Lag (2010:566) om vida­reut­nytt­jande av hand­lingar från den offent­liga för­valt­ningen. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2022:818

Lagens syfte m.m.

1 §   Syf­tet med denna lag är att främja utveck­lingen av en infor­ma­tions­mark­nad genom att under­lätta enskil­das använd­ning av hand­lingar som till­han­da­hålls av myn­dig­he­ter.

Lagen avser att för­hindra att myn­dig­he­ter beslu­tar om sådana vill­kor för vida­reut­nytt­jande av hand­lingar som begrän­sar kon­kur­ren­sen.

Bestäm­mel­ser om till­han­da­hål­lande av hand­lingar finns i annan för­fatt­ning. Lag (2015:289).

Lagens tillämp­nings­om­råde

2 §   Lagen gäl­ler för vida­reut­nytt­jande av sådana hand­lingar som till­han­da­hålls av stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter.

Lagen gäl­ler också för vida­reut­nytt­jande av sådana hand­lingar som till­han­da­hålls av de organ som anges i bila­gan till offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), om hand­ling­arna hör till den verk­sam­het som anges där, samt sådana hand­lingar som till­han­da­hålls av aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag, eko­no­miska för­e­ningar och stif­tel­ser där kom­mu­ner eller regi­o­ner utö­var ett rätts­ligt bestäm­mande infly­tande. Dessa organ ska vid tillämp­ningen av denna lag jäm­stäl­las med myn­dig­he­ter.
Lag (2019:943).

3 §   Denna lag gäl­ler inte för hand­lingar som
   1. inte får till­han­da­hål­las,
   2. till­han­da­hålls i en myn­dig­hets kon­kur­rens­ut­satta verk­sam­het,
   3. en myn­dig­het till­han­da­hål­ler en annan myn­dig­het, utom när det fram­går att hand­ling­arna ska använ­das i kon­kur­rens­ut­satt verk­sam­het,
   4. finns hos andra utbildnings-​ eller forsk­nings­in­sti­tu­tio­ner än hög­sko­le­bib­li­o­tek,
   5. finns hos andra kul­turin­sti­tu­tio­ner än arkiv, bib­li­o­tek och museer,
   6. utgör dator­pro­gram, eller
   7. tredje man inne­har rätt till enligt lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk.
Lag (2015:289).

4 §   Lagen påver­kar inte utö­van­det av sådan ensam­rätt som föl­jer av patent­la­gen (1967:837), möns­ter­skydds­la­gen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för krets­möns­ter för halv­le­dar­pro­duk­ter, växt­för­äd­lar­rättsla­gen (1997:306), varu­mär­ke­s­la­gen (2010:1877) eller lagen (2018:1653) om före­tags­namn. Lag (2018:1686).

Tillå­tet vida­reut­nytt­jande

5 §   Vida­reut­nytt­jande är tillå­tet för hand­lingar som till­han­da­hålls av myn­dig­he­ter, med de begräns­ningar som en myn­dig­het är skyl­dig att besluta om eller som annars föl­jer av för­fatt­ning. Lag (2015:289).

Defi­ni­tio­ner

6 §   I denna lag avses med

hand­lingar: sådana hand­lingar som avses i 2 kap. 3 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen,
vida­reut­nytt­jande: använd­ning av hand­lingar för andra ända­mål än det ursprung­liga ända­mål för vil­ket hand­ling­arna behand­las av en myn­dig­het. Lag (2018:1920).

Avgif­ter

7 §   Om en myn­dig­het får ta ut avgif­ter vid vida­reut­nytt­jande av hand­lingar, får avgif­terna inte över­stiga kost­na­derna för att repro­du­cera, till­han­da­hålla och sprida hand­ling­arna, om inte annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket.

Om en myn­dig­het är skyl­dig att ta ut avgif­ter vid vida­reut­nytt­jande av hand­lingar för att täcka en väsent­lig del av kost­na­derna för en verk­sam­het, får de sam­lade intäk­terna inte över­stiga kost­na­derna för att samla in, fram­ställa, repro­du­cera och sprida hand­ling­arna samt en rim­lig avkast­ning på inve­ste­ringar.

Sådana arkiv, bib­li­o­tek och museer som får ta ut avgif­ter vid vida­reut­nytt­jande av hand­lingar, får tillämpa bestäm­mel­sen i andra styc­ket oav­sett krav på kost­nads­täck­ning. Lag (2015:289).

Övriga vill­kor

8 §   Vill­kor för vida­reut­nytt­jande ska vara rele­vanta och icke- dis­kri­mi­ne­rande för jäm­för­bara kate­go­rier av vida­reut­nytt­jande. Vill­ko­ren får inte i onö­dan begränsa möj­lig­he­terna till vida­reut­nytt­jande.

9 §   Om en myn­dig­het vida­reut­nytt­jar hand­lingar i sin kon­kur­rens­ut­satta verk­sam­het ska samma avgif­ter och andra vill­kor för till­han­da­hål­lande av hand­ling­arna tilläm­pas för denna verk­sam­het som för andra som vida­reut­nytt­jar hand­lingar. Lag (2015:289).

