Lag (1996:304) om arvode m.m. till Sve­ri­ges leda­mö­ter av Euro­pa­par­la­men­tet. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2009:1585

1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Rätt till för­må­ner enligt denna lag har den som är leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och som med stöd av arti­kel 25 Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga har begärt att han eller hon ska omfat­tas av natio­nella bestäm­mel­ser om leda­mot­sar­vode, över­gångs­er­sätt­ning, pen­sion och efter­le­van­de­pen­sion.

Rätt till egen­pen­sions­för­må­ner, kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion, inkomst­ga­ranti och efter­le­van­de­skydd enligt bestäm­mel­serna i 3-9 kap. har även den som
   1. i annat fall än som avses i första styc­ket är leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och inne­haft upp­drag där före den 14 juli 2009,
   2. har varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009,
   3. är riks­dags­le­da­mot och har varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009, eller
   4. har varit riks­dags­le­da­mot och varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före den 14 juli 2009.

För den tid en leda­mot full­gjort upp­drag i Euro­pa­par­la­men­tet läm­nas för­må­ner enligt denna lag endast för tiden före den 14 juli 2009 om inte leda­mo­ten fram­ställt en begä­ran som avses i första styc­ket. Har en sådan begä­ran fram­ställts ska för­må­ner enligt denna lag läm­nas för res­ten av leda­mo­tens man­dat­tid.

Om leda­mo­ten är från­va­rande eller har bevil­jats ledig­het från sitt upp­drag i Euro­pa­par­la­men­tet under minst en månad i följd, läm­nas för­må­nerna för denna tid endast om skä­let är offent­ligt upp­drag, mili­tär­tjänst­gö­ring, sjuk­dom eller annat för­hål­lande som omfat­tas av bestäm­mel­serna om rätt till ledig­het för arbets­ta­gare hos riks­da­gen. Lag (2009:680).

2 §   Har upp­hävts genom lag (2009:680).

3 §   Med offent­ligt upp­drag avses i denna lag annat offent­ligt upp­drag än tjänst.

4 §   Riks­dags­för­valt­ningen får med­dela tillämp­nings­fö­re­skrif­ter till denna lag. Lag (2000:433).

5 §   Har upp­hävts genom lag (2009:680).

6 §   Med hela år avses i denna lag 365 dagar. Kan vid beräk­ning av anta­let hela år viss tid inte till­go­do­räk­nas som helt år skall, om denna tid upp­går till minst 270 dagar, tiden anses som ett helt år.

2 kap. Arvode

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas från och med den dag då leda­mo­ten till­trä­der sitt upp­drag i Euro­pa­par­la­men­tet till och med utgången av den månad då upp­dra­get att vara leda­mot upp­hör. Lag (2009:680).

2 §   Leda­mot­sar­vode beta­las per månad med ett belopp som mot­sva­rar leda­mot­sar­vode enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter.
Lag (2009:680).

3 §   Leda­mot­sar­vode anses som inkomst av anställ­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring, lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion och lagen (1991:1047) om sjuk­lön. Leda­mot anses där­vid som arbets­ta­gare.
Lag (2009:680).

4 §   Om en leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet är från­va­rande eller har bevil­jats ledig­het från sitt upp­drag i Euro­pa­par­la­men­tet under mer än fem­ton dagar i följd av annat skäl än offent­ligt upp­drag, mili­tär­tjänst­gö­ring, sjuk­dom, vård av barn eller annat för­hål­lande som omfat­tas av bestäm­mel­serna om rätt till ledig­het för arbets­ta­gare hos riks­da­gen görs avdrag från arvo­det med två tred­je­de­lar från och med den sex­tonde dagen.

Om en leda­mot är från­va­rande eller har bevil­jats ledig­het från sitt upp­drag i Euro­pa­par­la­men­tet på grund av sjuk­dom, görs avdrag för samma tid från arvo­det i enlig­het med de bestäm­mel­ser om sju­kav­drag som gäl­ler för arbets­ta­gare hos riks­da­gen. Avdra­get ska dock beräk­nas på grund­val av arvo­det delat med anta­let kalen­der­da­gar i måna­den.

Om en leda­mot får för­äld­ra­pen­ning eller till­fäl­lig för­äld­ra­pen­ning och för samma tid får leda­mot­sar­vode enligt 2 § ska arvo­det mins­kas i enlig­het med de bestäm­mel­ser som gäl­ler för arbets­ta­gare hos riks­da­gen. Lag (2009:680).

3 kap. Gemen­samma bestäm­mel­ser för egen­pen­sions­för­må­nerna

Egen­pen­sio­ner­nas omfatt­ning

1 §   Egen­pen­sions­för­må­ner är ålderspen­sion, sjuk­pen­sion och egen­liv­ränta.

Egen­pen­sions­för­må­ner får inte beta­las sam­ti­digt med arvode eller inkomst­ga­ranti enligt denna lag eller lagen (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter eller med arvode eller över­gångs­er­sätt­ning enligt Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga.
Lag (2009:680).

