Lag (1998:150) om all­män kame­raö­ver­vak­ning. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2013:460

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1998:150
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2010:1047
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1998:150
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Utfär­dad: 1998-​04-02
Änd­rad: t.o.m. SFS

2010:1047
Upp­hävd: 2013-​07-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2013:460
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om använd­ning av över­vak­nings­ut­rust­ning (all­män kame­raö­ver­vak­ning). All­män kame­raö­ver­vak­ning ska ske med till­bör­lig hän­syn till enskil­das per­son­liga integri­tet.

I fråga om hem­lig kame­raö­ver­vak­ning vid för­un­der­sök­ning i brott­mål gäl­ler bestäm­mel­serna om hem­lig kame­raö­ver­vak­ning i 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken och lagen (2008:854) om åtgär­der för att utreda vissa sam­hälls­far­liga brott. Lag (2008:857).

2 §   Med över­vak­nings­ut­rust­ning avses i denna lag
   1. TV-​kameror, andra optisk-​elektroniska instru­ment och där­med jäm­för­bara utrust­ningar som är upp­satta så att de, utan att manö­vre­ras på plat­sen, kan använ­das för per­so­nö­ver­vak­ning och sepa­rata tek­niska anord­ningar för att behandla eller bevara bil­der som tas upp av sådana utrust­ningar (över­vak­nings­ka­me­ror) samt
   2. sepa­rata tek­niska anord­ningar för avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud som i sam­band med använd­ning av över­vak­nings­ka­mera används för per­so­nö­ver­vak­ning (övrig över­vak­nings­ut­rust­ning).

Upp­lys­nings­plikt

3 §   Upp­lys­ning om all­män kame­raö­ver­vak­ning skall läm­nas genom tyd­lig skylt­ning eller på något annat verk­samt sätt. Om ljud kan avlyss­nas eller tas upp vid över­vak­ningen skall sär­skild upp­lys­ning läm­nas om detta.

Upp­lys­nings­plik­ten enligt första styc­ket inträ­der när över­vak­nings­ut­rust­ningen sätts upp.

4 §   Upp­lys­ning enligt 3 § behö­ver inte läm­nas
   1. om all­män kame­raö­ver­vak­ning sker för att skydda en bygg­nad, en annan anlägg­ning eller ett område som enligt 4 § 4, 5 § 1-4 eller 6 § första styc­ket skydds­la­gen (2010:305) har för­kla­rats utgöra skydds­ob­jekt, eller
   2. vid all­män kame­raö­ver­vak­ning som en polis­myn­dig­het utför vid auto­ma­tisk has­tig­hets­ö­ver­vak­ning.

Första styc­ket 1 gäl­ler inte för en bygg­nad, en annan anlägg­ning eller ett område som används eller är avsedd för freds­tida krishan­te­ring enligt 4 § 4 skydds­la­gen.

Om det finns syn­ner­liga skäl får undan­tag från upp­lys­nings­plik­ten i övrigt med­ges av läns­sty­rel­sen. En ansö­kan om undan­tag ska vara skrift­lig. I sådana ären­den tilläm­pas, om över­vak­nings­ut­rust­ningen ska kunna rik­tas mot en plats dit all­män­he­ten har till­träde, 16 § andra styc­ket och 18 §.
Läns­sty­rel­sen ska i sitt beslut om undan­tag med­dela de vill­kor som behövs.

Vad som sägs om undan­tag från upp­lys­nings­plik­ten i första och tredje styc­kena gäl­ler inte avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud.
Lag (2010:310).

Till­stånd

5 §   Till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning krävs för att en över­vak­nings­ka­mera skall få vara upp­satt så att den kan rik­tas mot en plats dit all­män­he­ten har till­träde. Till­stånd behövs dock inte i fall som avses i 7-10 §§.

Under de för­ut­sätt­ningar som anges i 11 och 12 §§ är all­män kame­raö­ver­vak­ning tillå­ten efter enbart anmä­lan.

