådana bestäm­mel­ser i EU-​förordningar (EU-​bestämmelser) som fal­ler inom lagens tillämp­nings­om­råde. Rege­ringen ska i Svensk för­fatt­nings­sam­ling till­kän­nage vilka grund­för­ord­ningar som avses.

I fråga om EU-​bestämmelser som fal­ler inom flera lagars tillämpnings-​område till­kän­na­ger rege­ringen på samma sätt som i första styc­ket vilka bestäm­mel­ser som denna lag kom­plet­te­rar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter som är nöd­vän­diga som kom­plet­te­ring av EU-​bestämmelserna.


2 kap. All­männa bestäm­mel­ser om hur djur ska han­te­ras, hål­las och skö­tas

Grund­läg­gande djur­skydds­krav

1 §   Djur ska behand­las väl och skyd­das mot onö­digt lidande och sjuk­dom.

Djur som används i djur­för­sök ska inte anses vara utsatta för onö­digt lidande eller sjuk­dom vid använd­ningen om denna har god­känts av en djur­för­sökse­tisk nämnd.

God djurmiljö och natur­ligt bete­ende

2 §   Djur ska hål­las och skö­tas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att
   1. deras väl­färd främ­jas,
   2. de kan utföra sådana bete­en­den som de är starkt moti­ve­rade för och som är vik­tiga för deras väl­be­fin­nande (natur­ligt bete­ende), och
   3. bete­en­de­stör­ningar före­byggs.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för eller för­bud mot viss djur­håll­ning för att till-​godose kra­ven enligt första styc­ket.

Kom­pe­tenskrav

3 §   Den som hål­ler djur eller på annat sätt tar hand om djur ska ha till­räck­lig kom­pe­tens för att till­go­dose dju­rets behov.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om krav på sär­skild kom­pe­tens eller utbild­ning vid viss djur­håll­ning eller viss annan verk­sam­het med djur.

Krav på till­syn, foder och vat­ten

4 §   Djur ska ges till­räck­lig till­syn.

Djur ska ges till­räck­ligt med foder och vat­ten som är av god kva­li­tet. Foder, vat­ten och utfod­ringsru­ti­ner ska anpas­sas efter dju­rets behov.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om krav på till­syn, utfod­ring och vatt­ning av djur.

Bind­ning och fix­e­ring av djur

5 §   Ett djur får bin­das endast om det görs på ett sätt som inte är plåg­samt för dju­ret samt under för­ut­sätt­ning att dju­ret får behöv­lig rörel­se­fri­het och vila och till­räck­ligt skydd mot väder och vind.

Ett djur får fixe­ras eller på annat lik­nande sätt få sin rörel­se­fri­het begrän­sad endast om det sker till­fäl­ligt och om det är nöd­vän­digt
   1. av vete­ri­när­me­di­cinska skäl eller djur­skydds­skäl,
   2. med hän­syn till säker­he­ten för den som han­te­rar dju­ret, eller
   3. av lik­nande berät­ti­gade skäl.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om under vilka för­ut­sätt­ningar djurs rörel­se­fri­het får begrän­sas på de sätt som anges i första och andra styc­kena.

Stall och andra för­va­rings­ut­rym­men

6 §   Stall och andra för­va­rings­ut­rym­men för djur samt hägn ska ge samt­liga djur till­räck­ligt skydd. De ska även ge dju­ren utrymme att kunna röra sig obe­hind­rat och att kunna vila på ett för dju­ren lämp­ligt sätt.

Stall och andra för­va­rings­ut­rym­men för djur ska hål­las rena.

Kli­mat, ljus- och ljud­för­hål­lan­den i stall och andra för­va­rings­ut­rym­men ska vara anpas­sade till dju­rens behov.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om krav på stall och andra för­va­rings­ut­rym­men för djur samt hägn.

Inred­ning och utrust­ning

7 §   Inred­ning och utrust­ning i stall, andra för­va­rings­ut­rym­men för djur och inhäg­na­der utom­hus för djur får inte utfor­mas på ett sätt som
   1. med­för en risk för att dju­ren ska­das eller för att dju­rens hälsa för­säm­ras, eller
   2. otill­bör­ligt inskrän­ker dju­rens rörel­se­fri­het eller annars ver­kar stö­rande på dem.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om krav på inred­ning och utrust­ning i stall, andra för­va­rings­ut­rym­men för djur och inhäg­na­der utom­hus för djur.

För­bud mot att överge djur

8 §   Djur av tam­djursart får inte över­ges.

För­bud mot att aga, skada eller över­an­stränga djur

9 §   Djur får inte agas, till­fo­gas skada eller över­an­strängas.

Utrust­ning får inte använ­das på ett sätt som kan orsaka dju­ret lidande eller skada.

För­bu­det mot att till­foga skada enligt första styc­ket och för­bu­det enligt andra styc­ket gäl­ler inte åtgär­der som utförs eller utrust­ning som används
   1. av vete­ri­när­me­di­cinska skäl,
   2. som en del av ett djur­för­sök som har god­känts av en djur­för­sökse­tisk nämnd, eller
   3. av lik­nande berät­ti­gade skäl.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om krav på hur utrust­ning ska vara utfor­mad och använ­das för att före­bygga lidande eller skada hos djur.

För­bud mot sex­u­ella hand­lingar med djur

10 §   Det är för­bju­det att genom­föra sex­u­ella hand­lingar med djur.

För­bu­det omfat­tar inte hand­lingar som utförs av vete­ri­när­me­di­cinska skäl eller i sam­band med avel eller av lik­nande berät­ti­gade skäl.

För­bud mot viss avel

11 §   Det är för­bju­det att utföra avel med sådan inrikt­ning att den kan med­föra lidande för för­äld­ra­dju­ret eller avkom­man.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. före­skrif­ter om för­bu­det enligt första styc­ket, och
   2. före­skrif­ter om vill­kor för eller för­bud mot avel som kan påverka dju­rets natur­liga bete­ende, nor­mala kropps­funk­tio­ner eller för­måga att natur­ligt föda fram sin avkomma.

För­sälj­ning eller annan över­lå­telse av djur

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för eller för­bud mot för­sälj­ning eller annan över­lå­telse av djur.

Trans­port av djur

13 §   Djur ska trans­por­te­ras i trans­port­me­del som är lämp­liga för ända­må­let och som ger varje djur skydd mot värme och kyla samt mot stö­tar, skav­ning och lik­nande. I den utsträck­ning som det behövs ska dju­ren hål­las skilda från varandra.

Den som trans­por­te­rar djur ska ha till­syn över dju­ren och vidta de åtgär­der som behövs för att dju­ren under pålast­ning, trans­port och urlast­ning inte ska ska­das eller orsa­kas lidande.

För trans­por­ter som omfat­tas av rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005 av den 22 decem­ber 2004 om skydd av djur under trans­port och där­med sam­man­häng­ande för­fa­ran­den och om änd­ring av direk­ti­ven 64/432/EEG och 93/119/EG och för­ord­ning (EG) nr 1255/97, gäl­ler bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena utö­ver vad som fram­går av artik­larna 3 och 6 samt bilaga I i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005 om trans­por­ten sker enbart på svenskt ter­ri­to­rium eller avser sjö­trans­por­ter från svenskt ter­ri­to­rium.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vill­kor för eller för­bud mot trans­port av djur.