Hur egen­pen­sio­ner bestäms

2 §   Egen­pen­sions­för­må­nerna bestäms på grund­val av ett under­lag och en tids­fak­tor.

Under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna beräk­nas med utgångs­punkt från ett pen­sions­grun­dande arvode.

Pen­sions­grun­dande arvode

3 §   Pen­sions­grun­dande arvode för leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet utgörs av leda­mot­sar­vo­det enligt 2 kap. 2 §. Lag (2009:680).

4 §   För den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot utgörs det pen­sions­grun­dande arvo­det av
   1. leda­mot­sar­vode enligt 2 kap. 2 § denna lag och enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter,
   2. tilläggs­ar­vode enligt 3 kap. 2 § sist­nämnda lag, och
   3. arvo­den enligt 1 § 1-4 och 8 lagen (1989:185) om arvo­den m.m. för upp­drag inom riks­da­gen, dess myn­dig­he­ter och organ.
Lag (2009:680).

Under­la­get

5 §   Det pen­sions­grun­dande arvo­det beräk­nas för de kalen­derår en leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mot inne­haft upp­dra­get under en femårs­pe­riod när­mast före avgångså­ret. Det pen­sions­grun­dande arvo­det för de fyra första kalen­derå­ren räk­nas där­vid om till nivån för det sista kalen­derå­ret före avgångså­ret med hjälp av bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Medel­ta­let av de fram­räk­nade belop­pen utgör under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna.

Kan en leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller en riks­dags­le­da­mot inte till­go­do­räk­nas pen­sions­grun­dande arvode för fem kalen­derår, är under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna medel­ta­let av belop­pen för de hela kalen­derår som kan till­go­do­räk­nas.

Kan endast ett helt kalen­derår till­go­do­räk­nas, är under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna det pen­sions­grun­dande arvo­det för det året.

Kan inte ett helt kalen­derår till­go­do­räk­nas, är under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna det genom­snitt­liga pen­sions­grun­dande arvo­det för de hela kalen­der­må­na­der som kan till­go­do­räk­nas mul­ti­pli­ce­rat med tolv. Lag (2009:680).

Tids­fak­torn

6 §   Tids­fak­torn för ålderspen­sion och sjuk­pen­sion utgör för­hål­lan­det mel­lan anta­let hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet, dock högst tolv, och talet tolv.

För den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot utgör tids­fak­torn för ålderspen­sion och sjuk­pen­sion för­hål­lan­det mel­lan det sam­man­lagda anta­let hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot, dock högst tolv, och talet tolv. Lag (2009:680).

7 §   Tids­fak­torn för egen­liv­ränta är lika med för­hål­lan­det mel­lan anta­let hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och talet 30.

För den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot utgör tids­fak­torn för egen­liv­ränta för­hål­lan­det mel­lan det sam­man­lagda anta­let hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot och talet 30. Lag (2009:680).

8 §   Vid beräk­ning av tids­fak­torn enligt 6 och 7 §§ ska tid som till­go­do­räk­nas leda­mo­ten som pen­sions­grun­dande enligt arti­kel 28 Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga inte räk­nas leda­mo­ten till­godo.
Lag (2009:680).

4 kap. Ålderspen­sion

Rätt till ålderspen­sion

1 §   För rätt till ålderspen­sion fordras att leda­mo­ten har full­gjort minst sex hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och vid avgången fyllt 50 år.

Den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot har rätt till ålderspen­sion om han eller hon har full­gjort sam­man­lagt minst sex hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen samt vid avgången fyllt 50 år. Lag (2009:680).

Hur länge ålderspen­sion beta­las

2 §   Ålderspen­sion beta­las från och med den månad leda­mo­ten fyl­ler 65 år eller från och med måna­den efter den senare tid­punkt då upp­dra­get att vara leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet upp­hör.

För den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot beta­las ålderspen­sion från och med den månad han eller hon fyl­ler 65 år eller från och med måna­den efter den senare tid­punkt då upp­dra­get att vara leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mot upp­hör.

Ålderspen­sion beta­las till och med utgången av den månad då den berät­ti­gade avli­der. Lag (2009:680).

Hel ålderspen­sion

3 §   För hel ålderspen­sion fordras minst tolv hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet.

Den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot har rätt till hel ålderspen­sion om han eller hon har full­gjort sam­man­lagt minst tolv hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot. Lag (2009:680).

Hur ålderspen­sion beräk­nas

4 §   Ålderspen­sion utgör den sam­man­lagda sum­man av det belopp som erhålls när tids­fak­torn mul­ti­pli­ce­ras med
   1. 11.5 pro­cent av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna upp till och med 7,5 gånger bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
   2. 65 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 7,5 men inte 20 bas­belopp samt
   3. 32,5 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 20 men inte 30 bas­belopp.

Hur tids­fak­torn och under­la­get beräk­nas anges i 3 kap. 2-6 §§.
Lag (1997:1066).

