SFS 2016:253 Tul­lag

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling tul­lag; utfär­dad den 17 mars 2016. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs 2 föl­jande. 1 kap. all­männa bestäm­mel­ser tillämp­nings­om­råde och uttryck i lagen 1§ i denna lag finns bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar – euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (eu) nr 952/2013 av den 9 okto­ber 2013 om fast­stäl­lande av en tull­ko­dex för uni­o­nen och de förord-​​ ningar som med­de­las med stöd av den för­ord­ningen, – euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (eu) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tul­lens säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter och upp­hä­vande av rådets för­ord­ning (eg) nr 1383/2003, och – euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (eg) nr 1889/2005 av den 26 okto­ber 2005 om kon­trol­ler av kon­tanta medel som förs in i eller ut ur gemen­ska­pen. vissa bestäm­mel­ser om auto­noma åtgär­der för mili­tär utrust­ning finns i rådets för­ord­ning (eg) nr 150/2003 av den 21 janu­ari 2003 om upp­hä­vande av import­tul­lar på vissa vapen och mili­tär utrust­ning. 2§ det som sägs i denna lag om tull gäl­ler även annan skatt än tull som ska tas ut för varor vid import och som ska beta­las till tull­ver­ket, om inte något annat uttryck­li­gen anges. 3§ i denna lag för­stås med tul­lag­stift­ning: euro­pe­iska uni­o­nens tul­lag­stift­ning enligt arti­kel 5.2 i för- ord­ning (eu) nr 952/2013, samt svenska tull­för­fatt­ningar, hand­ling: fram­ställ­ning i skrift eller bild och upp­tag­ning som kan läsas, av- lyss­nas eller på annat sätt upp­fat­tas bara med tek­niskt hjälp­me­del, det svenska tull­om­rå­det: svenskt ter­ri­to­rium, och for­don: trans­port­me­del som är inrät­tat för färd på mar­ken och inte löper på ske­nor samt svä­vare när den fram­förs över mar­ken. i övrigt har uttryck som används i denna lag samma bety­delse som i förord-​​ ning (eu) nr 952/2013 och de för­ord­ningar som med­de­las med stöd av den för­ord­ningen. 1 prop. 2015/16:79, bet. 2015/16:sku21, rskr. 2015/16:161. 2 jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2000/59/eg av den 27 novem­ber 2000 om mot­tag­nings­an­ord­ningar i hamn för far­tygs­ge­ne­re­rat avfall och lastres­ter, i lydel­sen en- ligt euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (eg) nr 1137/2008. sfs 2016:253 utkom från tryc­ket den 31 mars 2016 2 sfs 2016:253 till­han­da­hål­lande av infor­ma­tion 4§ tull­ver­ket ska på begä­ran till­han­da­hålla föl­jande myn­dig­he­ter upp­gif­ter som före­kom­mer hos tull­ver­ket och som rör import eller export av varor: – arbets­mil­jö­ver­ket, – bover­ket, – elsä­ker­hets­ver­ket, – havs- och vat­ten­myn­dig­he­ten, – kemi­ka­li­e­in­spek­tio­nen, – kom­mers­kol­le­gium, – kon­su­ment­ver­ket, – kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten, – livs­me­dels­ver­ket, – läke­me­dels­ver­ket, – myn­dig­he­ten för press, radio och tv, – myn­dig­he­ten för sam­hälls­skydd och bered­skap, – natur­vårds­ver­ket, – post- och tele­sty­rel­sen, – skat­te­ver­ket, – skogs­sty­rel­sen, – sta­tens ener­gi­myn­dig­het, – sta­tens jord­bruks­verk, – sta­tis­tiska cen­tral­by­rån, – sty­rel­sen för ackre­di­te­ring och tek­nisk kon­troll, – sve­ri­ges riks­bank, och – trans­port­sty­rel­sen. tull­ver­ket ska på begä­ran till­han­da­hålla säker­hetspo­li­sen upp­gif­ter som före­kom­mer hos tull­ver­ket och som rör export av varor. i lagen (2001:185) om behand­ling av upp­gif­ter i tull­ver­kets verk­sam­het finns bestäm­mel­ser om tull­ver­kets behand­ling av upp­gif­ter i vissa fall. 5§ tull­ver­ket ska skrift­li­gen under­rätta skat­te­ver­ket, om 1. det finns anled­ning att anta att någon a) på annat sätt än munt­li­gen har läm­nat eller kom­mer att lämna en orik­tig upp­gift till skat­te­ver­ket, eller b) inte har läm­nat eller inte kom­mer att lämna mer­vär­desskatte­de­kla­ra­tion, kon­troll­upp­gift eller annan före­skri­ven upp­gift till skat­te­ver­ket, och 2. det där­i­ge­nom finns risk för att mer­vär­desskatt undand­ras eller fel­ak­tigt till­go­do­räk­nas eller beta­las till­baka. av under­rät­tel­sen ska det framgå vilka omstän­dig­he­ter som lig­ger till grund för anta­gan­det enligt första styc­ket 1. 6§ föl­jande upp­gif­ter får använ­das för sta­tis­tiska ända­mål: 1. upp­gif­ter som någon har läm­nat om en vara enligt bestäm­mel­ser i för- ord­ning (eu) nr 952/2013, och 2. upp­gif­ter som någon har läm­nat om ett trans­port­me­del enligt arti­kel 133 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013 eller enligt 3 kap. 7§ rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får över- lämna åt någon annan att för­medla upp­gif­ter i elektro­niska doku­ment till och från tull­ver­ket. 3 sfs 2016:253den som i för­med­lings­verk­sam­het som avses i första styc­ket tar del av sådana upp­gif­ter får inte obe­hö­ri­gen röja eller utnyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den. i det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlig-​​ hets- och sek­re­tess­la­gen (2009:400). 8§ om upp­gif­ter i ett elektro­niskt doku­ment för­med­las genom euro­pe­iska kom­mis­sio­nen, genom en annan myn­dig­het än tull­ver­ket eller genom en för- med­lare som avses i 7 § första styc­ket, anses doku­men­tet ha kom­mit in till tull­ver­ket när det togs emot och kan antas ha avskilts för ver­ket hos den som för­med­lar doku­men­tet. 9§ den som i verk­sam­het vid en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tulla-​​ ger eller en fri­zon tar befatt­ning med tull­de­kla­ra­tio­ner och andra hand­lingar som läm­nats i enlig­het med tul­lag­stift­ningen får inte obe­hö­ri­gen röja eller ut- nyttja vad han eller hon i verk­sam­he­ten har fått veta om någon enskilds per- son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den. i det all­män­nas verk­sam­het gäl­ler bestäm­mel­serna i offentlighets-​​ och sek- retess­la­gen (2009:400). tullom­bud 10 § om ett tullom­bud har tagit emot medel av en huvud­man för betal­ning av tull och andra avgif­ter till tull­ver­ket, ska tullom­bu­det hålla med­len skilda från andra till­gångar. 11 § rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om vill­kor för att ett tullom­bud ska få till­han­da­hålla tjäns­ter i sve­rige. beva­rande av upp­gif­ter 12 § den som enligt arti­kel 15.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ur- sprung­liga lydel­sen, är skyl­dig att förse en tull­myn­dig­het med hand­lingar ska bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa upp­gif­ter eller hand- lingar är före­skri­ven i annan lag eller för­fatt­ning. kost­na­der för sak­kun­nig 13 § om en sär­skild sak­kun­nig har anli­tats enligt 4 kap. 5 §, ska kost­na­den för den sak­kun­nige beta­las av den som har läm­nat en fel­ak­tig upp­gift eller av den som inte har följt en upp­ma­ning att lämna en upp­gift eller en hand­ling om en vara. tull­ver­ket kan besluta att den som inte har följt en upp­ma­ning inte ska vara betal­nings­skyl­dig. betal­nings­skyl­dig­het enligt första styc­ket gäl­ler inte om en fel­ak­tig upp­gift avser varans tull- eller skat­te­plik­tiga värde och det slut­li­gen fast­ställda vär­det inte över­sti­ger det upp­givna vär­det med mer än tio pro­cent. om tull­ver­ket har haft en kost­nad som någon annan ska stå för enligt för- sta styc­ket, ska denne ersätta tull­ver­kets kost­nad. 4 sfs 2016:253 avgif­ter 14 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om 1. när avgift för tull­kon­trol­ler eller annan tillämp­ning av tul­lag­stift­ningen får tas ut, och 2. avgif­tens stor­lek. tull­värde på vissa lätt­för­stör­bara varor 15 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med- dela före­skrif­ter om skyl­dig­het för näringsid­kare att lämna upp­gift om genom­snitt­liga pri­ser på impor­te­rade varor och om import­kvan­ti­te­ter och trans­port­kost­na­der avse­ende sådana varor i sam­band med bestäm­mande av tull­värde på vissa lätt­för­stör­bara varor. 