Lag (1986:796) om god­tros­för­värv av lösöre

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler för­värv i god tro av rätt till lösöre.

Lagen gäl­ler inte sådana god­tros­för­värv av lösöre beträf­fande vilka sär­skilda före­skrif­ter finns i annan lag.

God­tros­för­värv av ägan­de­rätt

2 §   Har någon för­vär­vat lösöre genom över­lå­telse från någon annan som hade egen­do­men i sin besitt­ning men var­ken var ägare till den eller behö­rig att för­foga över den på det sätt som skett, får för­vär­va­ren ägan­de­rätt till egen­do­men, om han har fått den i sin besitt­ning och var i god tro.

En för­vär­vare skall anses ha varit i god tro endast om det är san­no­likt att egen­do­mens beskaf­fen­het, de för­hål­lan­den under vilka den utbjöds och omstän­dig­he­terna i övrigt var sådana att han inte borde ha miss­tänkt att över­lå­ta­ren sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men. Lag (2003:161).

3 §   Även om för­ut­sätt­ning­arna för god­tros­för­värv enligt 2 § är upp­fyllda, består äga­rens rätt till egen­do­men, om egen­do­men har från­hänts honom genom att någon olov­li­gen tagit den eller till­tvingat sig den genom våld på per­son eller genom hot som inne­bar eller för den hotade fram­stod som träng­ande fara.
Krä­ver äga­ren inte till­baka egen­do­men från inne­ha­va­ren inom sex måna­der från det att han fick eller måste antas ha fått kän­ne­dom om den­nes inne­hav, får för­vär­va­ren dock ägan­de­rätt till egen­do­men. Lag (2003:161).

Hävd

4 §   Har någon med ägan­de­rätt­san­språk inne­haft lösöre i tio år efter att ha för­vär­vat egen­do­men genom över­lå­telse från någon som var­ken var ägare till den eller behö­rig att för­foga över den på det sätt som skett, får han ägan­de­rätt till egen­do­men på grund av hävd. Han får dock inte ägan­de­rätt om han vid för­vär­vet eller under inne­ha­vet borde ha miss­tänkt att över­lå­ta­ren sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men. Samma reg­ler gäl­ler om egen­do­men efter en sådan över­lå­telse i tio år med ägan­de­rätt­san­språk inne­hafts av flera efter varandra på grund av över­lå­telse eller arv, tes­ta­mente, bodel­ning eller något annat lik­nande fång. Vill­ko­ret om god tro gäl­ler samt­liga inne­ha­vare. Lag (2003:161).

Lösen

5 §   Den som på grund av någon annans god­tros­för­värv eller hävd har för­lo­rat ägan­de­rät­ten till viss egen­dom har rätt att få till­baka egen­do­men mot lösen.

Den som vill lösa till sig egen­do­men skall kräva till­baka den från inne­ha­va­ren inom sex måna­der från det att han fick eller måste antas ha fått kän­ne­dom om den­nes inne­hav. Gör han inte det, är rät­ten att få till­baka egen­do­men för­lo­rad. Lag (2003:161).

6 §   Lösen skall mot­svara äga­rens kost­na­der för för­värv av egen­do­men och dess för­bätt­ring. Har äga­ren för­vär­vat egen­do­men genom gåva, arv, tes­ta­mente eller bodel­ning skall även kost­nad som äga­rens fång­es­man haft för för­värv av egen­do­men och dess för­bätt­ring inräk­nas i lösen­be­lop­pet. Detta gäl­ler dock bara under för­ut­sätt­ning att fång­es­man­nen skulle ha haft rätt till lösen om åter­krav hade fram­ställts mot honom.

Vid bestäm­man­det av lösen tas hän­syn till för­änd­ringar i pen­ning­vär­det. Lösen skall mot­svara högst egen­do­mens värde i den all­männa han­deln.

7 §   Lösen­be­lop­pet skall beta­las till egen­do­mens ägare. Har någon till säker­het för en ford­ran en rätt till egen­do­men som är skyd­dad mot äga­rens bor­ge­nä­rer, skall dock så myc­ket av lösen­be­lop­pet beta­las till honom som sva­rar mot vär­det av denna ford­ran. Har någon i annat fall en rätt till egen­do­men som är skyd­dad mot äga­rens bor­ge­nä­rer, skall så myc­ket av lösen­be­lop­pet beta­las till honom som sva­rar mot vär­det av denna rätt.

God­tros­för­värv av panträtt

8 §   Vad som sägs i denna lag om god­tros­för­värv av ägan­de­rätt gäl­ler också god­tros­för­värv av panträtt.

Har någon gjort ett god­tros­för­värv av panträtt i lösöre och vill någon annan lösa till sig egen­do­men enligt 5 §, skall lösen­be­lop­pet svara mot vär­det av den ford­ran för vil­ken egen­do­men är pant­satt, dock högst egen­do­mens värde i den all­männa han­deln. Lag (2003:161).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:1574
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. I fråga om för­värv som har gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 3 § i sin äldre lydelse.

2003:161
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2003.
   2. I fråga om för­värv som har gjorts före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.