3 kap. Täv­ling med och offent­lig före­vis­ning av djur

Täv­ling med och offent­lig före­vis­ning av djur

1 §   Det är för­bju­det att, på ett sådant sätt att djur utsätts för lidande, träna djur för eller använda djur vid
   1. täv­lingar eller prov,
   2. ljud- och bild­in­spel­ningar, eller
   3. före­ställ­ningar eller andra före­vis­ningar som anord­nas för all­män­he­ten.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. ytter­li­gare före­skrif­ter om trä­ning eller använd­ning av djur som avses i första styc­ket 1-3, och
   2. före­skrif­ter om undan­tag från för­bu­det mot att träna djur för eller använda djur vid prov på ett sådant sätt att de utsätts för lidande.

För­bud mot dop­ning

2 §   Ett djur som trä­nas för eller del­tar i en täv­ling eller ett prov får inte utsät­tas för dop­ning eller andra otill­bör­liga åtgär­der som kan påverka dju­rets pre­sta­tions­för­måga eller tem­pe­ra­ment.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om för­bu­det enligt första styc­ket.


4 kap. Vård av djur och ope­ra­tiva ingrepp

Vård av ska­dade eller sjuka djur

1 §   Ett djur som är ska­dat eller sjukt ska sna­rast ges nöd­vän­dig vård eller avli­vas. Om ett djur på annat sätt genom sitt bete­ende visar tec­ken på ohälsa, ska vård sna­rast ges eller andra lämp­liga åtgär­der sna­rast vid­tas.

Om ska­dan eller sjuk­do­men är så svår att dju­ret utsätts för all­var­ligt lidande som inte kan lind­ras, ska dju­ret avli­vas.

Vid behov ska vår­den ges av en vete­ri­när eller av någon annan som till­hör djur­häl­so­per­so­na­len enligt lagen (2009:302) om verk­sam­het inom dju­rens hälso-​ och sjuk­vård.

Ope­ra­tiva ingrepp

2 §   Det är för­bju­det att göra ope­ra­tiva ingrepp på eller ge injek­tio­ner till djur i andra fall än när det är befo­gat av vete­ri­när­me­di­cinska skäl.

Första styc­ket gäl­ler inte ingrepp som görs eller injek­tio­ner som ges i en verk­sam­het som har god­känts av en djur­för­sökse­tisk nämnd.

Ope­ra­tiva ingrepp ska göras under bedöv­ning.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. ytter­li­gare före­skrif­ter om ope­ra­tiva ingrepp på och injek­tio­ner till djur, och
   2. före­skrif­ter om undan­tag från första och tredje styc­kena.

Vete­ri­när eller annan djur­häl­so­per­so­nal

3 §   En vete­ri­när eller någon annan som till­hör djur­häl­so­per­so­na­len enligt lagen (2009:302) om verk­sam­het inom dju­rens hälso-​ och sjuk­vård ska anli­tas, om någon av föl­jande åtgär­der behö­ver vid­tas:
   1. ope­ra­tiva ingrepp på eller injek­tio­ner till djur,
   2. annan behand­ling i syfte att före­bygga, påvisa, lindra eller bota sjuk­dom eller skada hos ett djur, om behand­lingen kan orsaka lidande som inte är obe­tyd­ligt, eller
   3. behand­ling under all­män bedöv­ning eller under lokal bedöv­ning genom injek­tion.

Första styc­ket gäl­ler inte bråds­kande åtgär­der som vid­tas i syfte att rädda dju­rets liv eller lindra dess lidande.

I en verk­sam­het som har god­känts av en djur­för­sökse­tisk nämnd får injek­tio­ner ges och ingrepp och behand­lingar utfö­ras också av den som har utbild­ning enligt före­skrif­ter med­de­lade med stöd av 7 kap. 7 § andra styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket.

Bemyn­di­gande i fråga om för­bud mot hor­mo­ner

4 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för eller för­bud mot att ge djur hor­mo­ner eller andra ämnen för att påverka dju­rets egen­ska­per i annat syfte än att före­bygga, påvisa, lindra eller bota en sjuk­dom eller ett sjuk­doms­sym­tom, med undan­tag för ämnen som omfat­tas av lagen (2006:805) om foder och ani­ma­liska bipro­duk­ter.


5 kap. Slakt och annan avliv­ning av djur

Krav när djur slak­tas och avli­vas

1 §   När djur förs till slakt eller när de slak­tas, ska de sko­nas från onö­digt lidande och obe­hag. Det­samma gäl­ler när djur avli­vas i andra fall. Bestäm­mel­sen gäl­ler utö­ver vad som fram­går av arti­kel 3 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 av den 24 sep­tem­ber 2009 om skydd av djur vid tid­punk­ten för avliv­ning.

Ett djur som slak­tas eller i annat fall avli­vas genom avblod­ning ska vara bedö­vat. Innan dju­ret är dött får inte några andra åtgär­der vid­tas. Bestäm­mel­sen gäl­ler utö­ver vad som fram­går av arti­kel 4.1 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009.

Kra­vet enligt andra styc­ket första meningen gäl­ler inte i sådana situ­a­tio­ner som avses i arti­kel 1.2 och 2 d i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 i den ursprung­liga lydel­sen.

Bemyn­di­gan­den i fråga om slakt och avliv­ning

2 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela
   1. ytter­li­gare före­skrif­ter om slakt och avliv­ning av djur, och
   2. före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på bedöv­ning i 1 § andra styc­ket när det gäl­ler avliv­ning av för­söks­djur.


6 kap. För­pröv­ning och till­stånd

För­pröv­ning av utrym­men

1 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om krav på att låta för­pröva stall och andra förvarings-​utrymmen för djur samt hägn.

För­bud att använda utrym­men för djur­håll­ning

2 §   Om en åtgärd i fråga om stall, annat för­va­rings­ut­rymme för djur eller hägn som krä­ver för­pröv­ning enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 1 § har vid­ta­gits utan någon sådan pröv­ning, ska den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer besluta om för­bud mot att utrym­met eller häg­net används för att hysa djur.

Något för­bud ska inte med­de­las om myn­dig­he­ten fin­ner att åtgär­den kan god­kän­nas i efter­hand.

För­pröv­ning av ny tek­nik

3 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om krav på att låta för­pröva ny tek­nik inom djur­håll­ningen.

Till­stånds­plikt för viss djur­håll­ning

4 §   Till­stånd för verk­sam­he­ten ska den ha som yrkes­mäs­sigt eller i större omfatt­ning
   1. hål­ler, föder upp, upp­lå­ter eller säl­jer säll­skaps­djur eller tar emot säll­skaps­djur för för­va­ring eller utfod­ring,
   2. hål­ler, föder upp, upp­lå­ter eller säl­jer häs­tar eller tar emot häs­tar för för­va­ring eller utfod­ring eller använ­der häs­tar i ridsko­le­verk­sam­het, eller
   3. föder upp päls­djur.

Frå­gor om till­stånd prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Vid till­stånds­pröv­ningen ska sär­skild hän­syn tas till om den sökande kan anses lämp­lig att bedriva verk­sam­he­ten och om de anlägg­ningar som verk­sam­he­ten ska bedri­vas i är lämp­liga från djur­skydds­syn­punkt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från första styc­ket.

Åter­kal­lelse av till­stånd

5 §   Ett till­stånd får åter­kal­las om kra­ven på lämp­lig­het i 4 § tredje styc­ket inte längre upp­fylls.