5 kap. Sjuk­pen­sion

Rätt till sjuk­pen­sion

1 §   Rätt till sjuk­pen­sion före­lig­ger för en leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller en riks­dags­le­da­mot, som tidi­gare varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet, som från­trä­der sitt upp­drag och har hel sju­ker­sätt­ning eller hel akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Lag (2009:680).

Hur länge sjuk­pen­sion beta­las

2 §   Sjuk­pen­sion beta­las till och med måna­den före den månad den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år eller, om den berät­ti­gade avli­der dess­förin­nan, till och med den månad döds­fal­let inträf­far. Från och med den månad den pen­sions­be­rät­ti­gade fyl­ler 65 år beta­las ålderspen­sion beräk­nad med den tids­fak­tor som anges i 3 kap. 6 §.

Hel sjuk­pen­sion

3 §   För hel sjuk­pen­sion fordras tolv hela år som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet.

Den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot har rätt till hel sjuk­pen­sion om han eller hon har full­gjort sam­man­lagt minst tolv hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen. Lag (2009:680).

Till­go­do­räk­nande av tid

4 §   En leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet som inte har full­gjort tolv hela år i Euro­pa­par­la­men­tet till­go­do­räk­nas även de år som åter­står fram till utgången av det kalen­derår leda­mo­ten fyl­ler 65 år.

Den som har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot och som inte har full­gjort sam­man­lagt tolv hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och i riks­da­gen till­go­do­räk­nas även de år som åter­står fram till utgången av det kalen­derår han eller hon fyl­ler 65 år. Lag (2009:680).

Sjuk­pen­sio­nens stor­lek

5 §   Sjuk­pen­sio­nens stor­lek utgör den sam­man­lagda sum­man av det belopp som erhålls när tids­fak­torn mul­ti­pli­ce­ras med
   1. 21 pro­cent av den del av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna som inte över­sti­ger 7,5 bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
   2. 81 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 7,5 men inte 20 bas­belopp samt
   3. 40,5 pro­cent av den del av under­la­get som över­sti­ger 20 men inte 30 bas­belopp.

Hur tids­fak­torn och under­la­get beräk­nas anges i 3 kap. 2-6 §§.
Lag (1997:1066).

6 §   Sjuk­pen­sio­nen ska på ett under­lag för egen­pen­sions­för­må­ner upp till 7,5 bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring mins­kas med sådan ersätt­ning enligt lagen (1976:380) om arbets­ska­de­för­säk­ring som avser samma inkomst­bort­fall. Beta­las ej hel sjuk­pen­sion, mins­kas avdra­get i mot­sva­rande mån.

Har en leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller en riks­dags­le­da­mot som tidi­gare varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet fått sjuk­pen­sion från Euro­pa­par­la­men­tet ska sjuk­pen­sion som läm­nas enligt denna lag redu­ce­ras i mot­sva­rande mån. Redu­ce­ring ska endast göras när sjuk­pen­sio­nen från Euro­pa­par­la­men­tet avser samma sjuk­pe­riod. Lag (2009:680).

6 kap. Egen­liv­ränta

Rätt till egen­liv­ränta

1 §   Rätt till egen­liv­ränta har den som
   1. har varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och som läm­nat Euro­pa­par­la­men­tet efter att ha full­gjort minst tre sam­man­häng­ande hela år i Euro­pa­par­la­men­tet före den månad han eller hon fyl­ler 65 år och inte är berät­ti­gad till ålderspen­sion enligt denna lag eller till ålderspen­sion från Euro­pa­par­la­men­tet, eller
   2. har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot och som full­gjort sam­man­lagt minst tre sam­man­häng­ande hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen före den månad han eller hon fyl­ler 65 år och inte är berät­ti­gad till ålderspen­sion enligt denna lag eller till ålderspen­sion från Euro­pa­par­la­men­tet. Lag (2009:680).

Hur länge egen­liv­ränta beta­las

2 §   Egen­liv­ränta beta­las från och med den månad leda­mo­ten av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mo­ten fyl­ler 65 år till och med den månad då leda­mo­ten avli­der. Lag (2009:680).

Hur egen­liv­ränta beräk­nas

3 §   Egen­liv­ränta utgör den sam­man­lagda sum­man av det belopp som erhålls när tids­fak­torn mul­ti­pli­ce­ras med
   1. 9,5 pro­cent av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna upp till 7,5 gånger bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
   2. 61,5 pro­cent av den del av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna som över­sti­ger 7,5 men inte 20 bas­belopp samt
   3. 30,75 pro­cent av den del av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­nerna som över­sti­ger 20 men inte 30 bas­belopp.

Hur tids­fak­torn och under­la­get bestäms anges i 3 kap. 2-5 och 7 §§. Lag (1997:1066).

7 kap. Efter­le­van­de­pen­sion

Rätt till efter­le­van­de­pen­sion

1 §   Efter­le­van­de­pen­sion beta­las efter den som
   1. vid sin död var leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet,
   2. vid sin död var riks­dags­le­da­mot och som varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet, eller
   3. vid sin död var berät­ti­gad till ålderspen­sion eller sjuk­pen­sion enligt denna lag. Lag (2009:680).

