SFS 1987:672

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

kön­kurslag; sfs 1987:672 utkom från tryc­ket utfär­dad den 11 juni 1987. den 30 juli 1987 enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. 1 kap. inle­dande bestäm­mel­ser 1 § genom kon­kurs tar en gäl­de­närs samt­liga bor­ge­nä­rer i ett sam­man hang tvångs­vis i ans pråk gäl­de­nä­rens sam­lade till­gångar för betal­ning av sina ford­ringar. under kon­kurs omhän­der­tas till­gång­arna för bor­ge­nä­rer nas räk­ning av kon­kurs­boet. 2 § en gäl­de­när som är på obe­stånd skall efter egen eller en bor­ge­närs ansö­kan för­sät­tas i kon­kurs, om inte annat är före­skri­vet. med obe­stånd (insol­vens) avses att gäl­de­nä­ren inte kan rät­te­li­gen betala sina skul­der och att denna oför­måga inte är endast till­fäl­lig. 3 § för­valt­ningen av ett kon­kursbo hand­has av en eller flera för­val­tare. för­valt­ningen av boet står under till­syn av en till­syns­myn­dig­het. 4 § ett kon­kursbo som är på obe­stånd kan för­sät­tas i k onkurs. vad som är före­skri­vet i denna lag om gäl­de­när skall i sådana fall gälla kon­kurs­boet. 5 § med panträtt i fast egen­dom jäm­ställs vid tillämp­ningen av denna lag annan sär­skild för­måns­rätt som gäl­ler i e gen­do­men och inte grun­das på utmät­ning eller betal­nings­säk­ring. vad som sägs om bor­ge­när med hand­panträtt i lös egen­dom tilläm­pas också i fråga om bor­ge­när med rätt att hålla kvar lös egen­dom till säker­het för ford­ran (reten­tions­rätt). 6 § om det i någon annan lag har med­de­lats någon bestäm­melse som avvi­ker från denna lag, gäl­ler den bestäm­mel­sen. angå­ende tillämp­lig­he­ten av rät­te­gångs­bal­ken ges bestäm­mel­ser i det föl­jande. 2 kap. konl­rur­san­sö­kan och kon­kurs­be­slut m. m. kon­kur­san­sö­kan m.m. 1 § ansö­kan om kon­kurs görs skrift­li­gen hos den tings­rätt där gäl­denä ren bör svara i tvis­te­mål som angår betal­nings­skyl­dig­het i all­män­het. ansök­nings­hand­lingen skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av sökan­den eller sökan­dens ombud. prop. 1986/87: 86 och 90. lu 32, rskr. 320. 1541 ¬ i sfs 1987:672 sökan­den skall ange och styrka de omstän­dig­he­ter som gör rätt rig, om de inte är kända. . . en ansö­kan skall avvi­sas, om det inte av den fram­går vil­ke­ati som är behö­rig och sökan­den inte föl­jer ett före­läg­gande att avhj bris­ten. t 2 § har en kon­kur­san­sö­kan gjorts hos en tings­rätt som inte är behö­rig,,' . skall rät­ten genast sända hand­ling­arna i ären­det till den tings­rätt som enligt' vad dessa visar är behö­rig och under­rätta sökan­den. ansö­kan skall anség ' gjord, när ansök­nings­hand­lingen kom in till den förra tings­rät­ten. , i 'i 3 § görs ansök­ningen av gäl­de­nä­ren, bör till ansök­nings­hand­lingen bifo gas en av gäl­de­nä­ren under­skri­ven för­teck­ning över boets till­gångar och skul­der med upp­gift om v aije bor­ge­närs namn och post­a­dress samt om de böc­ker och andra hand­lingar som rör boet. ansö­ker ett dödsbo eller en döds­bo­de­lä­gare om att boet skall för­sät­tas,i kon­kurs, skall till ansök­nings­hand­lingen bifo­gas boupp­teck­ningen efter den döde eller, om inre­gi­stre­ring har skett, upp­gift om dagen där­för. har inte boupp­teck­ning för­rät­tats, skall upp­gift om varje delä­ga­res namn och post­a­dress läm­nas. 4 § görs ansök­ningen av en bor­ge­när, skall han vid ansök­ningen lä mna upp­gift om sin ford­ran och de omstän­dig­he­ter i övrigt på vilka han grun­dar yrkan­det. han skall även i ori­gi­nal eller kopia bifoga de hand­lingar som han vill åbe­ropa. ansök­nings­hand­lingen och de hand­lingar som har bifo gats denna skall ges in i två exem­plar. 5 § en ansö­kan skall avvi­sas, om den i de avse­en­den som avses i 3 eller 4 § eller i övrigt är så brist­fäl­lig att den inte kan läg­gas till grund för pröv­ning i sak och sökan­den inte föl­jer ett före­läg­gande att avhjälpa bris­ten. 6 § har en bor­ge­närs ford­ran fast­ställts av dom­stol eller har en dom­stol enligt lagsök­nings­la­gen (1946:808) med­de­lat bevis att utmät­ning för en ford­ran far äga rum, skall detta god­tas som stöd för behö­rig­het att begära gäl­de­nä­ren i kon kurs, även om avgö­ran­det inte har vun­nit laga kraft. detta gäl­ler dock inte, om en dom­stol har för­ord­nat att avgö­ran­det inte får verk­stäl­las. en ford­ran som har fast­ställts genom skil­je­dom skall också god­tas, ont skil­je­do­men far verk­stäl­las enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsök­nings­bal­ken och en dom­stol inte har med­de­lat ett sådant för­ord­nande som avses i 18 § i samma kapi­tel. i andra fall än de som avses i första och an dra styc­kena skall bor­ge­nä­ren styrka sin behö­rig­het att begära gäl­de­nä­ren i kon­kur s. ' ;f(/ bevis­ning om obe­stånd 7 § en upp­gift av gäl­de­nä­ren att han är insol­vent skall god­tas, om det inte finns sär­skilda skäl att inte göra det. 1542 ¬ 8 § om inte annat visas, anses en gäl­de­när vara insol­vent, mär det vid sfs 1987: 672 verk­stäl­lig­het enligt 4 kap. utsök­nings­bal­ken inom de senaste sex måna derna före kon­kur­san­sök­ningen har fram­gått att han sak­nat till­gångar till full betal­ning av utmät­nings­ford­ringen. det­samma gäl­ler, om gäl­de­nä­ren har för­kla­rat sig ställa in sina betal­ningar. 9 § en gäl­de­när, som är eller senare än ett år före kon­kur­san­sök­ningen har varit bok­fö­rings­skyl­dig enligt bok­fö­rings­la­gen (1976:125), skall om inte annat visas anses insol­vent, om 1. gäl­de­nä­ren har upp­ma­nats av en bor­ge­när att betala klar och för­fal­len skuld men unde rlå­tit att göra detta inom en vecka och 2. bor­ge­nä­ren begär gäl­de­nä­ren i ko nkurs inom tre vec­kor där­ef­ter och skul­den då ännu inte är betald. bor­ge­nä­rens upp­ma­ning skall inne­hålla en upp­lys­ning om att en kon kur­san­sö­kan kan följa. upp­ma­ningen skall del­ges gäl­de­nä­ren. del­giv­ning enligt 12 § del­giv­ning sla­gen (1970:428) får ske endast om det finns anled ning att anta att gäl­de­nä­ren har avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig undan. kon­kurs­hin­der 10 § en bor­ge­när har inte rätt att få gäl­de­nä­ren för­satt i kon­kurs, om 1. bor­ge­nä­ren har betryg­gande pant eller där­med jäm­för­lig säker­het i egen­dom som till­hör gäl­de­nä­ren, 2. tredje man har ställt betryg­gande säker­het för bor­ge­nä­rens ford­ran och kon­kur­san­sök­ningen stri­der mot vill­ko­ren för säker­he­tens stäl­lande, 3. bor­ge­nä­rens ford­ran inte är för­fal­len till betal­ning och betryg­gande säker­het erbjuds av tredje man. med säker­het som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även bor­gen, om bor­gensman­nen sva­rar som för egen skuld. säker­hets­åt­gär­der 11 § finns det san­no­lika skäl för bifall till en kon­kur­san­sö­kan och kan det med skäl befa­ras att gäl­de­nä­ren skaf­far undan egen­dom, får rät­ten, om det finns s ärskild anled­ning, för­ordna om kvar­stad på gäl­de­nä­rens egen dom i avvak­tan på att ansök­ningen prö­vas. i fråga om en sådan säker­hets­åt­gärd tilläm­pas vad som gäl­ler om kvar stad för ford­ran som bevil­jas enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken, om inte något annat föl­jer a v denna lag. detta gäl­ler dock inte bestäm­mel­sen i 16 kap. 15 § andra styc­ket utsök­nings­bal­ken. rät­ten får medge undan­tag från bevil­jad kvar­stad. 12 § finns det san­no­lika skäl för bifall till en kon­kur­san­sö­kan och kan det med skäl befa­ras att gäl­de­nä­ren genom att resa utom­lands undand­rar sig en skyl­dig­het eller över­trä­der ett för­bud som enligt denna lag gäl­ler i kon­kurs, far rät­ten, om det finns sär­skild anled­ning till det, för­bjuda gäl­de­nä­ren att resa utom­lands i avvak­tan på att ansök­ningen prö­vas. om ett sådant re seför­bud med­de­las, far i sam­band där­med eller senare gälde nären åläg­gas att lämna ifrån sig sitt pass till d en kro­no­fog­de­myn­dig­het som rät­ten bestäm­mer. om gäl­de­nä­ren inte har något pass, får för­bud att 1543 ¬ sfs 1987:672 utfärda pass för honom med­de­las. gäi­de­nä­ren far häk­tas, om det är'lj bart otill­räck­ligt med ett rese­för­bud. om gäi­de­nä­ren är en juri­disk per­son, tilläm­pas första styc­ket ävé den sty­rel­se­le­da­mot, verk­stäl­lande direk­tör, bolags­man och lik­vi­da­tof som har avgått eller ent­le­di­gats senare än ett år före den dag då kon­kur­sä­il­sol?-' ^ ningen kom in till tings rät­ten. beträf­fande en sådan säker­hets­åt­gärd som avses i denna para­graf tilläm^ pas bestäm­mel­serna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rät­te­gångs­bal­ken, om inte någåt annat föl­jer av denna lag. en säker­hets­åt­gärd kan inte hind­ras av ätt säl­cer­het ställs. inte hel­ler kan en bevil­jad säker­hets­åt­gärd hävas av denna anled­ning. kost­na­den för häkt­ning beta­las av sta­ten. 13 § frå­gor om säker­hets­åt­gär­der enligt 11 eller 12 § tas upp på begäräh av en bor­ge­när. innan rät­ten med­de­lar beslut i frå­gan skall gäi­den ären ges till­fälle att yttra sig, om det lämp­li­gen kan ske. rät­ten får hålla för­hand­ling för pröv­ning av fråga om säker­hets­åt­gärd. till för­hand­lingen skall gäi­de­nä­ren och bor­ge­nä­ren kal­las. kal­lel­serna bör del­ges. beträf­fande häkt­ning tilläm­pas vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje sty cket och 11 §. ett beslut om rese­för­bud eller skyl­dig­het för gäi­de­nä­ren att lämna ifrån sig sitt pass skall del­ges gäi­de­nä­ren. pröv­ning av kon­kur­san­sö­kan m. m. 14 § upp­tas en gäl­de­närs kon­kur­san­sö­kan, skall rät­ten genast pröva ansök­ningen. gäl­de­nä­rens kon­kur­san­sö­kan skall dock prö­vas vid en för­hand­ling, om 1. det med hän­syn till till­gäng­liga upp­lys­ningar eller ay någon annan anled­ning finns sär­skilda skäl att inte godta upp­gif­ten om gäl­de­nä­rens insol­vens eller 2. ansök­ningen avser ett dödsbo som inte står under för­valt­ning av bout­red­nings­man och ansök­ningen inte har gjorts av samt­liga delä­gare. för­hand­lingen skall hål­las inom två vec­kor från det att ansök­ningen kom in till rät­ten. om det finns sär­skilda skäl, får den hål­las senare, dock senast inom en månad. till för­hand­lingen skall gäi­de­nä­ren kal­las. i fall som avses i andra styc­ket 2 skall även de döds­bo­de­lä­gare som inte har biträtt ansök ningen kal­las. ansök­ningen kan prö­vas slut­ligt även om gäi­de­nä­ren ute­blir från för­hand­lingen. i kal­lel­sen skall han upp­ly­sas om detta. ^ en kon­kur­san­sö­kan som avses i andra styc­ket 2 skall för­kla­ras vilande, om det görs en fram­ställ­ning om att döds­bo­ets egen­dom skall avträ­das till för­valt­ning av bout­red­nings­man. om döds­bo­ets egen­dom a vträds till för valt­ning av bout­red­nings­man, för­fal­ler kon­kur­san­sök­ningen. 15 § en kal­lelse som avses i 14 § tredje styc­ket skall del­ges. kal­lel­sen'f^)| ^ del­ges enligt 12 § del­giv­nings­la­gen (1970:428) endast om det finns anlcö-​​' ning att anta att gäi­de­nä­ren har avvi­kit eller på annat sätt hål­ler sig und­tinl' '• del­giv­ning enligt 15 § första styc­ket del­giv­nings­la­gen får ske även gäi­de­nä­ren vis­tas på känd ort utom­lands, om del­giv­ning annars inte 1544 ¬ ske här i lan­det och rät­ten med hän­syn till omstän­dig­he­terna fin­ner att det sfs 1987: 672 inte är skä­ligt att kräva att del­giv­ningen verk­ställs utom­lands. 16 § upp­tas en bor­ge­närs kon­kur­san­sö­kan, skall rät­ten sätta ut en för hand­ling för pröv­ning av ansök­ningen. för­hand­lingen skall hål­las inom två vec­kor från det att ansök­ningen kom in till rät­ten. om det finns sär­skilda skäl, får den hål­las senare, dock senast inom sex vec kor. till för­hand­lingen skall par­terna kal­las. par­terna skall i kal­lel­sen upp­ly­sas om den i 19 § före­skrivna påfölj­den av att part ute­blir. i kal­lel­sen till gäl­de­nä­ren skall denne före­läg­gas att svara på kon­kur­san sök­ningen vid för hand­lingen. i kal­lel­sen skall även anges att gäl­de­nä­ren inte behö­ver inställa sig, om han före för­hand­lingen skrift­li­gen med­ger ansök­ningen och rät­ten inte sär­skilt under­rät­tar honom om att för­hand­ling en ändå skall hål­las. 17 § i fråga om kal­lel­ser enligt 16 § tilläm­pas 15 §. gäl­de­nä­ren skall sam­ti­digt med kal­lel­sen del­ges de av bor­ge­nä­ren ingivna hand­ling­arna. om del­giv­ning med gäl­de­nä­ren sker enligt 15 § del­giv­nings­la­gen (1970:428), får rät­ten för­ordna att gäl­de­nä­rens egen­dom sätts under sär skild vård. kost­na­den för vår­den skall beta­las av bor­ge­nä­ren. 18 § om gäl­de­nä­ren före för­hand­lingen med­ger en bor­ge­närs kon­kur­san sökan, skall rät­ten genast pröva ansök­ningen. om rät­ten med hän­syn till till­gäng­liga upp­lys­ningar eller av någon annan anled­ning fin­ner att det finns sär­skilda skäl mot anta­gan­det att gäl­de­nä­ren är insol­vent, skall kon­kur­san­sök­ningen dock prö­vas vid för­hand­lingen. rät­ten skall genast under­rätta gäl­de­nä­ren om detta. behö­ver frå­gan om att för­sätta gäl­de­nä­ren i kon­kurs inte prö­vas vid för­hand­lingen, skall denna stäl­las in och bor­ge­nä­ren genast under­rät­tas om detta. 