7 kap. Djur­för­sök

Grund­läg­gande prin­ci­per för djur­för­sök

1 §   Djur­för­sök får utfö­ras endast under för­ut­sätt­ning att
   1. det syfte som avses med verk­sam­he­ten inte kan upp­nås med någon annan till­freds­stäl­lande metod där djur inte används,
   2. så få djur som möj­ligt används,
   3. verk­sam­he­ten utfor­mas så att dju­ren inte utsätts för större lidande än vad som är abso­lut nöd­vän­digt, och
   4. det vid verk­sam­he­ten inte används andra djur än sådana som har fötts upp för ända­må­let (des­ti­na­tions­upp­föd­ning).

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på des­ti­na­tions­upp­föd­ning.

Till­stånd för för­söks­djurs­verk­sam­het

2 §   Det krävs till­stånd för att få använda, föda upp, för­vara eller tillhanda-​hålla för­söks­djur. Frå­gor om till­stånd prö­vas av den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från kra­vet på till­stånd.

Pröv­ningen av till­stånd

3 §   Vid till­stånds­pröv­ningen ska sär­skild hän­syn tas till om den sökande kan anses lämp­lig att bedriva verk­sam­he­ten och om de anlägg­ningar som verk­sam­he­ten ska bedri­vas i är lämp­liga från djur­skydds­syn­punkt.

Vid pröv­ning av till­stånd för upp­föd­ning av för­söks­djur ska hän­syn också tas till beho­vet av sådana djur.

Upp­gif­ter i till­stån­det

4 §   Till­stån­det ska inne­hålla upp­gif­ter om
   1. den fysiska per­son som är inne­ha­vare av till­stån­det eller, om inne­ha­va­ren är en juri­disk per­son, en ställ­fö­re­trä­dare för denne, och
   2. de per­so­ner som inne­har de funk­tio­ner som anges i 7 § första styc­ket 1 och 2.

Åter­kal­lelse av till­stånd

5 §   Ett till­stånd får åter­kal­las om kra­ven på lämp­lig­het i 3 § första styc­ket inte längre upp­fylls.

Ansvar för verk­sam­he­ten

6 §   Den per­son som avses i 4 § 1 ska se till att verk­sam­he­ten bedrivs enligt denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen samt de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. upp­gif­ter som ska utfö­ras för att se till att verk­sam­he­ten bedrivs enligt denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen samt de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar, och
   2. utbild­ning och kom­pe­tens som ska fin­nas när dessa upp­gif­ter utförs.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också i det enskilda fal­let besluta om frå­gor som avses i andra styc­ket.

Orga­ni­sa­tion av för­söks­djurs­verk­sam­het

7 §   Vid en verk­sam­het som är till­stånds­plik­tig enligt 2 § ska det fin­nas
   1. en eller flera före­stån­dare som ansva­rar för att bedriva verk­sam­he­ten,
   2. en vete­ri­när eller, när det är lämp­li­gare, en annan kva­li­fi­ce­rad expert som ger råd och anvis­ningar om hur verk­sam­he­ten ska bedri­vas och som bistår när dju­ren behand­las,
   3. en per­so­nal­styrka som är till­räck­ligt stor för verk­sam­he­ten och som har den utbild­ning och kom­pe­tens som behövs för verk­sam­he­ten, och
   4. ett djur­skydds­or­gan som ger råd till per­so­na­len i frå­gor om djur­skydd och över­va­kar verk­sam­he­ten från djur­skydds­syn­punkt.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om vilka upp­gif­ter och vil­ken utbild­ning och kom­pe­tens som en före­stån­dare, en vete­ri­när eller en expert ska ha och om vil­ken utbild­ning och kom­pe­tens per­so­na­len ska ha.

Den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får också i det enskilda fal­let besluta om frå­gor som avses i andra styc­ket.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om djur­skydds­or­ga­nets upp­gif­ter och sam­man­sätt­ning.

Infång­ande av vilt­le­vande för­söks­djur

8 §   Den som fångar för­söks­djur som är vilt­le­vande ska ha den utbild­ning och kom­pe­tens som krävs för upp­gif­ten. Dju­ren ska fångas in med meto­der som inte utsät­ter dju­ren för onö­digt lidande.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om sådan utbild­ning och kom­pe­tens och sådana meto­der.

Krav på etiskt god­kän­nande

9 §   Utö­ver till­stånd enligt 2 § ska den som ska använda djur i ett djur­för­sök ha ett god­kän­nande från etisk syn­punkt av en regi­o­nal djur­för­sökse­tisk nämnd, innan använd­ningen påbör­jas. God­kän­nan­det får för­e­nas med vill­kor.

En djur­för­sökse­tisk nämnd får, vid beslut om god­kän­nande för djur­för­sö­ket, besluta om undan­tag från 2 kap. 5 § andra styc­ket, 6 § första och tredje styc­kena, 7 § första styc­ket och 11 § första styc­ket samt 4 kap. 2 § tredje styc­ket.

Pröv­ningen av det etiska god­kän­nan­det

10 §   Vid pröv­ningen av ett ärende enligt 9 § ska för­sö­kets bety­delse vägas mot dju­rets lidande. För­sö­ket ska, uti­från gra­den av lidande hos dju­ret, klas­si­fi­ce­ras i någon av kate­go­ri­erna ter­mi­nal, ringa svår­het, mått­lig svår­het eller avse­värd svår­het.

En ansö­kan om djur­för­sök får bifal­las endast om en sådan använd­ning av djur kan anses ange­lä­gen från all­män syn­punkt och för­ut­sätt­ning­arna i 1 § första styc­ket 1-3 är upp­fyllda.

Vid pröv­ningen av ären­det ska det även beslu­tas om för­sö­ket ska utvär­de­ras i efter­hand.

Åter­kal­lelse av etiskt god­kän­nande

11 §   En djur­för­sökse­tisk nämnd får åter­kalla ett god­kän­nande enligt 9 § om djur­för­sö­ket inte utförs i enlig­het med god­kän­nan­det.

Före­skrif­ter om etiskt god­kän­nande

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter i sam­band med ansö­kan om att använda djur i djur­för­sök, och
   2. undan­tag från kra­vet på att djur­för­sök ska god­kän­nas.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om
   1. pröv­ningen av ett ärende om god­kän­nande av djur­för­sök, och
   2. utvär­de­ringen i efter­hand av god­kända djur­för­sök.

En cen­tral djur­för­sökse­tisk nämnd

13 §   Det ska fin­nas en cen­tral djur­för­sökse­tisk nämnd som ska
   1. pröva över­kla­gan­den enligt 11 kap. 1 § av en regi­o­nal djur­för­sökse­tisk nämnds beslut, och
   2. utföra en sådan utvär­de­ring i efter­hand som avses i 10 § tredje styc­ket.

Den cen­trala nämn­dens sam­man­sätt­ning

14 §   Den cen­trala djur­för­sökse­tiska nämn­den ska bestå av en ord­fö­rande och sex övriga leda­mö­ter. Av de övriga leda­mö­terna ska fyra ha veten­skap­lig kom­pe­tens och två vara lek­män. En av lek­män­nen ska före­träda djur­skydds­in­tres­sen. Ersät­tare för leda­mö­terna får utses.

Ord­fö­ran­den och den eller de som utses till ersät­tare för ord­fö­ran­den ska vara eller ha varit ordi­na­rie domare.

Leda­mö­ter och ersät­tare ska utses av rege­ringen för en bestämd tid.