10 §   Om inte annat föl­jer av andra styc­ket får en myn­dig­het inte bevilja någon en exklu­siv rätt att vida­reut­nyttja hand­lingar, utom när det är nöd­vän­digt för att till­han­da­hålla en tjänst av all­mänt intresse. En sådan exklu­siv rätt får bevil­jas för högst tre år i taget.

Utö­ver vad som föl­jer av första styc­ket får arkiv, bib­li­o­tek och museer bevilja en exklu­siv rätt vid digi­ta­li­se­ring av kul­tur­re­sur­ser. Om den exklu­siva rät­ten över­sti­ger tio år, ska den omprö­vas under det elfte året och där­ef­ter vart sjunde år.

Senast när den exklu­siva rät­ten enligt andra styc­ket har gått ut ska den som bevil­jats rät­ten ge myn­dig­he­ten en kost­nads­fri kopia av de digi­ta­li­se­rade kul­tur­re­sur­serna med en rätt att fritt utnyttja och dis­tri­bu­era mate­ri­a­let.

Om en myn­dig­het bevil­jar en sådan exklu­siv rätt som avses i första och andra styc­kena, ska den offent­lig­göra infor­ma­tion om detta. Lag (2015:289).

Infor­ma­tion om vill­kor

11 §   En myn­dig­het ska infor­mera om avgif­ter, inklu­sive beräk­nings­grund, och andra vill­kor för vida­reut­nytt­jan­det.

En myn­dig­het ska pub­li­cera en för­teck­ning över vilka typer av hand­lingar som van­li­gen kan till­han­da­hål­las elektro­niskt för vida­reut­nytt­jande samt till­hö­rande infor­ma­tion.

Infor­ma­tio­nen enligt första och andra styc­kena ska kunna läm­nas elektro­niskt och utan avgift. Lag (2015:289).

Behand­ling av en begä­ran om vida­reut­nytt­jande

12 §   När ett organ som enligt 2 § andra styc­ket jäm­ställs med myn­dig­het hand­läg­ger ett ärende om vida­reut­nytt­jande av sådana hand­lingar som till­han­da­hålls av orga­net, tilläm­pas föl­jande bestäm­mel­ser i för­valt­nings­la­gen (2017:900):
   - 5 § om lega­li­tet, objek­ti­vi­tet och pro­por­tio­na­li­tet,
   - 7 § första styc­ket om till­gäng­lig­het,
   - 10 § om partsin­syn,
   - 16-18 §§ om jäv,
   - 23 § om utred­nings­an­sva­ret,
   - 24 § om när man får lämna upp­gif­ter munt­ligt,
   - 25 § om kom­mu­ni­ka­tion,
   - 27 § om doku­men­ta­tion av upp­gif­ter,
   - 31 § om doku­men­ta­tion av beslut,
   - 33 och 34 §§ om under­rät­telse om inne­hål­let i beslut och hur ett över­kla­gande går till,
   - 36-39 §§ om rät­telse och änd­ring av beslut, och
   - 42-47 §§ om över­kla­gande.
Lag (2018:840).

13 §   En begä­ran om vida­reut­nytt­jande av hand­lingar ska behand­las skynd­samt.

Beslut om vida­reut­nytt­jande

14 §   En myn­dig­het ska på begä­ran lämna ett skrift­ligt beslut, om vida­reut­nytt­jan­det har för­e­nats med vill­kor eller om en begä­ran om vida­reut­nytt­jande har avsla­gits. Sådana beslut ska inne­hålla de skäl som har bestämt utgången i ären­det.

Om beslu­tet grun­das på att ett vida­reut­nytt­jande skulle inkräkta på tredje mans rätt enligt lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk, ska myn­dig­he­ten i beslu­tet ange vem som är rätts­in­ne­ha­vare, om denne är känd, eller vil­ken licens­gi­vare som myn­dig­he­ten har fått infor­ma­tio­nen från. Arkiv, bib­li­o­tek och museer behö­ver dock inte lämna sådana upp­gif­ter. Lag (2015:289).

Över­kla­gande av beslut

15 §   Beslut av en annan myn­dig­het än rege­ringen, Högsta dom­sto­len, Högsta för­valt­nings­dom­sto­len eller Riks­da­gens ombuds­män i ett enskilt fall enligt denna lag får över­kla­gas hos för­valt­nings­rät­ten. Beslut av en för­valt­nings­rätt i ett ärende som har inletts där, lik­som beslut av en tings­rätt eller en hov­rätt, över­kla­gas dock hos kam­mar­rät­ten. Beslut av en kam­mar­rätt i ett ärende som har inletts där över­kla­gas hos Högsta för­valt­nings­dom­sto­len.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Detta gäl­ler dock inte i fråga om ären­den som har inletts hos en för­valt­nings­rätt, tings­rätt eller hov­rätt. Lag (2010:1494).

16 §   Om ett beslut av ett sådant organ som enligt 2 § andra styc­ket jäm­ställs med myn­dig­het över­kla­gas, ska orga­net vara den enskil­des mot­part sedan hand­ling­arna i ären­det har över­läm­nats till dom­sto­len.