Lag (2023:281) om Rätts­me­di­ci­nal­ver­kets han­te­ring av human­bi­o­lo­giskt mate­rial

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Denna lag gäl­ler vid han­te­ring i form av beva­rande, utläm­nande och för­stö­ring av human­bi­o­lo­giskt mate­rial i Rätts­me­di­ci­nal­ver­kets verk­sam­het. I 6 § finns bestäm­mel­ser om att Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket utö­ver sådan han­te­ring också får under­söka human­bi­o­lo­giskt mate­rial för vissa sär­skilda ända­mål.

Det som i denna lag före­skrivs om human­bi­o­lo­giskt mate­rial gäl­ler även mate­rial som under­söks i syfte att fast­ställa om det är human­bi­o­lo­giskt eller inte.

2 §   Med human­bi­o­lo­giskt mate­rial avses mänsk­ligt bio­lo­giskt mate­rial som har tagits från en levande eller avli­den män­ni­ska eller ett fos­ter.

3 §   Bestäm­mel­ser om när Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket får ta, ta emot och under­söka pro­ver av human­bi­o­lo­giskt mate­rial finns i andra för­fatt­ningar.

Av 1 kap. 5 a § bio­bank­sla­gen (2023:38) föl­jer att den lagen inte ska tilläm­pas på human­bi­o­lo­giskt mate­rial som omfat­tas av denna lag.

Om en annan lag än bio­bank­sla­gen eller en för­ord­ning inne­hål­ler någon bestäm­melse som avvi­ker från denna lag, tilläm­pas den bestäm­mel­sen.

Den enskil­des inställ­ning till han­te­ring av human­bi­o­lo­giskt mate­rial

4 §   Human­bi­o­lo­giskt mate­rial får, om inte något annat föl­jer av 5 §, han­te­ras med stöd av denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen även om han­te­ringen stri­der mot inställ­ningen hos den från vil­ken mate­ri­a­let har tagits eller, om per­so­nen är avli­den, en när­stå­ende till honom eller henne.

5 §   I ären­den där Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket har åta­git sig att utföra ett upp­drag på begä­ran av en enskild, får human­bi­o­lo­giskt mate­rial han­te­ras med stöd av denna lag och före­skrif­ter som har med­de­lats i anslut­ning till lagen endast om sam­tycke till han­te­ringen har läm­nats av den från vil­ken mate­ri­a­let har tagits eller, om per­so­nen är ett barn, bar­nets vård­nads­ha­vare. Om sam­tyc­ket tas till­baka, ska det human­bi­o­lo­giska mate­ri­a­let för­stö­ras.

Första styc­ket gäl­ler inte upp­drag som har läm­nats inom ramen för enskilt bedri­ven hälso-​ och sjuk­vård eller soci­al­tjänst.

Han­te­ring för vissa ända­mål

6 §   Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket får, utö­ver sådan han­te­ring som har stöd i andra för­fatt­ningar, bevara och under­söka human­bi­o­lo­giskt mate­rial för föl­jande ända­mål inom myn­dig­he­tens verk­sam­het:
   1. kva­li­tets­säk­ring, utvär­de­ring och utveck­lings­ar­bete,
   2. utbild­ning, och
   3. forsk­ning.

Beva­rande och för­stö­ring av human­bi­o­lo­giskt mate­rial

7 §   Human­bi­o­lo­giskt mate­rial får inte beva­ras under längre tid än vad som är nöd­vän­digt med hän­syn till ända­må­let med beva­ran­det.

Human­bi­o­lo­giskt mate­rial som inte ska beva­ras får för­stö­ras.

Utläm­nande av human­bi­o­lo­giskt mate­rial

8 §   Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket får lämna ut human­bi­o­lo­giskt mate­rial endast
   1. om det föl­jer av en annan lag eller en för­ord­ning,
   2. på begä­ran av en all­män dom­stol, en åkla­gare, Polis­myn­dig­he­ten eller Säker­hetspo­li­sen,
   3. för en under­sök­ning inom hälso-​ och sjuk­vår­den avse­ende en avli­den per­son som är eller har varit före­mål för en rätts­me­di­cinsk under­sök­ning,
   4. för forsk­ning,
   5. för iden­ti­fi­e­ring av en avli­den per­son eller för grav­sätt­ning, på begä­ran av en utländsk myn­dig­het,
   6. om utläm­nan­det är nöd­vän­digt på grund av fara för en enskilds liv eller all­var­lig fara för en enskilds hälsa, eller
   7. om det annars finns syn­ner­liga skäl.

Human­bi­o­lo­giskt mate­rial får läm­nas ut för forsk­ning som för­ut­sät­ter god­kän­nande enligt lagen (2003:460) om etik­pröv­ning av forsk­ning som avser män­ni­skor endast om ett sådant god­kän­nande har läm­nats.

9 §   Rätts­me­di­ci­nal­ver­kets beslut enligt 8 § första styc­ket 2-7 får för­e­nas med vill­kor.

Till­gången till human­bi­o­lo­giskt mate­rial

10 §   Rätts­me­di­ci­nal­ver­ket ska se till att till­gången till human­bi­o­lo­giskt mate­rial begrän­sas till det som var och en behö­ver för att kunna full­göra sina arbets­upp­gif­ter.

Över­kla­gande

11 §   Beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas.

Bemyn­di­gande

12 §   Rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om beva­rande och för­stö­ring av human­bi­o­lo­giskt mate­rial.