SFS 1994_1523 Lag om ändring i lagen (1988_950) om kulturminnen m. m.
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
sfs 1994:1523 lag utkom från trycket om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m.;
den 23 december 1994
utfärdad den 15 december 1994. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs att det i lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. skall inforas ett nytt kapitel, 6 kap., av följande lydelse. 6 kap. återlämnande av olagligt bortförda kulturföremål 1 § ett kulturföremål som efter den 31 december 1994 olagligt förts bort från en stat som ingår i europeiska ekonomiska samarbetsområdet (ees) och som finns i sverige skall på begäran återlämnas till den staten. definitioner 2 § med ett kulturföremål avses i detta kapitel ett föremål som 1. i den stat det förts bort från betraktas som en nationell skatt av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde enligt lagar eller administrativa förfaranden som är förenliga med artikel 36 i romfördraget, och 2. tillhör någon av de kategorier som anges i bilagan till denna lag eller är en integrerad del av inventarierna hos en kyrklig institution eller en 5894
1 prop. 1994/95:74, bet. 1994/95: kru6, rskr. 1994/95:100. jfr rådets direktiv 93/7/ eeg av den 15 mars 1993 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (egt nr l 74, 27.3.1993, s. 74, celex 393l0007).
integrerad del av en offentlig samling och upptagen i inventarieförteckningen hos ett museum, ett arkiv eller en biblioteksamling. med en offentlig samling avses en samling som ägs av — en stat som avses i 1 §, — en lokal eller regional myndighet i en sådan stat, eller — en offentlig institution i en sådan stat vilken ägs eller till stor del finansieras av staten eller av en lokal eller regional myndighet. 3 § med att ett kulturföremål olagligt förts bort avses att föremålet förts från en stats territorium i strid med den statens regler till skydd för nationella skatter, eller att efter en tidsbegränsad laglig bortförsel föremålet inte har återlämnats eller något annat villkor för bortförseln har överträtts. väckande av talan 4 § den stat från vars territorium kulturföremålet olagligt förts bort kan vid allmän domstol väcka talan om återlämnande. talan skall riktas mot den som innehar föremålet. till en ansökan om stämning i mål som avses i första stycket skall fogas dels en handling som beskriver föremålet och som anger att det är ett kulturföremål, dels en förklaring av den behöriga myndigheten i den återkrävande staten om att föremålet olagligt har förts bort. är annan än den som innehar föremålet ägare, skall domstolen, om ägaren är känd, underrätta honom om att talan väckts. detsamma gäller i fråga om den som har en särskild rätt till föremålet. 5 § domstolen får på ansökan av den stat från vars territorium ett kulturföremål olagligt förts bort besluta om säkerhetsåtgärd beträffande föremålet. därvid skall bestämmelserna i 15 kap. 2, 5, 7, 8 och 10 §§ rättegångsbalken tillämpas. med bättre rätt till viss egendom skall i det sammanhanget avses rätt att få egendom återlämnad. 6 § talan om återlämnande skall väckas inom ett år från det att den återkrävande staten fick kännedom om föremålets belägenhet och om vem som innehade det. talan får dock inte väckas senare än trettio år efter det att föremålet olagligt fördes bort. i fråga om föremål som enligt 2 § tillhör en offentlig samling och kyrkliga föremål som har ett särskilt skydd enligt det återkrävande landets lag, får dock talan väckas inom sjuttiofem år efter bortförseln. om bortförseln inte längre är olaglig när talan väcks, skall talan ogillas. ersättning 7 § om ett kulturföremål skall återlämnas är den som innehar föremålet för egen räkning berättigad till skälig ersättning av den återkrävande staten, om innehavaren visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid anskaffandet av föremålet och i fråga om hur föremålet förts bort från den återkrävande staten. den som förvärvat föremålet genom arv, testamente
sfs 1994:1523
5895
sfs 1994:1523
