Lag (1955:229) i anled­ning av Sve­ri­ges till­träde till 1948 års kon­ven­tion rörande inter­na­tio­nellt erkän­nande av rätt till luft­far­tyg

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1955:229
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2015:873
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1955:229
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Utfär­dad: 1955-​05-12
Änd­rad: t.o.m. SFS

2015:873
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Denna lag tilläm­pas på luft­far­tyg som är införda i ett natio­na­li­tets­re­gis­ter i främ­mande stat, som har till­trätt den i Genève den 19 juni 1948 antagna kon­ven­tio­nen rörande inter­na­tio­nellt erkän­nande av rätt till luft­far­tyg. Lagen tilläm­pas också på luft­far­tyg som är införda i ett natio­na­li­tets­re­gis­ter i ett ter­ri­to­rium för vars utländska ange­lä­gen­he­ter en för­drags­slu­tande stat sva­rar och för vil­ket det förs ett sär­skilt natio­na­li­tets­re­gis­ter, såvida inte den sta­ten har gjort ett för­be­håll om att kon­ven­tio­nen inte ska tilläm­pas inom ter­ri­to­riet. Det som anges i 5 § ska dock gälla även för luft­far­tyg som är regi­stre­rade i Sve­rige.

Med luft­far­tyg avses i denna lag, för­u­tom flyg­krop­pen, även moto­rer, pro­pell­rar, radi­o­ut­rust­ning, instru­ment och andra till­be­hör, oav­sett om de är mon­te­rade i far­ty­get eller till­fäl­ligt skilda från det.

I lagen (2015:860) om inter­na­tio­nella säker­hets­rät­ter i lösa saker finns sär­skilda bestäm­mel­ser om rät­tig­he­ter i luft­far­tyg som kan påverka tillämp­ningen av denna lag.
Lag (2015:864).

2 §   Före alla andra rät­tig­he­ter än de i 5 § avsedda skola ägan­de­rätt till luft­far­tyg, med besitt­ning för­e­nad rätt att genom köp för­värva sådant far­tyg samt nytt­jan­de­rätt till sådant far­tyg enligt upp­lå­telse på minst sex måna­der, så ock panträtt eller annan sådan rätt till luft­far­tyg, till­kom­men enligt avtal och såsom säker­het för ford­ran till visst belopp, erkän­nas här i riket, såframt rät­ten till­kom­mit enligt lagen i den för­drags­slu­tande stat, i vars natio­na­li­tets­re­gis­ter far­ty­get då var infört, och rät­ten är inskri­ven i inskriv­nings­bok i den stat, där far­ty­get är regi­stre­rat då rät­ten göres gäl­lande.

För­måns­rätt för panträtt eller annan sådan rätt till luft­far­tyg omfat­tar varje belopp för vil­ket säker­het ställts, dock icke ränta som är upp­lu­pen för längre tid än tre år före utmät­ning eller, vid kon­kurs, före kon­kur­san­sök­ning­ens ingi­vande.

3 §   Ver­kan i för­hål­lande till tredje man av inskriv­ning, varom för­mä­les i 2 §, bedö­mes enligt lagen i den stat där rät­ten är inskri­ven. Där luft­far­tyg här i riket utmätts eller belagts med kvar­stad eller luft­far­tyg omfat­tas av kon­kurs, som inträf­fat här i riket, och gäl­de­nä­ren med vet­skap därom träf­fat det avtal, som lig­ger till grund för inskriv­ningen, må denna dock ej till för­fång för utsök­nings­bor­ge­nä­ren eller kon­kurs­bor­ge­nä­rerna eller för köpa­ren vid exe­ku­tiv för­sälj­ning åbe­ro­pas i vidare mån än som föl­jer av svensk lag. Lag (1981:810).

4 §   Där en i 2 § omför­mäld rätt till luft­far­tyg, vil­ken inne­ha­ves såsom säker­het för ford­ran, enligt lagen i den stat där far­tyt­get är regi­stre­rat för­kla­ras omfatta tillika reserv­de­lar som föva­ras på angivna plat­ser, skall rät­ten här i riket erkän­nas jäm­väl i dessa reserv­de­lar, såframt vid för­va­rings­plat­sen fin­nes ansla­get ända­måls­en­ligt och väl syn­ligt till­kän­na­gi­vande om rät­tens beskaf­fen­het och omfatt­ning, om nam­net å dess inne­ha­vare och hans adress samt om den inskriv­nings­bok i vil­ken rät­ten är inskri­ven.

Till reserv­de­lar räk­nas före­mål avsedda att anbringas i luft­far­tyg i stäl­let för delar eller före­mål som bort­ta­gits där­i­från, såsom delar av flyg­krop­pen samt moto­rer, pro­pell­rar, radi­o­ut­rust­ning och instru­ment jämte delar därav.