19 § ute­blir bor­ge­nä­ren från för­hand­lingen, skall ären­det avskri­vas, om inte gäl­de­nä­ren med­ger ansök­ningen. ansök­ningen får prö­vas slut­ligt även om gäl­de­nä­ren ute­blir från för hand­lingen. 20 § en för­hand­ling där frå­gan om att för­sätta gäl­de­nä­ren i kon­kurs skall prö­vas får skju­tas upp på en parts begä­ran när det finns sär­skilda omstän dig­he­ter. upp­skov får dock inte utan syn­ner­liga skäl med­de­las, om sökan den mot­sät­ter sig det. endast om det är nöd­vän­digt får upp­sko­vet göras längre än fyra vec­kor. 21 § om flera kon­kur­san­sök­ningar mot samme gäl­de­när är anhäng­iga sam­ti­digt och om en annan ansö­kan bifalls än den som kom in förs t, skall det vad gäl­ler frå­gor som är bero­ende av tiden för kon­kur­san­sö­kan anses som om kon­kurs­be­slu­tet har grun­dats på den ansö­kan som kom in först. 22 § en kon­kur­san­sö­kan får inte åter­kal­las sedan beslut om kon­kurs har med­de­lats. även om gäl­de­nä­ren själv har ansökt om kon­kur­sen eller 1545 ¬ sfs 1987:672 med­gett en bor­ge­närs kon­kur­san­sö­kan, skall dock högre rätt u beslu­tet, om gäl­de­nä­ren efter att ha över­kla­gat visar att han är sol­vent' > ' i 23 § i fråga om rätt till ersätt­ning för kost­na­der vid pröv­ning av^en /v bor­ge­närs kon­kur­san­sö­kan gäl­ler 18 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­lig^ delar. bestäm­mel­sen i 18 kap. 2 § skall dock inte tilläm­pas. bor­ge­nä­ren får utan hin­der av 14 § samma kapi­tel i kon­kur­sen göra gäl­lande ford­ran på ersätt­ning för sådana kost­na­der i den ord­ning som gäl­ler för andra ford­ring ar. åtgär­der vid kon­kurs­be­slut m.m. 24 § när ett beslut om kon­kurs med­de­las, skall tings­rät­ten 1. genast bestämma tid­punkt för det sam­man­träde vid vil­ket gäl­de­nä­ren skall avlägga boupp­teck­ningsed (edgångs­sam­man­träde), 2. sna­rast utse för­val­tare, 3. kalla gäl­de­nä­ren, för­val­ta­ren, till­syns­myn­dig­he­ten och den bor­ge­när som har gjort k onkur­san­sök­ningen till edgångs­sam­man­trä­det. kon­kurs­be­slu­tet skall genast kun­gö­ras. genom kun­gö­rel­sen kal­las övri ga bor­ge­nä­rer till edgångs­sam­man­trä­det. kal­lel­sen till gäl­de­nä­ren enligt första styc­ket 3 skall del­ges. 25 § om högre rätt upp­hä­ver ett beslut om kon­kurs, skall tings­rät­ten genast kun­göra den högre rät­tens beslut. egen­do­men i boet skall åters täl las till gäl­de­nä­ren i den mån den inte behövs för betal­ning av konkurskost-​​ nadema och andra skul­der som boet har ådra­git sig. över­flytt­ning av en kon­kurs 26 § om det sedan ett beslut om kon­kurs har med­de­lats finns syn­ner­liga skäl för att hand­lägga kon­kur­sen på någon annan ort, kan rät­ten efter sam­råd med tings­rät­ten på den andra orten bestämma att kon­kur­sen skall hand­läg­gas av den senare dom­sto­len. 3 kap. verk­ningar av kon­kurs gäl­de­nä­rens för­lust av sin rådig­het 1 § sedan ett beslut om ko nkurs har med­de­lats, får gäl­de­nä­ren inte råda över egen­dom som hör till kon­kurs­boet. han får inte hel­ler åta sig sådana för­bin­del­ser som kan göras gäl­lande i ko nkur­sen. 2 § en rätts­hand­ling mel­lan gäl­de­nä­ren och någon annan som före­tas senast dagen efter den då kun­gö­rel­sen om kon­kurs­be­slu­tet var införd i post- och inri­kes tid­ningar skall utan hin­der av vad som sägs i 1 § gälla, om det inte visas att den andre kände till beslu­tet eller att det före­kom omstän­dig­he­ter som gav honom skä­lig anled­ning att anta att gäl­de­nä­ren var för­satt i kon kurs. över­lå­telse av eller annat för­fo­gande över egen­dom som på grund av detta skall gälla, skall lik­väl, om kon­kurs­boet utan oskä­ligt uppe­håll yrkar det, gå åter mot att boet ersät­ter den andre vad han har utgett jämte nöd­vän­dig eller nyt­tig kost­nad. infriar någon en för­plik­telse mot gäl­de­nä­ren efter den tid­punkt soin j545 anges i första styc­ket, skall det till­go­do­räk­nas honom, om det av omstän'- ¬ dig­he­terna fram­går att han var i god tro. en upp­säg­ning eller annan sfs 1987:672 lik­nande rätts­hand­ling som före­tas mot eller av gäl­de­nä­ren efter sagda tid­punkt skall gälla, om det av omstän­dig­he­terna fram­går att den andre var i god tro och det är uppen­bart oskä­ligt att rätts­hand­lingen blir ogil­tig mot kon­kurs­boet. det finns sär­skilda bestäm­mel­ser om ver­kan av gäl­de­nä­rens över­lå­telse eller pant­sätt­ning av löpande skul­debrev, aktiebrev eller vissa andra jäm för­bara vär­de­hand­lingar. egen­dom som ingår i ett kon­kursbo 3 § till ett kon­kursbo räk­nas, i den mån in te något annat föl­jer av 2 §, all egen­dom som till­hörde gäl­de­nä­ren när kon­kurs­be­slu­tet med­de­la­des eller till­fal­ler honom under kon­kur­sen och som är sådan att den kan utmä­tas. till kon­kurs­boet räk­nas även den egen­dom som kan till­fö­ras boet genom åter­vin­ning enligt 4 kap. 4 § gäl­de­nä­ren får behålla lön och inkomst som vid utmä tning jäm­ställs med lön, om belop­pet inte betalts ut vid kon­kur­sens bör­jan, samt inkomst av sådant slag som gäl­de­nä­ren för­vär­var där­ef­ter. detta gäl­ler dock inte i den mån inkoms­ten, efter skat­te­av­drag, uppen­bart över­sti­ger vad som behövs för gäl­de­nä­rens och hans familjs under­håll samt för annan under hålls­skyl­dig­het som gäl­de­nä­ren har. om rät­ten till pen­sion eller liv­ränta är sådan att den kan utmä­tas, får kon­kurs­boet för­foga över den. vad som sägs om lön tilläm­pas också i fråga om peri­o­diskt utgå­ende ersätt­ning för utnytt­jande av rätt till lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk eller annat sådant. gäl­de­nä­ren är skyl­dig att under­rätta för­val­ta­ren om sådan inkomst som avses i första och andra styc­kena. vill för­val­ta­ren göra anspråk på inkoms ten, skall han under­rätta arbets­gi­vare eller annan som skall utge för­må­nen. innan sådan under­rät­telse har läm­nats får för­fal­let belopp beta­las ut till gäl­de­nä­ren. 5 § gäl­de­nä­ren har rätt att av kon­kurs­boet få ut sådan egen­dom som enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsök­ning sbal­ken undan­tas från utmät­ning. i stäl­let för 5 kap. 1 § 7 utsök­nings­bal­ken gäl­ler att, om någon annan utväg till för­sörj­ning sak­nas, nöd­vän­digt under­håll får beta­las av kon­kurs boet till gäl­de­nä­ren och hans familj eller annan under­hålls­be­rät­ti­gad under en månad från den dag då beslu­tet om kon­kurs med­de­la­des eller, om det finns syn­ner­liga skäl för det, under längre tid. i ett döds­bos kon­kurs till­kom­mer en sådan för­mån som avses i f örsta styc­ket den dödes efter­le­vande familj. i stäl­let för andra styc­ket gäl­ler 18 kap. 5 § andra styc­ket ärv­da­bal­ken. 6 § tvis­ter mel­lan för val­ta­ren och gäl­de­nä­ren eller annan i frå­gor som avses i 4 och 5 §§ skall prö­vas av till­syns­myn­dig­he­ten på ansö­kan av för­val­ta­ren, en bor­ge­när, gäl­de­nä­ren eller en under­hålls­be­rät­ti­gad. myn dig­he­ten skall inhämta ytt­ran­den i den omfatt­ning som behövs för pröv ningen. myn­dig­he­tens beslut gäl­ler ome­del­bart, även om det över­kla­gas. beslu­tet skall efter ansö­kan änd­ras, om senare upp­lysta omstän­dig­he­ter eller änd­rade för­hål­lan­den moti­ve­rar det. 1547 ¬ sfs 1987:672 till­syns­myn­dig­he­tens beslut i et t ärende som avses i första s över­kla­gas av den vars rätt berörs av beslu­tet. i fråga om sådan bés talan tilläm­pas bestäm­mel­serna i utsökn ings­bal­ken om besvär över ning av lön. utmät­ning vid kon­kurs . 7 § sedan beslut om kon­kurs har med­de­lats, får egen­dom som hör till; kon­kurs­boet inte utmä­tas för ford­ran hos gäl­de­nä­ren. om det ändå sker, är åtgär­den utan ver­kan. ^ utan hin­der av kon­kurs får ändå egen­dom, i vil­ken panträtt för viss ford­ran gäl­ler, utmä­tas för ford­ringen. 8 § har utmät­ning hos gäl­de­nä­ren skett innan beslut om kon­kurs med de lats, skall verk­stäl­lig­he­ten fortgå utan hin­der av kon­kur­sen, om inte något annat föl­jer av andra eller tredje styc­ket. om utmät­nings­sö­kan­den inte hade panträtt och om d en för­måns­rätt som han har vun­nit genom utmät ningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsök­nings­bal­ken skulle ha betalts till utmät­nings­sö­kan­den eller annan bor­ge­när som inte hade pant rätt, i stäl­let redo­vi­sas till för­val­ta­ren. verk­stäl­lig­he­ten skall på begä­ran av för­val­ta­ren upp­skju­tas, om det behövs för att bor­ge­nä­rers rätt skall kunna tas till vara eller om det finns några andra syn­ner­liga skäl för det. upp­skov får begä­ras även av en bor­ge­när vars rätt kan bero därav. om en auk­tion är utsatt, skall kon­kurs boet betala den kost­nad som blir onyt­tig genom upp­sko­vet. hade utmät­nings­sö­kan­den inte panträtt och skall den för­måns­rätt som han har vun­nit genom utmät­ningen gå å ter, skall även utmät­ningen gå åter om för­val­ta­ren begär det innan egen­do­men har bli­vit såld. rät­te­gång vid kon­kurs m. m. 9 § pågår en rät­te­gång mel­lan gäl­de­nä­ren och någon annan om såda n egen­dom som hör till kon­kurs­boet, får kon­kurs­boet överta gäl­de­nä­rens talan. om boet, trots att det har under­rät­tats om rät­te­gången, inte över­tar gäl­de­nä­rens talan, skall egen­do­men anses inte till­höra kon­kurs­boet. egen domen får inte så länge kon­kur­sen pågår utmä­tas för en ford­ran som kan göras gäl­lande i kon­kur­sen. om kon­kurs­boet över­tar gäl­de­nä­rens talan, tilläm­pas beträf­fande boets skyl­dig­het att svara för rät­te­gångs­kost­nad vad som i rät­te­gångs­bal­ken före­skrivs om den till vil­ken över­lå­telse har ägt rum' enligt 13 kap. 7 § samma b alk. förs talan mot gäl­de­nä­ren angå­ende en ford­ran som kan göras gäl­lande i kon­kur­sen, får kon­kurs­boet inträda i rät­te­gången vid sidan av gäl denä­ren. gäl­de­nä­ren skall under­rätta dom­sto­len om kon­kur­sen i de fall som avses i första och andra styc­kena. dom­sto­len skall lämna kon­kurs­boet medde^ lande om rät­te­gången. 