SFS 1973:1064

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1973:1064 lag uikom f rän tr ycket <"«> änd­ring i sjö­la­gen (1891: 35 s. 1); utfär­dad den 9 novem­ber 1973. den 27 dec. 1973 kungl. maj:t för­ord­nar med riks­da­gen^ i fråga om sjö­la­gen (1891: 35 s. 1)2 dels att 5 a § skall upp­höra att gälla, dels att rubri­kerna när­mast före 276 och 284 §§ skall utgå, dels att nuva­rande 254—263 §§ och 284 § skall beteck­nas 234— 243 §§ respek­tive 347 §, dels att 1—24, 69, 113, 254—263, 267—284, 305, 314, 336—338 §§, nya 235—239, 241 och 242 §§, rubri­kerna till 2, 10 och 11 kap. samt rubri­kerna när­mast före 267 och 281 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall infö­ras sex­tiotvå nya para­gra­fer, 25—57, 233, 244—253, 264—^266, 285—^293 och 348—353 §§, samt när­mast före 1, 2, 3, 6, 9, 11, 13, 16, 18, 25, 244, 251, 255, 261, 264, 270, 271, 275, 278, 348 och 349 §§ nya rubri­ker, allt av nedan angivna lydelse, dels att 40—57 §§ skall bilda ett nytt 3 kap. med rubrik av nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall infö­ras, när­mast före 344 § rubri­ken "atom skada", när­mast före 345 § rubri­ken "vissa bestäm­mel­ser om sjö­män m. m." och när­mast före 347 § rubri­ken "pre­skrip­tion av vissa sjö ford­ringar". 2136 första kapit­let om far­tyg far­tygs natio­na­li­tet 1 §2 far­tyg anses såsom svenskt och är berät­ti­gat att föra svensk flagg, om det till mer än hälf­ten äges av svensk med­bor­gare eller svensk juri­disk per­son. konungen eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, sjö farts­ver­ket kan med­giva att annat far­tyg, vars drift står under avgö­rande svenskt infly­tande, skall anses såsom svenskt och vara berät­ti­gat att föra svensk flagg. ' prop. 1973: 42, lu 22, rskr 272. ' senaste lydelse av 5 a § 1967: 48 (jfr 1967; 288), 254 § 1964: 85 260 § 1964:85 263 § 1964: 85. ' senaste lydelse 1906: 19, ¬ för svenskt far­tyg utfär­das natio­na­li­tets­hand­ling enligt bestäm­mel­ser, sfs 1973:1064 som konungen med­de­lar. far­tygs­re­gis­ter 2 far­tyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, beteck­nas skepp. annat far­tyg kal­las båt. över svenska skepp föres ett skepps­re­gis­ter, över båtar föres i den omfatt­ning konungen bestäm­mer ett båtre­gis­ter, över skepp under bygg­nad i sve­rige föres ett skepps­bygg­nads­re­gis­ter. skepps-​​ och båtre­gist­ren samt skepps­bygg­nads­re­gist­ret föras av myn dig­het, som konungen bestäm­mer (regis­ter­myn­dig­he­ten). regis­ter­myn dig­he­ten före­stås av en inskriv­nings­do­mare. denne skall vara lag­fa­ren. efter konung­ens för­ord­nande få regist­ren föras med använd­ning av auto­ma­tisk data­be­hand­ling. far­tygs till­be­hör 3 §5 till far­tyg med dess skrov och styr­in­rätt­ning hör fast inred­ning och annan till sta­dig­va­rande bruk för far­ty­get ägnad utrust­ning samt sådan reserv­del som var­ak­tigt för­va­ras ombord, allt i den mån far­ty­get är för­sett där­med i far­tygs­ä­ga­rens intresse. utrust­ning för radi­o­sam­band eller navi­ge­ring räk­nas dock icke som till­be­hör, om den till­hör annan än far­tygs­ä­ga­ren eller annan än denne har rätt där­till på grund av ägan­de­rätts­för­be­håll eller för­värvs­vill­kor som är att jäm­ställa där­med. 4 §0 bestäm­mel­serna i 3 § ha mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om far­tyg under bygg­nad. där­vid anses regi­stre­rat skepps­bygge vara för­sett även med mate­rial, maski­neri och annan utrust­ning som fin­nes på till ver­ka­rens område och genom märk­ning eller på annat sätt otve­ty­digt fram­står som avsedd att inför­li­vas med skep­pet. 5 §7 rätt till till­be­hör till far­tyg eller far­tyg under bygg­nad får ej ens i f örhål­lande till far­ty­gets eller byg­gets ägare göras gäl­lande sär­skilt. över­lå­telse av utrust­ning, som utgör till­be­hör till far­tyg eller far­tyg under bygg­nad, gäl­ler ej i något fall mot tredje man för­rän utrust­ningen skil­jes från far­ty­get eller byg­get så att detta icke längre kan anses vara för­sett med utrust­ningen. far­tygs iden­ti­fi­e­ring 6 §8 skepp, som infö­res i skepps­re­gist­ret, skall ha namn. detta be stäm­mes av äga­ren. nam­net skall tyd­ligt skilja sig från andra skepps namn i regist­ret och får ej otill­bör­ligt gripa in i sär­präg­lat namn­skick, som bru­kas av annan skepps­ä­gare. • senaste lydelse 1965: 720. "senaste lydelse 1971: 1047. " senaste lydelse 1964: 658. ' senaste lydelse 1906: 19. " senaste lydelse 1967: 48 (jfr 19 67: 288). 2137 ¬ sfs 1973:1064 nam­net får änd­ras endast om skep­pet eller större andel däri än hälf­ten över­går till ny ägare eller sär­skilda skäl före­ligga, 7 §0 svenskt far­tyg skall ha hem­ort i sve­rige. äga­ren bestäm­mer hem­or­ten. har hem­ort ej anmälts till regis­ter­myn­dig­he­ten, anses den ort i sve­rige där äga­ren har sitt hem­vist eller, om han sak­nar hem­vist här eller far­ty­get äges av flera, stock­holm vara far­ty­gets hem­ort. 8 §1® far­tyg, som infö­res i skepps-​​ eller båtre­gist­ret, skall ha igen kän­nings­sig­nal. för skepp utgö­res denna av sig­nal­bok­stä­ver. beteck­ning för far­tygs iden­ti­fi­e­ring skall såvitt möj­ligt över­ens­stämma med igen kän­nings­sig­na­len. konungen med­de­lar när­mare före­skrif­ter om far­tygs iden­ti­fi­e­ring. far­tygs skick 9 far­tyg skall, när det hål­les i drift, vara sjö­vär­digt, för­sett med behöv­liga anord­ningar till före­byg­gande av ohälsa och olycks­fall, be man­nat på betryg­gande sätt, till­räck­ligt pro­vi­an­te­rat och utrus­tat samt så las­tat eller bar­las­tat att säker­he­ten för far­tyg, liv eller gods ej även tyras. om säker­he­ten på far­tyg fin­nas sär­skilda bestäm­mel­ser. 10 § far­tyg, som lidit skada, skall anses icke vara istånd­sätt­ligt, ej endast när istånd­sätt­ning är omöj­lig eller, om istånd­sätt­ningen måste äga rum på annan ort, far­ty­get icke kan föras dit, utan även i det fall att far­ty­get ej är värt att istånd­sät­tas. på begä­ran av äga­ren skall far­tyg, som ej är istånd­sätt­ligt, säl­jas så som efter utmät­ning för ford­ran med bästa rätt. om besikt­ning för utrö­nande av far­tygs istånd­sätt­lig­het fin­nas be stäm­mel­ser i 12 kap. 2138 andra kapit­let om skepps­re­gi­stre­ring regi­stre­ring 11 § svenskt skepp skall vara infört i skepps­re­gist­ret. konungen kan dock för­ordna att skepp, som äges av sta­ten samt är avsett ute­slu­tande för stats­än­da­mål och icke för affärs­drift, ej skall vara infört i regist­ret. skepp under bygg­nad i sve­rige får infö­ras i skepps­bygg­nads­re­gist­ret. regi­stre­ring får äga rum även innan byg­get påbör­jats, för­ut­satt att detta genom bygg­nads­num­mer och rit­ning eller annor­le­des kan identi fie­ras på betryg­gande sätt. skepp regi­stre­ras under sin igen­kän­nings­sig­nal. skepps­bygge registre ras under sig­nal­bok­stä­ver. dessa skola till­de­las det full­bor­dade skep­pet som igen­kän­nings­sig­nal, om skep­pet infö­res i skepps­re­gist­ret. till­de­lad regis­ter­be­teck­ning får ej änd­ras. ° senaste lydelse 1928: 16 1 (jfr 1938: 468). senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469). " senaste lydelse 1928; 161 (jh 1938: 468). ¬ 12 § den som med ägan­de­rätt för­vär­vat skepp, som är registrerings-​​ sfs 1973: w64 plik­tigt i hans hand men ej infört i skepps­re­gist­ret, skall inom en må nad från för­vär­vet anmäla skep­pet för regi­stre­ring. om för­vär­vet skett under vill­kor, som inne­fat­tar ägan­de­rätts­för­be­håll eller är att jäm­ställa där­med, skall anmä­lan göras inom en månad från det för­be­hål­let eller vill­ko­ret upp­hörde att gälla. ägare av skepp, som är svenskt och under bygg­nad, skall anmäla skep­pet för regi­stre­ring i skepps­re­gist­ret inom sex måna­der från det skep­pet bli­vit sjö­satt. regis­ter­myn­dig­he­ten kan med­giva upp­skov, om sär­skilda skäl före­ligga. skepps­bygge anmä­les för regi­stre­ring av äga­ren. inskriv­ning 13 § för­värv av skepp eller skepps­bygge inskri­ves på grund­val av re gistre­ring enligt 11 §. bestäm­mel­serna i första styc­ket och 14—38 §§ om skepp eller skepps bygge ha mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om andel i sådan egen­dom. 14 § den som med ägan­de­rätt för­vär­vat skepp eller regi­stre­rat skepps bygge skall inom tid, som angi­ves i 12 §, söka inskriv­ning av sin rätt. skepps­bygge kan dock i stäl­let anmä­las för avre­gi­stre­ring enligt 16 §. den som gör regi­stre­rings­an­mä­lan enligt 12 § anses där­med också söka inskriv­ning av sin rätt. dödsbo är icke skyl­digt att söka inskriv­ning av sin rätt till skepp eller regi­stre­rat skepps­bygge, som till­hört den avlidne, i annat fall än när boet över­lå­ter egen­do­men. sådan inskriv­ning skall sökas inom en månad från över­lå­tel­sen eller, om boupp­teck­ning då ej regi­stre­rats, från regi­stre­ringen av denna. make, som vid bodel­ning till­skif­tats skepp eller regi­stre­rat skepps­bygge, är skyl­dig att söka inskriv­ning av sin rätt endast om egen­do­men förut till­hörde andra maken. den som för­vär­vat skepp eller skepps­bygge under vill­kor, som in nefat­tar ägan­de­rätts­för­be­håll eller är att jäm­ställa där­med, är berät­ti­gad till inskriv­ning av sin vill­kor­liga ägan­de­rätt. för­lo­rar för­vär­va­ren sin rätt till egen­do­men på grund av att för­be­hål­let eller vill­ko­ret göres gäl lande, skall inskriv­ningen avfö­ras ur regist­ret på ansö­kan av över­låta ren eller för­vär­va­ren. över­går i fall som avses i tredje styc­ket för­vär­va­rens eller över­låta rens rätt till annan, har vad som där säges och i övrigt i detta kapi­tel före­skri­ves om inskriv­ning av för­värv och ver­kan därav mot­sva­rande tillämp­ning. 15 § genom inskriv­ning i skepps­re­gist­ret kan skepp­s­namn, som tyd ligt skil­jer sig från andra skepp­s­namn i regist­ret, på ansö­kan för­be­hål­las den som har behov därav. söka flera på samma inskriv­nings­dag in skriv­ning av för­be­håll om skepp­s­namn och skilja sig nam­nen icke tyd­ligt från varandra, beslu­tar regis­ter­myn­dig­he­ten om före­träde efter vad som fin­nes skä­ligt. inskriv­ning av för­be­håll om skepp­s­namn skall avfö­ras ur regist­ret, när skepp regi­stre­rats med det nam­net. det­samma gäl­ler, om den som vun­nit inskriv­ningen eller hans rätts­in­ne­ha­vare begär det eller om nam net ej inom fem år tagits i bruk för regi­stre­rat skepp. 2139 •i-"' ¬ sfs 1973:1064 avre­gi­stre­ring 16 §^2 regi­stre­rat skepp skall avre­gi­stre­ras, om det 1. för­o­lyc­kats, upp­hug­gits eller eljest för­störts; 2. för­svun­nit eller över­gi­vits till sjöss och sedan ej avhörts under tre måna­der; 3. upp­hört att vara svenskt; eller 4. på grund av ombygg­nad eller annan sådan änd­ring upp­hört att vara skepp eller, utan att änd­ring inträtt, fin­nes ej utgöra skepp. regi­stre­rat skepps­bygge skall avre­gi­stre­ras, om det såsom skepp över­fö­res till skepps­re­gist­ret eller äga­ren anmä­ler byg­get för avre­gistre ring. härjämte har första styc­ket 4 mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om skepps­bygge. i fall som avses i första styc­ket eller andra styc­ket andra punk­ten ålig­ger det äga­ren att inom en månad hos regis­ter­myn­dig­he­ten anmäla egen­do­men för avre­gi­stre­ring. har skepp till följd av över­lå­telse upp hört att vara svenskt, sva­rar för­ut­va­rande äga­ren jämte för­vär­va­ren för att anmä­lan göres. 