2 kap. tullskuld, skatt, ränta och garan­tier skyl­dig­het att betala annan skatt än tull 1§ bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att betala annan skatt än tull vid import eller inför­sel till det svenska tull­om­rå­det finns i – lagen (1972:266) om skatt på annon­ser och reklam, – mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200), – lagen (1994:1563) om tobaks­skatt, – lagen (1994:1564) om alko­holskatt, och – lagen (1994:1776) om skatt på energi. skatt som avses i första styc­ket ska fast­stäl­las och beta­las enligt det förfa-​​ rande som gäl­ler för tull, om inte något annat före­skri­vits. om det i beskatt-​​ nings­un­der­la­get för sådan skatt ska ingå tull­värde, tull eller mot­sva­rande av- gift som fast­ställts i annan valuta, ska sådant under­lag omräk­nas till svensk valuta efter den kurs som enligt tul­lag­stift­ningen gällde den dag då tull­vär­det fast­ställ­des. 2§ mer­vär­desskatt som avses i 1 § första styc­ket ska inte tas ut enligt denna lag utan i enlig­het med skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244), om dekla­ran­ten eller, om dekla­ran­ten är ett ombud, den för vars räk­ning ombu­det hand­lar är regi­stre­rad till mer­vär­desskatt i sve­rige vid tid­punk­ten för beslu­tet om fast- stäl­lande av tull och 1. age­rar i egen­skap av beskatt­nings­bar per­son enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200) vid impor­ten eller inför­seln, eller 2. är en juri­disk per­son som inte age­rar i egen­skap av beskatt­nings­bar per- son enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen vid impor­ten eller inför­seln. det som sägs om beskatt­nings­un­der­lag i 1 § gäl­ler även i de fall som avses i första styc­ket. 3§ om en icke-​uni­ons­vara eller dess värde för­ver­kas, ska annan skatt än tull inte tas ut till den del varan eller dess värde för­ver­kats. ett tidi­gare med- delat beslut om sådan pålaga ska upp­hä­vas eller änd­ras sedan dom eller beslut som inne­fat­tar för­ver­kande har fått laga kraft. betald tull ska beak­tas vid för­ver­kande av en varas värde och vid bestäm-​​ mande av påföljd. 5 sfs 2016:253garanti för annan skatt än tull 4§ om det behövs för att säker­ställa upp­bör­den, får tull­ver­ket i ett enskilt fall besluta att garanti ska stäl­las för annan skatt än tull som ska beta­las till tull­ver­ket. om garanti inte har ställts, utgör varan garanti för skat­ten så länge den står under tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll. om garanti har ställts eller om varan utgör garanti, får tull­ver­ket ta ut be- lop­pet ur garan­tin eller varan. begräns­ning av tullskuld 5§ när tullskul­den har upp­kom­mit på grund av en hand­ling som när den ut- för­des skulle ha kun­nat ge upp­hov till straff­rätts­liga för­fa­ran­den, ska den tre- års­pe­riod som avses i arti­kel 103.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, för­längas till fem år. om en gäl­de­när har åta­lats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, får gäl­de­nä­ren under­rät­tas om tullskul­den efter utgången av den femårs­pe­riod som avses i första styc­ket, för den vara som åta­let gäl­ler. en sådan under­rät­telse får ske senast under kalen­derå­ret efter det år då åta­let väck­tes. ingen under­rät­telse om tullskuld får ske efter utgången av en period på tio år efter den dag då tullskul­den upp­kom. om gäl­de­nä­ren har avli­dit, får en under­rät­telse enligt andra styc­ket ske senast sex måna­der efter döds­fal­let. 6§ bestäm­mel­serna i 5 § ska tilläm­pas också i fall då den som har före­trätt en juri­disk per­son har åta­lats för ett brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, om brot­tet avser tull som den juri­diska per­so­nen skulle ha be- talat. betal­ning av import-​​ eller export­tull­be­lopp 7§ betal­ning av tull­be­lopp enligt arti­kel 108.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, ska göras till tull­ver­ket inom tio da- gar från det att gäl­de­nä­ren under­rät­tats om tullskul­den, om inte anstånd med betal­ning enligt arti­kel 110 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen, har bevil­jats. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om en annan tids­frist för betal­ning än den som anges i första styc­ket, vid sam­man­fö­ring av bok­fö­rings­pos­ter enligt arti­kel 105.1 andra styc­ket i samma för­ord­ning, i den ursprung­liga lydel­sen. ränta vid annan skatt än tull 8§ bestäm­mel­serna om kre­di­tränta i arti­kel 112 och om dröjsmåls­ränta i arti­kel 114 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, tilläm-​​ pas på andra skat­ter än tull som ska tas ut för varor vid import. dröjsmålsrän-​​ tan ska beräk­nas på det sätt som anges i 65 kap. 13 § första styc­ket och andra styc­ket första meningen skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). 6 sfs 2016:253 9§ ränta tas ut på andra skat­ter än tull som ska beta­las enligt beslut vid ompröv­ning av tull­ver­ket eller enligt beslut av all­män för­valt­nings­dom­stol, om inte ränta tas ut enligt 8 §. 10 § ränta enligt 8 eller 9 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redo- vis­ning av skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200). 11 § det som före­skrivs i tul­lag­stift­ningen om upp­börd, indriv­ning och åter- betal­ning av tull tilläm­pas även i fråga om ränta som avses i 8 och 9 §§. 12 § rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får besluta om befri­else helt eller del­vis från skyl­dig­he­ten att betala ränta på annan skatt än tull enligt 9 §, om det finns syn­ner­liga skäl. 13 § ränta som avses i 9 § ska beräk­nas från utgången av den första mån- aden efter den månad då varan dekla­re­ra­des för över­gång till fri omsätt­ning till och med den månad då belop­pet ska beta­las. ränta på skatt som mot­sva­rar tidi­gare åter­be­talt belopp beräk­nas dock från utgången av den månad då be- lop­pet beta­la­des till­baka. rän­te­sat­sen för ränta enligt 9 § ska vara den som anges i 65 kap. 4 § första styc­ket eller, om det är fråga om sköns­be­skatt­ning, den som anges i 65 kap. 11 § första styc­ket skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). 14 § på belopp som beta­las till­baka i fall som anges i 19 § till­go­do­förs ränta. ränta till­go­do­förs även på ränta enligt 8 och 9 §§ som beta­las till­baka. rän­tan till­go­do­förs från utgången av den månad under vil­ken belop­pet beta- lats till och med den månad då belop­pet beta­las till­baka. rän­te­sat­sen ska vara den som anges i 65 kap. 4 § tredje styc­ket skatteförfa-​​ ran­de­la­gen (2011:1244). 15 § om ett beslut som för­an­lett ränta enligt 8 eller 9 § har änd­rats på sådant sätt att ränta inte skulle ha beta­lats eller skulle ha beta­lats med lägre belopp, ska en ny beräk­ning av rän­tan göras. för myc­ket betald ränta ska be- talas till­baka. ränta tas inte ut på rän­te­be­lopp enligt 8 eller 9 § som ska beta­las utö­ver tidi­gare betald ränta. om ett beslut som för­an­lett ränta enligt 14 § har änd­rats på sådant sätt att ränta inte skulle ha till­go­do­förts eller skulle ha till­go­do­förts med lägre belopp, ska den som till­go­do­räk­nats rän­tan betala till­baka mel­lan­skill­na­den. bestäm-​​ mel­serna i tul­lag­stift­ningen om åter­be­tal­ning av tull ska då tilläm­pas. indriv­ning 16 § om tull inte har beta­lats i rätt tid, ska ford­ran läm­nas till kronofogde-​​ myn­dig­he­ten för indriv­ning. vid indriv­ning får verk­stäl­lig­het enligt utsök­nings­bal­ken ske. rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om att indriv­ning inte behö­ver begä­ras för ett ringa belopp. 7 sfs 2016:25317 § det som sägs om indriv­ning av tull i 16 § ska gälla även för ersätt­ning för kost­nad enligt arti­kel 189.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ur- sprung­liga lydel­sen, och 1 kap. 13 § tredje styc­ket. 18 § i fråga om betal­nings­skyl­dig­het för före­trä­dare för en gäl­de­när som är juri­disk per­son och som inte har beta­lat in tull i rätt tid och på rätt sätt tilläm-​​ pas 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 67 kap. 4 §, 68 kap. 1 § samt 70 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244). tull­ver­ket beslu­tar om ansvar för delä­gare i han­dels­bo­lag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om han­dels­bo­lag och enkla bolag avse­ende tull enligt denna lag. hos den som har bli­vit ålagd betal­nings­skyl­dig­het får indriv­ning ske enligt 16 §. åter­be­tal­ning och efter­gift 19 § om en ansö­kan om åter­be­tal­ning eller efter­gift av tull görs enligt bestäm­mel­serna i arti­kel 121 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung-​​ liga lydel­sen, ska även frå­gan om åter­be­tal­ning eller efter­gift av skatt som av- ses i 1 § första styc­ket prö­vas. vid pröv­ningen gäl­ler artik­larna 116–120 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen, i tillämp­liga delar. bestäm­mel­sen om åter­be­tal­ning och efter­gift på eget ini­ti­a­tiv i arti­kel 116.4 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, ska tilläm-​​ pas även på skatt som avses i 1 § första styc­ket. vid åter­be­tal­ning får avdrag göras för sådan beslu­tad tull och annan skatt som ska beta­las till tull­ver­ket. i lagen (1985:146) om avräk­ning vid återbetal-​​ ning av skat­ter och avgif­ter finns också före­skrif­ter som begrän­sar rät­ten till åter­be­tal­ning. belopp som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mervär-​​ dess­kat­te­la­gen (1994:200) eller som med­för rätt till åter­be­tal­ning enligt 10 kap. 9, 11–13 och 15 §§ den lagen beta­las inte till­baka. 20 § om det finns syn­ner­liga skäl, får rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer medge ned­sätt­ning av eller befri­else från annan skatt än tull. 3 kap. inför­sel och utför­sel av varor tullö­ver­vak­ning vid inför­sel 1§ den som från en plats utan­för det svenska tull­om­rå­det, men inom euro- peiska uni­o­nens tull­om­råde, till det svenska tull­om­rå­det för in eller låter föra in en