SFS 2013:513 Lag om ersätt­ning för kost­na­der till följd av vård i ett annat land inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

1 svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om ersätt­ning för kost­na­der till följd av vård i ett annat land inom euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det; utfär­dad den 13 juni 2013. enligt riks­da­gens beslut 1 före­skrivs 2 föl­jande. inle­dande bestäm­mel­ser och tillämp­nings­om­råde 1§ denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser om ersätt­ning till pati­en­ter för kost- nader som upp­kom­mit till följd av att de har tagit emot vård i ett annat land inom euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det (ees). bestäm­mel­ser om ersätt­ning till pati­en­ter för kost­na­der för vård finns även i euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (eg) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam­ord­ning av de soci­ala trygg­hets­sy­ste­men 3 . 2§ denna lag ska inte tilläm­pas i de fa ll en pati­ents rätt till ersätt­ning grun- dar sig på för­ord­ning (eg) nr 883/2004. 3§ i denna lag avses med 1. vård : de åtgär­der och pro­duk­ter som omfat­tas av defi­ni­tio­nerna i punk- terna 2, 3 och 5–9, 2. hälso-​​ och sjuk­vård : åtgär­der för att medi­cinskt före­bygga, utreda och behandla sjuk­do­mar och ska­dor samt sjuk­trans­por­ter, 3. tand­vård : åtgär­der som avses i 1§ tand­vårds­la­gen (1985:125), 4. hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal : läkare, sjuk­skö­terska med ansvar för all- män hälso-​​ och sjuk­vård, tand­lä­kare, barn­morska eller far­ma­ceut i den me- ning som avses i euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2005/36/eg 4 av den 7 sep­tem­ber 2005 om erkän­nande av yrkes­kva­li­fi­ka­tio­ner, senast änd­rat ge- nom kom­mis­sio­nens för­ord­ning (eu) nr 213/2011 5 eller annan per­son som ut- övar yrkes­verk­sam­het inom hälso-​​ och sjuk­vård som är begrän­sad till ett reg- lerat yrke enligt defi­ni­tio­nen i arti­kel 3.1 a i direk­tiv 2005/36/eg, eller en per- son som anses som hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal enligt den behand­lande med­lems­sta­tens lag­stift­ning, 1 prop. 2012/13:150, bet. 2012/13:sou23, rskr. 2012/13:269. 2 jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2011/24/eu av den 9 mars 2011 om till- lämp­ning av pati­enträt­tig­he­ter vid grän­söve rskri­dande hälso-​​ och sjuk­vård (eut l 88, 4.4.2011, s. 45, celex 32011l0024). 3 eut l 166, 30.4.2004, s. 1 (celex 32004r0883). 4 eut l 255, 30.9.2005, s. 22 (celex 32005l0036). 5 eut l 59, 4.3.2011, s. 4 (celex 32011r0213). sfs 2013:513 utkom från tryc­ket den 24 juni 2013 2 sfs 2013:513 5. läke­me­del : sådana läke­me­del som enligt läke­me­delsla­gen (1992:859) är avsedda att till­fö­ras män­ni­skor, 6. andra varor : sådana varor som avses i 18 och 20§§ lagen (2002:160) om läke­me­dels­för­må­ner m.m., 7. hjälp­me­del : sådana hjälp­me­del som avses i 3b§ hälso-​​ och sjukvårdsla-​​ gen (1982:763), 8. för­bruk­nings­ar­tik­lar : sådana för­bruk­nings­ar­tik­lar som avses i 3d§ hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen, 9. övriga vård­pro­duk­ter : pro­duk­ter som inte omfat­tas av defi­ni­tio­nerna i punk­terna 5–8 men som till­han­da­hålls vid hälso-​​ och sjuk­vård eller tand­vård och som en pati­ent får vid vård­till­fäl­let. 4§ det som i denna lag sägs om ett lands­ting gäl­ler även en kom­mun som inte ingår i ett lands­ting. rät­ten till ersätt­ning 5§ en pati­ent har rätt till ersätt­ning för kost­na­der som har upp­kom­mit till följd av att han eller hon har tagit emot vård i ett annat land inom ees om 1.pati­en­ten när kost­na­derna upp­kom till­hörde den per­son­krets för vil­ken sve­rige är behö­rigt att med­dela sådant till­stånd till vård utan­för bosättnings-​​ med­lems­sta­ten som avses i arti­kel 20 i för­ord­ning (eg) nr 883/2004, 2.vår­den har till­han­da­hål­lits av hälso-​​ och sjuk­vårds­per­so­nal, och 3.pati­en­ten skulle haft rätt att få vå rden bekostad av det all­männa om den till­han­da­hål­lits i sve­rige. ersätt­ning­ens stor­lek 6§ ersätt­ning läm­nas med högst det belopp som mot­sva­rar de fak­tiska kost- nader för vår­den som har upp­kom­mit för pati­en­ten. 7§ för hälso-​​ och sjuk­vård och för annan tand­vård än sådan som avses i 10§ ska ersätt­ningen bestäm­mas till ett belopp som mot­sva­rar den vårdkost-​​ nad som skulle ha upp­kom­mit om pati­en­tens vård hade till­han­da­hål­lits i sve- rige. det­samma gäl­ler för läke­me­del, andra varor, hjälp­me­del, förbruknings-​​ artik­lar och övriga vård­pro­duk­ter som en pati­ent har tagit emot vid vårdtillfäl-​​ let. vid bestäm­mande av ersätt­ning­ens stor­lek ska avdrag göras med ett belopp som mot­sva­rar de avgif­ter som pati­en­ten skulle ha beta­lat för vår­den i sve- rige. 8§ för hjälp­me­del och för­bruk­nings­ar­tik­lar som en pati­ent har inför­skaf­fat vid någon annan tid­punkt än vård­till­fäl­let ska ersätt­ningen bestäm­mas på samma sätt som anges i 7§. 