17 §13 äges skepp, som skall avre­gi­stre­ras enligt 16 § första styc­ket 3, av flera och kan skep­pet beva­ras som svenskt genom att delä­gare gent emot med­de­lä­gare utö­var rätt som avses i 52 eller 55 §, får det ej avfö ras ur skepps­re­gist­ret så länge sådan rätt kan utövas. beva­ras skep­pet som svenskt, skall det ej avfö­ras ur regist­ret utan i stäl­let det för­värv inskri­vas som för­an­lett anmä­lan för avre­gi­stre­ring. gäl­ler inteck­ning i skepp eller skepps­bygge, som skall avre­gistre ras, får egen­do­men ej avfö­ras ur regist­ret för­rän bor­ge­när, för vars ford­ran pant­brev på grund av inteck­ningen utgör säker­het, med ingi­van de av pant­bre­vet skrift­li­gen sam­tyckt till åtgär­den. skepps­bygge får dock avre­gi­stre­ras för att över­fö­ras till skeppsre gist­ret utan sam­tycke enligt andra styc­ket. för avre­gi­stre­ring av skepp enligt 16 § första styc­ket 4 eller av skepps­bygge enligt 16 § andra styc ket andra punk­ten fordras ej hel­ler sam­tycke av inteck­nings­bor­ge­när, om bor­ge­nä­ren under­lå­ter att söka betal­ning ur egen­do­men inom en månad från det regis­ter­myn­dig­he­ten under­rät­tat honom om avregistre-​​ rings­grun­den. ver­kan av regi­stre­ring och inskriv­ning 18 § utan hin­der av att regi­stre­ring eller inskriv­ning ägt rum får prö­vas huruvida regi­stre­rad egen­dom är av den beskaf­fen­het som förut-​​ sät­tes för åtgär­den. fråga huruvida för­värv, som lig­ger till grund för inskriv­ning eller avre­gi­stre­ring, är ogil­tigt eller ej kan göras gäl­lande eller huruvida åt gär­den av annat skäl krän­ker någons rätt får prö­vas utan hin­der av inskriv­ningen eller avre­gi­stre­ringen. 19 § har skepp eller skepps­bygge över­lå­tits och har inskriv­ning sökts för för­vär­vet, får egen­do­men efter utgången av den inskriv­nings­dag då 2140 » senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469). " senaste lydelse 1970: 983. ¬ ansök­ningen gjor­des icke tagas i anspråk för annan ford­ran mot över- sfs 1973: 1064 låta­ren än sådan som är för­e­nad med panträtt eller reten­tions rätt i egen domen. 20 § har skepp eller skepps­bygge för­vär­vats genom över­lå­telse från någon som icke var rätt ägare, skall för­vär­vet dock gälla, om överlå tarens åtkomst var inskri­ven när egen­do­men över­läts och om för­värva ren sökt inskriv­ning och där­vid var­ken insett eller bort inse att över låta­ren ej var rätt ägare. vad som nu sagts har mot­sva­rande tillämp ning i fråga om för­värv genom över­lå­telse från någon som var rätt ägare men på grund av för­värvs­vill­kor sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men genom över­lå­tel­sen. god­tros­för­värv inträ­der dock ej, om samma inskriv­nings­dag som inskriv­ning sökes för för­vär­vet ärende upp­ta­ges om inskriv­ning eller annan infö­ring i regist­ret av omstän­dig­het varav bris­ten i över­lå­ta­rens för­fo­gan­de­rätt beror eller om anteck­ning i regist­ret att talan väckts om häv ning eller åter­gång av för­värv av egen­do­men eller om bättre rätt till denna. om för­värv genom exe­ku­tiv för­sälj­ning fin­nas sär­skilda bestäm­mel ser. 21 § talan om bättre rätt till skepp eller skepps­bygge kan med laga ver­kan rik­tas mot den för vars för­värv inskriv­ning senast bevil­jats eller sökts, även om denne före talans väc­kande över­lå­tit egen­do­men till annan. den till vil­ken över­lå­telse skett har i rät­te­gången samma ställ­ning som om över­lå­tel­sen skett under rät­te­gången. första styc­ket har mot­sva­rande tillämp­ning, när någon vill söka betal­ning ur skepp eller skepps­bygge för ford­ran som är för­e­nad med panträtt eller reten­tions­rätt i egen­do­men. om tvist angå­ende ägan­de­rät ten är anteck­nad i regist­ret, kan talan om betal­ning i stäl­let rik­tas mot den som inne­har skep­pet eller byg­get med ägan­de­rätt­san­språk. 22 § rätts­ver­kan som sökt eller bevil­jad inskriv­ning med­för enligt 19 och 20 §§ består även efter avre­gi­stre­ring. rätts­ver­kan som ansö­kan om inskriv­ning med­för enligt 19 och 20 §§ för­fal­ler, om ansök­ningen avslås. vad som före­skri­ves i 19—21 §§ samt förut i denna para­graf om rätts­ver­kan av inskriv­nings­an­sö­kan har mot­sva­rande tillämp­ning i frå ga om anmä­lan för avre­gi­stre­ring med anled­ning av för­värv. 23 §14 infö­ring i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret skall, efter ut gången av den inskriv­nings­dag då ären­det om infö­ringen upp­togs, anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skepps­bygge beror av god tro rörande omstän­dig­het som infö­ringen avser. 24 §15 har ägan­de­rätt till far­tyg, som är regi­stre­rat i främ­mande stat, eller till far­tyg under bygg­nad i främ­mande stat inskri­vits i regis­ter i den sta­ten i enlig­het med dess lag, skall rät­ten gälla i sve­rige med den ver­kan som inskriv­ningen med­för enligt lagen i den främ­mande sta ten. " senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). " senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). 2141 ¬ sfs 1973:1064 registrerings-​​ och inskriv­nings­för­fa­ran­det 25 §1® regi ste­rä­ren­den äro ären­den om 1. regi­stre­ring eller avre­gi­stre­ring av skepp eller skepps­bygge; 2. inskriv­ning av för­värv av skepp eller skepps­bygge; 3. inteck­ning i skepp eller skepps­bygge; 4. inskriv­ning av för­be­håll om skepp­s­namn; 5. annan infö­ring i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret, som sker på grund av före­skrift i lag eller annan för­fatt­ning. regis­te­rä­rende upp­ta­ges på inskriv­nings­dag. sådan hål­les till kloc­kan tolv varje mån­dag, tis­dag, ons­dag, tors­dag och fre­dag, som ej utgör helg dag. lika med helg­dag anses mid­som­ma­raf­ton och julaf­ton. anmä­lan eller ansö­kan, som inkom­mer efter angivna klock­slag, anses gjord på föl­jande inskriv­nings­dag. om behand­lingen av regis­te­rä­rende gälla bestäm­mel­serna om tviste mål i tillämp­liga delar i den mån ej annat föl­jer av denna lag. konung en med­de­lar när­mare före­skrif­ter om registrerings-​​ och inskriv­nings för­fa­ran­det. 26 §1^ hos regis­ter­myn­dig­he­ten föres dag­bok över regis­te­rä­ren­den. hand­lingar i sådana ären­den sam­man­fö­ras i akter. har sökan­den eller annan läm­nat upp­gift eller avgi­vit för­kla­ring av bety­delse för ären­dets pröv­ning eller har sär­skild utred­ning verk­ställts i ären­det, skall anteck­ning därom göras i dag­bo­ken eller akten. i dag boken eller akten skola även upp­ta­gas kal­lel­ser, före­läg­gan­den och andra beslut, som ej skola infö­ras i r egist­ret. vite, som regis­ter­myn­dig­he­ten före­läg­ger med stöd av denna lag, får bestäm­mas till högre belopp än som annars gäl­ler. vite utdö­mes av myn­dig­he­ten. 27 beslut, som inne­bär att anmä­lan eller ansö­kan i regis­te­rä­rende bifal­les, avslås eller för­kla­ras för­fal­len eller att ären­det upp­skju­tes, skall infö­ras i regist­ret. inne­bär beslu­tet att anmä­lan eller ansö­kan ej bifal­les, skola skä­len för beslu­tet anteck­nas i dag­bo­ken eller akten. beslut, som skall infö­ras i regist­ret, med­de­las genom sådan infö­ring och skall anses ha det inne­håll som fram­går av regist­ret. 28 §^" har beslut i regis­te­rä­rende gått emot sökan­den eller annan som hörts i ären­det, skall denne genast under­rät­tas om beslu­tet. om be slut, vari­ge­nom för­värv inskri­vits, skall den som dess­förin­nan senast var inskri­ven som ägare all­tid under­rät­tas. i under­rät­telse enligt första styc­ket skola angi­vas de skäl för be slu­tet som anteck­nats i dag­bo­ken eller akten och vad den som vill full­följa talan mot beslu­tet har att iakt­taga. 29 §20 talan mot beslut i regis­te­rä­rende föres i hov­rät­ten. besvärsin lagan skall ingi­vas till regis­ter­myn­dig­he­ten. 2142 för­ut­va­rande 25 § upp­hävd genom 1922; 271. " för­ut­va­rande 26 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). för­ut­va­rande 27 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967; 288). för­ut­va­rande 28 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr j967: 288). " för­ut­va­rande 29 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ¬ besvärs­ti­den är i fråga om slut­ligt beslut fyra vec­kor från den in- sfs 1973: 1064 skriv­nings­dag till vil­ken beslu­tet är att hän­föra. besvär över beslut, som införts i regist­ret, skola anteck­nas där. när slut­ligt beslut med anled­ning av besvä­ren vun­nit laga kraft, skall an teck­ning göras om beslu­tets inne­håll, 30 §21 anmä­lan eller ansö­kan i regis­te­rä­rende skall göras skrift­li­gen, om icke fång­es­hand­ling eller annan tjän­lig hand­ling före­tes. full­gö­res ej inom före­skri­ven tid skyl­dig­het att anmäla skepp för regi­stre­ring eller att anmäla skepp eller skepps­bygge för avre­gi­stre­ring eller att söka inskriv­ning av för­värv av sådan egen­dom, skall regis­ter myn­dig­he­ten före­lägga den för­sum­lige att full­göra skyl­dig­he­ten. i före­läg­gande får vite utsät­tas. före­lig­ger i fråga om regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge sådant för­hål­lande att avre­gi­stre­ring skall ske enligt 16 §, får regis­ter­myn­dig­he­ten själv­mant vid­taga åtgär­der för avre­gistre ring. är bifall till ansö­kan om inskriv­ning av för­värv bero­ende av att före gående ägare gör regi­stre­rings­an­mä­lan eller inskriv­nings­an­sö­kan, får för­vär­va­ren full­göra det på den före­gå­ende äga­rens väg­nar. denne är skyl­dig att till­han­da­hålla de för ända­må­let behöv­liga hand­lingar som han inne­har. 31 §22 fin­nes anmä­lan eller ansö­kan i regis­te­rä­rende ej ome­del­bart böra avslås enligt denna lag, får ären­det upp­skju­tas till viss se nare in skriv­nings­dag, om det är nöd­vän­digt för utred­ningen. upp­skju­tes ären­det, får sökan­den före­läg­gas att före­bringa den ut red­ning som fordras eller att infinna sig per­son­li­gen eller genom om bud hos regis­ter­myn­dig­he­ten. även annan än sökan­den får höras och kan före­läg­gas sådan instäl­lelse. i före­läg­gande får vite utsät­tas. efter kom­mer sökan­den ej före­läg­gande kan hans anmä­lan eller ansö­kan för­kla­ras för­fal­len. erin­ran om detta skall inta­gas i före­läg­gan­det. regis­te­rä­rende får vidare upp­skju­tas till senare inskriv­nings­dag, om ären­det med hän­syn till beskaf­fen­het eller omfatt­ning ej lämp­li­gen kan före­ta­gas till ome­del­bar pröv­ning. ärende som upp­skju­tits på sådan grund skall upp­ta­gas till pröv­ning senast andra inskriv­nings­da­gen efter den inskriv­nings­dag då ansök­ningen gjor­des. 32 §23 före­kom­mer anled­ning antaga, att för­värv som åbe­ro­pas i regis­te­rä­rende är ogil­tigt eller på annan grund icke kan göras gäl­lande eller att åtgärd som anmä­lan eller ansö­kan avser eljest skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt berö­res givas till­fälle att yttra sig. det samma gäl­ler, om oviss­het råder i fråga om för­värvs­vill­kor. grun­das för­värv, som åbe­ro­pas i regis­te­rä­rende, på tes­ta­mente, dom eller för­rätt­ning, som ännu icke vun­nit laga kraft eller pågår rät­te­gång om häv­ning eller åter­gång av för­värv av den egen­dom ären­det angår eller om bättre rätt till denna, skall ären­det upp­skju­tas till dess saken slut­ligt avgjorts. " för­ut­va­rande 30 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 31 § upp­hävd genom 1 967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 32 § upp­hävd genom 1967: 48 gfr 1967: 288). 