icke-​uni­ons­vara som inte är hän­förd till ett tull­för­fa­rande och som inte befordras enligt arti­kel 148.5 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung-​​ liga lydel­sen, är skyl­dig att anmäla inför­seln till tull­ver­ket vid gränspasse-​​ ringen. för kon­troll av anmäl­nings­skyl­dig­he­ten har tull­ver­ket rätt att utföra de kon­trol­ler som fram­går av lagen (1996:701) om tull­ver­kets befo­gen­he­ter vid sve­ri­ges gräns mot ett annat land inom euro­pe­iska uni­o­nen. 8 sfs 2016:253 2§ ett trans­port­me­del som kom­mer till det svenska tull­om­rå­det omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, om det ombord på trans­port­med­let finns varor som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning. om trans­port­med­let kom­mer till det svenska tull­om­rå­det utan att med­föra varor, omfat­tas det av tullö­ver­vak­ning till dess att en anmä­lan om transport-​​ med­let enligt 4 § har behand­lats av tull­ver­ket. har trans­port­med­let tagits ut för kon­troll enligt 4 kap. 16 §, omfat­tas det av tullö­ver­vak­ning till dess att kon­trol­len har avslu­tats. 3§ föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller luft­far­tyg som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska på för­hand med­dela när trans­port­med­let beräk­nas komma till ett tull­kon­tor eller en annan plats som tull­ver­ket anvi­sat eller god- känt. föra­ren eller befäl­ha­va­ren ska lämna upp­gif­ter om trans­port­med­let och dess last. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­terna enligt första och andra styc­kena. 4§ föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller ett luft­far­tyg som förs in i det svenska tull­om­rå­det ska anmäla trans­port­med­lets ankomst till tull­ver­ket även i andra fall än det som avses i arti­kel 133.1 första styc­ket i för­ord­ning (eu) nr 952/2013. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket. 5§ tull­ver­ket får för­bjuda en förare av eller en befäl­ha­vare på ett transport-​​ medel som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning 1. att göra något annat uppe­håll under fär­den inom det svenska tull­om­rå­det än vad som för­an­leds av en myn­dig­hets åtgärd, och 2. att utan tull­ver­kets med­gi­vande ankomma med trans­port­med­let. 6§ tull­ver­ket får med­dela för­bud mot att beträda, lämna eller lasta ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning vid inför­sel. ett för­bud mot att beträda eller lämna ett trans­port­me­del gäl­ler inte för den som i sin tjäns­teut­öv­ning behö­ver få till­träde till trans­port­med­let. 7§ tull­ver­ket får till­fäl­ligt ta hand om en icke-​uni­ons­vara, om det behövs för tullö­ver­vak­ningen. varan får då läg­gas upp på en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring eller ett tul­la­ger. tull­ver­ket får bestämma att varan inte får tas ut från anlägg­ningen för till- fäl­lig lag­ring eller tul­lag­ret för­rän ver­kets kost­na­der för för­va­ringen har er- satts eller garanti har ställts för dem. inne­ha­va­ren av en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring eller ett all­mänt tul­la­ger är skyl­dig att ta emot varan, om det kan göras utan avse­värda pro­blem. bort­skaf­fande av varor 8§ om en vara ska säl­jas enligt arti­kel 198 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013 får detta ske genom tull­ver­kets försorg på offent­lig auk­tion (tullauk­tion) eller på något annat sätt, om tull­ver­ket anser att det är lämp­li­gare. det­samma gäl- 9 sfs 2016:253ler om tull­ver­ket enligt 2 kap. 4 § tredje styc­ket ska ta ut ett belopp ur en vara som utgör garanti. vid för­sälj­ning av varor som är före­mål för inför­sel­för­bud eller införsel-​​ vill­kor tilläm­pas 4 § lagen (1973:980) om trans­port, för­va­ring och för­stö­ring av inför­sel­re­gle­rade varor, m.m. 9§ en tullauk­tion ska kun­gö­ras i god tid och på lämp­ligt sätt. innan en vara säljs på tullauk­tion eller på något annat sätt, ska tull­ver­ket i god tid skicka en under­rät­telse, om adres­sen är känd, till gäl­de­nä­ren eller den som skulle ha varit gäl­de­när om varan varit tull­be­lagd samt till någon annan som kan antas vara ägare eller ha sär­skild rätt till varan. 10 § vid tillämp­ning av arti­kel 198 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, får varorna för­stö­ras, om 1. det finns en risk för att varorna för­störs eller mins­kar väsent­ligt i värde, eller 2. kost­na­den för för­va­ringen av varorna är orim­ligt hög. innan varorna för­störs ska om möj­ligt bestäm­mel­serna om under­rät­telse i 9 § andra styc­ket tilläm­pas. i 2 § lagen (1973:980) om trans­port, för­va­ring och för­stö­ring av införsel-​​ regle­rade varor, m.m. finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om för­stö­ring av varor. över­gång till fri omsätt­ning 11 § avläm­ning från far­tyg av far­tygs­ge­ne­re­rat avfall och lastres­ter som av- ses i direk­tiv 2000/59/eg ska betrak­tas som över­gång till fri omsätt­ning enligt arti­kel 201 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013. fri­zon 12 § rege­ringen får besluta att en del av det svenska tull­om­rå­det ska vara en fri­zon enligt arti­kel 243.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer ska fast­ställa fri­zo­nens grän­ser och var dess infarts-​​ och utfarts­stäl­len ska vara belägna. tullö­ver­vak­ning vid utför­sel 13 § ett trans­port­me­del som ska avgå från det svenska tull­om­rå­det omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, om det ombord på trans­port­med­let finns varor som omfat-​​ tas av tullö­ver­vak­ning. om trans­port­med­let ska avgå från det svenska tull­om­rå­det direkt till tredje-​​ land utan att med­föra varor, omfat­tas det av tullö­ver­vak­ning sedan en anmä- lan om detta har gjorts. 14 § ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska avgå från 1. ett tull­kon­tor, eller 2. en annan plats som tull­ver­ket anvi­sat eller god­känt. tull­ver­ket kan i vissa fall medge undan­tag från första styc­ket, om möjlig-​​ heterna till tullö­ver­vak­ning och tull­kon­troll inte för­säm­ras. 10 sfs 2016:253 15 § föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller luft­far­tyg som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska på för­hand med­dela när trans­port­med­let beräk­nas avgå från ett tull­kon­tor eller en annan plats som tull­ver­ket anvi­sat eller god- känt. föra­ren eller befäl­ha­va­ren ska lämna upp­gif­ter om trans­port­med­let och dess last. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från skyl­dig­he­terna enligt första och andra styc­kena. 16 § föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på ett far­tyg eller ett luft­far­tyg som ska föras ut ur det svenska tull­om­rå­det ska anmäla trans­port­med­lets avgång till tull­ver­ket. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om undan­tag från anmäl­nings­skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket. 17 § tull­ver­ket får för­bjuda en förare av eller en befäl­ha­vare på ett trans-​​ port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning 1. att göra något annat uppe­håll under fär­den inom det svenska tull­om­rå­det än vad som för­an­leds av en myn­dig­hets åtgärd, och 2. att utan tull­ver­kets med­gi­vande avgå med trans­port­med­let. 18 § tull­ver­ket får med­dela för­bud mot att beträda, lämna eller lasta ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning vid utför­sel. ett för­bud mot att beträda eller lämna ett trans­port­me­del gäl­ler inte för den som i sin tjäns­teut­öv­ning behö­ver få till­träde till trans­port­med­let. 4 kap. tull­kon­troll all­män prin­cip för tull­kon­trol­ler 1§ ett beslut om en kon­trollåt­gärd enligt tul­lag­stift­ningen får fat­tas endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger det intrång eller men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den enskilde. använd­ning av våld eller tvång 2§ en tull­tjäns­te­man får, i den utsträck­ning andra medel är otill­räck­liga och det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är för­svar­ligt, använda våld eller tvång för att genom­föra en åtgärd som avses i 3 kap. 7 § första styc­ket samt 9–11, 14, 16 och 19 §§ i detta kapi­tel. våld mot per­son får endast använ­das om tull­tjäns­te­man­nen möts av mot- stånd och det med hän­syn till ända­må­let med åtgär­den är för­svar­ligt. med­ver­kan av polis­myn­dig­he­ten och kust­be­vak­ningen 3§ polis­myn­dig­he­ten och kust­be­vak­ningen ska med­verka i tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het enligt denna lag. för polis­myn­dig­he­ten och kust­be­vak­ningen samt polis­man och kustbevak-​​ nings­tjäns­te­man som med­ver­kar i tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het gäl­ler det som sägs om tull­ver­ket och tull­tjäns­te­man i 3 kap. 5, 6, 17 och 18 §§ samt 2, 9–17 och 51–53 §§ i detta kapi­tel. 11 sfs 2016:253tillhandahållande av loka­ler 4§ ett trans­port­fö­re­tag som beford­rar pas­sa­ge­rare från tred­je­land ska utan kost­nad för tull­ver­ket ställa de