Den cen­trala nämn­dens besluts­för­het

15 §   Den cen­trala djur­för­sökse­tiska nämn­den är besluts­för när ord­fö­ran­den och minst tre leda­mö­ter med veten­skap­lig kom­pe­tens och minst en lek­man är när­va­rande. Leda­mö­terna med veten­skap­lig kom­pe­tens ska all­tid vara i fler­tal när ett ärende avgörs.

Nämn­den är besluts­för med enbart ord­fö­ran­den vid
   1. en för­be­re­dande åtgärd,
   2. en rät­telse av skriv­fel, räk­ne­fel eller lik­nande för­bi­se­ende,
   3. andra beslut som inte inne­bär något slut­ligt avgö­rande av ett ärende, och
   4. en pröv­ning av en fråga om avvis­ning eller avskriv­ning av ett ärende.

Ord­fö­ran­den får över­lämna upp­gif­ter som avses i andra styc­ket till en före­dra­gande vid nämn­den.

Övriga bemyn­di­gan­den

16 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. vill­kor för eller för­bud mot upp­föd­ning, för­va­ring, till­han­da­hål­lande eller använd­ning av för­söks­djur, och
   2. undan­tag från lagen i fråga om djur­för­sök.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om att den som föder upp, för­va­rar, till­han­da­hål­ler eller använ­der för­söks­djur ska
   1. märka dju­ren,
   2. upp­rätta instruk­tio­ner för verk­sam­he­ten, och
   3. föra jour­nal och lämna upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten och dju­ren.


8 kap. Offent­lig kon­troll och myn­dig­he­ter­nas upp­gif­ter

Behö­rig myn­dig­het för offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het

1 §   Läns­sty­rel­serna och de andra stat­liga myn­dig­he­ter som rege­ringen bestäm­mer (kon­troll­myn­dig­he­terna) utö­var offent­lig kon­troll.

Annan offent­lig verk­sam­het utförs av kon­troll­myn­dig­he­terna och andra stat­liga myn­dig­he­ter enligt vad som anges i denna lag och i före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar. Lag (2021:175).

Dele­ge­ring av vissa upp­gif­ter

1 a §   I för­ord­ning (EU) 2017/625 finns bestäm­mel­ser om att vissa upp­gif­ter som ingår i den offent­liga kon­trol­len och vissa upp­gif­ter i sam­band med annan offent­lig verk­sam­het får dele­ge­ras till ett organ eller till en fysisk per­son.
Lag (2021:175).

För­valt­nings­la­gens tillämp­ning

1 b §   Vid offent­lig kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het som utförs av ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller av en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter ska föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900) tilläm­pas:
   - 5 § om lega­li­tet, objek­ti­vi­tet och pro­por­tio­na­li­tet,
   - 10 § om partsin­syn,
   - 16-18 §§ om jäv,
   - 23 § om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 25 § om kom­mu­ni­ka­tion,
   - 27 § om doku­men­ta­tion av upp­gif­ter,
   - 31 § om doku­men­ta­tion av beslut,
   - 32 § om moti­ve­ring av beslut,
   - 33 och 34 §§ om under­rät­telse om inne­hål­let i beslut och hur ett över­kla­gande går till,
   - 36 § om rät­telse av skriv­fel och lik­nande, och
   - 42 § om vem som får över­klaga ett beslut.
Lag (2021:175).

Tyst­nads­plikt

1 c §   Den som i enskild verk­sam­het utför eller har utfört offent­lig kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja det som han eller hon har fått kän­ne­dom om medan upp­gif­terna utför­des. Det­samma ska gälla den som i enskild verk­sam­het utför eller har utfört labo­ra­to­ri­e­a­na­ly­ser, labo­ra­to­ri­e­tes­ter eller labo­ra­to­ri­e­di­a­gnostik på pro­ver som tas vid offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het.

I det all­män­nas verk­sam­het tilläm­pas offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) i stäl­let för första styc­ket.
Lag (2021:175).

Djur­skydds­ut­bil­dad per­so­nal

2 §   Kon­troll­myn­dig­he­terna ska, utö­ver vad som fram­går av de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar, ha till­gång till djur­skydds­ut­bil­dad per­so­nal i den omfatt­ning som behövs för att myn­dig­he­ten ska kunna full­göra sina upp­gif­ter på ett till­freds­stäl­lande sätt.

Sam­ord­ning av verk­sam­het

3 §   Den kon­troll­myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer sam­ord­nar övriga kon­troll­myn­dig­he­ters verk­sam­het och läm­nar vid behov råd och hjälp i denna verk­sam­het.

Råd­giv­ning och infor­ma­tion

4 §   Kon­troll­myn­dig­he­terna ska genom råd­giv­ning och infor­ma­tion och på annat sätt under­lätta för den enskilde att full­göra sina skyl­dig­he­ter enligt lagen, före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar och de beslut som har med­de­lats med stöd av EU-​bestämmelserna.

Skyl­dig­het att vidta åtgär­der mot över­trä­del­ser

5 §   Kon­troll­myn­dig­he­terna ska vidta lämp­liga åtgär­der med anled­ning av över­trä­del­ser av lagen. Det­samma gäl­ler över­trä­del­ser av före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen och de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar.

Kon­troll­myn­dig­he­terna ska all­tid anmäla över­trä­del­ser till Polis­myn­dig­he­ten eller Åklagar­myn­dig­he­ten
   - när över­trä­del­serna har lett till djurs lidande eller inne­bu­rit en kon­kret risk för lidande, eller
   - när det annars finns sär­skilda skäl för en anmä­lan.
Lag (2022:117).

Före­skrif­ter om offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het

6 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om
   1. hur ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter ska bedriva offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het,
   2. skyl­dig­het för ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter, eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter, att lämna infor­ma­tion till den sam­ord­nande kon­troll­myn­dig­het som avses i 3 §, och
   3. skyl­dig­het för ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter att lämna infor­ma­tion och ge in hand­lingar till den myn­dig­het som har dele­ge­rat upp­gif­ten. Lag (2021:175).

Före­skrif­ter om upp­gifts­läm­nande

6 a §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för djur­hål­lare att lämna upp­gif­ter om sin djur­håll­ning till en kon­troll­myn­dig­het, ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter. Lag (2021:175).

Offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het som inte omfat­tas av för­ord­ning (EU) 2017/625

7 §   Vid offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het tilläm­pas för­ord­ning (EU) 2017/625 i fråga om djur­hål­lare som hål­ler ani­ma­lie­pro­du­ce­rande djur och i fråga om sådana som ansva­rar för levande rygg­rads­djur vid trans­port i sam­band med eko­no­misk verk­sam­het.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att för­ord­ning (EU) 2017/625 ska tilläm­pas helt eller del­vis vid offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het i fråga om andra djur­hål­lare än sådana som avses i första styc­ket.
Lag (2021:175).

Avgif­ter för offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het

8 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het att betala avgif­ter för offent­lig kon­troll och annan offent­lig verk­sam­het.

Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om beräk­ningen av de avgif­ter som tas ut av en myn­dig­het, ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter.
Lag (2021:175).

Före­läg­gan­den

9 §   Utö­ver vad som föl­jer av de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar får en kon­troll­myn­dig­het besluta de före­läg­gan­den som behövs för efter-​levnaden av lagen, före­skrif­ter och beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar och de beslut som har med­de­lats med stöd av EU-​bestämmelserna.