Till vem efter­le­van­de­pen­sion beta­las

2 §   Efter­le­van­de­pen­sion beta­las till efter­le­vande make samt eget arvs­be­rät­ti­gat barn och adop­tiv­barn som inte fyllt 20 år.

Med efter­le­vande make jäm­ställs den som, utan att vara gift, sta­dig­va­rande sam­man­bodde med en ogift leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller ogift riks­dags­le­da­mot vid den­nes död och som tidi­gare varit gift med eller har eller har haft eller då vän­tade barn med denne. Lag (2009:680).

Hur länge efter­le­van­de­pen­sion beta­las

3 §   Efter­le­van­de­pen­sio­nen beta­las under fem år från och med måna­den efter döds­fal­let. Om leda­mo­ten av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mo­ten avgått före fyllda 65 år beta­las efter­le­van­de­pen­sion längst till den tid­punkt då den avlidne skulle ha fyllt 70 år. Det­samma gäl­ler om leda­mo­ten avgått med ålderspen­sion då denne fyllde 65 år. Om leda­mo­ten avgått med ålderspen­sion efter fyllda 65 år, beta­las efter­le­van­de­pen­sion längst under fem år räk­nat från avgången.
Lag (2009:680).

4 §   Rät­ten till efter­le­van­de­pen­sion upp­hör för efter­le­vande make eller sam­man­bo­ende som ingår äkten­skap och annars då den berät­ti­gade avli­der.

När rät­ten till efter­le­van­de­pen­sion upp­hört, beta­las pen­sio­nen till utgången av den månad då detta inträf­fat.

Hur efter­le­van­de­pen­sion beräk­nas

5 §   Beräk­nings­grun­den för efter­le­van­de­pen­sion är för en efter­le­vande ett belopp per år mot­sva­rande 1,2 bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och för varje annan berät­ti­gad där­ut­ö­ver ett belopp mot­sva­rande 0,5 bas­belopp.

6 §   Efter­le­van­de­pen­sion beta­las
   1. till en efter­le­vande med 1,2 bas­belopp,
   2. till make och barn med ett bas­belopp till maken och res­te­rande pen­sion i lika delar till bar­nen,
   3. till mer än ett barn i lika delar till dem.

8 kap. Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion

Rätt till kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion

1 §   Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion beta­las efter den som
   1. vid sin död var leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet,
   2. vid sin död var riks­dags­le­da­mot och som varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet, eller
   3. vid sin död var berät­ti­gad till ålderspen­sion eller sjuk­pen­sion enligt denna lag. Lag (2009:680).

Till vem kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion beta­las

2 §   Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion beta­las till eget arvs­be­rät­ti­gat barn och adop­tiv­barn som inte fyllt 20 år samt efter­le­vande make eller sam­man­bo­ende som avses i 7 kap. 2 § andra styc­ket under för­ut­sätt­ning att äkten­ska­pet ingåtts eller sam­bo­för­hål­lan­det inletts senast den dag leda­mo­ten av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mo­ten fyllt 60 år.
Lag (2009:680).

Hur länge kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion beta­las

3 §   Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion beta­las från och med måna­den efter döds­fal­let.

4 §   Rät­ten till kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion upp­hör för efter­le­vande make eller sam­man­bo­ende som ingår äkten­skap och annars vid utgången av den månad då den berät­ti­gade avli­der.

Hur kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion bestäms

5 §   Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion bestäms på grund­val av ett under­lag.

Under­la­get är nor­mal­be­lop­pet i 7 § andra styc­ket mul­ti­pli­ce­rat med tids­fak­torn.

Tids­fak­torn

6 §   Tids­fak­torn för kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion utgör för­hål­lan­det mel­lan anta­let hela år i Euro­pa­par­la­men­tet, dock högst tolv, och talet tolv. Avli­der leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet under full­gö­rande av upp­dra­get utan att ha upp­nått tolv hela år, till­go­do­räk­nas även de år som åter­står fram till utgången av det kalen­derår då leda­mo­ten skulle ha fyllt 65 år.

Tids­fak­torn för kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion för den som varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot utgör för­hål­lan­det mel­lan det sam­man­lagda anta­let hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen, dock högst tolv, och talet tolv.

Vid beräk­ning av tids­fak­torn ska tid som till­go­do­räk­nats leda­mo­ten som pen­sions­grun­dande enligt arti­kel 28 Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga inte räk­nas leda­mo­ten till­godo.
Lag (2009:680).

Nor­mal­be­lop­pet

7 §   Nor­mal­be­lop­pet utgör
   1. 32,5 pro­cent av den del av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­ner som över­sti­ger 7,5 bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring men inte 20 bas­belopp samt
   2. 16,25 pro­cent av den del av under­la­get för egen­pen­sions­för­må­ner som över­sti­ger 20 men inte 30 bas­belopp.