loka­ler och anord­ningar till ver­kets förfo-​​ gande som enligt ver­kets bedöm­ning behövs för – kon­troll av for­don samt bagage, hand­väs­kor och lik­nande som resande för med sig, – hand­lägg­ning av resan­des tull­de­kla­ra­tio­ner, – för­hör och kropps­vi­si­ta­tion samt kropps­be­sikt­ning av resande, och – tull­per­so­na­len under uppe­håll i tjänst­gö­ringen. anli­tande av sak­kun­nig 5§ tull­ver­ket får anlita en sär­skild sak­kun­nig 1. om det finns anled­ning att anta att en upp­gift som har läm­nats enligt tull- lag­stift­ningen är fel­ak­tig, för att få fram den infor­ma­tion som behövs, och 2. när en upp­ma­ning att lämna en upp­gift eller en hand­ling om en vara inte har följts. tull­kon­troll av varor och trans­port­me­del 6§ tull­ver­ket får begära att ett trans­port­fö­re­tag som beford­rar varor, passa-​​ gerare eller for­don till eller från sve­rige ska lämna de aktu­ella upp­gif­ter om ankom­mande och avgå­ende trans­por­ter som före­ta­get har till­gång till. i fråga om pas­sa­ge­rare får tull­ver­ket endast begära upp­gif­ter om – namn, –resrutt, – bagage, – med­pas­sa­ge­rare, – betal­nings­sätt, och – bok­nings­sätt. tull­ver­ket får begära upp­gif­ter enligt första och andra styc­kena endast om upp­gif­terna kan antas ha bety­delse för tull­ver­kets brotts­be­käm­pande verk- sam­het. 7§ trans­port­fö­re­ta­get ska skynd­samt lämna tull­ver­ket de upp­gif­ter som ver­ket begär enligt 6 §. 8§ ett trans­port­fö­re­tag får lämna upp­gif­ter enligt 6 § på så sätt att de görs läs­bara för tull­ver­ket genom ter­mi­nalåt­komst. tull­ver­ket får ta del av upp­gif­ter genom ter­mi­nalåt­komst endast i den om- fatt­ning och under den tid som behövs för att kon­trol­lera aktu­ella trans­por­ter. upp­gif­ter som hålls till­gäng­liga på detta sätt får inte änd­ras eller på annat sätt bear­be­tas eller lag­ras av tull­ver­ket. upp­gif­ter om enskilda per­so­ner som läm­nats på annat sätt än genom termi-​​ nalåt­komst ska ome­del­bart för­stö­ras, om de visar sig sakna bety­delse för ut- red­ning av eller lag­fö­ring för brott. 9§ tull­ver­ket får preja ett far­tyg inom det svenska tull­om­rå­det, om det be- hövs för att möj­lig­göra tull­ver­kets över­vak­ning och kon­troll av import eller export av varor. 12 sfs 2016:253 tull­ver­ket får föra ett far­tyg till en plats inom det svenska tull­om­rå­det, om 1. far­ty­get under färd mel­lan orter inom euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde läm­nar tull­om­rå­det och där­i­ge­nom avvi­ker från sin rätta kurs utan att det sker på grund av nöd eller av något annat tving­ande skäl, och 2. befäl­ha­va­ren inte föl­jer en upp­ma­ning att åter­vända till euro­pe­iska unio- nens tull­om­råde. 10 § en åtgärd enligt 9 § får vid­tas utan före­gå­ende upp­ma­ning, om 1. upp­ma­ningen inte kan ges, eller 2. det finns sär­skild anled­ning att anta att en upp­ma­ning skulle för­hindra eller avse­värt för­svåra åtgär­den. en åtgärd enligt 9 § andra styc­ket får inte vid­tas mot ett utländskt far­tyg eller inom en annan stats vat­ten­om­råde, om det inte med­ges enligt avtal med den andra sta­ten. 11 § en förare av eller en befäl­ha­vare på ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning ska stanna på upp­ma­ning av en tull­tjäns­te­man. även en annan per­son än föra­ren eller befäl­ha­va­ren ska stanna på tull- tjäns­te­man­nens upp­ma­ning. en sådan upp­ma­ning får endast ges om det finns anled­ning att anta att per­so­nen är anmäl­nings­skyl­dig enligt tul­lag­stift­ningen. 12 § en upp­ma­ning enligt 11 § första styc­ket till föra­ren av ett for­don får ges 1. när for­do­net finns – i trak­terna vid sve­ri­ges land­gräns mot ett tred­je­land, – i trak­terna vid sve­ri­ges kus­ter, – i när­he­ten av eller inom en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tul­la­ger eller en fri­zon, eller – i när­he­ten av eller inom en hamn, en flyg­plats eller ett annat område som har tra­fik­för­bin­del­ser med ett tred­je­land, 2. om tull­tjäns­te­man­nen har anled­ning att anta att varor som står under tullö­ver­vak­ning trans­por­te­ras med for­do­net, eller 3. när for­do­net är för­sett med inte­rims­skyl­tar eller regi­stre­rings­skyl­tar från ett tred­je­land. en upp­ma­ning enligt 11 § andra styc­ket får rik­tas till en per­son som anträf-​​ fas på en plats enligt första styc­ket 1. 13 § tull­ver­ket får till­fäl­ligt ta hand om regi­stre­rings­be­vis och lik­nande hand­lingar som avser ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning, om det behövs för att hindra trans­port­med­lets avgång. 14 § om det behövs för kon­troll­verk­sam­he­ten och det inte med­för något väsent­ligt hin­der för tra­fi­ken, får tull­ver­ket till­fäl­ligt stänga av områ­den där trans­port­me­del los­sas eller las­tas eller pas­sa­ge­rare går ombord på eller läm­nar trans­port­me­del. första styc­ket gäl­ler även för annat område i ome­del­bar när­het av ett trans-​​ port­me­del, lik­som infar­ter till och utfar­ter från fri­zo­ner, ham­nar, flyg­plat­ser och anlägg­ningar för till­fäl­lig lag­ring. 15 § om det är abso­lut nöd­vän­digt för att tull­kon­trol­ler ska kunna göras, får tull­ver­ket 13 sfs 2016:2531. uppe­hålla ett tåg på en järn­vägs­sta­tion vid gräns mot ett tred­je­land och på tågets slut­sta­tion inom sve­rige, och 2. begära att ett luft­far­tyg hind­ras att avgå eller upp­ma­nas att landa. 16 § för kon­troll av att deklarations-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het enligt tullag-​​ stift­ningen har full­gjorts eller att varor inte gör intrång i de rät­tig­he­ter som skyd­das av för­ord­ning (eu) nr 608/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, får tull­ver­ket under­söka 1. trans­port­me­del, con­tain­rar, lådor och andra utrym­men där varor kan för- varas, 2. tul­la­ger, fri­zo­ner och anlägg­ningar för till­fäl­lig lag­ring, samt områ­den i ham­nar och på flyg­plat­ser och ban­går­dar där varor som står under tullöver-​​ vak­ning för­va­ras och även loka­ler inom sådana områ­den, och 3. bagage samt hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av en resande vid in- resa till eller utresa från euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde eller av en per­son som upp­ma­nats att stanna enligt 11 § andra styc­ket. i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling finns bestäm­mel­ser om kropps­vi­si­ta­tion. 17 § vid en kon­troll enligt 16 § ska den per­son vars upp­gif­ter ska kontroll-​​ eras eller för vars räk­ning varan förs in i eller ut ur euro­pe­iska uni­o­nens tull- område ge den tull­tjäns­te­man som verk­stäl­ler kon­trol­len till­fälle att under-​​ söka varan, trans­port­med­let eller baga­get. per­so­nen ska också lämna till­träde till de loka­ler och andra utrym­men som används för den trans­port, för­va­ring eller verk­sam­het som kon­trol­len avser. på tull­tjäns­te­man­nens begä­ran ska föra­ren av eller befäl­ha­va­ren på det trans­port­me­del som ska under­sö­kas när­vara vid under­sök­ningen om det är möj­ligt. 18 § ett beford­rings­fö­re­tag ska – göra en anmä­lan till tull­ver­ket, om det i före­ta­gets verk­sam­het uppkom-​​ mer en miss­tanke om att en för­sän­delse inne­hål­ler nar­ko­tika som kan tas i be- slag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, och – på begä­ran av tull­ver­ket över­lämna för­sän­del­sen till ver­ket. beford­rings­fö­re­ta­get ska också på annat sätt med­verka i kontroll-​​ verk­sam­het enligt tul­lag­stift­ningen i fråga om varor som befordras med post, på järn­väg eller med luft­far­tyg. för beford­rings­fö­re­ta­get gäl­ler inte 2 och 9–17 §§. tull­kon­troll av post­för­sän­del­ser och för­sän­del­ser för­med­lade av kurir­fö­re­tag 19 § för en sådan kon­troll som avses i 16 § får en tull­tjäns­te­man under­söka post­för­sän­del­ser, såsom paket, brev och lik­nande för­sän­del­ser, och motsva-​​ rande för­sän­del­ser för­med­lade av kurir­fö­re­tag. en för­sän­delse får öpp­nas om den finns hos tull­ver­ket, på ett utväxlings-​​ post­kon­tor eller vid ett kurir­fö­re­tags första sor­te­rings­ter­mi­nal och det finns anled­ning att anta att för­sän­del­sen inne­hål­ler en vara för vil­ken deklarations-​​ eller upp­gifts­skyl­dig­he­ten inte har full­gjorts. 