Lag (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1960:729
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:791
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1960:729
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Utfär­dad: 1960-​12-30
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:791
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 Kap. Upp­hovs­rät­tens före­mål och inne­håll

1 §   Den som har ska­pat ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk har upp­hovs­rätt till ver­ket oav­sett om det är
   1. skön­lit­te­rär eller beskri­vande fram­ställ­ning i skrift eller tal,
   2. dator­pro­gram,
   3. musi­ka­liskt eller sce­niskt verk,
   4. film­verk,
   5. foto­gra­fiskt verk eller något annat als­ter av bild­konst,
   6. als­ter av bygg­nads­konst eller bruks­konst, eller
   7. verk som har kom­mit till uttryck på något annat sätt.

Till lit­te­rära verk hän­förs kar­tor, samt även andra i teck­ning eller gra­fik eller i plas­tisk form utförda verk av beskri­vande art.

Vad som i denna lag sägs om dator­pro­gram skall i tillämp­liga delar gälla även för­be­re­dande design­ma­te­rial för dator­pro­gram.
Lag (1994:190).

2 §   Upp­hovs­rätt inne­fat­tar, med de inskränk­ningar som före­skrivs i det föl­jande, ute­slu­tande rätt att för­foga över ver­ket genom att fram­ställa exem­plar av det och genom att göra det till­gäng­ligt för all­män­he­ten, i ursprung­ligt eller änd­rat skick, i över­sätt­ning eller bear­bet­ning, i annan litteratur-​​ eller konstart eller i annan tek­nik.

Fram­ställ­ning av exem­plar inne­fat­tar varje direkt eller indi­rekt samt till­fäl­lig eller per­ma­nent fram­ställ­ning av exem­plar av ver­ket, oav­sett i vil­ken form eller med vil­ken metod den sker och oav­sett om den sker helt eller del­vis.

Ver­ket görs till­gäng­ligt för all­män­he­ten i föl­jande fall:
   1. När ver­ket över­förs till all­män­he­ten. Detta sker när ver­ket på tråd­bun­den eller tråd­lös väg görs till­gäng­ligt för all­män­he­ten från en annan plats än den där all­män­he­ten kan ta del av ver­ket. Över­fö­ring till all­män­he­ten inne­fat­tar över­fö­ring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till ver­ket från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer.
   2. När ver­ket fram­förs offent­ligt. Offent­ligt fram­fö­rande inne­fat­tar endast sådana fall då ver­ket görs till­gäng­ligt för all­män­he­ten med eller utan använd­ning av ett tek­niskt hjälp­me­del på samma plats som den där all­män­he­ten kan ta del av ver­ket.
   3. När exem­plar av ver­ket visas offent­ligt. Offent­lig vis­ning inne­fat­tar endast sådana fall då ett exem­plar av ett verk görs till­gäng­ligt för all­män­he­ten utan använd­ning av ett tek­niskt hjälp­me­del på samma plats som den där all­män­he­ten kan ta del av exem­pla­ret. Om ett tek­niskt hjälp­me­del används är det i stäl­let ett offent­ligt fram­fö­rande.
   4. När exem­plar av ver­ket bjuds ut till för­sälj­ning, uthyr­ning eller utlå­ning eller annars sprids till all­män­he­ten.

Med över­fö­ring till all­män­he­ten och offent­ligt fram­fö­rande jäm­ställs över­fö­ringar och fram­fö­ran­den som i för­värvs­verk­sam­het anord­nas till eller inför en större slu­ten krets. Lag (2005:359).

3 §   Då exem­plar av ett verk fram­stäl­les eller ver­ket göres till­gäng­ligt för all­män­he­ten, skall upp­hovs­man­nen angi­vas i den omfatt­ning och på det sätt god sed krä­ver.

Ett verk må icke änd­ras så, att upp­hovs­man­nens lit­te­rära eller konst­när­liga anse­ende eller egen­art krän­kes; ej hel­ler må ver­ket göras till­gäng­ligt för all­män­he­ten i sådan form eller i sådant sam­man­hang som är på angi­vet sätt krän­kande för upp­hovs­man­nen.

Sin rätt enligt denna para­graf kan upp­hovs­man­nen med bin­dande ver­kan efter­giva endast såvitt angår en till art och omfatt­ning begrän­sad använd­ning av ver­ket.

4 §   Den som över­satt eller bear­be­tat ett verk eller över­fört det till annan litteratur-​​ eller konstart har upp­hovs­rätt till ver­ket i denna gestalt, men han äger icke för­foga där­ö­ver i strid mot upp­hovs­rät­ten till ori­gi­nal­ver­ket.

Har någon i fri anslut­ning till ett verk åstad­kom­mit ett nytt och själv­stän­digt verk, är hans upp­hovs­rätt ej bero­ende av rät­ten till ori­gi­nal­ver­ket.

5 §   Den som genom att sam­man­ställa verk eller delar av verk åstad­kom­mit ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt sam­lings­verk har upp­hovs­rätt till detta, men hans rätt inskrän­ker icke rät­ten till de sär­skilda ver­ken.

6 §   Har ett verk två eller flera upp­hovs­män, vil­kas bidrag icke utgöra själv­stän­diga verk, till­kom­mer upp­hovs­rät­ten dem gemen­samt. De äga dock var för sig beivra intrång i rät­ten.

7 §   Såsom upp­hovs­man anses, där ej annat visas, den vars namn eller ock all­mänt kända pseu­do­nym eller sig­na­tur på sed­van­ligt sätt utsät­tes på exem­plar av ver­ket eller angi­ves då detta göres till­gäng­ligt för all­män­he­ten.

Är ett verk utgi­vet utan att upp­hovs­man­nen är angi­ven såsom i första styc­ket sägs, äger utgi­va­ren, om sådan är nämnd, och eljest för­läg­ga­ren före­träda upp­hovs­man­nen, till dess denne bli­vit angi­ven på ny upp­laga eller genom anmä­lan i justi­tie­de­par­te­men­tet.

8 §   Ett verk anses offent­lig­gjort, då det lov­li­gen gjorts till­gäng­ligt för all­män­he­ten.

Ver­ket anses utgi­vet, då exem­plar därav med upp­hovs­man­nens sam­tycke förts i han­deln eller eljest bli­vit spridda till all­män­he­ten. Lag (1973:363).

9 §   Upp­hovs­rätt gäl­ler inte till
   1. för­fatt­ningar,
   2. beslut av myn­dig­he­ter,
   3. ytt­ran­den av svenska myn­dig­he­ter och
   4. offi­ci­ella över­sätt­ningar av sådant som avses i 1-3.

Upp­hovs­rätt gäl­ler dock till verk vilka ingår i en hand­ling som avses i första styc­ket och är av föl­jande slag:
   1. kar­tor,
   2. als­ter av bild­konst,
   3. musi­ka­liska verk eller
   4. dikt­verk.

Upp­hovs­rätt gäl­ler även till ett verk som ingår i en bilaga till ett beslut av en myn­dig­het, om beslu­tet avser rät­ten att ta del av den all­männa hand­ling där ver­ket ingår.
Lag (2000:92).

10 §   Upp­hovs­rätt till ett verk gäl­ler även om ver­ket har regi­stre­rats som möns­ter.

Upp­hovs­rätt gäl­ler inte till krets­möns­ter för halv­le­dar­pro­duk­ter.
Om rät­ten till sådana krets­möns­ter finns sär­skilda bestäm­mel­ser.
Lag (1994:190).


2 Kap. Inskränk­ningar i upp­hovs­rät­ten

All­männa bestäm­mel­ser om inskränk­ningar

11 §   Bestäm­mel­serna i detta kapi­tel med­för inga inskränk­ningar i upp­hovs­man­nens rätt enligt 3 § utö­ver dem som föl­jer av 26 c §.

När ett verk åter­ges offent­ligt med stöd av detta kapi­tel skall käl­lan anges i den omfatt­ning och på det sätt som god sed krä­ver samt får ver­ket inte änd­ras i större utsträck­ning än använd­ningen krä­ver. Lag (1993:1007).

Fram­ställ­ning av till­fäl­liga exem­plar

11 a §   Till­fäl­liga for­mer av exem­plar av verk får fram­stäl­las, om fram­ställ­ningen utgör en inte­gre­rad och väsent­lig del i en tek­nisk pro­cess och om exem­pla­ren är flyk­tiga eller har under­ord­nad bety­delse i pro­ces­sen. Exem­pla­ren får inte ha själv­stän­dig eko­no­misk bety­delse.

Fram­ställ­ning av exem­plar enligt första styc­ket är tillå­ten bara om det enda syf­tet med fram­ställ­ningen är att möj­lig­göra
   1. över­fö­ring i ett nät mel­lan tredje par­ter via en mel­lan­hand, eller
   2. lag­lig använd­ning, dvs. använd­ning som sker med till­stånd från upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare, eller annan använd­ning som inte är otillå­ten enligt denna lag.

Första och andra styc­kena ger inte rätt att fram­ställa exem­plar av lit­te­rära verk i form av dator­pro­gram eller sam­man­ställ­ningar. Lag (2005:359).

11 b §   Har upp­hävts genom lag (1993:1007).

Fram­ställ­ning av exem­plar för pri­vat bruk

12 §   Var och en får för pri­vat bruk fram­ställa ett eller några få exem­plar av offent­lig­gjorda verk. Såvitt gäl­ler lit­te­rära verk i skrift­lig form får exem­plar­fram­ställ­ningen dock endast avse begrän­sade delar av verk eller sådana verk av begrän­sat omfång. Exem­pla­ren får inte använ­das för andra ända­mål än pri­vat bruk.

Första styc­ket ger inte rätt att
   1. upp­föra bygg­nads­verk,
   2. fram­ställa exem­plar av dator­pro­gram, eller
   3. fram­ställa exem­plar i digi­tal form av sam­man­ställ­ningar i digi­tal form.

Första styc­ket ger inte hel­ler rätt att för pri­vat bruk låta en utom­stå­ende
   1. fram­ställa exem­plar av musi­ka­liska verk eller film­verk,
   2. fram­ställa bruks­före­mål eller skulp­tu­rer, eller
   3. genom konst­när­ligt för­fa­rande efter­bilda andra konst­verk.

Denna para­graf ger inte rätt att fram­ställa exem­plar av ett verk när det exem­plar som är den egent­liga för­la­gan fram­ställts eller gjorts till­gäng­ligt för all­män­he­ten i strid med 2 §.
Lag (2005:359).

Använd­ning av verk i sam­band med under­vis­ning

13 §   Lärare och ele­ver vid utbild­nings­an­stal­ter får i illust­ra­tivt syfte återge verk i sam­band med under­vis­ning. Vid under­vis­ning på distans får verk åter­ges endast i en säker elektro­nisk miljö.

Första styc­ket gäl­ler inte för använd­ning som kan ske med stöd av ett avtal som avses i 42 a §, om ett sådant avtal finns lätt till­gäng­ligt på mark­na­den.

Avtals­vill­kor som inskrän­ker rät­ten att använda verk enligt denna para­graf är ogil­tiga. Lag (2022:1712).

14 §   För under­vis­nings­än­da­mål får lärare och ele­ver göra upp­tag­ningar av sina egna fram­fö­ran­den av verk. Upp­tag­ning­arna får inte använ­das för andra ända­mål. Lag (1993:1007).

15 §   Den som fram­stäl­ler ett sam­lings­verk, sam­man­ställt ur verk från ett större antal upp­hovs­män, för använd­ning vid under­vis­ning, får återge mindre delar av lit­te­rära och musi­ka­liska verk och sådana verk av litet omfång, om det har gått fem år efter det år då ver­ken gavs ut. Konst­verk får åter­ges i anslut­ning till tex­ten, om det har gått fem år efter det år då ver­ket offent­lig­gjor­des. Upp­hovs­män­nen har rätt till ersätt­ning.

Första styc­ket gäl­ler inte sådana verk som har ska­pats för att använ­das vid under­vis­ning och ger inte rätt att i för­värvs­syfte fram­ställa sam­lings­verk. Lag (2022:1712).

Fram­ställ­ning av exem­plar för text- och dataut­vin­ning

15 a §   Den som har lov­lig till­gång till ett verk får fram­ställa exem­plar av ver­ket för text- och dataut­vin­nings­än­da­mål. Exem­pla­ren får inte behål­las längre än vad som är nöd­vän­digt för ända­må­let och får inte använ­das för andra ända­mål.

Första styc­ket gäl­ler inte om upp­hovs­man­nen på lämp­ligt sätt har för­be­hål­lit sig den rätt som avses där. Lag (2022:1712).

15 b §   Forsk­nings­or­ga­ni­sa­tio­ner, sådana bib­li­o­tek och museer som är till­gäng­liga för all­män­he­ten, arkiv samt insti­tu­tio­ner för film- eller lju­dar­vet får fram­ställa exem­plar av verk som de har lov­lig till­gång till, dock inte dator­pro­gram, för att utföra text- och dataut­vin­ning för forsk­nings­än­da­mål. Exem­pla­ren får inte behål­las längre än vad som är nöd­vän­digt för ända­må­let och får inte använ­das för andra ända­mål. Exem­pla­ren ska lag­ras på ett sätt som hind­rar obe­hö­rig använd­ning.

Första styc­ket hind­rar inte att upp­hovs­man­nen vid­tar pro­por­tio­ner­liga åtgär­der för att säker­ställa integri­tet och säker­het i nät­verk och data­ba­ser som inne­hål­ler verk.

Avtals­vill­kor som inskrän­ker rät­ten att använda verk enligt denna para­graf är ogil­tiga. Lag (2022:1712).

15 c §   Med text- och dataut­vin­ning avses i 15 a och 15 b §§ en auto­ma­ti­se­rad tek­nik som används för att ana­ly­sera text och data i digi­tal form i syfte att gene­rera infor­ma­tion.

Med forsk­nings­or­ga­ni­sa­tion avses i 15 b § ett uni­ver­si­tet med till­hö­rande bib­li­o­tek, en forsk­nings­in­sti­tu­tion eller en annan enhet vars främsta mål är att bedriva veten­skap­lig forsk­ning eller utbild­nings­verk­sam­het som omfat­tar veten­skap­lig forsk­ning. Vidare måste verk­sam­he­ten i orga­ni­sa­tio­nen bedri­vas på ett sådant sätt att ett före­tag som utö­var ett avgö­rande infly­tande på orga­ni­sa­tio­nen inte kan ha pri­o­ri­te­rad till­gång till resul­ta­ten av forsk­ningen. Forsk­ningen måste bedri­vas
   1. utan vinst­syfte eller så att all vinst åter­in­ve­ste­ras i den veten­skap­liga forsk­ningen, eller
   2. i enlig­het med ett upp­drag i det all­män­nas intresse som har erkänts av en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2022:1712).

Fram­ställ­ning och sprid­ning av exem­plar inom kul­tur­arvs­in­sti­tu­tio­ner

16 §   Bib­li­o­tek och museer som är till­gäng­liga för all­män­he­ten, arkiv samt insti­tu­tio­ner för film- eller lju­dar­vet har rätt att fram­ställa exem­plar av verk för beva­ran­deän­da­mål. Avtals­vill­kor som inskrän­ker den rät­ten är ogil­tiga.

De stat­liga och kom­mu­nala arkiv­myn­dig­he­terna, de veten­skap­liga bib­li­o­tek och fack­bib­li­o­tek som drivs av det all­männa och folk­bib­li­o­te­ken har rätt att fram­ställa exem­plar av verk, dock inte dator­pro­gram, även
   1. för kompletterings-​​ eller forsk­nings­än­da­mål,
   2. för att till­go­dose låne­sö­kan­des öns­ke­mål om enskilda artik­lar eller korta avsnitt eller om mate­rial som av säker­hets­skäl inte bör läm­nas ut i ori­gi­nal, eller
   3. för använd­ning i läs­ap­pa­ra­ter.

Exem­plar som fram­ställs på pap­per med stöd av andra styc­ket 2 får spri­das till låne­sö­kande. Lag (2022:1712).

Använd­ning av her­re­lösa verk

16 a §   Bib­li­o­tek, utbild­nings­an­stal­ter och museer som är till­gäng­liga för all­män­he­ten samt arkiv och insti­tu­tio­ner för film- eller lju­dar­vet får fram­ställa exem­plar av lit­te­rära verk i skrif­ter och av film­verk samt över­föra sådana verk till all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till ver­ket från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer, om
   1. ver­ket anses eller har ansetts her­re­löst enligt 16 b § och rätts­in­ne­ha­va­ren inte har gett sig till känna för använ­da­ren,
   2. ver­ket ingår i använ­da­rens egna sam­lingar,
   3. ver­ket har anknyt­ning till ett land som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (ett EES-​land) genom att
      a) om ver­ket har getts ut, den första utgiv­ningen har skett i ett sådant land, eller
      b) om ver­ket inte har getts ut men sänts ut i ljud­ra­dio eller tele­vi­sion, den första utsänd­ningen har skett i ett sådant land, eller
      c) om ver­ket var­ken har getts ut eller sänts ut, det med rätts­in­ne­ha­va­rens sam­tycke har gjorts till­gäng­ligt för all­män­he­ten i ett sådant land av en använ­dare som avses i denna para­graf och det rim­li­gen kan antas att rätts­in­ne­ha­va­ren inte mot­sät­ter sig för­fo­gan­det,
   4. använ­da­ren är eta­ble­rad i ett EES-​land,
   5. använ­da­rens verk­sam­het inte bedrivs i vinst­syfte och, när det gäl­ler insti­tu­tio­ner för film- eller lju­dar­vet, insti­tu­tio­nen utsetts av det all­männa att för­valta film- eller lju­dar­vet,
   6. för­fo­gan­det sker för att uppnå mål som rör använ­da­rens upp­drag i all­män­he­tens intresse och, i fråga om exem­plar­fram­ställ­ning, för att digi­ta­li­sera, index­era, kata­lo­gi­sera, bevara, restau­rera eller över­föra ver­ket till all­män­he­ten,
   7. intäk­terna från för­fo­gan­det ute­slu­tande syf­tar till att täcka kost­na­derna för att digi­ta­li­sera och över­föra her­re­lösa verk till all­män­he­ten, och
   8. rätts­in­ne­ha­vare som är kända anges.

Ett radio-​​ eller tv-​före­tag i all­män­he­tens tjänst får för­foga över film­verk som har pro­du­ce­rats av eller för ett sådant före­tag före den 1 janu­ari 2003 på de sätt och under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket 1-4 och 6-8.

En använ­dare som avses i första styc­ket får på de sätt och under de för­ut­sätt­ningar som anges där för­foga över verk som ingår i ett lit­te­rärt verk i en skrift, ett film­verk eller en ljudupp­tag­ning med sådan anknyt­ning till ett EES-​land som anges i första styc­ket 3. Ett radio-​​ eller tv-​före­tag i all­män­he­tens tjänst får på samma sätt och under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc­ket 1-4 och 6-8 för­foga över verk som ingår i ett sådant film­verk eller i en sådan ljudupp­tag­ning, om film­ver­ket eller ljudupp­tag­ningen har pro­du­ce­rats av eller för ett sådant före­tag före den 1 janu­ari 2003. Lag (2014:884).

16 b §   Ett verk ska anses her­re­löst om samt­liga rätts­in­ne­ha­vare är okända eller inte gått att finna efter det att en använ­dare som avses i 16 a § har utfört en omsorgs­full efter­forsk­ning enligt 16 c § och doku­men­te­rat den. Om ett verk har flera rätts­in­ne­ha­vare och endast någon eller några av dessa är okända eller inte gått att finna, ska det som sägs i denna lag om her­re­lösa verk tilläm­pas på den rätt till ver­ket som till­kom­mer denna eller dessa rätts­in­ne­ha­vare.

Om rätts­in­ne­ha­va­ren ger sig till känna för en använ­dare som för­fo­gat över ver­ket med stöd av 16 a §, ska ver­ket inte längre anses her­re­löst. Rätts­in­ne­ha­va­ren har rätt till rim­lig kom­pen­sa­tion av den som har för­fo­gat över ver­ket.
Lag (2014:884).

16 c §   En omsorgs­full efter­forsk­ning ska utfö­ras för varje själv­stän­digt verk.