Beräk­nings­grun­den för kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion är för år i pro­cent av nor­mal­be­lop­pet för
   1. make 100 pro­cent,
   2. make och ett barn 130 pro­cent,
   3. make och två barn 150 pro­cent och för varje barn där­ut­ö­ver 10 pro­cent,
   4. ett barn 75 pro­cent,
   5. två barn 110 pro­cent,
   6. tre barn 135 pro­cent,
   7. fyra barn 150 pro­cent och för varje barn där­ut­ö­ver 10 pro­cent. Lag (1997:1066).

Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sio­nens stor­lek

8 §   Kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion beta­las av under­la­get
   1. till make 100 pro­cent,
   2. till ett barn 75 pro­cent,
   3. till make och barn, 75 pro­cent till maken och åter­sto­den i lika delar till bar­nen,
   4. till barn, under­la­get i lika delar.

9 kap. Inkomst­ga­ranti och efter­le­van­de­skydd

Rätt till inkomst­ga­ranti

1 §   Rätt till inkomst­ga­ranti från och med den tid­punkt arvo­det upp­hör har den som
   1. har varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och som före 65 års ålder läm­nat Euro­pa­par­la­men­tet efter minst tre hela års sam­man­häng­ande tid i Euro­pa­par­la­men­tet, eller
   2. har varit både leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet och riks­dags­le­da­mot och som före 65 års ålder läm­nat Euro­pa­par­la­men­tet efter sam­man­lagt minst tre hela års sam­man­häng­ande tid i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen.
Lag (2009:680).

2 §   Sjuk­från­varo, annan från­varo eller ledig­het som bevil­jats eller god­känts av Euro­pa­par­la­men­tet eller dess tal­man begrän­sar inte rät­ten till inkomst­ga­ranti. Lag (2009:680).

Hur länge inkomst­ga­ran­tin beta­las

3 §   För den som varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet kor­tare sam­man­lagd tid än sex hela år gäl­ler inkomst­ga­ran­tin ett år.

För den leda­mot som läm­nar Euro­pa­par­la­men­tet efter en sam­man­lagd tid av minst sex hela år i Euro­pa­par­la­men­tet gäl­ler inkomst­ga­ran­tin
   1. i längst två år om leda­mo­ten inte upp­nått 40 års ålder,
   2. i längst fem år om leda­mo­ten upp­nått 40 men inte 50 års ålder,
   3. längst till ingången av den månad då leda­mo­ten fyl­ler 65 år om han eller hon upp­nått 50 års ålder.

Vad som före­skrivs i andra styc­ket gäl­ler även den leda­mot som läm­nar Euro­pa­par­la­men­tet efter en sam­man­lagd tid av minst sex hela år i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen.
Lag (2009:680).

3 a §   För de första fem åren ska inkomst­ga­ran­tin jäm­stäl­las med inkomst av anställ­ning och för tid där­ef­ter ska inkomst­ga­ran­tin jäm­stäl­las med pen­sion. Inkomst­ga­ran­tin ska inte utgöra arbetsin­komst enligt 67 kap. 6 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229). Lag (2009:1028).

4 §   Inkomst­ga­ranti enligt 3 § gäl­ler längst till och med utgången av den månad då den berät­ti­gade avli­der.

Om leda­mo­ten tar plats i riks­da­gen upp­hör garan­tin enligt denna lag. Lag (2009:680).

5 §   Om det finns sär­skilda skäl får riks­dags­för­valt­ningen för­länga den tid under vil­ken garan­tin gäl­ler enligt 3 § första styc­ket och andra styc­ket 1 och 2 med högst ett år. I ett sådant beslut kan garan­tin bestäm­mas till ett lägre belopp. Lag (2009:680).

6 §   Riks­dags­för­valt­ningen får bevilja inkomst­ga­ranti till en leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet som har från­trätt sitt upp­drag och har par­ti­ell sju­ker­sätt­ning eller par­ti­ell akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Lag (2009:680).

Under­la­get

7 §   Under­la­get för beräk­ning av inkomst­ga­ran­tin utgörs av det leda­mot­sar­vode enligt 2 kap. 2 § som beta­las vid avgångs­till­fäl­let. Lag (2009:680).

Inkomst­ga­ran­tins stor­lek

8 §   Inkomst­ga­ran­tin beta­las per månad under det första garan­tiå­ret med 80 pro­cent av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 40 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp. För tid där­ef­ter beta­las inkomst­ga­ran­tin med föl­jande ande­lar av garan­ti­un­der­la­get i för­hål­lande till leda­mo­tens sam­man­lagda tid i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen

66,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 33 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 12 år,
60,5 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 30,25 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 11 år,
55,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 27,5 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 10 år,
49,5 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 24,75 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 9 år,
44,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 22 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 8 år,
38,5 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 19,25 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 7 år,
33,0 pro­cent av den del av garan­ti­un­der­la­get som inte över­sti­ger 1,67 bas­belopp och med 16,5 pro­cent av den del som över­sti­ger 1,67 men inte 2,5 bas­belopp efter minst 6 år.
Lag (2009:680).