eller gåva är berättigad till ersättning endast om den som föremålet förvärvats från skulle ha varit det. ersättningen skall fastställas i målet om återlämnande av kulturföremålet. undersökning 8 § tingsrätten får på ansökan av den myndighet som regeringen bestämmer (den centrala myndigheten) besluta att myndigheten får genomföra en undersökning hos någon för att söka efter ett visst kulturföremål som olagligt förts bort från en stat som anges i 1 §. tillstånd får lämnas endast om 1. det finns särskild anledning att anta att det sökta föremålet kan påträffas vid undersökningen, 2. den hos vilken undersökningen skall vidtas skäligen kan befaras undandra sig att lämna uppgift om han innehar föremålet, och 3. vikten av att åtgärden vidtas uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den som berörs. ansökan skall göras skriftligen. om det skäligen kan befaras att föremålet kan komma att gömmas undan eller någon annan åtgärd vidtas för att hindra eller försvåra ett återlämnande, får beslut enligt första stycket meddelas utan att motparten bereds tillfälle att yttra sig över ansökan. motparten behöver i så fall inte heller underrättas om rättens beslut innan undersökningen påbörjas. beslutet gäller omedelbart, om inte annat bestäms. 9 § av ett beslut om undersökning skall framgå i vilken utsträckning den centrala myndigheten har rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra utrymmen. vid undersökning skall tillämpas bestämmelserna i 28 kap. 6 §, 7 § andra stycket och 9 § första stycket rättegångsbalken. myndigheten får begära handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra undersökningen. därvid tillämpas 16 kap. 10 § utsökningsbalken. 10 § om det sökta föremålet påträffas vid undersökningen får den centrala myndigheten ta hand om föremålet, om det skäligen kan befaras att innehavaren genom att gömma undan föremålet eller genom att företa någon annan åtgärd hindrar eller försvårar ett återlämnande. 11 § den som berörs av ett omhändertagande enligt 10 § kan skriftligen begära prövning av det vid den tingsrätt som prövade ansökan om tillstånd till undersökningen. när begäran kommit in skall rätten snarast möjligt och, om det inte finns synnerliga skäl, senast fjärde dagen därefter hålla förhandling. till förhandlingen skall kallas både den som berörs och den centrala myndigheten. vid förhandlingen skall myndigheten redovisa skälen för omhändertagandet. den som berörs skall få tillfälle att yttra sig. förhandlingen skall, om möjligt, pågå utan avbrott. uppskov får äga rum endast om det finns
5896
synnerliga skäl till det. sedan förhandlingen avslutats, skall rätten omedelbart meddela beslut. 12 § domstolen skall bestämma hur länge omhändertagandet skall bestå. tiden får inte sättas längre än som är oundgängligen nödvändigt. ett omhändertagande får dock bestå högst tre månader. 13 § om domstol enligt 5 § fattat beslut om säkerhetsåtgärd beträffande ett föremål upphör beslut om omhändertagande av samma föremål att gälla. rättegångsbestämmelser 14 § vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten. vid handläggningen av frågor som avses i 8 och 11 §§ tillämpas vad som är föreskrivet i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. tingsrätten är domför med en lagfaren domare. om inte annat sägs i detta kapitel avgörs frågan om behörig domstol enligt 10 kap. rättegångsbalken. kostnader 15 § i mål enligt detta kapitel gäller i fråga om rättegångskostnaderna 18 kap. rättegångsbalken med följande ändringar. om den återkrävande statens motpart inte insett eller bort inse att föremålet olagligt förts bort, skall den återkrävande staten svara för kostnaderna vid tingsrätten. detsamma gäller under sådana omständigheter kostnaderna i högre rätt, om de har orsakats av att staten överklagat. för kostnad som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken svarar dock alltid den part som orsakat kostnaden. 16 § den återkrävande staten svarar för kostnaderna för verkställigheten av en dom om återlämnande av ett kulturföremål. lagval 17 § om ett olagligt bortfört kulturföremål återlämnats, skall äganderätten till föremålet bestämmas enligt den återkrävande statens lag.
