Kungl. Maj:ts kun­gö­relse (1974:152) om beslu­tad ny rege­rings­form

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

kungl. maj ;ts kun­gö­relse sfs 1974:152 om beslu­tad ny rege­rings­form; utfär­dad den 28 feb­ru­ari 1974'. kungl. maj:t har med riks­da­gen^ i grund­lagsen­lig ord­ning beslu­tat ny rege­rings­form av nedan angivna lydelse. utkom från tryc­ket den 23 april 1974 ' öppet brev om u tfär­dan­det av denna kun­gö­relse upp­läst i riks­da­gen den 6 mars 1974. 2 prop. 1973:90. ku 26, rskr 265 , ku 1974:8, rskr 19. 327 ¬ sfs 1974:152 rege­rings­form 1 och 2 kap. 1 kap . stats­skic­kets grun­der 1 § all offent­lig makt i sve­rige utgär från fol­ket. den sven.ska folk­sty­rel­sen byg­ger på fri åsikts­bild­ning och på all­män och lika röst­rätt. den för­verk­li­gas genom ett repre­sen­ta­tivt och par­la­men­ta­riskt stats­skick och genom kom­mu­nal själv­sty­relse. den offent­liga mak­ten utövas under lagarna. 2§ rege­rings­for­men, suc­ces­sions­ord­ningen och tryck­fri­hets­för­ord ningen är rikets grund­la­gar. 3 § riks­da­gen är fol­kets främsta före­trä­dare. riks­da­gen stif­tar lag, beslu­tar om skatt till sta­ten och bestäm­mer hur sta­tens medel skall använ­das. riks­da­gen grans­kar rikets sty­relse och för­valt­ning. 4 § konungen är rikets stats­chef. 5 § rege­ringen styr riket. den är ansva­rig inför riks­da­gen. 6 § 1 riket finns pri­mär­kom­mu­ner och lands­tings­kom­mu­ner. be slu­tan­de­rät­ten i kom munerna utövas av valda för­sam­lingar. kom­mu­nerna får taga ut skatt för sköt­seln av sina upp­gif­ter. 7 § för rätt­skip­ningen finns dom­sto­lar och för den offent­liga för­valt ningen stat­liga och kom­mu­nala för­valt­nings­myn­dig­he­ter. 8 § dom­sto­lar och för­valt­nings­myn­dig­he­ter skall i sin verk­sam­het iakt­taga sak­lig­het och opar­tisk­het. de får ej utan rätts­ligt stöd sär­be­handla någon på grund av hans per­son­liga för­hål­lan­den, såsom tro. åskåd­ning, ras, hud­färg, ursprung, kön, ålder, natio­na­li­tet, språk, sam­hälls­ställ­ning eller för­mö­gen­het. 2 kap. grund­läg­gande fri- och rät­tig­he­ter 1 § varje med­bor­gare är gente­mot det all­männa till­för­säk­rad 1. yttrande-​ och tryck­fri­het: fri­het alt i tal, skrift eller bild eller på annat sätt med­dela upp­gif­ter och fram­föra åsik­ter, 2. rätt till infor­ma­tion: rätt att inhämta och mot­taga upp­gif­ter och upp­lys­ningar. 3. mötes­fri­het: fri­het att anordna och att del­taga i mö ten, 4. demon­stra­tions­rält: rätt att ensam eller i g rupp fram­föra åsik­ter 328 på all­män plats. ¬ 5. för­e­nings­fri­het: fri­het att sam­man­sluta sig med andra till sfs 1974:152 för­e­ning, 2 och 3 kap. 6. reli­gi­ons­fri­het; fri­het att sam­man­sluta sig med andra till tros­sam fund och att utöva sin reli­gion, 7. rörel­se­fri­het: fri­het att röra sig inom riket och att lämna riket. 2 § varje med­bor­gare är skyd­dad mot att myn­dig­het tvingar honom att till­höra för­e­ning eller tros­sam­fund eller att ge sina åsik­ter till känna. 3 § varje med­bor­gare är skyd­dad mot att myn­dig­het utsät­ter honom för kropps­vi­si­ta­tion eller annat påtvingat kropps­ligt ingrepp, för hus­rann­sa­kan, för intrång i ha ns brev-, post- eller tele­för­bin­del­ser eller för hem­lig avlyss­ning. 4§ beträf­fande tryck­fri­he­ten och rät­ten att taga del av all­män hand­ling gäl­ler vad som är före­skri­vet i try ckfri­hets­för­ord­ningen. före skrif­ter som i ö vrigt när­mare utfor­mar de fri- och rät­tig­he­ter och det skydd som avses i 1-3 §§ beslu­tas i den ord­ning som före­skri­ves i 8 kap. 5 § för­e­ning av arbets­ta­gare samt arbets­gi­vare och för­e­ning av arbets­gi­vare äger rätt att vid­taga fack­liga strids­åt­gär­der, om annat ej föl­jer av lag eller avtal. 3 kap. riks­da­gen 1 § riks­da­gen utses genom fria, hem­liga och direkta val. riks­da­gen beslår av en kam­mare med tre­hund­ra­fyr­tio­nio leda­mö­ter. för leda­mö­terna skall fin­nas ersät­tare. 2 § röst­rätt vid val till riks­da­gen till­kom­mer svensk med­bor­gare som är bosatt i riket. om röst­rätt för svensk med­bor­gare som ej är bosatt i riket finns bestäm­mel­ser i lag. den som icke har upp­nått ader­ton års ålder senast på val­da­gen eller som är omyn­dig­för­kla­rad av dom­stol har ej röst­rätt. frå­gan huruvida röst­rätt enligt första styc­ket före­lig­ger avgö­res pa grund­val av en före valet upp­rät­tad röst­längd. 3 § ordi­na­rie val till riks­da­gen för­rät­tas vart tredje år. 4 § rege­ringen får för­ordna om extra val till riks­da­gen mel­lan ordi­na­rie val. extra val hål­les inom tre måna­der efter för­ord­nan­det. efter val till riks­da­gen får rege­ringen icke för­ordna om extra val för­rän tre måna­der har för­flu­tit från den nyvalda riks­da­gens första sam­man­träde. ej hel­ler får rege­ringen för­ordna om extra val under tid då dess leda­mö­ter, efter det att samt­liga har ent­le­di­gats, uppe­hål­ler sina befatt­ningar i avbi­dan på att ny rege­ring skall till­träda. 329 bestäm­mel­ser om extra val i visst fall finns i 6 kap. 3 §. ¬ sfs 1974:152 5 § nyvaid riks­dag sam­las på fem­tonde dagen efter val­da­gen, dock 3 kap. tidi­gast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kun­gjorts. varje val gäl­ler för tiden från det att den nyvalda riks­da­gen har sam­lats till dess den när­mast där­ef­ter valda riks­da­gen sam­las. denna tid är riks­da­gens val­pe­riod. 6 § för val till riks­da­gen är riket inde­lat i val­krets ar. man­da­ten i riks­da­gen utgö­res av tre­hund­ra­tio fasta val­krets­man­dat och tret­tio­nio utjäm­nings­man­dat. de fasta val­krets­man­da­ten för­de­las mel­lan val­kret­sarna på grund­val av en beräk­ning av för­hål­lan­det mel­lan anta­let röst­be­rät­ti­gade i va rje val­krets och anta­let röst­be­rät­ti­gade i hela riket. för­del­ningen fast­stäl­les för tre år i sän­der. 7 § man­da­ten för­de­las mel­lan par­tier. med parti avses varje sam­man slut­ning eller grupp av väl­jare, som upp­trä­der i val under sär­skild beteck­ning. endast parti som har fått minst fyra pro­cent av rös­terna i hela riket är berät­ti­gat att del­taga i fö rdel­ningen av man­da­ten. parti som har fått färre rös­ter del­ta­ger dock i förd elningen av de fasta val­krets­man­da­ten i val­krets, där par­tiet har fått minst tolv pro­cent av rös­terna. 8 § de fasta val­krets­man­da­ten för­de­las för varje val­krets pro por­tio­nellt mel­lan par­ti­erna på grund­val av val­re­sul­ta­tet i val­kretse n. utjäm­nings­man­da­ten för­de­las mel­lan par­ti­erna så, att för­del­ningen av alla man­dat i riks­da­gen, med undan­tag av de fasta val­krets­man­dat som har till­fal­lit parti med mindre än fyra pro­cent av rös­terna, blir pro­por­tio­nell mot de i för­del­ningen del­ta­gande par­ti­er­nas rös­te­tal i hela riket. har parti vid för­del­ningen av de fasta val­krets­man­da­ten erhål­lit flera man­dat än som mot­sva­rar den pro­por­tio­nella repre­senta tio­nen i riks­da­gen för par­tiet, bort­ses vid för­del­ningen av utjäm­nings man­da­ten från par­tiet och de fasta val­krets­man­dat det har erhål­lit. sedan utjäm­nings­man­da­ten har för­de­lats mel­lan par­ti­erna, till­fö­res de val­kret­sar. vid man­dat­för­del­ningen mel­lan par­ti­erna använ­des udda- tals­me­to­den med första divi­sorn jäm­kad till 1,4. 9 § för varje man­dat som ett parti har erhål­lit utses en riks dags­le­da­mot samt ersät­tare för honom. 