Efter­forsk­ningen ska utfö­ras i det land där ver­ket först gavs ut, eller, om det inte har getts ut, i det land där det först sän­des ut i ljud­ra­dio eller tele­vi­sion. Om ett verk var­ken har getts ut eller sänts ut men med rätts­in­ne­ha­va­rens sam­tycke har gjorts till­gäng­ligt för all­män­he­ten av en använ­dare som avses i 16 a §, ska efter­forsk­ningen utfö­ras i det land där använ­da­ren är eta­ble­rad.

För film­verk vars pro­du­cent har sitt säte eller sin van­liga vis­tel­se­ort i ett EES-​land gäl­ler i stäl­let att efter­forsk­ningen ska utfö­ras i det lan­det.

För verk som avses i 16 a § tredje styc­ket ska efter­forsk­ningen utfö­ras där den skulle ha utförts för ljudupp­tag­ningen eller det verk i vil­ket det ingår.

Vid efter­forsk­ning i Sve­rige ska de käl­lor använ­das som är lämp­liga för verk av det slag som efter­forsk­ningen avser.
Sådana käl­lor som anges i bila­gan till Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2012/28/EU av den 25 okto­ber 2012 om viss tillå­ten använd­ning av för­äld­ra­lösa verk ska all­tid använ­das vid efter­forsk­ningen. Vid efter­forsk­ning i ett annat land gäl­ler det som före­skrivs i det lan­det om lämp­liga käl­lor.

Om det fram­kom­mer att det kan fin­nas infor­ma­tion av bety­delse för efter­forsk­ningen i något annat land än det som föl­jer av andra-​​fjärde styc­kena, ska även infor­ma­tions­käl­lor i det lan­det använ­das. Lag (2014:884).

16 d §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för de använ­dare som avses i 16 a § att till rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer lämna de upp­gif­ter som enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2012/28/EU av den 25 okto­ber 2012 om viss tillå­ten använd­ning av för­äld­ra­lösa verk, i den ursprung­liga lydel­sen, ska regi­stre­ras hos Euro­pe­iska uni­o­nens imma­te­ri­al­rätts­myn­dig­het. Lag (2016:371).

Använd­ning av verk som ingår i kul­tur­arvs­in­sti­tu­tio­ners sam­lingar men som inte finns i han­deln

16 e §   Bib­li­o­tek och museer som är till­gäng­liga för all­män­he­ten, arkiv samt insti­tu­tio­ner för film- eller lju­dar­vet får fram­ställa exem­plar av verk som avses i 42 i § och över­föra sådana verk till all­män­he­ten, om
   1. det inte finns någon kol­lek­tiv för­valt­nings­or­ga­ni­sa­tion som kan ingå avtal om använd­ningen med stöd av 42 i § första styc­ket,
   2. över­fö­ringen sker via webb­plat­ser som inte drivs i för­värvs­syfte,
   3. använd­ningen inte sker i för­värvs­syfte, och
   4. rätts­in­ne­ha­vare som är kända anges när det är möj­ligt.

Första styc­ket gäl­ler inte om upp­hovs­man­nen hos använ­da­ren har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen eller över­fö­ringen. Lag (2022:1712).

Fram­ställ­ning av exem­plar m.m. till per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning

17 §   En per­son med syn- eller annan läsned­sätt­ning som på grund av detta inte kan ta del av ett offent­lig­gjort verk i form av en bok eller annan skrift, nota­tion eller till­hö­rande illust­ra­tion i väsent­li­gen samma utsträck­ning som en per­son utan en sådan ned­sätt­ning får fram­ställa exem­plar av ver­ket i ett för honom eller henne till­gäng­ligt for­mat. Det­samma gäl­ler en fysisk per­son som hand­lar på den per­so­nens väg­nar.

Första styc­ket ger endast rätt att fram­ställa exem­plar av verk som per­so­nen med syn- eller annan läsned­sätt­ning lov­li­gen har till­gång till och för hans eller hen­nes egen använd­ning.

Med en per­son med syn- eller annan läsned­sätt­ning avses
   1. en per­son med blind­het,
   2. en per­son med en syn­ned­sätt­ning som inte kan för­bätt­ras så att syn­för­må­gan blir väsent­li­gen lik­vär­dig med syn­för­må­gan hos en per­son som inte har en sådan ned­sätt­ning,
   3. en per­son som har perceptions-​​ eller läs­svå­rig­he­ter, eller 4. en per­son som på grund av en fysisk funk­tions­ned­sätt­ning inte kan hålla eller han­tera en bok eller foku­sera eller röra ögo­nen i den utsträck­ning som nor­malt sett krävs för att kunna läsa. Lag (2018:1099).

17 a §   Ett behö­rigt organ får under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar som anges i 17 § fram­ställa sådana exem­plar som avses i den para­gra­fen. Det får även över­föra och sprida sådana exem­plar till per­so­ner med syn- eller annan läsned­sätt­ning som avses i den para­gra­fen och som är bosatta i Sve­rige eller i en annan stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES), till andra behö­riga organ i Sve­rige och till organ i en annan stat inom EES som i den sta­ten är behö­riga organ.

Första styc­ket ger endast rätt att fram­ställa exem­plar av verk som det behö­riga orga­net lov­li­gen har till­gång till. Fram­ställ­ningen, över­fö­ringen och sprid­ningen får ske endast till en per­son med syn- eller annan läsned­sätt­ning för hans eller hen­nes egen använd­ning och får inte ske i för­värvs­syfte.

Med ett behö­rigt organ i Sve­rige avses
   1. en myn­dig­het som har i upp­gift att till­han­da­hålla utbild­ning, anpas­sad läs­ning eller till­gång till infor­ma­tion för per­so­ner med syn- eller annan läsned­sätt­ning,
   2. en orga­ni­sa­tion som utan vinst­syfte till­han­da­hål­ler sådana tjäns­ter som avses i 1 om orga­ni­sa­tio­nen till­han­da­hål­ler tjäns­terna med stöd av lag eller annan för­fatt­ning eller får bidrag från det all­männa för att till­han­da­hålla tjäns­terna, eller
   3. en icke-​vinst­dri­vande orga­ni­sa­tion som till­han­da­hål­ler sådana tjäns­ter som avses i 1 som en av sina huvud­sak­liga upp­gif­ter eller insti­tu­tio­nella skyl­dig­he­ter eller som en del av sitt upp­drag i all­män­he­tens intresse. Lag (2018:1099).

17 b §   Avtals­vill­kor som inskrän­ker rät­ten att använda verk enligt 17 eller 17 a § är ogil­tiga.
Lag (2018:1099).

17 c §   När ett behö­rigt organ som är eta­ble­rat i Sve­rige över­för eller spri­der exem­plar med stöd av 17 a § till per­so­ner med syn- eller annan läsned­sätt­ning på ett sådant sätt att dessa per­so­ner får behålla ett exem­plar av ver­ket, har upp­hovs­man­nen rätt till ersätt­ning. Lag (2018:1099).

17 d §   De myn­dig­he­ter och orga­ni­sa­tio­ner som avses i 17 a § tredje styc­ket 1 och 2 ska anses erkända att till­han­da­hålla utbild­ning, anpas­sad läs­ning eller till­gång till infor­ma­tion för per­so­ner med syn- eller annan läsned­sätt­ning vid tillämp­ningen av Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2017/1563 av den 13 sep­tem­ber 2017 om grän­sö­ver­skri­dande utbyte mel­lan uni­o­nen och tred­je­län­der av exem­plar i till­gäng­ligt for­mat av vissa verk och andra als­ter som skyd­das av upp­hovs­rätt och när­stå­ende rät­tig­he­ter till för­mån för per­so­ner med blind­het, syn­ned­sätt­ning eller annan läsned­sätt­ning, i den ursprung­liga lydel­sen. Lag (2018:1099).

17 e §   Var och en får i andra fall än som avses i 17 och 17 a §§ och på annat sätt än genom ljudupp­tag­ning fram­ställa sådana exem­plar av offent­lig­gjorda lit­te­rära och musi­ka­liska verk samt av offent­lig­gjorda als­ter av bild­konst, som per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning behö­ver för att kunna ta del av ver­ken. Exem­pla­ren får också spri­das till dessa per­so­ner.

Bib­li­o­tek och sådana orga­ni­sa­tio­ner som arbe­tar för del­ak­tig­het för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning får i andra fall än som avses i 17 och 17 a §§ även
   1. över­föra exem­plar av de verk som avses i första styc­ket till per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning som behö­ver exem­pla­ren för att kunna ta del av ver­ken,
   2. genom ljudupp­tag­ning fram­ställa sådana exem­plar av offent­lig­gjorda lit­te­rära verk som per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning behö­ver för att kunna ta del av ver­ken, samt sprida och över­föra ljudupp­tag­ning­arna till dessa per­so­ner, och
   3. fram­ställa sådana exem­plar av verk som sänds ut i ljud­ra­dio eller tele­vi­sion och av film­verk som per­so­ner som är döva eller har en hör­sel­ned­sätt­ning behö­ver för att kunna ta del av ver­ken, samt sprida och över­föra exem­plar av ver­ken till dessa per­so­ner.

Fram­ställ­ning av exem­plar, sprid­ning av exem­plar och över­fö­ring till all­män­he­ten av exem­plar med stöd av denna para­graf får inte ske i för­värvs­syfte. Exem­pla­ren får inte hel­ler använ­das för andra ända­mål än som avses i para­gra­fen.

När bib­li­o­tek och orga­ni­sa­tio­ner med stöd av denna para­graf spri­der exem­plar eller över­för exem­plar av verk till per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning på ett sådant sätt att dessa per­so­ner får behålla ett exem­plar av ver­ket, har upp­hovs­man­nen rätt till ersätt­ning. Det­samma gäl­ler om någon med stöd av första styc­ket andra meningen över­lå­ter fler än några få exem­plar till per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning. Lag (2018:1099).

17 f §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om infor­ma­tion som ska läm­nas och om krav på doku­men­ta­tion när behö­riga organ samt bib­li­o­tek och sådana orga­ni­sa­tio­ner som arbe­tar för del­ak­tig­het för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning fram­stäl­ler, över­för eller spri­der exem­plar enligt 17 a eller 17 e § samt om upp­gif­ter som sådana exem­plar ska för­ses med.

Rege­ringen får även med­dela före­skrif­ter om ruti­ner som ett behö­rigt organ som är eta­ble­rat i Sve­rige ska följa och infor­ma­tion som det ska lämna när det fram­stäl­ler, över­för eller spri­der exem­plar med stöd av 17 a § till per­so­ner med syn- eller annan läsned­sätt­ning i en annan stat inom EES eller till organ i en annan stat inom EES som i den sta­ten är behö­riga organ. Lag (2018:1099).

18 §   Har beteck­nats 15 § genom lag (2022:1712).

Sprid­ning av exem­plar

19 §   När ett exem­plar av ett verk med upp­hovs­man­nens sam­tycke har över­lå­tits inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det, får exem­pla­ret spri­das vidare.

Första styc­ket ger inte rätt att till­han­da­hålla all­män­he­ten
   1. exem­plar av verk, utom bygg­na­der och bruks­konst, genom uthyr­ning eller andra jäm­för­liga rätts­hand­lingar, eller
   2. exem­plar av dator­pro­gram i maskin­läs­bar form eller film­verk genom utlå­ning. Lag (2005:359).

Vis­ning av exem­plar

20 §   När ett verk har utgi­vits får de exem­plar som omfat­tas av utgiv­ningen visas offent­ligt. Mot­sva­rande gäl­ler när upp­hovs­man­nen har över­lå­tit exem­plar av ett konst­verk.
Lag (2005:359).

Konst­verk som ingår i en film, ett tele­vi­sions­pro­gram eller en bild

20 a §   Var och en får genom film eller tele­vi­sions­pro­gram fram­ställa och sprida exem­plar av konst­verk, fram­föra konst­verk offent­ligt och över­föra konst­verk till all­män­he­ten, om för­fo­gan­det är av under­ord­nad bety­delse med hän­syn till fil­mens eller tele­vi­sions­pro­gram­mets inne­håll. Mot­sva­rande för­fo­gan­den får göras vad gäl­ler konst­verk som före­kom­mer i bak­grun­den av eller annars ingår som en ovä­sent­lig del av en bild.

För­fo­gan­den enligt första styc­ket får dock endast ske om för­la­gan till det exem­plar som fram­ställs när konst­ver­ket tas in i fil­men, tele­vi­sions­pro­gram­met eller bil­den är ett exem­plar som omfat­tas av en utgiv­ning av konst­ver­ket eller ett exem­plar som över­lå­tits av upp­hovs­man­nen. Om någon exem­plar­fram­ställ­ning inte sker, gäl­ler mot­sva­rande det exem­plar som direkt över­förs till all­män­he­ten genom tele­vi­sions­pro­gram­met. Lag (2005:359).

Offent­liga fram­fö­ran­den

21 §   Var och en får, med undan­tag för film­verk och sce­niska verk, fram­föra offent­lig­gjorda verk offent­ligt
   1. vid till­fäl­len där fram­fö­ran­det av sådana verk inte är det huvud­sak­liga, till­trä­det är avgifts­fritt och anord­nan­det sker utan för­värvs­syfte samt
   2. vid under­vis­ning eller guds­tjänst.

Riks­da­gen samt stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter får i fall som avses i första styc­ket 1 även fram­föra offent­lig­gjorda film­verk och sce­niska verk. Ver­ken får fram­fö­ras endast genom en upp­kopp­ling till ett externt nät­verk som till­han­da­hålls i syfte att till­go­dose ett all­mänt infor­ma­tions­in­tresse och, när det gäl­ler arkiv och bib­li­o­tek som avses i 16 § andra styc­ket, genom ett tek­niskt hjälp­me­del avsett för enstaka besö­kare i syfte att till­gäng­lig­göra verk som ingår i de egna sam­ling­arna. Fram­fö­ran­det får ske endast i riks­da­gens eller myn­dig­he­ter­nas egna loka­ler.

Första styc­ket 2 ger inte rätt att i för­värvs­syfte fram­föra sam­man­ställ­ningar vid under­vis­ning. Lag (2022:1712).

Citat

22 §   Var och en får citera ur offent­lig­gjorda verk i över­ens­stäm­melse med god sed och i den omfatt­ning som moti­ve­ras av ända­må­let. Lag (1993:1007).

22 a §   Har upp­hävts genom lag (1993:1007).

22 b §   Har upp­hävts genom lag (1993:1007).

22 c §   Har upp­hävts genom lag (1993:1007).

22 d §   Har upp­hävts genom lag (1993:1007).

Åter­giv­ning av konst­verk och bygg­na­der

23 §   Offent­lig­gjorda konst­verk får åter­ges
   1. i anslut­ning till tex­ten i en veten­skap­lig fram­ställ­ning som inte fram­ställts i för­värvs­syfte,
   2. i anslut­ning till tex­ten i en kri­tisk fram­ställ­ning, dock inte i digi­tal form och
   3. i en tid­ning eller tid­skrift i sam­band med en redo­gö­relse för en dags­hän­delse, dock inte om ver­ket har ska­pats för att åter­ges i en sådan pub­li­ka­tion.

Första styc­ket gäl­ler endast om åter­giv­ningen sker i över­ens­stäm­melse med god sed och i den omfatt­ning som moti­ve­ras av ända­må­let. Lag (2005:359).

24 §   Konst­verk får avbil­das
   1. om de sta­dig­va­rande är pla­ce­rade på eller vid all­män plats utom­hus,
   2. om syf­tet är att annon­sera en utställ­ning eller för­sälj­ning av konst­ver­ken, men endast i den utsträck­ning som behövs för att främja utställ­ningen eller för­sälj­ningen, eller
   3. om de ingår i en sam­ling, i kata­lo­ger, dock inte i digi­tal form.

Bygg­na­der får fritt avbil­das. Lag (2005:359).

24 a §   Har upp­hävts genom lag (1993:1007).

Infor­ma­tion om dags­hän­del­ser genom ljud­ra­dio och tele­vi­sion m.m.

25 §   Verk som syns eller hörs under en dags­hän­delse får åter­ges vid infor­ma­tion om dags­hän­del­sen genom ljud­ra­dio, tele­vi­sion, direkt över­fö­ring eller film. Ver­ken får dock åter­ges endast i den omfatt­ning som moti­ve­ras av infor­ma­tions­syf­tet. Lag (1993:1007).

25 a §   Verk som syns eller hörs i en tele­vi­sions­ut­sänd­ning får åter­ges när ett tele­vi­sions­fö­re­tag med stöd av 48 a § åter­ger ett utdrag ur utsänd­ningen. Lag (2010:697).

Offent­liga debat­ter, all­männa hand­lingar m.m.

26 §   Var och en får återge vad som munt­li­gen eller skrift­li­gen anförs
   1. inför myn­dig­he­ter,
   2. i stat­liga eller kom­mu­nala repre­sen­ta­tio­ner,
   3. vid offent­liga debat­ter om all­männa ange­lä­gen­he­ter eller
   4. vid offent­liga utfråg­ningar om sådana ange­lä­gen­he­ter.

Första styc­ket 1 och 2 gäl­ler dock inte upp­gif­ter för vilka sek­re­tess gäl­ler enligt 31 kap. 23 § offentlighets-​​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400).

Vid tillämp­ning av första styc­ket gäl­ler
   1. att skrif­ter vilka åbe­ro­pas som bevis, utlå­tan­den och lik­nande får åter­ges endast i sam­band med en redo­gö­relse för det mål eller ärende i vil­ket de före­kom­mit och endast i den omfatt­ning som moti­ve­ras av ända­må­let med redo­gö­rel­sen,
   2. att en upp­hovs­man har ensam­rätt att ge ut sam­lingar av sina anfö­ran­den och
   3. att det som anförs vid sådana utfråg­ningar som avses i första styc­ket 4 inte får åter­ges i ljud­ra­dio eller tele­vi­sion med stöd av den bestäm­mel­sen. Lag (2009:406).

26 a §   Var och en får återge verk, vilka ingår i de hand­lingar som avses i 9 § första styc­ket och är av de slag som anges i 9 § andra styc­ket 2-4. Detta gäl­ler dock inte ett sådant verk som avses i 9 § tredje styc­ket. Upp­hovs­man­nen har rätt till ersätt­ning, utom när åter­giv­ningen sker i sam­band med
   1. en myn­dig­hets verk­sam­het eller
   2. en redo­gö­relse för ett mål eller ärende i vil­ket ver­ket före­kom­mit och ver­ket åter­ges endast i den omfatt­ning som moti­ve­ras av ända­må­let med redo­gö­rel­sen.

Var och en får återge hand­lingar som är upp­rät­tade hos svenska myn­dig­he­ter men inte är sådana som avses i 9 § första styc­ket.

Andra styc­ket gäl­ler inte beträf­fande
   1. kar­tor,
   2. tek­niska före­bil­der,
   3. dator­pro­gram,
   4. verk som ska­pats för under­vis­ning,
   5. verk som är resul­ta­tet av veten­skap­lig forsk­ning,
   6. als­ter av bild­konst,
   7. musi­ka­liska verk,
   8. dikt­verk eller
   9. verk av vilka exem­plar genom en myn­dig­hets försorg till­han­da­hålls all­män­he­ten i sam­band med affärs­verk­sam­het.
Lag (2000:92).

26 b §   All­männa hand­lingar skall oav­sett upp­hovs­rät­ten till­han­da­hål­las enligt 2 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen.

Upp­hovs­rät­ten hind­rar inte att ett verk används i rätts­vår­dens eller den all­männa säker­he­tens intresse. Lag (1997:790).

Änd­ringar av bygg­na­der och bruks­före­mål

26 c §   Äga­ren till en bygg­nad eller ett bruks­före­mål får ändra egen­do­men utan upp­hovs­man­nens sam­tycke. Lag (1993:1007).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om radio och tv

26 d §   Ny beteck­ning 42 e § genom lag (2005:359).

26 e §   Ett radio-​​ eller tv-​före­tag som har rätt att sända ut ett verk får ta upp ver­ket på en anord­ning genom vil­ken det kan åter­ges, om det görs
   1. för använd­ning vid egna utsänd­ningar ett fåtal gånger under begrän­sad tid,
   2. för att säker­ställa bevis­ning om utsänd­ning­ens inne­håll, eller
   3. för att en stat­lig myn­dig­het ska kunna utöva till­syn över utsänd­nings­verk­sam­he­ten.

Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med före­skrif­ter på tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens och ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens områ­den är skyl­dig att spela in ett pro­gram som till­han­da­hålls i beställ­ra­dio eller i beställ-​​tv får fram­ställa exem­plar av verk som ingår i pro­gram­met, om det görs för att säker­ställa bevis­ning om pro­gram­mets inne­håll eller för att en stat­lig myn­dig­het ska kunna utöva till­syn över verk­sam­he­ten.

Upp­tag­ningar som avses i första styc­ket 2 och 3 får använ­das endast för de ända­mål som anges där. Om sådana upp­tag­ningar har doku­men­ta­riskt värde, får de dock beva­ras hos Kungl. bib­li­o­te­ket. Exem­plar som avses i andra styc­ket får använ­das endast för de ända­mål som anges där.

En stat­lig myn­dig­het som har till upp­gift att utöva till­syn över rekla­men i ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ningar och pro­gram som avses i andra styc­ket får återge verk som ingår i dessa i den omfatt­ning som moti­ve­ras av ända­må­let med till­sy­nen. Lag (2020:872).

26 f §   Ny beteck­ning 42 f § genom lag (2005:359).

Sär­skilda bestäm­mel­ser om dator­pro­gram m.m.

26 g §   Den som har för­vär­vat rätt att använda ett dator­pro­gram får fram­ställa sådana exem­plar av pro­gram­met och göra sådana änd­ringar i pro­gram­met som är nöd­vän­diga för att han skall kunna använda pro­gram­met för dess avsedda ända­mål. Detta gäl­ler även rät­telse av fel.

Den som har rätt att använda ett dator­pro­gram får fram­ställa säker­hets­ex­em­plar av pro­gram­met, om detta är nöd­vän­digt för den avsedda använd­ningen av pro­gram­met.

Exem­plar som fram­ställs med stöd av första eller andra styc­ket får inte utnytt­jas för andra ända­mål och får inte hel­ler använ­das när rät­ten att utnyttja pro­gram­met har upp­hört.

Den som har rätt att använda ett dator­pro­gram får iaktta, under­söka eller prova pro­gram­mets funk­tion för att fast­ställa de idéer och prin­ci­per som lig­ger bakom pro­gram­mets olika detal­jer. Detta gäl­ler under för­ut­sätt­ning att det sker vid sådan ladd­ning, vis­ning på skärm, kör­ning, över­fö­ring eller lag­ring av pro­gram­met som han har rätt att utföra.

Den som har rätt att använda en sam­man­ställ­ning får för­foga över den på det sätt som är nöd­vän­digt för att han skall kunna använda sam­man­ställ­ningen för dess avsedda ända­mål.

Avtals­vill­kor som inskrän­ker använ­da­rens rätt enligt andra, fjärde eller femte styc­ket är ogil­tiga. Lag (1997:790).

26 h §   Åter­giv­ning av ett dator­pro­grams kod eller över­sätt­ning av kodens form är tillå­ten om åtgär­derna krävs för att få den infor­ma­tion som är nöd­vän­dig för att uppnå sam­ver­kans­för­måga mel­lan pro­gram­met och ett annat pro­gram. Detta gäl­ler dock endast under för­ut­sätt­ning att föl­jande vill­kor är upp­fyllda:
   1. åtgär­derna utförs av en per­son som har rätt att använda pro­gram­met eller för hans räk­ning av en per­son som har fått rätt att utföra åtgär­derna,
   2. den infor­ma­tion som är nöd­vän­dig för att uppnå sam­ver­kans­för­måga har inte tidi­gare varit lätt åtkom­lig för de i 1 angivna per­so­nerna och
   3. åtgär­derna är begrän­sade till de delar av ori­gi­nal­pro­gram­met som är nöd­vän­diga för att uppnå den avsedda sam­ver­kans­för­må­gan.

Första styc­ket inne­bär inte att infor­ma­tio­nen får
   1. använ­das för andra ända­mål än att uppnå den avsedda sam­ver­kans­för­må­gan,
   2. över­läm­nas till andra per­so­ner, utom när detta är nöd­vän­digt för att uppnå den avsedda sam­ver­kans­för­må­gan,
   3. använ­das för utveck­ling, till­verk­ning eller mark­nads­fö­ring av ett dator­pro­gram som i för­hål­lande till det skyd­dade pro­gram­met har en väsent­li­gen likar­tad uttrycks­form eller
   4. använ­das för andra åtgär­der som utgör intrång i upp­hovs­rät­ten.

Avtals­vill­kor som inskrän­ker använ­da­rens rätt enligt denna para­graf är ogil­tiga. Lag (1993:1007).

26 i §   Ny beteck­ning 42 a § genom lag (2005:359).


2 a kap. Rätt till sär­skild ersätt­ning

26 j §   Har upp­hävts genom lag (2007:521).

Ersätt­ning vid till­verk­ning och inför­sel av anord­ningar för ljud- eller bildupp­tag­ning

26 k §   När en näringsid­kare i sin yrkes­mäs­siga verk­sam­het till­ver­kar eller till lan­det inför anord­ningar på vilka ljud eller rör­liga bil­der kan tas upp och som är sär­skilt ägnade för fram­ställ­ning av exem­plar av verk för pri­vat bruk, har upp­hovs­män till skyd­dade verk som där­ef­ter har sänts ut i ljud­ra­dio eller tele­vi­sion eller som har getts ut på anord­ningar genom vilka de kan åter­ges rätt till ersätt­ning av näringsid­ka­ren.

Upp­hovs­män­nen har dock inte rätt till ersätt­ning, om de till­ver­kade eller införda anord­ning­arna ska
   1. använ­das till annat än fram­ställ­ning av exem­plar av verk för pri­vat bruk,
   2. föras ut ur lan­det, eller
   3. använ­das till fram­ställ­ning av exem­plar av verk till per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning. Lag (2018:1099).

26 l §   Ersätt­ningen enligt 26 k § är
   1. för en anord­ning för ana­log upp­tag­ning: två och ett halvt öre för varje möj­lig upp­tag­nings­mi­nut,
   2. för anord­ningar där digi­tal upp­tag­ning kan ske upp­re­pade gånger: 0,4 öre per mega­byte lag­rings­ut­rymme,
   3. för andra anord­ningar där digi­tal upp­tag­ning kan ske: 0,25 öre per mega­byte lag­rings­ut­rymme.

Näringsid­ka­ren har rätt till ned­sätt­ning av ersätt­nings­be­lop­pen enligt första styc­ket, om
   1. upp­hovs­män­nen på annat sätt kom­pen­se­ras för fram­ställ­ning av exem­plar av sådana verk som avses i 26 k §, eller
   2. ersätt­ningen med hän­syn till omstän­dig­he­ter hän­för­liga till en anord­ning eller i övrigt för­hål­lan­dena på mark­na­den är oskä­ligt hög. Lag (2005:359).

26 m §   Endast en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal ersätt­nings­be­rät­ti­gade upp­hovs­män och inne­ha­vare av när­stå­ende rät­tig­he­ter på områ­det har rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersätt­ning enligt 26 k och 26 l §§. Orga­ni­sa­tio­nen ska kräva in ersätt­ningen och för­dela den mel­lan de ersätt­nings­be­rät­ti­gade, efter avdrag för ersätt­ning till orga­ni­sa­tio­nen för dess omkost­na­der. Vid för­del­ningen ska rät­tig­hets­ha­vare som inte före­träds av orga­ni­sa­tio­nen vara lik­ställda med rät­tig­hets­ha­vare som orga­ni­sa­tio­nen före­trä­der.

Näringsid­kare som avses i 26 k § första styc­ket ska anmäla sig hos en sådan orga­ni­sa­tion som avses i första styc­ket. Näringsid­ka­ren ska på begä­ran av orga­ni­sa­tio­nen redo­visa det antal anord­ningar som omfat­tas av rätt till ersätt­ning, anord­ning­ar­nas upp­tag­nings­tid eller lag­ringska­pa­ci­tet, om anord­ning­arna kan använ­das för digi­tal upp­tag­ning upp­re­pade gånger och när anord­ning­arna till­ver­ka­des eller inför­des. Av redo­vis­ningen ska framgå anta­let anord­ningar enligt 26 k § andra styc­ket. Lag (2016:979).

Ersätt­ning vid vida­re­för­sälj­ning av ori­gi­nal­konst­verk (föl­je­rätt)

26 n §   Om ett exem­plar av ett ori­gi­nal­konst­verk som har över­lå­tits säljs vidare inom upp­hovs­rät­tens gil­tig­hets­tid har upp­hovs­man­nen rätt till ersätt­ning (föl­je­rätt) om någon som är yrkes­mäs­sigt verk­sam på konst­mark­na­den är säl­jare, för­med­lare eller köpare vid för­sälj­ningen. Med ori­gi­nal­konst­verk avses
   1. konst­verk som har utförts av konst­nä­ren själv, eller
   2. exem­plar av konst­verk som har fram­ställts i ett begrän­sat antal av konst­nä­ren själv eller med hans eller hen­nes till­stånd.

Upp­hovs­man­nen har inte rätt till ersätt­ning om
   1. för­sälj­nings­pri­set exklu­sive mer­vär­desskatt inte över­sti­ger en tju­gon­del av pris­bas­belop­pet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ soci­al­för­säk­rings­bal­ken,
   2. för­sälj­ningen avser ett als­ter av bygg­nads­konst, eller
   3. för­sälj­ningen sker från en pri­vat­per­son till ett museum som är öppet för all­män­he­ten och som bedri­ver verk­sam­het utan vinst­syfte, om för­sälj­ningen skett utan att en för­med­lare som är yrkes­mäs­sigt verk­sam på konst­mark­na­den med­ver­kat.

Om endast en per­son som är yrkes­mäs­sigt verk­sam på konst­mark­na­den som säl­jare, för­med­lare eller köpare del­tar vid för­sälj­ningen, ska ersätt­ningen beta­las av denne. Har fler än en sådan per­son del­ta­git vid för­sälj­ningen ska ersätt­ningen beta­las av säl­ja­ren. Om säl­ja­ren inte är yrkes­mäs­sigt verk­sam på konst­mark­na­den ska ersätt­ningen i stäl­let beta­las av för­med­la­ren. Lag (2010:1206).

26 o §   Ersätt­ningen enligt 26 n § skall beräk­nas på för­sälj­nings­pri­set exklu­sive mer­vär­desskatt och tas ut med
   1. fem pro­cent av den del av för­sälj­nings­pri­set som inte över­sti­ger 50 000 euro,
   2. tre pro­cent av den del av för­sälj­nings­pri­set som lig­ger mel­lan 50 000,01 och 200 000 euro,
   3. en pro­cent av den del av för­sälj­nings­pri­set som lig­ger mel­lan 200 000,01 och 350 000 euro,
   4. en halv pro­cent av den del av för­sälj­nings­pri­set som lig­ger mel­lan 350 000,01 och 500 000 euro,
   5. 0,25 pro­cent av den del av för­sälj­nings­pri­set som över­sti­ger 500 000 euro.

Ersätt­ning enligt första styc­ket får tas ut med högst 12 500 euro.

Vid fast­stäl­lande av vad som skall beta­las i föl­je­rätts­er­sätt­ning skall omräk­ning av de belopp som anges i första och andra styc­kena från euro till svenska kro­nor ske enligt den väx­el­kurs som Euro­pe­iska cen­tral­ban­ken har fast­ställt för den dag då för­sälj­ningen äger rum, eller, om för­sälj­ningen inte sker på en svensk bank­dag, den väx­el­kurs som fast­ställts för när­mast före­gå­ende svenska bank­dag.

Rät­ten till ersätt­ning är per­son­lig och får inte över­lå­tas eller efter­ges. Efter upp­hovs­man­nens död är, trots 10 kap. 3 § första styc­ket äkten­skaps­bal­ken, före­skrif­terna om bodel­ning, arv och tes­ta­mente tillämp­liga på rät­ten. Lag (2007:521).

26 p §   Endast en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal upp­hovs­män till i Sve­rige använda verk på områ­det har rätt att kräva in föl­je­rätts­er­sätt­ning.

Den som är yrkes­mäs­sigt verk­sam på konst­mark­na­den som säl­jare, för­med­lare eller köpare ska senast den 1 april till orga­ni­sa­tio­nen redo­visa de ersätt­nings­grun­dande för­sälj­ningar som har gjorts under det när­mast före­gå­ende kalen­derå­ret. För varje för­sälj­ning ska upp­gif­ter läm­nas om upp­hovs­man­nen, ver­ket, för­sälj­nings­pri­set och datum för för­sälj­ningen. Om inga ersätt­nings­grun­dande för­sälj­ningar har gjorts, ska detta redo­vi­sas.

Den som är ersätt­nings­skyl­dig ska betala ersätt­ningen när orga­ni­sa­tio­nen krä­ver in den. Om det inte har fram­ställts något krav beträf­fande en ersätt­nings­grun­dande för­sälj­ning, ska den ersätt­nings­skyl­dige betala ersätt­ningen till orga­ni­sa­tio­nen senast den 1 maj året efter för­sälj­ningen.

En ford­ran på föl­je­rätts­er­sätt­ning pre­skri­be­ras tre år efter utgången av det kalen­derår då för­sälj­ningen gjor­des, om inte orga­ni­sa­tio­nen dess­förin­nan krävt den ersätt­nings­skyl­dige på ersätt­ningen eller upp­märk­sam­mat denne på att ford­ran har för­fal­lit till betal­ning. Lag (2018:604).

26 q §   Orga­ni­sa­tio­nen ska betala föl­je­rätts­er­sätt­ningen till den ersätt­nings­be­rät­ti­gade efter avdrag för de omkost­na­der som orga­ni­sa­tio­nen har haft.

Den ersätt­nings­be­rät­ti­ga­des ford­ran på orga­ni­sa­tio­nen pre­skri­be­ras tio år efter det att den upp­kom, dock endast om orga­ni­sa­tio­nen har vid­ta­git rim­liga åtgär­der för att finna den ersätt­nings­be­rät­ti­gade. Lag (2018:604).


3 Kap. Upp­hovs­rät­tens över­gång

All­männa bestäm­mel­ser om över­lå­telse

27 §   Upp­hovs­rätt får, med den begräns­ning som fram­går av 3 §, helt eller del­vis över­lå­tas. Över­lå­telse av exem­plar omfat­tar inte över­lå­telse av upp­hovs­rätt. I fråga om beställd por­trätt­bild får upp­hovs­man­nen dock inte utöva sin rätt utan till­stånd av bestäl­la­ren eller, efter den­nes död, av hans eller hen­nes efter­le­vande make och arvingar.

I 29-29 e §§ finns bestäm­mel­ser om upp­hovs­man­nens rätt till ersätt­ning och infor­ma­tion och om upp­hovs­man­nens rätt att häva ett avtal. Bestäm­mel­serna tilläm­pas inte på över­lå­telse av upp­hovs­rätt till dator­pro­gram. Avtals­vill­kor som inskrän­ker upp­hovs­man­nens rätt enligt 29, 29 a eller 29 b § är ogil­tiga. Det­samma gäl­ler avtals­vill­kor som inskrän­ker upp­hovs­man­nens rätt att begära alter­na­tiv tvist­lös­ning i en tvist om rätt till ersätt­ning enligt 29 § andra styc­ket eller om rätt till infor­ma­tion enligt 29 a eller 29 b §.

I 30-32 och 36-39 §§ finns bestäm­mel­ser om över­lå­telse av upp­hovs­rätt i vissa sär­skilda avse­en­den. De tilläm­pas i den utsträck­ning det inte har avta­lats om något annat.
Lag (2022:1712).

28 §   Om ej annat avta­lats, äger den till vil­ken upp­hovs­rätt över­lå­tits icke ändra ver­ket samt ej hel­ler över­låta rät­ten vidare. Ingår rät­ten i en rörelse, må den över­lå­tas i sam­band med över­lå­telse av rörel­sen eller del därav; över­lå­ta­ren sva­rar dock alltjämt för avta­lets full­gö­rande.

Upp­hovs­man­nens rätt till ersätt­ning

29 §   När en upp­hovs­man i avtal över­lå­ter sin upp­hovs­rätt till någon som avser att utnyttja rät­ten i för­värvs­verk­sam­het, har upp­hovs­man­nen rätt till skä­lig ersätt­ning.

Om den avta­lade ersätt­ningen för en över­lå­telse enligt första styc­ket senare visar sig vara opro­por­tio­ner­ligt låg i för­hål­lande till för­vär­va­rens intäk­ter från utnytt­jan­det av ver­ket, har upp­hovs­man­nen rätt till ytter­li­gare skä­lig ersätt­ning. Lag (2022:1712).

Upp­hovs­man­nens rätt till infor­ma­tion

29 a §   Efter en över­lå­telse som avses i 29 § första styc­ket ska för­vär­va­ren minst en gång per år lämna aktu­ell, rele­vant och uttöm­mande infor­ma­tion till upp­hovs­man­nen om de sätt på vilka ver­ket har utnytt­jats, samt­liga intäk­ter som för­vär­va­ren har haft från utnytt­jan­det och den ersätt­ning som upp­hovs­man­nen har rätt till. Skyl­dig­he­ten att lämna sådan infor­ma­tion gäl­ler under för­ut­sätt­ning att
   1. för­vär­va­ren har haft intäk­ter från utnytt­jan­det av ver­ket, eller
   2. upp­hovs­man­nens ersätt­ning är bero­ende av i vil­ken omfatt­ning ver­ket utnytt­jas.

Vid bedöm­ningen av vil­ken omfatt­ning den infor­ma­tion som ska läm­nas enligt första styc­ket ska ha, ska de sär­skilda för­hål­lan­dena i den aktu­ella sek­torn beak­tas. Om det med hän­syn till de intäk­ter utnytt­jan­det av ett verk gett upp­hov till skulle inne­bära en opro­por­tio­ner­lig admi­nist­ra­tiv börda att lämna infor­ma­tio­nen, får den begrän­sas till vad som rim­li­gen kan krä­vas.

Om upp­hovs­man­nens bidrag till ver­ket, eller upp­hovs­man­nens bidrag i för­hål­lande till ett annat verk där ver­ket ingår, inte är bety­dande, har upp­hovs­man­nen rätt till infor­ma­tion enligt första styc­ket endast om upp­hovs­man­nen behö­ver infor­ma­tio­nen för att kunna fram­ställa krav på ytter­li­gare skä­lig ersätt­ning enligt 29 § andra styc­ket. I sådana fall ska för­vär­va­ren lämna infor­ma­tio­nen på begä­ran av upp­hovs­man­nen.
Lag (2022:1712).

29 b §   Om för­vär­va­ren inte har till­gång till infor­ma­tion som ska läm­nas enligt 29 a §, men infor­ma­tio­nen finns till­gäng­lig hos någon som med för­vär­va­rens till­stånd utnytt­jar ver­ket, har upp­hovs­man­nen rätt att på begä­ran få infor­ma­tio­nen från denne. För­vär­va­ren ska infor­mera upp­hovs­man­nen om iden­ti­te­ten på den som utnytt­jar ver­ket. Lag (2022:1712).

29 c §   Infor­ma­tion som har läm­nats enligt 29 a eller 29 b § ska upp­hovs­man­nen vid tillämp­ning av lagen (2018:558) om före­tags­hem­lig­he­ter anses ha fått del av i för­tro­ende i sam­band med en affärs­för­bin­delse, om den som har läm­nat infor­ma­tio­nen har angett att den utgör en före­tags­hem­lig­het.
Lag (2022:1712).

Upp­hovs­man­nens rätt att häva ett avtal

29 d §   Om en över­lå­telse som avses i 29 § första styc­ket inne­bär att för­vär­va­ren har ensam­rätt att utnyttja ver­ket, har upp­hovs­man­nen, för­u­tom i fall som avses i 29 e § första styc­ket, rätt att helt eller del­vis häva avta­let och behålla mot­ta­gen ersätt­ning, om
   1. för­vär­va­ren inte utnytt­jar ver­ket inom en rim­lig tid från över­lå­tel­sen eller sedan ver­ket senast utnytt­ja­des,
   2. upp­hovs­man­nen där­ef­ter har upp­ma­nat för­vär­va­ren att utnyttja ver­ket och för­vär­va­ren inte inom sex måna­der från upp­ma­ningen gör det, och
   3. det ute­blivna utnytt­jan­det inte till över­vä­gande del beror på omstän­dig­he­ter som upp­hovs­man­nen rim­li­gen kan för­vän­tas avhjälpa.