sfs 1994:1523
5897
sfs 1994:1523
bilaga kategorier som avses i 6 kap. 2 § första stycket 2 a. 1. arkeologiska föremål som är äldre än 100 år och som härrör från - utgrävningar och fynd på land eller under vatten, - arkeologiska fyndplatser, - arkeologiska samlingar. 2. föremål som utgör en integrerad del av söndertagna konstnärliga, historiska eller religiösa minnesmärken som är äldre än 100 år. 3. tavlor och målningar som utförts helt för hand, på vilket underlag och i vilket material som helst1. 4. mosaiker som inte tillhör kategorierna 1 och 2 och teckningar som utförts helt för hand på vilket underlag och i vilket material som helst1. 5. originalgravyrer, tryck, silkscreentryck och litografier med deras respektive matriser och originalaffischer1. 6. originalskulpturer eller originalstatyer och kopior, framställda enligt samma process som originalet1 och som inte tillhör kategori 1. 7. fotografier, film och negativ av dessa1. 8. inkunabler och manuskript, inklusive kartor och partitur, enstaka eller i samlingar1. 9. böcker som är äldre än 100 år, enstaka eller i samlingar. 10. tryckta kartor äldre än 200 år. 11. arkiv och däri ingående delar, som är äldre än 50 år, på vilket underlag och i vilket medium som helst. 12. a. samlingar2 och föremål från zoologiska, botaniska, mineralogiska eller anatomiska samlingar. b. samlingar2 av historiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse. 13. transportmedel som är äldre än 75 år. 14. andra antikviteter som inte tillhör kategorierna al - al3 och som är äldre än 50 år. kulturföremålen i kategorierna al - al4 omfattas av denna lag bara om deras värde motsvarar eller överstiger de ekonomiska gränsvärdena under b. b. ekonomiska gränsvärden tillämpliga på vissa kategorier under a värde 0 (noll) - 1 (arkeologiska föremål) - 2 (delar av minnesmärken) - 8 (inkunabler och manuskript) - 11 (arkiv)
5898
som är äldre än femtio år och inte tillhör upphovsmannen. enligt definitionen av eg-domstolen i dess dom i mål 252/84: "samlarföremål enligt nr 99.05 i gemensamma tulltaxan är föremål som har de egenskaper som krävs för att ingå i en samling, dvs. föremål som är relativt sällsynta, som normalt inte används för sitt ursprungliga ändamål, är föremål för speciella transaktioner utanför den normala handeln med liknande bruksföremål och är av högt värde".
2
1
128 000 kr - 4 (mosaiker och teckningar) - 5 (gravyrer) - 7 (fotografier) - 10 (tryckta kartor) 427 000 kr 6 (statyer) 9 (böcker) 12 (samlingar) 13 (transportmedel) 14 (alla andra föremål)
sfs 1994:1523
1 282 000 kr - 3 (tavlor) bedömningen av om villkoren för det ekonomiska gränsvärdet är uppfyllda måste göras när återlämnande begärs. det ekonomiska värdet är det som föremålet har i den återkrävande medlemsstaten. denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. på regeringens vägnar margot wallström marianne eliason (kulturdepartementet)
5899
Viktiga lagar inom förvaltningsrätten
Kommunallag (2017:725)
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Viktiga lagar inom förvaltningsrätten
Förvaltningslag (2017:900)Kommunallag (2017:725)
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
JP Infonets förvaltningsrättsliga tjänster
JP Infonets förvaltningsrättsliga tjänster
Hanterar du förvaltningsrättsliga frågeställningar i ditt arbete? Vi på JP Infonet kan hjälpa dig att reda ut förvaltningsrättsliga frågor oavsett om du arbetar på en kommun, statlig myndighet, domstol eller advokatbyrå. Vi ger råd och stöd med bland annat handläggning, kommunalrätt, delegationsordningar, offentlighet och sekretess, omprövning av beslut och laglighetsprövning. Se allt inom förvaltningsrätt.