2143 ¬ sfs 1973: 1064 är i annat fall sökan­dens rätt tvis­tig, kan han före­läg­gas att inom viss tid väcka talan vid dom­stol. efter­kom­mas icke före­läg­gan­det, kan hans anmä­lan eller ansö­kan för­kla­ras för­fal­len. erin­ran om detta skall inta­gas i före­läg­gan­det. 33 §2-» anmä­lan av skepp eller skepps­bygge för regi­stre­ring eller an sökan om inskriv­ning av för­värv av sådan egen­dom skall avslås, om 1. bestäm­mel­sen i 30 § första styc­ket ej iakt­ta­gits; 2. egen­do­men ej kan regi­stre­ras enligt 11 §; 3. sökan­den ej styr­ker sitt för­värv; 4. vad angår regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge, fång­es­man­nens rätt ej är inskri­ven och sökan­dens för­värv icke grun­das på exe­ku­tiv för sälj­ning; 5. åbe­ro­pad över­lå­telse står i strid med en mot över­lå­ta­ren på grund av för­värvs­vill­kor gäl­lande inskränk­ning i hans rätt att för­foga över egen­do­men och över­lå­ta­rens åtkomst icke var inskri­ven när över­lå­tel sen ägde rum eller, om så var fal­let, vill­ko­ret är infört i regist­ret eller infö­res däri samma inskriv­nings­dag som ansök­ningen göres; 6. egen­do­men av över­lå­ta­ren tidi­gare över­lå­tits till annan och över låta­rens åtkomst ej var inskri­ven när sökan­dens för­värv ägde rum eller, om så var fal­let, inskriv­ning samma inskriv­nings­dag sökes för det tidi gare för­vär­vet; 7. före utgången av den inskriv­ning­dag då ansök­ningen göres egen domen bli­vit före­mål för kvar­stad eller sking­rings­för­bud till säker­het för anspråk mot över­lå­ta­ren eller denne för­satts i kon­kurs; 8. egen­do­men sålts exe­ku­tivt till annan än sökan­den; eller 9. det är uppen­bart att för­vär­vet av annan grund är ogil­tigt eller icke kan göras gäl­lande. 34 §25 ansö­kan enligt 14 § att inskriv­ning av vill­kor­lig ägan­de­rätt skall avfö­ras ur regist­ret skall avslås, om bestäm­mel­sen i 30 § första styc­ket ej iakt­ta­gits eller det ej visas att för­vär­va­ren för­lo­rat sin rätt. anmä­lan av skepp eller skepps­bygge för avre­gi­stre­ring eller ansö­kan att skepp­s­namn skall inskri­vas i eller avfö­ras ur skepps­re­gist­ret skall av slås, om bestäm­mel­sen i 30 § första styc­ket ej iakt­ta­gits eller förut sätt­ning­arna för den begärda åtgär­den enligt tillämp­liga bestäm­mel­ser i 15—17 §§ icke före­ligga. 2144 35 §20 har utländskt skepp bli­vit svenskt, får det infö­ras i skepps regist­ret endast om det visas att skep­pet ej är infört i mot­sva­rande regis­ter i sitt för­ut­va­rande hem­land eller att det kom­mer att avfö­ras ur sådant regis­ter den dag det regi­stre­ras här i lan­det eller eljest med ver­kan från den dagen. var skep­pet nybyggt utom­lands, skall dess­utom visas att rätt till skep­pet ej är inskri­ven i skepps­bygg­nads­re­gis­ter i den främ­mande sta ten eller att sådan rätt kom­mer att avfö­ras den dag skep­pet regi­stre­ras här i lan­det eller eljest med ver­kan från den dagen. vad som nu sagts har mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om infö­ring i det svenska skepps-​​ " för­ut­va­rande 33 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). » för­ut­va­rande 34 § upp­hävd genom 967: 48 (jfr 967: 288 . " för­ut­va­rande 35 § upp­hävd genom 1967. 48 (jfr 1967. 288). ¬ bygg­nads­re­gist­ret av skepp under bygg­nad, som för­vär­vats från utlan-​​ sfs 1973:1064 det. 36 §2'' om skepp eller skepps­bygge skall avre­gi­stre­ras för att registre ras utom­lands, skall på sökan­dens begä­ran beslu­tas att egen­do­men skall avfö­ras ur regist­ret den dag den infö­res i det utländska regist­ret. avre­gi­stre­ringen får ver­kan från dagen för den nya regi­stre­ringen. 37 §28 fin­nes vid inskriv­ning av för­värv av skepp eller skepps­bygge eller rätt där­till att för­vär­vet beror av vill­kor, som inne­fat­tar ägande rätts­för­be­håll eller är att jäm­ställa där­med, skall även vill­ko­ret inskri vas. fin­nes vid inskriv­ningen eller där­ef­ter att för­vär­vet är för­e­nat med annat vill­kor, som inskrän­ker för­vär­va­rens rätt att över­låta egen­do­men eller att söka inteck­ning eller upp­låta panträtt däri, eller att hans behö­rig­het i sådant avse­ende är inskränkt genom annans rätt att nyttja egen­do­men på grund av tes­ta­mente, skall detta anteck­nas i regist­ret. 38 §20 i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret skall anteck­nas, när 1. talan väckts om häv­ning eller åter­gång av för­värv av regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge eller om bättre rätt till sådan egen­dom eller eljest i fråga, som angår inskriv­ning; 2. mål som avses under 1 avgjorts genom dom eller slut­ligt beslut som vun­nit laga kraft; 3. ägare av regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge för­satts i kon­kurs; 4. regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge eller inskri­ven rätt till sådan egen­dom bli­vit före­mål för kvar­stad, sking­rings­för­bud eller utmät­ning eller sålts exe­ku­tivt; 5. beslut som avses under 3 eller 4 om kon­kurs, kvar­stad, sking­rings för­bud eller utmät­ning upp­hävts eller åter­gått eller fråga om exe­ku­tiv för­sälj­ning av regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge eller inskri­ven rätt till sådan egen­dom eljest för­fal­lit; 6. skepp eller skepps­bygge skall avre­gi­stre­ras enligt någon i 16 § angi­ven grund men hin­der mot avre­gi­stre­ringen möter enligt 17 §; 7. enligt 36 § beslut med­de­lats att skepp eller skepps­bygge skall av föras ur regist­ret den dag regi­stre­ring äger rum utom­lands. är eljest i lag eller annan för­fatt­ning före­skri­vet att visst för­hål­lande skall anteck­nas i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret, skall det gälla. anteck­ning i skepps­bygg­nads­re­gist­ret skall över­fö­ras till skepps regist­ret, om byg­get över­fö­res dit såsom skepp. regis­te­ran­teck­ning skall avfö­ras, om den uppen­bar­li­gen ej längre kan vara av bety­delse. 39 §00 om infö­ring i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret fin­nes inne­hålla uppen­bar orik­tig­het till följd av skriv­fel eller annat dylikt för­bi­se­ende, skall infö­ringen rät­tas. vad som nu sagts har mot­sva­rande tillämp­ning på uppen­bar orik­tig­het i regist­ret till följd av tek­niskt fel. kan rät­telse bli till för­fång för ägare eller för inne­ha­vare av pant­brev " för­ut­va­rande 36 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 37 § upp­hävd genom 1967: 48 ofr 1967: 288). " för­ut­va­rande 38 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). för­ut­va­rande 39 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 2145 135-​sfs 1973 ¬ sfs 1973:1064 på grund av inteck­ning, skall det inbör­des före­trä­det mel­lan berörda'"^ för­värv bestäm­mas efter vad som fin­nes skä­ligt. till­fälle att yttra sig skall läm­nas part som berö­res, om han är känd, samt myn­dig­het som avses i 351 §. beslut om rät­telse med­de­las genom infö­ring i regist­ret. skä­len för beslu­tet anteck­nas i dag­bo­ken eller akten. beslu­tet skall sna­rast möj ligt an mär­kas på bevis eller hand­ling, som utfär­dats i enlig­het med den tidi­gare infö­ringen. det ålig­ger den som inne­har sådan hand­ling att på anmo­dan till­han­da­hålla denna. i före­läg­gande att full­göra sådan skyl dig­het får vite utsät­tas. talan mot beslut enligt denna para­graf får föras även av myn­dig het som avses i 351 •§. & tredje kapit­let om par­tre­derf^ 40 §32 par­tre­deri före­lig­ger, om flera över­ens­kom­mit att under delad ansva­rig­het gemen­samt driva sjö­fart med eget far­tyg. anmä­lan om par­tre­de­ri­av­tal kan göras hos regis­ter­myn­dig­he­ten, som har att oför- dröj­li­gen kun­göra anmäl­ningen. när­mare före­skrif­ter om anmälnings-​​ och kun­gö­rel­se­för­fa­ran­det med­de­las av konungen. för de för­plik­tel­ser som upp­komma för par­tre­de­riet sedan rederi avta­let anmälts till regis­ter­myn­dig­he­ten sva­rar varje redare endast i för­hål­lande til! sin andel i far­ty­get i den mån han ej åta­git sig större ansva­rig­het. för dess­förin­nan upp­komna rede­ri­för­plik­tel­ser svara re darna soli­da­riskt. i fråga om redar­nas inbör­des rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter tilläm­pas bestäm­mel­serna i 41—57 §§ i den mån annat ej avta­lats. !a 41 §33 för par­tre­deri kan väl­jas en huvud­re­dare. till huvud­re­dare får utses h är i lan­det bosatt svensk, dansk, finsk eller norsk med­borga re eller svensk juri­disk per­son. 42 §34 huvud­re­da­ren är behö­rig att på samt­liga reda­res väg­nar före taga de rätts­hand­lingar rede­ri­rö­rel­sen van­li­gen med­för, att väcka och utföra talan i sak som rör rede­riet samt att i övrigt före­träda redarna inför dom­stol eller annan myn­dig­het i sådan sak. utan sär­skilt bemyn digande får huvud­re­da­ren ej över­låta far­ty­get eller upp­låta panträtt däri eller bort­frakta far­ty­get för längre tid än ett år. är huvud­re­dare ej vald, kan vil­ken som helst av redarna sökas att svara även för de övriga i sak som rör rede­riet. 43 §33 huvud­re­da­ren skall på lämp­ligt sätt hålla redarna under­rät­tade om rede­ri­ets verk­sam­het. han skall råd­föra sig med dem i alla vik­tiga ange­lä­gen­he­ter. 2146 " för­ut­va­rande rubrik till 3 kap . upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 40 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 41 § upp­hävd genom 1967: 48 off 1967; 288). " för­ut­va­rande 42 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 43 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ¬ 44 §30 beslut i par­tre­de­ri­ets ange­lä­gen­he­ter fat­tas vid all­mänt sam- sfs 1973:1064 man­träde, till vil­ket var och en av redarna kal­lats minst en vecka i f ör väg genom rekom­men­de­rat brev eller tele­gram eller telex­med­de­lande under sin senast kända adress. kal­lel­sen skall inne­hålla upp­lys­ning om vad som skall behand­las på sam­man­trä­det. all­mänt sam­man­träde fordras icke för beslut, som samt­liga redare biträda eller som är så bråds­kande att det ej kan anstå till dess sådant sam­man­träde kan hål­las. 45 §37 på reda­res begä­ran skall pro­to­koll föras över vad som före kom­mer av vikt vid all­mänt sam­man­träde. redare, som ute­bli­vit från all­mänt sam­man­träde eller eljest ej del­ta­git i beslut, skall under­rät­tas om vad som beslu­tats. 46 §33 vid omröst­ning räk­nas varje reda­res rös­te­tal efter hans andel i far­ty­get. om annat icke föl­jer av tredje styc­ket, gäl­ler som beslut den mening som fått det högsta rös­te­ta­let. vid lika rös­te­tal gäl­ler den me ning huvud­re­da­ren biträ­der. val av huvud­re­dare skall dock avgö­ras genom lott­ning, om flera fått lika rös­te­tal. beslut vid all­mänt sam­man­träde är bin­dande för redare, som ute­bli vit från sam­man­trä­det. beslut, som fat­tats i annan ord­ning än vid all­mänt sam­man­träde eller som inne­bär att rede­riet skall upp­lö­sas, gäl­ler endast om det biträ­des av redare, som till­sam­mans äga mer än hälf­ten i far­ty­get. beslut, som stri­der mot rede­ri­av­ta­let eller eljest mot rede­ri­ets ända­mål och ej avser rede­ri­ets upp­lös­ning, gäl­ler endast om samt­liga redare äro ense. 47 §30 huvud­re­da­ren kan när som helst skil­jas från sitt upp­drag ge nom beslut enligt 44 och 46 §§. huvud­re­dare, som själv äger minst hälf­ten i far­ty­get, kan på medre­da­res talan av dom­stol skil­jas från upp­dra­get, om gil­tig anled­ning före­lig­ger. 48 §^0 huvud­re­da­ren sva­rar för att rede­ri­ets bok­fö­ring full­gö­res en ligt lag och annan för­fatt­ning. han skall redo­visa inför redarna för sin för­valt­ning av rede­ri­ets ange­lä­gen­he­ter. redo­vis­ning skall avse kalen derår och avgi­vas inom två måna­der efter årets utgång. redo­vis­ning skall avgi­vas skrift­li­gen till varje redare. för gransk ning av redo­vis­ning har redare rätt att taga del av rede­ri­ets räken­skaps hand­lingar. vill redare klandra redo­vis­ning, skall han väcka talan vid dom­stol inom sex måna­der från det han fick del av den. redare, som för­sum mar det, har för­lo­rat sin rätt till klan­der, om icke huvud­re­da­ren för­fa­rit svik­ligt. 49 §^7 till utgif­terna för rede­ri­ets verk­sam­het skall varje redare bidra ga i fö rhål­lande till sin andel i far­ty­get. under­lå­ter redare att på anford-​​ " för­ut­va­rande 44 § upp­hävd genom 1922: 271. " för­ut­va­rande 45 § upp­hävd genom 1922: 271. " för­ut­va­rande 46 § upp­hävd genom 1922: 271. " för­ut­va­rande 47 § upp­hävd genom 1922: 271. för­ut­va­rande 48 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). för­ut­va­rande 49 § upp­hävd genom 1967: 48 öfr 1967: 288). 