10 § endast den som upp­fyl­ler vill­ko­ren för röst­rätt och som är myn­dig kan vara leda­mot av riks­da­gen eller ersät­tare för leda­mot. 11 § val till riks­da­gen får över­kla­gas hos en av riks­da­gen utsedd val­pröv­nings­nämnd. den som har valts till riksd ags­le­da­mot utö­var sitt upp­drag utan hin­der av att valet har över­kla­gats. änd­ras valet, inta­ger ny leda­mot sin plats så snart änd­ringen har kun­gjorts. vad nu sagts om leda­mot äger mot­sva­rande tillämp­ning på ersät­tare. val­pröv­nings­nämn­den består av ord­fö­rande, som skall vara eller ha 330 varit ordi­na­rie domare och som oj får till­höra riks­da­gen, och sex andra ¬ leda­mö­ter. leda­mö­terna väl­jes efter varje ordi­na­rie val, så snart valet sfs 1974:152 har vun­nit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämn­den har ägt 3 och 4 kap. rum. ord­fö­ran­den väl­jes sär­skilt. nämn­dens beslut får ej över­kla­gas. 12 § ytter­li­gare bestäm­mel­ser i de ä mnen som angi­ves i 2-11 §§ samt om utse­ende av ersät­tare för riks­dags­le­da­mö­terna med­de­las i riks­dags ord­ningen eller annan lag. 4 kap. riks­dags­ar­be­tet 1 § riks­da­gen sam­man­trä­der till riksmöte årli­gen. riksmöte hål­les i stock­holm, om icke riks­da­gen eller tal­man­nen bestäm­mer annat av hän­syn till riks­da­gens säker­het eller fri­het. 2 § riks­da­gen utser inom sig för varje val­pe­riod en tal­man samt en förste, en andre och en tredje vice tal­man. 3 § rege­ringen och varje riks­dags­le­da­mot får i enli ghet med vad som när­mare angi­ves i riks­dags­ord­ningen väcka för­slag i fråga om allt som kan komma under riks­da­gens pröv­ning, om ej annat är bestämt i denna rege­rings­form. riks­da­gen väl­jer inom sig utskott, där­ibland ett kon­sti­tu­tions­ut­skott, ett finans­ut­skott och ett skat­teut­skott, enligt bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen. ärende som väc­kes av rege­ringen eller riks­dags leda­mot bere­des före avgö­ran­det av utskott, om ej annat är bestämt i denna rege­rings­form. 4 § när ärende skall avgö­ras i kam­ma­ren, får varje riks­dags­le­da­mot och varje stats­råd yttra sig i enlig­het med vad som när­mare angi­ves i riks­dags­ord­ningen. bestäm­mel­ser om jäv finns i riks­dags­ord­ningen. 5 § vid omröst­ning i riks­da­gen gäl­ler som riks­da­gens beslut den mening varom mer än hälf­ten av de rös­tande för­e­nar sig, om ej annat sär­skilt angi­ves i denna rege­rings­form eller, beträf­fande frå­gor som hör till för­fa­ran­det i riks­da­gen, i huvud­be­stäm­melse i riks­dags­ord­ningen. om för­fa­ran­det vid lika rös­te­tal finns bestäm­mel­ser i riks­dags ord­ningen. 6 § riks­dags­le­da­mot och ersät­tare får full­göra upp­drag som leda­mot utan hin­der av tjäns­te­upp­gift eller annan sådan för­plik­telse som ålig­ger honom. 7 § riks­dags­le­da­mot eller ersät­tare får icke lämna sitt upp­drag utan riks­da­gens med­gi­vande. när det finns anled­ning till det, skall val­pröv­nings­nämn­den själv mant pröva om leda­mot eller ersät­tare är behö­rig enligt 3 kap. 10 §. den som för­kla­ras obe­hö­rig är där­med skild från sitt upp­drag. 331 ¬ sfs 1974: 152 leda­mot eller ersät­tare får i ann at fall än som avses i an dra styc­ket 4 och 5 kap. skil­jas från upp­dra­get endast om han genom brott har visat sig uppen­bar­li­gen olämp­lig för upp­dra­get. beslut härom fat­tas av dom­stol. 8 § ingen får väcka talan mot den som utö­var eller har utö­vat upp­drag som riks­dags­le­da­mot eller beröva honom fri­he­ten eller hindra honom att resa inom riket på grund av hans ytt­ran­den eller gär­ningar under utö­van­det av upp­dra­get, utan att riks­da­gen har med­gi­vit det genom beslut om vil­ket minst fem sjät­te­de­lar av de rös­tande har för­e­nat sig. miss­tan­kes riks­dags­le­da­mot för brott i annat fall, skall bestäm­mel­ser i lag om gri­pande, anhål­lande eller häkt­ning tilläm­pas endast om han erkän­ner brot­tet eller har tagits på bar gär­ning eller fråga är om brott för vil­ket ej är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i två år. 9§ under tid då riks­dags­le­da­mot är riks­da­gens tal­man eller till­hör rege­ringen utövas hans upp­drag som riks­dags­le­da­mot av ersät­tare. riks­da­gen kan i riks­dags­ord­ningen före­skriva att ersät­tare skall träda i riks­dags­le­da­mots ställe när denne är ledig. bestäm­mel­serna i 6 § och 8 § första styc­ket om skydd för utö­van­det av upp­drag som riks­dags­le­da­mot gäl­ler även tal­man­nen och hans upp­drag. för ersät­tare som utö­var upp­drag som riks­dags­le­da­mot gäl­ler bestäm­mel­serna om leda­mot. 10 § ytter­li­gare bestäm­mel­ser om riks­dags­ar­be­tet med­de­las i riks­dags­ord­ningen. 5 kap. stats­che­fen 1 § stats­che­fen hål­les av stats­mi­nis­tern under­rät­tad om rikets ange lägen­he­ter. när så erfordras sam­man­trä­der rege­ringen i kon­selj under stats­che­fens ord­fö­ran­de­skap. 2 § som stats­chef får endast den tjänst­göra som är svensk med bor­gare och har fyllt tju­go­fem år. han får icke sam­ti­digt vara stats­råd eller utöva upp­drag såsom tal­man eller riks­dags­le­da­mot. stats­che­fen skall sam­räda med stats­mi­nis­tern, innan han reser utri­kes, 3 § är konungen av sjuk­dom, utri­kes resa eller annan orsak hind­rad att full­göra sina upp­gif­ter, inträ­der enligt gäl­lande tron­följd med­lem av konung­a­hu­set, som ej är hind­rad, för att såsom till­fäl­lig riks­fö­re­stån­dare full­göra stats­che­fens upp­gif­ter. 4 § utslock­nar konung­a­hu­set, utser riks­da­gen en riks­fö­re­stån­dare att full­göra stats­che­fens upp­gif­ter tills vidare. riks­da­gen utser sam­ti­digt 332 en vice riks­fö­re­stån­dare. ¬ det­samma gäl­ler, om konungen dör eller avgår och tron­föl­ja­ren sfs 1974: 152 ännu ej har fyllt tj ugo­fem år. 5 och 6 kap. 5 § har konungen under sex måna­der utan avbrott varit hind­rad att full­göra sina upp­gif­ter eller under­lå­tit att full­göra dem, skall rege­ringen anmäla det till riks­da­gen. riks­da­gen bestäm­mer, om konungen skall anses ha avgått. 6§ riks­da­gen kan utse någon att efter rege­ring­ens för­ord­nande tjänst­göra som till­fäl­lig riks­fö­re­stån­dare när ingen med behö­rig­het enligt 3 eller 4 § kan tjänst­göra. tal­man­nen eller, vid för­fall för honom, vice tal­man tjänst­gör efter rege­ring­ens för­ord­nande som till­fäl­lig riks­fö­re­stån­dare, när ingen annan behö­rig kan tjänst­göra. 7 § konungen kan ej åta­las för sina gär­ningar. riks­fö­re­stån­dare kan ej åta­las för sina gär­ningar som stats­chef. 6 kap. rege­ringen 1 § rege­ringen består av stats­mi­nis­tern och övriga stats­råd. stats­mi­nis­tern utses i den ord­ning som angi­ves i 2-4 §§. stats ministern till­sät­ter övriga stats­råd. 2 § när stats­mi­nis­ter skall utses, kal­lar tal­man­nen före­trä­dare för varje par­tigrupp inom riks­da­gen till sam­råd. tal­man­nen över­läg­ger med vice tal­män­nen och avgi­ver sedan för­slag till riks­da­gen. riks­da­gen skall senast på fjärde dagen här­ef­ter, utan bered­ning i utskott, pröva för­sla­get genom omröst­ning. rös­tar mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter mot för­sla­get, är det för­kas­tat. i an nat fall är det god­känt. 3 § för­kas­tar riks­da­gen tal­man­nens för­slag, för­fa­res på nytt enligt 2 §. har riks­da­gen fyra gånger för­kas­tat tal­man­nens för­slag, skall för­fa­ran­det för utse­ende av stats­mi­nis­ter avbry­tas och åter­upp­ta­gas först sedan val till riks­da­gen har hål­lits. om ej ordi­na­rie val ändå skall hål­las inom tre måna­der, skall extra val för­rät­tas inom samma tid. 4§ när riks­da­gen har god­känt för­slag om ny stats­mi­nis­ter, anmä­ler denne så snart det kan ske de av honom utsedda stats­rå­den för riks­da­gen. där­ef­ter äger rege­rings­skifte rum vid en sär­skild kon­selj inför stats­che­fen eller, vid för­fall för denne, inför tal­man­nen. tal­man­nen kal­las all­tid till k onsel­jen. tal­man­nen utfär­dar