10 § anser för­val­ta­ren att ett för­lik­nings­an­bud angå­ende en osä­ker eller tvis­tig till­gång bör antas, får gäl­de­nä­ren själv med skyl­dig­het att lämna redo­vis­ning till kon­kurs­boet utföra tvis­ten, om han stäl ler säker­het för vnd 1548 som bjuds genom för­lik­ningen. ¬ 4 kap. åter­vin­ning till kon­kursbo sfs 1987:672 inle­dande bestäm­mel­ser 1 § åter­vin­ning till kon­kursbo får på begä­ran av boet ske i enlig­het med vad som anges i detta kapi­tel. åter­vin­ning får dock inte ske av 1. betal­ning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072) om för­måns­be­rät­ti­gade skat­te­ford­ringar m. m., om ford­ringen var för­fal­len till betal­ning, 2. betal­ning av eller för­måns­rätt för under­hålls­bi­drag enligt äktenskaps-​​ eller för­äld­ra­bal­ken, om bidrags­be­lop­pet var för­fal­let till betal­ning och den under­hålls­be­rät­ti­gade inte har gyn­nats på ett otill­bör­ligt sätt. 2 § med frist­dag avses dagen då ansök­ningen om gäl­de­nä­rens för­sät­tan de i kon­kurs kom in till tings­rätt en. har god man för­ord­nats enligt ackords­la­gen (1970:847) avses med frist dag i stäl­let dagen för ansök­ningen om detta, såvida kon­kur­san­sök­ningen har gjorts inom tre vec­kor från det att ver­kan av god­mans­för­ord­nan­det för­föll eller, när för­hand­ling om offent­ligt ackord har följt, ackords­frå­gan avgjor­des. har ett dödsbo avträtts till för­valt­ning av bout­red­nings­man avses med frist­dag dagen för ansök­ningen om detta, såvida bout­red­nings­man har för­ord­nats senare än tre måna­der före den dag som annars skulle anses som frist­dag. 3 § som när­stå­ende till gäl­de­nä­ren anses den som är gift med gäl­de­nä­ren eller är sys­kon eller släk­ting i rätt upp- eller ned­sti­gande led till gäl­de­nä­ren eller är besvågrad med honom i rätt upp- eller ned­sti­gande led eller så att den ene är gift med den andres sys­kon samt den som på annat sätt står gäl­de­nä­ren per­son­li­gen sä rskilt nära. som när­stå­ende till en näringsid­kare eller en juri­disk per­son anses vidare 1. den som har en väsent­lig gemen­skap med näringsid­ka­ren eller den juri­diska per­so­nen som är grun­dad på andels­rätt eller där­med jäm­för­ligt eko­no­miskt intresse, 2. den som i nte ensam men till­sam­mans med en när­stå­ende till honom har sådan gemen­skap med näringsid­ka­ren eller den juri­diska per­so­nen som sägs under 1, 3. den som genom en ledande ställ­ning har ett bestäm­mande infly­tande över ve rksam­het som näringsid­ka­ren eller den juri­diska per­so­nen bedri ver, 4. den som är när­stå­ende till någon som enligt 1-3 är när­stå­ende. 4 § avhän­delse av fast egen­dom anses inte ha ägt rum för­rän lag­fart har sökts. för­ut­sätt­ningar för åter­vin­ning 5 § en rätts­hand­ling, vari­ge­nom på ett otill­bör­ligt sätt en viss bor­ge­när har gyn­nats fram­för andra eller gäl­de­nä­rens egen­dom har undan­dra­gits bor­ge­nä­rerna eller hans skul­der har ökats, går åter, om gäl­de­nä­ren var eller genom för­fa­ran­det, ensamt eller i för­e­ning med annan omstän­dig­het, 1549 ¬ sfs 1987:672 blev insol­vent samt den andre kände till eller borde ha känt till gäld insol­vens och de omstän­dig­he­ter som gjorde rätts­hand­lingen otill när­stå­ende till gäl­de­nä­ren skall anses ha sådan kän­ne­dom som, första styc­ket, om det inte görs san­no­likt att han var­ken hade eller ha haft så dan kän­ne­dom. i • ' om rätts­hand­lingen ägde rum mer än fem år före frist­da­gen, går den åtpr, endast när den har gällt någon när­stå­ende till gäl­de­nä­ren. /'•jf; 6 § en gåva går åter, om den har full­bor­dats senare än sex måna­der före, frist­da­gen. en gåva som har full­bor­dats dess­förin­nan men senare än ett år eller, när den har skett till någon som är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren, tre är före frist­da­gen går åter, om det inte visas att gäl­de­nä­ren efter gåvan hade kvar utmät­nings­bar egen­dom som uppen­bart mot­sva­rade hans skul­der. första styc­ket gäl­ler även köp, byte eller annat avtal, om det med hän­syn till miss­för­hål­lan­det mel­lan utfäs­tel­serna på ömse sidor är uppen bart, att avta­let del­vis har egen­skap av gåva. under­stöd och sed­van­liga gåvor som inte stod i miss­för­hål­lande till gäl­de­nä­rens eko­no­miska för­hål­lan­den är undan­tagna från åter­vin­ning en ligt denna para­graf. 7 § bodel­ning mel­lan gäl­de­nä­ren och hans make eller den­nes döds­böi vid vil­ken gäl­de­nä­ren har efter­gett sin rätt i avse­värd mån eller avstått från egen­dom mot att en ford­ran mot honom har lagts ut på hans lott, går i mot­sva­rande mån åter, om bodel­nings­hand­lingen har kom­mit in till r ätteri senare än tre år före frist­da­gen och det inte visas att gäl­de­nä­ren efte r bodel­ningen hade kvar utmät­nings­bar egen­dom som uppen­bart mot­svara de hans skul­der. vad som sägs i första styc­ket om det fal­let att gäl­de­nä­ren har avstått från egen­dom mot att en ford­ran mot honom har lagts ut på hans lott gäl­ler inte, om egen­do­men utgjorde makar­nas gemen­samma bostad eller bohag och över­togs av den andra maken med stöd av bestäm­mel­serna i 11 kap. 8 § äkten­skaps­bal­ken. 8 § betal­ning av lön, arvode eller pen­sion, som har skett senare än sex måna­der före frist­da­gen och som uppen­bart över­steg vad som kunde anses skä­ligt med hän­syn till gjord arbetsin­sats, verk­sam­he­tens lön­sam­het och omstän­dig­he­terna i övrig t, går åter till belopp mot­svara nde över­skot­tet. har betal­ningen skett dess­förin­nan men senare än ett år eller, när den skett till någon som är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren, tre år före frist­da­gen, går den åter i m otsva­rande mån, om det inte visas att gäl­de­nä­ren efter betal ningen hade kvar utmät­nings­bar egen­dom som uppen­bart mot­sva­rade hans skul­der. 9 § över­fö­ring av medel till pe nsions­stif­telse, som har skett senare riij sex måna­der före frist­da­gen och som har med­fört att stif­tel­sen fått övcj"- skott på kapi­ta­let, går åter till belopp mot­sva­rande över­skot­tet, har övcr^' föringen skett dess­förin­nan men senare än ett år eller, när åtgär­den väscnl-​​' ligen har gyn­nat gäl­de­nä­ren eller när­stå­ende till honom, tre år före frisf-​​ 1550 dagen, går den åter i mo tsva­rande mån, om det inte visas att gäldcnär­cli' ¬ efter över­fö­ringen hade kvar utmät­nings­bar egen­dom som uppen­bart mot- sfs 1987:672 sva­rade hans skul­der. över­fö­ring till pen­sions­stif­telse i annat fall än som sägs i fö rsta styc­ket går åter, om över­fö­ringen har skett senare än tre måna­der före frist­da­gen. har över­fö­ringen väsent­li­gen gyn­nat gäl­de­nä­ren eller när­stå­ende till ho nom, går den o ckså åter, om åtgär­den har skett dess­förin­nan men senare än två år före frist­da­gen och det inte visas att gäl­de­nä­ren var­ken var eller genom åtgär­den blev insol­vent. över­fö­ring av medel till per­so­nal­stif­telse går åter, om över­fö­ringen har skett senare än sex måna­der före frist­da­gen. har över­fö­ringen skett dess förin­nan men senare än ett år eller, när åtgär­den väsent­li­gen har gyn­nat gäl­de­nä­ren eller när­stå­ende till honom, tre år före frist­da­gen, går den åter, om det inte visas att gäl­de­nä­ren efter över­fö­ringen hade kvar utmät­nings bar egen­dom som uppen­bart mot­sva­rade hans skul­der. om rätt att i sär­skilda fall åter­kräva för­säk­rings­pre­mier m. m. finns det före­skrif­ter i 117 § lagen (1927:77) om för­säk­rings­av­tal. 10 § betal­ning av en skuld, som har skett senare än tre måna­der före frist­da­gen och som har gjorts med annat än sed­van­liga betal­nings­me­del, i för­tid eller med belopp som avs evärt har för­säm­rat gäl­de­nä­rens eko­no­mis ka ställ­ning, går åter, om den inte med hän syn till omstän­dig­he­terna ändå kan anses som ordi­när. har betal­ningen skett till någon som är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren dess­för innan men senare än två år före frist­da­gen, går den åter, om det inte visas att gäl­de­nä­ren var­ken var eller genom åtgär­den blev insol­vent. vad som i första styc­ket sägs om åter­vin­ning av betal­ning tilläm­pas också när kvitt­ning har skett, om bor­ge­nä­ren enligt 5 kap. 15 eller 16 § inte hade varit berät­ti­gad att kvitta i kon­kur­sen. 11 § betal­ning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i 10 § endast i de n mån den som mot­tog betal­ningen hade kun­nat vägra att göra det utan att för­lora växel-​​ eller check­rätt mot någon annan hos vil­ken han kunde erhålla täck­ning. om åter­vin­ning av en betal­ning är ute­slu­ten till följd av vad som sägs i första styc­ket, är den som skulle ha burit den slut­liga för­lus­ten om betal ningen hade ute­bli­vit skyl­dig att utge ersätt­ning under samma för­ut­sätt ningar som hade gällt för åter­vin­ning, om betal­ningen hade skett till honom som bor­ge­när. 12 § säker­het som gäl­de­nä­ren har över­läm­nat senare än tre måna­der före frist­da­gen går åter, om den inte var betingad vid sk uldens till­komst eller inte har över­läm­nats utan dröjs­mål efter skul­dens till­komst. har säker­he­ten över­läm­nats till någon som är när­stå­ende till gäl­de­nä­ren dess förin­nan men sen are än två år före frist­da­gen, går den åter under angivna för­ut­sätt­ningar, om det inte visas att gäl­de­nä­ren var­ken var eller genom åtgär­den blev insol­vent. med över­läm­nande av säker­het jäm­ställs annan åtgärd av gäl­de­nä­ren eller bor­ge­nä­ren som är avsedd att trygga bor­ge­nä­rens rätt. när säker­he­ten för­ut­sät­ter inskriv­ning, skall dröjs­mål som sägs i första ¬ sfs 1987:672 styc­ket anses före­ligga om ansö­kan har gjorts senare än på den i nings­dag som inträf­far näst efter två vec­kor från skul­dens till­komstyj 13 § för­måns­rätt eller betal­ning som en bor­ge­när har vun­nit gchöm ' utmät­ning går åter, om för­måns­rät­ten har inträtt senare än tre månäclw före frist­da­gen. har utmät­ningen skett till för­mån för någon som är näfslå-​​ ende till g älde­nä­ren, går för­måns­rät­ten eller betal­ningen också åter, om för­måns­rät­ten har inträtt dess­förin­nan men senare än två år före frist­da­gen och det inte visas att gäl­de­nä­ren var­ken var eller genom åtgär­den ble v insol­vent. för­måns­rätt på grund av betal­nings­säk­ring går åter, om för­måns­rät­ten har inträtt senare än tre måna­der före frist­da­gen. ver­kan av åter­vin­ning 14 § vid åter­vin­ning skall den egen­dom som gäl­de­nä­ren har utgett åt er- bäras till kon­kurs­boet. den som har läm­nat gäl­de­nä­ren något veder­lag för egen­do­men har rä tt att återfå vad han h ar utgett. detta gäl­ler dock inte ett sådant veder­lag som inte har kom­mit boet till godo, om den som läm­nade veder­la­get hade eller borde ha haft kän­ne­dom om att gäl­de­nä­rens avsikt var att undan­hålla bor­ge­nä­rerna detta. finns den egen­dom som skall åter­bä­ras enligt första eller andra stycj­ket inte i behåll, skall ersätt­ning för dess värde utges. är åter­bä­ring av viss egen­dom för­e­nad med sär­skild olä­gen­het för den för­plik­tade, kan det med­ges honom att utge ersätt­ning i egen­do­mens ställe. 15 § den som är skyl­dig att åter­bära egen­dom skall även utge den a v kast­ning som belö­per på tiden efter det att åter­vin­ning påkal­la­des. utgörs egen­do­men av ett pen­ning­be­lopp eller skall ersätt­ning utges för egendo mens värde, utgår ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) till och med d en dag då skyl­dig­het att åter­bära belop­pet eller utge ersätt­ningen inträ­der och enligt 6 § rän­te­la­gen för tiden där­ef­ter. skall någon återbä ra egen­dom vid åter­vin­ning enligt 5 §, kan han för­kla ras skyl­dig att utge även avkast­ning som belö­per på tiden från det att ha n mot­tog egen­do­men till dess a tt åter­vin­ning påkal­la­des. ränta för sådan tid beräk­nas enligt 5 § rän­te­la­gen. den som har lagt ned nöd­vän­dig eller nyt­tig kost­nad på egen­dom som åter­bärs har rätt till ersätt­ning för denna, om det inte finns sär­skilda skäl mot det. åter­vinns en säker­het som grun­das på inteck­ning, skall inteck­nings hand­lingen åter­stäl­las eller, om den behövs som bevis för ford­ringen, till­han­da­hål­las för utbyte eller död­ning av inteck­ningen. kan det inte s ke, skall ersätt­ning utges. 16 § har tredje man ställt egen­dom som s äker­het för en för­plik­telse av gäl­de­nä­ren och åter­fått säker­he­ten sedan gäl­de­nä­ren har full­gjort för­plik tel­sen, är den som har åter­ställt säker­he­ten inte skyl­dig att vid åter vin­ning åter­bära mer än vad som över­sti­ger säker­he­tens värde, om han inte k an återfå denna och inte hel­ler, när han åter­ställde säker­he­ten, kände till cll^i' 1552 borde ha känt till gäl­de­nä­rens insol­vens. ¬ tredje man är skyl­dig att till bo rge­nä­ren eller, om kon­kurs­boet begär sfs 1987:672 det, direkt till boet på nytt utge säker­he­ten eller ersätta dess värde under samma för­ut­sätt­ningar som skulle ha gällt för åter­vin­ning av full­gö­rel­sen, om den i stäl­let h ade skett till honom. första och andra styc­kena tilläm­pas också när tredje man har ingått bor­gen för gäl­de­nä­rens för­plik­telse och gäl­de­nä­ren har full­gjort för­plik­tel sen. 17 § skyl­dig­het för någon annan än kon­kurs­boet att enligt 14, 15 eller 16 § utge egen­dom eller ersätt­ning, åter­ställa eller till­han­da­hålla en inteck nings­hand­ling eller på nytt ställa säker­het eller bor­gen kan jäm­kas, om det finns syn­ner­liga skäl. 18 § om egen­dom som kan åter­vin­nas har över­lå­tits till annan, har kon­kurs­boet samma rätt till åter­vin­ning mot denne, om han kände till eller borde ha känt till de omständ ighe­ter som grun­dar denna rätt. talan om åter­vin­ning m.m. 19 § för­val­ta­ren får påkalla åter­vin­ning 1. genom att väcka talan vid all­män dom­sto l, 2. genom att göra anmärk­ning mot bevak­ning eller i sam­band med utdel­nings­för­fa­ran­det bestrida yrkande i annan ord­ning om betalnings-​​ eller för­måns­rätt i kon­kur­sen eller 3. genom att göra invänd­ning mot annat yrkande som i rätte gång fram ställs mot kon­kurs­boet. om för­val­ta­ren inte vill påkalla åter­vin­ning och inte hel­ler ingår för­lik ning i saken, far en bor­ge­när påkalla åter­vin­ning genom att väcka talan vid all­män dom­stol. för åter­gång av för­måns­rätt som har vun­nits genom utmät­ning eller genom betal­nings­säk­ring behövs inte någon sär­skild åtgärd. 