2147 ¬ sfs 1973: 1064 ran betala sitt bidrag till beslu­tad utgift och läg­ger huvud­re­da­ren ellef' ' annan redare ut belop­pet, skall den för­sum­lige betala årlig ränta på det för­skot­te­rade belop­pet efter det av riks­ban­ken tilläm­pade dis­kon­tot ökat med fyra pro­cent, dock lägst sex pro­cent. 50 §-»2 vinst och för­lust av rede­ri­ets verk­sam­het för­de­las mel­lan re darna i för­hål­lande till deras ande­lar. över­skott, som icke behö­ves för rede­ri­ets utgif­ter, skall utde­las. den som enligt 49 § för­skot­te­rat bidrag för annan har rätt att i av- räl­c­ning på sin ford­ran lyfta utdel­ning, som belö­per på den­nes andel. 51 §"»3 över­går andel i fa rty­get till annan, skall för­vär­va­ren eller hans fång­es­man oför­dröj­li­gen under­rätta huvud­re­da­ren och övriga redare härom. har redare bli­vit med­bor­gare i främ­mande stat, skall han oför­dröj ligen under­rätta huvud­re­da­ren och övriga redare härom. 52 redare har rätt att lösa till sig andel i far­ty­get, som på annat sätt än genom för­värv vid exe­ku­tiv för­sälj­ning eller offent­lig auk­tion över­gått till annan än medre­dare. lös­nings­rätt gäl­ler dock icke mot medre­da­res make, avkom­ling eller avkom­lings make. redare som vill utöva lös­nings­rätt skall med­dela för­vär­va­ren det inom en månad från det han under­rät­tats om för­vär­vet. för­sum­mas det, är lös­nings­rät­ten för­fal­len. göra flera redare lös­nings­rätt gäl­lande, skall den utövas i för­hål­lande till deras ande­lar. lösen skall givas för den över­gångna ande­lens fulla värde. tvist om löseskil­ling­ens stor­lek avgö­res enligt lagen (1929: 145) om skil­je­män. 2148 53 §''^' redare, vars andel i far­ty­get över­gått till annan, blir icke fri från ansva­rig­het gente­mot övriga redare för de för­plik­tel­ser han hade vid över­gången. ej hel­ler blir han fri från ansva­rig­het mot dem för där­ef­ter upp­kom­mande rede­ri­för­plik­tel­ser för­rän huvud­re­da­ren eller samt­liga redare under­rät­tats om för­vär­vet. ande­lens för­vär­vare inträ­der i för­hål­lande till övriga redare genast i en reda­res alla rät­tig­he­ter och skyl­dig­he­ter. han är på samma sätt som sin fång­es­man bun­den av de beslut och åtgär­der som träf­fats före över gången. de övriga redarna kunna från hans utdel­ning avräkna sådan ford­ran på bidrag till rede­ri­ets verk­sam­het som gäl­ler mot fång­es­man nen. den nye reda­ren sva­rar i för­hål­lande till tredje man endast för de rede­ri­för­plik­tel­ser som upp­komma efter andelsö­ver­gången. innan in skriv­ning sökts för för­vär­vet eller anmä­lan eljest gjorts om detta sva­rar även hans fång­es­man för dylika rede­ri­för­plik­tel­ser i för­hål­lande till tredje man, som var­ken känt till eller bort känna till andelsö­ver­gången. bestäm­mel­serna i 40 § första styc­ket andra och tredje punk­terna ha mot­sva­rande tillämp­ning. " för­ut­va­rande 50 § upp­hävd genom j936: 276 (jfr 1938: 469). " för­ut­va­rande 51 § upp­hävd genom " för­ut­va­rande 52 § upp­hävd genom 1967. 48 (jfr 1967: 288) " för­ut­va­rande 53 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288), 'b ¬ 54 om ej annat föl­jer av 55 §, skall rede­riet upp­lö­sas sex måna­der sfs 1973:1064 efter det redare hos medre­dama begärt det. på begä­ran av redare skall rede­riet ome­del­bart upp­lö­sas, om 1. far­ty­get utan reda­rens åtgärd eller sam­tycke upp­hört att vara svenskt och lös­nings­rätt icke kan utövas enligt 52 §; 2. huvud­re­da­ren skilts från sitt upp­drag genom dom­stols för­ord nande; 3. medre­dare är ur stånd att full­göra sina för­plik­tel­ser såsom redare; eller 4. rede­riet för­val­tas på sådant sätt att reda­rens rätt krän­kes. 55 §4^^ redare har rätt att lösa ut medre­dare, som enligt 54 § första styc­ket begärt att rede­riet skall upp­lö­sas eller till vil­ken upplösnings-​​ ! grund enligt 54 § andra styc­ket hän­för sig. den som vill utöva utlös-​​ jnings­rätt skall med­dela medre­da­ren det inom en månad från det han fick del av den­nes begä­ran om upp­lös­ning enligt 54 § första styc­ket eller kän­ne­dom om att upp­lös­nings­grund enligt samma para­graf andra styc ket inträtt. för­sum­mas det, är utlös­nings­rät­ten för­fal­len. bestäm­mel­serna i 52 § andra och tredje styc­kena ha mot­sva­rande till- ' lämp­ning. 56 vid upp­lös­ning av par­tre­deri skali far­ty­get säl­jas. enas ej redarna om för­sälj­nings­or­ten, bestäm­mes den av god man, som utses enligt lagen (1904; 48 s. 1) om samä­gan­de­rätt. enas de ej om sät­tet för för­sälj­ningen, skall denna ske på offent­lig auk­tion. där­vid har lagen om samä­gan­de­rätt tillämp­ning, om för­sälj­ningen skall äga rum i sve­rige. när lagen om samä­gan­de­rätt tilläm­pas enligt andra styc­ket, skall tings­rät­ten i fart3'gets hem­ort vara laga dom­stol. 57 §^9 den som har större andel i far­ty­get än hälf­ten har rätt att inträda som far­ty­gets befäl­ha­vare, om han är behö­rig där­till. tvist om löne­vill­ko­ren skall avgö­ras enligt lagen (1929: 145) om skil­je­män. om den som har större del i far­ty­get än hälf­ten är befäl­ha­vare, skall rät­ten på annan delä­ga­res talan skilja honom från befatt­ningen, om gil­tig anled­ning före­lig­ger. fjärde kapitj^et om far­tygs befäl­ha­vare 69 §"0 om far­tyg av utländsk myn­dig­het beläg­ges med kvar­stad eller utmä­tes, skall befäl­ha­va­ren oför­dröj­li­gen under­rätta när­maste svenske kon­sul i den främ­mande sta­ten och, i fråga om skepp, regis­ter­myn­dig heten. såvitt möj­ligt skall där­jämte till regis­ter­myn­dig­he­ten sna­rast över­sän­das den utländska myn­dig­he­tens bevis om åtgär­den. första styc­ket har mot­sva­rande tillämp­ning, när kvar­sta­den eller ut mät­ningen häves. " för­ut­va­rande 54 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). " för­ut­va­rande 55 § upp­hävd genom 1936: 276 (jfr 1938: 469). för­ut­va­rande 56 § upp­hävd genom 1936: 276 (jfr 1938; 469). " för­ut­va­rande 57 § upp­hävd genom 1936: 276 öff 1938 : 469). " senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). 2149 ¬ sfs 1973: 1064 femte kapit­let ' = om befrakt­ning 113 §51 bort­frak­ta­ren vare ej plik­tig att utlämna god­set, innan last emot­ta­ga­ren guldit de i 112 § omför­mälda ford­ringar ävensom ersätt ning för över­lig­ge­tid och annat uppe­håll vid loss­ningen, så ock haveri bidrag samt annan ford­ran, för vil­ken god­set må häfta, eller ock i all mänt för­var eller hos enskild man, som av bort­frak­ta­ren god­kän­nas, ned­satt ford­rings­be­lop­pet att av bort­frak­ta­ren lyf­tas efter godsets av läm­nande. för ännu icke fast­ställda have­ri­bi­drag må gods ej kvar­hål­las, om laste­mot­ta­ga­ren för dem stäl­ler säker­het. tages inlas­tat gods i mät, må det ej los­sas under andra vill­kor än befrak­ta­ren ägt utbe­komma det­samma. tionde kapit­let om reda­res ansva­rig­het 233 §52 reda­ren är ansva­rig för skada som befäl­ha­va­ren, med­lem av besätt­ningen eller lots orsa­kar genom fel eller för­sum­melse i tjäns­ten. reda­ren är också ansva­rig, om skada vål­las av annan, när denne på reda­rens eller befäl­ha­va­rens upp­drag utför arbete i far­ty­gets tjänst. vad reda­ren sålunda utgi­vit har han rätt att söka åter av den som vål­lat ska­dan. bestäm­mel­ser om inskränk­ning av reda­res ansva­rig­het fin­nas, utom i detta kapi­tel, i 1 22 och 171—173 §§ samt i lagen (1936: 277) i anled ning av sve­ri­ges till­träde till 1924 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion röran de konos­se­ment. 2150 235 §53 är ansva­rig­he­ten begrän­sad, sva­rar reda­ren intill ett belopp beräk­nat efter ettu­sen francs för ton av far­ty­gets dräk­tig­het, dock min st ett­hund­ra­fem­ti­o­tu­sen francs. inträf­far skada å per­son, höjes ansva­rig hets­grän­sen i vad avser sådan skada med tvåtu­se­n­ett­hundra francs för ton, dock med minst sex­hund­rat­ret­ti­o­tu­sen francs. ansva­rig­hets­grän­sen gäl­ler beträf­fande ford­ringar, vilka upp­kom­mit på grund av en och samma hän­delse. med drä ktig­het avses net todräk­tig­he­ten, för maskin­dri­vet far­tyg ökad med det maskin­rum som vid bestäm man­det av net­to­dräk­tig­he­ten dra­gits från brut­to­dräk­tig­he­ten. vad som för­stås med f ranc bestäm­mes i 348 §. 236 §5-1 ford­ringar på grund av skada å per­son skola i första hand till­go­do­ses med det ansva­rig­hets­be­lopp som avses i 235 § första styc­ket andra punk­ten. för­slår ej detta, skall åter­sto­den av ford­ring­arna till sam­mans med övriga ford­ringar till­go­do­ses ur det belopp som avses i samma stycke första punk­ten. " senaste lydelse 1936: 276 (jfr 1938: 469). " för­ut­va­rande 233 § upp­hävd genom 1927: 78. " för­ut­va­rande 235 § upp­hävd gen om 1927: 78. för­ut­va­rande 236 § upp­hävd genom 1927: 78. eö ti t t.-', el ¬ för­del­ningen av ansva­rig­hets­be­lopp skall ske i för­hål­lande till ford- sfs 1973:1064 ring­ar­nas stor­lek. har reda­ren betalt ford­ran som avses i denna para­graf, skall han anses träda i ford­rings­ä­ga­rens ställe med samma rätt som denne och ford­rings­be­lop­pet med­ta­gas vid för­del­ningen av ansva­rig­hets­be­lop­pet, såvitt ford­ringen kun­nat här i riket göras gäl­lande mot reda­ren. visar reda­ren att han, oak­tat krav ännu ej skett, fram­de­les har att betala ford­ran som avses i denna para­graf, skall jäm­väl den ford­ringen med tagas vid för­del­ningen, 237 §5'' kvar­stad eller annan handräck­ning för ford­ran, beträf­fande vil­ken ansva­rig­he­ten är begrän­sad, skall väg­ras och bevil­jad sådan åt gärd skall hävas, om reda­ren inom riket hos rät­ten eller över­ex­e­ku­tor stäl­ler säker­het för fulla ansva­rig­hets­be­lop­pet enligt 235 § jämte ett av myn­dig­he­ten best ämt tillägg för ränta och kost­na­der i saken. säker­he­ten må åbe­ro­pas gente­mot alla bor­ge­nä­rer, för vil­kas ford­ringar gäl­ler be gräns­ning till sa mma ansva­rig­hets­be­lopp, och skall anses vara ställd till för­mån för alla sådana bor­ge­nä­rer. har reda­ren ställt säker­het för ett mindre belopp än i första styc­ket avses och stäl­ler han där­ef­ter hos samma myn­dig­het säker­het för åter sto­den, skall ock vad i första styc­ket stad­gas äga tillämp­ning. om reda­ren ställt full säker­het efter vad i första eller andra styc­ket sägs, skall på hans yrkande tidi­gare ställd säker­het för ford­ran som av ses med de n fulla säker­he­ten fri­gi­vas. vad i denna para­graf är stad­gat skall äga mot­sva­rande tillämp­ning, om säker­he­ten ställts hos veder­bör­lig myn­dig­het i dan­mark, fin­land eller norge. 