6 §   Till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning skall med­de­las om intres­set av sådan över­vak­ning väger tyngre än den enskil­des intresse av att inte bli över­va­kad. Vid bedöm­ningen av intres­set av all­män kame­raö­ver­vak­ning skall sär­skilt beak­tas om över­vak­ningen behövs för att före­bygga brott, för­hindra olyc­kor eller där­med jäm­för­liga ända­mål. Vid bedöm­ningen av den enskil­des intresse av att inte bli över­va­kad skall sär­skilt beak­tas hur över­vak­ningen skall utfö­ras och vil­ket område som skall över­va­kas.

Undan­tag från till­stånds­plik­ten

7 §   Till­stånd krävs inte för all­män kame­raö­ver­vak­ning
   1. när över­vak­ningen sker med en över­vak­nings­ka­mera som av tra­fik­sä­ker­hets­skäl eller för säker­he­ten i arbets­mil­jön är upp­satt på for­don, maskin eller lik­nande för att för­bättra sik­ten för föra­ren eller använ­da­ren,
   2. vid över­vak­ning som utförs av Tra­fik­ver­ket
      a) vid väg­tra­fi­kö­ver­vak­ning eller
      b) vid en sådan betal­sta­tion som avses i bila­gan till lagen (2004:629) om träng­selskatt och sker för att samla in endast sådana upp­gif­ter som behövs för att beslut om träng­selskatt enligt lagen ska kunna fat­tas och för att kon­trol­lera att sådan skatt beta­las,
   3. vid sådan tra­fi­kö­ver­vak­ning i en väg­tun­nel som avses i lagen (2006:418) om säker­het i väg­tunn­lar och som utförs av någon annan tun­nel­hål­lare än Tra­fik­ver­ket eller
   4. när över­vak­ningen sker i sådana fall som avses i 4 § första styc­ket. Lag (2010:98).

7 a §   Till­stånd krävs inte för all­män kame­raö­ver­vak­ning i ett kasino enligt kasi­no­la­gen (1999:355), om över­vak­ningen har till syfte att före­bygga eller avslöja brott eller lösa tvis­ter om spel mel­lan spe­lare och den som anord­nar spe­let.

Avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud får inte ske utan till­stånd. Lag (1999:359).

8 §   En polis­myn­dig­het eller den som är rädd­nings­le­dare enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyc­kor får bedriva all­män kame­raö­ver­vak­ning utan till­stånd, om över­vak­ningen är av vikt för att avvärja en hotande olycks­hän­delse eller för att begränsa verk­ning­arna av en inträf­fad olycks­hän­delse.
Lag (2003:788).

9 §   En polis­myn­dig­het får bedriva all­män kame­raö­ver­vak­ning utan till­stånd, om det av sär­skild anled­ning finns risk för att all­var­lig brotts­lig­het som inne­bär fara för liv eller hälsa eller för omfat­tande för­stö­relse av egen­dom kom­mer att utövas på en viss plats och syf­tet med över­vak­ningen är att före­bygga eller för­hindra brott.

10 §   All­män kame­raö­ver­vak­ning enligt 8 eller 9 § får ske under högst en månad utan att ansö­kan om till­stånd givits in till läns­sty­rel­sen. Om ansö­kan gjorts inom en månad får över­vak­ningen bedri­vas utan till­stånd även till dess att läns­sty­rel­sen har prö­vat ansök­ningen.

Anmä­lan

11 §   En över­vak­nings­ka­mera får efter anmä­lan enligt 17 § sät­tas upp för all­män kame­raö­ver­vak­ning i en bank­lo­kal, en lokal hos ett kre­dit­mark­nads­fö­re­tag eller ett post­kon­tor, i områ­det ome­del­bart utan­för in- och utgångar till en sådan lokal samt vid betal­nings­au­to­ma­ter eller lik­nande anord­ningar i anslut­ning till en sådan lokal, om
   1. över­vak­ningen har till enda syfte att före­bygga eller avslöja brott och
   2. över­vak­nings­ka­me­ran är fast mon­te­rad och för­sedd med fast optik.