20 § talan vid all­män dom­stol om åter­vin­ning får väc­kas inom ett år från dagen för k onkurs­be­slu­tet. talan får även väc­kas inom sex måna­der från det att anled­ning där­till blev känd för kon­kurs­boet. har gäl­de­nä­ren avhänt sig fast egen­dom e ller är det fråga om åter­gång av en bodel­ning, får talan även väc­kas inom sex måna­der från den dag då lag­fart sök­tes eller bodel nings­hand­lingen gavs in till r ätten. en bor­ge­när som för talan sva­rar för rät­te­gångs­kost­na­den men har rätt att få ersätt­ning för denna av boet, i den mån kost­na­den täcks av vad som har kom­mit boet till godo genom rätt egången. 21 § den som med anled­ning av åter­vin­ning får en ford­ran i k onkur­sen behö­ver inte bevaka ford­ringen. om utdel­ning har ägt rum. är han vid åter­bä­ring till boet berät­ti­gad att avräkna vad som borde ha till­kom­mit honom som utdel­ning enligt tidi­gare utdel­nings­för­slag, om ford­ringen då hade varit känd. vid senare utdel­ning skall utdel­ning beräk­nas för vad som kan åter­stå av en sådan ford­ran. 1553 ¬ sfs 1987:672 5 kap. ford­ringar i kon­kurs ford­ringar som kan göras gäl­lande 1554 : .r f. 1 § i kon­kurs får endast en ford­ran som har upp­kom­mit innan konkurs-​​ r beslu­tet med­de­la­des göras gäl­lande, om inte något annat föl­jer av 3, kapj,". ^ tuic • en ford­ran får göras gäl­lande i kon­kurs även om den är bero­ende^jav - vill­kor eller inte är för­fal­len till betal­ning. . i - ' i 2 § i kon­kurs får inte ford­ran på lön, arvode eller pen­sion göras gäl­lande i den mån ford­ringe n uppen­bart över­sti­ger vad som kan anses skä­ligt med hän­syn till gjord arbetsin­sats, verk­sam­he­tens lön­sam­het och omstän­dighe terna i övrigt. den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som när­stå­ende till gäl­de­nä­ren får inte göra gäl­lande sådan ford­ran i vidare mån än som kan anses skä­ligt med hän­syn till vad som angetts i första styc­ket och inte i något fall för lä ngre tid till­baka än ett år innan kon­kur­san­sök­ningen kom in till tings­rät­ten. 3 § en ford­ran på pen­sion får i kon­kurs inte göras gäl­lande till den d el den beta­las av en pen­sions­stif­telse. ford­ringar med soli­da­riskt betal­nings­an­svar 4 § har flera utfäst eller på något annat sätt ådra­git sig soli­da­riskt betal nings­an­svar och är skul­den del­vis betald, skall utdel­ning för bor­ge­nä­rens åter­stå­ende ford­ran i en soli­da­riskt ansva­rig gäl­de­närs kon­kurs beräk­nas på ford­ring­ens belopp utan avdrag för avbe­tal­ning som en med­gäl­de­när har gjort, 1. om avbe­tal­ningen har skett genom ackord, kon­kurs eller annan för­del ning av en insol­vent med­gäl­de­närs bo, 2. om den har skett senare än tre måna­der före den i 4 kap. 2 § a ngivna frist­da­gen eller 3. om och i den mån avbe­tal­ningen har med­fört rätt för med­gäl­de­nä­ren att söka till­baka belop­pet av kon­kurs­gäl­de­nä­ren (regress­rätt). har kon­kurs­gäl­de­nä­ren infriat en med­gäl­de­närs regress­ford­ran och äger åter­vin­ning därav inte rum, skall dock avdrag göras. om utdel­ningen ö versti­ger bor­ge­nä­rens åter­stå­ende ford­ran, skall över skot­tet för­de­las enligt vad som f öljer av gäl­de­nä­rer­nas inbör­des ansva­rig het för ford­ringen. hur utdel­ning för en ford­ran hos ett han­dels­bo­lag beräk­nas i en bolags mans kon­kurs är före­skri­vet i 2 kap. 20 § lagen (1980; 1102) om han­delsbo lag och enkla bolag. 5 § när avbe­tal­ning har skett på en ford­ran för vil­ken flera är soli­da­riskt ansva­riga och utdel­ning till bor­ge­nä­ren enligt 4 § skall beräk­nas på;ctt högre belopp än den åter­stå­ende ford­ringen, skall utdel­ningen beräk­nas gemen­samt för bor­ge­nä­ren och en med­gäl­de­när som har en regress­ford­ran! ' bor­ge­nä­ren har före­träde till betal­ning fram­för med­gäl­de­nä­ren. omi­flcra ^ med­gäl­de­nä­rer har rätt till betal­ning av det som åter­står sedan bor­gcni­irch . har fått sitt, skall över­skot­tet för­de­las mel­lan dem enligt vad som fö ljprhj' gäl­de­nä­rer­nas inbör­des ansva­rig­het för ford­ringen. ¬ första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar även när en med­gäl­de­när gör sfs 1987:672 gäl­lande en regr ess­ford­ran med anled­ning av vad han senare kan komma att betala utö­ver vad som bör belöpa på honom. 6 § om en bor­ge­när upp­bär utdel­ning i fall då kon­kurs­gäl­de­nä­ren har ställt säker­het i sin egen­dom för en regress­ford­ran som en soli­da­riskt ansva­rig med­gäl­de­när kan få mot honom, mins­kas med­gäl­de­nä­rens rätt att utnyttja säker­he­ten med utdel­ning­ens belopp, i den mån utdel­ningen har beräk­nats på belopp som sva­rar mot säker­he­tens värde. första styc­ket tilläm­pas också när kon­kurs­gäl­de­nä­ren har en ford­ran hos med­gäl­de­nä­ren som denne hade kun­nat använda till kvitt­ning. 7 § om en soli­da­riskt ansva­rig med­gäl­de­när har betalt skul­den senare än tre måna­der före den i 4 kap. 2 § angivna frist­da­gen, skall utdel­ning för den regress­ford­ran som han där­i­ge­nom har fått beräk­nas på samma belopp som skulle ha tilläm­pats i fråga om utdel­ning till bor­ge­nä­ren om skul­den inte hade betalts . har någon annan soli­da­riskt ansva­rig med­gäl­de­när en reg ress­ford­ran med anled­ning av en tidi­gare avbe­tal­ning, skall dock utdel­ning en för­de­las mel­lan med­gäl­de­nä­rerna enligt vad som föl­jer av gäl­de­nä­rer­nas inbör­des ansva­rig­het för ford­ringen. 8 § om en soli­da­riskt ansva­rig gäl­de­när har för­satts i kon­kurs och om den kon­kur­sen inte har avslu­tats innan en med­gäl­de­när för­sätts i kon­kurs, har den för­res kon­kursbo rätt till andel i över­skott enligt 4 § tredje styc­ket även om regress­ford­ringen inte har beva­kats i me dgäl­de­nä­rens kon­kurs, 9 § vad som sägs i 4-8 §§ om soli­da­riskt betal­nings­an­svar tilläm­pas också i d e fall d är bor­ge­nä­ren har fått pant eller annan säker­het i tredje mans egen­dom. vissa ford­ringar som är bero­ende av vill­kor 10 § är en ford­ran bero­ende av ett vill­kor som inne­bär att bor­ge­nä­ren inte har rätt att utfå ford­rings­be­lop­pet om inte viss omstän­dig­het inträf­far, skall utdel­ning för ford­ringen inte beräk­nas i ett utdel­nings­för­slag, om det sak­nas anled­ning att anta att vill­ko­ret kom­mer att upp­fyl­las. beräk­ning av ränta på ford­ringar under kon­kurs m.m. 11 § för en ford­ran som är för­e­nad med för­måns­rätt och som löper med ränta skall ränta beräk­nas till den dag då utdel­nings­för­sla­get upp­rät­tas eller, om med­len beta­las ut i för­skott, dagen för utbe­tal­ningen. om en ford­ran som är för­e­nad med för­måns­rätt men som inte löper med ränta hade kun­nat göras rän­te­bä­rande genom del­giv­ning av stäm­ning eller av ansö­kan om lagsök­ning eller betal­nings­föreiäg­gande, skall ränta för den beräk­nas enligt 5 § rä nte­la­gen (1975:635) från dagen för kon­kurs­be­slu­tet, om ford­ringen då var för­fal­len till betal­ning och annars från den senare dag då ford­ringen förfa ller till betal­ning. rän­tan skall beräk­nas till dag som avses i första styc­ket. för ford­ringar utan för­måns­rätt beräk­nas från dagen för kon­kurs­be­slu­tet ränta mel­lan bor­ge­nä­rerna endast om boet räc­ker till betal­ning av mer än belop­pet av alla ford­ringar i k onkur­sen utan för­måns­rätt, i före­kom­mande j555 ¬ sfs 1987:672 fall inbe­räk­nat vid kon­kurs­be­slu­tet upp­lu­pen ränta. rän­tan beslätns^ tillämp­ning av första och andra styc­kena. • 1556 12 § för en ford­ran som inte löper med ränta före för­fal­lo­da­gen skafl' utdel­ning beräk­nas endast på det belopp som efter fem pro­cents årlig räntä ' utgör ford­ring­ens värde nedan angi­ven dag, om ford­ringen då inte yar för­fal­len, näm­li­gen 1. om ford­ringen utgår fullt eller med för­måns­rätt, den dag då utdelnings-​​| för­sla­get upp­rät­tas, " 2. om ford­ringen inte är för­e­nad med f örmåns­rätt och inte utgår fullt, dagen för kon­kurs­be­slu­tet. beta­las medel ut i fö rskott till bor­ge­nä­ren för en ford­ran som avses i första styc­ket 1 och var ford­ringen då inte för­fal­len, skall utdel­ningen i, stäl­let beräk­nas efter ford­ring­ens värde på betal­nings­da­gen. vär­de­ring av vissa ford­ringar 13 § en ford­ran avse­ende en för­mån som inte utgår i pengar skall vid , utdel­ning upp­skat­tas till skä­ligt belopp . en ford­ran på pen­sion som inte är för­fal­len till betal­ning den dag då utdel­nings­för­sla­get upp­rät­tas skall upp­skat­tas till det belopp som mot­sva rar upp­lu­pen del av pen­sions­ut­fäs­tel­sen den dagen. upp­skatt­ningen sken med led­ning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryg­gande av pen­sions­ut­fås: telse m. m. en ford­ran på ränta eller annan för­mån som skall utgå under någons livs­tid och som inte är för­fal­len till betal­ning den dag då utdel­nings för­sla­get upp­rät­ta­des skall upp­skat­tas med led­ning av 3 § angiv na lag. en ford­ran i u tländskt myntslag skall beräk­nas efter den kurs som gäl­ler den dag då utdel­nings­för­sla­get upp­rät­tas. beta­las medel ut i för­skott ti ll bor­ge­nä­ren, sker beräk­ningen efter kur­sen på betal­nings­da­gen. 14 § om en gäl­de­när som i en kon­kurs har fått ackord åter­i­gen blir för­satt i kon­kurs innan ackor­det har full­gjorts, har en bor­ge­när vars ford ran har satts ned genom ackor­det rätt till utdel­ning för ford­ring­ens hela ursprung­liga belopp med a vdrag för vad han redan har upp­bu­rit. han far dock inte upp­bära mer än vad han har rätt till enligt ackor­det. första styc­ket tilläm­pas också när gäl­de­nä­ren har fått ackord enligt ackords­la­gen (1970:847). kvitt­ning i kon­kurs 15 § en ford­ran hos gäl­de­nä­ren som får göras gäl­lande i kon­kur­sen kan av bor­ge­nä­ren använ­das till kvitt­ning mot en ford­ran som gäl­de­nä­ren hade mot honom när kon­kurs­be­slu­tet med­de­la­des. detta gäl­ler dock inte bm kvitt­ning var ute­slu­ten utom kon­kurs på grund av ford­ring­ar­nas beskaf­feiij;. het. är en ford­ran bero­ende av ett vill­kor som inne­bär att bor­ge­nä­ren harrntt att få ut ford­rings­be­lop­pet endast om viss omstän­dig­het inträf­far, skall bor­ge­nä­ren full­göra sin för­plik­telse trots att han annars hade haft rätt a tt kvitta. om han före den dag då utdel­nings­för­sla­get upp­rät­tas visar att vill­ko­ret har upp­fyllts, har han emel­ler­tid rätt att återfå mot­sva­ran­clc belopp i den mån det inte över­sti­ger vad han har att fordra. finns (ket h ¬ anled­ning att anta att vill­ko­ret kom­mer att upp­fyl­las senare, skall ett för sfs 1987; 672 bor­ge­nä­ren beräk­nat belopp avsät­tas när utdel­nings­för­sla­get upp­rät­tas. 16 § en ford­ran mot gäl­de­nä­ren som har för­vär­vats genom en över­lå­telse från tredje man senare än tre måna­der före den i 4 kap. 2 § angivna frist­da­gen får inte använ­das till k vitt­ning mot en ford­ran som gäl­de­nä­ren hade när bor­ge­nä­ren för­vär­vade sin ford­ran. det­samma gäl­ler om en ford­ran mot gäl­de­nä­ren har för­vär­vats tidi­gare genom sådan över­lå­telse och bor­ge­nä­ren då hade skä­lig anled­ning att anta att gäl­de­nä­ren var in sol­vent. en bor­ge­när som har satt sig i skuld till gäl­de­nä­ren under sådana om stän­dig­he­ter att det är att jäm­ställa med en betal­ning med annat än sed­van liga betal­nings­me­del får inte kvitta i den mån en sådan betal­ning hade kun­nat bli före­mål för åter­vin­ning. 17 § en ford­ran på ersätt­ning som till­kom­mer en bor­gensman eller någon annan med anled­ning av en för­plik­telse som han har infriat (regress­ford ran) anses vid tillämp­ningen av 15 och 16 §§ ha för­vär­vats när hans för­plik­telse grun­da­des. även om bevak­nings­för­fa­rande äger rum i k onkur­sen, behö­ver en bor genär som har rätt att kvitta inte bevaka sin ford­ran i den mån den täc ks av gäl­de­nä­rens ford­ran. när kvitt­ning inte får ske, får bor­ge­nä­ren trots det på sin skuld avräkna vad som borde ha till­kom­mit honom som utdel­ning i kon­kur­sen, om hans ford­ran intill skuld­be­lop­pet hade beva­kats i rätt tid. över­lå­ter boet en ford­ran så att en bor­ge­när där­i­ge­nom för­lo­rar rät­ten till kvitt­ning, skall boet go ttgöra bor­ge­nä­ren för detta. 