238 §öo kvar­stad eller annan handräck­ning för ford­ran, beträf­fande vil­ken ansva­rig­he­ten är begrän­sad, skall väg­ras och bevil­jad sådan åt gärd hävas, om reda­ren visar att han, innan åtgär­den genom­förts, utom riket ställt betryg­gande och för bor­ge­nä­ren till­gäng­lig säker­het för fulla ansva­rig­hets­be­lop­pet enligt 235 § i någon av föl­jande ham­nar: 1. den hamn där den hän­delse inträf­fat varå ford­ringen grun­das eller, om hän­del­sen ej ägt rum i hamn, den första hamn som far­ty­get anlöpt efter hän­del­sen; 2. land­sätt­nings­ham­nen, om ford­ringen avser skada å per­son; 3. loss­nings­ham­nen, om ford­ringen avser skada å last. har i fall som avses i första styc­ket säker­he­ten ställts i annan ort än där angi­ves, prö­var rät­ten eller över­ex­e­ku­tor med hän­syn till omstän­dig heterna, huruvida handräck­nings­åt­gärd, som nu sagts, skall väg­ras eller hävas. vad i första och andra styc­kena är stad­gat gäl­ler även om den utom riket ställda säker­he­ten icke mot­sva­rar det fulla ansva­rig­hets­be­lop­pet enligt 235 § men reda­ren inom riket hos rät­ten eller över­ex­e­ku­tor stäl­ler betryg­gande säker­het för åter­sto­den jämte ett av rät­ten eller över­ex­eku tor bestämt tillägg för ränta och kost­na­der i saken. " för­ut­va­rande 237 § upp­hävd genom 1927: 78. för­ut­va­rande 238 § upp­hävd genom 1927: 78. 2151 ¬ sfs 1973: 1064 vad i denna para­graf är stad­gat om hävande av handräck­nings­åt­gärd skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om fri­gi­vande av säker­het, som ställts inom riket till befri­else från handräck­nings­åt­gärd. 239 tvist om beräk­ning av belopp, vartill reda­res ansva­rig­het är begrän­sad enligt 235 §, eller om för­del­ningen av ansva­rig­hets­be­lopp mel­lan bor­ge­nä­rer må hän­skju­tas till utred­ning och avgö­rande genom dis­pasch. i fråga om dis­pasch enligt första styc­ket gälla i tillämp­liga delar be stäm­mel­serna i 7 kap. om gene­ral­dis­pasch. bestäm­melse som avser have­ri­de­lä­gare gäl­ler där­vid i stäl­let sakä­gare. kost­na­den för dis­pa­schen ersät­tes av reda­ren, om icke bor­ge­när utan skä­lig orsak hän­skju­tit saken till dis­pasch eller eljest sär­skilda skäl för anleda annat, 241 vad i detta kapi­tel är stad­gat om begräns­ning av reda­res an sva­rig­het äger tillämp­ning jäm­väl i fråga om ansva­rig­het som åvi­lar far tygets äg are, som ej är redare, eller den som i egen­skap av befrak­tare eller eljest hand­har far­ty­gets drift i reda­rens ställe. det­samma gäl­ler ansva­rig­het vil­ken åvi­lar befäl­ha­vare eller med­lem av besätt­ningen eller lots eller någon, som är i tjänst hos reda­ren, äga­ren eller den som i egen­skap av befrak­tare eller eljest hand­har far­ty­gets drift i reda­rens ställe, såframt ansva­rig­he­ten upp­kom­mit i tjäns­ten. sådan ansva­rig­het må begrän­sas, oak­tat den upp­kom­mit på grund av fel eller för­sum­melse. det sam­man­lagda belopp, till vil­ket re dare och övriga i denna para­graf omför­mälda per­so­ner äga begränsa sin ansva­rig­het för ford­ringar, som upp­kom­mit på grund av en och samma hän­delse, skall ej över­stiga det fulla ansva­rig­hets­be­lop­pet enligt 235 §. sf i 242 vad i detta kapi­tel är stad­gat äger tillämp­ning, när begräns ning av ansva­rig­het åbe­ro­pas inför svensk myn­dig­het. beträf­fande ansva­rig­het som avses i 234 § 1 mom. andra styc­ket första punk­ten skall dock frå­gan, huruvida och till vil­ket belopp ansva­rig­he­ten är begrän­sad, avgö­ras efter den lag som gäl­ler för tjäns­te­av­ta­let, om tjäns­te­av­ta­let regle­ras av lagen i annan stat, som är anslu­ten till 1957 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion angå­ende begräns­ningen av ansva­rig­he­ten för ägare av far­tyg som använ­das till fart i öppen sjö. 2152 elfte kapit­let om sjöp anträtt och skepps­hy­po­tek / sjö­panträtt sjö­panträtt i far­tyg 244 sjö­panträtt i far­tyg gäl­ler till säker­het för sådan, till far­tyge t hän­för­lig ford­ran mot reda­ren som avser " för­ut­va­rande 239 § upp­hävd genom 1927: 78. " för­ut­va­rande 241 § upp­hävd genom 1927: 78. för­ut­va­rande 242 § upp­hävd genom 1927: 78. " för­ut­va­rande 244 § upp­hävd genom 1927: 78. '^f ¬ 1. lön och annan gott­gö­relse till befäl­ha­va­ren eller annan ombord-​​ sfs 1973: 1064 anställd på grund av den­nes anställ­ning på far­ty­get; 2. hamn-, kanal-​​ och annan vat­ten­vägs­av­gift samt lots­av­gift; 3. ersätt­ning med anled­ning av per­son­skada, som upp­kom­mit i ome del­bart sam­band med far­ty­gets drift; 4. ersätt­ning med anled­ning av sak­skada, som upp­kom­mit i ome­del bart sam­band med far­ty­gets drift, för­ut­satt att ford­ringen icke kan grun­das på avtal; 5. bär­gar­lön, ersätt­ning för avlägs­nande av vrak och bidrag till ge men­samt haveri. första styc­ket 3 och 4 gäl­ler ej i fråga om ford­ran på ersätt­ning för atom­skada. sjö­panträtt gäl­ler även om ford­ringen rik­tar sig mot far­ty­gets ägare, som ej är redare, eller mot den som i egen­skap av betrak­tare eller eljest hand­har far­ty­gets drift i reda­rens ställe. 245 om för­måns­rätt, som föl­jer med sjö­panträtt, fin­nas bestäm mel­ser i för­måns­rättsla­gen (1970: 979). ford­ringar som upp­ta­gits i 244 § första styc­ket under skilda num­mer ha inbör­des före­träde till betal­ning efter num­mer­ord­ningen. dock har ford­ran under 5 före­träde fram­för ford­ran under 1—4, som upp­kom mit tidi­gare. ford­ringar under samma num­mer ha inbör­des lika rätt, om ej annat föl­jer av tillämp­ningen av andra styc­ket. ford­ran under 5 går dock före annan ford­ran under samma num­mer, som upp­kom­mit tidi­gare. 246 utom i fall som avses i 249 § häf­tar sjö­panträtt vid far­ty­get med oför­änd­rad för­måns­rätt, även om far­ty­get över­går till ny ägare eller dess regi­stre­ring änd­ras. 247 den som byg­ger, byg­ger om eller repa­re­rar far­tyg åt annan kan utöva reten­tions­rätt däri till säker­het för sin ford­ran på köpeskil­ling eller annat veder­lag, så länge han har egen­do­men i sin besitt­ning. lagen (1950: 104) om rätt för hant­ver­kare att sälja gods som ej avhäm­tats har mot­sva­rande tillämp­ning. om för­måns­rätt, som föl­jer med reten­tions­rätt enligt första styc­ket, fin­nas bestäm­mel­ser i för­måns­rättsla­gen (1970: 979). 248 §<>•* sjö­panträtt i far­tyg upp­hör när ett år för­flu­tit från det att ford­ringen upp­kom, om ej före utgången av denna tid kvar­stad eller ut mät­ning, som seder­mera åtföl­jes av exe­ku­tiv för­sälj­ning av far­ty­get, bli­vit säker­ställd. pre­skrip­tions­ti­den kan icke för­längas eller avbry­tas men skall dock ej löpa medan laga hin­der möter mot att far­ty­get be läg­ges med kvar­stad eller utmä­tes för bor­ge­nä­rens ford­ran. 249 säl­jes far­tyg exe­ku­tivt i sve­rige, upp­hör sjö­panträtt och re ten­tions­rätt i far­ty­get sedan köpeskil­lingen erlagts, för­ut­satt att för­sälj ningen blir bestå­ende. för­ut­va­rande 245 § upp­hävd genom 1927: 78. " för­ut­va­rande 246 § upp­hävd genom 1927; 78. " för­ut­va­rande 247 § upp­hävd genom 1927: 78. " för­ut­va­rande 248 § upp­hävd genom 1927; 78. " för­ut­va­rande 249 § upp­hävd genom 1927: 78. 2153 ¬ sfs 1973:1064 bor­ge­nä­rerna ha rätt till betal­ning ur köpeskil­lingen i den ord­ning | som gäl­ler för utmätt egen­dom. ford­ran, som är för­e­nad med sjö­pant rätt, får där­vid beva­kas till fullt belopp utan hin­der av bestäm­mel­serna i 10 kap. om begräns­ning av reda­res ansva­rig­het men ger ej utdel­ning över det belopp som högst skall utgå enligt nämnda bestäm­mel­ser. exe­ku­tiv för­sälj­ning av far­tyg i främ­mande stat skall erkän­nas med den ver­kan som angi­ves i första styc­ket, om far­ty­get fanns inom den sta­tens juris­dik­tions­om­råde samt för­sälj­ningen verk­ställts i enlig­het med den sta­tens lag och i över­ens­stäm­melse med bestäm­mel­serna i 1967 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om sjö­panträtt och far­tygs­hy­po­tek. 250 bestäm­mel­serna om sjö­panträtt i far­tyg ha mot­sva­rande till- lämp­ning på far­tyg under bygg­nad från det att byg­get sjö­sät­tes. 2154 sjö­panträtt i last 251 §"•' sjö­panträtt i inlas­tat gods gäl­ler till säker­het för 1. ford­ran på bär­gar­lön och på bidrag till gemen­samt haveri eller an nan kost­nad, som skall för­de­las enligt samma grund (136 och 216 §§); 2. ford­ran på grund av att bort­frak­ta­ren eller befäl­ha­va­ren med stöd av behö­rig­het enligt denna lag slu­tit avtal eller vid­ta­git annan åt gärd för las­tens behov samt last­ä­ga­res ford­ran för gods som sålts för annan last­ä­ga­res räk­ning; 3. bort­frak­ta­rens ford­ringar på grund av fraktav­ta­let i den mån de kunna göras gäl­lande mot den som krä­ver att god­set läm­nas ut. 252 §0® om för­måns­rätt, som föl­jer med sjö­panträtt, fin­nas bestäm mel­ser i för­måns­rättsla­gen (1970: 979). ford­ringar som upp­ta­gits i 251 § under skilda num­mer ha inbör­des före­träde till betal­ning efter num­mer­ord­ningen. ford­ringar under sam ma num­mer ha inbör­des lika rätt. ford­ran under 1 eller 2 går dock före ford­ran under samma num­mer, som här­rör av annan hän­delse och som upp­kom­mit tidi­gare. 253 §"ö utläm­nas gods, som häf­tar för ford­ran, eller säl­jes gods för far­ty­gets eller las­tens behov, upp­hör sjö­panträtt i god­set. säl­jes gods exe­ku­tivt, upp­hör sjö­panträtt däri sedan köpeskil­lingen erlagts, för­ut­satt att för­sälj­ningen blir bestå­ende. den som utan bor­ge­nä­rens till­stånd läm­nat ut gods, som enligt vad han insett eller bort inse häf­tade för ford­ran, sva­rar för vad som till följd därav ej kan utgå ur god­set. sådan ansva­rig­het har även motta garen för ford­ran, för vil­ken han eljest icke sko­lat svara per­son­li­gen, om han hade kän­ne­dom om ford­ringen när god­set läm­na­des ut. 254 §^0 sjö­panträtt i inlas­tat gods upp­hör när ett år för­flu­tit från det att ford­ringen upp­kom, om ej före utgången av denna tid antingen talan väckts i laga ord­ning eller kvar­stad eller utmät­ning, som seder-​​ för­ut­va­rande 250 § upp­hävd genom 1927: 78. " för­ut­va­rande 251 § upph ävd genom 1927: 78. för­ut­va­rande 252 § upp­hävd genom 1927: 78. ^ för­ut­va­rande 253 § upp­hävd genom 1927: 78. " senaste lydelse 1964: 85. v- ¬ mera åtföl­jes av exe­ku­tiv för­sälj­ning av god­set, bli­vit säker­ställd. pre- sfs 1973:1064 skrip­tions­ti­den skall ej löpa medan laga hin­der möter mot att god­set beläg­ges med kva rstad eller utmä­tes för bor­ge­nä­rens ford­ran. har ford­ran kom­mit under dis­pa­schörs behand­ling, anses talan om ford­ringen väckt. gemen­samma bestäm­mel­ser 255 har bor­ge­när sjö­panträtt i flera pan­ter, häf­tar varje pant för ford­ring­ens hela belopp. får bor­ge­när betalt ur en pant för större del av sin ford­ran än som belö­per på den pan­ten efter det inbör­des för­hål­lan­det mel­lan pan­ter nas vär­den vid tiden för panträt­tens upp­komst, inträ­der pant­ä­ga­ren för över­skot­tet i den rätt bor­ge­nä­ren hade till övriga pan­ter. i pant­ä­ga­rens ställe och med före­träde fram­för honom inträ­der bor­ge­när, för vars ford­ran pan­ten häf­tade sär­skilt, i den mån pan­ten på grund av den andre bor­ge­nä­rens krav ej för­slår till betal­ning av hans ford­ran. 256 §'^2 sjö­panträtt består, även om ford­ringen över­lå­tes eller tages i anspråk genom utmät­ning eller inför­sel eller på annat sätt över­går till annan. 257 §'^3 sjö­panträtt omfat­tar ej ersätt­ning, som på grund av för­säk ring eller eljest utgår för skada på far­tyg eller last. rätt till betal­ning, som föl­jer med reten­tions­rätt enligt 247 §, kan gö- |ras gäl­lande i ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring eller eljest utgår för skada på far­tyg eller far­tygs­bygge, som är före­mål för retentions-​​ rät­ten. 1258 talan om betal­ning ur far­tyg eller last för ford­ran, som är för­e­nad med sjö­panträtt, får väc­kas mot pant­ä­ga­ren eller befäl­hava ren. såvitt gäl­ler last kan sådan talan dock ej väc­kas mot befäl­ha­va­ren av far­ty­gets ägare eller redare eller den som i egen­skap av befrak­tare eller eljest hand­har far­ty­gets drift i reda­rens ställe. 