Lag (1987:269) om kri­te­rier för bestäm­mande av män­ni­skans död

1 §   Vid tillämp­ning av bestäm­mel­ser i lag eller annan för­fatt­ning som till­skri­ver en män­niskas död rätts­lig bety­delse skall gälla att en män­ni­ska är död när hjär­nans samt­liga funk­tio­ner totalt och oåter­kal­le­ligt har fal­lit bort.

2 §   Det ankom­mer på läkare att i över­ens­stäm­melse med veten­skap och beprö­vad erfa­ren­het fast­ställa att döden har inträtt.

Detta skall ske, om and­ning och blod­cir­ku­la­tion upp­hört och stil­le­stån­det varat så lång tid att det med säker­het kan avgö­ras att hjär­nans samt­liga funk­tio­ner totalt och oåter­kal­le­ligt har fal­lit bort.

Upp­rätt­hålls and­ning och blod­cir­ku­la­tion på konst­gjord väg, skall dödens inträde i stäl­let fast­stäl­las, om en under­sök­ning av hjär­nan med säker­het visar att hjär­nans samt­liga funk­tio­ner totalt och oåter­kal­le­ligt har fal­lit bort.

2 a §   När det har fast­ställts att döden har inträtt får medi­cinska insat­ser påbör­jas eller fort­sät­tas, om det behövs för att bevara organ eller annat bio­lo­giskt mate­rial i avvak­tan på ett trans­plan­ta­tions­ingrepp eller, med avse­ende på en gra­vid kvinna som bär på ett livs­dug­ligt fos­ter, för att rädda livet på det vän­tade bar­net. Insat­serna får inte pågå längre tid än 24 tim­mar, om det inte finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2022:581).

3 §   Om död­för­kla­ring i vissa fall finns bestäm­mel­ser i lagen (2005:130) om död­för­kla­ring. Lag (2005:132).