6 kap. gäl­de­nä­rens skyl­dig­he­ter m. m. för­bud mot närings­verk­sam­het under kon­kurs 1 § en gäl­de­när som är en fysisk per­son får inte under kon­kur­sen driva närings­verk­sam­het som med­för bok­fö­rings­skyl­dig­het enligt bok­fö­ringsla gen (1976:125). verk­sam­het som inne­bär utöv­ning av rät­tig­het som avses i 2 kap. 1 § rege­rings­for­men eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen omfat­tas dock inte av för­bu­det. om närings­för­bud efter sär­skild pröv­ning finns det bestäm­mel­ser i lagen (1986:436) om närings­förbu d. upplysnings-​​ och när­va­ro­plikt under kon­kurs 2 § gäl­de­nä­ren skall ge rät­ten, till­syns­myn­dig­he­ten, för­val­tare och gransk­nings­män de upp­lys­ningar om boet som de begär. gäl­de­nä­ren skall för för­val­ta­ren redo­göra för boet och på begä­ran av för­val­ta­ren när­vara vid boupp­teck­nings­för­rätt­ningen. är gäl­de­nä­ren en juri­disk per­son oc h finns det flera ställ­fö­re­trä­dare, gäl­ler denna skyl­dig­het dock inte för en sådan ställ­fö­re­trä­dare vars när­varo för­val­ta­ren anser sakna bety­delse för bout­red­ningen. vid för­lik­nings­sam­man­träde och sam­man­träde för pröv­ning av ackords för­slag skall gäl­de­när en när­vara, om han inte har laga för­fall eller rät­ten med­ger att han ute­blir. att gäl­de­nä­ren ute­blir från ett sam­man­träde hind­rar inte att de ären­den som skall före­komma på sam­man­trä­det hand­läggs. 1557 ¬ sfs 1987:672 boupp­teck­ningsed ' 3 § gäl­de­nä­ren skall inför rät­ten avlägga boupp­teck­ningsed. han s göra de tillägg till eller änd­ringa r i boupp­teck­nin gen som han anser behövj och med ed betyga att boupp­teck­ningen med gjorda tillägg eller änd ringar är rik­tig, så att det inte enligt hans vet­skap har orik­tigt ute­läm­nats eller upp­ta­gits någon till­gång eller skuld. är gäl­de­nä­ren en juri­disk per­son och finns flera ställ­fö­re­trä­dare, behö ver boupp­teck­ningsed inte avläg­gas av en sådan ställ­fö­re­trä­dare vars ed gång för­val­ta­ren anser sakna bety­delse för bout­red­ningen. ' t, 4 § boupp­teck­nings­e­den skall avläg­gas vid ett edgångs­sam­man­träde, edgångs­sam­man­trä­det skall hål­las tidi­gast en och senast två måna­der efter kon­kurs­be­slu­tet. sam­man­trä­det får dock hål­las senare, om det är nöd­vän digt med hän­syn till kon kurs­bo­ets omfatt­ning och beskaf­fen­het. om gälde nären är för­hind­rad av laga för­fall att avlägga eden vid edgångs­sam­man­trä det eller om boupp­teck­ningen då ännu inte har kom­mit in till rätte n, skall rät­ten så snart för­fal­let upp­hör eller boupp­teck­ningen kom­mer in geno m del­giv­ning kalla gäl­de­nä­ren att full­göra edgången. edgångs­sam­man­trä­det skall trots det hål­las på utsatt tid. när det finns anled­ning till det får rät­ten besluta att gäl­de­nä­ren ska ll avlägga eden inför en annan tings­rätt. är gäl­de­nä­ren sjuk får eden avläg­gas där han vis­tas. edgången får inte full­gö­ras före edgångs­sam­man­trä­det. 5 § när det ålig­ger en för­myn­dare att avlägga boupp­teck­ningsed är även den omyn­dige, om han har fyllt fem­ton år, skyl­dig att på yrkande av för­val­ta­ren eller en bor­ge­när avlägga eden. detta gäl­ler dock inte om de t finns sådana sär­skilda omstän­dig­he­ter att anled­ning till edgången sak­nas. annan än gäl­de­nä­ren är skyl­dig att på yrkande av för­val­ta­ren eller en bor­ge­när avlägga boupp­teck­ningsed eller bee­diga viss upp­gift i boupp­teck ningen, om det kan antas att sådan edgång är av bety­delse för bout­red­ning en. när ett yrkande om edgång enligt denna para­graf har fram­ställts, skall rät­ten kalla för­val­ta­ren, till­syns­myn­dig­he­ten och den som avses med yr kan­det till för­hand­ling inför rät­ten. har yrkan­det fram­ställts av en borge när, skall även denne kal­las. kal­lel­sen till den som avses med yrkan­det skall del­ges. bifalls yrk andet, skall edgången full­gö­ras genast om det lämp­li­gen kan ske eller vid den senare tid­punkt som rät­ten bestäm­mer. i fråga om edgång­ens full­gö­rande gäl­ler 4 § andra styc­ket. tvångs­me­del m.m. 6 § gäl­de­nä­ren får inte efter det att kon­kurs­be­slu­tet har med­de­lats och innan han har avlagt boupp­teck­ningsed bege sig utom­lands utan rät­tens med­gi­vande. om det senare under kon­kur­sen finns skäl att befara att gäl­de­nä­ren genom att lämna lan­det undand­rar sig skyl­dig­het som för e skrivs i denna lag, får för­bud med­de­las honom att resa utom­lands. byter gäl­de­nä­ren vis­tel­se­ort, skall han med­dela för­val­ta­ren var han vis­tas. om det finns skäl att befara att gäl­de­nä­ren åsi­do­sät­ter ett för­bud att resa 1558 utom­lands, får gäl­de­nä­ren åläg­gas att lämna ifrån sig sitt pass till tills yns- ¬ myn­dig­he­ten. om gäl­de­nä­ren inte har något pass, får för­bud att utfärda sfs 1987:672 pass för honom med­de­las. om det finns skäl att befara att gäl­de­nä­ren genom att lämna den ort där han är bosatt undand­rar sig skyl­dig­het som före­skrivs i denna lag, fär för­bud med­de­las honom att lämna orten. 7 § ett beslut om rese­för­bud eller om åläg­gande för gäl­de­nä­ren att lämna ifrån sig sitt pass eller om för­bud att utfärda pass med­de­las av rät­ten på begä­ran av för­val­ta­ren eller till­syns­myn­dig­he­ten. när det inte längre finns skäl för ett sådant beslut, skall beslu­tet ome­del­bart hävas. innan rät­ten med­de­lar beslut i en fråga som avses i denna para­graf, skall rät­ten ge gäl­de­nä­ren, för­val­ta­ren och till­syns­myn­dig­he­ten till­fälle att yttra sig, om det lämp­li­gen kan ske och det inte är utan bety­delse. rät­ten får också hålla för­hand­ling i frå­gan. till en sådan för­hand­ling skall till­syns myn­dig­he­ten, för­val­ta­ren och gäl­de­nä­ren kal­las. kal­lel­sen till gäl­de­nä­ren bör del­ges. ett beslut om rese­för­bud eller skyl­dig­het för gäl­de­nä­ren att lämna ifrån sig sitt pass skall del­ges gäl­de­nä­ren. 8 § har gäl­de­nä­ren med anled­ning av ett beslut enligt 2 kap. 12 § läm­nat ifrån sig sitt pass, skall rät­ten ome­del­bart efter kon­kurs­be­slu­tet pröva om gäl­de­nä­ren skall återfå pas­set. om det finns skäl att befara att gäl­de­nä­ren åsi­do­sät­ter ett för­bud att bege sig utom­lands, har han inte rätt att återfå pas­set. en mot­sva­rande ompröv­ning skall ske, om för­bud att utfärda pass har med­de­lats. 9 § om gäl­de­nä­ren undand­rar sig att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller över­trä­der ett rese­för­bud enligt 6 §, kan han efter omstän­dig­he­terna antingen häm­tas eller häk­tas. det­samma gäl­ler om det finns skäl att befara att gäl­de­nä­ren kom­mer att undandra sig en skyl­dig het eller över­träda ett för­bud som här har angetts. om någon annan än gäl­de­nä­ren undand­rar sig att full­göra edgång som har före­lagts honom enligt 5 §, kan han efter omstän­dig­he­terna före­läg­gas vite, häm­tas eller häk­tas. häkt­ning i de fall som avses i första och andra styc­kena får ske endast om det finns syn­ner­liga skäl till det. har gäl­de­nä­ren över­trätt ett rese­för bud enligt 6 §, skall han dock häk­tas om det inte är uppen­bart att det är onö­digt. kost­na­den för hämt­ning eller häkt­ning beta­las av sta­ten. 10 § frå­gor om åtgär­der enligt 9 § eller om utdö­mande av före­lagt vite prö­vas av rät­ten på begä­ran av för­val­ta­ren eller till­syns­myn­dig­he­ten. innan rät­ten beslu­tar i en fråga som avses i denna para­graf, skall rät­ten ge den som avses med åtgär­den, för­val­ta­ren och till­syns­myn­dig­he­ten till fälle att yttra sig, om det lämp­li­gen kan ske och det inte är utan bety­delse. begärs någon häk­tad, skall rät­ten på yrkande för­ordna biträde åt honom, om det inte är uppen­bart att sådant inte behövs. biträ­det har rätt till ersätt­ning av sta­ten för arbete, tids­spil­lan och utlägg. rät­ten kan ålägga den som häkt­nings­yr­kan­det rik­tas mot att såsom för­lo­rande part helt eller del­vis ersätta sta­tens kost­na­der för biträ­det. ogil­las häkt­nings­yr­kan­det 1559 ¬ sfs 1987:672 och beror detta på att sökan­den inte har haft god­tag­bara skäl för yrka skall sökan­den ersätta sta­tens kost­na­der för biträ­det. .> 11 § rät­ten får hålla för­hand­ling för att pröva en fråga som avses i 10 §;t har häkt­ning begärts, skall för­hand­ling hål­las, om det inte är fara i dröjp mål. till för­hand­lingen skall till­syns­myn­dig­he­ten, för­val­ta­ren och, om m öj ligt, den som avses med åtgär­den kal­las. den sist­nämn­des kal­lelse skall del­ges. han får häm­tas till för­han dlingen, om det finns skäl till det. har han kal­lats till för­hand­lingen eller kan det antas att han har avvi­kit eller pä annat sätt hål­ler sig undan, hind­rar hans ute­varo inte att yrkan­det prö­vas. har rät­ten beslu­tat om häkt­ning av någon som inte var när­va­rande vid rät­ten, skall, så snart beslu­tet har verk­ställts, anmä­lan om detta göras hos rät­ten. när en sådan anmä­lan har gjorts, skall för­hand­ling i häktn ings­frå gan hål­las sna­rast och senast fyra dagar efter det att häkt­nings­be­slu­tet verk­ställ­des. rät­ten skall med högst två vec­kors mel­lan­rum hålla för­hand­ling för att pröva om den som är inta­gen i häkte fort­fa­rande skall vara häk­tad. finns det inte längre skäl för häkt­ning, skall rät­ten ome­del­bart för­ordna att den häk­tade skall fri­ges. ingen får under kon­kur­sen hål­las häk­tad längre t id än tre måna­der. 12 § om någon är häk­tad med stöd av 2 k ap. 12 §, skall rät­ten i sa mband med kon­kurs­be­slu­tet pröva om denne fort­fa­rande skall vara häk­tad. före lig­ger skäl till häkt­ning enligt 9 §, skall häkt­ningen bestå. vid tillämp­ning av 11 § qärde styc­ket inräk­nas även tid under vil­ken gäl­de­nä­ren hål­lits häk­tad med stöd av 2 kap. 12 §. 13 § om gäl­de­nä­ren är en juri­disk per­son, tilläm­pas 2 § första styc­ket, 6-8 §§ samt 9 § första, tredje och flärde styc­kena även på en sty­rel­se­leda mot, en verk­stäl­lande direk­tör, en bolags­man o ch en lik­vi­da­tor som ha r avgått eller ent­le­di­gats senare än ett år före den dag då kon­kur­san­sök­ning en kom in till tings rät­ten. ersätt­ning för instäl­lelse 14 § om gäl­de­nä­ren är i behov av det, är han berät­ti­gad till skä­lig ersätt­ning av kon­kurs­boet för resa och uppe­hälle inom lan det, när han till följd av bestäm­mel­serna i 2-5 §§ instäl­ler sig hos rät­ten eller någon annan stans. vad som har sagts nu gäl­ler även för en sådan per­son som avses i 13 §. har ett yrkande enligt 5 § andra styc­ket rik­tats mot någon annan ä n den som avses i 13 §, är han berät­ti­gad till skä­lig ersätt­ning av boet för instäl­lel se enligt 5 § tredje e ller fjärde styc­ket. beslut om ersätt­ning med­de­las av rät­ten. 7 kap. för­valt­ning och till­syn för­val­tare 1 § en för­val­tare skall ha den sär­skilda insikt och erfa­ren­het som u pp- jdra­get krä­ver, ha bor­ge­nä­rer­nas och till­syns­myn­dig­he­tens för­tro­ende samt även i övr igt vara lämp­lig för upp­dra­get. ¬ den som är anställd vid en dom­stol far inte vara för­val­tare. sfs 1987:672 2 § för­val­tare utses av rät­ten. rät­ten bestäm­mer också anta­let för­val­tare. flera än en för­val­tare får utses endast om det med hän­syn till boets omfatt­ning och beskaf­fen­het är behöv­ligt att för­valt­ningen delas eller att den hand­has ode­lad av flera. om boets för­valt­ning skall vara delad, skall en för­val­tare utses för varje del av för­valt­ningen. rät­ten bestäm­mer efter vilka grun­der del­ningen skall ske. 3 § innan rät­ten utser för­val­tare eller fat­tar beslut om att flera för­val­tare skall fin­nas, skall till­syns­myn­dig­he­ten höras. frå­gor om att utse flera för­val­tare eller att dela för­valt­ningen mel­lan flera för­val­tare tas upp på begä­ran av till­syns­myn­dig­he­ten, för­val­tare, en gransk­nings­man eller en bor­ge­när. till­syns­myn­dig­he­ten och för­val­ta­ren skall höras. rät­ten får, om det behövs, pröva frå­gan vid en för­hand­ling. till för­hand­lingen skall till­syns­myn­dig­he­ten, för­val­ta­ren och, om frå­gan har väckts av någon ann an, denne kal­las. 4 § om flera för­val­tare hand­har för­valt­ningen ode­lad, får de endast gemen­samt avhända boet någon rät­tig­het eller vidta en åtgärd som kan med­föra en för­plik­telse för boet. finns det två för­val­tare och kan de inte enas