259 när sådan sjö­panträtt eller reten­tions­rätt i far­tyg som avses i detta kapi­tel åbe­ro­pas inför svensk myn­dig­het, skall svensk lag till- läm­pas. åbe­ro­pas annan sjö­panträtt, reten­tions­rätt eller lik­nande rät­tig­het i far­tyg, skall den prö­vas enligt lagen i den stat där far­ty­get är registre rat. rät­tig­he­ten skall dock stå till­haka för sjö­panträtt eller reten­tions rätt enligt detta kapi­tel eller hypo­tek, som över­ens­stäm­mer med 1967 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om sjö­panträtt och far­tygs­hy­po­tek. rät tig­he­ten får i övrigt ej med­föra bättre rätt än den rät­tig­het enligt detta kapi­tel som den när­mast mot­sva­rar. " senaste lydelse 1964: 85. " senaste lydelse 1964: 85. " senaste lydelse 1964: 85. " senaste lydelse 1964: 85. "senaste lydelse 1964: 85. 2155 ¬ sfs 1973:1064 260 bestäm­mel­serna i 259 § ha mot­sva­rande tillämp­ning på far tyg under bygg­nad från det att byg­get sjö­sät­tes. för tiden dess­förin­nan gäl­ler lagen i den stat där far­ty­get byg­ges. // skepps­hy­po­tek upp­lå­telse av panträtt på grtmd av inteck­ning 261 §'''^ ägare av regi­stre­rat skepp eller skepps­bygge, som vill upp låta panträtt i skep­pet eller byg­get till säker­het för ford­ran, har rätt att i den ord­ning som angi­ves i detta kapi­tel hos regis­ter­myn­dig­he­ten er hålla inskriv­ning i egen­do­men av visst belopp (inteck­ning) i svenskt el ler utländskt mynt eller i francs som avses i 348 §. myn­dig­he­tens bevis om inskriv­ningen kal­las pant­brev. inteck­ning kan icke bevil­jas i andel av skepp eller skepps­bygge, ej hel­ler i flera skepp eller byg­gen gemen­samt. 262 panträtt stif­tas genom att skep­pets eller skepps­byg­gets ägare, efter att ha sökt inskriv­ning för sitt för­värv, över­läm­nar pant­bre­vet som pant för ford­ringen. bestäm­mel­ser om äga­rens rätt när pant­brev icke alls eller endast del­vis utnytt­jats för pant­sätt­ning (ägar­hy­po­tek) fin­nas i 270 §. 263 §•'0 panträtt, som upp­lå­tits i skepp eller skepps­bygge, omfat­tar även ersätt­ning, som på grund av för­säk­ring eller eljest utgår för skada på egen­do­men. 2156 panträt­tens inne­börd 264 när myn­dig­het vid utsök­ning eller i annat fall för­de­lar medel mel­lan rätt­sä­gare i skepp eller skepps­bygge, har bor­ge­när rätt att för ford­ran som är för­e­nad med panträtt i egen­do­men, med den före­trä­des rätt inteck­ningen med­för enligt denna eller annan lag, få betal­ning ur med­len intill pant­bre­vets belopp. i den mån detta ej för­slår, erhål­ler bor­ge­nä­ren betal­ning ur med­len genom ett tillägg. detta får ej över­stiga fem­ton pro­cent av pant­bre­vets belopp jämte sex pro­cent årlig ränta på detta belopp från den dag då egen­do­men utmät­tes, kon­kur­san­sö­kan gjor­des eller de medel ned­sat­tes som eljest skola för­de­las. ha flera pant­brev över­läm­nats som pant för ford­ran och ha inteck ning­arna samma före­trä­des­rätt eller gälla de ome­del­bart efter varand ra, skola bestäm­mel­serna i första styc­ket om pant­bre­vets belopp avse pant­bre­vens sam­man­lagda belopp. 265 bor­ge­när har rätt att få betal­ning enligt 264 § även om ford ringen pre­skri­be­rats eller icke bli­vit anmäld efter kal­lelse på okända bor­ge­nä­rer. " senaste lydelse 1964; 85. " senaste lydelse 1964: 85. " senaste lydelse 1964: 85. sena.ste lydelse 1964: 85. för­ut­va­rande 264 § upp­hävd genom 1964: 85. för­ut­va­rande 265 § upp­hävd genom 1964: 85. ¬ 266 för­säm­ras skepp eller skepps­bygge till följd av van­vård eller sfs 1973:1064 sjö­o­lycka eller av annan där­med jäm­för­lig orsak så att panträt­tens vär de väsent­ligt mins­kas, får bor­ge­nä­ren söka betal­ning ur egen­do­men fastän ford­ringen ej är för­fal­len till betal­ning. det­samma gäl­ler, om skep­pet eller byg­get skall avre­gi­stre­ras enligt 16 § utom när byg­get skall över­fö­ras till skepps­re­gist­ret såsom skepp. panträttsupp­lå­telse i vissa fall 267 §®''' från­går skepp eller skepps­bygge inne­ha­va­ren efter klan­der, är upp­lå­telse av panträtt som skett efter det att egen­do­men kom ur rätte äga­rens hand utan ver­kan, om ej annat föl­jer av 269 §. vad som nu sagts har mot­sva­rande tillämp­ning, om för­värv av skepp eller skepps bygge åter­går såsom ogil­tigt. 268 upp­lå­tes panträtt i skepp eller skepps­bygge i strid med en mot upp­lå­ta­ren på grund av för­värvs­vill­kor gäl­lande inskränk­ning i hans rätt att för­foga över egen­do­men, är upp­lå­tel­sen utan ver­kan, om ej an nat föl­jer av 269 §. 269 har panträtt upp­lå­tits i skepp eller skepps­bygge av någon som icke var rätt ägare, skall upp­lå­tel­sen dock gälla, om upp­lå­ta­rens åt komst vai eller där­ef­ter, på ansö­kan före upp­lå­tel­sen, blev inskri­ven och om bor­ge­nä­ren vid upp­lå­tel­sen eller, när ford­ringen där­ef­ter över låtits till annan, denne vid sitt för­värv var­ken insett eller bort inse att upp­lå­ta­ren ej var rätt ägare. vad som nu sagts har mot­sva­rande till- lämp­ning i fråga om panträtts­för­värv genom upp­lå­telse från någon som var rätt ägare men på grund av för­värvs­vill­kor sak­nade rätt att för­foga över egen­do­men genom upp­lå­tel­sen. ägar­hy­po­te­kets inne­börd 270 om pant­brev ej över­läm­nats som pant för ford­ran, är skep­pets eller skepps­byg­gets ägare berät­ti­gad att vid sådan för­del­ning som av ses i 264 §, med den före­trä­des­rätt inteck­ningen med­för enligt denna eller annan lag, erhålla till­del­ning ur med­len med pant­bre­vets belopp. har pant­brev över­läm­nats som pant för ford­ran men under­sti­ger ford ringen pant­bre­vets belopp, är skep­pets eller byg­gets ägare berät­ti­gad att ur med­len erhålla skill­na­den. inteck­nings före­träde 271 §87 inteck­ning ger före­träde i f örhål­lande till annan inteck­ning ef ter den tids­följd i vil­ken inteck­ning­arna sökas. inteck­ningar som sökas på samma inskriv­nings­dag giva lika rätt. " för­ut­va­rande 266 § upp­hävd genom 1964: 85. " senaste lydelse 1928; 161 (jfr 19 38: 468). " senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). senaste lydelse 1970: 983. " senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468), 2157 ¬ sfs 1973:1064 272 om möj­lig­het att bestämma före­trä­det mel­lan flera inteck.- ningar, som sökas på samma inskriv­nings­dag, på annat sätt än som angi­vits i 271 § samt om änd­ring i före­trä­des­ord­ningen genom ned­sätt ning fin­nas bestäm­mel­ser i 286 och 288 §§. 273 det före­träde som till­kom­mer inteck­ning i skepps­bygge be står vid över­fö­ring till skepps­re­gist­ret. 274 om för­måns­rätt, som föl­jer med inteck­ning, fin­nas bestäm mel­ser i för­måns­rättsla­gen (1970:979). vissa bestäm­mel­ser om inteck­nings och pant­brevs gil­tig­het 275 skall skepp avre­gi­stre­ras såsom för­o­lyc­kat, upp­hug­get eller eljest för­stört eller såsom för­svun­net eller över­gi­vet till sjöss, för­fal­ler inteck­ning i skep­pet när tio år för­flu­tit från den dag anteck­ning gjor des enligt 38 § första styc­ket 6. inteck­ning kan dock för­nyas att gälla ytter­li­gare tio år, om det medan inteck­ningen ännu gäl­ler begä­res av bor­ge­nä­ren eller skepps­ä­ga­ren, och kan där­ef­ter i samma ord­ning för nyas för tio år åt gången. 276 §"2 säl­jes skepp eller skepps­bygge exe­ku­tivt i sve­rige, är inteck ning däri, sedan auk­tio­nen vun­nit laga kraft och köpeskil­lingen erlagts, utan ver­kan till belopp som icke tillå­tits inne­stå i egen­do­men med an led­ning av att inteck­nings­bor­ge­nä­rens ford­ran avräk­nats på köpeskil lingen. exe­ku­tiv för­sälj­ning i främ­mande stat av inteck­nat skepp eller skepps bygge skall erkän­nas med den ver­kan som angi­ves i första styc­ket, om egen­do­men fanns inom den sta­tens juris­dik­tions­om­råde samt för­sälj ningen verk­ställts i enlig­het med den sta­tens lag och i över­ens­stäm­mel se med bestäm­mel­serna i 1967 års inter­na­tio­nella kon­ven­tion om sjö panträtt och far­tygs­hy­po­tek. 277 §03 om inteck­ning blir helt eller del­vis utan ver­kan, är pant­bre vet utan ver­kan i mot­sva­rande mån. död­ning av för­kom­met pant­brev med­för ej att inteck­ningen blir utan ver­kan. främ­mande hypo­tek m. m. 278 §0^ panträtt eller annan sådan rät­tig­het, som upp­lå­tits i utländskt far­tyg, gäl­ler även i sve­rige under för­ut­sätt­ning att 1. rät­tig­he­ten stif­tats och inskri­vits i enlig­het med lagen i den stat där far­ty­get är regi­stre­rat; 2158 "»senaste lydelse 1928: 161 (jfr 193 8:468). senaste lydelse 1964: 85. senaste lydelse 1964: 85. senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " senaste lydelse 1970: 983. senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). t; v.-; 'b; ¬ 2. regist­ret och de hand­lingar som skola för­va­ras i anslut­ning där­till sfs 1973:1064 enligt lagen i regi­stre­rings­sta­ten äro offent­liga och såväl utdrag av re gist­ret som avskrift av hand­ling­arna kunna erhål­las från regist­ret; 3. regist­ret eller i anslut­ning där­till för­va­rade hand­lingar inne­hålla upp­gift om rät­tig­hets­ha­va­rens namn och adress eller om att rät­tig­he­ten stif­tats till för­mån för pant­brevs eller mot­sva­rande hand­lings inneha vare samt upp­gift om det belopp rät­tig­he­ten avser och om datum och övriga omstän­dig­he­ter som enligt lagen i regi­stre­rings­sta­ten bestämma rät­tig­he­tens före­träde i för­hål­lande till andra rät­tig­he­ter. 279 panträtt eller annan sådan rät­tig­het, som upp­lå­tits i far­tyg under bygg­nad i främ­mande stat, gäl­ler även i sve­rige under för­ut­sätt ning att inskriv­ning skett i den främ­mande sta­ten i enlig­het med dess lag. 280 §0" rät­tig­het i far­tyg eller far­tygs­bygge som enligt 278 eller 279 § gäl­ler i sve­rige med­för här det före­träde i f örhål­lande till annan inskri ven rä ttig­het och, i den mån det är för­en­ligt med 259 och 260 §§, i öv rigt den ver­kan i för­hål­lande till tredje man som rät­tig­he­ten har enligt lagen i den stat där far­ty­get är regi­stre­rat eller byg­get utfö­res. inteck­nings­för­fa­ran­det 281 i inteck­nings­ä­rende anses såsom ägare av skep­pet eller byg­get den för vars för­värv inskriv­ning senast är sökt. 282 §ö8 ansö­kan om inteck­ning skall göras skrift­li­gen av äga­ren av skep­pet eller skepps­byg­get. den skall inne­hålla upp­gift om det skepp eller bygge som avses och det belopp på vil­ket inteck­ningen skall lyda. begä­ran om inteck­nings­för­ny­else göres skrift­li­gen av skepps­ä­ga­ren eller pant­bre­vets inne­ha­vare. pant­bre­vet skall ingi­vas, om det ej är skepps­ä­ga­ren som begär för­ny­el­sen. 283 ansö­kan om inteck­ning skall avslås, om 1. bestäm­mel­serna i 282 § första styc­ket ej iakt­ta­gits; 2. ansök­ningen stri­der mot 261 §; 3. ansök­ningen stri­der mot sådan på grund av för­värvs­vill­kor mot sökan­den gäl­lande inskränk­ning i hans rätt att för­foga över egen­do­men, som införts i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret eller infö­res däri samma inskriv­nings­dag som inteck­ningen sökes, och ansök­ningen icke med­gi­vits av den till vars för­mån inskränk­ningen gäl­ler; 4. skep­pet eller skepps­byg­get skall avre­gi­stre­ras; 5. sökan­den eller, om skep­pet eller byg­get äges av flera, någon av sökan­dena är i kon­kurs eller för­sät­tes i kon­kurs samma inskriv­nings dag som inteck­ningen sökes och det icke visas, a tt .skep­pet, byg­get eller ande­len ej hör till kon­kurs­boet; senaste lydelse 1928: 161 (jfr 19 38: 468). senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " senaste lydelse 1928: 161 qfr 1938: 468). senaste lydelse 1928: 161 (jfr 1938: 468). " senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). 