För­ord­ning (1968:70) med vissa bestäm­mel­ser om injek­tions­spru­tor och kany­ler. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2012:595

1 §   I denna för­ord­ning för­stås med spruta, injek­tions­spruta, och med kanyl, injek­tionsnål, som kan använ­das för insprut­ning i män­ni­sko­krop­pen.

2 §   Spru­tor eller kany­ler får infö­ras i riket endast av
      a) den som är behö­rig att driva han­del med sådana varor,
      b) den som inne­har sär­skilt till­stånd att till riket införa sådana varor.

Utan sådant till­stånd får dock spru­tor eller kany­ler med­fö­ras av resande för per­son­ligt bruk som grun­das på före­skrift av läkare eller annars visas vara lov­ligt. I fråga om han­te­ring av oför­tul­lade spru­tor eller kany­ler gäl­ler lagen (1973:980) om trans­port, för­va­ring och för­stö­ring av inför­sel­re­gle­rade varor, m.m. För­ord­ning (1981:206).

3 §   Har upp­hävts genom kun­gö­relse (1973:1008).

4 §   Han­del med spruta eller kanyl får bedri­vas endast av
      a) den som får bedriva sådan han­del med läke­me­del som avses i 4 kap. 1 § lagen (2009:366) om han­del med läke­me­del, eller
      b) någon annan som har till­stånd att handla med varan.
För­ord­ning (2009:627).

4 a §   För att täcka sta­tens kost­na­der för kon­trol­len av spru­tor och kany­ler skall den som söker eller erhål­lit till­stånd enligt 2 eller 4 § erlägga sär­skilda avgif­ter som bestäms av rege­ringen. Lag (1991:231).

5 §   Till­sy­nen över efter­lev­na­den av denna för­ord­ning och med stöd därav med­de­lade före­skrif­ter utövas av läke­me­dels­ver­ket. För­ord­ning (1990:550).

6 § 1 mom. Om påföljd för olov­lig inför­sel av spruta eller kanyl och för­sök där­till stad­gas i lagen (2000:1225) om straff för smugg­ling. Lag (2006:324).

6 § 2 mom. Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het
      a) salu­hål­ler eller över­lå­ter spruta eller kanyl utan att vara berät­ti­gad där­till eller i strid mot vill­kor, som gäl­ler för till­stånd till sådan verk­sam­het,
      b) i ansö­kan om till­stånd enligt denna för­ord­ning läm­nar orik­tig upp­gift rörande för­hål­lan­den av bety­den­het,
dömes till böter eller, om brot­tet är grovt, till fäng­else i högst ett år.

7 §   Spruta eller kanyl, som salu­hål­lits eller över­lå­tits i strid mot denna för­ord­ning eller mot före­skrift, som med­de­lats med stöd därav, skall för­kla­ras för­ver­kad, om det ej är uppen­bart obil­ligt. I stäl­let för spruta eller kanyl får dess värde för­kla­ras för­ver­kat.

Bestäm­mel­serna i 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1958 om för­ver­kande av alko­hol­hal­tiga dryc­ker m.m. gäl­ler i tillämp­liga delar, när beslag skett av spruta eller kanyl, som kan anta­gas vara för­ver­kad enligt första styc­ket. Angå­ende beslag av annan egen­dom, som avses i första styc­ket och som kan anta­gas vara för­ver­kad, gäl­ler bestäm­mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken.

8 §   Till­stånd enligt 2 och 4 §§ med­de­las av läke­me­dels­ver­ket.

Talan mot läke­me­dels­ver­kets beslut enligt första styc­ket föres hos kam­mar­rät­ten genom besvär. För­ord­ning (1990:550).

9 §   När­mare före­skrif­ter för tillämp­ningen av denna för­ord­ning med­de­las av Konungen eller, efter Konung­ens bemyn­di­gande, läke­me­dels­ver­ket.
För­ord­ning (1990:550).