9 §   Inkomst­ga­ran­tin mins­kas med vad leda­mo­ten av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mo­ten får i form av sju­ker­sätt­ning och akti­vi­tet­s­er­sätt­ning enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring under den tid inkomst­ga­ran­tin beta­las. Lag (2009:680).

9 a §   Inkomst­ga­ran­tin mins­kas med det belopp i svensk valuta som mot­sva­rar vad leda­mo­ten får i form av arvode enligt arti­kel 10 i Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga.

Om en leda­mot som har inkomst­ga­ranti sam­ti­digt tar emot över­gångs­er­sätt­ning enligt arti­kel 13 i Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom mins­kas inkomst­ga­ran­tin med det belopp i svensk valuta som mot­sva­rar vad leda­mo­ten får i över­gångs­er­sätt­ning. Lag (2009:680).

10 §   Inkomst­ga­ran­tin mins­kas också, på sätt som fram­går av 11 §, med föl­jande inkoms­ter,
   1. inkomst som är pen­sions­grun­dande enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion,
   2. sådan inkomst av anställ­ning eller upp­drag utom­lands som inte bes­kat­tas i Sve­rige,
   3. kom­plet­te­rande del­pen­sion och
   4. pen­sion och liv­ränta i andra fall än som avses i 9 §.
Lag (1998:701).

11 §   Minsk­ningen skall utgöra den pro­cen­tan­del, 80 33, som anges för varje sär­skilt fall i 8 § av den sam­man­lagda inkomst enligt 10 § som per år över­sti­ger ett bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

12 §   Beta­las inte inkomst­ga­ranti under helt kalen­derår, skall endast inkoms­ter som hän­för sig till tid då inkomst­ga­ran­tin beta­las med­räk­nas vid minsk­ningen.

Minsk­ningen för­de­las på det antal kalen­der­må­na­der garan­tin beta­las.

Jämk­ning av inkomst­ga­ran­tin

12 a §   Riks­da­gens arvo­des­nämnd får besluta att rätt till inkomst­ga­ranti inte före­lig­ger eller att utbe­tal­ningen av inkomst­ga­ran­tin ska mins­kas eller helt upp­höra om en garan­ti­ta­gare
   1. för­värvs­ar­be­tar i väsent­lig omfatt­ning åt någon annan och inte tar ut skä­lig ersätt­ning för detta arbete, eller
   2. dömts för brott av så all­var­lig art att det fram­står som san­no­likt att garan­ti­ta­ga­ren, om han eller hon varit riks­dags­le­da­mot, skulle ha skiljts från det upp­dra­get.
Lag (2009:680).

Rätt till efter­le­van­de­skydd

13 §   Ett efter­le­van­de­skydd beta­las till eget arvs­be­rät­ti­gat barn och adop­tiv­barn som inte fyllt 20 år efter den som vid sin död var berät­ti­gad till inkomst­ga­ranti enligt 3 § andra styc­ket 1 och 2.

14 §   Om sär­skilda omstän­dig­he­ter före­lig­ger får riks­dags­för­valt­ningen bevilja efter­le­van­de­skydd till efter­le­vande make.
Ett sådant beslut kan omprö­vas. Lag (2000:433).

Hur länge efter­le­van­de­skydd beta­las

15 §   Efter­le­van­de­skyd­det gäl­ler i högst fem år och beta­las till utgången av den månad då rät­ten till skyd­det upp­hör eller den berät­ti­gade avli­der.

Efter­le­van­de­skyd­dets stor­lek

16 §   Efter­le­van­de­skydd beta­las per år med ett belopp mot­sva­rande 0,5 bas­belopp enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring för varje barn.

Hand­lägg­ning av ären­den

17 §   Den som vill ha efter­le­van­de­skydd skall ansöka om det hos riks­dags­för­valt­ningen.

Efter­le­van­de­skydd kan inte beta­las för längre tid till­baka än två år före ansök­nings­må­na­den. Lag (2003:12).

18 §   Den som vill att inkomst­ga­ranti skall beta­las ut skall ansöka om det hos riks­dags­för­valt­ningen.

Inkomst­ga­ranti kan inte beta­las för längre tid till­baka än sex måna­der före ansök­nings­må­na­den. Lag (2003:12).

19 §   Ansö­kan om utbe­tal­ning av inkomst­ga­ranti skall vara skrift­lig. Den som ansökt om utbe­tal­ning skall även i övrigt enligt utfär­dade före­skrif­ter eller när riks­dags­för­valt­ningen begärt det skrift­li­gen lämna sådana upp­gif­ter som behövs för att bedöma sökan­dens rätt till utbe­tal­ning. Upp­gif­terna skall läm­nas på heder och sam­vete.

Om den som ansökt om utbe­tal­ning inte läm­nar de upp­gif­ter som begärts får riks­dags­för­valt­ningen hålla inne vidare utbe­tal­ningar.