för­ord­nande för stats­mi­nis­tern på riks­da­gens väg­nar. 5 § för­kla­rar riks­da­gen att stats­mi­nis­tern eller annat stats­råd icke åtnju­ter riks­da­gens för­tro­ende, skall tal­man­nen ent­le­diga stats­rå­det, 333 ¬ sfs 1974:152 kan rege­ringen för­ordna om extra val till riks­da­gen, skall dock beslut 6 och 7 kap. ent­le­di­gande ej med­de­las om rege­ringen inom en vecka från miss­tro­en­de­för­kla­ringen för­ord­nar om extra val. 6 § stats­råd skall ent­le­di­gas om han begär det, stats­mi­nis­tern av tal­man­nen och annat stats­råd av stats­mi­nis­tern. stats­mi­nis­tern får även i annat fall ent­le­diga annat stats­råd. 7 § om stats­mi­nis­tern ent­le­di­gas eller dör, skall tal­man­nen ent­le­diga övriga stats­råd. 8 § har rege­ring­ens samt­liga leda­mö­ter ent­le­di­gats, uppe­hål­ler de sina befatt­ningar till dess ny rege­ring har till­trätt. har annat stats­råd än stats­mi­nis­tern ent­le­di­gats på egen begä­ran, uppe­hål­ler han sin befatt­ning till dess efter­trä­dare har till­trätt, om stats­mi­nis­tern begär det. 9 § endast den får vara stats­råd som är svensk med­bor­gare sedan minst tio år. stats­råd får icke utöva all­män eller enskild tjänst. han får ej hel­ler inneha upp­drag eller utöva verk­sam­het som kan rubba för­tro­en­det för honom. 10 § vid för­fall för tal­man­nen över­ta­ger vice tal­man de upp­gif­ter som enligt detta kapi­tel ankom­mer på tal­man­nen. 7 kap. rege­rings­ar­be­tet 1 § för bered­ning av rege­rings­ä­ren­den skall fin­nas ett re gerings­kansli. i d etta ingår depar­te­ment för skilda verk­sam­hets­gre­nar. rege­ringen för­de­lar ären­dena mel­lan depar­te­men­ten. stats­mi­nis­tern utser bland stats­rå­den che­fer för depar­te­men­ten. 2 § vid bered­ningen av rege­rings­ä­ren­den skall behöv­liga upp lys­ningar och ytt­ran­den inhäm­tas från berörda myn­dig­he­ter. 1 den om fatt­ning som behövs skall till­fälle läm­nas sam­man­slut­ningar och en skilda att yttra sig. 3 § rege­rings­ä­ren­den avgö­res av rege­ringen vid rege­rings­sam­man träde. rege­rings­ä­ren­den som gäl­ler verk­stäl­lig­het inom för­svars­mak­ten av för­fatt­ningar eller sär­skilda rege­rings­be­slut kan dock, i den omfatt­ning som angi­ves i lag, under stats­mi­nis­terns över­in­se­ende avgö­ras av che­fen för det depar­te­ment till vil­ket ären dena hör, 4§ stats­mi­nis­tern kal­lar övriga stats­råd till rege­rings­sam­man­träde och är ord­fö­rande vid sam­man­trä­det. minst fem stats­råd skall del­laga i 334 rege­rings­sam­man­träde. ¬ 5 § depar­te­ments­chef är vid rege­rings­sam­man­träde före­dra­gande i sfs 1974: 152 ärende som hör till hans depar­te­ment. stats­mi­nis­tern kan dock för- ^ g ordna att ärende eller grupp av ären­den, som hör till visst de par­te­ment, skall före­dra­gas av annat stats­räd än depar­te­ments­che­fen. 6§ vid rege­rings­sam­man­träde föres pro­to­koll. skilj­ak­tig mening skall anteck­nas i prot okol­let. 7 § för­fatt­ningar, för­slag till riks­da­gen och andra expe­di­tio­ner av- rege­ring­ens beslut skall för att bliva gäl­lande skri­vas under av stats­mi­nis­tern eller annat stats­råd på rege­ring­ens väg­nar. rege­ringen kan dock genom för­ord­ning före­skriva att tjäns­te­man i sär­skilda fall far skriva under expe­di­tion. 8 § stats­mi­nis­tern kan utse ett av de övriga stats­rå­den att i egen skap av ställ­fö­re­trä­dare vid förf all för stats­mi­nis­tern full­göra hans upp­gif­ter. har stats­mi­nis­tern ej utsett ställ­fö­re­trä­dare eller har också denne för­fall, över­ta­ges stats­mi­nis­terns upp­gif­ter i stäl­let av det av de tjänst­gö­rande stats­rå­den som har varit stats­råd längst tid. om två e ller flera har varit stats­råd lika länge, har den äldste av dem före­träde. 8 kap. lagar och andra före­skrif­ter 1 § lag eller annan före­skrift får ej inne­bära att döds­straff skall kunna ådö­mas. lag eller annan före­skrift får ej inne­bära att svensk med­bor­gare skall k unna lands­för­vi­sas eller eljest hind­ras att åter­vända till riket eller att svensk med­bor­gare som är bosatt i riket skall kunna berö­vas sitt med­bor­gar­skap i anna t fall än då han är eller sam­ti­digt blir med­bor­gare i annan stat. lag eller annan före­skrift får ej inne­bära att straff eller annan brottspå­följd skall kunna ådö­mas för gär­ning som icke var belagd med brottspå­följd, när den för­ö­va­des, eller att svå­rare brottspå­följd skall kunna ådö­mas för gär­ningen än den som var före­skri­ven då. vad nu sagts om brottspå­följd gäl­ler även för­ver­kande eller annan sär­skild rätts­ver­kan av b rott. enskild skall vara till­för­säk­rad ersätt­ning enligt grun­der som bestäm­mes i lag för det fall att hans egen­dom läges i anspråk genom expro­pri­a­tion eller annat sådant för­fo­gande. 2§ före­skrif­ter om enskil­das per­son­liga ställ­ning samt om deras per­son­liga och eko­no­miska för­hål­lan­den inbör­des med­de­las genom lag. sådana före­skrif­ter är bland andra: 1. före­skrif­ter om svenskt med­bor­gar­skap, 2. före­skrif­ter om rätt till släkt­namn, om äkten­skap och för­äld­ra­skap, om arv och tes­ta­mente samt om famil­je­för­hål­lan­den i övrigt, 3. före­skrif­ter om rätt till fast och lös egen­dom, om avtal samt om 335 bolag, för­e­ningar, sam­fäl­lig­he­ter och stif­tel­ser. ¬ \ sfs 1974: 152 3 § före­skrif­ter om för­hål­lan­del mel­lan enskilda och det all­männa, 8 kap. som gäl­ler ålig­gan­den för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskil­das per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den, med­de­las genom lag. sadana före­skrif­ter är bland andra före­skrif­ter som begrän­sar de fri- och rät­tig­he­ter och det skydd i övrigt som enligt 2 kap. 1-3 §§ till­kom­mer svensk med­bor­gare, före­skrif­ter om brott och rätts­ver­kan av brott, före­skrif­ter om skatt till sta­ten samt före­skrif­ter om rek­vi­si­tion och annat sådant för­fo­gande. 4 § före­skrif­ter om råd­gi­vande folk­om­röst­ning i hela riket med­de­las genom lag. 5§ grun­derna för änd­ringar i rikets indel­ning i kom­mu­ner samt grun­derna för kom­mu­ner­nas orga­ni­sa­tion och verk­sam­hets­for­mer och för den kom­mu­nala beskatt­ningen bestäm­mes i lag. i lag med­de­las också före­skrif­ter om kom­mu­ner­nas befo­gen­he­ter i övrigt och om deras ålig­gan­den. 6§ under tid då riksmöte ej pågår kan finans-​ och skat­teut­skot­ten, efter bemyn­di­gande i lag om annan skatt än skatt pä inkomst, för­mö­gen­het, arv eller gåva, pä för­slag av rege­ringen bestämma om skat­te­sat­sen eller besluta att skatt som avses i lagen skall börja eller upp­höra att utgå. bemyn­di­gande kan inne­fatta rätt att göra skill­nad mel­lan olika slag av verk­sam­het och olika delar av riket. finans-​ och skat­teut­skot­ten utö­var sin beslu­tan­de­rätt vid gemen­samt sam­man­träde. beslut fat­tas på riks­da­gens väg­nar genom lag. lag som finans-​ och skat­teut­skot­ten har beslu­tat med stöd av första styc­ket skall av rege­ringen under­stäl­las riks­da­gen inom en månad från bör­jan av när­mast föl­jande riksmöte. riks­da­gen prö­var lagen inom en månad här­ef­ter. 7 § utan hin­der av 3 eller 5 § kan rege­ringen efter bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning med­dela före­skrif­ter om annat än skatt, om före­skrif­terna avser något av föl­jande ämnen: 1. skydd för liv, per­son­lig säker­het eller hälsa, 2. utlän­nings vis­telse i riket, 3. in- eller utför­sel av varor, av pengar eller av andra till­gångar, till­verk­ning, kom­mu­ni­ka­tio­ner, kre­dit­giv­ning eller närings­verk­sam­het, 4. jakt, fiske eller natur-​ och mil­jö­vård, 5. tra­fik eller ord­ningen på all­män plats, 6. under­vis­ning och utbild­ning. utan hin­der av 3 § kan rege­ringen efter bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning med­dela före­skrif­ter om för­bud att röja sådant som någon har erfa­rit i all­män tjänst eller under utö­vande av tjäns­te­plikt. bemyn­di­gande som avses i denna para­graf med­för ej rätt att med dela före­skrif­ter som i ann at hän­se­ende än som angi­ves i andr a styc­ket begrän­sar någon av de fri- och rät­tig­he­ter eller det skydd i ö vrigt som enligt 2 kap. 1-3 §§ till­kom­mer svensk med­bor­gare. sådant bemyn-​ 33^ digande med­för ej hel­ler rätt att med­dela före­skrif­ter om annan ¬ rätts­ver­kan av brott än böter. riks­da­gen kan i lag, som inne­hål­ler sfs 1974: 152 bemyn­di­gande med stöd av denna para­graf, före­skriva även annan 8 kap. rätts­ver­kan än böter för över­trä­delse av före­skrift som rege­ringen med­de­lar med stöd av bemyn­di­gan­det. 8 § utan hin­der av 2, 3 eller 5 § kan rege­ringen efter bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning med­dela före­skrif­ter om anstånd med att full­göra för­plik­telse. 