Om upp­hovs­man­nen inte har rätt till infor­ma­tion enligt 29 a §, ska för­vär­va­ren på begä­ran lämna den infor­ma­tion som krävs för att upp­hovs­man­nen ska kunna bedöma om han eller hon har rätt att häva avta­let.

Avtals­vill­kor som inskrän­ker upp­hovs­man­nens rätt enligt denna para­graf är gil­tiga endast om de föl­jer av ett kol­lek­tivt för­hand­lat avtal som tilläm­pas på över­lå­tel­se­av­ta­let.
Lag (2022:1712).

29 e §   Rät­ten till häv­ning enligt 29 d § gäl­ler inte film­verk. Den gäl­ler inte hel­ler över­lå­telse av rätt till inspel­ning av ett verk på film, när film­ver­ket har spe­lats in.

Om ett verk inne­hål­ler bidrag från fler än en upp­hovs­man, kan upp­hovs­män­nen endast gemen­samt lämna upp­ma­ning och häv­nings­för­kla­ring som avses i 29 d §. Lag (2022:1712).

Avtal om offent­ligt fram­fö­rande m.m.

30 §   Om en över­lå­telse avser rätt att över­föra ett verk till all­män­he­ten eller att fram­föra det offent­ligt, ska över­lå­tel­sen gälla i tre år och inte med­föra ensam­rätt. Detta gäl­ler dock inte film­verk. Lag (2022:1712).

För­lags­av­tal

31 §   Genom för­lags­av­tal över­lå­ter upp­hovs­man­nen till för­läg­gare rätt att genom tryck eller lik­nande för­fa­rande mång­fal­diga och utgiva lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk.

Manu­skript eller annat exem­plar av ver­ket, efter vil­ket detta skall åter­gi­vas, för­blir i upp­hovs­man­nens ägo.

32 §   För­läg­ga­ren har rätt att utgiva en upp­laga, vil­ken ej må över­stiga av lit­te­rärt verk 2 000, av musi­ka­liskt verk 1 000 och av konst­verk 200 exem­plar.

Med upp­laga för­stås vad för­läg­ga­ren på en gång låter fram­ställa.

33 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1712).

34 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1712).

35 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1712).

36 §   Påbör­jas fram­ställ­ning av ny upp­laga senare än ett år efter det före­gå­ende upp­laga utgavs, skall upp­hovs­man­nen före fram­ställ­ningen erhålla till­fälle att göra sådana änd­ringar i ver­ket, som kunna vid­ta­gas utan oskä­lig kost­nad och icke ändra ver­kets karak­tär.

37 §   Upp­hovs­man­nen har icke rätt att på nytt utgiva ver­ket i den form och på det sätt som avses i avta­let, för­rän den eller de upp­la­gor som för­läg­ga­ren äger utgiva bli­vit slut­sålda.

Lit­te­rärt verk må dock sedan fem­ton år för­flu­tit efter det år, då utgiv­ningen påbör­ja­des, av upp­hovs­man­nen inta­gas i upp­laga av hans sam­lade eller valda arbe­ten.

38 §   Bestäm­mel­serna om för­lags­av­tal tilläm­pas inte på bidrag till en tid­ning eller tid­skrift. Lag (2022:1712).

Avtal om film­ning

39 §   Över­lå­telse av rätt till inspel­ning av lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk på film omfat­tar rätt att genom fil­men på bio­graf, i tele­vi­sion eller annor­le­des göra ver­ket till­gäng­ligt för all­män­he­ten samt att i fil­men åter­giva talade inslag i text eller över­sätta dem till annat språk. Vad sålunda stad­gats gäl­ler icke musi­ka­liskt verk. Lag (1973:363).

40 §   Har upp­hävts genom lag (2022:1712).

Dator­pro­gram ska­pade i anställ­nings­för­hål­lan­den

40 a §   Upp­hovs­rät­ten till ett dator­pro­gram, som ska­pas av en arbets­ta­gare som ett led i hans arbets­upp­gif­ter eller efter instruk­tio­ner av arbets­gi­va­ren, över­går till arbets­gi­va­ren, såvida inte något annat har avta­lats. Lag (1992:1687).

Upp­hovs­rät­tens över­gång vid upp­hovs­man­nens död, m.m.

41 §   Efter upp­hovs­man­nens död är, utan hin­der av 10 kap. 3 § första styc­ket äkten­skaps­bal­ken, före­skrif­terna om bodel­ning, arv och tes­ta­mente tillämp­liga på upp­hovs­rät­ten. Avträds boet till för­valt­ning av bout­red­nings­man, får denne inte utan döds­bo­de­lä­gar­nas sam­tycke utnyttja ver­ket på annat sätt än som förut har skett.

Upp­hovs­man­nen äger genom tes­ta­mente, med bin­dande ver­kan även för efter­le­vande make och brös­tar­vingar, giva före­skrif­ter om rät­tens utö­vande eller bemyn­diga annan att med­dela dylika före­skrif­ter. Lag (1987:800).

42 §   Upp­hovs­rätt må ej tagas i mät hos upp­hovs­man­nen själv eller hos någon, till vil­ken rät­ten över­gått på grund av bodel­ning, arv eller tes­ta­mente. Samma lag vare beträf­fande manu­skript, så ock i fråga om exem­plar av sådant konst­verk som ej bli­vit utställt, utbju­det till salu eller eljest god­känt för offent­lig­gö­rande. Lag (1987:800).


3 a kap. Avtalsli­cen­ser

Gemen­samma bestäm­mel­ser om avtalsli­cen­ser

42 a §   En avtalsli­cens som avses i 42 b-42 i och 42 k §§ gäl­ler för utnytt­jande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnytt­jande av verk på sådant sätt med en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal upp­hovs­män till i Sve­rige använda verk på områ­det. Avtalsli­cen­sen ger använ­da­ren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avta­let trots att ver­kens upp­hovs­män inte före­träds av orga­ni­sa­tio­nen. För att ett verk ska få utnytt­jas med stöd av 42 c § krävs att avta­let med orga­ni­sa­tio­nen har ingåtts av någon som bedri­ver under­vis­nings­verk­sam­het i orga­ni­se­rade for­mer. För att ett verk ska få utnytt­jas med stöd av 42 i § krävs att den avtals­slu­tande orga­ni­sa­tio­nen är en kol­lek­tiv för­valt­nings­or­ga­ni­sa­tion enligt 1 kap. 4 § 3 lagen (2016:977) om kol­lek­tiv för­valt­ning av upp­hovs­rätt.

De vill­kor i fråga om rät­ten att utnyttja ver­ket som föl­jer av avta­let gäl­ler. Upp­hovs­man­nen ska i fråga om ersätt­ning som läm­nas enligt avta­let och för­må­ner från orga­ni­sa­tio­nen vilka väsent­li­gen bekostas genom ersätt­ningen vara lik­ställd med de upp­hovs­män som orga­ni­sa­tio­nen före­trä­der. Upp­hovs­man­nen har dock oav­sett detta all­tid rätt till ersätt­ning som hän­för sig till utnytt­jan­det, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då ver­ket utnytt­ja­des. Krav på ersätt­ning får rik­tas endast mot orga­ni­sa­tio­nen.

Gente­mot den som använ­der ett verk med stöd av 42 f § får krav på ersätt­ning göras gäl­lande endast av de avtals­slu­tande orga­ni­sa­tio­nerna. Kra­ven ska fram­stäl­las sam­ti­digt.
Lag (2022:1712).

Avtalsli­cens för myn­dig­he­ter, före­tag och orga­ni­sa­tio­ner m.fl.

42 b §   Riks­da­gen, beslu­tande kom­mu­nala för­sam­lingar, stat­liga och kom­mu­nala myn­dig­he­ter samt före­tag och orga­ni­sa­tio­ner får för att till­go­dose beho­vet av infor­ma­tion inom sin verk­sam­het fram­ställa exem­plar av samt över­föra och fram­föra offent­lig­gjorda lit­te­rära verk och konst­verk, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §.

Första styc­ket gäl­ler inte, om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen, över­fö­ringen eller fram­fö­ran­det.
Lag (2013:691).

Avtalsli­cens för under­vis­nings­verk­sam­het

42 c §   För under­vis­nings­än­da­mål får exem­plar fram­stäl­las av offent­lig­gjorda verk, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §.
Exem­pla­ren får använ­das endast i under­vis­nings­verk­sam­het som omfat­tas av det avtal som för­ut­sätts för upp­koms­ten av avtalsli­cen­sen.

Första styc­ket gäl­ler inte, om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen. Lag (2005:359).

Avtalsli­cens för arkiv och bib­li­o­tek

42 d §   Arkiv och bib­li­o­tek får fram­ställa exem­plar av verk som ingår i de egna sam­ling­arna och till­gäng­lig­göra offent­lig­gjorda sådana verk för all­män­he­ten, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §.

Första styc­ket gäl­ler inte, om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen eller till­gäng­lig­gö­ran­det, eller om det av andra skäl finns sär­skild anled­ning att anta att upp­hovs­man­nen mot­sät­ter sig för­fo­gan­det. Lag (2017:323).

Avtalsli­cen­ser för radio och tv

42 e §   Ett radio-​​ eller tv-​före­tag får sända ut offent­lig­gjorda lit­te­rära och musi­ka­liska verk samt offent­lig­gjorda konst­verk, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §. Om ver­ket ingår i ett radio-​​ eller tv-​pro­gram som före­ta­get sän­der ut, får före­ta­get också över­föra ver­ket till all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till det från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer. Före­ta­get får även fram­ställa sådana exem­plar som är nöd­vän­diga för över­fö­ringen.

Första styc­ket gäl­ler inte sce­niska verk och inte hel­ler andra verk, om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot utsänd­ningen eller över­fö­ringen, eller om det av andra skäl finns sär­skild anled­ning att anta att upp­hovs­man­nen mot­sät­ter sig för­fo­gan­det. Första styc­ket gäl­ler inte sådan vida­re­sänd­ning som avses i 42 f §.

Vid utsänd­ning över satel­lit gäl­ler avtalsli­cen­sen endast om sän­dar­fö­re­ta­get sam­ti­digt verk­stäl­ler utsänd­ning genom en mark­sän­dare. Lag (2013:691).

42 f §   Var och en har rätt att till all­män­he­ten sam­ti­digt och oför­änd­rat åter­ut­sända (vida­re­sända) verk som ingår i en ljudradio-​​ eller tv-​utsänd­ning, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §.

Första styc­ket gäl­ler inte verk till vilka rät­tig­he­terna till vida­re­sänd­ning inne­has av det radio-​​ eller tv-​före­tag som sän­der ut den ursprung­liga sänd­ningen. Lag (2021:357).

42 g §   Ett radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­tag får, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §, över­föra offent­lig­gjorda verk till all­män­he­ten, om ver­ken ingår i egna eller av före­ta­get beställda pro­duk­tio­ner som har sänts ut före den 1 juli 2005. Före­ta­get får också fram­ställa sådana exem­plar av ver­ken som är nöd­vän­diga för över­fö­ringen.

Första styc­ket gäl­ler inte om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot över­fö­ringen eller exem­plar­fram­ställ­ningen, eller om det av andra skäl finns sär­skild anled­ning att anta att upp­hovs­man­nen mot­sät­ter sig för­fo­gan­det. Lag (2011:94).

Avtalsli­cens för använd­ning av verk som ingår i presspubli­ka­tio­ner

42 h §   En leve­ran­tör av en infor­ma­tions­sam­häl­lets tjänst får, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a §, över­föra verk till all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till ver­ken från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer, om ver­ken ingår i en presspubli­ka­tion som avses i 48 c § och utnytt­jan­det sker online. Leve­ran­tö­ren får också fram­ställa sådana exem­plar av ver­ken som är nöd­vän­diga för över­fö­ringen.

Första styc­ket gäl­ler inte, om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen eller över­fö­ringen, eller om det av andra skäl finns sär­skild anled­ning att anta att upp­hovs­man­nen mot­sät­ter sig för­fo­gan­det. Lag (2022:1712).

Avtalsli­cens för använd­ning av verk som ingår i kul­tur­arvs­in­sti­tu­tio­ners sam­lingar men som inte finns i han­deln

42 i §   Bib­li­o­tek och museer som är till­gäng­liga för all­män­he­ten, arkiv samt insti­tu­tio­ner för film- eller lju­dar­vet får, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a § och för­u­tom i fall som avses i 42 j §, fram­ställa exem­plar av verk som ingår i de egna sam­ling­arna och till­gäng­lig­göra sådana verk för all­män­he­ten, om det kan antas att ver­ket inte finns till­gäng­ligt i han­deln.

Första styc­ket gäl­ler inte använd­ning som sker i för­värvs­syfte och inte hel­ler om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen eller till­gäng­lig­gö­ran­det.
Lag (2022:1712).

42 j §   Bestäm­mel­serna i 42 i § gäl­ler inte bestånd av verk som till över­vä­gande del består av verk med anknyt­ning till ett land som inte ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det genom att
   1. om ver­ket i andra fall än som avses i 3 har getts ut, den första utgiv­ningen har skett i ett sådant land,
   2. om ver­ket i andra fall än som avses i 3 inte har getts ut men sänts ut i radio eller tv, den första utsänd­ningen har skett i ett sådant land,
   3. om det är ett film­verk, pro­du­cen­ten har sitt säte eller sin hem­vist i ett sådant land, eller
   4. ver­kets upp­hovs­man är med­bor­gare i ett sådant land och det sak­nas anknyt­ning som avses i 1-3 till något land.

Trots första styc­ket gäl­ler 42 i § om den avtals­slu­tande orga­ni­sa­tio­nen före­trä­der ett fler­tal upp­hovs­män till verk som används i det land till vil­ket ver­ken i bestån­det till över­vä­gande del har anknyt­ning. Lag (2022:1712).

Gene­rell avtalsli­cens

42 k §   Var och en får inom ett avgrän­sat använd­nings­om­råde fram­ställa exem­plar av verk eller till­gäng­lig­göra offent­lig­gjorda verk för all­män­he­ten också i andra fall än de som anges i 42 b-42 g §§, om avtalsli­cens gäl­ler enligt 42 a § och det är en för­ut­sätt­ning för utnytt­jan­det att använ­da­ren genom avta­let med orga­ni­sa­tio­nen ges rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avta­let trots att ver­kens upp­hovs­män inte före­träds av orga­ni­sa­tio­nen.

Första styc­ket gäl­ler inte, om upp­hovs­man­nen hos någon av de avtals­slu­tande par­terna har med­de­lat för­bud mot exem­plar­fram­ställ­ningen eller till­gäng­lig­gö­ran­det, eller om det av andra skäl finns sär­skild anled­ning att anta att upp­hovs­man­nen mot­sät­ter sig för­fo­gan­det. Lag (2022:1712).


4 Kap. Upp­hovs­rät­tens gil­tig­het

43 §   Upp­hovs­rätt till ett verk gäl­ler till utgången av sjut­tionde året efter det år då upp­hovs­man­nen avled eller, i fråga om verk som avses i 6 §, efter den sist avlidne upp­hovs­man­nens dödsår.

I stäl­let för det som anges i första styc­ket gäl­ler upp­hovs­rätt till
   1. ett film­verk, till utgången av sjut­tionde året efter döds­å­ret för den sist avlidne av huvud­re­gis­sö­ren, manus­för­fat­ta­ren, dia­log­för­fat­ta­ren och kom­po­si­tö­ren av musik som har ska­pats spe­ci­ellt för ver­ket, och
   2. ett musi­ka­liskt verk med text, till utgången av sjut­tionde året efter döds­å­ret för den sist avlidne av kom­po­si­tö­ren och text­för­fat­ta­ren, om musik och text har ska­pats spe­ci­ellt för ver­ket. Lag (2013:691).

44 §   För verk som har offent­lig­gjorts utan att upp­hovs­man­nen har bli­vit angi­ven med sitt namn eller med sin all­mänt kända pseu­do­nym eller sig­na­tur gäl­ler upp­hovs­rät­ten intill utgången av sjut­tionde året efter det år då ver­ket offent­lig­gjor­des. Om ver­ket består av två eller flera delar, räk­nas tiden för varje del för sig.

Om upp­hovs­man­nen inom den tid som anges i första styc­ket avslö­jar sin iden­ti­tet, gäl­ler bestäm­mel­serna i 43 §.

För verk som inte har offent­lig­gjorts och vars upp­hovs­man inte är känd gäl­ler upp­hovs­rät­ten intill utgången av sjut­tionde året efter det år då ver­ket ska­pa­des.

44 a §   Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §, har den som där­ef­ter för första gången ger ut eller offent­lig­gör ver­ket sådan rätt till ver­ket som sva­rar mot de eko­no­miska rät­tig­he­ter som inne­fat­tas i upp­hovs­rät­ten. Rät­ten gäl­ler intill utgången av tju­go­femte året efter det år då ver­ket gavs ut eller offent­lig­gjor­des. Lag (1995:1273).


5 Kap. Vissa upp­hovs­rät­ten när­stå­ende rät­tig­he­ter

Utö­vande konst­nä­rer

45 §   En utö­vande konst­när har, med de inskränk­ningar som före­skrivs i denna lag, en ute­slu­tande rätt att för­foga över sitt fram­fö­rande av ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk eller ett uttryck av folk­lore genom att
   1. ta upp fram­fö­ran­det på en gram­mo­fon­skiva, en film eller en annan anord­ning, genom vil­ken det kan åter­ges,
   2. fram­ställa exem­plar av en upp­tag­ning av fram­fö­ran­det, och
   3. göra fram­fö­ran­det eller en upp­tag­ning av det till­gäng­ligt för all­män­he­ten.

De rät­tig­he­ter som avses i första styc­ket 2 och 3 gäl­ler till utgången av fem­tionde året efter det år då fram­fö­ran­det gjor­des. Om upp­tag­ningen har getts ut eller offent­lig­gjorts inom fem­tio år från fram­fö­ran­det, gäl­ler rät­tig­he­terna i stäl­let till utgången av det fem­tionde eller, för ljudupp­tag­ningar, sjut­tionde året efter det år då upp­tag­ningen först gavs ut eller offent­lig­gjor­des.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra-​​fjärde styc­kena, 3, 6-9, 11-13 och 15 a-16 §§, 16 a § tredje styc­ket, 16 e-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 k-26 m och 27-29 e §§, 39 § första meningen samt i 41-42 k §§ ska tilläm­pas i fråga om fram­fö­ran­den som avses i denna para­graf. När det gäl­ler rätt till en ljudupp­tag­ning som en utö­vande konst­när har över­lå­tit till en fram­stäl­lare av ljudupp­tag­ningar ska dock 29 d § inte tilläm­pas efter det fem­tionde året efter det år då upp­tag­ningen först gavs ut eller, om den inte getts ut, det år då den först offent­lig­gjor­des.

När ett exem­plar av en upp­tag­ning enligt denna para­graf med den utö­vande konst­nä­rens sam­tycke har över­lå­tits inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det får exem­pla­ret spri­das vidare.

Fjärde styc­ket ger inte rätt att till­han­da­hålla all­män­he­ten
   1. exem­plar av en upp­tag­ning genom uthyr­ning eller andra jäm­för­liga rätts­hand­lingar, eller
   2. exem­plar av en film eller annan anord­ning på vil­ken rör­liga bil­der tagits upp genom utlå­ning. Lag (2022:1712).

45 a §   Om en utö­vande konst­när som har rätt till en ljudupp­tag­ning enligt 45 § har över­lå­tit denna rätt till en fram­stäl­lare av ljudupp­tag­ningar mot en engångs­er­sätt­ning, har konst­nä­ren rätt till sär­skild ersätt­ning av fram­stäl­la­ren (tilläggs­er­sätt­ning) för varje år som föl­jer på det fem­tionde året efter det år då upp­tag­ningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offent­lig­gjor­des. Om två eller flera konst­nä­rer som har rätt till tilläggs­er­sätt­ning sam­ver­kat vid fram­fö­ran­det, till­kom­mer ersätt­ningen dem gemen­samt.

