Lag (1999:988) om för­hör m.m. hos kom­mis­sio­nen för gransk­ning av de svenska säker­hets­tjäns­ter­nas för­fatt­nings­skyd­dande verk­sam­het

Lagens tillämp­nings­om­råde

1 §   Denna lag gäl­ler vissa frå­gor om för­fa­ran­det m.m. hos kom­mis­sio­nen för gransk­ning av de svenska säker­hets­tjäns­ter­nas för­fatt­nings­skyd­dande verk­sam­het.

För­hör

2 §   Kom­mis­sio­nen får hålla för­hör under straffan­svar med den som antas kunna lämna upp­lys­ningar av bety­delse för kom­mis­sio­nens verk­sam­het.

3 §   Den som skall höras får före­läg­gas vid vite att inställa sig hos kom­mis­sio­nen för för­hör. I före­läg­gan­det skall anges vad för­hö­ret avser.

Den som kal­las får före­läg­gas vid vite att före för­hö­ret uppliva sin kun­skap om det som för­hö­ret gäl­ler genom att granska för honom eller henne till­gäng­liga anteck­ningar eller andra hand­lingar, om han eller hon kan göra det utan avse­värd olä­gen­het.

4 §   Den som hörs har samma rätt och skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter som han eller hon skulle ha haft som vittne i en rät­te­gång. Vid för­hö­ret får endast sådana frå­gor stäl­las som kun­nat stäl­las vid ett vitt­nes­för­hör i dom­stol. Kom­mis­sio­nen ska före för­hö­ret erinra om vad för­hö­ret avser och upp­lysa om san­nings­plik­ten och om att för­hö­ret sker under straffan­svar samt, när det finns skäl för det, om rät­ten att vägra yttra sig.

Ett för­hör hos kom­mis­sio­nen får gälla även upp­gif­ter som avses i 15 kap. 1 eller 2 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) eller någon bestäm­melse till vil­ken det hän­vi­sas i dessa para­gra­fer. Den myn­dig­het i vars verk­sam­het en sådan upp­gift har inhäm­tats ska då anses ha läm­nat sitt till­stånd till detta.

Om den som ska höras väg­rar att yttra sig eller att besvara en fråga och inte har något gil­tigt skäl för detta, får kom­mis­sio­nen före­lägga honom eller henne vid vite att full­göra sin skyl­dig­het.

Ett för­hör ska doku­men­te­ras. Den hörde har rätt att hos kom­mis­sio­nen ta del av det doku­men­te­rade för­hö­ret.
Lag (2009:484).

Skyl­dig­het att visa upp hand­lingar och före­mål

5 §   En enskild som inne­har en skrift­lig hand­ling eller ett före­mål som kan antas ha bety­delse för kom­mis­sio­nens verk­sam­het får före­läg­gas vid vite att visa upp hand­lingen eller före­må­let. Ingen behö­ver dock visa upp en sådan hand­ling eller ett sådant före­mål som han eller hon inte skulle ha behövt visa upp i en rät­te­gång.

En myn­dig­het skall på mot­sva­rande sätt som anges i 4 § andra styc­ket anses ha läm­nat sitt till­stånd till att hand­lingen eller före­må­let visas upp.

Biträde

6 §   Den som före­läggs att inställa sig till för­hör eller att visa upp en skrift­lig hand­ling eller ett före­mål enligt denna lag har rätt att på begä­ran få ett lämp­ligt juri­diskt biträde för­ord­nat för sig av kom­mis­sio­nen. Kom­mis­sio­nen skall upp­lysa den före­lagde om detta.

Sek­re­tess hind­rar inte att den för vil­ken ett biträde för­ord­nats läm­nar upp­gif­ter till biträ­det, om det behövs för att den före­lagde skall kunna ta till vara sin rätt. Biträ­det får inte obe­hö­ri­gen röja en sådan upp­gift.

Om den för vil­ken ett biträde har för­ord­nats hörs av kom­mis­sio­nen, har även biträ­det rätt att ställa frå­gor till honom eller henne.

Ett för­ord­nande av ett visst biträde kan åter­kal­las, om han eller hon visar sig vara olämp­lig för upp­dra­get.

Tyst­nads­plikt

7 §   Om det vid för­hör har kom­mit fram någon upp­gift som det gäl­ler sek­re­tess för hos kom­mis­sio­nen enligt offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), får kom­mis­sio­nen besluta att upp­gif­ten inte får röjas. Lag (2009:484).

Upp­gifts­skyl­dig­het

8 §   En myn­dig­het skall på begä­ran lämna de upp­gif­ter till kom­mis­sio­nen som kan antas ha bety­delse för kom­mis­sio­nens verk­sam­het. En myn­dig­het får dock inte lämna en sådan upp­gift som en enskild inte haft rätt att lämna till kom­mis­sio­nen. En myn­dig­het får inte hel­ler utan syn­ner­liga skäl lämna en upp­gift genom vil­ken en yrkes­hem­lig­het skulle uppen­ba­ras.

Ersätt­ning m.m.

9 §   Den som har hörts har rätt till skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för resa, uppe­hälle och tids­spil­lan. Den som efter före­läg­gande har visat upp en skrift­lig hand­ling eller ett före­mål har rätt till skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för kost­na­der och besvär. Ett biträde som för­ord­nats av kom­mis­sio­nen har rätt till skä­lig ersätt­ning av all­männa medel för arbete, tids­spil­lan och utlägg.

Beslut om ersätt­ning med­de­las av kom­mis­sio­nen.

Kom­mis­sio­nen får besluta om ersätt­ning även i andra fall än som avses i första styc­ket.

Straff­be­stäm­mel­ser

10 §   Den som hörs vid ett för­hör inför kom­mis­sio­nen och som där­vid läm­nar en osann upp­gift eller för­ti­ger san­ningen döms till fäng­else i högst två år eller, om brot­tet är ringa, till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Har gär­ningen begåtts av grov oakt­sam­het, är straf­fet böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

11 §   Om utsa­gan enligt 10 § prö­vas vara utan bety­delse för det som för­hö­ret avsåg, eller om den hörde hade rätt att vägra yttra sig och omstän­dig­he­terna inne­bär en skä­lig ursäkt för den hörde, skall han eller hon inte dömas till ansvar.

Över­kla­gande m.m.

12 §   Ett beslut i fråga om för­ord­nande enligt 6 § eller om åter­kal­lelse av ett sådant för­ord­nande får över­kla­gas till För­valt­nings­rät­ten i Stock­holm. Det­samma gäl­ler ett beslut om ersätt­ning enligt 9 §. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

I övrigt får ett beslut av kom­mis­sio­nen enligt denna lag inte över­kla­gas.

Frå­gor om utdö­mande av vite prö­vas av För­valt­nings­rät­ten i Stock­holm. Lag (2010:15).