2159 ¬ sfs 1973:1064 6. skep­pet, byg­get eller andel däri eller vill­kor­lig ägan­de­rätt där­till ' är före­mål för kvar­stad, sking­rings­för­bud eller utmät­ning eller blir fö remål för sådan åtgärd samma inskriv­nings­dag som inteck­ningen sokes; eller 7. skep­pet, byg­get eller andel däri eller vill­kor­lig ägan­de­rätt där­till från­gått sökan­den genom exe­ku­tiv för­sälj­ning. har ärende angå­ende inskriv­ning av sökan­dens för­värv upp­skju­tits, skall behand­lingen av inteck­nings­an­sök­ningen upp­skju­tas på mot­sva­ran de sätt. 284 §'00 möter icke hin­der enligt 283 §, skall inteck­ning bevil­jas och pant­brev utfär­das på grund av inteck­ningen. bestäm­mel­ser om utfär­dande av nytt pant­brev i stäl­let för pant­brev som dödats fin­nas i lagen (1927: 85) om dödande av för­kom­men hand ling. 285 begä­ran om inteck­nings­för­ny­else skall avslås, om 282 § andra styc­ket ej iakt­ta­gits. 286 §'02 inteck­ning, som skulle med­föra lika före­trä­des­rätt som an nan inteck­ning, skall vid inskriv­ningen för­kla­ras gälla efter den andra inteck­ningen, om sökan­den begär det. inteck­ning, som sät­tes efter an nan, gäl­ler efter inteck­ning med lika rätt som eller bättre rätt än den na, även om detta ej angi­ves i beslu­tet. 287 §'03 pant­brev får på ansö­kan av skep­pets eller skepps­byg­gets ägare och efter med­gi­vande av pant­bre­vets inne­ha­vare utby­tas mot två eller flera nya pant­brev (utbyte). på begä­ran skall där­vid pant­bre­vens inbör­des före­trä­des­rätt bestäm­mas. här­vid har 286 § andra punk­ten mot­sva­rande tillämp­ning. 288 §'0' inteck­ning får på ansö­kan av skep­pets eller skepps­byg­gets ägare och efter med­gi­vande av pant­bre­vets inne­ha­vare ned­sät­tas efter annan inteck­ning (ned­sätt­ning). inteck­ning, som ned­sät­tes efter annan, gäl­ler efter inteck­ning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angi­ves i beslu­tet. 289 §'05 på ansö­kan av skep­pets eller skepps­byg­gets ägare och efter med­gi­vande av pant­bre­vets inne­ha­vare får inteck­ning dödas (död­ning). bestäm­mel­ser om död­ning av inteck­ning, när pant­bre­vet för­kom­mit, fin­nas i lag en (1927: 85) om dödande av för­kom­men hand­ling. 290 §'00 när inne­ha­vare av pant­brev läm­nar med­gi­vande till åtgärd som avses i 287—289 §§ skall pant­bre­vet ingi­vas. 2160 senaste lydelse 1967: 48 (jfr 1967: 288). för­ut­va­rande 285 § upp­hävd genom 1922: 271. för­ut­va­rande 286 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 103 för­ut­va­rande 287 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967; 288). för­ut­va­rande 288 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). 105 för­ut­va­rande 289 § upp­hävd genom 1922: 271. för­ut­va­rande 290 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). ¬ z91 på ansö­kan av pant­brevs inne­ha­vare skall inne­ha­vet anteck-​​ sfs 1973:1064 nas i skepps-​​ eller skepps­bygg­nads­re­gist­ret. är annan anteck­nad som inne­ha­vare, skall regis­ter­myn­dig­he­ten sedan det nya inne­ha­vet anteck nats avföra den tidi­gare anteck­ningen och under­rätta den vars inne­hav var anteck­nat. före­lig­ger anled­ning till anta­gande att sökan­den ej inne har pant­bre­vet, skall före­läg­gande med­de­las honom att upp­visa detta. anmä­ler den vars inne­hav anteck­nats att inne­ha­vet upp­hört, skall anteck­ningen avfö­ras. har ansö­kan enligt första styc­ket icke gjorts, när pant­brev utfär­das, eller före­lig­ger icke ny sådan ansö­kan när anteck­ning om inne­hav av föres, anteck­nas skep­pets eller skepps­byg­gets ägare som inne­ha­vare. 292 har inteck­ning för­fal­lit enligt 275 §, skall det anteck­nas i skepps­re­gist­ret. i regist­ret skall göras anteck­ning om inver­kan på inteck­ning av exe kutiv för­sälj­ning. 293 om skepps­bygge avfö­res ur skepps­bygg­nads­re­gist­ret och i stäl­let infö­res i skepps­re­gist­ret såsom skepp, skall inteck­ning som gäl­ler i byg­get och infö­ring som rör inteck­ningen över­fö­ras till skepps­re­gist ret. tolfte kapit­let om dag­böc­ker, sjö­för­kla­ring och besikt­ning 305 §110 sjö­för­kla­ring inom riket hål­les av tings­rätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjö­rätts­dom­stol. behö­rig är den dom­stol som är när­mast den hamn eller ort där sjö­för­kla­ring skall äga rum enligt 304 §. konungen äger dock för viss h amn för­ordna att annan av sjö­rätts­dom sto­larna skall vara behö­rig, om det är ända­måls­en­ligt med hän­syn till tra­fik­för­bin­del­ser och övriga för­hål­lan­den. om annat ej föl­jer av denna lag, gäl­ler beträf­fande sjö­för­kla­ring inför dom­stol lagen om hand­läg gning av dom­stol­sä­ren­den. vid s amman­träde för sjö­för­kla­ring skall rät­ten bestå av lag­fa­ren do mare såsom ord­fö­rande samt två per­so­ner som äro kun­niga och erfarna i sjö­vä­sen­det. åtminstone en av de senare bör hava grund­lig erfa­ren het från tjänst som fartygs-​​ eller maskin­be­fäl på han­dels­far­tyg och ny ligen hava utö­vat sådan tjänst. rät­ten utser för varje sjö­för­kla­ring de sär­skilda leda­mö­terna från en för­teck­ning, som sjö­farts­ver­ket årli­gen upp­rät­tar för varje sjö­farts­in­spek­tions­di­strikt. för­teck­ningen skall upp taga minst tjugo per­so­ner. om biträde av per­son med sär­skild sak­kun skap i visst fall är ända­måls­en­ligt, äger rät­ten till­kalla sådan per­son att inträda såsom ytter­li­gare leda­mot i rät­ten, även om han ej är upp­ta­gen i för­teck­ningen. sär­skild leda­mot skall vara svensk med­bor­gare. den som är omyn­dig eller i kon­kurs­till­stånd får ej vara leda­mot. sär­skild för­ut­va­rande 291 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 1967: 288). "" för­ut­va­rande 292 § upp­hävd genom 1967: 48 (jfr 19 67: 288). "" för­ut­va­rande 293 § upp­hävd genom 1967; 48 (jfr 1967; 288). »"senaste lydelse 1970: 919. 2161 136-​sfs 1973 ¬ sfs 1973:1064 leda­mot äger upp­bära ersätt­ning av all­männa medel enligt bestäm­möl som med­de­las av konungen. i dan­mark, fin­land och norge hål­les sjö­för­kla­ring för svenskt far­tyg av dom­stol som är behö­rig enligt lan­dets lag. i övrigt hål­les sjö­för­kla­ring utom riket av svensk kon­sul, som enligt bemyn­di­gande av ministern för utri­kes ären­dena äger utföra sådan för rätt­ning. om det lämp­li­gen kan ske, skola vid sjö­för­kla­ringen biträda två av kon­suln till­kal­lade, i sjö­vä­sen­det kun­niga per­so­ner, helst svenska, danska, finska eller norska med­bor­gare, mot vilka ej före­kom­mer jäv som gäl­ler mot domare. är i visst fall biträde av per­son med sär­skild sak­kun­skap ända­måls­en­ligt, äger kon­suln till­kalla även sådan per­son. i ort, där behö­rig svensk kon­sul ej fin­nes, hål­les sjö­för­kla­ring av behö­rig dansk, finsk eller norsk kon­sul. i fråga om sjö­för­kla­ring inför kon­sul gälla i tillämp­liga delar bestäm mel­serna om sjö­för­kla­ring vid dom­stol. kon­sul äger dock ej upp­taga ed eller för­säk­ran eller med­dela vites­före­läg­gande. 314 har hän­delse som avses i 301 § med­fört stora för­lus­ter i liv eller egen­dom eller kan utred­ningen av annan anled­ning vän­tas bliva syn­ner­li­gen omfat­tande eller av inveck­lad beskaf­fen­het, äger konungen för­ordna, att hän­del­sen och dess orsa­ker skola utre­das av en sär­skild under­sök­nings­kom­mis­sion, bestå­ende av per­so­ner med juri­disk, nau­tisk och tek­nisk sak­kun­skap. har under­sök­nings­kom­mis­sion för­ord­nats, be höver sjö­för­kla­ring ej äga rum. i den mån det kan ske skall kom­mis­sio­nen under­rätta sakä­garna samt bereda dem till­fälle att när­vara vid utred­ningen och på annat sätt be vaka sin rätt i över­ens­stäm­melse med vad som gäl­ler vid sjö­för­kla­ring. kom­mis­sio­nen kan hos tings­rätt, som enligt 336 § utsetts att vara sjö­rätts­dom­stol, göra fram­ställ­ning om att vittne eller sak­kun­nig höres eller att före­läg­gande med­de­las någon att som bevis till­han­da­hålla skrift­lig hand­ling eller före­mål. rät­ten skall anställa för­hör eller med dela före­läg­gande, om laga hin­der ej möter. om sådan åtgärd gälla i tillämp­liga delar bestäm­mel­serna om sjö­för­kla­ring och om bevisupp tag­ning i r ätte­gång utom huvud­för­hand­ling. fjor­tonde kapit­let om laga dom­stol och rät­te­gång i sjö­rätts­mål 336 §112 första dom­stol i tvis­te­mål rörande för­hål­lande som avses i denna lag är tings­rätt, som konungen utser (sjö­rätts­dom­stol). det­sam ma gäl­ler brott­mål i fråga om gär­ning som avses i denna lag, även om gär­ningen är belagd med sträng­are straff i brotts­bal­ken. rör mål som angi­ves i första styc­ket ute­slu­tande båt, som ej hål­les i drift yrkes­mäs­sigt eller eljest i för­värvs­syfte, får målet upp­ta­gas även av tings­rätt som är behö­rig enligt 10 eller 19 kap. rät­te­gångs­bal­ken. 2162 senaste lydelse 1970: 919, senaste lydelse 1970: 919. ¬ 33*7 i fråga om behö­rig­he­ten för sjö­rätts­dom­stol att upp­taga tviste-​​ sfs 1973:1064 mål, som avses i 336 §, äga bestäm­mel­serna om laga dom­stol i tviste mål i all­män­het mot­sva­rande tillämp­ning. talan får även väc­kas vid sjö­rätts­dom­sto­len för den ort där far­ty­get fin­nes. har säker­het för ford ran ställts hos myn­dig­het till befri­else från kvar­stad eller annan hand räck­ning, får talan väc­kas även vid sjö­rätts­dom­sto­len för den ort där sä ker­he­ten ställts. talan angå­ende ford­ran som säker­he­ten avsett får väc­kas vid sist­nämnda sjö­rätts­dom­stol, även om säker­he­ten fri­gi­vits. fin­nes icke sjö­rätts­dom­stol i den ort där sva­ran­den kun­nat sökas enligt första styc­ket, väc­kes talan vid sjö­rätts­dom­stol som är när­mast den orten. äro flera redare i ett far­tyg, skall far­ty­gets hem­ort anses som rede riets hem­vist. 338 i fråga om behö­rig­he­ten för sjö­rätts­dom­stol att upp­taga brott mål som avses i 336 § första styc­ket äga bestäm­mel­serna om laga dom stol i bro ttmål i all­män­het mot­sva­rande tillämp­ning. fin­nes icke sjö­rätts dom­stol i den ort där den miss­tänkte sålunda haft att svara, väc­kes åtal vid den sjö­rätts­dom­stol som är när­mast den orten. fem­tonde kapit­let särslulda bestäm­mel­ser poin­caréfranc 348 § med franc för­stås i denna lag en vär­de­en­het inne­hål­lande sex tio­fem och ett halvt mil­li­gram guld av nio­hundra tusen­de­lars fin­het. omräk­ning till svenskt mynt skall ske efter betal­nings­da­gens kurs eller, om säker­het stäl­les för betal­ningen, kur­sen den dag då detta sker. stats­an­svar för vissa rätts­för­lus­ter m. m. 349 § kom­mer till föijd av 20 eller 269 § för­värv eller panträttsupp låtelse som avses där att gälla mot rätte äga­ren eller mot någon till vars för­mån rådig­hets­in­skränk­ning som avses i 20 eller 269 § gäl­ler, har denne rätt till ersätt­ning av sta­ten för sin för­lust på grund av för­vär­vet eller upp­lå­tel­sen. lider någon för­lust till följd av tek­niskt fel i skepps-​​ eller skepps-​​ bygg­nads­re­gist­ret vid använd­ning av auto­ma­tisk data­be­hand­ling eller i anord­ning som hos regis­ter­myn­dig­he­ten eller annan stat­lig myn­dig­het är anslu­ten till regist­ret, har han rätt till ersätt­ning av sta­ten. har den ska­de­li­dande med­ver­kat till för­lus­ten genom att utan skä­lig anled­ning under­låta att vid­taga åtgärd för beva­rande av sin rätt eller har han på annat sätt med­ver­kat till för­lus­ten genom eget vål­lande, skall ersätt­ningen efter vad som fin­nes skä­ligt ned­sät­tas eller helt bort­falla. 350 § kom­mer till följd av beslut i ärende om rät­telse för­lust att till skyn­das rätt­sä­gare som avses i 39 §, har han rätt till ersätt­ning av sta­ten. ersätt­ning utgår dock ej, om den ska­de­li­dande med hän­syn till felets beskaf­fen­het eller andra omstän­dig­he­ter bort inse att fel före­kom­mit. senaste lydelse 1970: 919. senaste lydelse 1970; 919. 