Tilläggs­er­sätt­ningen ska uppgå till tjugo pro­cent av de intäk­ter som fram­stäl­la­ren haft till följd av rät­ten att utnyttja upp­tag­ningen. Fram­stäl­la­rens intäk­ter från uthyr­ning av upp­tag­ningen eller ersätt­ning till fram­stäl­la­ren med stöd av 26 k eller 47 § ska dock inte tas med vid beräk­ningen.

Ett avtals­vill­kor som inskrän­ker konst­nä­rens rätt enligt denna para­graf är ogil­tigt. Lag (2013:691).

45 b §   Endast en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal ersätt­nings­be­rät­ti­gade utö­vande konst­nä­rer på områ­det får kräva in tilläggs­er­sätt­ning enligt 45 a §. Orga­ni­sa­tio­nen ska kräva in ersätt­ningen och för­dela den mel­lan de ersätt­nings­be­rät­ti­gade, efter avdrag för ersätt­ning till orga­ni­sa­tio­nen för dess omkost­na­der. Vid för­del­ningen ska konst­nä­rer som inte före­träds av orga­ni­sa­tio­nen vara lik­ställda med konst­nä­rer som orga­ni­sa­tio­nen före­trä­der.

Fram­stäl­la­ren ska på begä­ran av orga­ni­sa­tio­nen lämna det under­lag som krävs för att ersätt­ningen ska kunna beräk­nas.
Lag (2016:979).

45 c §   Om en utö­vande konst­när som har rätt till en ljudupp­tag­ning enligt 45 § har över­lå­tit denna rätt till en fram­stäl­lare av ljudupp­tag­ningar mot åter­kom­mande betal­ning, har konst­nä­ren, efter det fem­tionde året efter det år då upp­tag­ningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offent­lig­gjor­des, rätt till betal­ning utan avräk­ning för för­skott eller avräk­ning på någon annan grund. Avräk­ning får dock ske om konst­nä­ren uttryck­li­gen god­känt det. Lag (2013:691).

45 d §   Om en utö­vande konst­när som har rätt till en ljudupp­tag­ning enligt 45 § har över­lå­tit denna rätt till en fram­stäl­lare av ljudupp­tag­ningar, har konst­nä­ren, efter det fem­tionde året efter det år då upp­tag­ningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offent­lig­gjor­des, rätt att häva avta­let om
   1. fram­stäl­la­ren inte bju­der ut upp­tag­ningen till för­sälj­ning i till­räck­ligt antal exem­plar och över­för den till all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till den från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer, och
   2. konst­nä­ren har upp­ma­nat fram­stäl­la­ren att göra upp­tag­ningen till­gäng­lig för all­män­he­ten på de sätt som anges i 1 och fram­stäl­la­ren inte inom ett år från upp­ma­ningen gör detta.

Om två eller flera konst­nä­rer har sam­ver­kat vid fram­fö­ran­det och över­lå­tit sina rät­tig­he­ter till upp­tag­ningen till fram­stäl­la­ren, kan de endast gemen­samt lämna upp­ma­ning och häv­nings­för­kla­ring.

Om avta­let hävs, har konst­nä­ren rätt att behålla mot­ta­gen ersätt­ning.

Ett avtals­vill­kor som inskrän­ker konst­nä­rens rätt enligt denna para­graf är ogil­tigt. Lag (2013:691).

Fram­stäl­lare av ljud- eller bildupp­tag­ningar

46 §   En fram­stäl­lare av upp­tag­ningar av ljud eller rör­liga bil­der har, med de inskränk­ningar som före­skrivs i denna lag, en ute­slu­tande rätt att för­foga över sin upp­tag­ning genom att
   1. fram­ställa exem­plar av upp­tag­ningen, och
   2. göra upp­tag­ningen till­gäng­lig för all­män­he­ten.

De rät­tig­he­ter som avses i första styc­ket gäl­ler till dess fem­tio år har för­flu­tit efter det år då upp­tag­ningen gjor­des. Om en ljudupp­tag­ning ges ut inom denna tid, gäl­ler rät­tig­he­terna i stäl­let till utgången av det sjut­tionde året efter det år då ljudupp­tag­ningen första gången gavs ut. Om ljudupp­tag­ningen inte ges ut under nämnda tid men offent­lig­görs under samma tid, gäl­ler rät­tig­he­terna i stäl­let till utgången av det sjut­tionde året efter det år då ljudupp­tag­ningen först offent­lig­gjor­des. Hävs ett avtal enligt 45 d §, gäl­ler dock inte längre rät­tig­he­terna. Om en upp­tag­ning av rör­liga bil­der har getts ut eller offent­lig­gjorts inom fem­tio år från upp­tag­ningen, gäl­ler rät­tig­he­terna enligt första styc­ket till dess fem­tio år har för­flu­tit efter det år då upp­tag­ningen av rör­liga bil­der först gavs ut eller offent­lig­gjor­des.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra-​​fjärde styc­kena, 6-9 §§, 11 § andra styc­ket, 11 a, 12, 13 och 15 a-16 §§, 16 a § tredje styc­ket, 16 e-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 k-26 m och 42 a- 42 k §§ ska tilläm­pas i fråga om upp­tag­ningar som avses i denna para­graf. I fråga om ljudupp­tag­ningar ska dess­utom det som gäl­ler för film­verk enligt 16 a och 16 b §§ samt 16 c § första, andra och fjärde-​​sjätte styc­kena tilläm­pas.

När ett exem­plar av en upp­tag­ning enligt denna para­graf med fram­stäl­la­rens sam­tycke har över­lå­tits inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det får exem­pla­ret spri­das vidare.

Fjärde styc­ket ger inte rätt att till­han­da­hålla all­män­he­ten
   1. exem­plar av en upp­tag­ning genom uthyr­ning eller andra jäm­för­liga rätts­hand­lingar, eller
   2. exem­plar av en film eller annan anord­ning på vil­ken rör­liga bil­der tagits upp genom utlå­ning. Lag (2022:1712).

Använd­ning av ljudupp­tag­ningar för offent­ligt fram­fö­rande m.m.

47 §   Oav­sett bestäm­mel­serna i 45 § första styc­ket och 46 § första styc­ket får ljudupp­tag­ningar använ­das vid
   1. ett offent­ligt fram­fö­rande, eller
   2. en över­fö­ring till all­män­he­ten utom i fall då över­fö­ringen sker på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till ljudupp­tag­ning­arna från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer.

Vid använd­ning som avses i första styc­ket har fram­stäl­la­ren samt de utö­vande konst­nä­rer vars fram­fö­rande finns på upp­tag­ningen rätt till ersätt­ning. Om två eller flera konst­nä­rer har sam­ver­kat vid fram­fö­ran­det, kan den rätt som till­kom­mer dem göras gäl­lande endast av dem gemen­samt. Mot den som har använt anord­ningen ska konst­nä­rer och fram­stäl­lare göra gäl­lande sina krav sam­ti­digt.

Används en ljudupp­tag­ning vid över­fö­ring i form av en ljudradio-​​ eller tv-​utsänd­ning som sam­ti­digt och oför­änd­rat åter­ut­sänds (vida­re­sänds) till all­män­he­ten gäl­ler föl­jande. Gente­mot den som vida­re­sän­der får krav på ersätt­ning göras gäl­lande endast genom sådana orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der ett fler­tal utö­vande konst­nä­rer eller fram­stäl­lare vars fram­fö­ran­den eller upp­tag­ningar används i Sve­rige. Orga­ni­sa­tio­nerna ska fram­ställa kra­ven sam­ti­digt med de krav som avses i 42 a § tredje styc­ket.

Bestäm­mel­sen i 11 § andra styc­ket ska tilläm­pas i de fall som avses i denna para­graf.

Denna para­graf gäl­ler inte ljud­film. Lag (2021:357).

Radio-​​ och tv-​före­tag

48 §   Ett radio-​​ eller tv-​före­tag har, med de inskränk­ningar som före­skrivs i denna lag, en ute­slu­tande rätt att för­foga över en ljudradio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning genom att
   1. ta upp utsänd­ningen på en anord­ning genom vil­ken den kan åter­ges,
   2. fram­ställa exem­plar av en upp­tag­ning av utsänd­ningen,
   3. sprida exem­plar av en upp­tag­ning av utsänd­ningen till all­män­he­ten,
   4. tillåta åter­ut­sänd­ning eller en åter­giv­ning för all­män­he­ten på plat­ser där all­män­he­ten har till­träde mot inträ­des­av­gift, eller
   5. tillåta att en upp­tag­ning av utsänd­ningen på tråd­bun­den eller tråd­lös väg över­förs till all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till upp­tag­ningen från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer.

De rät­tig­he­ter som avses i första styc­ket 2, 3 och 5 gäl­ler till utgången av fem­tionde året efter det år då utsänd­ningen ägde rum.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra styc­ket, 6-9 §§, 11 § andra styc­ket, 11 a, 12, 13 och 15 a-16 §§, 16 a § tredje styc­ket, 16 e-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 42 a, 42 b, 42 d och 42 g-42 k §§ ska tilläm­pas i fråga om ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ningar som avses i denna para­graf.

När ett exem­plar av en upp­tag­ning enligt denna para­graf med före­ta­gets sam­tycke har över­lå­tits inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det får exem­pla­ret spri­das vidare.

Om ett radio-​​ eller tv-​före­tag har krav på ersätt­ning för en sådan vida­re­sänd­ning som avses i 42 f § och som har skett med före­ta­gets sam­tycke, ska före­ta­get fram­ställa sitt krav sam­ti­digt med de krav som avses i 42 a § tredje styc­ket.
Lag (2022:1712).

48 a §   Om ett tele­vi­sions­fö­re­tag ensamt har rätt att sända ut ett eve­ne­mang av stort all­mä­nin­tresse får, trots 48 §, andra tele­vi­sions­fö­re­tag som är eta­ble­rade i ett land som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det återge utdrag ur tele­vi­sions­ut­sänd­ningen från eve­ne­manget i sina tele­vi­sions­ut­sänd­ningar av all­männa nyhets­pro­gram.
Tele­vi­sions­fö­re­ta­get får även återge utdra­get när en upp­tag­ning av nyhets­pro­gram­met där­ef­ter över­förs till all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till upp­tag­ningen från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer.

Utdra­get får inte vara längre än vad som moti­ve­ras av infor­ma­tions­syf­tet. Det får inte hel­ler åter­ges längre tid efter eve­ne­manget än vad som moti­ve­ras av nyhets­in­tres­set.

Bestäm­mel­serna i 11 § andra styc­ket ska tilläm­pas i de fall som avses i första styc­ket. Lag (2010:697).

Fram­stäl­lare av presspubli­ka­tio­ner

48 b §   Den som har fram­ställt en presspubli­ka­tion har, med de inskränk­ningar som före­skrivs i denna lag, en ute­slu­tande rätt att genom en infor­ma­tions­sam­häl­lets tjänst och för använd­ning online för­foga över sin presspubli­ka­tion genom att
   1. fram­ställa exem­plar av presspubli­ka­tio­nen, och
   2. göra presspubli­ka­tio­nen till­gäng­lig för all­män­he­ten på ett sådant sätt att enskilda kan få till­gång till den från en plats och vid en tid­punkt som de själva väl­jer.

Rät­ten enligt första styc­ket omfat­tar inte
   1. en använ­da­res för­fo­gande som inte sker i för­värvs­syfte,
   2. hyper­länk­nings­åt­gär­der, eller
   3. använd­ning av enstaka ord eller myc­ket korta utdrag ur en presspubli­ka­tion.

Rät­ten enligt första styc­ket gäl­ler till utgången av det andra året efter det år då presspubli­ka­tio­nen offent­lig­gjor­des.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra styc­ket, 6-9 §§, 11 § andra styc­ket, 11 a och 15 a-16 §§, 16 a § tredje styc­ket, 16 e- 17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e och 42 a-42 k §§ ska tilläm­pas i fråga om presspubli­ka­tio­ner som avses i denna para­graf. Lag (2022:1712).

48 c §   Med en presspubli­ka­tion avses i 48 b § en sam­ling av i huvud­sak lit­te­rära verk av jour­na­lis­tiskt slag, som inte fram­ställs för veten­skap­liga eller aka­de­miska ända­mål, och som
   1. utgör ett enskilt objekt av en tid­skrift eller en regel­bun­det upp­da­te­rad pub­li­ka­tion under en gemen­sam titel,
   2. har till syfte att ge all­män­he­ten infor­ma­tion som avser nyhe­ter eller andra teman, och
   3. fram­ställs på ini­ti­a­tiv av en tjäns­te­le­ve­ran­tör under den­nes redak­tio­nella ansvar och kon­troll. Lag (2022:1712).

48 d §   De upp­hovs­män vars verk ingår i en presspubli­ka­tion har rätt till en lämp­lig andel av de intäk­ter som fram­stäl­la­ren av presspubli­ka­tio­nen får från leve­ran­tö­rer av infor­ma­tions­sam­häl­lets tjäns­ter för utnytt­jan­den enligt den rätt som föl­jer av 48 b §.

Endast en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal upp­hovs­män till i Sve­rige använda verk på områ­det har rätt att kräva in ersätt­ning enligt första styc­ket. Orga­ni­sa­tio­nen ska kräva in ersätt­ningen och för­dela den mel­lan de ersätt­nings­be­rät­ti­gade, efter avdrag för ersätt­ning till orga­ni­sa­tio­nen för dess omkost­na­der. Vid för­del­ningen ska upp­hovs­män som inte före­träds av orga­ni­sa­tio­nen vara lik­ställda med upp­hovs­män som orga­ni­sa­tio­nen före­trä­der.

Fram­stäl­la­ren av presspubli­ka­tio­nen ska på begä­ran av orga­ni­sa­tio­nen lämna det under­lag som krävs för att ersätt­ningen ska kunna beräk­nas. Lag (2022:1712).

Fram­stäl­lare av kata­lo­ger m.m.

49 §   Den som har fram­ställt en kata­log, en tabell eller ett annat dylikt arbete i vil­ket ett stort antal upp­gif­ter har sam­man­ställts eller vil­ket är resul­ta­tet av en väsent­lig inve­ste­ring har ute­slu­tande rätt att fram­ställa exem­plar av arbe­tet och göra det till­gäng­ligt för all­män­he­ten.

Rät­ten enligt första styc­ket gäl­ler till dess fem­ton år har för­flu­tit efter det år då arbe­tet fram­ställ­des. Om arbe­tet har gjorts till­gäng­ligt för all­män­he­ten inom fem­ton år från fram­ställ­ningen, gäl­ler dock rät­ten till dess fem­ton år har för­flu­tit efter det år då arbe­tet först gjor­des till­gäng­ligt för all­män­he­ten.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra-​​fjärde styc­kena, 6-9 §§, 11 § andra styc­ket, 12 § första, andra och fjärde styc­kena, 13-16 §§, 16 a § tredje styc­ket, 16 e-17 c, 17 e, 19-22, 25-26 b och 26 e §§, 26 g § femte och sjätte styc­kena samt i 42 a-42 k §§ ska tilläm­pas på arbe­ten som avses i denna para­graf. Är ett sådant arbete eller en del av det före­mål för upp­hovs­rätt, får upp­hovs­rät­ten också göras gäl­lande.

Ett avtals­vill­kor som utvid­gar fram­stäl­la­rens rätt enligt första styc­ket till ett offent­lig­gjort arbete är ogil­tigt.
Lag (2022:1712).

Foto­gra­fer

49 a §   Den som har fram­ställt en foto­gra­fisk bild har ute­slu­tande rätt att fram­ställa exem­plar av bil­den och göra den till­gäng­lig för all­män­he­ten. Rät­ten gäl­ler oav­sett om bil­den används i ursprung­ligt eller änd­rat skick och oav­sett vil­ken tek­nik som utnytt­jas. Rät­ten gäl­ler dock inte om det huvud­sak­liga moti­vet för bil­den utgörs av ett konst­verk för vil­ket upp­hovs­rätt inte längre gäl­ler.

Med foto­gra­fisk bild avses även en bild som har fram­ställts genom ett för­fa­rande som är jäm­för­ligt med foto­grafi.

Rät­ten enligt första styc­ket gäl­ler till dess fem­tio år har för­flu­tit efter det år då bil­den fram­ställ­des.

Bestäm­mel­serna i 2 § andra-​​fjärde styc­kena, 3, 7-9, 11 och 11 a §§, 12 § första och fjärde styc­kena, 13 och 15-16 §§, 16 a § tredje styc­ket, 16 e-17 c, 17 e, 19-21 och 23 §§, 24 § första styc­ket, 25-26 b, 26 e, 26 k-28, 29-29 e, 31, 32, 36-38, 41-42 k och 50-52 §§ ska tilläm­pas på bil­der som avses i denna para­graf. Om en sådan bild är före­mål för upp­hovs­rätt, får upp­hovs­rät­ten också göras gäl­lande. Lag (2022:1712).


6 Kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser

49 b §   Om någon sän­der ut det som ett radio-​​ eller tv-​före­tag till­han­da­hål­ler denne utan att radio-​​ eller tv-​före­ta­get sam­ti­digt sän­der ut det som till­han­da­hålls, ska även radio-​​ eller tv-​före­ta­get anses delta i över­fö­ringen till all­män­he­ten av de verk och andra pre­sta­tio­ner som ingår i utsänd­ningen.
Lag (2021:357).

49 c §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för den som använ­der verk enligt 16 e § eller ingår ett avtal som avses i 42 i § att till Euro­pe­iska uni­o­nens imma­te­ri­al­rätts­myn­dig­het lämna de upp­gif­ter som, enligt Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv (EU) 2019/790 av den 17 april 2019 om upp­hovs­rätt och när­stå­ende rät­tig­he­ter på den digi­tala inre mark­na­den och om änd­ring av direk­ti­ven 96/9/EG och 2001/29/EG, ska till­gäng­lig­gö­ras på den webb­por­tal som myn­dig­he­ten till­han­da­hål­ler. Lag (2022:1712).

50 §   Lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk må ej göras till­gäng­ligt för all­män­he­ten under sådan titel, pseu­do­nym eller sig­na­tur, att ver­ket eller dess upp­hovs­man lätt kan för­väx­las med förut offent­lig­gjort verk eller dess upp­hovs­man.

51 §   Om lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk åter­gi­ves offent­ligt på ett sätt som krän­ker den and­liga odling­ens intres­sen, äger dom­stol på talan av myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer vid vite med­dela för­bud mot åter­gi­van­det. Vad nu är sagt skall ej gälla åter­gi­vande som sker under upp­hovs­man­nens livs­tid. Lag (1978:488).

52 §   I sam­band med utdö­mande av vite äger rät­ten efter vad som fin­nes skä­ligt före­skriva åtgär­der för att före­bygga miss­bruk av exem­plar som avses med för­bud enligt 51 §, så ock av före­mål som kan använ­das endast för fram­ställ­ning därav. Sådan före­skrift må avse, att egen­do­men skall för­stö­ras eller på visst sätt änd­ras.

Vad i denna para­graf stad­gas gäl­ler ej mot den som i god tro för­vär­vat egen­do­men eller sär­skild rätt där­till.

Egen­dom som avses i första styc­ket må i avbi­dan på före­skrift som där sägs tagas i beslag; där­vid skall vad om beslag i brott­mål i all­män­het är stad­gat äga mot­sva­rande tillämp­ning.

52 a §   Om någon vill utföra en vida­re­sänd­ning genom kabel av verk och andra pre­sta­tio­ner som ingår i en ljudradio-​​ eller tv-​utsänd­ning och begär men inte på öns­kade vill­kor får avtal om detta hos en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal rät­tig­hets­ha­vare till i Sve­rige använda verk eller pre­sta­tio­ner på områ­det eller hos ett radio-​​ eller tv-​före­tag som verk­stäl­ler utsänd­ningar inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES), har denne på begä­ran rätt till för­hand­ling med orga­ni­sa­tio­nen respek­tive före­ta­get.

En för­hand­lings­skyl­dig part ska själv eller genom ombud inställa sig vid för­hand­lings­sam­man­träde och, om det behövs, lägga fram ett moti­ve­rat för­slag till lös­ning av den fråga som för­hand­lingen avser. Par­terna kan gemen­samt välja en annan form för för­hand­ling än sam­man­träde.