14 sfs 2016:253 20 § beslut om att öppna en post­för­sän­delse eller en för­sän­delse för­med­lad av ett kurir­fö­re­tag som kan antas inne­hålla för­tro­liga med­de­lan­den får fat­tas endast av en tjäns­te­man som för­ord­nats för upp­gif­ten av che­fen för tullver-​​ ket. om för­sän­del­sen inne­hål­ler ett för­tro­ligt med­de­lande, ska detta omedel-​​ bart till­slu­tas och skic­kas vidare till mot­ta­ga­ren. 21 § en post­för­sän­delse eller en för­sän­delse för­med­lad av ett kurir­fö­re­tag som har öpp­nats med stöd av 19 § får inte under­sö­kas när­mare än vad som är nöd­vän­digt för att uppnå syf­tet med under­sök­ningen. pro­to­koll ska föras över under­sök­ningen. av pro­to­kol­let ska syf­tet med under­sök­ningen framgå och vad som har kom­mit fram vid denna. har en för­sän­delse öpp­nats ska adres­sa­ten och, om det är möj­ligt, avsända-​​ ren under­rät­tas så snart som möj­ligt, om inte sär­skilda skäl talar emot det. 22 § en chefs­tjäns­te­man som för­ord­nats för upp­gif­ten av che­fen för tull- ver­ket får besluta att en post­för­sän­delse som kom­mer från tred­je­land ska hål- las kvar av post­be­ford­rings­fö­re­ta­get, om 1. det finns anled­ning att anta att för­sän­del­sen inne­hål­ler nar­ko­tika som kan tas i beslag enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, och 2. det är nöd­vän­digt för att beslag ska kunna ske. ett beslut om kvar­hål­lande ska gälla en begrän­sad, kor­tare tid. beslu­tet får verk­stäl­las ome­del­bart, men ska sna­rast prö­vas av che­fen för tull­ver­ket. 23 § post­be­ford­rings­fö­re­ta­get är skyl­digt att på begä­ran av tull­ver­ket över- lämna en för­sän­delse som hål­lits kvar enligt 22 § första styc­ket. före­läg­gande 24 § tull­ver­ket får före­lägga den som är eller kan antas vara deklarations-​​ eller upp­gifts­skyl­dig enligt tul­lag­stift­ningen att lämna upp­gift som ver­ket be- höver för kon­troll av att deklarations-​​ eller upp­gifts­skyl­dig­he­ten har full- gjorts. första styc­ket gäl­ler även den för vars räk­ning en vara impor­te­rats eller ex- por­te­rats. 25 § tull­ver­ket får före­lägga den som bedri­ver verk­sam­het i vil­ken upp­gift av bety­delse för kon­trol­len av en annan per­sons deklarations-​​ eller uppgifts-​​ skyl­dig­het enligt tul­lag­stift­ningen kan häm­tas ur hand­lingar som rör verksam-​​ heten, att lämna upp­gift om en rätts­hand­ling med någon annan. revi­sion 26 § tull­ver­ket får besluta om revi­sion 1. för att kon­trol­lera att alla nöd­vän­diga doku­ment och upp­gif­ter har till- han­da­hål­lits enligt arti­kel 15.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung-​​ liga lydel­sen, och att doku­men­ten och upp­gif­terna är rik­tiga och full­stän­diga, och 2. för att göra sådana kon­trol­ler som avses i arti­kel 48 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen. 15 sfs 2016:25327 § ett beslut om revi­sion ska inne­hålla 1. upp­gift om syf­tet med revi­sio­nen, 2. upp­gift om möj­lig­he­ten att undanta hand­lingar från kon­troll enligt 38 §, och 3. för­ord­nande av den eller de tull­tjäns­te­män som ska verk­ställa revi­sio­nen (revi­sor). av den upp­gift som avses i första styc­ket 1 behö­ver det inte framgå vil­ken per­son eller rätts­hand­ling som kon­trol­len eller upp­gif­terna avser, om 1. beslu­tet om revi­sion gäl­ler för gransk­ning av någon annan än den som revi­de­ras, och 2. det finns sär­skilda skäl att inte nämna per­so­nen eller rätts­hand­lingen. 28 § innan en revi­sion verk­ställs ska den som ska revi­de­ras under­rät­tas om beslu­tet om revi­sion. under­rät­tel­sen får ske i sam­band med att revi­sio­nen verk­ställs om en inven­te­ring eller en lik­nande fysisk kon­troll behö­ver göras och kon­trol­len skulle för­lora sin bety­delse om den som ska revi­de­ras under­rät­tas i för­väg. 29 § en revi­sion ska genom­fö­ras i sam­ver­kan med den revi­de­rade och på ett sådant sätt att den inte onö­digt hind­rar verk­sam­he­ten hos denne. om den revi­de­rade inte sam­ver­kar, får bestäm­mel­ser om vite i 7 kap. 5 § och om bevis­säk­ring i 45 kap. skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) tilläm­pas. 30 § vid en revi­sion får revi­sorn granska räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar som rör verk­sam­he­ten, om de inte ska undan­tas enligt 37 §. i övrigt fram­går revi­sorns befo­gen­he­ter av arti­kel 48 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013. 31 § en revi­sion får genom­fö­ras hos den revi­de­rade, om denne med­ger det. revi­sio­nen ska genom­fö­ras hos den revi­de­rade, om denne begär det och revi- sio­nen kan genom­fö­ras där utan bety­dande svå­rig­het. om revi­sio­nen genom­förs hos den revi­de­rade, ska denne ställa en ända- måls­en­lig arbets­plats till revi­sorns för­fo­gande, om det är möj­ligt. 32 § att den revi­de­rade ska till­han­da­hålla revi­sorn de hand­lingar och lämna de upp­lys­ningar samt i övrigt ge revi­sorn all den hjälp som behövs vid revi- sio­nen föl­jer av arti­kel 15.1 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013. om hand­lingar ska grans­kas på någon annan plats än hos den revi­de­rade, ska denne på begä­ran och mot kvitto över­lämna hand­ling­arna till revi­sorn. 33 § den revi­de­rade ska på begä­ran ge revi­sorn till­fälle att använda tek- niska hjälp­me­del för att granska en upp­tag­ning som kan upp­fat­tas bara med sådana hjälp­me­del. detta gäl­ler inte om 1. den revi­de­rade till­han­da­hål­ler en kopia av upp­tag­ningen, och 2. kopian utan svå­rig­het kan grans­kas med tek­niska hjälp­me­del som revi- sorn har till­gång till. den revi­de­rade ska ge revi­sorn möj­lig­het att kon­trol­lera att den kopia som avses i första styc­ket stäm­mer över­ens med den upp­tag­ning som finns hos den revi­de­rade. vid gransk­ning av upp­tag­ning eller kon­troll av kopia får bara de tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp använ­das som behövs för att till­go­dose syf­tet med 16 sfs 2016:253 revi­sio­nen. gransk­ningen eller kon­trol­len får göras via tele­nä­tet, om den revi- derade med­ger det. 34 § en revi­sion får inte pågå under längre tid än nöd­vän­digt. tull­ver­ket ska sna­rast med­dela den revi­de­rade resul­ta­tet av revi­sio­nen i de delar som rör den revi­de­rade. 35 § tull­ver­ket ska lämna till­baka räken­skaps­ma­te­rial och andra hand­lingar till den revi­de­rade så snart som möj­ligt och senast när revi­sio­nen avslu­tats. om den revi­de­rade har för­satts i kon­kurs när hand­ling­arna ska läm­nas till- baka, ska tull­ver­ket 1. över­lämna hand­ling­arna till kon­kurs­för­val­ta­ren, och 2. under­rätta den revi­de­rade om att hand­ling­arna över­läm­nats till konkurs-​​ för­val­ta­ren. upp­gif­ter och hand­lingar som ska undan­tas från kon­troll 36 § ett före­läg­gande enligt 24 eller 25 § får inte avse en upp­gift i en sådan hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. ett sådant före­läg­gande får inte hel­ler avse en upp­gift som har ett bety­dande skydds­in­tresse, om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som gör att hand­lingen inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och skydds­in­tres­set är större än hand­ling­ens bety­delse för kon­trol­len. 37 § vid revi­sion får tull­ver­ket inte granska 1. en hand­ling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken, eller 2. en hand­ling som inte omfat­tas av revi­sio­nen. tull­ver­ket får inte hel­ler granska en hand­ling som har ett bety­dande skydds­in­tresse, om det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter som gör att hand­lingen inte bör komma till någon annans kän­ne­dom och skydds­in­tres­set är större än hand­ling­ens bety­delse för kon­trol­len. 38 § en hand­ling som inte får grans­kas ska på begä­ran av den som är före- mål för revi­sion undan­tas från kon­trol­len. 39 § en begä­ran om att undanta hand­lingar ska ges in till all­män förvalt-​​ nings­dom­stol. begä­ran ska vara skrift­lig och ges in till­sam­mans med den hand­ling som begä­ran avser. om tull­ver­ket redan har den hand­ling som en begä­ran avser, ska ver­ket ome­del­bart för­segla hand­lingen och över­lämna den till dom­sto­len. 40 § om en upp­gift i en sådan upp­tag­ning som avses i 1 kap. 3 § ska undan-​​ tas, får dom­sto­len besluta om sådana begräns­ningar i tull­ver­kets rätt att an- vända tek­niska hjälp­me­del och sök­be­grepp som behövs för att upp­gif­ten inte ska bli till­gäng­lig för ver­ket. 41 § om den enskilde begär det, ska dom­sto­len pröva om ett beslut om att undanta hand­lingen kan fat­tas utan att dom­sto­len grans­kar hand­lingen. 17 sfs 2016:25342 § om en upp­gift eller en hand­ling har undan­ta­gits från kon­troll, får tull- ver­ket inte återge eller åbe­ropa inne­hål­let i upp­gif­ten eller hand­lingen. 43 § ett beslut i fråga om att undanta en upp­gift eller en hand­ling gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. tull­kon­troll beträf­fande intrång i vissa imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter 44 § uttryck som används i 45–49 §§ har den inne­börd som anges i förord-​​ ning (eu) nr 608/2013. 45 § tull­ver­ket ska under­rätta inne­ha­va­ren av ett beslut om ingri­pande om sitt beslut enligt arti­kel 11.3, 13 eller 16 i för­ord­ning (eu) nr 608/2013. en sådan under­rät­telse ska läm­nas inom 30 arbets­da­gar efter det att tull­ver­ket 1. fått kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som kan ligga till grund för ett be- slut enligt arti­kel 11.3 eller 16 i den för­ord­ningen, eller 2. tagit emot en sådan begä­ran som avses i arti­kel 13 i den för­ord­ningen. 