Ett före­läg­gande som inne­bär för­bud att ha hand om djur enligt 9 kap. 1 § eller ett före­läg­gande att inom en viss tid göra sig av med djur enligt 9 kap. 3 § får dock endast beslu­tas i de fall som anges där.

Före­läg­gan­den enligt första styc­ket eller enligt de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar får för­e­nas med vite, dock inte i de fall som avses i 9 kap. 1 och 3 §§.

Åter­kal­lelse av kom­pe­tens­be­vis för per­so­nal som del­tar i avliv­ning

9 a §   Vid över­trä­del­ser av denna lag, de före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar eller de beslut som har med­de­lats med stöd av EU-​bestämmelserna får en kon­troll­myn­dig­het till­fäl­ligt eller slut­ligt åter­kalla kom­pe­tens­be­vis som utfär­dats enligt arti­kel 21 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 av den 24 sep­tem­ber 2009 om skydd av djur vid tid­punk­ten för avliv­ning. Lag (2021:175).

Åter­kal­lelse av kom­pe­tens­be­vis för skö­tare

9 b §   Vid över­trä­del­ser av denna lag, de före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar eller de beslut som har med­de­lats med stöd av EU-​bestämmelserna får en kon­troll­myn­dig­het till­fäl­ligt eller slut­ligt åter­kalla kom­pe­tens­be­vis för skö­tare som utfär­dats enligt arti­kel 17.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005 av den 22 decem­ber 2004 om skydd av djur under trans­port och där­med sam­man­häng­ande för­fa­ran­den och om änd­ring av direk­ti­ven 64/432/EEG och 93/119/EG och för­ord­ning (EG) nr 1255/97. Lag (2021:175).

Rät­telse på den enskil­des bekost­nad

10 §   En kon­troll­myn­dig­het får besluta om rät­telse på en enskilds bekost­nad om han eller hon inte rät­tar sig efter lagen, före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar eller de beslut som har med­de­lats med stöd av EU-​bestämmelserna.

I bråds­kande fall får kon­troll­myn­dig­he­ten besluta om rät­telse utan före­gå­ende före­läg­gande.

Rätt till upp­lys­ningar och att ta del av hand­lingar

11 §   En kon­troll­myn­dig­het, en offi­ci­ell vete­ri­när som har för­ord­nats enligt lagen (2009:1254) om offi­ci­ella vete­ri­nä­rer, ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter har, i den utsträck­ning det behövs för offent­lig kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het, rätt att på begä­ran få upp­lys­ningar och ta del av hand­lingar. Lag (2021:175).

Rätt till till­träde

12 §   En kon­troll­myn­dig­het, en offi­ci­ell vete­ri­när som har för­ord­nats enligt lagen (2009:1254) om offi­ci­ella vete­ri­nä­rer, ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter har, i den utsträck­ning det behövs för offent­lig kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het, rätt att få till­träde till områ­den, anlägg­ningar, bygg­na­der, loka­ler och andra utrym­men där det kan antas att djur hålls eller som berör djur­håll­ningen, och att där besik­tiga dju­ren, göra under­sök­ningar och ta pro­ver.

Till­träde till bostä­der får endast ske när det kan antas att djur hålls där och
   1. det kan antas att djur­håll­ningen inte upp­fyl­ler bestäm­mel­serna i denna lag eller i före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen,
   2. syf­tet är att kon­trol­lera att tidi­gare kon­sta­te­rade bris­ter i djur­håll­ningen har åtgär­dats, eller
   3. syf­tet är att kon­trol­lera en djur­håll­ning som krä­ver till­stånd enligt denna lag eller före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen.

En kon­troll­myn­dig­het, en offi­ci­ell vete­ri­när som har för­ord­nats enligt lagen (2009:1254) om offi­ci­ella vete­ri­nä­rer, ett organ med dele­ge­rade upp­gif­ter eller en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter har även rätt att få till­träde till områ­den, anlägg­ningar, bygg­na­der, loka­ler, andra utrym­men och bostä­der, när det behövs för att kon­trol­lera att beslut om djur­för­bud enligt 9 kap. 1 § följs. Lag (2021:175).

Euro­pe­iska kom­mis­sio­nens rätt till upp­lys­ningar och till­träde

13 §   Bestäm­mel­serna i 11 och 12 §§ gäl­ler också för Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, och för inspek­tö­rer och exper­ter som har utsetts av Euro­pe­iska kom­mis­sio­nen.

Akt­sam­hets­krav

14 §   Åtgär­der enligt 11 och 12 §§ ska utfö­ras så att minsta skada och intrång orsa­kas.

Skyl­dig­het för den som är före­mål för offent­lig kon­troll och för annan offent­lig verk­sam­het

15 §   Den som är före­mål för offent­lig kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het ska, utö­ver vad som föl­jer av arti­kel 15.2 och 15.6 i för­ord­ning (EU) 2017/625, lämna den hjälp som behövs för att kon­trol­len eller verk­sam­he­ten ska kunna utfö­ras. Lag (2021:175).

Hjälp av Polis­myn­dig­he­ten

16 §   Polis­myn­dig­he­ten ska lämna den hjälp som behövs för att en kon­troll­myn­dig­het ska kunna utöva offent­lig kon­troll eller verk­ställa beslut enligt denna lag, före­skrif­ter eller beslut som har med­de­lats med stöd av lagen, de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar eller de beslut som har med­de­lats med stöd av EU-​bestämmelserna.

Hjälp enligt första styc­ket får begä­ras endast om
   1. det på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter kan befa­ras att åtgär­den inte kan utfö­ras utan att en polis­mans sär­skilda befo­gen­he­ter enligt 10 § polisla­gen (1984:387) behö­ver till­gri­pas, eller
   2. det annars finns syn­ner­liga skäl.

Undan­tag för djur som används inom För­svars­mak­ten

17 §   Bestäm­mel­serna i 2-6 a §§, 9 § tredje styc­ket, 10, 13 och 16 §§ tilläm­pas inte i fråga om djur som används inom För­svars­mak­ten. Lag (2021:175).

Anmä­lan om van­vård

18 §   Om den som till­hör djur­häl­so­per­so­na­len enligt lagen (2009:302) om verk­sam­het inom dju­rens hälso-​ och sjuk­vård i sin yrkes­ut­öv­ning fin­ner anled­ning att anta att djur inte hålls eller sköts i enlig­het med denna lag, före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar, ska han eller hon anmäla detta till kon­troll­myn­dig­he­ten, om inte bris­ten är lind­rig och rät­tas till omgå­ende.


9 kap. Djur­för­bud och omhän­der­ta­gande

Djur­för­bud

1 §   Läns­sty­rel­sen ska besluta om för­bud att ha hand om djur (djur­för­bud) för en fysisk per­son som
   1. all­var­ligt har för­sum­mat till­sy­nen eller vår­den av ett djur,
   2. har miss­hand­lat ett djur,
   3. inte föl­jer ett beslut som en kon­troll­myn­dig­het har med­de­lat enligt 8 kap. 9 § om beslu­tet är av väsent­lig bety­delse från djur­skydds­syn­punkt,
   4. har varit före­mål för upp­re­pade beslut enligt 8 kap. 9 §, om ett djur­för­bud är befo­gat från djur­skydds­syn­punkt,
   5. genom en dom som har fått laga kraft eller genom ett god­känt straf­fö­re­läg­gande har befun­nits skyl­dig till djur­plå­geri eller grovt djur­plå­geri enligt 16 kap. 13 § brotts­bal­ken,
   6. genom en dom som har fått laga kraft eller genom ett god­känt straf­fö­re­läg­gande har befun­nits skyl­dig till brott enligt 10 kap. 1-5 §§ eller ålagts före­tags­bot för sådant brott, om ett djur­för­bud är befo­gat från djur­skydds­syn­punkt, eller
   7. genom ett beslut som en kon­troll­myn­dig­het har med­de­lat med stöd av 10 kap. 6 a § har ålagts sank­tions­av­gift, om ett djur­för­bud är befo­gat från djur­skydds­syn­punkt.