2163 ^ -'/.r j- ¬ sfs 1973: 1064 351 § sta­ten före­trä­des i ärende om ersätt­ning enligt 349 eller 350 § av myn­dig­het som konungen bestäm­mer. 352 § vill den som är part i mål om bestån­det av rätt till skepp eller skepps­bygge fram­ställa anspråk på ersätt­ning enligt 349 §, om han för lorar målet, skall han antingen till gemen­sam hand­lägg­ning med målet väcka talan mot sta­ten om sitt ersätt­nings­an­språk eller skrift­li­gen under rätta den myn­dig­het som avses i 351 § om rät­te­gången. har för­be­re­del­sen i målet slut­förts utan att ersätt­nings­ta­lan väckts eller under­rät­telse läm­nats enligt första styc­ket, skall dom­sto­len före­läg ga par­ten att vid­taga endera åtgär­den inom viss tid. lakt­ta­ges ej tiden, är ersätt­nings­an­språ­ket för­fal­let. erin­ran därom skall inta­gas i före­läg gan­det. 353 § har den som enligt 349 eller 350 § är berät­ti­gad till ersätt­ning av sta­ten haft rätt att utkräva belop­pet av annan såsom ska­de­stånd, in trä­der sta­ten i r ätten mot denne. ersätt­ning enligt 349 eller 350 § på grund av dom­stols dom utbe­ta­las sedan domen vun­nit laga kraft. 2164 över­gångs­be­stäm­mel­ser all­männa bestäm­mel­ser 1. denna lag trä­der i kraft den dag konungen bestäm­mer. genom lagen upp­hä­ves lagen (1901: 26 s. 1) om inteck­ning i far­tyg, lagen (1928: 166) i anled­ning av sve­ri­ges till­träde till 1926 års interna tio­nella kon­ven­tion rörande sjö­panträtt och far­tygs­hy­po­tek, lagen (1901:26 s. 33) om anteck­nande i far­tygs­re­gis­ter av tvist om far­tyg eller far­tygs­lott, för­ord­ningen (1901: 78) angå­ende regi­stre­ring av svenska far­tyg. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som ersatts genom bestäm­melse i denna lag tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen. till 1 kap. sjö­la­gen 2. bestäm­mel­serna i 5 § i dess äldre lydelse gäl­ler fort­fa­rande i fråga om för­värv eller för­änd­ring som inträf­fat före ikraft­trä­dan­det. 3. utan hin­der av 6 § i dess nya lydelse får skepp behålla det namn varun­der det vid ikraft­trä­dan­det är infört i far­tygs­re­gist­ret så länge skep­pet eller större andel däri än hälf­ten ej över­gått till ny ägare eller det före­lig­ger sär­skilda skäl att skep­pet ändock behål­ler nam­net. detta får dock ej behål­las, om regis­ter­myn­dig­he­ten fin­ner syn­ner­liga skäl att nam­net änd­ras för und­vi­kande av för­väx­ling. fin­ner regis­ter­myn­dig­he­ten att skepps namn bör änd­ras, kan den vid vite före­lägga äga­ren att inom viss tid bestämma annat namn varun­der skep­pet kan regi­stre­ras. vitet utdö­mes av myn­dig­he­ten. till 2 kap. sjö­la­gen 4. i skepps­re­gist­ret skall såsom ägare till skepp, som är över­fört från far­tygs­re­gist­ret eller fis­ke­far­tygs­re­gis­ter, anteck­nas den som senast upp- ¬ tagits som ägare av skep­pet i sådant regis­ter. regis­ter­myn­dig­he­ten skall sfs 1973:1064 på lämp­ligt sätt låta kun­göra sådan anteck­ning. har ett år för­flu­tit från ikraft­trä­dan­det utan att inskriv­ning av ägan derätt sökts eller talan väckts om bättre rätt till skep­pet, skall den som anteck­nats såsom ägare anses som inskri­ven ägare av skep­pet. söker någon inskriv­ning av ägan­de­rätt till skepp, som för­vär­vats före ikraft­trä­dan­det och som vid ikraft­trä­dan­det icke var infört i far­tygs regist­ret eller fis­ke­far­tygs­re­gis­ter, och kan han icke styrka sin rätt men gör han den san­no­lik, skall han anteck­nas i skepps­re­gist­ret som ägare. första styc­ket andra punk­ten och andra styc­ket har mot­sva­rande till- lämp­ning, var­vid ettårs­ti­den räk­nas från den dag anteck­ningen kun gjor­des. 5. har inteck­ning sökts eller bevil­jats i båt före ikraft­trä­dan­det, skall båten och inteck­ningen upp­ta­gas i skepps­re­gist­ret. i fråga om båt som avses i första styc­ket gäl­ler de nya bestäm­mel­ser na om regi­stre­ring och avre­gi­stre­ring av skepp samt inskriv­ning av för värv av skepp, utom 19—22 §§. upp­hör båten att besvä­ras av inteck ning, skall den ome­del­bart avfö­ras ur skepps­re­gist­ret. bestäm­mel­serna i 4 har mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om båt som avses i denna punkt. 6. utfö­res skepps­bygge enligt beställ­ning som gjorts före ikraft­trä­dan det, får det infö­ras i skepps­bygg­nads­re­gist­ret endast om till­ver­kare och bestäl­lare är ense därom. skepps­bygge som anmä­les för regi­stre­ring inom två år från ikraft trä­dan­det får ej regi­stre­ras, om äga­rens närings­verk­sam­het vid ikraft trä­dan­det omfat­ta­des och fort­fa­rande omfat­tas av före­tagsin­teck­ning och inteck­nings­ha­va­ren icke med­gi­vit att byg­get regi­stre­ras. skepps­bygge som anmä­les för regi­stre­ring senare än två år från ikraft­trä­dan­det får ej hel­ler regi­stre­ras, om det visas att regi­stre­ringen skulle kränka rätt som någon har till byg­get på grund av före­tagsin teck­ning. bestäm­mel­serna i 3 § i dess äldre lydelse skall under en tid av två år från ikraft­trä­dan­det gälla i fråga om beställ­ning som gjorts före ikraft trä­dan­det. bestäl­la­res rätt till skepps­bygge enligt 3 § i dess äldre lydelse består så länge byg­get ej regi­stre­rats. 7. frist för anmä­lan av skepp för regi­stre­ring eller för ansö­kan om inskriv­ning av för­värv av skepp eller skepps­bygge skall ej i något fall räk­nas från dag före ikraft­trä­dan­det. till 3 kap. sjö­la­gen 8. i fråga om par­tre­deri, som till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler utan hin­der av att rede­ri­av­ta­let ej anmälts till regis­ter­myn­dig­he­ten vad som före­skrivs i 40 § andra styc­ket om delad ansva­rig­het för upp­kom mande för­plik­tel­ser. till 11 kap. sjö­la­gen 9. i fråga om sjö­panträtt, som upp­stått före ikraft­trä­dan­det, gäl­ler 245, 252 och 255—260 §§ i ställe t för mot­sva­rande äldre bestäm­mel­ser. dock skall sjö­panträtt, som icke erkän­nes enligt de nya bestäm­mel serna, ha det före­träde till betal­ning som när­mast kan anses mot­svara före­trä­det enligt äldre bestäm­mel­ser. 2165 ¬ sfs 1973:1064 10. i skepp, som icke har den dräk­tig­het att det kun­nat inte­chnäs . enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteck­ning i far­tyg, får inteck­ning icke bevil­jas enligt de nya bestäm­mel­serna utan att det visas, att skep­pet ej omfat­tas av före­tagsin­teck­ning. 11. inteck­ning, som bevil­jats eller sökts före ikraft­trä­dan­det, skall föras över till sk epps­re­gist­ret. den anses som en enhgt de nya bestäm mel­serna bevil­jad eller sökt inteck­ning på belopp mot­sva­rande den tidi gare bevil­jade eller sökta inteck­ning­ens kapi­tal­be­lopp. inteck­nings­hand lingen skall anses som pant­brev på samma belopp, om inteck­ningen är bevil­jad. 12. utgör inteck­nings­hand­ling säker­het för ford­ran vid ikraft­trä­dan det, skall panträtt anses upp­lå­ten enligt 262 § till säker­het för ford ringen. om bor­ge­när inne­har inteck­nings­hand­ling vid nämnda tid­punkt utan att hand­lingen utgör säker­het för ford­ran, skall panträtt anses upp­lå­ten till säker­het för bor­ge­nä­rens rätt på grund av hand­lingen. be stäm­mel­sen i 36 § lagen (1901: 26 s. 1) om inteck­ning i f artyg har fort farande tillämp­ning. 13. bestäm­mel­serna i 12 har mot­sva­rande tillämp­ning i fall då bor genär vid ikraft­trä­dan­det inne­har ford­rings­hand­ling, på grund varav inteck­ning sökts, och inteck­ning seder­mera bevil­jas med stöd av 19. bestäm­mel­serna i 12 har lika­le­des mot­sva­rande tillämp­ning, om bor­ge­när vid ikraft­trä­dan­det inne­har ford­rings­hand­ling, på vil­ken teck nats inteck­nings­med­gi­vande, och inteck­ning seder­mera bevil­jas med stöd av 19. 14. har bor­ge­när panträtt för sin ford­ran på grund av inteck­ning som bevil­jats före ikraft­trä­dan­det eller där­ef­ter med stöd av 19 skall i fråga om ha ns rätt till betal­ning ur medel, som myn­dig­het vid utsök­ning eller eljest för­de­lar mel­lan rätt­sä­gare i det av inteck­ningen besvä­rade far­ty­get, äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas i stäl­let för 264 § om det yrkas av någon vars rätt beror därav. vad som sagts nu gäl­ler dock endast om för­del ningen för­an­le­des av utmät­ning som skett före utgången av 1979 eller av kon­kurs efter ansö­kan som gjorts före nämnda tid­punkt eller, såvitt angår för­del­ning av annan anled­ning än utmät­ning eller kon­kurs, om med­len ned­satts före den angivna tid­punk­ten. första styc­ket gäl­ler även i fall då efter ikraft­trä­dan­det inteck­nings hand­lingen utbytts mot två eller flera nya pant­brev. 15. grun­das panträtt i far­tyg på för­hål­lande som anges i 12 eller 13 första styc­ket, har far­tygs­ä­ga­ren även i annat fall än då bestäm mel­serna i 14 är tillämp­liga rätt att påfordra, att vid för­del­ning av medel mel­lan rätt­sä­gare i far­ty­get betal­ning till bor­ge­nä­ren begrän­sas enligt äldre bestäm­mel­ser. 16. med­för tillämp­ning av 264 §, i fall då panträtt i far­tyg grun­das på för­hål­lande som anges i 12 eller 13 första styc­ket och ford­ring­ens för­fal­lo­dag inträf­far efter utgången av år 1979, att inteck­nings­sä­kerhe tens värde ned­går väsent­ligt och stäl­ler gäl­de­nä­ren ej efter anford­ran yt ter­li­gare säker­het var­med bor­ge­nä­ren skä­li­gen kan nöjas, får bor­ge­nä­ren säga upp ford­ringen till betal­ning inom sex måna­der. upp­säg­ning på grund av vad som sagts nu får icke ske för­rän sex måna­der för­flu­tit från det gäl­de­nä­ren anmo­dats ställa ytter­li­gare säker­het och ej hel­ler före utgången av år 1977 eller senare än att tiden för betal­nings­skyl­dig­he­tens 2166 full­gö­rande infal­ler före utgången av år 1979, ¬ 17. över­gångs­be­stäm­mel­serna utgör ej hin­der för bor­ge­när att göra sfs 1973:1064 gäl­lande per­son­ligt betal­nings­an­svar på grund av inteck­nings­hand­ling. bestäm­mel­serna i 24 och 25 §§ lagen (1901:26 s. 1) om inteck­ning i far­tyg har fort­fa­rande tillämp­ning. 18. bestäm­mel­serna i 271 § om före­träde på grund av inteck­ning har tillämp­ning även om inteck­ningen sökts före ikraft­trä­dan­det. bestäm­mel­serna i 268 och 269 §§ om god­tros­för­värv på grund av inskriv­ning gäl­ler endast i fråga om upp­lå­telse som sker efter ikraft trä­dan­det. 19. full­föl­jes efter ikraft­trä­dan­det en dess­förin­nan gjord ansö­kan om inteck­ning, skall inteck­ning bevil­jas enligt de nya bestäm­mel­serna, om ansök­ningen upp­fyl­ler vill­ko­ren för inteck­ning enligt lagen (1901:26 s. 1) om inteck­ning i far­tyg. ansök­ningen skall där­vid anses avse ett pen­ning­be­lopp mot­sva­rande ford­ring­ens kapi­tal­be­lopp. sökes efter ikraft­trä­dan­det inteck­ning på grund av ford­rings­hand ling, på vil­ken före ikraft­trä­dan­det teck­nats sådant bevitt­nat med­gi­van de som avses i 2 § lagen om inteck­ning i far­tyg, skall ansök­ningen upp tagas och prö­vas som ansö­kan om inteck­ning enligt 282 § första styc ket. även i detta fall skall ansök­ningen anses avse ett pen­ning­be­lopp mot­sva­rande ford­ring­ens kapi­tal­be­lopp. är med­gi­van­det teck­nat av an nan än den som avses i 281 §, får ansök­ningen icke bifal­las, om ej den som med­gi­vit inteck­ningen styr­kes vara ägare till skep­pet och inskriv ning sökes för hans fång. 20. bestäm­mel­serna i 275 § tilläm­pas även om grund för avre­gi­stre­ring inträtt före ikraft­trä­dan­det. 21. bestäm­mel­sen i 276 § första styc­ket om ver­kan av exe­ku­tiv auk tion gäl­ler ej i fråga om auk­tion som ägt rum före ikraft­trä­dan­det. till 15 kap. sjö­la­gen 22. bestäm­mel­serna i 349 § gäl­ler endast i fråga om för­värv och upp låtelse som äger rum efter ikraft­trä­dan­det. carl gustaf carl lid­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) 2167 ¬