46 § tull­ver­ket ska under­rätta inne­ha­va­ren av ett beslut om ingri­pande om föl­jande beslut som ver­ket fat­tar enligt för­ord­ning (eu) nr 608/2013: 1. beslut att avslå eller avvisa en begä­ran enligt arti­kel 12.1 om förläng-​​ ning, eller 2. beslut enligt arti­kel 12.5 att åter­kalla eller ändra ett beslut om förläng-​​ ning. en sådan under­rät­telse ska läm­nas inom 30 arbets­da­gar efter det att tull- ver­ket 1. tagit emot en sådan begä­ran som avses i arti­kel 12.1, eller 2. fått kän­ne­dom om de omstän­dig­he­ter som kan ligga till grund för ett be- slut enligt arti­kel 12.5. 47 § upp­kom­mer en skada på en vara vid en sådan inspek­tion som avses i arti­kel 19.1 i för­ord­ning (eu) nr 608/2013, ansva­rar den som inspek­te­rar varan för ska­dan. 48 § frå­gor om huruvida en vara gör intrång i en imma­te­ri­ell rät­tig­het och hur en sådan vara ska han­te­ras prö­vas av en dom­stol enligt vad som gäl­ler för den imma­te­ri­ella rät­tig­he­ten i fråga. dom­sto­len får med­dela ett inte­ri­mis­tiskt beslut om att ett upp­skov med att fri­göra eller hålla kvar en vara ska upp­höra. tull­ver­ket ska verk­ställa sådana domar och beslut från dom­sto­len som fått laga kraft och som gäl­ler fri­gö­rande, änd­ring eller för­stö­ring av varor vars fri- görande skju­tits upp eller som hålls kvar av tull­ver­ket. 49 § när en dom eller ett beslut om för­stö­ring av eller annan åtgärd med varor vars fri­gö­rande har skju­tits upp eller som hålls kvar av tull­ver­ket har fått laga kraft, har inne­ha­va­ren av ett beslut om ingri­pande rätt till ersätt­ning för sina kost­na­der i sam­band med tull­ver­kets ingri­pande mot varorna. ersätt­nings­skyl­dig enligt första styc­ket är den som dom­sto­lens beslut har gått emot. kan ersätt­nings­kra­vet rik­tas mot flera per­so­ner, har dessa ett soli- dariskt ansvar att ersätta inne­ha­va­ren av beslu­tet. 18 sfs 2016:253 tull­kon­troll av kon­tanta medel 50 § en anmä­lan enligt arti­kel 3 i för­ord­ning (eg) nr 1889/2005 ska läm­nas skrift­ligt eller elektro­niskt. 51 § för kon­troll av att anmäl­nings­plik­ten enligt arti­kel 3 i för­ord­ning (eg) nr 1889/2005, i den ursprung­liga lydel­sen, har full­gjorts får tull­ver­ket under-​​ söka trans­port­me­del och bagage samt hand­väs­kor och lik­nande som med­förs av en resande vid inresa till eller utresa från euro­pe­iska uni­o­nens tull­om­råde. 52 § om det finns anled­ning att anta att en per­son inte har full­gjort sin anmäl­nings­plikt enligt arti­kel 3 i för­ord­ning (eg) nr 1889/2005, i den ursprung­liga lydel­sen, får en tull­tjäns­te­man kropps­vi­si­tera per­so­nen för att söka efter kon­tanta medel på honom eller henne. vid kropps­vi­si­ta­tio­nen ska bestäm­mel­serna i 29 § lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling tilläm­pas. 53 § om anmäl­nings­plik­ten enligt arti­kel 3 i för­ord­ning (eg) nr 1889/2005 inte har full­gjorts, får tull­ver­ket hålla kvar kon­tanta medel i enlig­het med arti­kel 4.2 i den för­ord­ningen, i den ursprung­liga lydel­sen, om det behövs för att genom­föra en kon­troll. 5 kap. över­trä­del­ser och sank­tio­ner 1§ vid tillämp­ningen av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel gäl­ler det som sägs om gäl­de­när även den som är skyl­dig att betala skatt enligt 2 kap. 1 §. tull­för­se­else 2§ den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot före­skrift i tullag-​​ stift­ningen eller mot anmäl­nings­plik­ten i arti­kel 3 i för­ord­ning (eg) nr 1889/2005, i den ursprung­liga lydel­sen, jäm­förd med 4 kap. 50 § döms för tull­för­se­else till böter. första styc­ket gäl­ler också den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot beslut som tull­ver­ket med­de­lat med stöd av tul­lag­stift­ningen om 1. skyl­dig­het att föra anteck­ningar och lämna upp­gif­ter om varor som för- varas i en anlägg­ning för till­fäl­lig lag­ring, ett tul­la­ger eller en fri­zon som är före­mål för för­enk­lingar vid tillämp­ning av ett tull­för­fa­rande, 2. skyl­dig­het i övrigt att lämna upp­gift eller hand­ling till tull­ver­ket, eller 3. använd­ningen eller för­bruk­ningen av en icke-​uni­ons­vara. i ringa fall ska det inte dömas till ansvar. 3§ ansvar för tull­för­se­else ska inte dömas ut, om gär­ningen är belagd med straff i brotts­bal­ken, lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling, lagen (2002:444) om straff för finan­sie­ring av sär­skilt all­var­lig brotts­lig­het i vissa fall eller lagen (2003:148) om straff för ter­ro­rist­brott. 4§ all­mänt åtal för tull­för­se­else får väc­kas endast efter med­gi­vande av tull­ver­ket. 19 sfs 2016:253tulltillägg 5§ tull­tillägg ska tas ut av den som är gäl­de­när och skyl­dig att ge in tullde-​​ kla­ra­tion skrift­li­gen eller med elektro­nisk data­be­hand­lings­tek­nik och som på något annat sätt än munt­li­gen under för­fa­ran­det har läm­nat en orik­tig upp­gift till led­ning för fast­stäl­lande av tull. det­samma gäl­ler om gäl­de­nä­ren har läm­nat en sådan upp­gift i ett ärende som avser 1. ompröv­ning, åter­be­tal­ning, efter­gift eller ett över­kla­gande, och 2. upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak. 6§ en upp­gift ska anses vara orik­tig om det klart fram­går att 1. en läm­nad upp­gift är fel­ak­tig, eller 2. en upp­gift som ska läm­nas till led­ning för beslut om tull har ute­läm­nats. en upp­gift ska dock inte anses vara orik­tig om 1. upp­gif­ten till­sam­mans med övriga läm­nade upp­gif­ter utgör till­räck­ligt under­lag för ett rik­tigt beslut, eller 2. den uppen­bart inte kan läg­gas till grund för ett beslut. 7§ tull­tilläg­get enligt 5 § är tjugo pro­cent av den tull som inte skulle ha tagits ut, om den orik­tiga upp­gif­ten god­ta­gits. tull­tilläg­get är dock tio pro­cent när det gäl­ler mer­vär­desskatt som får dras av vid redo­vis­ning av skatt enligt mer­vär­dess­kat­te­la­gen (1994:200). 8§ tull­tillägg ska tas ut av gäl­de­nä­ren i de fall då 1. tull har fast­ställts på skä­lig grund på grund av ute­bli­ven tull­de­kla­ra­tion och sådan inte har kom­mit in trots att ett före­läg­gande sänts ut till gäl­de­nä­ren, eller 2. avvi­kelse från dekla­ra­tio­nen har skett när tull har fast­ställts på skä­lig grund. tull­tilläg­get är tjugo pro­cent av den tull som fast­ställts enligt första styc­ket och som tas ut av gäl­de­nä­ren utö­ver den tull som annars skulle ha tagits ut av denne. till den del fast­stäl­lan­det av tull inne­fat­tar rät­telse av en orik­tig upp- gift från gäl­de­nä­ren tas tull­tillägg ut enligt 7 § första styc­ket. 9§ tull­tillägg ska, även i andra fall än de som avses i 5 och 8 §§, tas ut om tull ska tas ut på grund av upp­koms­ten av en tullskuld i enlig­het med arti­kel 79 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen. första styc­ket gäl­ler endast om gäl­de­nä­ren rät­te­li­gen skulle ha läm­nat en skrift­lig eller med elektro­nisk data­be­hand­lings­tek­nik upp­rät­tad tull- dekla­ra­tion till led­ning för beslut om tull. tull­tilläg­get enligt första styc­ket är tjugo pro­cent av den tull som tas ut. 10 § tull­tillägg ska tas ut av den som för­fo­gat över en vara som hän­förts till för­fa­ran­det för över­gång till fri omsätt­ning i strid mot en före­skri­ven förut-​​ sätt­ning för åter­be­tal­ning eller efter­gift av tull. tull­tilläg­get är tjugo pro­cent av den tull som fel­ak­tigt har beta­lats till­baka eller efter­getts. 11 § vid tillämp­ning av 5 och 8 §§ ansva­rar gäl­de­nä­ren för det som gälde-​​ närens ombud gör eller låter bli att göra. tull­de­kla­ra­tion eller annat doku­ment 20 sfs 2016:253 som läm­nas för en gäl­de­när som är juri­disk per­son ska anses ha läm­nats av gäl­de­nä­ren, om det inte var uppen­bart att upp­gifts­läm­na­ren sak­nade behörig-​​ het att före­träda gäl­de­nä­ren. 12 § tull­tillägg ska inte tas ut 1. om gäl­de­nä­ren på eget ini­ti­a­tiv har rät­tat den orik­tiga upp­gif­ten eller an- mält för­hål­lande som avses i 9 §, eller 2. om det tull­be­lopp som kunde ha undan­dra­gits genom fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten är obe­tyd­ligt. 13 § tull­tillägg ska inte tas ut om en icke-​uni­ons­vara eller dess värde för- ver­kas. om endast en del av varan eller dess värde har för­ver­kats, gäl­ler för- budet att ta ut tull­tillägg endast för den delen av varan eller vär­det som förver-​​ kats. ett tidi­gare med­de­lat beslut om tull­tillägg ska upp­hä­vas eller änd­ras efter det att en dom eller ett beslut som inne­fat­tar för­ver­kande har fått laga kraft. 