Med bank­lo­kal och lokal hos kre­dit­mark­nads­fö­re­tag avses en lokal där det huvud­sak­li­gen bedrivs rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finan­sie­rings­rö­relse. Med post­kon­tor avses en lokal där det huvud­sak­li­gen bedrivs verk­sam­het i vil­ken ingår post­verk­sam­het enligt post­la­gen (2010:1045).

Avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud får ske endast sedan anord­ning för avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud akti­ve­rats på grund av miss­tanke om brott. Lag (2010:1047).

12 §   En över­vak­nings­ka­mera får efter anmä­lan enligt 17 § sät­tas upp för all­män kame­raö­ver­vak­ning i en butikslo­kal, om
   1. över­vak­ningen har till enda syfte att före­bygga eller avslöja brott,
   2. över­vak­nings­ka­me­ran är fast mon­te­rad och för­sedd med fast optik och
   3. den som avser att bedriva över­vak­ningen har träf­fat en skrift­lig över­ens­kom­melse om över­vak­ningen med skydds­om­bud, skydds­kom­mitté eller en orga­ni­sa­tion som före­trä­der de anställda på arbets­plat­sen.

Med butikslo­kal avses en lokal, där kon­su­men­ter kan köpa varor eller tjäns­ter eller hyra varor, dock inte restau­ranger och andra närings­stäl­len. Vad som sägs om butikslo­kal gäl­ler även i fråga om sådan bank­verk­sam­het genom ombud eller post­verk­sam­het som bedrivs i en butikslo­kal.

Endast bil­der av kas­sa­om­rå­det och av in- och utgångar får behand­las eller beva­ras utan till­stånd. Avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud får inte ske utan till­stånd.

Beva­rande av mate­rial

13 §   Vid all­män kame­raö­ver­vak­ning av en plats dit all­män­he­ten har till­träde får inte fler per­so­ner än som behövs för att över­vak­ningen skall kunna bedri­vas ha till­gång till behand­lade eller beva­rade bil­der eller upp­ta­get ljud. Mate­ri­a­let skall han­te­ras så att miss­bruk mot­ver­kas.

14 §   Bild- eller ljud­ma­te­rial från all­män kame­raö­ver­vak­ning av en plats dit all­män­he­ten har till­träde får beva­ras under högst en månad, om inte läns­sty­rel­sen beslu­tar om en längre beva­ran­de­tid.

Första styc­ket gäl­ler inte, om mate­ri­a­let
   1. har bety­delse vid utred­ning av brotts­lig verk­sam­het och antingen tagits upp av polis­myn­dig­het eller inom en månad från upp­tag­ningen läm­nats över till polis­myn­dig­het eller åkla­gare av någon annan som gjort upp­tag­ningen,
   2. ges in till dom­stol i mål om ansvar för brott eller
   3. tagits upp vid sådan över­vak­ning som avses i 7 § 2 b.

När bild- eller ljud­ma­te­rial inte längre får beva­ras skall det ome­del­bart för­stö­ras. Lag (2004:633).

Ansö­kan om till­stånd och anmä­lan

15 §   Ansö­kan om till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning enligt 5 § och anmä­lan om all­män kame­raö­ver­vak­ning enligt 11 eller 12 § skall göras skrift­li­gen hos läns­sty­rel­sen i det län där kame­raö­ver­vak­ningen skall ske.

16 §   En ansö­kan om till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning skall inne­hålla upp­gift om och beskriv­ning av
   1. ända­må­let med kame­raö­ver­vak­ningen,
   2. den utrust­ning som skall använ­das,
   3. den plats där utrust­ningen skall pla­ce­ras och det område som kan över­va­kas samt
   4. de omstän­dig­he­ter i övrigt som är av bety­delse för pröv­ningen av ären­det.

Om över­vak­ningen avser en arbets­plats skall ytt­rande från skydds­om­bud, skydds­kom­mitté eller en orga­ni­sa­tion som före­trä­der de anställda på arbets­plat­sen vara fogat till ansö­kan.

