Lag (1991:482) om infö­rande av folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481)

1 §   Denna lag och folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481) trä­der i kraft den 1 juli 1991 då folk­bok­fö­rings­la­gen (1967:198) skall upp­höra att gälla med de begräns­ningar som föl­jer av denna lag.

Den gamla lagen gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­hål­lan­den som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

2 §   Ett kyr­ko­bok­fö­rings­ä­rende hos pas­tor­säm­be­tet som inte har avslu­tats före ikraft­trä­dan­det skall prö­vas av skatte­myn­dig­he­ten.

3 §   I fråga om över­kla­gande och under­ställ­ning av ett beslut i ett kyr­ko­bok­fö­rings­ä­rende som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

4 §   Den som är kyr­ko­bok­förd enligt den gamla lagen skall på mot­sva­rande sätt anses som folk­bok­förd enligt den nya lagen.

5 §   har upp­hävts genom lag (1992:354).

6 §   har upp­hävts genom lag (1992:354).

7 §   har upp­hävts genom lag (1992:354).

8 §   Bestäm­mel­sen i 62 § gamla lagen får tilläm­pas efter ikraft­trä­dan­det i ären­den om kyr­ko­bok­fö­ring och man­tals­skriv­ning som avser tid före ikraft­trä­dan­det.

9 §   Intill den 1 janu­ari 1992 skall straf­fet för brott som avses i 40 § nya lagen i stäl­let för pen­ning­bö­ter vara böter, högst fem­hundra kro­nor.

10 §   har upp­hävts genom lag (1999:307).