9§ för läke­me­del och andra varor som en pati­ent har inför­skaf­fat vid en an- nan tid­punkt än vård­till­fäl­let, och för vilka det finns en åtminstone lik­vär­dig pro­dukt inom läke­me­dels­för­må­nerna enligt lagen (2002:160) om läkemedels-​​ för­må­ner m.m., ska ersätt­ningen bestäm­mas till ett belopp som mot­sva­rar den kost­nads­re­du­ce­ring som pati­en­ten skulle haft rätt till om läke­med­let eller va- ran hade ingått i läke­me­dels­för­må­nerna. 3 sfs 2013:513 vid bestäm­man­det av ersätt­ning enligt första styc­ket ska för varje läkeme-​​ del eller vara ett kost­nads­be­lopp fast­stä llas som mot­sva­rar det lägsta försälj-​​ nings­pris som har fast­ställts för en pro­dukt som är åtminstone lik­vär­dig och som ingår i läke­me­dels­för­må­nerna. om det finns medi­cinska skäl, får dock ett högre för­sälj­nings­pris fast­stäl­las. det belopp som vid en jäm­fö­relse mel­lan det fast­ställda kost­nads­be­lop­pet och den fak­tiska kost­nad som pati­en­ten har haft är lägst, ska läg­gas till gru nd för ersätt­ning­ens bestäm­mande. 10§ för tand­vård som hade berät­ti­gat till stöd enligt lagen (2008:145) om stat­ligt tand­vårds­stöd om den hade till­han­da­hål­lits i sve­rige ska ersätt­ningen bestäm­mas till ett belopp som mot­sva­rar vad för­säk­rings­kas­san skulle ha be- talat om tand­vår­den till­han­da­hål­lits i sv erige. det­samma gäl­ler för läke­me­del och övriga vård­pro­duk­ter som en pati­ent har tagit emot vid vård­till­fäl­let. för­hands­be­sked 11§ om en pati­ent ansö­ker om det, ska för­säk­rings­kas­san lämna förhands-​​ besked om 1.huruvida pati­en­ten har rätt till ersätt­ning enligt denna lag för viss vård som han eller hon avser att ta emot vid ett visst vård­till­fälle i ett annat ees- land, och 2.det högsta belopp ersätt­ning kan beta­las ut med för denna vård. har för­hands­be­sked läm­nats enligt fö rsta styc­ket är för­säk­rings­kas­san skyl­dig att vid senare pröv­ning av frå­gan om ersätt­ning till pati­en­ten för den angivna vår­den betala ut minst det belopp som angetts i för­hands­be­ske­det. utrednings-​​ och upp­gifts­skyl­dig­het 12§ för­säk­rings­kas­san ska, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt, i ett ärende om ersätt­ning eller för­hands­be­sked enligt denna lag inhämta ett ytt- rande från det lands­ting som enligt hälso-​​ och sjuk­vårds­la­gen (1982:763) har ansvar för pati­en­tens vård i sve­rige. om ett lands­ting ska yttra sig i ett ärende som avser ersätt­ning för hjälpme-​​ del som berör en kom­mun som ingår i lands­tinget, ska lands­tinget inför ytt- ran­det sam­råda med kom­mu­nen. 13§ myn­dig­he­ter ska inom ramen för ett för­fa­rande enligt 12§ eller på be- gäran lämna för­säk­rings­kas­san, lands­ting och kom­mu­ner sådana upp­gif­ter som är av bety­delse för tillämp­ningen av denna lag. beslut om ersätt­ning och för­hands­be­sked 14§ för­säk­rings­kas­san prö­var, efter ans ökan från en pati­ent, frå­gor om er- sätt­ning enligt denna lag. ett beslut om ersätt­ning eller för­hands­be­sked ska all­tid inne­hålla de skäl som lig­ger till grund för beslu­tet. beslu­tade ersätt­ningar beta­las ut av för­säk­rings­kas­san. 15§ beslut om ersätt­ning eller för­hands besked ska fat­tas så snart det är möj­ligt och senast 90 dagar från det att en full­stän­dig ansö­kan har kom­mit in till för­säk­rings­kas­san. om det finns särs kilda skäl, får denna tid över­skri­das. 4 sfs 2013:513 norstedts juri­dik ab/frit­zes elan­ders sve­rige ab, 2013 över­kla­gande 16§ för­säk­rings­kas­sans beslut om ersätt­ning eller för­hands­be­sked enligt denna lag får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol. pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten. 1.denna lag trä­der i kraft den 1 okto­ber 2013. 2.lagen ska inte tilläm­pas för vård­kost­na­der som har upp­kom­mit före la- gens ikraft­trä­dande. på rege­ring­ens väg­nar fred­rik rein­feldt göran hägglund (soci­al­de­par­te­men­tet)