17 §   En anmä­lan om all­män kame­raö­ver­vak­ning skall inne­hålla upp­gift om
   1. den som skall bedriva kame­raö­ver­vak­ningen och i före­kom­mande fall den som för anmä­la­rens räk­ning skall ha hand om över­vak­ningen,
   2. i vil­ken typ av verk­sam­het som över­vak­ningen skall före­komma,
   3. huruvida bil­der skall behand­las eller beva­ras eller ljud avlyss­nas och tas upp,
   4. det antal per­so­ner som skall få ha till­gång till det beva­rade mate­ri­a­let samt
   5. huruvida områ­den ome­del­bart utan­för in- och utgångar samt betal­nings­au­to­ma­ter eller lik­nande anord­ningar skall över­va­kas i enlig­het med bestäm­mel­serna i 11 §.

Om de för­hål­lan­den som har redo­vi­sats i en anmä­lan enligt första styc­ket änd­ras, skall läns­sty­rel­sen skrift­li­gen under­rät­tas om för­änd­ringen.

Beslut om till­stånd

18 §   Innan läns­sty­rel­sen med­de­lar till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning skall den kom­mun där över­vak­ningen skall ske, få till­fälle att yttra sig.

19 §   Har sökan­den inte tidi­gare med­de­lats till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning av det område som ansö­kan avser skall till­stån­det inne­hålla upp­gif­ter om hur kame­raö­ver­vak­ningen får anord­nas. Dessa upp­gif­ter skall avse över­vak­ning­ens ända­mål, den utrust­ning som får använ­das och det område som får över­va­kas.

Läns­sty­rel­sen skall också med­dela de övriga vill­kor som behövs för till­stån­det. Sådana vill­kor kan avse upp­lys­ningar om över­vak­ningen, upp­tag­ning, använd­ning, behand­ling eller beva­rande av bil­der, avlyss­ning eller upp­tag­ning av ljud samt andra för­hål­lan­den som har bety­delse för att skydda enskil­das per­son­liga integri­tet.

Ett till­stånd får helt eller del­vis med­de­las för en begrän­sad tid.

20 §   Om för­ut­sätt­ning­arna för ett till­stånd änd­ras får läns­sty­rel­sen med­dela nya vill­kor eller, om det inte längre finns för­ut­sätt­ningar för att med­dela till­stånd, åter­kalla till­stån­det. Läns­sty­rel­sen får i mot­sva­rande fall ändra eller åter­kalla ett med­gi­vande om undan­tag från upp­lys­nings­plik­ten enligt 4 § andra styc­ket.

Till­syn

21 §   Läns­sty­rel­sen utö­var till­syn över all­män kame­raö­ver­vak­ning av en plats dit all­män­he­ten har till­träde. Läns­sty­rel­sen skall också se till att till­ståndskra­vet och anmäl­nings­plik­ten för upp­satta över­vak­nings­ka­me­ror som inte tagits i bruk efter­levs.

22 §   Läns­sty­rel­sen får inom ramen för sin till­syns­verk­sam­het med­dela de före­läg­gan­den och för­bud som behövs för att denna lag och de före­skrif­ter och vill­kor som har med­de­lats med stöd av lagen skall föl­jas.

23 §   Ett före­läg­gande eller för­bud enligt 22 § får för­e­nas med vite.

24 §   Läns­sty­rel­sen har rätt att för till­sy­nen få till­träde till kon­troll­rum och andra delar av en över­vak­nings­an­lägg­ning.

Läns­sty­rel­sen får också begära upp­lys­ningar från den som bedri­ver kame­raö­ver­vak­ning samt granska beva­rat bild- eller ljud­ma­te­rial. Detta gäl­ler även i fråga om den som för någon annans räk­ning har hand om över­vak­ningen.