Den som bry­ter mot bestäm­mel­sen i andra styc­ket ska ersätta upp­kom­men skada. Vid bedö­mande av om och i vil­ken utsträck­ning skada har upp­kom­mit för någon ska hän­syn tas även till den­nes intresse av att bestäm­mel­sen iakt­tas och till övriga omstän­dig­he­ter av annat än rent eko­no­misk bety­delse.

Den som vill utföra en vida­re­sänd­ning genom annan tek­nik än kabel och ett radio-​​ eller tv-​före­tag som verk­stäl­ler utsänd­ningar inom EES ska för­handla om licen­sie­ring av rät­tig­he­ter till vida­re­sänd­ningen i enlig­het med god affärs­sed. Lag (2021:357).


6 a kap. Skydd för tek­niska åtgär­der m.m.

Inle­dande bestäm­mel­ser

52 b §   I detta kapi­tel finns bestäm­mel­ser om skydd för tek­niska åtgär­der och elektro­nisk infor­ma­tion om rät­tig­hets­för­valt­ning.

Med tek­nisk åtgärd avses i detta kapi­tel varje verk­nings­full tek­nik, anord­ning eller kom­po­nent som har utfor­mats för att vid nor­malt bruk hindra eller begränsa exem­plar­fram­ställ­ning eller till­gäng­lig­gö­rande för all­män­he­ten av ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk utan sam­tycke från upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare.

Med infor­ma­tion om rät­tig­hets­för­valt­ning avses all infor­ma­tion, även i form av num­mer eller koder, som är kopp­lad till ett exem­plar av ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk eller som fram­trä­der i sam­band med över­fö­ring till all­män­he­ten av ett sådant verk och som syf­tar till att iden­ti­fi­era ver­ket, upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare eller till att upp­lysa om vill­kor för använd­ning av ver­ket. Infor­ma­tio­nen skall ha läm­nats av upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare.
Lag (2005:359).

52 c §   Bestäm­mel­serna om skydd för tek­niska åtgär­der i detta kapi­tel är inte tillämp­liga om ver­ket är ett dator­pro­gram. De är inte hel­ler tillämp­liga vid till­han­da­hål­lande av all­männa hand­lingar enligt 2 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen, vid sådan använd­ning i rätts­vår­dens eller den all­männa säker­he­tens intresse som avses i 26 b § andra styc­ket, eller vid kryp­to­gra­fisk forsk­ning.

I lagen (2000:171) om för­bud beträf­fande viss avkod­nings­ut­rust­ning finns bestäm­mel­ser som avser att för­hindra obe­hö­rig till­gång till vissa tjäns­ter. Såvitt gäl­ler tek­niska åtgär­der eller arrange­mang som används i sam­band med sådana tjäns­ter i form av ljudradio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ningar som avses i 2 § 1 i den lagen är bestäm­mel­serna om skydd för tek­niska åtgär­der i detta kapi­tel inte tillämp­liga.
Lag (2005:359).

Skydd för tek­niska åtgär­der

52 d §   Det är för­bju­det att utan sam­tycke från upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare kringgå en digi­tal eller ana­log spärr som hind­rar eller begrän­sar fram­ställ­ning av exem­plar av ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk, kringgå en tek­nisk skydds­pro­cess, exem­pel­vis en kryp­te­ring, som hind­rar eller begrän­sar till­gäng­lig­gö­rande för all­män­he­ten av ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk eller kringgå en annan tek­nisk åtgärd som hind­rar eller begrän­sar sådant till­gäng­lig­gö­rande.

Första styc­ket gäl­ler inte när någon som lov­li­gen har till­gång till ett exem­plar av ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk, kring­går en tek­nisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på ver­ket. Lag (2005:359).

52 e §   Det är för­bju­det att till­verka, impor­tera, över­föra, sprida genom att exem­pel­vis sälja eller hyra ut, eller i för­värvs­syfte inneha anord­ningar, pro­duk­ter eller kom­po­nen­ter eller att till­han­da­hålla tjäns­ter som
   1. mark­nads­förs eller utan­non­se­ras i syfte att kringgå en tek­nisk åtgärd,
   2. utö­ver att kringgå en tek­nisk åtgärd endast har ett begrän­sat intresse från för­värvs­syn­punkt eller ett begrän­sat för­värvs­mäs­sigt använd­nings­om­råde, eller
   3. huvud­sak­li­gen är utfor­made, kon­stru­e­rade, anpas­sade eller fram­tagna i syfte att möj­lig­göra eller under­lätta kring­gå­ende av en tek­nisk åtgärd. Lag (2005:359).

Rätt att i vissa fall använda verk som skyd­das av tek­niska åtgär­der

52 f §   Den som på grund av bestäm­mel­serna i 13, 15 a, 15 b, 16, 17, 17 a, 17 e, 26, 26 a eller 26 e § får utnyttja ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk har rätt att använda ett exem­plar av ett verk som denne lov­li­gen har till­gång till på sätt som anges i aktu­ell bestäm­melse även om exem­pla­ret skyd­das av en tek­nisk åtgärd.

Om en tek­nisk åtgärd hind­rar sådan använd­ning, får en dom­stol på yrkande av en berät­ti­gad använ­dare före­lägga upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare vid vite att möj­lig­göra för använ­da­ren att utnyttja ver­ket på sätt som anges i aktu­ell bestäm­melse.

I fråga om verk som har gjorts till­gäng­liga för all­män­he­ten i enlig­het med över­enskomna avtals­vill­kor på ett sätt som gör att enskilda kan få till­gång till ver­ket genom över­fö­ring från en plats och vid en tid­punkt som de själva har valt gäl­ler första och andra styc­kena endast sådan använd­ning som sker med stöd av 13, 15 a eller 15 b §, 16 § första styc­ket, 17 eller 17 a §. Lag (2022:1712).

Skydd för elektro­nisk infor­ma­tion om rät­tig­hets­för­valt­ning

52 g §   Det är för­bju­det att utan sam­tycke från upp­hovs­man­nen eller den­nes rätts­in­ne­ha­vare
   1. avlägsna eller ändra elektro­nisk infor­ma­tion om rät­tig­hets­för­valt­ning som avser ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk,
   2. för­foga över ett upp­hovs­rätts­ligt skyd­dat verk eller ett exem­plar av ver­ket som änd­rats i strid med 1 genom att sprida det, impor­tera det i sprid­nings­syfte eller över­föra det till all­män­he­ten.

Första styc­ket gäl­ler endast om den åtgärd som vid­tas orsa­kar, möj­lig­gör, under­lät­tar eller döl­jer ett intrång i en rät­tig­het som skyd­das enligt denna lag. Lag (2005:359).

Bestäm­mel­ser­nas tillämp­lig­het på när­stå­ende rät­tig­he­ter

52 h §   Det som före­skrivs om verk i detta kapi­tel ska också tilläm­pas på pre­sta­tio­ner som skyd­das enligt 45, 46, 48 och 48 b §§ samt sådana sam­man­ställ­ningar och foto­gra­fier som skyd­das enligt 49 och 49 a §§. Lag (2022:1712).


6 b kap. Sär­skilda bestäm­mel­ser om vissa onli­ne­tjäns­ter för del­ning av inne­håll

Tillämp­nings­om­rå­det

52 i §   Detta kapi­tel gäl­ler för sådana infor­ma­tions­sam­häl­lets tjäns­ter som har som ett huvud­syfte att lagra och ge all­män­he­ten till­gång till en stor mängd verk som lad­dats upp online av tjäns­ter­nas använ­dare, om
   1. tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren ord­nar och mark­nads­för ver­ken i vinst­syfte, och
   2. tjäns­ten spe­lar en vik­tig roll på inne­hålls­mark­na­den genom att kon­kur­rera med andra slags befint­liga eller poten­ti­ella onli­ne­tjäns­ter för inne­håll. Lag (2022:1712).

Tjäns­te­le­ve­ran­tö­rens upp­hovs­rätts­liga ansvar

52 j §   När en använ­dare gör ett verk till­gäng­ligt för all­män­he­ten genom att ladda upp det på tjäns­ten, ska även tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren anses över­föra ver­ket till all­män­he­ten enligt 2 § tredje styc­ket 1.

Bestäm­mel­serna i 18 § lagen (2002:562) om elektro­nisk han­del och andra infor­ma­tions­sam­häl­lets tjäns­ter ska inte tilläm­pas på det ansvar som enligt denna lag före­skrivs för en sådan över­fö­ring. Lag (2022:1712).

Ver­kan av erhållna till­stånd

52 k §   Om en tjäns­te­le­ve­ran­tör har till­stånd att över­föra ett verk till all­män­he­ten enligt 52 j § första styc­ket, ska till­stån­det även anses omfatta den över­fö­ring till all­män­he­ten som görs av använ­da­ren, under för­ut­sätt­ning att
   1. använ­da­ren inte age­rar i för­värvs­syfte, eller
   2. använ­da­rens verk­sam­het inte gene­re­rar bety­dande intäk­ter.
Lag (2022:1712).

Tjäns­te­le­ve­ran­tö­rens ansvars­fri­het

52 l §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör ska inte ansvara för en olov­lig över­fö­ring enligt 52 j § om leve­ran­tö­ren, för det fall leve­ran­tö­ren har fått en väl­grun­dad under­rät­telse från rätts­in­ne­ha­va­ren, skynd­samt hind­rar till­gång till inne­hål­let. För ansvars­fri­het krävs där­ut­ö­ver att leve­ran­tö­ren har gjort det som skä­li­gen kan krä­vas för att
   1. få till­stånd till de över­fö­ringar till all­män­he­ten som leve­ran­tö­ren gör på tjäns­ten, och
   2. säker­ställa att inne­håll som med­för intrång i upp­hovs­rät­ten till verk som rätts­in­ne­ha­varna har för­sett leve­ran­tö­ren med rele­vant och nöd­vän­dig infor­ma­tion om, inte görs till­gäng­ligt på tjäns­ten.

Vid bedöm­ningen av om leve­ran­tö­ren har gjort vad som skä­li­gen kan krä­vas ska sär­skilt beak­tas
   1. vil­ken typ av tjänst leve­ran­tö­ren till­han­da­hål­ler,
   2. vil­ken publik och omfatt­ning tjäns­ten har,
   3. vil­ken typ av verk som använ­darna av tjäns­ten lad­dar upp där, och
   4. vilka lämp­liga och effek­tiva medel för att vidta åtgär­der enligt första styc­ket 2 som finns till­gäng­liga på mark­na­den och leve­ran­tö­rens kost­nad för dem.

De åtgär­der som leve­ran­tö­ren ska vidta för ansvars­fri­het enligt denna para­graf hind­rar inte att leve­ran­tö­ren vid­tar nöd­vän­diga åtgär­der för att upp­fylla sina skyl­dig­he­ter enligt 52 o §. Lag (2022:1712).

52 m §   Det krav för ansvars­fri­het som före­skrivs i 52 l § första styc­ket 2 gäl­ler inte för en tjänst som har varit till­gäng­lig för all­män­he­ten i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det under kor­tare tid än tre år, under för­ut­sätt­ning att
   1. tjäns­te­le­ve­ran­tö­rens års­om­sätt­ning under­sti­ger ett belopp mot­sva­rande 10 mil­jo­ner euro, och
   2. anta­let unika besö­kare på tjäns­ten före­gå­ende kalen­derår inte över­steg 5 mil­jo­ner per månad i genom­snitt.
Lag (2022:1712).

Rätt till infor­ma­tion

52 n §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör ska på begä­ran av en rätts­in­ne­ha­vare eller en använ­dare lämna infor­ma­tion om de åtgär­der leve­ran­tö­ren vid­tar enligt 52 l §.

Om leve­ran­tö­ren har ingått ett avtal med en rätts­in­ne­ha­vare om sådan över­fö­ring till all­män­he­ten som avses i 52 j §, ska leve­ran­tö­ren infor­mera rätts­in­ne­ha­va­ren om den använd­ning som sker med stöd av avta­let. Lag (2022:1712).

Skydd för lag­lig använd­ning

52 o §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör ska säker­ställa att de åtgär­der leve­ran­tö­ren vid­tar för att hindra till­gång till inne­håll enligt 52 l § inte hind­rar lag­liga över­fö­ringar till all­män­he­ten i någon påtag­lig omfatt­ning. Meto­der för auto­ma­tisk bloc­ke­ring får endast använ­das för att hindra till­gång till inne­håll som med en hög grad av san­no­lik­het kan antas med­föra intrång i upp­hovs­rätt.

När till­gång till inne­håll hind­ras, ska använ­da­ren skynd­samt under­rät­tas om det. Lag (2022:1712).

Använ­dar­nas rätt att till­gäng­lig­göra mate­rial

52 p §   En använ­dare får, trots 2 §, till­gäng­lig­göra verk för citat, kri­tik och recen­sio­ner och i karikatyr-​​, parodi-​​ eller pastisch­syfte på en tjänst som avses i 52 i §. Bestäm­mel­serna i 11 § andra styc­ket ska tilläm­pas i sådana fall.

Använ­da­ren har också rätt att, utan hin­der av åtgär­der som tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren vid­tar enligt 52 l §, till­gäng­lig­göra inne­håll som inte med­för intrång i upp­hovs­rätt på tjäns­ten.

Tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren ska i sina använ­dar­vill­kor infor­mera använ­darna om deras rätt enligt denna para­graf. Lag (2022:1712).

Kla­go­mål

52 q §   En tjäns­te­le­ve­ran­tör ska ha ruti­ner för att kunna han­tera kla­go­mål från använ­dare av tjäns­ten när till­gången till inne­håll som de lad­dat upp har hind­rats till följd av en åtgärd som vid­ta­gits med stöd av 52 l §.

Den berörda rätts­in­ne­ha­va­ren ska få till­fälle att yttra sig över kla­go­må­let och moti­vera sin begä­ran om att till­gången till inne­hål­let ska hind­ras.

Kla­go­mål ska avgö­ras skynd­samt. Om rätts­in­ne­ha­va­rens begä­ran inte är veder­bör­li­gen moti­ve­rad, ska inne­hål­let åter­stäl­las. Ett beslut om att inte åter­ställa till­gången till inne­hål­let ska före­gås av en manu­ell gransk­ning. Lag (2022:1712).

Ska­de­stånd

52 r §   Om en tjäns­te­le­ve­ran­tör upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt 52 o § och en använ­dare lider skada av åsi­do­sät­tan­det, ska leve­ran­tö­ren ersätta ska­dan. Lag (2022:1712).

Före­läg­gande att vidta rät­telse

52 s §   Om en tjäns­te­le­ve­ran­tör åsi­do­sät­ter sina skyl­dig­he­ter enligt 52 o § eller 52 q § första eller tredje styc­ket får en dom­stol vid vite före­lägga leve­ran­tö­ren att vidta rät­telse.

En talan om före­läg­gande enligt första styc­ket får väc­kas av en använ­dare eller av en orga­ni­sa­tion som före­trä­der använ­dare.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om före­läg­gan­det. Lag (2022:1712).

Tillämp­ning på när­stå­ende rät­tig­he­ter

52 t §   Det som sägs om verk i detta kapi­tel ska också tilläm­pas på pre­sta­tio­ner som avses i 45, 46 och 48 §§ och foto­gra­fier som avses i 49 a §. Lag (2022:1712).

Tving­ande bestäm­mel­ser

52 u §   Ett avtals­vill­kor som inskrän­ker en använ­da­res rätt enligt detta kapi­tel är ogil­tigt. Lag (2022:1712).


7 Kap. Ansvar och ersätt­nings­skyl­dig­het m.m.

53 §   Den som beträf­fande ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk vid­tar en åtgärd, som inne­bär intrång i den till ver­ket enligt 1 och 2 kap. knutna upp­hovs­rät­ten eller som stri­der mot före­skrift enligt 41 § andra styc­ket eller mot 50 §, döms, om det sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het, för upp­hovs­rätts­brott till böter eller fäng­else i högst två år. Detta gäl­ler också om någon för in ett exem­plar av ett verk till Sve­rige i syfte att sprida det till all­män­he­ten, om exem­pla­ret har fram­ställts utom­lands och mot­sva­rande fram­ställ­ning här skulle ha varit straff­bar enligt första meningen.

Om brot­tet begåtts upp­såt­li­gen och är att anse som grovt, döms för grovt upp­hovs­rätts­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen
   1. har före­gåtts av sär­skild pla­ne­ring,
   2. har utgjort ett led i en brotts­lig­het som utö­vats i orga­ni­se­rad form,
   3. har varit av större omfatt­ning, eller
   4. annars har varit av sär­skilt far­lig art.

Den som för sitt enskilda bruk kopi­e­rar ett dator­pro­gram som är utgi­vet eller av vil­ket exem­plar har över­lå­tits med upp­hovs­man­nens sam­tycke, ska inte dömas till ansvar, om för­la­gan för kopi­e­ringen inte används i närings­verk­sam­het eller offent­lig verk­sam­het och han eller hon inte utnytt­jar fram­ställda exem­plar av dator­pro­gram­met för annat ända­mål än sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk fram­stäl­ler exem­plar i digi­tal form av en offent­lig­gjord sam­man­ställ­ning i digi­tal form ska under de för­ut­sätt­ningar som nyss nämnts inte dömas till ansvar.

Den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 53 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfat­tas av för­bu­det.

För för­sök eller för­be­re­delse till upp­hovs­rätts­brott eller grovt upp­hovs­rätts­brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. Lag (2020:540).

53 a §   Har upp­hävts genom lag (2024:791).

53 b §   På yrkande av upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare eller av den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som vid­tar eller med­ver­kar till en åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse som avses i 53 § att fort­sätta med åtgär­den.

Om käran­den visar san­no­lika skäl för att en åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §, eller med­ver­kan till åtgär­den, före­kom­mer och om det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta med åtgär­den, eller med­ver­kan till den, för­ringar vär­det av den ensam­rätt som upp­hovs­rät­ten med­för, får dom­sto­len med­dela vites­för­bud för tiden till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats. Innan ett sådant för­bud med­de­las ska sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §.

För­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. Sak­nar käran­den för­måga att ställa sådan säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta. I fråga om sla­get av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den.

När målet avgörs ska dom­sto­len pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande ska bestå.

I fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller fjärde styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det. Lag (2016:190).

53 c §   Om sökan­den visar san­no­lika skäl för att någon har gjort ett intrång eller gjort sig skyl­dig till en över­trä­delse som avses i 53 §, får dom­sto­len vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra styc­ket ska ge sökan­den infor­ma­tion om ursprung och dis­tri­bu­tions­nät för de varor eller tjäns­ter som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler (infor­ma­tions­före­läg­gande). Ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av upp­hovs­man­nen eller upp­hovs­man­nens rätts­in­ne­ha­vare eller den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket. Det får bara med­de­las om infor­ma­tio­nen kan antas under­lätta utred­ning av ett intrång eller en över­trä­delse som avser varorna eller tjäns­terna.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion omfat­tar den som
   1. har gjort eller med­ver­kat till intrånget eller gjort sig skyl­dig till eller med­ver­kat till över­trä­del­sen,
   2. i kom­mer­si­ell skala har för­fo­gat över en vara som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler,
   3. i kom­mer­si­ell skala har använt en tjänst som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler,
   4. i kom­mer­si­ell skala har till­han­da­hål­lit en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget eller över­trä­del­sen, eller
   5. har iden­ti­fi­e­rats av någon som anges i 2-4 såsom del­ak­tig i till­verk­ningen eller dis­tri­bu­tio­nen av en vara eller till­han­da­hål­lan­det av en tjänst som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler.

Infor­ma­tion om varors eller tjäns­ters ursprung och dis­tri­bu­tions­nät kan sär­skilt avse
   1. namn på och adress till pro­du­cen­ter, dis­tri­bu­tö­rer, leve­ran­tö­rer och andra som har inne­haft varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna,
   2. namn på och adress till avsedda gros­sis­ter och detal­jis­ter, och
   3. upp­gif­ter om hur myc­ket som har pro­du­ce­rats, leve­re­rats, mot­ta­gits eller beställts och om vil­ket pris som har bestämts för varorna eller tjäns­terna.

Bestäm­mel­serna i första-​​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. Lag (2009:109).

53 d §   Ett infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt 53 c § omfat­tar inte upp­gif­ter vars yppande skulle röja att upp­gifts­läm­na­ren eller någon honom eller henne när­stå­ende som avses i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken har begått en brotts­lig hand­ling.