9 § utan hin­der av 3 § kan rege­ringen efter bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning med­dela före­skrif­ter om tull på inför­sel av vara. rege­ringen eller kom­mun kan efter riks­da­gens bemyn­di­gande med dela sådana före­skrif­ter om avgif­ter, som på grund av 3 § annars skall med­de­las av riks­da­gen. 10 § rege­ringen kan efter bemyn­di­gande i lag i ä mne som angi­ves i 7 § första styc­ket eller 9 § genom för­ord­ning bestämma att före­skrift i lagen skall börja eller upp­höra att tilläm­pas. detta gäl­ler även om före­skrif­ten begrän­sar någon av de fri- och rät­tig­he­ter eller det skydd i övrigt som enligt 2 kap. 1-3 §§ till­kom­mer svensk med­bor­gare. 11 § bemyn­di­gar riks­da­gen enligt denna rege­rings­form rege­ringen att med­dela före­skrif­ter i visst ämne, kan riks­da­gen där­vid med­giva att rege­ringen över­lå­ter åt för­valt­nings­myn­dig­het eller kom­mun att med­dela bestäm­mel­ser i ämnet. i fall so m nu sagts kan riks­da­gen också upp­draga åt för­valt­nings­myn­dig­het under riks­da­gen att med­dela sådana bestäm­mel­ser. 12 § före­skrif­ter som rege­ringen har med­de­lat med stöd av be myn­di­gande som avses i denna rege­rings­form skall under­stäl­las riks dagen för pröv­ning, om riks­da­gen bestäm­mer det. 13 § rege­ringen får utö­ver vad som föl­jer av 7-10 §§ genom för­ord­ning besluta 1. före­skrif­ter om verk­stäl­lig­het av lag, 2. före­skrif­ter som ej enligt grund­lag skall med­de­las av riks­da­gen. rege­ringen får ej på grund av första styc­ket besluta före­skrif­ter som avser riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter. den får ej hel­ler på grund av bestäm­mel­sen i första styc­ket 2 besluta före­skrif­ter som avser den kom­mu­nala beskatt­ningen. rege­ringen får i för­ord­ning som avses i första styc­ket över­låta åt under­ord­nad myn­dig­het att med­dela bestäm­mel­ser i ämn et. 14 § behö­rig­het för rege­ringen att besluta före­skrif­ter i visst ämne utgör ej hin­der för riks­da­gen att genom lag med­dela före­skrif­ter i samma ämne. 15 § grund­lag stif­tas genom två lika­ly­dande beslut. det andra be slu­tet får ej fat­tas, för­rän det efter det första beslu­tet har hål­lits val till riks­da­gen i hela riket och den nyvalda riks­da­gen har sam­lats. riks­da­gen 337 22—sfs 1974 ¬ sfs 1974: 152 får icke såsom vilande antaga ett för­slag om stif­tande av grund­lag, som 8 och 9 kap. ofören­ligt med annat vilande grund­lags­för­slag, utan att sam­ti­digt för­kasta det först antagna för­sla­get. 16 § riks­dags­ord­ningen stif­tas på samma sätt som grund­lag. den kan också stif­tas genom endast ett beslut, om minst tre fjär­de­de­lar av de rös­tande och mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter för­e­nar sig om beslu­tet. tilläggs­be­stäm­melse i riks­dags­ord­ningen beslu­tas dock i samma ord­ning som lag i allm änhet. 17 § lag får ej änd­ras eller upp­hä­vas annat än genom lag. 1 fråga om änd­ring eller upp­hä­vande av grund­lag eller av riks­dags­ord­ningen äger 15 och 16 §§ mot sva­rande tillämp­ning. 18 § för att avge ytt­rande till rege­ringen över lag­för­slag skall fin­nas ett lagråd, vari ingår domare i högsta dom­sto­len och rege­rings­rät­ten. även riks­dags­ut­skott får inhämta ytt­rande från lagrå­det enligt vad som när­mare angi­ves i riks­dags­ord­ningen. när­mare bestäm­mel­ser om lagrå­det med­de­las i lag. 19 § beslu­tad lag skall utfär­das av rege­ringen utan dröjs­mål. lag med sådana före­skrif­ter om riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter som ej skall inta­gas i grund­lag eller riks­dags­ord­ningen kan dock utfär­das av riks­da­gen. lagar och för­ord­ningar skall kun­gö­ras så snart det kan ske. 9 kap. finans­mak­ten 1 § om rät­ten att besluta om skat­ter och avgif­ter till sta­ten finns bestäm­mel­ser i 8 ka p. 2 § sta­tens medel får icke använ­das på annat sätt än riks­da­gen har bestämt. om använd­ningen av stats­me­del för skilda behov bestäm­mer riks dagen genom bud­getre­gle­ring enligt 3-5 §§. riks­da­gen får dock bestämma att medel tages i ans pråk i annan ord­ning. 3 § riks­da­gen före­ta­ger bud­getre­gle­ring för när­mast föl­jande bud­getår eller, om sär­skilda skäl för­an­le­der det, för annan bud­get­pe­riod. riks­da­gen bestäm­mer där­vid till vilka belopp stats­in­koms­terna skall beräk­nas och anvi­sar anslag till angivna ända­mål. beslu­ten härom upp­ta­ges i en stat sbud­get. riks­da­gen kan besluta att sär­skilt anslag på stats­bud­ge­ten skall utgå för annan tid än bud­get­pe­ri­o­den. vid bud­getre­gle­ring enligt denna para­graf skall riks­da­gen beakta beho­vet under krig, krigs­fara eller andra utomor­dent­liga för­hål­lan­den 338 av medel för rikets för­svar. ¬ 4 § kan bud­getre­gle­ring enligt 3 § icke avslu­tas före bud­get­pe­ri­o­dens sfs 1974: 152 bör­jan, bestäm­mer riks­da­gen eller, om riksmöte ej pågår, 9 finans­ut­skot­tet i den omfatt­ning som behövs om anslag för tiden till dess bud­getre­gle­ringen för peri­o­den slut­fö­res. 5 § för löpande bud­getår kan riks­da­gen på tilläggs­bud­get göra ny beräk­ning av stats­in­koms­ter samt ändra anslag och anvisa nya anslag, 6 § rege­ringen avgi­ver för­slag till stats­bud­get till rik sda­gen. 7 § riks­da­gen kan i sam­band med bud­getre­gle­ring eller annars besluta rikt­lin­jer för viss st ats­verk­sam­het för längre tid än anslag till verk­sam­he­ten avser. 8 § sta­tens medel och dess övriga till­gångar står till rege­ring­ens dis­po­si­tion. vad nu sagts gäl­ler dock icke till­gångar som är avsedda för riks­da­gen eller dess myn­dig­he­ter eller som i lag har avsatts till sär­skild för­valt­ning. 9 § riks­da­gen fast­stäl­ler i den omfatt­ning som behövs grun­der för för­valt­ningen av sta­tens egen­dom och för­fo­gan­det över den. riks­da­gen kan där­vid före­skriva att åtgärd av visst slag ej får vid­ta­gas utan riks­da­gens till­stånd. 10 § rege­ringen får icke utan riks­da­gens bemyn­di­gande taga upp lån eller i övrigt ikläda sta­ten eko­no­misk för­plik­telse. under riks­da­gen skall fin­nas myn­dig­het med upp­gift att i enlig­het med riks­da­gens bemyn­di­gande taga upp och för­valta lån till sta­ten. när­mare bestäm­mel­ser härom med­de­las i lag. 11 § en inom riks­da­gen utsedd löne­de­le­ga­tion över­läg­ger i för­hand­lings­frå­gor rörande anställ­nings­vill­kor, som skajl gälla för sta­tens arbets­ta­gare eller i övrigt till­hör riks­da­gens pröv­ning, med stats­råd som rege­ringen bestäm­mer. beträf­fande arbets­ta­gare hos riks dagen eller dess myn­dig­he­ter över­läg­ger löne­de­le­ga­tio­nen dock i stäl­let med den som riks­da­gen bestäm­mer. löne­de­le­ga­tio­nen får på riks dagens väg­nar god­känna avtal i sådan fråga eller, om frå­gan har undan­ta­gits frän avtal, för­slag till regle­ring av den. vad nu sagts gäl­ler ej om riks­da­gen för visst fall har beslu­tat annat. när­mare bestäm­mel­ser om löne­de­le­ga­tio­nens sam­man­sätt­ning med­de­las i riks­dags­ord­ningen. 