Tyst­nads­plikt

25 §   Den som tar befatt­ning med upp­gift som har inhäm­tats genom all­män kame­raö­ver­vak­ning får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon på detta sätt har fått veta om någon enskilds per­son­liga för­hål­lan­den. I det all­män­nas verk­sam­het ska i stäl­let bestäm­mel­serna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) tilläm­pas. Lag (2009:467).

Straff m.m.

26 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
   1. bry­ter mot bestäm­mel­sen i 3 eller 4 § om upp­lys­nings­plikt,
   2. bry­ter mot bestäm­mel­sen i 5 § om till­stånds­plikt,
   3. bry­ter mot bestäm­mel­sen i 11 eller 12 § om anmäl­nings­plikt,
   4. bry­ter mot bestäm­mel­sen i 14 § om beva­ran­de­tid,
   5. bry­ter mot vill­kor som har med­de­lats med stöd av 19 eller 20 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Den som över­trätt ett vites­före­läg­gande eller ett vites­för­bud enligt denna lag får inte dömas till straff för en gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det eller för­bu­det.

27 §   Över­vak­nings­ut­rust­ning som har använts vid brott enligt denna lag skall för­kla­ras för­ver­kad, om det inte är oskä­ligt.

28 §   Om den som bedri­ver all­män kame­raö­ver­vak­ning eller den som för någon annans räk­ning har hand om över­vak­ningen under­lå­ter att i enlig­het med 24 § ge till­träde eller lämna upp­lys­ningar eller hålla till handa beva­rat bild- eller ljud­ma­te­rial, får läns­sty­rel­sen före­lägga vite. För att bereda sig till­träde får läns­sty­rel­sen vid behov anlita polishandräck­ning.

Över­kla­gande m.m.

29 §   Läns­sty­rel­sens beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Justi­ti­e­kans­lern får över­klaga ett beslut för att ta till vara all­männa intres­sen. Beslut om till­stånd till all­män kame­raö­ver­vak­ning och om undan­tag enligt 4 § andra styc­ket från upp­lys­nings­plik­ten får över­kla­gas även av den kom­mun där över­vak­ningen skall ske och, om kame­raö­ver­vak­ningen skall avse en arbets­plats, av en orga­ni­sa­tion som före­trä­der de anställda på arbets­plat­sen.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten utom i mål där Justi­ti­e­kans­lern för talan.

30 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva om skyl­dig­het att betala avgif­ter för läns­sty­rel­ser­nas verk­sam­het enligt denna lag. Sådana före­skrif­ter får endast inne­bära rätt att ta ut avgif­ter för en ansö­kan, anmä­lan eller till­syn­såt­gärd.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1998:150
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998 då lagen (1990:484) om över­vak­nings­ka­me­ror m.m. upp­hör att gälla.
   2. Beslut om till­stånd eller vill­kor som har med­de­lats med stöd av den gamla lagen skall anses ha med­de­lats med stöd av den nya lagen.
   3. Ett beslut om till­stånd, som har med­de­lats med stöd av den gamla lagen och som inte omfat­tar kame­raö­ver­vak­ning i större utsträck­ning än vad som är med­gi­vet enligt 11 eller 12 § i den nya lagen, skall anses vara för­fal­let när en anmä­lan enligt den nya lagen har skett, under för­ut­sätt­ning att anmä­lan inne­fat­tar den kame­raö­ver­vak­ning som till­stånds­be­slu­tet avser.
   4. Har en ansö­kan om till­stånd att använda en övervaknings-​ kamera gjorts men inte slut­ligt prö­vats före ikraft­trä­dan­det, skall ansö­kan anses som en anmä­lan enligt den nya lagen, om ansö­kan inte omfat­tar kame­raö­ver­vak­ning i större utsträck­ning än vad som är med­gi­vet enligt 11 eller 12 § i den nya lagen.
   5. Beslut som har med­de­lats före den 1 april 1995 över­kla­gas enligt då gäl­lande bestäm­mel­ser.

2010:310
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2010.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler dock för sådana skydds­ob­jekt som anges i punk­ten 3 i ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till skydds­la­gen (2010:305).