Om den som har bevil­jats utbe­tal­ning av inkomst­ga­ranti får väsent­ligt änd­rade inkomst­för­hål­lan­den och dessa kan antas påverka rät­ten till utbe­tal­ning skall han eller hon utan sär­skild begä­ran lämna upp­gift om detta till riks­dags­för­valt­ningen. Lag (2003:12).

20 §   Arbets­gi­vare och annan som har beta­lat ut ersätt­ning eller för­mån skall på begä­ran av riks­dags­för­valt­ningen lämna de upp­gif­ter för namn­gi­ven per­son om sådana för­hål­lan­den som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag.

Den som under­lå­ter att full­göra sin skyl­dig­het enligt första styc­ket får före­läg­gas att full­göra skyl­dig­he­ten. Före­läg­gan­det får för­e­nas med vite. Lag (2003:12).

20 a §   Skat­te­ver­ket ska till Sta­tens pen­sions­verk lämna upp­gif­ter om inkomst som är pen­sions­grun­dande enligt 2 kap.
lagen (1998:674) om inkomst­grun­dad ålderspen­sion, om upp­gif­terna har bety­delse i ärende om inkomst­ga­ranti enligt denna lag. Lag (2008:969).

21 §   Om det har beta­lats ut ett för högt belopp avse­ende inkomst­ga­ranti skall garan­ti­ta­ga­ren betala till­baka skill­na­den.
Ett belopp som skall beta­las till­baka skall, när det är lämp­ligt, minska kom­mande utbe­tal­ningar av inkomst­ga­ran­tin. Om det finns sär­skilda skäl får åter­kra­vet efter­ges helt eller del­vis. Lag (2003:12).

22 §   Om det har beta­lats ut ett för högt belopp avse­ende inkomst­ga­ranti och skill­na­den inte har beta­lats till­baka inom en månad efter det att krav på åter­be­tal­ning fram­ställts, skall garan­ti­ta­ga­ren betala ränta för därpå föl­jande tid intill dess betal­ning sker. Rän­tan skall bestäm­mas efter den rän­te­sats som anges i rän­te­la­gen (1975:635). Om det finns sär­skilda skäl får kra­vet på ränta efter­ges helt eller del­vis.

Vad som sägs i första styc­ket skall också gälla om garan­ti­ta­ga­ren för­sum­mat att lämna upp­gif­ter som erfordras för bestäm­mande av det belopp som skall beta­las till­baka. I ett sådant fall skall ränta tas ut från den dag då upp­gif­terna senast skulle ha läm­nats in. Lag (2003:12).

Ansö­kan om inkomst­ga­ranti efter jämk­nings­be­slut

23 §   En garan­ti­ta­gare, vars rätt till inkomst­ga­ranti har jäm­kats enligt 12 a §, äger rätt att när nya för­hål­lan­den inträtt på nytt ansöka om inkomst­ga­ranti. En sådan ansö­kan prö­vas av Riks­da­gens arvo­des­nämnd. Lag (2009:680).

10 kap. Rela­te­ring till bas­belop­pet

1 §   Fast­ställd ålderspen­sion, sjuk­pen­sion och kom­plet­te­rande efter­le­van­de­pen­sion rela­te­ras till bas­belop­pet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och omräk­nas vid för­änd­ring av detta. Lag (1997:1066).

2 §   Den fast­ställda egen­liv­rän­tan anknyts till pris­bas­belop­pet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring och räk­nas om vid för­änd­ring av pris­bas­belop­pet.
Lag (2009:1584).

3 §   För den som varit leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet eller riks­dags­le­da­mot i sam­man­lagt minst sex hela år rela­te­ras den fast­ställda inkomst­ga­ran­tin till det bas­belopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring gäl­ler för avgångså­ret och omräk­nas vid för­änd­ring av detta.
Lag (2009:680).

4 §   Med bas­belopp i 4 kap. 4 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 3 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. 8 § avses det för­höjda pris­bas­belop­pet i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring.

Om inte annat sägs i första styc­ket avses med bas­belopp i denna lag pris­bas­belop­pet enligt 1 kap. 6 § lagen om all­män för­säk­ring. Lag (1998:552).

11 kap. Försäkrings-​​ och sjuk­vårds­för­må­ner

1 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel tilläm­pas från och med den dag då leda­mo­ten till­trä­der sitt upp­drag i Euro­pa­par­la­men­tet till och med utgången av den månad då upp­dra­get att vara leda­mot upp­hör. Lag (2009:680).

2 §   En leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet ska vara gruppliv­för­säk­rad på riks­da­gens bekost­nad. För­säk­ringen ska sam­ord­nas med sådan mot­sva­rande för­säk­ring som teck­nats för leda­mo­ten av Euro­pa­par­la­men­tet. Lag (2009:680).

3 §   En leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet ska vara arbets­ska­de­för­säk­rad på riks­da­gens bekost­nad i den omfatt­ning som gäl­ler för riks­da­gens leda­mö­ter. Lag (2009:680).