I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) finns bestäm­mel­ser som begrän­sar hur mot­tagna per­son­upp­gif­ter får behand­las.
Lag (2018:272).

53 e §   Om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot den som är sökan­dens mot­part i ett mål om intrång eller över­trä­delse, ska bestäm­mel­serna om rät­te­gång som gäl­ler för det målet tilläm­pas. Ett beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får över­kla­gas sär­skilt.

Om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot någon annan än den som anges i första styc­ket, ska lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas. Dom­sto­len får bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

En talan om utdö­mande av vite får föras av den som har ansökt om före­läg­gan­det. Lag (2016:190).

53 f §   Den som på grund av bestäm­mel­serna i 53 c § andra styc­ket 2-5 har före­lagts att enligt första styc­ket samma para­graf lämna infor­ma­tion har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och besvär. Ersätt­ningen ska beta­las av den som har fram­ställt yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande.

Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som till följd av ett infor­ma­tions­före­läg­gande har läm­nat ut infor­ma­tion som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska sända en skrift­lig under­rät­telse om detta till den som upp­gif­terna gäl­ler tidi­gast efter en månad och senast efter tre måna­der från det att infor­ma­tio­nen läm­na­des ut. Kost­na­den för under­rät­tel­sen ersätts enligt första styc­ket. Lag (2022:485).

53 g §Utö­ver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning får per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott enligt 53 § behand­las om detta är nöd­vän­digt för att ett rätts­ligt anspråk ska kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras.
Lag (2018:272).

53 h §   På yrkande av käran­den får dom­sto­len, i mål om intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort eller med­ver­kat till intrånget eller gjort sig skyl­dig till eller med­ver­kat till över­trä­del­sen att bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. Lag (2009:109).

54 §   Den som i strid mot denna lag eller mot före­skrift enligt 41 § andra styc­ket utnytt­jar ett verk ska betala skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det till upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare.

Sker det upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het, ska ersätt­ning även beta­las för den ytter­li­gare skada som intrånget eller över­trä­del­sen har med­fört. När ersätt­ning­ens stor­lek bestäms ska hän­syn sär­skilt tas till
   1. ute­bli­ven vinst,
   2. vinst som den som har begått intrånget eller över­trä­del­sen har gjort,
   3. skada på ver­kets anse­ende,
   4. ide­ell skada, och
   5. upp­hovs­man­nens eller rätts­in­ne­ha­va­rens intresse av att intrång inte begås. Andra styc­ket gäl­ler även den som annars upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vid­tar en åtgärd, som inne­bär intrång eller över­trä­delse enligt 53 §.

Ersätt­nings­skyl­dig­het enligt första eller andra styc­ket gäl­ler inte den som i sam­band med fram­ställ­ning av exem­plar för pri­vat bruk enbart över­trä­der 12 § fjärde styc­ket, om inte denna över­trä­delse sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het. Lag (2009:109).

55 §   På yrkande av upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare får dom­sto­len, efter vad som är skä­ligt, besluta att egen­dom som ett intrång eller en över­trä­delse som avses i 53 § gäl­ler ska åter­kal­las från mark­na­den, änd­ras eller för­stö­ras eller att någon annan åtgärd ska vid­tas med den. Det­samma gäl­ler i fråga om hjälp­me­del som har använts eller varit avsett att använ­das vid intrånget eller över­trä­del­sen.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om det olag­liga för­fa­ran­det bestått i utfö­rande av bygg­nads­verk.

Ett beslut om åtgärd enligt första styc­ket får inte inne­bära att upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare ska betala ersätt­ning till den som åtgär­den rik­tas mot.

Åtgär­der enligt första styc­ket ska bekostas av sva­ran­den om det inte finns sär­skilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna para­graf ska inte med­de­las, om för­ver­kande av egen­dom eller någon åtgärd som kan för­hindra miss­bruk ska beslu­tas enligt 36 kap. brotts­bal­ken.
Lag (2024:791).

56 §   Trots 55 § får dom­sto­len, om det med hän­syn till det konst­när­liga eller eko­no­miska vär­det hos ett exem­plar av ett verk eller övriga omstän­dig­he­ter är skä­ligt, på yrkande av den som har hand­lat i god tro, med­dela till­stånd att exem­pla­ret mot sär­skild ersätt­ning till upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare görs till­gäng­ligt för all­män­he­ten eller används för annat avsett ända­mål.
Lag (2009:109).

56 a §   Om det skä­li­gen kan antas att någon har gjort eller med­ver­kat till ett intrång, eller gjort sig skyl­dig till eller med­ver­kat till en över­trä­delse som avses i 53 §, får dom­sto­len för att bevis­ning ska kunna säk­ras om intrånget eller över­trä­del­sen besluta att en under­sök­ning får göras hos denne för att söka efter före­mål eller hand­lingar som kan antas ha bety­delse för en utred­ning om intrånget eller över­trä­del­sen (intrång­s­un­der­sök­ning).

Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. Lag (2009:109).

56 b §   En fråga om intrång­s­un­der­sök­ning får tas upp endast på yrkande av upp­hovs­man­nen eller upp­hovs­man­nens rätts­in­ne­ha­vare eller den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket. Om en rät­te­gång inte är inledd, ska yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen.

Innan ett beslut om under­sök­ning med­de­las ska mot­par­ten ha fått till­fälle att yttra sig. Dom­sto­len får dock ome­del­bart med­dela ett beslut som gäl­ler till dess annat har beslu­tats, om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för att före­mål eller hand­lingar som har bety­delse för utred­ning om intrånget skaf­fas undan, för­störs eller för­vans­kas.

I övrigt ska en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning som upp­kom­mer då en rät­te­gång inte är inledd hand­läg­gas på samma sätt som om frå­gan har upp­kom­mit under en rät­te­gång. Lag (2016:190).

56 c §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om sökan­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas mot­par­ten. Sak­nar sökan­den för­måga att ställa säker­het, får dom­sto­len befria sökan­den från det. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.
Säker­he­ten skall prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av mot­par­ten.

I fråga om över­kla­gande av dom­sto­lens beslut om intrång­s­un­der­sök­ning och i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (1998:1454).

56 d §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vil­ket ända­mål under­sök­ningen skall ha,
   2. vilka före­mål och hand­lingar som det får sökas efter, och
   3. vilka utrym­men som får genom­sö­kas.

Om det behövs, skall dom­sto­len även för­ordna om andra vill­kor för verk­stäl­lan­det. Lag (1998:1454).

56 e §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning gäl­ler ome­del­bart. Om ansö­kan om verk­stäl­lig­het inte har gjorts inom en månad från beslu­tet, för­fal­ler det.

Om sökan­den inte inom en månad från det att verk­stäl­lig­he­ten avslu­tats väc­ker talan eller på något annat sätt inle­der ett för­fa­rande om saken, skall en åtgärd som före­ta­gits vid verk­stäl­lig­he­ten av intrång­s­un­der­sök­ningen ome­del­bart gå åter, i den utsträck­ning det är möj­ligt. Det­samma gäl­ler om ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning upp­hävs sedan verk­stäl­lig­het genom­förts. Lag (1998:1454).

56 f §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning verk­ställs av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt de vill­kor som dom­sto­len har före­skri­vit och med till­lämp­ning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsök­nings­bal­ken. Sökan­dens mot­part skall under­rät­tas om verk­stäl­lig­he­ten endast om beslu­tet om intrång­s­un­der­sök­ning har till­kom­mit efter mot­par­tens hörande.
Myn­dig­he­ten har rätt att ta foto­gra­fier och göra film- och ljudupp­tag­ningar av sådana före­mål som den får söka efter.
Myn­dig­he­ten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana hand­lingar som den får söka efter.

En intrång­s­un­der­sök­ning får inte omfatta en skrift­lig hand­ling som avses i 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2006:680).

56 g §   När ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall verk­stäl­las har mot­par­ten rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde. I avvak­tan på att biträ­det instäl­ler sig får verk­stäl­lig­he­ten inte påbör­jas. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen där­i­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. det finns en risk att ända­må­let med åtgär­den annars inte upp­nås.

Vid verk­stäl­lig­he­ten får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten anlita det biträde av en sak­kun­nig som behövs.

Myn­dig­he­ten får tillåta att sökan­den eller ett ombud för sökan­den är när­va­rande vid under­sök­ningen för att bistå med upp­lys­ningar. Om ett sådant till­stånd ges, skall myn­dig­he­ten se till att sökan­den eller ombu­det inte i större utsträck­ning än som kan moti­ve­ras av verk­stäl­lig­he­ten får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som kom­mer fram. Lag (2006:680).

56 h §   Foto­gra­fier och film- och ljudupp­tag­ningar av före­mål samt kopior av och utdrag ur hand­lingar skall för­teck­nas och hål­las till­gäng­liga för sökan­den och mot­par­ten. Lag (1998:1454).

57 §   Vad som sägs i 53-56 h §§ skall också tilläm­pas på rät­tig­het som skyd­das genom före­skrift i 5 kap. Lag (1998:1454).

57 a §   Den som i annat fall än som avses i 53 § säl­jer, hyr ut eller för för­sälj­ning, uthyr­ning eller annat för­värvs­syfte inne­har ett hjälp­me­del som är avsett endast för att under­lätta olov­ligt bort­ta­gande eller kr ing­gå­ende av en anord­ning som anbring­ats för att skydda ett dator­pro­gram mot olov­lig exem­plar­fram­ställ­ning, döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. Lag (1992:1687).

57 b §   Den som, i annat fall än som avses i 53 §, upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot 52 e eller 52 g § döms till böter eller fäng­else i högst sex måna­der.

Den som, i annat fall än som avses i 53 §, upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het bry­ter mot 52 d § döms till böter.
Lag (2005:359).

58 §   Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål och ären­den enligt denna lag om de inte ska hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av en dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska inte tilläm­pas i fråga om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande eller intrång­s­un­der­sök­ning. Lag (2016:190).

59 §   Åkla­ga­ren får väcka åtal för brott som avses i denna lag endast om åtal är moti­ve­rat från all­män syn­punkt.

Över­trä­delse av 3 § eller av före­skrift enligt 41 § andra styc­ket får all­tid beiv­ras av upp­hovs­man­nens efter­le­vande make, släk­tingar i rätt upp- och ned­sti­gande led eller sys­kon.

Egen­dom som avses i 55 § får, om brott enligt denna lag skä­li­gen kan antas före­ligga, tas i beslag. I fråga om ett sådant beslag tilläm­pas reg­lerna om beslag i brott­mål i all­män­het. Lag (2020:540).


8 Kap. Lagens tillämp­nings­om­råde

60 §   Bestäm­mel­serna om upp­hovs­rätt tilläm­pas på
   1. verk av den som är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige,
   2. verk som först utgi­vits i Sve­rige eller sam­ti­digt i Sve­rige och utom riket,
   3. film­verk vars pro­du­cent har sitt säte eller sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige,
   4. här upp­fört bygg­nads­verk,
   5. konst­verk som utgör del av här belä­gen bygg­nad eller på annat sätt är fast för­e­nat med mar­ken.

Vid tillämp­ning av första styc­ket 2. anses sam­ti­dig utgiv­ning ha ägt rum, om ver­ket utgi­vits i Sve­rige inom tret­tio dagar efter utgiv­ning utom­lands. Vid tillämp­ning av första styc­ket 3.
anses, där ej annat visas, den vars namn på sed­van­ligt sätt utsatts på exem­plar av film­ver­ket som ver­kets pro­du­cent.

Bestäm­mel­serna i 26 k-26 p §§ tilläm­pas på verk av den som är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige.

Bestäm­mel­serna i 44 a § tilläm­pas på utgiv­ningar och offent­lig­gö­ran­den av den som är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige. Bestäm­mel­serna tilläm­pas också på utgiv­ningar och offent­lig­gö­ran­den av juri­diska per­so­ner som har säte i Sve­rige.

Bestäm­mel­serna i 50 och 51 §§ tilläm­pas på varje lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk, obe­ro­ende av dess ursprung.
Lag (2007:521).

61 §   Bestäm­mel­serna i 45, 47 och 48 §§ är tillämp­liga på fram­fö­ran­den, ljudupp­tag­ningar samt ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ningar som äger rum i Sve­rige. Dess­utom tilläm­pas 45 § på fram­fö­ran­den av den som är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige, 47 § på ljudupp­tag­ningar vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller svensk juri­disk per­son eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige och 48 § på utsänd­ningar av radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­tag som har sitt säte i Sve­rige. Bestäm­mel­serna i 46 § tilläm­pas på ljudupp­tag­ningar och upp­tag­ningar av rör­liga bil­der vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller svensk juri­disk per­son eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige lik­som på sådana upp­tag­ningar av rör­liga bil­der som äger rum i Sve­rige. Bestäm­mel­sen i 46 § om exem­plar­fram­ställ­ning gäl­ler dock alla ljudupp­tag­ningar.

Bestäm­mel­serna i 48 b § tilläm­pas på presspubli­ka­tio­ner vars fram­stäl­lare är eta­ble­rad i Sve­rige. Bestäm­mel­serna i 49 § tilläm­pas på arbe­ten vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige. Bestäm­mel­serna tilläm­pas även på arbe­ten vars fram­stäl­lare är svensk juri­disk per­son och har sitt säte, sitt huvud­kon­tor eller sin huvud­sak­liga verk­sam­het i Sve­rige. Om den juri­diska per­so­nen har sitt säte i Sve­rige men inte sitt huvud­kon­tor eller sin huvud­sak­liga verk­sam­het här, tilläm­pas bestäm­mel­serna dock endast om arbe­tet ingår i en eko­no­misk verk­sam­het som har eta­ble­rats i Sve­rige.

Av bestäm­mel­serna i 49 a § tilläm­pas hän­vis­ningen till 50 och 51 §§ på alla foto­gra­fiska bil­der och övriga bestäm­mel­ser på foto­gra­fiska bil­der
   1. vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige, eller
   2. som först har getts ut i Sve­rige eller sam­ti­digt i Sve­rige och utom­lands, eller
   3. som har info­gats i en bygg­nad eller annan anord­ning som är fast för­e­nad med mar­ken, om bygg­na­den eller anord­ningen är belä­gen i Sve­rige.

Vid tillämp­ningen av tredje styc­ket 2 anses utgiv­ningen ha skett sam­ti­digt, om bil­den har getts ut i Sve­rige inom tret­tio dagar efter utgiv­ningen utom­lands.

Av bestäm­mel­serna i 45 § tilläm­pas hän­vis­ningen till 26 k-26 m §§ endast på fram­fö­ran­den som har gjorts av någon som är svensk med­bor­gare eller som har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige. Av bestäm­mel­serna i 46 § tilläm­pas hän­vis­ningen till 26 k-26 m §§ endast på upp­tag­ningar vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller svensk juri­disk per­son eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige. Av bestäm­mel­serna i 49 a § tilläm­pas hän­vis­ningen till 26 k-26 p §§ endast på foto­gra­fiska bil­der vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i Sve­rige. Lag (2022:1712).

61 a §   När verk eller andra pre­sta­tio­ner som skyd­das enligt denna lag sänds ut till all­män­he­ten över satel­lit, skall den upp­hovs­rätts­ligt rele­vanta åtgär­den anses ske i det land där sän­dar­fö­re­ta­get under sin kon­troll och på sitt ansvar för in pre­sta­tio­nerna i en oav­bru­ten över­fö­ring till satel­li­ten och där­i­från till mar­ken.

Detta gäl­ler inte, om infö­ran­det äger rum i ett land som inte ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (EES) och som inte hel­ler till­han­da­hål­ler den skydds­nivå som före­skrivs i kapi­tel 2 i Euro­pe­iska gemen­ska­per­nas råds direk­tiv 93/83/EEG av den 27 sep­tem­ber 1993.12

Om i fall som avses i andra styc­ket upp­sänd­ningen till satel­li­ten äger rum i ett EES-​land, skall den upp­hovs­rätts­ligt rele­vanta åtgär­den anses ske i det land där upp­sänd­ningen äger rum. Om upp­sänd­ningen till satel­li­ten inte äger rum i ett EES-​land men det radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­tag som har beslu­tat om utsänd­ningen har sitt säte i ett EES-​land, skall den upp­hovs­rätts­ligt rele­vanta åtgär­den anses ske i det lan­det. Lag (1995:447).

61 b §   När ett radio-​​ eller tv-​före­tag gör sin utsänd­ning av ett radio-​​ eller tv-​pro­gram eller en upp­tag­ning av pro­gram­met till­gäng­lig för all­män­he­ten i en tjänst via inter­net ska den upp­hovs­rätts­ligt rele­vanta åtgär­den anses ske i det land där före­ta­get huvud­sak­li­gen är eta­ble­rat. Detta gäl­ler endast i fråga om utö­vande av de rät­tig­he­ter som krävs för att utnyttja de verk och andra pre­sta­tio­ner som skyd­das enligt denna lag och som ingår i radio-​​ eller tv-​pro­gram­met samt under för­ut­sätt­ning att
   1. före­ta­get till­han­da­hål­ler eller kon­trol­le­rar och ansva­rar för tjäns­ten,
   2. till­gäng­lig­gö­ran­det sker sam­ti­digt med den ursprung­liga utsänd­ningen eller under en begrän­sad tid efter den,
   3. när det gäl­ler tv-​pro­gram, det är fråga om ett nyhets-​​ eller aktu­a­li­tets­pro­gram eller ett pro­gram som är tv- före­ta­gets egen pro­duk­tion och som är finan­si­e­rat i dess hel­het av före­ta­get, men inte till den del pro­gram­met åter­ger ett idrotts­e­ve­ne­mang, och
   4. före­ta­gets huvud­sak­liga eta­ble­ring är i ett land som ingår i EES.

Det­samma ska gälla när ett radio-​​ eller tv-​före­tag gör mate­rial som utgör kom­ple­ment till ett radio-​​ eller tv-​pro­gram enligt första styc­ket till­gäng­ligt för all­män­he­ten i en sådan tjänst som anges i samma stycke. Det ska gälla också när till­gäng­lig­gö­ran­det sker före den ursprung­liga utsänd­ningen av pro­gram­met.

När det avta­las om ersätt­ning för utnytt­jande som avses i denna para­graf ska avtals­par­terna beakta alla aspek­ter av tjäns­ten. Lag (2021:357).

61 c §   När lärare och ele­ver vid en utbild­nings­an­stalt som är eta­ble­rad i ett EES-​land i sam­band med under­vis­ning på distans använ­der verk och pre­sta­tio­ner som skyd­das enligt denna lag och använd­ningen sker i enlig­het med de bestäm­mel­ser som i det lan­det genom­för arti­kel 5 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2019/790 av den 17 april 2019 om upp­hovs­rätt och när­stå­ende rät­tig­he­ter på den digi­tala inre mark­na­den och om änd­ring av direk­ti­ven 96/9/EG och 2001/29/EG, i den ursprung­liga lydel­sen, ska den upp­hovs­rätts­ligt rele­vanta åtgär­den anses ske i det lan­det. Lag (2022:1712).

61 d §   När ett bib­li­o­tek, museum, arkiv eller en insti­tu­tion för film- eller lju­dar­vet som är eta­ble­rad i ett EES-​land använ­der verk och pre­sta­tio­ner som skyd­das enligt denna lag och använd­ningen sker i enlig­het med de bestäm­mel­ser som i det lan­det genom­för arti­kel 8 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2019/790 av den 17 april 2019 om upp­hovs­rätt och när­stå­ende rät­tig­he­ter på den digi­tala inre mark­na­den och om änd­ring av direk­ti­ven 96/9/EG och 2001/29/EG, i den ursprung­liga lydel­sen, ska den upp­hovs­rätts­ligt rele­vanta åtgär­den anses ske i det lan­det. Lag (2022:1712).

62 §   Rege­ringen får, under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het eller om det föl­jer av ett sådant avtal med en främ­mande stat eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion som riks­da­gen god­känt, med­dela före­skrif­ter om denna lags tillämp­ning med avse­ende på andra län­der.
Rege­ringen får också med­dela före­skrif­ter om lagens tillämp­ning på verk och foto­gra­fiska bil­der som först har utgi­vits av en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion och på inte utgivna verk och foto­gra­fiska bil­der som en sådan orga­ni­sa­tion får ge ut. Lag (1995:1273).