12 § riks­ban­ken är myn­dig­het under riks­da­gen. riks­ban­ken för­val­tas av sju full­mäk­tige. en av dessa och en sup ple­ant för honom för­ord­nas av rege­ringen för tre år i sän­der. övriga sex väl­jes av riks­da­gen. den full­mäk­tig som rege­ringen har för­ord­nat är ord­fö­rande. han får ej utöva annat upp­drag eller inneha tjänst inom riks­ban­kens led­ning. bestäm­mel­ser om riks­da­gens val av full­mäk­tige, om riks­ban­kens led­ning i öv rigt samt om dess verk­sam­het med­de­las i riks­dags­ord­ningen och annan lag. 339 ¬ sfs 1974:152 full­mäk­tig som riks­da­gen väg­rar ansvars­fri­het är där­med skild från 9 och 10 kap. sitt upp­drag. rege­ringen kan åter­kalla för­ord­nan­det för ord­fö­ran­den eller för den­nes sup­ple­ant. 13 § endast riks­ban­ken har rätt att utgiva sed­lar. bestäm­mel­ser om penning-​ och betal­nings­vä­sen­det med­de­las i övrigt genom lag. 10 kap. för­hål­lan­det till andra sta­ter 1 § över­ens­kom­melse med annan stat eller med mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion ingås av rege­ringen. 2 § rege­ringen får ej ingå för riket bin­dande inter­na­tio­nell över ens­kom­melse utan att riks­da­gen har god­känt denna, om över­ens kom­mel­sen för­ut­sät­ter att lag änd­ras eller upp­hä­ves eller att ny lag stif­tas eller om den i övrigt gäl­ler ämne i vil­ket riks­da­gen skall besluta. är i fall som avses i första styc­ket sär­skild ord­ning före­skri­ven för det riks­dags­be­slut som för­ut­sät­tes, skall samma ord­ning iakt­ta­gas vid god­kän­nan­det av över­ens­kom­mel­sen. rege­ringen får ej hel­ler i ann at fall än som avses i första styc­ket ingå för riket bin­dande inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse utan att riks­da­gen har god­känt denna, om över­ens­kom­mel­sen är av större vikt. rege­ringen kan dock under­låta alt inhämta riks­da­gens god­kän­nande av över­ens­kom­mel­sen, om rikets intresse krä­ver det. 1 sådant fall skall rege­ringen i stäl­let över­lägga med utri­kes­nämn­den innan över ens­kom­mel­sen ingås. 3 § rege­ringen får upp­draga åt för­valt­nings­myn­dig­het att ingå inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse i fråga där över­ens­kom­mel­sen ej krä­ver riks­da­gens eller utri­kes­nämn­dens med­ver­kan. 4§ bestäm­mel­serna i 1-3 §§ äger mot­sva­rande tillämp­ning på åta gande av inter­na­tio­nell för­plik­telse för riket i an nan form än över­ens kom­melse samt på upp­säg­ning av inter­na­tio­nell över­ens­kom­melse eller för­plik­telse. 5 § beslu­tan­de­rätt som enligt denna rege­rings­form till­kom­mer riks dagen, rege­ringen eller annat i rege­rings­for­men angi­vet organ och ej avser fråga om stif­tande, änd­ring eller upp­hä­vande av grund­lag kan i begrän­sad omfatt­ning över­lå­tas till mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion för fred­ligt sam­ar­bete, till vil­ken riket är eller skall bliva anslu­tet, eller till mel­lan­folk­lig dom­stol. om sådan över­lå­telse beslu­tar riks­da­gen i den ord­ning som är före­skri­ven för stif­tande av gr und­lag eller, om beslut i sådan ord­ning ej kan avvak­tas, genom ett beslut varom minst fem sjät­te­de­lar av de rös­tande och minst tre fjär­de­de­lar av leda­mö­terna för­e­nar sig. rättskipnings-​ eller för­valt­nings­upp­gift som ej enligt denna rege- ¬ rings­form till­kom­mer riks­da­gen, rege­ringen eller annat i rege- sfs 1974:15l rings­for­men angi­vet organ kan över­lå­tas till annan stat, till mellan-​ xo kap. folk­lig orga­ni­sa­tion eller till utländsk eller inter­na­tio­nell inrätt­ning eller sam­fäl­lig­het, om riks­da­gen för­ord­nar om det genom ett beslut, varom minst tre fjär­de­de­lar av de rös­tande för­e­nar sig, eller genom beslut i den ord­ning som gäl­ler för stif­tande av grund­lag. 6 § rege­ringen skall fort­lö­pande hålla utri­kesnåmn­den under­rät­tad om de utri­kes­po­li­tiska för­hål­lan­den, som kan få bety­delse för riket, och över­lägga med nämn­den om dessa så ofta det erfordras. 1 alla utri­kesä­ren­den av större vikt skall rege­ringen före avgö­ran­det över­lägga med nämn­den, om det kan ske. 7 § utri­kes­nämn­deh består av tal­man­nen samt nio andra leda­mö­ter, som riks­da­gen väl­jer inom sig. när­mare bestäm­mel­ser om utrikes-​ nämn­dens sam­man­sätt­ning med­de­las i riksd ags­ord­ningen. utri­kes­nämn­den sam­man­trä­der på kal­lelse av rege­ringen. rege­ringen är skyl­dig att sam­man­kalla nämn­den om minst fyra av nämn­dens leda­mö­ter begär över­lägg­ning i viss fråga. ord­fö­rande vid sam­man­träde med nämn­den är stats­che­fen eller, om han har för­fall, stats­mi­nis­tern. leda­mot av utri­kes­nämn­den och den som i övrigt är knu­ten till nämn­den skall visa var­sam­het i fråga om med­de­lan­den till andra om vad han har erfa­rit i denna egen­skap. ord­fö­ran­den kan besluta om ovill­kor­lig tyst­nads­plikt. 8 § che­fen för det depar­te­ment till vil­ket utri­kesä­ren­dena hör skall häl­las under­rät­tad, när fråga som är av bety­delse för för­hål­lan­det till annan stat eller till mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion upp­kom­mer hos annan stat­lig myn­dig­het. 9 § rege­ringen får insätta rikets för­svars­makt eller del därav i st rid för att möta väp­nat angrepp mot riket. svensk väp­nad styrka får i övrigt insät­tas i strid elle r sän­das till annat land endast om 1. riks­da­gen med­gi­ver det, 2. det är med­gi­vet i lag som an giver för­ut­sätt­ning­arna för åtgär­den, 3. skyl­dig­het att vid­taga åtgär­den föl­jer av inter­na­tio­nell över ens­kom­melse eller för­plik­telse som har god­känts av riks­da­gen. för­kla­ring att riket är i krig får, utom vid vä pnat angrepp mot riket, icke givas utan riks­da­gens med­gi­vande. rege­ringen får bemyn­diga för­svars­mak­ten att använda våld i enlig­het med inter­na­tio­nell rätt och sed­vänja för att hindra kränk­ning av r ikets ter­ri­to­rium i fred e ller under krig mel­lan främ­mande sta­ter. 341 ¬ sfs 1974:152 11 kap. rätt­skip­ning och för­valt­ning 11 kap. 1 § högsta dom­sto­len är högsta all­männa dom­stol och rege­rings rät­ten högsta för­valt­nings­dom­stol. rät­ten att få mål prö­vat av högsta dom­sto­len eller rege­rings­rät­ten kan begrän­sas genom lag. 1 högsta dom­sto­len och rege­rings­rät­ten får endast den tjänst­göra såsom leda mot som har utnämnts till ordi­na­rie domare i domst olen. annan dom­stol än högsta dom­sto­len eller rege­rings­rät­ten inrät­tas med stöd av lag. dom­stol får icke inrät­tas för redan begången gär­ning och ej hel­ler för viss tvist eller i övrigt för visst mål. vid doms tol som avses i andra styc­ket skall fin­nas ordi­na­rie domare. 1 fråga om dom­stol som har inrät­tats för hand­lägg­ning av en viss bestämd grupp eller vissa bes tämda grup­per av mål får dock i lag göras undan­tag här­i­från. 2 § ingen myn­dig­het, ej hel­ler riks­da­gen, får bestämma, hur dom­stol skall döma i det enskilda fal­let eller hur dom­stol i övrigt skall tillämpa rätts­re­gel i sär­skilt fall. 3 § rätts­tvist mel­lan enskilda får icke utan stöd av lag avgö­ras av annan myn­dig­het än dom­stol. har annan myn­dig­het än dom­stol berö­vat någon fri­he­ten med anled ning av brott eller miss­tanke om brott, skall den beslu­tet rör kunna få saken prö­vad av dom­sto! utan oskä­ligt dröjs­mål. det­samma gäl­ler om svensk med­bor­gare av annan anled­ning än nu sagts har bli­vit omhän­der­ta­gen tvångs­vis. med pröv­ning av dom­stol lik­stäl­les i sist­nämnda fall pröv­ning av nämnd, om nämn­dens sam­man­sätt­ning är bestämd i lag och ord­fö­ran­den i nämn­den skall vara eller ha varit ordi­na­rie domare. 