Djur­för­bud ska dock inte beslu­tas om det är san­no­likt att den omstän­dig­het som annars ska leda till djur­för­bud inte kom­mer att upp­re­pas. Lag (2022:117).

Omfatt­ning av och upp­hä­vande av djur­för­bud

2 §   Ett djur­för­bud enligt 1 § får avse alla djurslag eller begrän­sas till ett eller flera djurslag. Ett djur­för­bud får också avse för­bud att ha hand om fler än ett visst antal djur. Ett djur­för­bud får även avse andra begräns­ningar i rät­ten att ha hand om djur.

Ett djur­för­bud kan gälla för en viss tid eller tills vidare.

Läns­sty­rel­sen ska upp­häva djur­för­bu­det om det inte längre behövs.

Skyl­dig­het att avveckla dju­r­in­ne­hav

3 §   Om den som med­de­las djur­för­bud äger eller hål­ler djur, ska läns­sty­rel­sen sam­ti­digt före­lägga honom eller henne att inom en viss tid göra sig av med det eller de djur som omfat­tas av djur­för­bu­det. Detta gäl­ler dock inte om läns­sty­rel­sen i enlig­het med 5 eller 6 § ska besluta att omhän­derta dju­ret eller dju­ren i sam­band med beslu­tet om djur­för­bud.

Nödav­liv­ning i vissa fall

4 §   Om ett djur påträf­fas så svårt sjukt eller ska­dat att det bör avli­vas ome­del­bart, får det avli­vas av en vete­ri­när eller polis­man, även om djurä­ga­ren inte kan kon­tak­tas. I bråds­kande fall får även någon annan genast avliva dju­ret.

Den som har avli­vat dju­ret ska infor­mera äga­ren eller någon annan som är ansva­rig för dju­ret om detta. Om det inte är möj­ligt, ska läns­sty­rel­sen under­rät­tas.

Omhän­der­ta­gande av djur

5 §   Läns­sty­rel­sen ska besluta att ett djur ska omhän­der­tas om
   1. dju­ret otill­bör­ligt utsätts för lidande och detta inte rät­tas till efter till-​sägelse av kon­troll­myn­dig­he­ten,
   2. ett beslut som har med­de­lats enligt 8 kap. 9 § inte följs och beslu­tet är av väsent­lig bety­delse från djur­skydds­syn­punkt, eller
   3. ett beslut om djur­för­bud enligt 1 § eller ett beslut om avveck­ling av dju­r­in­ne­hav enligt 3 § inte följs.

Läns­sty­rel­sen ska ansvara för att omhän­der­ta­gan­det verk­ställs.

Ome­del­bart omhän­der­ta­gande av djur

6 §   Läns­sty­rel­sen eller Polis­myn­dig­he­ten ska, trots 5 § första styc­ket 1, besluta att ome­del­bart omhän­derta ett djur om det är utsatt för lidande och om
   1. det bedöms vara utsikts­löst att lidan­det för dju­ret blir avhjälpt,
   2. äga­ren till dju­ret är okänd eller inte kan nås, eller
   3. det i övrigt bedöms vara abso­lut nöd­vän­digt från djur­skydds­syn­punkt.

Även om för­ut­sätt­ning­arna enligt första styc­ket inte är upp­fyllda, får Polis­myn­dig­he­ten besluta att ome­del­bart omhän­derta djur som hålls i strid med ett beslut om djur­för­bud.

Om ett beslut om ome­del­bart omhän­der­ta­gande har med­de­lats av Polis­myn­dig­he­ten, ska myn­dig­he­ten skynd­samt infor­mera läns­sty­rel­sen om beslu­tet. Läns­sty­rel­sen ska skynd­samt pröva om beslu­tet ska fort­sätta att gälla.

Den beslu­tande myn­dig­he­ten ska ansvara för att omhän­der­ta­gan­det verk­ställs. Om läns­sty­rel­sen beslu­tar att Polis­myn­dig­he­tens beslut om omhänder-​tagande ska fort­sätta att gälla, ska läns­sty­rel­sen skynd­samt ta över ansva­ret för att beslu­tet verk­ställs.

För­fo­gande över omhän­der­tagna djur

7 §   Beslut om omhän­der­ta­gande eller ome­del­bart omhän­der­ta­gande av ett djur omfat­tar också avkomma som det omhän­der­tagna dju­ret föder under omhän­der­ta­gan­det. Sedan ett djur har omhän­der­ta­gits enligt 5 eller 6 § får äga­ren inte för­foga över dju­ret eller dess avkomma utan till­stånd av läns-​styrelsen.

Han­te­ring av omhän­der­tagna djur

8 §   Vid omhän­der­ta­gande av djur ska läns­sty­rel­sen sna­rast besluta om att dju­ret ska säl­jas, över­lå­tas på annat sätt eller avli­vas. Om det inte går att verk­ställa ett beslut om att ett omhän­der­ta­get djur ska säl­jas eller över­lå­tas, får läns­sty­rel­sen i stäl­let besluta att dju­ret ska avli­vas.

Läns­sty­rel­sen ska ansvara för att beslut enligt första styc­ket verk­ställs.

Kost­nads­an­svar för omhän­der­tagna djur

9 § § Läns­sty­rel­sen och Polis­myn­dig­he­ten får betala ut för­skott av all­männa medel för kost­na­der som upp­kom­mer på grund av åtgär­der enligt 5 eller 6 §. Kost­na­den för sådana åtgär­der ska slut­ligt beta­las av den som åtgär­den har rik­tats mot, om det inte finns sär­skilda skäl för annat.

Om ett omhän­der­ta­get djur har sålts, och om kost­na­den enligt första styc­ket slut­ligt ska beta­las av äga­ren, får läns­sty­rel­sen och Polis­myn­dig­he­ten ta ut kost­na­den ur köpe­sum­man. Köpe­sum­man ska i första hand täcka läns­sty­rel­sens kost­na­der.


10 kap. Straff och andra sank­tio­ner

Brott mot denna lag och före­skrif­ter om bedöv­ning

1 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot
   - 2 kap. 4 § första eller andra styc­ket, 2 kap. 5 § första eller andra styc­ket, 2 kap. 6 § första, andra eller tredje styc­ket, 2 kap. 7 § första styc­ket, 2 kap. 8 §, 2 kap. 9 § första eller andra styc­ket, 2 kap. 11 § första styc­ket eller 2 kap. 13 § första eller andra styc­ket,
   - 3 kap. 1 § första styc­ket eller 3 kap. 2 § första styc­ket,
   - 4 kap. 1 §, 4 kap. 2 § första eller tredje styc­ket eller 4 kap. 3 § första styc­ket,
   - 5 kap. 1 § första eller andra styc­ket eller före­skrif­ter om bedöv­ning som rege­ringen har med­de­lat med stöd av 5 kap. 2 § 1,
   - 6 kap. 4 § första styc­ket,
   - 7 kap. 1 § första styc­ket, 7 kap. 2 § första styc­ket eller 7 kap. 9 § första styc­ket, eller
   2. inte föl­jer ett beslut om djur­för­bud enligt 9 kap. 1 § eller ett före­läg­gande om skyl­dig­het att avveckla dju­r­in­ne­hav enligt 9 kap. 3 §.

