Lag (1996:981) om besöksin­skränk­ningar vid viss tvångs­vård

1 §   Denna lag gäl­ler beträf­fande besök på vårdin­sti­tu­tio­ner och sjuk­vårds­in­rätt­ningar till dem som är tvångs­in­tagna för vård enligt
   1. lagen (1988:870) om vård av miss­bru­kare i vissa fall,
   2. lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga,
   3. lagen (1991:1128) om psy­ki­a­trisk tvångs­vård,
   4. lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård, och
   5. lagen (1993:388) om infö­rande av lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade.

Lagen gäl­ler också för besök till dem som är iso­le­rade enligt 5 kap. 1 § eller till­fäl­ligt iso­le­rade enligt 5 kap. 3 § smitt­skydds­la­gen (2004:168). Lag (2004:183).

2 §   För besök som avses i 1 § får huvud­man­nen för vårdin­sti­tu­tio­nen eller sjuk­vårds­in­rätt­ningen besluta om all­männa besöks­ti­der.
Besöks­ti­derna skall bestäm­mas så att de ger till­freds­stäl­lande möj­lig­he­ter till besök utan att inkräkta på vår­den.

Om det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är lämp­ligt att besök tillåts även under andra tider än vad som är bestämt enligt första styc­ket, skall huvud­man­nen för vårdin­sti­tu­tio­nen eller sjuk­vårds­in­rätt­ningen beträf­fande viss eller vissa vård­ta­gare eller iso­le­rade besluta om utvid­gade besöks­ti­der.

3 §   Om det med hän­syn till vår­dens bedri­vande, ris­ken för över­fö­rande av smitta eller skyd­det av enskilda vård­ta­ga­res per­son­liga integri­tet är nöd­vän­digt med inskränk­ningar av sådana besök som avses i 1 §, får huvud­man­nen för vårdin­sti­tu­tio­nen eller sjuk­vårds­in­rätt­ningen i sär­skilda fall besluta om besöks­re­strik­tio­ner. Ett sådant beslut kan vara gene­rellt eller avse besök av en viss eller vissa per­so­ner.

4 §   Vad som sägs i 3 § gäl­ler inte
   1. besök av per­so­ner för vilka 14 § andra styc­ket 1 lagen (1990:52) med sär­skilda bestäm­mel­ser om vård av unga är tillämp­lig,
   2. inskränk­ningar i den intag­nes rätt när 5 kap. 12 § smitt­skydds­la­gen (2004:168) är tillämp­lig, och
   3. när 8 § andra styc­ket lagen (1991:1129) om rätts­psy­ki­a­trisk vård är till­lämp­ligt. Lag (2004:183).

5 §   Beslut enligt 2 § andra styc­ket och 3 § gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet. Ett sådant beslut får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol. Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Beslut enligt 2 § första styc­ket får inte över­kla­gas.

6 §   Om ett beslut har med­de­lats av huvud­man­nen för en pri­vat vårdin­sti­tu­tion eller sjuk­vårds­in­rätt­ning, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 37-47 §§ för­valt­nings­la­gen (2017:900) om änd­ring av beslut och om över­kla­gande. Huvud­man­nen ska då jäm­stäl­las med myn­dig­het.

Huvud­man­nen ska vid ett över­kla­gande vara den enskil­des mot­part. Lag (2018:805).