14 § om det inte längre finns någon betal­nings­skyl­dig­het för tull, får tull- ver­ket inte ta ut tull­tillägg på belop­pet. för­se­nings­av­gift 15 § om den som dekla­re­rat en vara med tillämp­ning av ett för­enk­lat förfa-​​ rande som med­för skyl­dig­het att ge in en kom­plet­te­rande dekla­ra­tion inte har gett in den kom­plet­te­rande dekla­ra­tio­nen vid den tid­punkt då denna senast skulle ha läm­nats, ska en sär­skild avgift (för­se­nings­av­gift) tas ut av deklaran-​​ ten. för­se­nings­av­gif­ten är 500 kro­nor. om den som upp­ma­nats att lämna dekla-​​ ration inte full­gjort sin skyl­dig­het inom den bestämda tiden, är avgif­ten dock 1 000 kro­nor. gemen­samma bestäm­mel­ser för tull­tillägg och för­se­nings­av­gift 16 § tull­ver­ket ska ompröva beslut om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift om gäl­de­nä­ren eller dekla­ran­ten begär det eller om det finns andra skäl. då till- läm­pas bestäm­mel­serna i tul­lag­stift­ningen om ompröv­ning av beslut om tull. 17 § tull­ver­ket ska besluta om hel eller del­vis befri­else från tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift om det är oskä­ligt att ta ut avgif­ten med fullt belopp. vid bedöm­ningen ska det sär­skilt beak­tas om 1. den fel­ak­tig­het eller pas­si­vi­tet som lett till avgif­ten kan antas ha – berott på ålder, hälsa eller lik­nande för­hål­lan­den, eller – berott på en fel­be­döm­ning av reg­lerna eller bety­del­sen av de fak­tiska för- hål­lan­dena, 2. avgif­ten inte står i rim­lig pro­por­tion till fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten, 3. en oskä­ligt lång tid har gått efter det att tull­ver­ket har fun­nit anled­ning att anta att avgift ska tas ut utan att den som avgif­ten gäl­ler kan las­tas för dröjs­må­let, eller 4. fel­ak­tig­he­ten eller pas­si­vi­te­ten även har med­fört att den som avgif­ten gäl­ler fällts till ansvar för brott enligt lagen (2000:1225) om straff för smugg-​​ 21 sfs 2016:253ling eller 2 § eller bli­vit före­mål för för­ver­kande av utbyte av brotts­lig verk- sam­het enligt 36 kap. 1 b § brotts­bal­ken. dekla­ran­ten får helt eller del­vis befrias från för­se­nings­av­gift även när pas- sivi­te­ten är obe­tyd­lig. 18 § tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift får inte beslu­tas för en gäl­de­när eller en dekla­rant som har avli­dit. 19 § frå­gor om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift prö­vas av tull­ver­ket. all- män för­valt­nings­dom­stol prö­var dock, på talan av det all­männa ombud som avses i 6 kap. 1 §, frå­gor om tull­tillägg på grund av orik­tiga upp­gif­ter i mål om tull. sådan talan får föras, om den orik­tiga upp­gif­ten inte har god­ta­gits efter pröv­ning i sak eller inte har prö­vats i målet. talan ska väc­kas genom ansö­kan inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slut­liga beslu­tet i målet har fått laga kraft. 20 § föl­jande bestäm­mel­ser tilläm­pas även i fråga om tull­tillägg och förse-​​ nings­av­gift: – arti­kel 110 om anstånd med betal­ning i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, och – 2 kap. 4 §, 7 § första styc­ket, 8 § och 16 §. 21 § tull­tillägg och för­se­nings­av­gif­ter till­fal­ler sta­ten. 6 kap. över­kla­gande det all­männa ombu­det 1§ hos tull­ver­ket ska det fin­nas ett all­mänt ombud som utses av reger-​​ ingen. det all­männa ombu­det får över­klaga tull­ver­kets beslut om tull, annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra styc­ket, ränta, tull­tillägg och förseningsav-​​ gift. över­kla­gande av tull­ver­kets beslut vilka beslut får över­kla­gas? 2§ föl­jande beslut av tull­ver­ket får över­kla­gas till all­män förvaltnings-​​ dom­stol: 1. beslut enligt tul­lag­stift­ningen, 2. beslut enligt arti­kel 4.2 i för­ord­ning (eg) nr 1889/2005, och 3. beslut enligt arti­kel 7.2, 9.1, 11.3, 12.1, 12.2, 12.5, 13 eller 16 i förord-​​ ning (eu) nr 608/2013 samt beslut att avvisa en ansö­kan som inte upp­fyl­ler vill­ko­ren i arti­kel 5.3 i den för­ord­ningen. tull­ver­kets eller annan för­valt­nings­myn­dig­hets beslut om ned­sätt­ning eller befri­else enligt 2 kap. 12 och 20 §§ över­kla­gas hos rege­ringen. tull­ver­kets beslut om revi­sion enligt 4 kap. 26 § får inte över­kla­gas. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. det­samma gäl­ler vid över­kla­gande i mål som avses i 5 kap. 19 §. 22 sfs 2016:253 tiden för över­kla­gande 3§ om ett över­kla­gande enligt 2 § gäl­ler beslut om tull eller beslut om annan skatt än tull enligt 2 kap. 1 § andra styc­ket, ska över­kla­gan­det ha kom- mit in till tull­ver­ket inom tre år från den dag då tullskul­den upp­kom eller skatt­skyl­dig­he­ten inträdde. om beslu­tet har med­de­lats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskul­den upp­kom eller skatt­skyl­dig­he­ten inträdde, får över­kla­gan­det dock komma in inom två måna­der från den dag då gäldenä-​​ ren eller den skatt­skyl­dige fick del av beslu­tet, om tiden för över­kla­gande där- ige­nom blir längre. om beslut som avses i första styc­ket har omprö­vats, får även ompröv-​​ nings­be­slu­tet över­kla­gas inom treårs­fris­ten. om ompröv­nings­be­slu­tet medde-​​ lats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskul­den upp­kom eller skatt­skyl­dig­he­ten inträdde, får över­kla­gan­det dock komma in inom två måna- der från den dag då gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige fick del av ompröv-​​ nings­be­slu­tet, om tiden för över­kla­gande där­i­ge­nom blir längre. gäl­de­nä­ren eller den skatt­skyl­dige får över­klaga ett beslut som avses i för- sta och andra styc­kena även om beslu­tet inte är till nack­del för denne. ompröv­ning av det över­kla­gade beslu­tet 4§ om ett över­kla­gande enligt 3 § inte avvi­sas som för sent inkom­met, ska tull­ver­ket sna­rast ompröva det över­kla­gade beslu­tet. 5§ ett över­kla­gande för­fal­ler, om beslu­tet vid ompröv­ningen änd­ras så som den kla­gande begär. beslu­tet ska inne­hålla en uttryck­lig upp­lys­ning om att det med­för denna ver­kan. om beslu­tet änd­ras på annat sätt, ska över­kla­gan­det anses omfatta det nya beslu­tet. om det finns skäl för det, får den kla­gande ges till­fälle att åter­kalla över­kla­gan­det. över­läm­nande av hand­lingar till för­valt­nings­rät­ten 6§ om ett över­kla­gande var­ken avvi­sas eller för­fal­ler, ska tull­ver­ket över- lämna hand­ling­arna i ären­det till för­valt­nings­rät­ten. om det finns sär­skilda skäl, får ett över­kla­gande enligt 3 § över­läm­nas utan före­gå­ende ompröv­ning. över­kla­gande av beslut om ränta, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift 7§ bestäm­mel­serna i 3–6 §§ gäl­ler också över­kla­gande av beslut om ränta, tull­tillägg och för­se­nings­av­gift. en gäl­de­närs eller skatt­skyl­digs yrkande i fråga om tull­tillägg ska, oav­sett tids­fris­terna i 3 §, prö­vas om beslu­tet om den tull som tull­tilläg­get avser inte har fått laga kraft. det­samma gäl­ler om tull­ver­ket eller det all­männa ombu­det fram­ställt ett sådant yrkande till för­mån för gäl­de­nä­ren eller den skattskyl-​​ dige. om yrkan­det fram­ställs först i dom­stol, kan dom­sto­len besluta att det ska tas upp till pröv­ning av tull­ver­ket. bestäm­mel­serna i andra styc­ket gäl­ler även en dekla­rants yrkande i fråga om för­se­nings­av­gift. 23 sfs 2016:253anslutningsöverklagande 8§ om en part har över­kla­gat tull­ver­kets beslut i ett sådant ärende som av- ses i 3 och 7 §§, får också mot­par­ten över­klaga beslu­tet, även om den för mot- par­ten före­skrivna tiden för över­kla­gande har gått ut. mot­par­tens skri­velse ska ha kom­mit in till tull­ver­ket inom två måna­der från den dag då mot­par­ten fick del av den först ingivna skri­vel­sen med över­kla­gande eller, om mot­par­ten inte fått del av den före utgången av den tid inom vil­ken den senast skulle ha kom­mit in, från utgången av denna tid. åter­kal­las eller för­fal­ler det första över­kla­gan­det på annat sätt, för­fal­ler även det senare över­kla­gan­det. verk­stäl­lig­het av beslut som över­kla­gas 9§ bestäm­mel­serna om verk­stäl­lig­het av beslut som över­kla­gas i arti­kel 45 i för­ord­ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, tilläm­pas även på beslut om tull­tillägg och för­se­nings­av­gift samt beslut om annan skatt än tull som ska beta­las till tull­ver­ket. talan om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift 10 § om det all­männa ombu­det har över­kla­gat ett beslut om tull, ska talan om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift med anled­ning av beslu­tet föras samti-​​ digt. över­kla­gande av för­valt­nings­rät­tens och kam­mar­rät­tens beslut det all­männa ombu­dets rätt att över­klaga beslut 11 § det all­männa ombu­det får över­klaga ett beslut av för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten i frå­gor som avses i 3 och 7 §§ även om ombu­det inte tidi- gare har fört det all­män­nas talan i målet. anslut­nings­ö­ver­kla­gande 12 § om någon har över­kla­gat ett beslut av en för­valt­nings­rätt eller kam- mar­rätt i frå­gor som avses i 3 och 7 §§, får även någon annan som har haft rätt att över­klaga beslu­tet ge in ett över­kla­gande, även om den tid för överkla-​​ gande som gäl­ler för honom eller henne har gått ut. ett sådant över­kla­gande ska ges in inom en vecka från utgången av den tid inom vil­ken det första över- kla­gan­det skulle ha gjorts. åter­kal­las eller för­fal­ler det första över­kla­gan­det på annat sätt, för­fal­ler även det senare över­kla­gan­det. när för det all­männa ombu­det det all­män­nas talan? 