Om brot­tet har begåtts med upp­såt och avsett en för­plik­telse av väsent­lig bety­delse från djur­skydds­syn­punkt, är straf­fet fäng­else i högst två år.

Brott mot för­bu­det att genom­föra sex­u­ella hand­lingar med djur

2 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms den som bry­ter mot för­bu­det i 2 kap. 10 § första styc­ket att genom­föra sex­u­ella hand­lingar med djur.

Brott mot vissa EU-​bestämmelser om trans­port och avliv­ning av djur

3 §   Till böter eller fäng­else i högst två år döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het
   1. trans­por­te­rar djur i strid med arti­kel 6.3 och de tek­niska före­skrif­ter som anges i bilaga I till rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005 av den 22 decem­ber 2004 om skydd av djur under trans­port och där­med sam­man­häng­ande för­fa­ran­den och om änd­ring av direk­ti­ven 64/432/EEG och 93/119/EG och för­ord­ning (EG) nr 1255/97,
   2. i egen­skap av djur­hål­lare på avsänd­nings­or­ten, omlast­nings­plat­sen eller bestäm­mel­se­or­ten i strid med arti­kel 8.1 inte ser till att de tek­niska före­skrif­ter som anges i kapi­tel I och i kapi­tel III avsnitt 1 i bilaga I till rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005 upp­fylls i fråga om de djur som trans­por­te­ras,
   3. sva­rar för drif­ten av en upp­sam­lings­cen­tral och inte i enlig­het med arti­kel 9.1 ser till att dju­ren behand­las i enlig­het med de tek­niska före­skrif­ter som anges i kapi­tel I och i kapi­tel III avsnitt 1 i bilaga I till rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005,
   4. avli­var djur på annat sätt än efter bedöv­ning i enlig­het med de meto­der och de sär­skilda krav för tillämp­ningen av dessa meto­der som anges i arti­kel 4.1 och i bilaga I till rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 av den 24 sep­tem­ber 2009 om skydd av djur vid tid­punk­ten för avliv­ning,
   5. i strid med arti­kel 4.1 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009, avli­var djur så att dju­ret efter bedöv­ning åter­får med­ve­tande eller kän­sel innan det dör,
   6. i strid med arti­kel 9.3 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 med­ver­kar till att ett djur pla­ce­ras i fix­e­rings­an­ord­ningen, eller i en anord­ning där huvu­det fixe­ras, innan den per­son som ansva­rar för bedöv­ning eller avblod­ning är beredd att bedöva eller avbloda det så fort som möj­ligt,
   7. inte i enlig­het med arti­kel 15.1 ser till att drifts­be­stäm­mel­serna för slak­te­rier i bilaga III till rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 följs,
   8. inte föl­jer vad som enligt arti­kel 15.2 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009, gäl­ler för fix­e­ring av djur vid avliv­ning, eller
   9. använ­der någon av de fix­e­rings­me­to­der som är för­bjudna enligt arti­kel 15.3 i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009.

Om brot­tet har begåtts med upp­såt och avsett en för­plik­telse av väsent­lig bety­delse från djur­skydds­syn­punkt, är straf­fet fäng­else i högst två år.

Brott mot övriga EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar

4 §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het i annat fall än enligt 3 § bry­ter mot skyl­dig­he­ter, krav eller för­bud som finns i de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar. Detta gäl­ler inte om över­trä­del­sen avser bestäm­mel­ser om myn­dig­hets­ut­öv­ning eller andra bestäm­mel­ser i för­ord­ning (EU) 2017/625. Lag (2021:175).

Brott mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen

5 §   Till böter döms den som med upp­såt eller av oakt­sam­het bry­ter mot före­skrif­ter som rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bemyn­di­gande, en myn­dig­het har med­de­lat med stöd av
   - 2 kap. 2 § andra styc­ket, 2 kap. 4 § tredje styc­ket, 2 kap. 5 § tredje styc­ket, 2 kap. 6 § fjärde styc­ket, 2 kap. 7 § andra styc­ket, 2 kap. 9 § fjärde styc­ket, 2 kap. 11 § andra styc­ket, 2 kap. 12 § eller 2 kap. 13 § fjärde styc­ket,
   - 3 kap. 1 § andra styc­ket 1 eller 3 kap. 2 § andra styc­ket,
   - 4 kap. 2 § fjärde styc­ket 1 eller 4 kap. 4 §,
   - 5 kap. 2 § 1 i annat fall än som sägs i 1 §,
   - 6 kap. 3 §,
   - 7 kap. 8 § andra styc­ket eller 7 kap. 16 § första styc­ket 1 eller andra styc­ket.

Ringa gär­ningar

6 §   Om en gär­ning som avses i 1, 3, 4 eller 5 § är att anse som ringa ska det inte dömas till ansvar. En gär­ning är att anse som ringa om den är av mindre bety­delse med hän­syn till det intresse som straff­be­stäm­mel­sen är avsedd att skydda.
Lag (2022:117).

Sank­tions­av­gif­ter

6 a §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en sank­tions­av­gift ska beta­las av den som
   1. bry­ter mot bestäm­mel­ser i rådets för­ord­ning (EG) nr 1/2005 av den 22 decem­ber 2004 om skydd av djur under trans­port och där­med sam­man­häng­ande för­fa­ran­den och om änd­ring av direk­ti­ven 64/432/EEG och 93/119/EG och för­ord­ning (EG) nr 1255/97 om
      a) trans­port­hand­lingar,
      b) till­stånd,
      c) intyg,
      d) kom­pe­tens­be­vis,
      e) att utse en fysisk per­son att ansvara för trans­por­ten,
      f) till­gång till vissa upp­gif­ter,
      g) anmä­lan om för­änd­ringar i för­hål­lande till till­stånd som med­de­lats för en trans­por­tör,
      h) krav på navi­ge­rings­sy­stem och beva­rande och till­han­da­hål­lande av upp­gif­ter från ett sådant system, och
      i) krav på god­kän­nande av trans­port­me­del,
   2. bry­ter mot bestäm­mel­ser om kom­pe­tens­be­vis, skyl­dig­het att med­dela den behö­riga myn­dig­he­ten om att djur ska avli­vas och att utse djur­skydds­an­sva­rig i rådets för­ord­ning (EG) nr 1099/2009 av den 24 sep­tem­ber 2009 om skydd av djur vid tid­punk­ten för avliv­ning,
   3. inte upp­fyl­ler krav på att lämna infor­ma­tion om djur vid för­sälj­ning eller annan över­lå­telse,
   4. före­vi­sar djur på cir­kus och inte upp­fyl­ler krav på att föra anteck­ningar om verk­sam­he­ten och dju­ren eller lämna upp­lys­ningar om verk­sam­he­ten,
   5. inte upp­fyl­ler krav på god­kän­nande av djur­par­ker eller lik­nande anlägg­ningar innan de tas i bruk, eller
   6. föder upp, för­va­rar, till­han­da­hål­ler eller använ­der för­söks­djur och inte upp­fyl­ler krav på upp­rät­tande av instruk­tio­ner för sådan verk­sam­het, på märk­ning av djur, på journalfö­ring eller på att lämna infor­ma­tion om verk­sam­he­ten.
Lag (2022:117).