4§ om dom­sto­lar­nas rätt­skip­nings­upp­gif­ter, om huvud­dra­gen av deras orga­ni­sa­tion och om rät­te­gången före­skri­ves i lag. 5§ den som har utnämnts till ordi­na­rie domare far skil­jas fran tjäns­ten endast 1. om han genom brott eller grovt eller upp­re­pat åsi­do­sät­tande av tjäns­teå­lig­gande har visat sig uppen­bar­li­gen olämp­lig att inneha tjäns­ten. 2. om han har upp­nått gäl­lande pen­sions­ål­der eller annars enligt lag är skyl­dig att avga med pen­sion. har ordi­na­rie domare skilts från tjäns­ten genom beslut av annan myn­dig­het än dom­stol, skall han kunna påkalla dom­stols pröv­ning av beslu­tet. det­samma gäl­ler beslut vari­ge­nom ordi­na­rie domare har av stängts frän utöv­ning av sin tjänst eller ålagts att undergå läkar under­sök­ning. om det pakal­las av orga­ni­sa­to­riska skäl, får den som har utnämnts till ordi­na­rie domare för­flyt­tas till annan jäm­ställd domar­tjänst. 6§ under rege­ringen lyder justi­ti­e­kans­lern, riks­å­kla­ga­ren, de cen trala ämbets­ver­ken och läns­sty­rel­serna. annan stat­lig förvallnings-​ 342 myn­dig­het lyder under rege­ringen, om myn­dig­he­ten ej enligt denna ¬ rege­rings­form eller annan lag är myn­dig­het under riks­da­gen. sfs 1974: 152 för­valt­nings­upp­gift kan anför­tros åt kom­mun. 11 kap. för­valt­nings­upp­gift kan över­läm­nas till bolag, för­e­ning, sam- fäl­lig­het eller stif­telse. inne­fat­tar upp­gif­ten myn­dig­hets­ut­öv­ning, skall del ske genom lag. 7 § ingen myn­dig­het, ej hel­ler riks­da­gen eller kom­muns beslu­tande organ, får bestämma, hur för­valt­nings­myn­dig­het skall i sär­skilt fall besluta i ärende som rör myn­dig­hets­ut­öv­ning mot enskild eller mot kom­mun eller som ror tillämp­ning av lag. 8 § rättskipnings-​ eller för­valt­nings­upp­gift får ej full­gö­ras av riks dagen i vidare mån än som föl­jer av grund­lag eller riks­dags­ord­ningen. 9 § tjänst vid dom­stol eller vid för­valt­nings­myn­dig­het som lyder under rege­ringen till­sät­tes av rege­ringen eller av myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. vid till­sätt­ning av stat­lig tjänst skall avse­ende fäs­tas endast vid sak­liga grun­der, såsom för­tjänst och skick­lig­het. endast den som är svensk med­bor­gare får inneha eller utöva domar tjänst, ämbete som lyder ome­del­bart under rege­ringen, tjänst eller upp­drag såsom chef för myn­dig­het som lyder ome­del­bart under riks dagen eller rege­ringen eller såsom leda­mot av sådan myn­dig­het eller dess sty­relse, tjänst i rege­rings­kans­liet när­mast under stats­råd eller tjänst såsom svenskt sän­de­bud. även i annat fall får endast den som är svensk med­bor­gare inneha tjänst eller upp­drag, om tjäns­ten eller upp­dra­get till­sät­tes genom val av riks­da­gen. i övrigt får krav på svenskt med­bor­gar­skap för behö­rig­het att inneha eller utöva tjänst eller upp­drag hos sta­ten eller kom­mun upp­stäl­las endast i lag eller enligt för­ut­sätt­ningar som angi­ves i lag. 10 § grund­läg­gande bestäm­mel­ser om stats­tjäns­te­män­nens rätts ställ­ning i andra hän­se­en­den än som berö­res i denna rege­rings­form med­de­las i lag. 11 § res­ning i avgjort ärende samt åter­stäl­lande av för­sut­ten tid bevil­jas av rege­rings­rät­ten när fråga är om ärende för vil­ket rege­ringen, för­valt­nings­dom­stol eller för­valt­nings­myn­dig­het är högsta instans samt i a nnat fall av högsta dom­sto­len. när­mare bestäm­mel­ser härom kan med­de­las i lag. 12 § rege­ringen får med­giva undan­tag från före­skrift i för­ord­ning eller från bestäm­melse som har med­de­lats med stöd av beslut av rege­ringen, om ej annat föl­jer av lag eller beslut om utgiftsan­slag. 13 § rege­ringen får genom nåd efter­giva eller mildra brottspå­följd eller annan sådan rätts­ver­kan av brott samt efter­giva eller mildra annat lik­nande av myn­dig­het beslu­tat ingrepp avse­ende enskilds per­son eller egen­dom. när syn­ner­liga skäl före­lig­ger, får rege­ringen för­ordna att vidare åtgärd för alt utreda eller lag­föra brotts­lig gär­ning ej skall äga rum. ¬ sfs 1974: 152 12 kap. 12 kap. icon­troil­mak­ten 1 § kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet skall granska stats­rå­dens tjäns­teut­öv­ning och rege­rings­ä­ren­de­nas hand­lägg­ning. utskot­tet har rätt att för detta ända­mål utfå pro­to­kol­len över beslut i rege­rings­ä­ren­den och de hand­lingar som hör till dessa ären­den. varje annat utskott och varje riks­dags­le­da­mot får hos kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet skrift­li­gen väcka fråga om stats­råds tjäns­teut­öv­ning eller hand­lägg­ningen av rege­rings­ä­rende. 2 § det ålig­ger kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet att när skäl före­lig­ger till det, dock minst en gång om året, med­dela riks­da­gen vad utskot­tet vid sin gransk­ning har fun­nit för­tjäna upp­märk­sam­het. riks­da­gen kan med anled­ning därav göra fram­ställ­ning till rege­ringen. 3 § den som är eller har varit stats­råd får fäl­las till ans var för brott i utöv­ningen av stats­råds­tjäns­ten endast om han där­i­ge­nom grovt har åsi­do­satt sin tjäns­te­plikt. åtal beslu­tas av kon­sti­tu­tions­ut­skot­tet och prö­vas av högsta dom­sto­len. 344 4 § riks­da­gen kan avgiva för­kla­ring, att stats­råd icke åtnju­ter riks­da­gens för­tro­ende. för sådan för­kla­ring, miss­tro­en­de­för­kla­ring, fordras att mer än hälf­ten av riks­da­gens leda­mö­ter för­e­nar sig därom. yrkande om miss­tro­en­de­för­kla­ring upp­ta­ges till pröv­ning endast om det väc­kes av minst en tion­del av riks­da­gens leda­mö­ter. det upp­ta­ges icke till pröv­ning under tiden från det att ordi­na­rie val har ägt rum eller beslut om extra val har med­de­lats till dess den genom valet utsedda riks­da­gen sam­las. yrkande avse­ende stats­råd som efter att ha ent­le­di­gats uppe­hål­ler sin befatt­ning enligt 6 kap. 8 § får ej i något fall upp­la­gas till prövni ng. yrkande om miss­tro­en­de­för­kla­ring skall icke bere­das i utsk ott. 5 § riks­dags­le­da­mot får, enligt bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen, fram­ställa inter­pel­la­tion eller fråga till stats­råd i ange­lä­gen­het som angar den­nes tjäns­teut­öv­ning. 6 § riks­da­gen väl­jer en eller flera ombuds­män att i enlig­het med instruk­tion som riks­da­gen beslu­tar utöva till­syn över tillämp­ningen i offent­lig verk­sam­het av lagar och andra för­fatt­ningar. ombuds­man får föra talan i de fall som angive s i in struk­tio­nen. ombuds­man får när­vara vid dom­stols eller för­valt­nings­myn­dig­hets över­lägg­ningar och har till­gång till myn­dig­he­tens pro­to­koll och hand­lingar. dom­stol och för­valt­nings­myn­dig­het samt tjäns­te­man hos sta­ten eller kom­mun skall till­han­dagå ombuds­man med de upp lys­ningar och ytt­ran­den han begär. sådan skyl­dig­het ålig­ger även annan, om han står under ombuds­mans till­syn. all­män åkla­gare skall på begä ran biträda ombuds­man. när­mare bestäm­mel­ser om ombuds­man finns i riks­dags­ord­ningen. 7§ riks­da­gen väl­jer inom sig revi­so­rer att granska den stat­liga ¬ .verk­sam­he­ten. riks­dag en kan besluta att revi­so­rer­nas gransk­ning skall sfs 1974:152 omfatta också annan verk­sam­het. riks­da­gen fast­stäl­ler instrukti on för och 13 kap. revi­so­rerna. revi­so­rerna får enligt bestäm­mel­ser i lag infordra hand­lingar, upp­gif­ter och ytt­ran­den som behövs för gransk­ningen. när­mare bestäm­mel­ser om revi­so­rerna finns i riksda gsord­ningen. 