9 Kap. Ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser

63 §   Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1961; dock att 51 § och där­till anslu­tande bestäm­mel­ser i 6 och 8 kap. skola, såvitt angår åter­gi­vande i tryckt skrift, träda i kraft den dag Konungen för­ord­nar. Lag (1970:488). 64 § Genom denna lag upp­hä­vas:
      1) lagen den 30 maj 1919 (nr 381) om rätt till lit­te­rära och musi­ka­liska verk;
      2) lagen den 30 maj 1919 (nr 382) om rätt till verk av bildande konst;
      3) lagen den 14 decem­ber 1956 (nr 590) om skydd för vissa kar­tor; samt
      4) lagen den 1 mars 1957 (nr 32) om till­fäl­lig för­läng­ning av skydds­tid för lit­te­rära och musi­ka­liska verk.

65 §   Den nya lagen skall, med iakt­ta­gande av vad i 66-69 §§ sägs, äga tillämp­ning jäm­väl med avse­ende å lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk, som till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det. Lag (1970:488).

66 §   Sådana exem­plar av ett verk, som fram­ställts med stöd av äldre lag, må fritt spri­das och visas, dock att vad i 23 § stad­gas om uthyr­ning av noter till musi­ka­liskt verk skall äga tillämp­ning.

67 §   Tryck­sat­ser, kli­chéer, for­mar och andra hjälp­me­del, som med stöd av äldre lag fram­ställts för mång­fal­di­gande av visst verk, må utan hin­der av vad i nya lagen är stad­gat fritt använ­das för sitt ända­mål till utgången av år 1963. På exem­plar, som fram­ställts med stöd härav, skall vad i 66 § sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning.

68 §   Beträf­fande tid­ning, tid­skrift eller annat verk, som består av själv­stän­diga bidrag från sär­skilda med­ar­be­tare och som utgi­vits före nya lagens ikraft­trä­dande, skall upp­hovs­rätt enligt 5 § till­komma utgi­va­ren eller, om han ej är känd, för­läg­ga­ren.

Om såsom utgi­vare angi­vits offent­lig under­vis­nings­an­stalt eller aka­demi eller ock bolag, för­e­ning eller annan sam­fäl­lig­het eller, där utgi­vare ej är känd, dylik sam­fäl­lig­het är för­läg­gare, skall skydds­ti­den beräk­nas enligt 44 §.

69 §   Äldre lag skall tilläm­pas på sådant avtal om över­lå­telse av upp­hovs­rätt, som till­kom­mit före nya lagens ikraft­trä­dande. Lag (1976:192).

70 §   Vad i 65-67 §§ sägs skall äga mot­sva­rande tillämp­ning med avse­ende å rät­tig­het, som skyd­das genom före­skrift i 5 kap.

Har avtal om upp­tag­ning som sägs i 45 § till­kom­mit före nya lagens ikraft­trä­dande, skall vad i 69 § sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1970:488

Denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 1970.

I fråga om als­ter av konst­hant­verk eller konst­in­du­stri, som till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det och då åtnjöt skydd enligt äldre bestäm­mel­ser, äger de nya bestäm­mel­serna tillämp­ning, om alst­ret är att hän­föra under bruks­konst, och skall i annat fall upp­hovs­rät­ten icke upp­höra före utgången av sep­tem­ber 1980.

1973:363

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1973.

Den nya lagen skall tilläm­pas även på verk som till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det, dock med föl­jande undan­tag:
   1. Exem­plar av verk som fram­ställts med stöd av äldre lag får fritt spri­das och visas.
   2. Har någon före ikraft­trä­dan­det till­ver­kat tryck­sats, kli­ché, form eller annat sådant hjälp­me­del för att med stöd av äldre lag mång­fal­diga visst verk, får han använda det för detta ända­mål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exem­plar som fram­ställts.

Vad sålunda stad­gas om verk skall äga mot­sva­rande tillämp­ning på fram­fö­rande, ljudupp­tag­ning samt ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ning som avses i 45-48 §§ ävensom på arbete som avses i 49 §.

1978:488

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1978. Den skall tilläm­pas även på verk som till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det. Vad sålunda har före­skri­vits om verk skall ha mot­sva­rande tillämp­ning på fram­fö­rande, ljudupp­tag­ning, ljud­ra­di­out­sänd­ning och tele­vi­sions­ut­sänd­ning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt på arbete som avses i 49 §.

1980:610

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1981.

Den nya lagen skall tilläm­pas även på sådant verk och i 49 § avsett arbete som till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.

1982:284

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1982. Den gäl­ler inte beträf­fande intrång eller över­trä­delse som har skett dess­förin­nan eller i fråga om brott som har begåtts före ikraft­trä­dan­det.

1982:1059

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1983. Den skall tilläm­pas även på verk som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.

1986:367
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986.
   2. Bestäm­mel­serna i 22 d §, 45 § tredje styc­ket, i vad avser hän­vis­ningen till 22 d §, och 47 § andra styc­ket tilläm­pas även på verk och upp­tag­ningar som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.
   3. Bestäm­mel­serna i 45 § tredje styc­ket, i vad avser hän­vis­ningen till 6--8 och 26 §§, 46 § andra styc­ket, 47 § tredje styc­ket, 48 § tredje styc­ket, 49 § andra styc­ket och 61 § första styc­ket tredje meningen tilläm­pas även på verk som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det, på radio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ningar, upp­tag­ningar och fram­fö­ran­den som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det och på sam­man­ställ­ningar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­sen i 47 § första styc­ket tilläm­pas även på upp­tag­ningar som har gjorts före lagens ikraft­trä­dande, för­ut­satt att den tid inom vil­ken en utsänd­ning har gett rätt till ersätt­ning enligt äldre bestäm­mel­ser då inte har löpt ut.
   5. Bestäm­mel­serna om skydds­tid i 45 § andra styc­ket, 46 § första styc­ket och 48 § andra styc­ket tilläm­pas även på fram­fö­ran­den, ljudupp­tag­ningar samt ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ningar som har ägt rum före lagens ikraft­trä­dande, för­ut­satt att skydds­ti­den enligt äldre bestäm­mel­ser då inte har löpt ut.

1986:1426

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1987. Lagen tilläm­pas inte på krets­möns­ter som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.

1987:800
   1. Denna lag trä­der ikraft den 1 janu­ari 1988.
   2. Har upp­hovs­man­nen avli­dit före ikraft­trä­dan­det, skall äldre bestäm­mel­ser fort­fa­rande tilläm­pas.

1989:396

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989.

Lagen tilläm­pas även på verk som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.
Bestäm­mel­serna i 40 a § tilläm­pas även på över­lå­tel­ser som har ägt rum före ikraft­trä­dan­det.

1991:1073

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1991. Den skall tilläm­pas även på verk som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det. Vad som före­skrivs om verk gäl­ler också fram­fö­ran­den, ljudupp­tag­ning, ljud­ra­di­o­sänd­ning och tele­vi­sions­sänd­ning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som avses i 49 §.

1992:1687
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1993 utom i fråga om 23 §.
Vad gäl­ler 23 § trä­der lagen i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer.
Har rege­ringen inte före den 1 janu­ari 1994 satt lagen i kraft såvitt gäl­ler 23 §, trä­der dock lagen i den delen ald­rig i kraft. Har rege­ringen före den 1 janu­ari 1994 satt lagen i kraft såvitt gäl­ler 23 §, upp­hör lagen att gälla i den delen vid utgången av år 1993.
Lag (1993:1008).
   2. Lagen tilläm­pas även på verk som har till­kom­mit före i kraft­trä­dan­det utom så vitt gäl­ler åtgär­der som vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som för­vär­vats dess­förin­nan.

1993:1007
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1994 utom i fråga om 19 § tredje meningen som trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646).
   2. Lagen tilläm­pas även på verk som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det utom när det gäl­ler åtgär­der som har gjorts eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före den tid­punk­ten. Det som sägs i 19 § om uthyr­ning och andra jäm­för­liga rätts­hand­lingar avse­ende exem­plar av lit­te­rära verk skall dock all­tid tilläm­pas från tiden för ikraft­trä­dan­det.
   3. Det som sägs i 2 tilläm­pas också i fråga om fram­fö­ran­den, upp­tag­ningar, utsänd­ningar och arbe­ten som avses i 45, 46, 48, och 49 §§. I fråga om fram­fö­ran­den, ljudupp­tag­ningar och utsänd­ningar för vilka skydds­ti­den enligt äldre bestäm­mel­ser löpte ut före den 1 juli 1986, gäl­ler dock fjärde och femte punk­terna i ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1986:367) om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk. Lag (1993:1213).

1994:190
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1960:730) om rätt till foto­gra­fisk bild skall upp­höra att gälla.
   2. Med de undan­tag som anges i punk­terna 3--7 tilläm­pas de nya före­skrif­terna även på verk och foto­gra­fiska bil­der som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.
   3. Sådana exem­plar av en foto­gra­fisk bild som har fram­ställts med stöd av äldre före­skrif­ter, får även i fort­sätt­ningen fritt spri­das och visas. De nya före­skrif­terna tilläm­pas inte hel­ler i övrigt när det gäl­ler åtgär­der som har gjorts eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­serna om upp­hovs­rät­tens gil­tig­hets­tid i 43 och 44 §§ tilläm­pas på foto­gra­fiska verk som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det endast under för­ut­sätt­ning att skydds­ti­den enligt äldre bestäm­mel­ser inte har löpt ut vid ikraft­trä­dan­det.
   5. Bestäm­mel­sen om skydds­tid i 49 a § tredje styc­ket tilläm­pas på foto­gra­fiska bil­der som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det endast under för­ut­sätt­ning att skydds­ti­den enligt äldre bestäm­mel­ser inte har löpt ut vid ikraft­trä­dan­det.
   6. Om de nya före­skrif­terna i fråga om en viss foto­gra­fisk bild med­för en kor­tare skydds­tid än den som föl­jer av äldre bestäm­mel­ser, skall de äldre bestäm­mel­serna om skydds­tid tilläm­pas.
   7. Bestäm­mel­sen i 10 § andra styc­ket tilläm­pas inte på krets­möns­ter som kom till före den 1 april 1987.

1995:447
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juni 1995.
   2. Bestäm­mel­serna i 26 d § tredje styc­ket och 61 a § skall i fråga om avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det inte tilläm­pas för­rän den 1 janu­ari 2000.
   3. Bestäm­mel­sen i 45 § tredje styc­ket såvitt gäl­ler hän­vis­ningen till 39 § första meningen skall inte tilläm­pas i fråga om avtal om film­in­spel­ning som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det. I fråga om sådana avtal gäl­ler dock att en utö­vande konst­när genom avta­let skall anses ha över­lå­tit rätt att genom fil­men göra fram­fö­ran­det till­gäng­ligt för all­män­he­ten.
   4. Med de undan­tag som anges i 5 och 6 skall de nya före­skrif­terna tilläm­pas även på verk och pre­sta­tio­ner som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.
   5. De nya före­skrif­terna skall inte tilläm­pas när det gäl­ler åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. Bestäm­mel­serna i 19 § andra styc­ket samt 45 och 46 §§ såvitt gäl­ler hän­vis­ningen till 19 § andra styc­ket skall dock all­tid tilläm­pas från tiden för ikraft­trä­dan­det.
   6. I fråga om fram­fö­ran­den, ljudupp­tag­ningar och utsänd­ningar för vilka skydds­ti­den enligt äldre bestäm­mel­ser löpte ut före den 1 juli 1986 gäl­ler 4 och 5 ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1986:367) om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk.

1995:1273
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1996.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på verk som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas inte när det gäl­ler åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. De exem­plar av ett verk som har fram­ställts med stöd av äldre bestäm­mel­ser får fritt spri­das och visas. Vad som sägs i 19 § andra styc­ket och 26 j § skall dock tilläm­pas.
   4. Om någon efter utgången av upp­hovs­rät­tens gil­tig­hets­tid enligt de äldre bestäm­mel­serna men före ikraft­trä­dan­det har bör­jat att för­foga över ett verk genom att fram­ställa exem­plar av det eller genom att göra det till­gäng­ligt för all­män­he­ten, får han utan hin­der av de nya bestäm­mel­serna om upp­hovs­rät­tens gil­tig­hets­tid i nöd­vän­dig och sed­van­lig utsträck­ning fort­sätta den pla­ne­rade verk­sam­he­ten dock längst till den 1 janu­ari 2000. Sådan rätt till för­fo­gande har under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som har vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att fram­ställa exem­plar av ver­ket eller för att göra det till­gäng­ligt för all­män­he­ten. De exem­plar av ett verk som fram­ställs med stöd av dessa bestäm­mel­ser får fritt spri­das och visas. Vad som sägs i 19 § andra styc­ket och 26 j § skall dock tilläm­pas.
   5. Om upp­hovs­rät­tens gil­tig­hets­tid för ett visst verk vid tillämp­ningen av de nya bestäm­mel­serna blir kor­tare än den skulle ha bli­vit vid tillämp­ning av äldre bestäm­mel­ser, tilläm­pas de äldre bestäm­mel­serna om gil­tig­hets­tid. Bestäm­mel­serna i 44 § tredje styc­ket tilläm­pas dock all­tid efter ikraft­trä­dan­det.
   6. Det som sägs i punk­terna 2 - 5 tilläm­pas också på fram­fö­ran­den och upp­tag­ningar som avses i 45 och 46 §§.

1995:1274

Enligt riks­da­gens beslut före­skrivs i fråga om lagen (1995:447) om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk att punkt 6 över­gångs­be­stäm­mel­serna skall upp­höra att gälla så vitt avser fram­fö­ran­den och ljudupp­tag­ningar.

1997:309
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1997.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på verk och fram­fö­ran­den som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.
   3. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på avtal om över­lå­telse som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 novem­ber 1992. Beträf­fande avtal som har ingåtts där­ef­ter men före den 1 juli 1994 före­lig­ger rätt till ersätt­ning enligt de nya bestäm­mel­serna endast om krav på ersätt­ning har fram­ställts före den 1 sep­tem­ber 1997.

1997:790
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på verk och pre­sta­tio­ner som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det. I fråga om arbe­ten som har fram­ställts inom fem­ton år före ikraft­trä­dan­det gäl­ler rätt enligt 49 § till den 1 janu­ari 2014.
   3. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas inte när det gäl­ler åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. De exem­plar av arbe­ten enligt 49 § som har fram­ställts med stöd av äldre bestäm­mel­ser får fritt spri­das och visas. Hän­vis­ningen i 49 § tredje styc­ket till 19 § andra styc­ket skall dock tilläm­pas.
   4. Om någon med stöd av äldre bestäm­mel­ser har bör­jat att för­foga över ett arbete enligt 49 § genom att fram­ställa exem­plar av det eller genom att göra det till­gäng­ligt för all­män­he­ten, får han trots de nya bestäm­mel­serna i nöd­vän­dig och sed­van­lig utsträck­ning fort­sätta den pla­ne­rade verk­sam­he­ten, dock längst till den 1 janu­ari 2000. Sådan rätt till för­fo­gande har under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som före ikraft­trä­dan­det har vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att fram­ställa exem­plar av arbe­tet eller för att göra det till­gäng­ligt för all­män­he­ten. De exem­plar av ett arbete som fram­ställs med stöd av dessa bestäm­mel­ser får fritt spri­das och visas. Hän­vis­ningen i 49 § tredje styc­ket till 19 § andra styc­ket skall dock tilläm­pas.

1998:1552
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. De nya bestäm­mel­serna tilläm­pas även på verk och pre­sta­tio­ner som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.

2000:92
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2000.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 9 och 26 a §§ tilläm­pas även på verk som ingår i en bilaga till ett beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det.
   3. Den nya bestäm­mel­sen i 26 § tilläm­pas även på upp­gif­ter i verk som anförts munt­li­gen eller skrift­li­gen före ikraft­trä­dan­det.
   4. En åtgärd som före ikraft­trä­dan­det har vid­ta­gits med ett sådant verk som avses i punk­terna 2 och 3 och som då var tillå­ten kan inte angri­pas med stöd av de nya bestäm­mel­serna.

2005:359
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. Med de undan­tag som anges i 3-5 skall de nya före­skrif­terna även till­läm­pas på verk och pre­sta­tio­ner som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser i 19 § första styc­ket skall fort­fa­rande tilläm­pas på sådana exem­plar av verk som med upp­hovs­man­nens sam­tycke har över­lå­tits inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det före ikraft­trä­dan­det.
   4. Bestäm­mel­sen i 46 § andra styc­ket om beräk­ning av skydds­ti­den för ljudupp­tag­ningar skall inte tilläm­pas på ljudupp­tag­ningar beträf­fande vilka skydds­ti­den löpt ut vid lagens ikraft­trä­dande.
   5. Äldre bestäm­mel­ser skall fort­fa­rande tilläm­pas i fråga om åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det.

2005:360
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. För brott begångna innan denna lag trätt i kraft gäl­ler 55 § i sin äldre lydelse.

2007:521
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. Med det undan­tag som anges i 3 skall de nya bestäm­mel­serna även till­läm­pas på verk och pre­sta­tio­ner som har kom­mit till före ikraft­trä­dan­det.
   3. Har en vida­re­för­sälj­ning av ett konst­verk skett före ikraft­trä­dan­det gäl­ler fort­fa­rande äldre bestäm­mel­ser.
   4. Bestäm­mel­sen i 26 p § tredje styc­ket skall dock tilläm­pas även på ford­ringar som har upp­kom­mit före ikraft­trä­dan­det, om inte ford­ran innan dess har pre­skri­be­rats enligt äldre bestäm­mel­ser.

2009:109
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 53 c-53 f och 53 h §§ ska inte tilläm­pas när intrånget eller över­trä­del­sen, eller för­sö­ket eller för­be­re­del­sen till intrånget eller över­trä­del­sen, har begåtts före ikraft­trä­dan­det.

2013:691
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2013.
   2. De nya bestäm­mel­serna ska tilläm­pas även på verk och pre­sta­tio­ner som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det. De nya bestäm­mel­serna i 45 § andra styc­ket och 46 § andra styc­ket ska dock inte tilläm­pas om skydds­ti­den har löpt ut vid lagens ikraft­trä­dande.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. 45 a, 45 c och 45 d §§ ska dock tilläm­pas även på avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det.
   4. Om inte annat uttryck­li­gen har avta­lats ska en över­lå­telse, genom vil­ken en utö­vande konst­när före ikraft­trä­dan­det har över­lå­tit den rätt till en ljudupp­tag­ning som konst­nä­ren har enligt 45 § till en fram­stäl­lare av ljudupp­tag­ningar, anses omfatta även tid efter det att skydds­ti­den för den utö­vande konst­nä­rens rätt enligt äldre bestäm­mel­ser löpt ut.

2016:190
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Mål och ären­den som har inletts i Stock­holms tings­rätt eller Svea hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för övriga mål och ären­den som har inletts i all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det.

2017:323
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2017.
   2. Till­stånd som har beslu­tats med stöd av 16 och 17 §§ i den äldre lydel­sen gäl­ler fort­fa­rande.

2018:604
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2018.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­sälj­ningar som skett före år 2018.

2018:1099
   1. Denna lag trä­der i kraft den 11 okto­ber 2018.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det.

2021:357
   1. Denna lag trä­der i kraft den 7 juni 2021.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande för åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. De nya 49 b och 61 b §§ ska dock från och med den 7 juni 2025 respek­tive den 7 juni 2023 gälla i fråga om rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det.

2022:1712
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2023.
   2. Lagen tilläm­pas även på verk och pre­sta­tio­ner som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler i fråga om åtgär­der som har vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som har för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det. Den nya bestäm­mel­sen i 29 § andra styc­ket gäl­ler dock även avtal som har ingåtts före ikraft­trä­dan­det men tidi­gast den 1 janu­ari 2003. I fråga om sådana avtal ska upp­hovs­man­nen, den utö­vande konst­nä­ren eller fram­stäl­la­ren av en foto­gra­fisk bild ha samma rätt till infor­ma­tion som en upp­hovs­man vars bidrag till ett verk inte är bety­dande har enligt 29 a § tredje styc­ket och 29 b §.