beträf­fande en åtgärd eller ett beslut som enligt denna lag ankom­mer på dem eller är för­val­tarna flera än två och finns det inte majo­ri­tet för en viss mening, skall den mening gälla som till­syns­myn­dig­he­ten biträ­der. ent­le­di­gande av för­val­tare m.m. 5 § om en för­val­tare begär att få avgå och visar skäl till det, skall rät­ten ent­le­diga honom. en för­val­tare som inte är lämp­lig eller av någon annan orsak bör skil­jas från upp­dra­get skall ent­le­di­gas av rät­ten. frå­gor om ent­le­di­gande tas upp på begä­ran av till­syns­myn­dig­he­ten, en gransk­nings­man, en bor­ge­när eller gäl­de­nä­ren. en för­val­tare får inte ent­le­di­gas utan att till­syns­myn­dig­he­ten har hörts. om någon annan än för­val­ta­ren själv har begärt att för­val­ta­ren skall ent­le­di­gas, skall rät­ten, om det inte av sär­skilda skäl är onö­digt, pröva frå­gan vid en för­hand­ling. till för­hand­lingen skall till­syns­myn­dig­he­ten, för­val­ta­ren och, om frå­gan har väckts av någon a nnan, denne kal­las. om det är av sär­skilt intresse att bor­ge­nä­rerna hörs, skall de kal­las till för­hand lingen genom kun­gö­relse. rät­ten får, om den fin­ner skäl till det, i avvak­tan på för­hand­lingen för­sätta en för­val­tare ur tjänst­gö­ring. innan det sker skall till­syns­myn­dig heten höras. om en för­val­tare för­sätts ur tjänst­gö­ring, kan rät­ten utse någon annan att under tiden full­göra hans ålig­gan­den. 6 § om en för­val­tare ent­le­di­gas, skall rät­ten genast utse en ny för­val­tare. första styc­ket gäl­ler inte om det finns flera för­val­tare och någon av dem ent­le­di­gas samt rät­ten, efter att ha hört till­syns­myn­dig­he­ten, fin­ner att det inte är nöd­vän­digt att utse någon annan i den ent­le­di­ga­des ställe. ¬ sfs 1987:672 råd­gi­vare och för­lik­nings­man ' • < 7 § om rät­ten av sär­skilda skäl fin­ner det behöv­ligt, får den, efter atthä hört till­syns­myn­dig­he­ten, upp­dra åt en lämp­lig per­son att vara råd­gi­vare å för­val­ta­ren vid för­valt­ningen av boet eller att som för­lik­nings­man biträda rät­ten med u tred­ning och för­lik­ning i en tvis­te­fråga som har upp­kor­ri­mit genom anmärk­ning mot en bevak­ning eller att full­göra båda des sa upp­gif ter. den som är anställd vid en dom­stol får inte vara råd­gi­vare eller för­lik nings­man. ' när upp­dra­get är slut­fört skall det genast anmä­las till rät­ten. sam­ti­digt skall en redo­gö­relse läm­nas för det arbete som upp­dra­get har med­fört. rät­ten skall åter­kalla upp­dra­get när anmä­lan har gjorts eller när d fet annars finns skäl till åter­kal­lelse. för­val­ta­rens all­männa ålig­gan­den m.m. 8 § det ålig­ger fö rval­ta­ren att ta till vara bor­ge­nä­rer­nas gemen­samma rätt och bästa samt vidta alla de åtgär­der som främ­jar en för­mån­lig och snabb avveck­ling av boet. första styc­ket hind­rar inte att för­val­ta­ren vid avveck­lingen av boet beak­tar vad som är ägnat att lång­sik­tigt främja sys­sel­sätt­ningen, om det kan ske utan att bor­ge­nä­re­mas rätt nämn­värt för­ringas. 9 § för­val­ta­ren är skyl­dig att på begä­ran lämna upp­lys­ningar om boet och dess för­valt­ning till r ätten, bor­ge­nä­rer, gransk­nings­män, gäl­de­nä­ren eller till­syns­myn­dig­he­ten. 10 § i vik­ti­gare frå­gor skall för­val­ta­ren höra till­syns­myn­dig­he­ten och sär­skilt berörda bor­ge­nä­rer, om det inte före­lig­ger hin­der mot det. för­val taren skall i sådana frå­gor höra även gäl­de­nä­ren, om det lämp­li­gen kan ske. 11 § om för­val­ta­ren fin­ner det nöd­vän­digt, far han anlita ett sak­kun­nigt biträde för viss för­valt­nings­åt­gärd. 12 § för­val­ta­ren skall sna­rast ta hand om gäl­de­nä­rens bo med de böc­ker och andra hand­lingar som rör boet. om gäl­de­nä­ren är eller under det senaste året före kon­kur­san­sök­ningen har varit bok­fö­rings­skyl­dig, ska ll för­val­ta­ren i det omhän­der­tagna räken­skaps­ma­te­ri­a­let på lämp­ligt sätt ange dagen för omhän­der­ta­gan­det. den som på upp­drag av gäl­de­nä­ren har upp­rät­tat räken­skaps­ma­te­rial rörande gäl­de­nä­rens bo är skyl­dig att lämna ut mate­ri­a­let till för­val­ta­ren i gäl­de­nä­rens kon­kurs. 13 § för­val­ta­ren skall upp­rätta en boupp­teck­ning. i denna skall boets till­gångar tas upp till nog­grant upp­skat­tade vär­den. beträf­fande skul­der na skall det anges i vad mån de avser lön eller pen­sion. boupp­teck­ningen skall vidare inne­hålla upp­gift om varje bor­ge­närs namn och post­a­dress samt om de böc­ker och hand­lingar som avses i 12 §. boupp­teck­ningen skall av för­val­ta­ren ges in till rät­ten och till­syns­myn dig­he­ten så snart som möj­ligt och senast en vecka före edgångs sammanträ-​​ 1562 det. ,0, ¬ har en av gäl­de­nä­ren under­skri­ven boupp­teck­ning förut getts in till sfs 1987:672 rät­ten, behö­ver någon ny boupp­teck­ning inte upp­rät­tas, om för­val­ta­ren anser att denna är till­för­lit­lig. i så fall skall han sna­rast anmäla det till rät­ten och till­syns­myn­dig­he­ten. skall bevak­nings­för­fa­rande äga rum och har någon boupp­teck­ning ännu inte getts in till rät­ten, skall för­val­ta­ren så snart som möj­ligt och senast en vecka från beslu­tet om bevak­nings­för­fa­ran­det skicka en för­teck­ning över bor­ge­nä­rerna med upp­gift om varje bor­ge­närs post­a­dress till rät­ten och till­syns­myn­dig­he­ten. i e tt bank­ak­tie­bo­lags, en spar­banks eller en cen­tral för­e­nings­banks kon­kurs skall till boupp­teck­ningen eller bor­ge­närs­för­teck ningen bifo­gas upp­gift om i nsätt­nings­bor­ge­nä­rerna och deras ford­ringsbe lopp med upp­lu­pen ränta. 14 § för­val­ta­ren får, om det behövs, begära handräck­ning av kro­no­fog demyn­dig­he­ten för att kunna omhän­derta eller annars få till­gång till gälde-​​ närens bo med de böc­ker och andra hand­lingar som rör boet. det­samma gäl­ler sådant räken­skaps­ma­te­rial som avses i 12 § a ndra styc­ket. krono fog­de­myn­dig­he­ten får då genom­söka hus, rum eller för­va­rings­stäl­len och, om till­träde behövs till något utrymme som är till­slu­tet, låta öppna lås eller ta sig in på annat sätt. kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten får även i övrigt använda tvång i den mån d et behövs för det avsedda ända­må­let och det kan anses befo­gat med hän­syn till omstän­dig­he­terna. våld mot per­son får dock bru­kas endast om kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten möter mot­stånd och i den mån det med hän­syn till ändam ålet med ingri­pan­det kan anses för­svar­ligt. i fråga om över­kla­gande av kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut eller åtgärd enligt första styc­ket tilläm­pas bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om talan mot utmät­ning i all­män­het. 15 § för­val­ta­ren skall sna­rast upp­rätta en skrift­lig berät­telse om boets till­stånd och om orsa­kerna till gäl­de­nä­rens obe­stånd, såvitt de har kun­nat utrö­nas, och om möj­ligt ange vid vil­ken tid­punkt obe­stån­det kan antas ha inträtt. berät­tel­sen skall vidare inne­hålla 1. en över­sikt över till­gångar och skul­der av olika slag, 2. en upp­gift om hu ruvida det har före­kom­mit något sådant för­hål­lande som kan för­an­leda åter­vin­ning till kon­kurs­boet, 3. en upp­gift om huruvida det finns skä­lig anled­ning att anta att någon enligt bestäm­mel­serna i aktie­bo­lags­la­gen (1975: 1385) eller lagen (1987:667) om eko­no­miska för­e­ningar är skyl­dig att åter­bära olov­lig vinst utdel­ning eller annan olov­lig utbe­tal­ning eller att enligt dessa lagar eller lagen (1980:11 02) om han­dels­bo­lag och enkla bolag utge ska­de­stånd till aktie­bo­lag, eko­no­misk för­e­ning eller han­dels­bo­lag, 4. en upp­gift i före­kom­mande fall om vid vil­ken tid­punkt skyl­dig­het enligt 13 kap. 2 § aktie­bo­lags lagen att upp­rätta sär­skild balans­räk­ning kan antas ha inträtt, om denna tid­punkt kan utrö­nas, 5. en upp­gift i före­kom­mande fall om att miss­tanke om brott som avses i 11 kap. brotts­bal­ken eller om sådant för­fa­rande som kan för­an­leda närings för­bud enligt 2 § lagen (1986:436) om närings­för­bud har anmälts till åklaga ren, 6. en upp­gift om vil­ket bol­c­fö­rings­sy­stem en gäl­de­när som är eller under 1563 f ¬ sfs 1987:672 det senaste året före kon­kur­san­sök­ningen har varit bok­fö­rings­skyl­dig'hklr tilläm­pat och hur bok­fö­rings­skyl­dig­he­ten har full­gjorts. i berät­tel­sen skall sna­rast och senast sex måna­der från kon­kurs­be­slu­tét skic­kas till rät­ten, till­syns­myn­dig­he­ten och varje bor­ge­när som begärd^. när det finns sär­skilda omstän­dig­he­ter får rät­ten medge anstånd med avläm­nan­det av berät­tel­sen. har gäl­de­nä­ren varit bok­fö­rings­skyl­dig, skall den av gäl­de­nä­ren senast upp­gjorda balans­räk­ningen bifo­gas berät­tel­sen. 16 § om för­val­ta­ren fin­ner att gäl­de­nä­ren kan miss­tän­kas för något brott som avses i 11 kap. brotts­bal­ken, skall han ome­del­bart under­rätta all­män åkla­gare om det och ange grun­den för miss­tan­ken. det­samma gäl­ler om gäl­de­nä­ren har dri­vit närings­verk­sam­het och det under kon­kurs­för­valt ningen kom­mer fram att gäl­de­nä­ren kan miss­tän­kas för något annat brot t av inte ringa beskaf­fen­het som har sam­band med verk­sam­he­ten. kan det miss­tän­kas att gäl­de­nä­ren eller, om denne är en juri­disk per­son, någon såd an före­trä­dare som avses i 4 § lagen (1986:436) om närings­för bud har för­fa­rit på ett sådant sätt att närings­för­bud kan komma i fråga , skall för­val­ta­ren ome­del­bart under­rätta åkla­ga­ren om detta och ange grun den för miss­tan­ken. 17 § för­val­ta­ren skall till sin slut­re­do­vis­ning bifoga en redo­gö­relse för de åtgär­der som han har vid­ta­git för att efter­forska sådan brotts­lig gär­ning som avses i 16 § första styc­ket och sådant för­fa­rande som avses i an dra styc­ket samma para­graf samt resul­ta­tet av dessa efter­forsk­ningar. för­val­ta­rens medels­för­valt­ning m.m. 18 § pengar som fly­ter in under för­valt­ningen av ett kon­kursbo skall sna­rast göras rän­te­bä­rande genom insätt­ning på boets räk­ning i bank. detta behö­ver dock inte ske i den mån med­len behövs till betal­nin g av löpande utgif­ter. även sedan kon­kur­sen har avslu­tats skall för­val­ta­ren ha boets medel insatta i bank mot ränta till dess med­len beta­las ut enligt 11 kap. förv alta ren skall under­rätta till­syns­myn­dig­he­ten om i vil­ken bank med­len står inne. 19 § för­val­ta­ren skall, oav­sett vad som gäl­ler i fråga om bok­fö­rings­skyl dig­het för gäl­de­nä­ren, löpande bok­föra in- och utbe­tal­ningar, om inte god redo­vis­nings­sed krä­ver att bok­fö­ringen sker på något annat sätt. för­val­ta­ren skall bevara räken­skaps­ma­te­ri­a­let under minst tio år från utgången av det kalen­derår då kon­kur­sen avslu­ta­des. 1 övrigt tilläm­pas 22 § bok­fö­rings lagen (1976: 125). första styc­ket med­för inte någon inskränk­ning i den bok­för ings­skyl­dig het som kan vara sär­skilt före­skri­ven för att möj­lig­göra kon­troll över vi ss verk­sam­het. beträf­fande skyl­dig­het att söija för under­lag för deklarations-​​ och upp gifts­skyl­dig­het och för kon­troll därav finns sär­skilda bestäm­mel­ser. 20 § om kon­kur­sen inte är avslu­tad då sex måna­der har för­flu­tit efte r edgångs­sam­man­trä­det, skall för­val­ta­ren inom en månad där­ef­ter till ti ll- ]5f34 syns­myn­dig­he­ten avlämna en berät­telse, i vil­ken alla de åtgär­der som har ¬ vid­ta­gits för att avsluta kon­kur­sen skall anges nog­grant. berät­tel­sen skall sfs 1987:672 inne­hålla upp­gif­ter om in- och utbe­tal­ningar under den gångna peri­o­den eller en kro­no­lo­gisk och sys­te­ma­tisk sam­man­ställ­ning av boets affärs­hän del­ser. har pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall till berät­tel­sen bifo­gas en av ban­ken bestyrkt upp­gift på de insätt­ningar och uttag som har före­kom­mit. senare under kon­kur­sen skall för­val­ta­ren inom en månad från utgången av varje sex­må­na­ders­pe­riod avge en sådan berät­telse som sägs i första styc­ket för den senaste peri­o­den. denna skall även inne­hålla full­stän­diga upp­lys­ningar om orsa­kerna till att kon­kur­sen inte har avslu­tats. för­val­ta­ren skall sna­rast skicka en kopia av berät­tel­sen till rät­ten. 21 § också sedan kon­kur­sen har avslu­tats skall för­val­ta­ren, så länge boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av varje kalen­derår till till­syns­myn­dig­he­ten lämna sådana upp­gif­ter som sägs i 20 § första styc­ket andra och tredje mening­arna. när några medel inte längre finns att lyfta, skall för­val­ta­ren anmäla det till myn­dig­he­ten. 22 § om det vid kon­kur­sens avslu­tande finns några hin­der mot att de böc­ker och a ndra hand­lingar rörande boet som för­val­ta­ren har tagit hand om åter­ställs till gäl­de­nä­ren, skall de över­läm­nas till till­syns­myn­dig­he­ten, om inte för­val­ta­ren anser att han bör bevara dem. hand­ling­arna skall beva­ras i enlig­het med vad som i varje sär­skilt fall gäl­ler om arki­ve­ring. redo­vis­ning av medel till tredje man 23 § sär­skilda bestäm­mel­ser finns om en kom­mit­tents rätt att, när gälde nären såsom kom­mis­sio­när för kom­mit­ten­tens räk­ning i eget namn har ingått avtal, mot tredje man göra gäl­lande ford­rings­rätt på grund av avta­let. det­samma är fal­let i fråga om en kom­mit­tents rätt till redo­vis­ning för sådana belopp som flu­tit in till kom­mis­sio­nä­rens kon­kursbo för sålt gods. om gäl­de­nä­ren i något annat fall före kon­kurs­be­slu­tet har sålt någon annans egen­dom, har den vars egen­dom sålts rätt att, om betal­ningen helt eller del­vis flu­tit in till kon­kurs­boet efter kon­kurs­be­slu­tet, av för­val­ta­ren få redo­vis­ning för vad som har flu­tit in. i den mån betal­ningen inte har erlagts av köpa­ren har han dess­utom rätt att själv göra ford­rings­rät­ten gäl­lande gente­mot köpa­ren, om inte köpa­rens rätt där­i­ge­nom skulle åsi­do­sät­tas. vad som har sagts nu om rätt att få redo­vis­ning av för­val­ta­ren skall också gälla om det i något annat fall till k onkurs­boet fly­ter in medel för vilka gäl­de­nä­ren skulle haft skyl­dig­het att redo­visa till annan. 