8 § åtal för brott i utöv­ningen av tjänst som leda­mot av högsta dom­sto­len eller rege­rings­rät­ten väc­kes i högsta dom­sto­len av riks dagens ombuds­man eller justi­ti­e­kans­lern. högsta dom­sto­len prö­var också om leda­mot av högsta dom­sto­len eller rege­rings­rät­ten enligt vad därom är före­skri­vet skall skil­jas eller avstängas från sin tjänst eller vara skyl­dig att undergå läkar­un­der­sök­ning. talan väc­kes av riks­da­gens ombuds­man eller justi­ti­e­kans­lern. 13 kap. krig och krigs­fara 1 § kom­mer riket i krig eller krigs­fara och pågår icke riksmöte, skall rege­ringen eller tal­man­nen kalla till riksmöte. den som utfär­dar kal­lel­sen kan besluta att riks­da­gen skall sam­man­träda på annan ort än stock­holm. pågår riksmöte, kan riks­da­gen eller tal­man­nen besluta om sam­man­trä­desort. 2 § är riket i krig eller ome­del­bar krigs­fara, skall en inom riks­da­gen utsedd krigs­de­le­ga­tion träda i riks­da­gens ställe, om för­hål­lan­dena krä­ver det. om riket är i krig, med­de­las för­ord­nande att krigs­de­le­ga­tio­nen skall träda i riks­da­gens ställe av utri­kes­nämn­dens leda­mö­ter enligt när­mare bestäm­mel­ser i riks­dags­ord­ningen. innan för­ord­nande med­de­las skall sam­råd ske med stats­mi­nis­tern, om det är möj­ligt. hind­ras nämn­dens leda­mö­ter av krigs­för­hål­lan­dena'' att sam­man­träda, med­de­las för­ord­nan­det av rege­ringen. om riket är i ome­del­bar krigs­fara, med­de­las för­ord­nande som nu sagts av utri­kes­nämn­dens leda­mö­ter i för­e­ning med stats­mi­nis­tern. för för­ord­nande fordras där­vid att stats­mi­nis­tern och sex av nämn­dens leda­mö­ter är ense. krigs­de­le­ga­tio­nen och rege­ringen kan i sam­råd eller var för sig besluta att riks­da­gen skall åter­taga sina befo­gen­he­ter. krigs­de­le­ga­tio­nens sam­man­sätt­ning bestäm­mes i riks­dags­ord­ningen. 3§ medan krigs­de­le­ga­tio­nen är i riks­da­gens ställe utö­var den de befo­gen­he­ter som annars till­kom­mer riks­da­gen. krigs­de­le­ga­tio­nen far dock ej fatta beslut på ocku­pe­rat område. den får ej hel­ler fatta beslut som avses i 11 § första styc­ket första punk­ten eller andra eller fjärde styc­ket. krigs­de­le­ga­tio­nen beslu­tar själv om for­merna för sin verk­sam­het. 345 ¬ sfs 1974:152 4 § är riket i krig och kan till följd därav rege­ringen icke full­göra sina 13 kap. upp­gif­ter, kan riks­da­gen bestämma om bildande av rege­ring och om rege­ring­ens arbets­for­mer, 5 § är riket i krig och kan till följd därav var­ken riks­da­gen eller krigs­de­le­ga­tio­nen full­göra sina upp­gif­ter, skall rege­ringen handha dessa i den mån den fin­ner det behöv­ligt för all skydda riket och slut­föra kri­get. rege­ringen får ej på grund av första styc­ket stifta, ändra eller upp­häva grund­lag, riks­dags­ord­ningen eller lag om val till riks­da­gen. 6§ är riket i krig eller krigs­fara eller råder sådana utomor­dent­liga för­hål­lan­den som är för­an­ledda av krig eller av krigs­fara vari riket har befun­nit sig, kan rege­ringen med stöd av bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning med­dela sådana före­skrif­ter i visst ämne som enligt grund­lag annars skall med­de­las genom lag. erfordras del även i anna t fall med hän­syn till för­svars­be­red­ska­pen, kan rege­ringen med stöd av bemyn­di­gande i lag genom för­ord­ning bestämma att i lag med­de­lad före­skrift om rek­vi­si­tion eller annat sådant för­fo­gande skall börja eller upp­höra att tilläm­pas. i lag med bemyn­di­gande som avses i fö rsta styc­ket skall noga angi­vas under vilka för­ut­sätt­ningar bemyn­di­gan­det får utnytt­jas. be myn­di­gande med­för ej rätt att stifta, ändra eller upp­häva grund­lag, riks­dags­ord­ningen eller lag om val till riks­da­gen, 7 § är riket i krig elle r ome­del­bar krigs­fara, kan rege­ringen med stöd av riks­da­gens bemyn­di­gande besluta att upp­gift, som enligt grund­lag ankom­mer på rege­ringen, skall full­gö­ras av annan myn­dig­het. sådant bemyn­di­gande får icke omfatta befo­gen­het enligt 5 eller 6 §, om ej fråga är endast om beslut att lag i visst ämn e skall börja tilläm­pas. under krig, krigs­fara eller andra av krig för­an­ledda utomor­dent­liga för­hål­lan­den får med avse­ende på dom­stol för avdel­ning av för­svars mak­ten göras undan­tag från före­skrif­ten i 11 kap. 1 § att vid dom­stol skall fin­nas ordi­na­rie domare. 8 § rege­ringen får ingå över­ens­kom­melse om vapen­stil­le­stånd utan alt inhämta riks­da­gens god­kän­nande och utan att råd­göra med utri­kes­nämn­den, om upp­skov med över­ens­kom­mel­sen skulle inne­bära fara för riket, 9 § på ocku­pe­rat område får ej fat­tas beslut som inne­bär stif­tande, änd­ring eller upp­hä­vande av grund­lag, riks­dags­ord­ningen, lag om val till riks­da­gen eller lag om hög­måls­brott, brott mot rikets säker­het, ämbets­brott, brott av krigs­män, sabo­tage, upp­lopp, upp­vig­ling eller sam­hälls­far­lig ryk­tes­sprid­ning. på ocku­pe­rat område får icke något offent­ligt organ med­dela beslut eller vid­taga åtgärd som åläg­ger någon rikets med­bor­gare att lämna ocku­pa­tions­mak­ten sådant bistånd som denna icke får kräva enligt folk­rät­tens reg­ler. 346 intet ärende får avgö­ras av riks­da­gen på ocku­pe­rat område, såvida icke minst tre fjär­de­de­lar av leda­mö­terna del­ta­ger i avgö­ran det. ¬ 10 § är riket i krig, bör stats­che­fen följa rege­ringen. befin­ner han sig sfs 1974: 152 på annan ort än rege­ringen, skall han anses hind­rad att full­göra sina j3 upp­gif­ter som stats­chef. 11 § är riket i krig, får val till riks­da­gen hål­las endast efter beslut av riks­da­gen. är riket i krigs­fara, när ordi­na­rie val skall hål­las, kan riks­da­gen besluta att upp­skjuta valet. sådant beslut skall omprö­vas inom ett år och där­ef­ter med högst ett års mel­lan­rum. beslut som avses i detta stycke blir gäl­lande endast om minst tre fjär­de­de­lar av riks­da­gens leda­mö­ter för­e­nar sig om det. är riket till någon del ocku­pe­rat, när val skall hål­las, beslu­tar riks­da­gen de jämk­ningar av reg­lerna i 3 kap. som är påkal­lade. undan­tag får dock ej göras från 3 kap. 1 § första styc­ket, 2 §, 6 § första styc­ket och 7-11 §§. vad som sägs i 3 kap. 6 § första styc­ket, 7 § andra styc­ket och 8 § andra styc­ket om riket skall i stäl­let gälla den del av riket för vil­ken val skall hål­las. minst en tion­del av alla man­da­ten skall vara u'jåm­nings­man­dat. ordi­na­rie val, som till följd av första styc­ket icke hål­les på före­skri­ven tid, skall hål­las så snart det kan ske sedan kri­get eller krigs­fa­ran har upp­hört. det ålig­ger rege­ringen och tal­man­nen att i sam­råd eller var för sig se till att de åtgär­der som behövs här­för blir vid­tagna. har ordi­na­rie val till följd av denna para­graf hål­lits på annan tid än när det annars skulle ha ägt rum, skall riks­da­gen bestämma tiden för där­näst föl­jande ordi­na­rie val till den månad under tredje eller fjärde året efter det först nämnda valet, då ordi­na­rie val skall hål­las enligt riks­dags­ord­ningen. över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. genom denna rege­rings­form upp­hä­ves den äldre rege rings­for­men. den äldre rege­rings­for­men skall dock med nedan angivna undan­lag tilläm­pas i ställ et för den nya rege­rings­for­men till utgången av det år under vil­ket riks­da­gen slut­ligt anta­ger denna samt, i de fall som angi­ves nedan, åven där­ef­ter. 2. de före­skrif­ter i den äldre