12 kap. Över­kla­gande

1 §   Ett beslut enligt 9 kap. får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Vid över­kla­gande till kam­mar­rätt krävs pröv­nings­till­stånd.

Andra beslut enligt denna lag som fat­tats av riks­dags­för­valt­ningen över­kla­gas hos Riks­da­gens över­kla­gan­de­nämnd. Lag (2009:680).

2 §   Ett beslut över­kla­gas skrift­ligt. I över­kla­gan­det ska kla­gan­den ange vil­ket beslut som över­kla­gas och den änd­ring i beslu­tet som han eller hon begär.

Över­kla­gan­det ges in till den myn­dig­het som har med­de­lat beslu­tet. Det ska ha kom­mit in inom tre vec­kor från den dag kla­gan­den fick del av beslu­tet. Lag (2009:680).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:304
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1996, då lagen (1995:564) om arvode m.m. till Sve­ri­ges före­trä­dare i Euro­pa­par­la­men­tet skall upp­höra att gälla. I fråga om ersätt­ning och för­må­ner som utgår för tid före ikraft­trä­dan­det skall dock äldre bestäm­mel­ser gälla.
   2. Vad som i denna lag sägs om före­trä­dare skall också gälla de av riks­da­gen valda före­trä­darna.
   3. För den som varit både före­trä­dare och riks­dags­le­da­mot får all tid som före­trä­dare och riks­dags­le­da­mot till­go­do­räk­nas vid bestäm­mande av hela år.
   4. För tid som hän­för sig till tid före denna lags ikraft­trä­dande får dock tid som riks­dags­le­da­mot beräk­nas efter riks­dagsår om detta gällt enligt äldre bestäm­mel­ser i lagen (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter. Riks­dagsår skall här­vid anses som hela år. De dagar som inte kan till­go­do­räk­nas som riks­dagsår får läg­gas sam­man med den tid som avser tid efter ikraft­trä­dan­det.

2001:1001
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 4 § och 9 kap. 7 § i sin nya lydelse tilläm­pas dock för tid från och med den 1 juni 1996.

2002:203

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för tid före ikraft­trä­dan­det.

2009:680
   1. Denna lag trä­der i kraft den 14 juli 2009.
   2. Bestäm­mel­serna om jämk­ning av inkomst­ga­ranti i 9 kap. 12 a § ska endast tilläm­pas med avse­ende på garan­ti­be­lopp som utfal­ler efter den 14 juli 2009.
   3. Vid beslut om inkomst­ga­ranti avse­ende den som läm­nat sitt upp­drag som leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 9 kap. 3 § i dess äldre lydelse.
   4. Den som är leda­mot av Euro­pa­par­la­men­tet när denna lag trä­der i kraft och som utan att lämna Euro­pa­par­la­men­tet över­går till att få arvode enligt Euro­pa­par­la­men­tets beslut nr 2005/684/EG, Eura­tom av den 28 sep­tem­ber 2005 om anta­gande av Euro­pa­par­la­men­tets leda­mots­stadga ska, vid tillämp­ningen av 4 kap. 1 § och 9 kap. 1, 3 och 7 §§, anses ha avgått respek­tive läm­nat Euro­pa­par­la­men­tet vid ikraft­trä­dan­det. För sådan leda­mot ska 2009 anses som avgångsår vid tillämp­ningen av 3 kap. 5 § och 10 kap. 3 §.

2009:1028

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2009 och tilläm­pas på ersätt­ningar som utbe­ta­las den 1 janu­ari 2010 eller senare.

2009:1584

Denna lag trä­der i kraft den 31 decem­ber 2009. Egen­liv­ränta som fast­ställts före 2010 ska ankny­tas till pris­bas­belop­pet för 2010. Om året före det år då egen­liv­rän­tan bör­jar beta­las ut är tidi­gare än 2010 ska egen­liv­rän­tan ankny­tas till pris­bas­belop­pet före detta tidi­gare år.

2009:1585

Enligt riks­da­gens beslut före­skrivs att lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sve­ri­ges leda­mö­ter av Euro­pa­par­la­men­tet ska upp­höra att gälla vid utgången av 2009. Den upp­hävda lagen ska fort­fa­rande tilläm­pas på egen­pen­sion och efter­le­van­de­pen­sion som tjä­nats in före lagens upp­hö­rande. Detta gäl­ler dock inte för den som full­gör tid i riks­da­gen efter nämnda tid­punkt. Den upp­hävda lagen ska även tilläm­pas på inkomst­ga­ranti och efter­le­van­de­skydd som hän­för sig till tid som full­gjorts i Euro­pa­par­la­men­tet och riks­da­gen före lagens upp­hö­rande. I fråga om jämk­ning av inkomst­ga­ranti ska dock bestäm­mel­serna i lagen (1994:1065) om eko­no­miska vill­kor för riks­da­gens leda­mö­ter gälla i tillämp­liga delar. Lag (2010:1903).