24 § om gäl­de­nä­ren vid kon­kurs­be­slu­tet inne­hade redo­vis­nings­me­del som skall vara för­be­hållna någon annan, skall för­val­ta­ren ta hand om med­len och sedan redo­visa dem till­sam­mans med den ränta som har upp­lu­pit från dagen för kon­kurs­be­slu­tet. när det gäl­ler att fast­ställa vad som sålunda skall till­komma en redo­vis­nings­bor­ge­när, den­nes rätt i övrigt i kon­kur­sen samt skyl­dig­he­ten att svara för kost­nad med anled­ning av för­fa­ran­det, tilläm­pas vad som i denna lag sägs om bor­ge­när som till säker­het för sin ford­ran har panträtt. ansva­ret för sådan kost­nad skall dock vila på redo­vis­nings­bor­ge­nä­ren endast i den mån boet annars inte läm­nar till­gång till betal­ning av kost­na­den. i555 ¬ sfs 1987; 672 till­sy­nen över för­valt­ningen 25 § rege­ringen utser vissa kro­no­fog­de­myn­dig­he­ter att vara till­syns myn­dig­he­ter. ' en lao­no­fog­de­myn­dig­het som är till­syns­myn­dig­het får, enligt före­skrifr ter som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm mer, för­ordna en annan kro­no­fog­de­myn­dig­het att hand­lägga till­syns­upp­gift i kon­kur­sen. 26 § i fråga om jäv mot en tjäns­te­man vid till­syns­myn­dig­he­ten gäl­ler utö­ver vad som föl­jer av 11 § för­valt­nings­la­gen (1986:223) att den som i all­mänt mål har tagit befatt­ning med indriv­ning av en ford­ran som gör s gäl­lande i konk ursen inte får full­göra någon till­syns­upp­gift i kon­kur­sen. 27 § till­syns­myn­dig­he­ten skall över­vaka att för­valt­ningen bedrivs på ett ända­måls­en­ligt sätt i över­ens­stäm­melse med denna lag och andra för­fatt ningar. den skall då sär­skilt se till att avveck­lingen av kon­kur­sen inte för­dröjs i onö­dan. myn­dig­he­ten får, när den fin­ner det lämp­ligt, inven­tera kon­kurs­bo­ets kassa och övriga till­gångar samt begära redo­vis­ning av för­val­ta­ren. om sär­skilda omstän­dig­he­ter moti­ve­rar det, får myn­dig­he­ten utse en eller flera revi­so­rer för gransk­ning av boets räken­ska­per och för­valt­ningen i övr igt. 28 § till­syns­myn­dig­he­ten skall ha till­gång till de böc­ker och andra hand lingar som rör boet. till­syns­myn­dig­he­ten är skyl­dig att på begä­ran lämna upp­lys­ningar om boet och dess för­valt­ning till rät­ten, bor­ge­nä­rer, gransk­nings­män eller gäl­de­nä­ren. 29 § till­syns­myn­dig­he­tens beslut enligt denna lag får inte över­kla­gas i andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §. gransk­nings­man 30 § om en bor­ge­när begär det, skall rät­ten för­ordna en gransk­nings­man att med de befo­gen­he­ter som anges i de nna lag över­vaka för­valt­ningen på bor­ge­nä­rens väg­nar. till gransk­nings­man skall utses den som bor­ge­nä­ren före­slår, om han är lämp­lig. gransk­nings­man­nen skall ha till­gång till de böc­ker och andra hand­lingar som rör boet. om bor­ge­nä­ren begär det, skall även en ersät­tare för gransk­nings man­nen utses. bestäm­mel­serna om gransk­nings­man gäl­ler även för ersät taren. gransk­nings­man­nen skall ent­le­di­gas om han eller bor­ge­nä­ren gör fram ställ­ning om det eller om han visar sig inte vara lämp­lig. ersätt­ningen till gransk­nings­man­nen skall beta­las av bor­ge­nä­ren. 1566 ¬ 8 kap. för­säu­ning av egen­dom sfs 1987; 672 inle­dande bestäm­mel­ser 1 § boets egen­dom skall säl­jas så snart det lämp­li­gen kan ske, om inte något annat föl­jer av bestäm­mel­serna i 2-5 §§, 6 § andra styc­ket, 8 § andra styc­ket, 14 § samt 12 kap. 1 § tredje styc­ket. 2 § har gäl­de­nä­ren dri­vit en rörelse, får för­val­ta­ren, om det lag­li­gen kan ske, fort­sätta rörel­sen för kon­kurs­bo­ets räk­ning i den mån det är ända­måls enligt. det­samma gäl­ler om för­val­ta­ren sedan rörel­sen har lagts ned vill åter­uppta denna. rörel­sen får dock fort­sät­tas längre tid än ett år från edgångs­sam­man­trä­det endast om det finns sär­skilda skäl för det. 3 § har gäl­de­nä­ren över­kla­gat kon­kurs­be­slu­tet, får inte mot hans vilja någon egen­dom i boet säl­jas för­rän hov­rät­ten har prö­vat besvä­ren. första styc­ket utgör inte hin­der mot 1. sådan för­sälj­ning som för­an­leds av bestäm­mel­serna i 3 kap. 7 och 8 §§ samt 2 och 10 §§ i detta kapi­tel, 2. för­sälj­ning av sådan lös egen­dom som är utsatt för för­skäm­ning eller snar för­stö­relse eller has­tigt fal­ler i värde eller krä­ver allt­för kost­sam vård, 3. för­sälj­ning i annat fall av lös egen­dom, i den mån medel annars skulle sak­nas till betal­ning av utgif­ter för boet. 4 § om gäl­de­nä­ren ger in ett ackords­för­slag, får egen­do­men i boe t inte säl­jas innan ack ords­frå­gan har avgjorts. vad som nu h ar sagts utgör inte hin­der mot en för­sälj­ning om 1. den är för­en­lig med ackords­för­sla­get, 2. den för­an­leds av skäl som sägs i 3 § andra styc­ket 1 och 2, 3. den behövs för ända­mål som anges i 12 kap. 24 § eller 4. det finns andra sär­skilda skäl. 5 § om en inteck­nings­ha­vare eller någon annan bor­ge­när som för sin ford­ran har för­måns­rätt i viss egen­dom yrkar att den egen­do­men skall säl­jas genom för­val­ta­rens försorg och om hans rätt till betal­ning ur egendo men har läm­nats obe­stridd eller fast­ställts genom ett laga­kraft­vun­net avgö rande, far för­sälj­ning av egen­do­men inte upp­skju­tas. detta gäl­ler dock inte i fråga om egen­dom som behövs för en rörelse under tid då denna fort­sätts med stöd av 2 § och inte hel­ler om för­val­ta­ren anser att anstånd är nöd­vän digt för att för­hindra att kon­kurs­boet till­fo­gas avse­värd för­lust eller att genom­fö­ran­det av ett ackord väsent­ligt för­svå­ras samt anstånd inte är oskä­ligt mot bor­ge­nä­ren. för­sälj­ning av fast egen­dom 6 § om fast egen­dom finns i boet, får för­val­ta­ren begära att den säljs exe­ku­tivt. egen­do­men får också säl­jas på annat sätt, om för­val­ta­ren anser att det är för­del­ak­ti­gare för boet. haren exe­ku­tiv auk­tion hål­lits på fast egen­dom som hör till boet utan att någon för­sälj­ning har kom­mit till stånd, behö­ver för­val­ta­ren inte vidta ytter­li­gare åtgär­der för egen­do­mens för­sälj­ning. har någon exe­ku­tiv auk tion inte ägt rum men finns det anled­ning att anta att en sådan auk­tion inte , 1jd/ ¬ sfs 1987:672 kom­mer att leda till för­sälj­ning, behö­ver för­val­ta­ren inte vidta nag^h åtgärd för att sälja egen­do­men, om sam­tycke till de t har läm­nats av idé bor­ge­nä­rer som i kon­kur­sen kan göra gäl­lande ford­ringar som skall utgå med sär­skild för­måns­rätt ur egen­do­men. har en exe­ku­tiv auk­tion bli­vit utlyst på boets fasta egen­dom, skall för­val­ta­ren före bevak­nings­sam­man­trä­det avlämna den behåll­ning som under kon­kur­sen upp­kom­mit av egen­do­men. behåll­ning som inte avläm nas före bevak­nings­sam­man­trä­det skall, om egen­do­men säljs, avläm­nas före till­trä­des­da­gen och i annat fall innan utdel­ning sker i kon­kur­sen. för­val­ta­ren skall även senast vid bevak­nings­sam­man­trä­det anmäla ar vode, andra kost­na­der och sådana ford­ringar som kan göras gäl­lande i kon­kur­sen och som bör beak­tas vid för­sälj­ning av egen­do­men. när för­val taren gör en anmä­lan på en bor­ge­närs väg­nar, skall han skrift­li­gen und er rätta denne om det. för­sälj­ning av lös egen­dom 1 § för­sälj­ning av lös egen­dom som inte sker genom fort­sät­tande av gäl­de­nä­rens rörelse skall ske på auk­tion eller på annat sätt efter vad för­val­ta­ren anser vara mest för­del­ak­tigt för boet. lös egen­dom i vil­ken en bor­ge­när har panträtt eller någon annan sär skild fö rmåns­rätt får inte utan hans sam­tycke säl­jas på annat sätt än på auk­tion, om hans rätt är bero­ende av för­sälj­ningen. även om sam­tycke inte läm­nas, får egen­do­men säl­jas på annat sätt än på auk­tion, om det är san­no­likt att högre pris upp­nås där­i­ge­nom och om till­syns­myn­dig­he­ten med­ger det. sam­tycke enligt andra styc­ket krävs inte när för­val­ta­ren genom fond- kom­mis­sio­när säl­jer vär­de­pap­per, note­rat på fond­börs eller på sådan mark­nad som avses i 2 § andra styc­ket lagen (1979:749) om stockh olms fond­börs, till gäl­lande börs- eller mark­nads­pris eller när det är fråga om för­sälj­ning av lös egen­dom genom f ort­sät­tande av gäl­de­nä­rens rörelse. 8 § när ett far­tyg som inte är infört i skepps­re­gist­ret eller i mot­sva­rande utländska regis­ter, ett luft­far­tyg som inte är regi­stre­rat, gods i far­tyg eller gods i luft­far­tyg skall säl­jas, får för­val­ta­ren, om egen­do­men finns ino m lan­det, begära att den säljs exe­ku­tivt. upp­kom­mer fråga om att sälja ett regi­stre­rat skepp, ett regi­stre­rat luft far­tyg eller inteck­nade reserv­de­lar till luft­far­tyg och finns egen­do­men inom lan­det, tilläm­pas 6 § första och andra styc­kena. skall gäl­de­nä­rens rätt till andel i inteck­ning som belas­tar hans luft­far­tyg eller reserv­de­lar till luft­far­tyg säl­jas, skall för­val­ta­ren före för­sälj­ningen skaffa en sär­skild inteck­nings­hand­ling på det belopp som till­kom­mer gälde-​​ nären, om det inte finns laga hin­der mot det. skall en inteck­nings­hand­ling som inne­has av gäl­de­nä­ren och för vil­ken han är per­son­li­gen ansva­rig säl­jas, är för­val­ta­ren skyl­dig att, om inte gäl­de­nä­ren med­ger att hand­lingen får säl­jas med bibe­hål­len ansva­rig­het, förse hand­lingen med en påskrift som befriar gäl­de­nä­ren från ansva­rig­het. något med­gi­vande av gäl­de­nä­ren krävs dock inte, om denne har avvi­kit eller på något annat sätt hål­ler sig undan. med far­tyg lik­ställs i den na lag ett far­tyg under bygg­nad. vad som sägs i55f^ om skepps­re­gist­ret skall då i stäl­let gälla skepps­bygg­nads­re­gist­ret. ¬ 9 § bestäm­mel­serna i 6 § fjärde styc­ket tilläm­pas även när lös egen­dom sfs 1987:672 som till­hör gäl­de­nä­ren skall säl­jas exe­ku­tivt under kon­kur­sen. i ett sådant fall skall för­val­ta­ren dess­utom, i den mån det behövs, i ären­det föra talan för de bor­ge­nä­rer som har för­måns­rätt enligt 10 § för­måns­rättsla­gen (1970:979) och skrift­li­gen under­rätta sådan bor­ge­när om ett yrkande som han fram­stäl­ler på den­nes väg­nar. 10 § en bor­ge­när som inne­har lös egen­dom med hand­panträtt får själv ombe­sö­ija att egen­do­men säljs på auk­tion eller, när det är fråga om vär­de­pap­per som är note­rat på fond­börs eller på sådan mark­nad som avses i 2§ andra styc­ket lagen (1979:749) om stock­holms fond­börs, genom fond­kom­mis­sio­när till gäl­lande börs- eller mark­nads­pris. en sådan för­sälj ning får dock inte utan för­val­ta­rens sam­tycke äga rum tidi­gare än fyra vec­kor efter edgångs­sam­man­trä­det. bor­ge­nä­ren skall minst en vecka