Sank­tions­av­gif­ter­nas stor­lek

6 b §   Sank­tions­av­gif­terna ska uppgå till minst 1 000 kro­nor och högst 100 000 kro­nor. I de före­skrif­ter som avses i 6 a § ska avgif­ter­nas stor­lek framgå. När rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om avgif­tens stor­lek ska hän­syn tas till hur all­var­lig över­trä­del­sen är och till bety­del­sen av den bestäm­melse som över­trä­del­sen avser. Lag (2022:117).

Undan­tag från avgifts­skyl­dig­he­ten

6 c §   Sank­tions­av­gift ska inte tas ut om det är oskä­ligt. Vid denna pröv­ning ska det sär­skilt beak­tas
   1. om över­trä­del­sen berott på sjuk­dom som med­fört att den avgifts­skyl­dige inte för­mått att på egen hand göra det som han eller hon varit skyl­dig att göra och inte hel­ler för­mått att ge någon annan i upp­drag att göra det,
   2. om över­trä­del­sen annars berott på en omstän­dig­het som den avgifts­skyl­dige var­ken kun­nat för­utse eller borde ha för­ut­sett och inte hel­ler kun­nat påverka, eller
   3. vad den avgifts­skyl­dige gjort för att und­vika över­trä­del­sen.

Sank­tions­av­gift ska inte hel­ler tas ut om över­trä­del­sen är av mindre bety­delse med hän­syn till det intresse som bestäm­mel­sen är avsedd att skydda. Lag (2022:117).

Ansva­rig myn­dig­het

6 d §   Kon­troll­myn­dig­he­terna prö­var frå­gor om sank­tions­av­gif­ter.
Lag (2022:117).

Till­fälle till ytt­rande

6 e §   Innan kon­troll­myn­dig­he­ten beslu­tar om sank­tions­av­gift ska den som avgif­ten ska tas ut av få till­fälle att yttra sig.
Lag (2022:117).

Pre­skrip­tion

6 f §   Sank­tions­av­gift får inte beslu­tas om den som avgif­ten ska tas ut av inte har fått till­fälle att yttra sig inom två år från den dag då över­trä­del­sen ägde rum. Lag (2022:117).

Verk­stäl­lig­het

6 g §   Ett beslut om sank­tions­av­gift får verk­stäl­las enligt utsök­nings­bal­ken när det har fått laga kraft. Lag (2022:117).

Sank­tions­av­gif­ten ska till­falla sta­ten.

6 h §   En beslu­tad sank­tions­av­gift fal­ler bort till den del beslu­tet inte har verk­ställts inom fem år från det att beslu­tet fått laga kraft. Lag (2022:117).

Undan­tag för djur inom För­svars­mak­ten

6 i §   Bestäm­mel­serna i 6 a-6 h §§ tilläm­pas inte i fråga om djur som används inom För­svars­mak­ten. Lag (2022:117).

Bestäm­mel­ser­nas för­hål­lande till vite

7 §   Det får inte dömas till ansvar eller beslu­tas om sank­tions­av­gift enligt denna lag för en gär­ning som omfat­tas av ett före­läg­gande om vite, om gär­ningen lig­ger till grund för en ansö­kan om utdö­mande av vitet. Lag (2022:117).

Sank­tions­av­gif­ter och straff

7 a §   Det får inte dömas till ansvar enligt 4 eller 5 § om gär­ningen kan leda till en sank­tions­av­gift enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 6 a §. Lag (2022:117).

Bestäm­mel­ser­nas för­hål­lande till brotts­bal­ken

8 §   Till ansvar enligt 1-5 §§ döms det inte om gär­ningen är belagd med samma eller sträng­are straff i brotts­bal­ken.

Avgift om en för­pröv­ning inte har skett

9 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att en avgift ska beta­las av den som inte låter för­pröva stall, andra för­va­rings­ut­rym­men för djur eller hägn enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av 6 kap. 1 §.

Avgif­tens stor­lek ska framgå av rege­ring­ens före­skrif­ter. Avgif­ten ska uppgå till minst 10 000 kro­nor och högst 40 000 kro­nor. När rege­ringen med­de­lar före­skrif­ter om avgif­tens stor­lek ska hän­syn tas till för­pröv­ning­ens kom­plex­i­tet och omfatt­ning.


11 kap. Över­kla­gande

Över­kla­gande av beslut i ären­den om etiskt god­kän­nande

1 §   En regi­o­nal djur­för­sökse­tisk nämnds beslut i ett ärende om god­kän­nande av använd­ning av djur i djur­för­sök och om åter­kal­lelse av ett sådant god­kän­nande får över­kla­gas till den cen­trala djur­för­sökse­tiska nämnd som anges i 7 kap. 13 §.

Den cen­trala djur­för­sökse­tiska nämn­dens beslut får inte över­kla­gas.

Över­kla­gande av andra beslut

2 §   Andra beslut enligt denna lag får över­kla­gas till all­män förvaltnings-​domstol. Beslut som avser För­svars­mak­ten över­kla­gas dock till rege­ringen.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Mot­part vid över­kla­gande av vissa beslut

3 §   Om ett beslut som har med­de­lats av en offi­ci­ell vete­ri­när som har för­ord­nats enligt lagen (2009:1254) om offi­ci­ella vete­ri­nä­rer över­kla­gas, ska den myn­dig­het som har för­ord­nat den offi­ci­ella vete­ri­nä­ren föra det all­män­nas talan i all­män för­valt­nings­dom­stol.

Den myn­dig­het som har dele­ge­rat en upp­gift att utöva offent­lig kon­troll eller annan offent­lig verk­sam­het till ett organ eller till en fysisk per­son ska föra det all­män­nas talan i all­män för­valt­nings­dom­stol, om det över­kla­gade beslu­tet har med­de­lats av ett sådant organ eller en sådan fysisk per­son.

Lagen (1986:1142) om över­kla­gande av beslut av enskilda organ med offent­liga för­valt­nings­upp­gif­ter ska gälla även för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats av en fysisk per­son som har dele­ge­rats vissa upp­gif­ter. Lag (2021:175).

Före­skrif­ter om ome­del­bar verk­stäl­lig­het

4 §   Ett beslut om sank­tions­av­gift gäl­ler först när beslu­tet fått laga kraft.

Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om i vilka fall andra beslut enligt denna lag, enligt före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av lagen eller enligt de EU-​bestämmelser som lagen kom­plet­te­rar ska gälla ome­del­bart även om de över­kla­gas.
Lag (2022:117).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2018:1192
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2019.
   2. Genom lagen upp­hävs djur­skydds­la­gen (1988:534).
   3. Före­läg­gan­den, för­bud och andra beslut som har med­de­lats enligt den upp­hävda lagen gäl­ler fort­fa­rande.
   4. Djur­för­bud enligt 9 kap. 1 § får, i de fall för­hål­lan­dena som lig­ger till grund för beslu­tet har inträf­fat före ikraft­trä­dan­det, beslu­tas endast om för­ut­sätt­ning­arna för djur­för­bud enligt den upp­hävda lagen är upp­fyllda.

2021:175

Denna lag trä­der i kraft den dag som rege­ringen bestäm­mer i fråga om 8 kap. 9 b § och i övrigt den 1 april 2021.

2022:117
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2022.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för över­trä­del­ser som har skett före ikraft­trä­dan­det.