13 § om det all­männa ombu­det över­kla­gar ett beslut, ska ombu­det föra det all­män­nas talan. i mål som gäl­ler beslut i frå­gor som avses i 3 och 7 §§ förs det all­män­nas talan i högsta för­valt­nings­dom­sto­len av det all­männa ombu­det. 24 sfs 2016:253 14 § det all­männa ombu­det får ta över upp­gif­ten att i all­män förvaltnings-​​ dom­stol föra det all­män­nas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ären- den som gäl­ler frå­gor som avses i 3 och 7 §§. det all­männa ombu­det får upp­dra åt en tjäns­te­man vid tull­ver­ket att före- träda det all­männa i all­män för­valt­nings­dom­stol. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler också i mål om betal-​​ nings­säk­ring. det all­männa ombu­det får över­klaga till för­mån för enskild part 15 § det all­männa ombu­det får inom den för ombu­det gäl­lande tiden för över­kla­gande föra talan i frå­gor som avses i 3 och 7 §§ till för­mån för en en- skild part. ombu­det har då samma behö­rig­het som den enskilde. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler också i mål om betal­nings­säk­ring. hand­lägg­ning vid dom­stol änd­ring av talan 16 § i mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§ får talan inte änd­ras i annat fall än som anges i 17 och 18 §§. det ska dock inte anses vara en änd­ring av talan när den som över­kla­gat 1. inskrän­ker sin talan, eller 2. åbe­ro­par en ny omstän­dig­het till stöd för sin talan utan att frå­gan som ska prö­vas änd­ras. 17 § i ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§ får den som överkla-​​ gat yrka något nytt under för­ut­sätt­ning att någon ny fråga inte tas upp i målet. i mål i för­valt­nings­rät­ten får den som över­kla­gat ta upp en ny fråga, om 1. det görs inom den tid som gäl­ler för över­kla­gande, 2. den nya frå­gan har sam­band med den fråga som ska prö­vas, och 3. för­valt­nings­rät­ten anser att frå­gan utan olä­gen­het kan prö­vas i målet. 18 § den som har över­kla­gat ett beslut i en fråga som har för­an­lett tull- tillägg får även ta upp frå­gan om tull­tillägg om dom­sto­len anser att tulltilläg-​​ get utan olä­gen­het kan prö­vas i målet. 19 § om dom­sto­len i ett fall som avses i 17 § andra styc­ket och 18 § inte prö­var den nya frå­gan, får dom­sto­len över­lämna frå­gan till tull­ver­ket för pröv­ning. del­dom 20 § om det finns flera frå­gor i ett mål som gäl­ler beslut som avses i 3 och 7 §§, får dom­sto­len besluta sär­skilt i någon av frå­gorna trots att handlägg-​​ ningen av övriga frå­gor inte är klar. mel­lan­dom 21 § om det är lämp­ligt med hän­syn till utred­ningen i ett mål som gäl­ler be- slut som avses i 3 och 7 §§, får dom­sto­len besluta sär­skilt om 25 sfs 2016:2531. en eller flera omstän­dig­he­ter som var för sig har ome­del­bar bety­delse för utgången i målet, eller 2. hur en upp­kom­men fråga, som främst har bety­delse för rättstillämp-​​ ningen, ska bedö­mas vid avgö­ran­det av målet. dom­sto­len bestäm­mer om beslu­tet ska få över­kla­gas direkt eller först i sam­band med dom­sto­lens beslut i själva målet. om dom­sto­len bestäm­mer att ett sär­skilt beslut får över­kla­gas direkt, får dom­sto­len besluta att målet i övrigt ska vila till dess att det sär­skilda beslu­tet har fått laga kraft. munt­lig för­hand­ling 22 § för­valt­nings­rät­ten och kam­mar­rät­ten ska hålla munt­lig för­hand­ling i ett mål om tull­tillägg eller för­se­nings­av­gift om en enskild begär det. munt­lig för­hand­ling behö­ver dock inte hål­las, om tull­tilläg­get eller för­se­nings­av­gif­ten inte kom­mer att tas ut. före­trä­dar­an­svar 23 § om talan om betal­nings­skyl­dig­het enligt 59 kap. 13 § skatteförfaran-​​ dela­gen (2011:1244) har väckts genom ansö­kan mot en före­trä­dare för en juri­disk per­son, ska det som sägs i detta kapi­tel om skatt­skyl­dig, kla­gande, enskild, part eller mot­part även gälla före­trä­da­ren. behö­rig för­valt­nings­rätt frå­gor om bevis­säk­ring 24 § frå­gor om bevis­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt inom vars dom- krets beslut om bevis­säk­ring ska verk­stäl­las eller har verk­ställts. frå­gor om betal­nings­säk­ring 25 § frå­gor om betal­nings­säk­ring prö­vas av den för­valt­nings­rätt som är be- hörig enligt 46 kap. 19 § skat­te­för­fa­ran­de­la­gen (2011:1244) eller den förvalt-​​ nings­rätt som är behö­rig att pröva ett över­kla­gande av beslut om den tull, skatt, ränta eller avgift som betal­nings­säk­ringen gäl­ler. dröjs­mål­sta­lan 26 § om tull­ver­ket, efter att ha god­ta­git en ansö­kan enligt arti­kel 22.2 i för- ord­ning (eu) nr 952/2013, inte har med­de­lat ett beslut inom den tids­frist som avses i arti­kel 22.3 i den för­ord­ningen, får den sökande begära för­kla­ring av all­män för­valt­nings­dom­stol att ären­det onö­digt uppe­hålls. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. om tull­ver­ket inte har med­de­lat ett beslut inom en månad från det att dom- sto­len har läm­nat en för­kla­ring, ska ansö­kan anses ha avsla­gits. 26 sfs 2016:253 7 kap. sär­skilda bestäm­mel­ser åtgär­der vid nöd eller olycka 1§ den som på grund av nöd eller av något annat tving­ande skäl undand­rar varor eller trans­port­me­del från tullö­ver­vak­ning, ska sna­rast under­rätta tull- ver­ket om detta. en under­rät­telse enligt första styc­ket får i stäl­let göras till polismyndig-​​ heten i fråga om for­don och luft­far­tyg och till kust­be­vak­ningen i fråga om far­tyg. under­rät­tel­sen ska vida­re­be­fordras till tull­ver­ket. 2§ om ett trans­port­me­del som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning eller med­för varor som omfat­tas av tullö­ver­vak­ning för­o­lyc­kas, ska den som har någon hand­ling som avser trans­port­med­let eller varorna genast lämna hand­lingen till tull­ver­ket. en hand­ling enligt första styc­ket får i stäl­let läm­nas till kust­be­vak­ningen, om trans­port­med­let är ett far­tyg. hand­lingen ska vida­re­be­fordras till tullver-​​ ket. inter­na­tio­nell uni­ons­flyg­plats 3§ beslut om att en flyg­plats ska utgöra inter­na­tio­nell uni­ons­flyg­plats fat- tas av rege­ringen. del­giv­ning 4§ om tull­ver­ket vid tillämp­ningen av tul­lag­stift­ningen, för­ord­ning (eg) nr 1889/2005 eller för­ord­ning (eu) nr 608/2013 ska under­rätta någon om inne­hål­let i en hand­ling eller om något annat, får det ske genom del­giv­ning. del­giv­ning bör använ­das bara om det behövs med hän­syn till omständig-​​ heterna. vite 5§ tull­ver­ket kan för­ena ett före­läg­gande med vite 1. när ver­ket med stöd av tul­lag­stift­ningen före­läg­ger någon att vidta en åt- gärd som behövs för tull­ver­kets kon­troll­verk­sam­het, samt 2. om någon – inte har läm­nat upp­gift som krävs enligt tul­lag­stift­ningen, eller – inte har full­gjort sådan skyl­dig­het som före­skrivs i arti­kel 15.1 i förord-​​ ning (eu) nr 952/2013, i den ursprung­liga lydel­sen, eller i 4 kap. 4, 7, 32 eller 33 §. 6§ bestäm­mel­serna i 5 § gäl­ler inte om det finns anled­ning att anta att den som ska före­läg­gas vite eller, i före­kom­mande fall, den­nes ställ­fö­re­trä­dare har begått en gär­ning som är straff­be­lagd eller kan leda till tull­tillägg och föreläg-​​ gan­det avser utred­ning av en fråga som har sam­band med den miss­tänkta gär- ningen. 7§ den som har över­trätt ett vites­före­läg­gande döms inte till ansvar enligt 5 kap. 2 § för en gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det. 27 sfs 2016:253avrundning av belopp 8§ belopp som enligt tul­lag­stift­ningen ska beta­las till eller beta­las ut från tull­ver­ket ska avrun­das till när­maste lägre hela kron­tal. tillämp­ning av skat­te­för­fa­ran­de­la­gen 9§ i ären­den och mål om tull, skatt som ska beta­las till tull­ver­ket, ränta, tull­tillägg och avgift enligt denna lag tilläm­pas bestäm­mel­serna i skatteförfa-​​ ran­de­la­gen (2011:1244) om 1. ersätt­ning för kost­na­der för ombud, biträde eller utred­ning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt 2. bevis­säkring och betal­nings­säk­ring i 3 kap. 8 §, 45 kap. 2–16 §§, 46 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 och 71 kap. vid tillämp­ningen av första styc­ket ska det som sägs i skatteförfarande-​​ lagen om skat­te­ver­ket i stäl­let gälla tull­ver­ket. vidare ska det som sägs om kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten i 69 kap. 3 och 11 §§ i stäl­let gälla tull­ver­ket. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 maj 2016. 2. genom lagen upp­hävs tul­la­gen (2000:1281) och lagen (1994:1548) om vissa tull­för­fa­ran­den med eko­no­misk ver­kan, m.m. 3. den upp­hävda tul­la­gen gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om a) betal­ning, indriv­ning, åter­be­tal­ning och efter­gift av tull och annan skatt än tull som ska tas ut vid import avse­ende varor som har eller borde ha dekla-​​ rerats för över­gång till fri omsätt­ning före ikraft­trä­dan­det, b) ränta som hän­för sig till tid före ikraft­trä­dan­det, c) tull­kon­trol­ler som inletts före ikraft­trä­dan­det, och d) för­se­nings­av­gift i fråga om dekla­ra­tio­ner som skulle ha läm­nats före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar ste­fan löfven mag­da­lena anders­son (finans­de­par­te­men­tet) wol­ters kluwer elan­ders sve­rige ab, 2016