rege­rings­for­men angå­ende konung­ens ställ­ning och befo­gen­he­ter som angi­ves under 4 skall, så länge gustaf vi adolf är konung, tilläm­pas i st ället för mot­sva­rande före­skrif­ter i denna rege­rings­form. under samma tid skall i övrigt vad i denna rege­rings­form eller, om ej annat sär­skilt angi­ves, i annan för­fatt­ning före­skri­ves om rege­ringen i ställ et gälla konungen i stat srå­det och vad i denna rege­rings­form före­skri­ves om stats­che­fen i stäl­let gälla konungen. utan hin­der av bestäm­mel­sen i 3 kap. 1 § i den na rege­rings­form skall riks­da­gen bestå av tre­hund­ra­fem­tio leda­mö­ter intill utgången av löpande val­pe­riod. bestäm­mel­serna om röst­rätt i "3 kap. 2§ i denna rege­rings­form skall börja tilläm­pas i sam­band med att röst­längd upp­rät­tas året efter det under vil­ket riks­da­gen slut­ligt anta­ger rege­rings­for­men. skall nytt val till riks­da­gen hål­las före den tid­punkt då denna 34-7 ¬ sfs 1974: 152 rege­rings­form enligt i skall börja tilläm­pas, skall bestäm­mel­serna i 3 kap. om anta­let leda­mö­ter i riks­da­gen och om ersät­tare för dem. om tid för extra val, om tiden för nyvald riks­dags första sam­man­träde, om den nyvalda riks­da­gens val­pe­riod, om för­del­ning av man­da­ten mel­lan val­kret­sar och mel­lan par­tier, om riks­dags­le­da­mots behö­rig­het och om över­kla­gande av val till riks­da­gen samt mot­sva­rande bestäm­mel­ser i annan lag tilläm­pas. efter sådant val skall även bestäm­mel­serna i 4 kap. 7 § om pröv­ning av riks­dags­le­da­mots eller ersät­ta­res behö­rig­het och bestäm­mel­serna i 4 kap. 9 § om ersät­tare för riks­dags­le­da­mot äga tillämp­ning. riks­da­gen skall, sä snart denna rege­rings­form har fått kraft av grund­lag, välja leda­mö­ter i valp röv­nings­nämn­den samt, enligt vad som före­skri­ves därom i den nya riks­dags­ord­ningen, ersät­tare för dem. bestäm­mel­serna i 8 kap. 16 och 17 §§ i denna rege­rings­form skall tilläm­pas i fråga om den nya riks­dags­ord­ningen, sä snart denna rege­rings­form har fått kraft av grund­lag. för dom­stol i vil­ken endast en ordi­na­rie tjänst som domare finns inrät­tad, då denna rege­rings­form trä­der i tillämp­ning, skall bestäm­mel­sen i 11 kap. 1 § tred je styc­ket första punk­ten tilläm­pas först sedan pågående änd­ringar i dom krets­in­del­ningen har genom­förts i vad de berör dom­sto­len. 3. ordi­na­rie val till riks­da­gen enligt 3 kap. 3 § i denn a rege­rings­form skall äga rum på tid under år 1976, som bestäm­mes i riks dags­ord­ningen. den val­pe­riod för riks­da­gens leda­mö­ter som pågår, när denna rege rings­form får kraft av grund­lag, upp­hör när den när­mast där­ef­ter valda riks­da­gen har sam­lats. 4. bestäm­mel­sen i 2 först a styc­ket skall omfatta föl­jande före­skrif­ter i den äldre rege­rings­for­men: 1 och 3 §§, bestäm­mel­sen i 4§ att konungen skall u tnämna ett stats­råd, 5 § tredje styc­ket första punk­ten, bestäm­mel­sen i 6 § första styc­ket att stats­rå­det skall bestå av che­ferna för depar­te­men­ten samt stats­råd utan depar­te­ment, 6 § andra och tredje styc­kena, 7 och 8 §§, 9 § första styc­ket första punk­ten, 14, 15, 38, 39 och 40 §§, 42 § andra styc­ket, 43, 91 och 92 §§ samt bestäm­mel­sen i 108 § första styc­ket första punk­ten om för­ord­nande om nytt val. bestäm­mel­sen i 2 första styc­ket skall vidare omfatta 9 § andra styc­ket i den äldre rege­rings­for­men, var­vid hän­vis­ningen till 106 och 107 §§ skall gälla 12 kap. 3 och 4 §§ i denna rege­rings­form, samt 35 § i den äldre rege­rings­for­men, var­vid hän­vis­ningen till 107 § skall gälla 12 kap. 4 § i denna rege­rings­form. 5. under den i 2 första styc­ket angivna tiden kan fin­nas en av konungen utsedd ställ­fö­re­trä­dare för stats­mi­nis­tern med de upp­gif­ter, som angi­ves i 7 kap, 8 § i den na rege­rings­form, 6. äldre för­fatt­ning eller före­skrift äger fort­satt gil­tig­het utan hin­der av att den icke har till­kom­mit i den ord­ning som skulle ha iakt­ta­gits vid ti llämp­ning av denna rege­rings­form. bemyn­di­gande, som har beslu­tats av konungen och riks­da­gen gemen­samt eller av riks­da­gen ensam, får utnytt­jas även efter den under 1 angivna tid­punk­ten, tills riks­da­gen bestäm­mer annorlunda. bestäm­mel­serna i 8 kap. 17 § i denna rege­rings­form skall gälla i fråga ¬ om äldre för­fatt­ning, som har till­kom­mit genom beslut av konungen sfs 1974:152 och riks­da­gen gemen­samt eller genom beslut av riks­da­gen ensam. 7. bestäm­mel­ser i äldre lag eller annan för­fatt­ning om konungen eller kungl. maj:t skall efter utgången av den i 2 förs ta styc­ket angivna tiden gälla rege­ringen, såvida det icke föl­jer av för­fatt­ning eller i övrigt fram­går av omstän­dig­he­terna att konungen per­son­li­gen, högsta dom­sto­len, rege­rings­rät­ten eller kam­mar­rätt åsyf­tas. före­skrift som enligt äldre lag eller annan för­fatt­ning skall beslu­tas av konungen och riks­da­gen gemen­samt skall i st ället beslu­tas genom lag. 8. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till eller avses där eljest före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i den na rege­rings­form, tilläm­pas i stäl let den nya bestäm­mel­sen. 9. ombud för svenska kyr­kan sam­man­trä­der till al lmänt kyr­komöte enligt vad som är sär­skilt före­skri­vet. till präs­ter­lig befatt­ning inom svenska kyr­kan får ej annan utnäm­nas än den som bekän­ner kyr­kans lära. med­för annan befatt­ning skyl­dig­het att under­visa i kris­ten­dom eller teo­lo­gisk veten­skap, skall tagas den hän­syn till de sökan­des tro­så­skåd­ning som därav kan påkal­las. befatt­nings­ha­vare, som ej till­hör svenska kyr­kan, får icke del taga i av görande av mål eller ärende, som angår kyr­kans reli­gi­ons­vård eller reli­gi­ons­un­der­vis­ning, utöv­ning av prästäm­be­tet, beford­ring eller ämbets­an­svar inom kyr­kan. när sådant ärende avgö­res av rege­ringen, skall dock hin­der som nu sagts icke gälla för annan än före­dra­gan­den. till ärke­bis­kop eller bis­kop utnäm­ner rege­ringen en av de tre som har före­sla­gits i den ord­ning som kyrko­lag före­skri­ver. om till­sätt­ning av präs­ter­liga tjäns­ter i för­sam­ling­arna och den rätt som där­vid till kom­mer rege­ringen och för­sam­ling­arna före­skri­ves i kyrko­lag. utan hin­der av vad denna rege­rings­form före­skri­ver om att lag stif­tas, änd­ras eller upp­hä­ves av riks­da­gen skall i fraga om kyrko­lag gälla, att sådan lag stif­tas, änd­ras eller upp­hä­ves av rege­ringen gemen­samt med riks­da­gen; dock att där­vid erfordras sam­tycke jäm­väl av all­mänt kyr­komöte. har av riks­da­gen anta­get för­slag angå­ende kyrko­lag ej utfär­dats som lag före när­mast föl­jande lag­tima riksmö­tes bör­jan, är för­sla­get för­fal­let. vad i denna rege­rings­form före­skri­ves om pri­mär­kom­mu­ner skall, med undan­tag av 1 kap. 6 § första styc­ket andra punk­ten, äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om kyrk­liga kom­mu­ner. genom denna rege­rings­form göres ej änd­ring i vad som hit­tills har gällt enligt 2 § i den äl dre rege­rings­for­men. det forna präs­te­stån­dets pri­vi­le­gier, för­må­ner, rät­tig­he­ter och fri­he­ter skall fort­fa­rande gälla, om de ej har ägt oskilj­ak­tigt sam­man­hang med den stån­det förut till­kom­mande repre­sen­ta­tions rät­ten och såle­des upp­hört med denna. änd­ring eller upp­hä­vande av dessa pri­vi­le­gier, för­må­ner, rät­tig­he­ter och fri­he­ter får ej ske på annat sätt än genom rege­ring­ens och riks­da­gens sam­man­stäm­mande beslut och med bifall av all­mänt kyr­komöte. carl gustaf lennart gei­jer 349 (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