5 §   Hava åtgär­der för bärg­ning eller beva­rande av luft­far­tyg avslu­tats i främ­mande stat som till­trät den i 1 § nämnda kon­ven­tio­nen, och är med ford­ran på lön för bärg­ningen eller på ersätt­ning för sär­skilda kost­na­der, som varit ound­gäng­liga för beva­ran­det av far­ty­get, enligt lagen i den stat där åtgär­derna för bärg­ningen eller beva­ran­det avslu­ta­des för­e­nad luft­panträtt i far­ty­get, skall panträt­ten här i riket erkän­nas med för­måns­rätt fram­för varje annan rätt till far­ty­get.
Fin­nas flera sådana ford­ringar, njute de som sam­man­hänga med en senare hän­delse före­träde fram­för dem som här­röra av en tidi­gare.

Vad sålunda stad­gats gäl­ler dock icke, såvida tre måna­der för­flu­tit från det åtgär­derna avslu­ta­des utan att bor­ge­nä­rens anspråk på luft­panträtt i far­ty­get anteck­nats i inskriv­nings­bo­ken i den stat där far­ty­get är regi­stre­rat och dess­utom över­ens­kom­melse träf­fats om det belopp panträt­ten avser eller talan om bor­ge­nä­rens rätt väckts i laga ord­ning.

6 §   När exe­ku­tiv för­sälj­ning av luft­far­tyg eller i 4 § omnämnda reserv­de­lar till sådant far­tyg skall äga rum, ålig­ger det den som påkal­lat för­sälj­ningen att ingiva ett av veder­bö­rande myn­dig­het i den stat där far­ty­get är regi­stre­rat utfär­dat gra­va­tions­be­vis angå­ende egen­do­men jämte styrkt över­sätt­ning av bevi­set ävensom att, då fråga är om luft­far­tyg, senast en månad före auk­tio­nen låta kun­göra för­sälj­ningen på regi­stre­rings­or­ten enligt där gäl­lande lag. Inom samma tid skall under­rät­telse i den ord­ning som är före­skri­ven i fråga om under­rät­telse till bor­ge­när sän­das till inne­ha­va­ren av varje i far­ty­get inskri­ven rät­tig­het, som skall erkän­nas enligt denna lag.

Utö­ver de ford­ringar och kost­na­der som annars skola upp­ta­gas i sakä­gar­för­teck­ning vid exe­ku­tiv för­sälj­ning av luft­far­tyg eller reserv­de­lar skall i för­teck­ningen upp­ta­gas annan rät­tig­het som skall erkän­nas enligt denna lag. Beträf­fande sådan rät­tig­hets ställ­ning vid exe­ku­tiv för­sälj­ning äger i övrigt vad som gäl­ler beträf­fande rät­tig­het i fast egen­dom som säl­jes exe­ku­tivt mot­sva­rande tillämp­ning. Lag (1971:501).

7 §   Besvä­ras ett luft­far­tyg av en inskri­ven rät­tig­het, som enligt denna lag skall erkän­nas här i lan­det, får far­ty­get inte föras över till det svenska luft­far­tygs­re­gist­ret, om inte inne­ha­va­ren av rät­tig­he­ten har med­gett att far­ty­get regi­stre­ras här.

Förs far­ty­get över till det svenska luft­far­tygs­re­gist­ret, har rät­tig­he­tens inne­ha­vare rätt att få den inskri­ven i inskriv­nings­re­gist­ret för luft­far­tyg, om den är av sådan beskaf­fen­het, att den enligt lagen (1955:227) om inskriv­ning av rätt till luft­far­tyg kan skri­vas in.

Söks inskriv­ningen senast på den inskriv­nings­dag som infal­ler näst efter tre måna­der från det att far­ty­get regi­stre­ra­des här i lan­det, gäl­ler rät­tig­he­ten med samma för­måns­rätt som den hade i det land där far­ty­get sist var regi­stre­rat. Frå­gan om rät­tig­he­ten lag­li­gen till­kom­mit prö­vas enligt lagen i det land där far­ty­get var regi­stre­rat vid tiden för rät­tig­he­tens till­komst. Lag (2004:83).

8 §   Har en bor­ge­närs anspråk på luft­panträtt, inom den tid som anges i 5 § andra styc­ket, anteck­nats i inskriv­nings­bo­ken i det land där far­ty­get var regi­stre­rat och förs far­ty­get över till det svenska luft­far­tygs­re­gist­ret skall mot­sva­rande anteck­ning göras i inskriv­nings­re­gist­ret för luft­far­tyg. Lag (2004:83).

9 §   Bestäm­mel­serna i denna lag utgöra icke hin­der mot tillämp­ning beträf­fande luft­far­tyg av vad som är eller fram­le­des kan bliva stad­gat rörande tvångs­åt­gär­der mot den som över­trä­der före­skrif­ter angå­ende luft­fart, invand­ring samt inför­sel och utför­sel av varor.

Denna lag skall icke äga tillämp­ning på luft­far­tyg, som äro avsedda fär militär-​, tull- eller polis­tjänst.

10 §   När­mare före­skrif­ter rörande tillämp­ningen av vad i denna lag stad­gas med­de­las av Konungen.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1981:810

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1982.

Vad som sägs om kvar­stad i 3 § i dess nya lydelse gäl­ler även sking­rings­för­bud som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.