in nan han vid­tar åtgärd för egen­do­mens för­sälj­ning ge för­val­ta­ren till­fälle att lösa in egen­do­men. om det är fråga om ett far­tyg eller gods i far­tyg eller i luft­far­tyg eller inteck­nade reserv­de­lar till luft­far­tyg, skall egen­do­men säl­jas exe­ku­tivt. bor­ge­nä­ren skall minst tre vec­kor i för­väg under­rätta för­val­ta­ren om tid och plats för en auk­tion som inte hålls i exe­ku­tiv ord­ning. har egen­do­men sålts på annat sätt än exe­ku­tivt, skall bor­ge­nä­ren för för­val­ta­ren redo­visa vad som har flu­tit in. vill inte bor­ge­nä­ren själv sälja egen­do­men, får för­val­ta­ren ombe­sö­ija för­sälj­ningen. en inteck­ning i luft­far­tyg eller i reserv­de­lar till luft­far­tyg som har läm­nats som pant av den inteck­nade egen­do­mens ägare får dock inte säl­jas av för­val­ta­ren. han får bara låta sälja den rätt till andel i inteck­ningen som enligt vad som är sär­skilt före­skri­vet kan till­komma gäl­de­nä­ren. kun­gö­rande av auk­tion i vissa fall 11 § om kon­kurs­bo­ets egen­dom skall säl­jas på auk­tion genom för­valta rens försorg, skall han låta kun­göra auk­tio­nen på det sätt och inom den tid som före­skrivs för kun­gö­rande av exe­ku­tiv auk­tion på sådan egen­dom som det är fråga om. kun­gö­rel­sen behö­ver dock inte i något fall infö­ras i post- och inri­kes tid­ningar. första styc­ket tilläm­pas också beträf­fande en auk­tion som enligt 10 § ombe­sörjs av en b orge­när. 12 § för­val­ta­ren får kun­göra en av honom utsatt auk­tion i mindre ut sträck­ning än som föl­jer av 11 § för sta styc­ket, om han anser att det är till­räck­ligt. detta gäl­ler dock inte i fråga om ku ngö­rande av 1. auk­tion på fast egen­dom, regi­stre­rat skepp, regi­stre­rat luft­far­tyg eller inteck­nade reserv­de­lar till luft­far­tyg, om inte gäl­de­nä­ren sam­tyc­ker till det, 2. auk­tion på någon annan lös egen­dom i vil­ken en bor­ge­när h ar panträtt eller någon annan sär­skild för­måns­rätt, om inte bor­ge­nä­ren sam­tyc­ker till det. sådant sam­tycke av gäl­de­nä­ren som sägs i första styc­ket 1 krä vs inte, om gäl­de­nä­ren har avvi­kit eller på något annat sätt hål­ler sig undan. 1569 50-​sfs 1987 ¬ sfs 1987:672 13 § för­val­ta­ren bör i god tid f öre en av honom utsatt auk­tion på;'16's' j egen­dom sär­skilt under­rätta vaije känd bor­ge­när som har panträtt eller någon annan sär­skild för­måns­rätt i egen­do­men om auk­tio­nen. fii indriv­ning av ford­ringar 14 § för­val­ta­ren skall så snart det lämp­li­gen kan ske vidta åtgär­der för att driva in ute­stå­ende ford­ringar. kan en ford­ran inte dri­vas in inom rim­lig tid, får den säl­jas som annan lös egen­dom. 9 kap. bevaknings-​​ och anmärk­nings­för­fa­ran­det bevak­ning 1 § rät­ten far efter fram­ställ­ning från för­val­ta­ren besluta att bevaknings-​​ för­fa­rande skall äga rum i kon­kur­sen. bevak­ning bör äga rum, om ford­ring ar utan för­måns­rätt kan antas erhålla utdel­ning i kon­kur­sen. 2 § beslu­tar rät­ten att bevak­nings­för­fa­rande skall äga rum, skall rät­ten bestämma inom vil­ken tid bevak­ning skall ske. tiden för bevak­ning skall utgöra minst fyra och högst tio vec­kor från dagen för beslu­tet att anordna bevak­nings­för­fa­ran­det. 3 § rät­ten skall genast kun­göra vad som har beslu­tats enligt 1 och 2 §§. 4 § en bor­ge­när skall inom den tid som har bestämts för bevak­ning av ford­ringar skrift­li­gen hos rät­ten anmäla sin ford­ran och den för­måns­rätt han vill göra gäl­lande. undan­tag från denna skyl­dig­het föl­jer dock av 4 kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra st ycket samt 5 § i detta kapi­tel. att en ford­ran som omfat­tas av lagen (1970:741) om stat­lig löneg aranti vid kon­kurs i vissa fall beva kas genom för­val­ta­ren föl­jer av den lagen. 5 § en bor­ge­när som till säker­het för sin ford­ran har panträtt i fast eller lös egen­dom behö­ver inte bevaka ford­ringen för att få rätt till betal­ning ur den pant­satta egen­do­men. en bor­ge­när som har en ford­ran hos ett bank­ak­tie­bo­lag, en spar­bank eller en cen­tral för­e­nings­bank på grund av en insätt­ning på räk­ning behö ver inte bevaka sin ford­ran i kre­di­tin­sti­tu­tets kon­kurs, om upp­gift om ford­ringen har läm­nats enligt 7 kap. 13 § fjärde st ycket. 6 § i bevak­nings­in­la­gan skall ford­ring­ens belopp anges, om det är möj ligt. grun­den för ford­ringen skall framgå tyd­ligt. om för­måns­rätt yrkas, skall bor­ge­nä­ren också tyd­ligt ange grun­den för den. inla­gan skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av bor­ge­nä­ren eller bor­ge­nä­rens ombud. vid bevak­nings­in­la­gan skall bor­ge­nä­ren i ori­gi­nal eller bestyrkt kopia bifoga de hand­lingar som han vill åbe­ropa till stöd för sitt anspråk. bevak­nings­in­la­gan och de hand­lingar som har bifo­gats denna skall ges in i två exem­plar. 7 § genast efter bevak­nings­ti­dens utgång skall rät­ten över­lämna det ena exem­pla­ret av de inkomna bevak­nings­hand­ling­arna till för­val­ta­ren. 1570 för­val­ta­ren skall skynd­samt upp­rätta en för­teck­ning över de ford­ringar ¬ söm har beva­kats. för vaije ford­ran anges dess belopp och, om förmåns-​​ sfs 1987:672 rätt har yrkats, den åbe­ro­pade grun­den där­för samt den plats i för­måns rätts­ord­ningen som ford­ringen får enligt bor­ge­nä­rens yrkande. kopior av för­teck­ningen skall skic­kas till rät­ten och till­syns­myn­dig­he­ten. anmärk­ning 8 § när rät­ten beslu­tar att bevak­ning skall äga rum, skall rät­ten samti digt, efter sam­råd med för­val­ta­ren, bestämma 1. den tid inom vil­ken anmärk­ningar får fram­stäl­las mot bevak­ning­arna, 2. var de till för­val­ta­ren över­läm­nade bevak­nings­hand­ling­ama skall hål las till­gäng­liga för gransk­ning, 3. tid­punk­ten för det för­lik­nings­sam­man­träde som skall hål­las inför rät­ten om anmärk­ningar fram­ställs. om det visar sig vara lämp­li­gare, far ett beslut enligt första styc­ket fat­tas senare, dock senast vid bevak­nings­ti­dens utgång. anmärk­nings­ti­den skall bestäm­mas så att den utgör minst två och högst fyra vec­kor räk­nat från bevak­nings­ti­dens utgång. om det behövs med hän­syn till förh ållan­dena i kon­kur­sen, får en längre anmärk­nings­tid fast stäl­las. för­lik­nings­sam­man­trä­det far inte hål­las tidi­gare än två eller senare än fyra vec­kor från utgången av anmärk­nings­ti­den. under­rät­tel­ser om vad rät­ten har bestämt enligt denna para­graf skall till­stäl­las för­val­ta­ren, till­syns­myn­dig­he­ten, gäl­de­nä­ren samt de bor­ge­nä­rer som har beva­kat ford­ringar i kon­kur­sen. 9 § för­val­ta­ren skall granska bevak­nings­hand­ling­arna och, om han fin­ner anled­ning till anmärk­ning mot något yrkande om betalnings-​​ eller för­måns­rätt, skrift­li­gen anmäla det till rät­ten inom den tid som har be stämts enligt 8 § första styc­ket 1. i anmärk­nings­skrif­ten skall grun­den för anmärk­ningen anges tyd­ligt. skrif­ten skall vara egen­hän­digt under­teck­nad av för­val­ta­ren eller den­nes ombud. även en bor­ge­när som har beva­kat en ford­ran i kon­kur­sen och gäl­denä ren får fram­ställa anmärk­ning mot en bevak­ning. en sådan anmärk­ning skall fram­stäl­las inom den tid och på det sätt som anges i första styc­ket. anmärk­nings­skrif­ten och de hand­lingar som åbe­ro­pas till s töd för an märk­ningen skall ges in i tv å exem­plar. 10 § om en anmärk­ning görs av någon av dem som har rätt till det, gäl­ler den också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärk­ningen. 11 § den som har rätt att fram­ställa anmärk­ning mot en bevak­ning får efter anmärk­nings­ti­dens utgång till stöd för en gjord anmärk­ning åbe­ropa även en annan omstän­dig­het än sådan som har angetts i anmärk­nings­skrif ten. efter för­lik­nings­sam­man­trä­det får dock en ny omstän­dig­het som inne bär att grun­den för anmärk­ningen änd­ras åbe­ro­pas endast om omstän­dig heten var­ken var eller borde ha varit känd för den anmärk­nings­be­rät­ti­gade eller om det i övrigt finns särsk ilda skäl för att ändå tillåta att omstän­dighe ten åbe­ro­pas. om en ny om stän­dig­het åbe­ro­pas i ett annat sam­man­hang än vid för­lik nings­sam­man­trä­det eller vid en för­hand­ling, gäl­ler i fråga om for­men för åbe­ro­pan­det vad som före­skrivs om anmärk­ning i 9 § förs ta styc­ket. 1571 ¬ sfs 1987:672 12 § en bor­ge­när får den betalnings-​​ och för­måns­rätt som han hartfkäff sin bevak­ning, om det inte på rätt sätt och i rätt tid har fram­ställtsmå­gön anmärk­ning mot den. att anmärk­ning inte har fram­ställts hind­rar dock inte att talan om åter­vin­ning väcks vid dom­stol. . har ett yrkande om för­måns­rätt läm­nats utan anmärk­ning, får det inte gå ut över dem som enligt lag har före­träde till betal­ning ur viss egen­dom. ett yrkande om för­måns­rätt som inte avser någon i lag före­skri­ven för­måns­rätt är utan ver­kan, även om någon anmärk­ning inte har fram­ställts mot yrkan det. tvist angå­ende en beva­kad ford­ran 13 § tvis­te­frå­gor som har upp­kom­mit genom fram­ställda anmärk­ningar och som inte har för­likts skall hand­läg­gas vid ett för­lik­nings­sam­man­träde inför rät­ten. vid detta får för­val­ta­ren, bor­ge­nä­rerna och gäl­de­nä­ren föra talan. till sam­man­trä­det skall för­val­ta­ren, de bor­ge­nä­rer mot vars beva k ningar anmärk­ningar rik­tats och de som fram­ställt anmärk­ning­arna kal­las. för­val­ta­ren skall när­vara vid sam­man­trä­det. att han ute­blir hind­rar dock inte att sam­man­trä­det genom­förs. till­syns­myn­dig­he­ten har rätt att delta vid sam­man­trä­det. rät­ten skall vid sam­man­trä­det utreda tvis­te­frå­gorna och söka åstad­kom ma för­lik­ning. de när­va­rande som har rätt att föra talan får med bin­dande ver­kan för dem som har ute­bli­vit medge att en anmärk­ning för­fal­ler eller inskränks eller upp­dra ål för­val­ta­ren att ingå för­lik­ning med en bor­ge­när mot vars bevak­ning en anmärk­ning har gjorts. är både en bor­ge­när och en bor­gensman eller någon annan som för­u­tom gäl­de­nä­ren ansva­rar för bor genä­rens ford­ran när­va­rande och kan de inte enas, gäl­ler bor­ge­nä­rens mening om inte de andra löser ut honom eller stäl­ler betryg­gande säker­het för ford­ringen. • > 1 14 § beslut enligt 13 § tre dje styc­ket får över­kla­gas av den som enligt 13 § för sta styc­ket är tale­be­rät­ti­gad, om han anser att beslu­tet inte har till­kom­mit på lag­ligt sätt. beslu­tet över­kla­gas genom besvär till hov­rät­ten inom två vec­kor från dagen för beslu­tet. om inte hov­rät­ten för­ord­nar annat, skall beslu­tet gälla ome­del­bart. 15 § tvis­te­frå­gor som inte har bli­vit för­likta skall prö­vas av rät­ten vid en för­hand­ling. rät­ten skall vid för­lik­nings­sam­man­trä­det för­be­reda de åter stå­ende tvis­te­frå­gorna så att de kan behand­las slut­ligt vid för­hand­lingen. för­hand­lingen skall om möj­ligt hål­las i ome­delba r anslut­ning till för­lik nings­sam­man­trä­det. om det inte sker, skall rät­ten sätta ut för­hand­lingen till en dag inom fyra vec­kor efter sam­man­trä­det eller, om det finns sär­skil da skäl för det, senare dag. till en sådan för­hand­ling skall för­val­ta­ren, de bor­ge­nä­rer mot vars bevak­ningar anmärk­ning­arna rik­tats och de som fram­ställt anmärk­ning­arna kal­las. 16 § tvis­te­frå­gor angå­ende ford­ringar som har beva­kats skall prö­vas sna­rast och om möj­ligt avgö­ras på en gång. krä­ver vissa ford­ringar längre tid för att utre­das och prö­vas, skall rät­ten besluta sär­skilt över de tvis­te­frå gor som kan avgö­ras tidi­gare. beror någon bor­ge­närs anspråk på prövning-​​ en i en sär­skild rät­te­gång, får det inte för­dröja avgö­ran­det. i sådant fall ¬ skall rät­ten fast­ställa hans rätt i kon­kur­sen för det belopp som kan bli sfs 1987:672 bestämt genom dom i den rät tegången. har ett ackords­för­slag tagits upp, får rät­tens pröv­ning av en tvis­te­fråga skju­tas upp till dess ackords­frå­gan har avgjorts, om det är ända­måls­en­ligt. 17 § för­lik­ning angå­ende en anmärk­ning som har fram­ställts mot en ford­ran far inte ingås på något annat sätt än som sägs i 13 §, om inte alla vars rätt är bero­ende av för­lik­ningen sam­tyc­ker till det. 18 § om ett beslut vari­ge­nom en anmärk­ning mot en ford­ran har ogil­lats änd­ras av högre rätt, gäl­ler det även för dem som inte har sökt änd­ring i beslu­tet. 19 § genom ett beslut i en tvist angå­ende en beva­kad ford­ran avgörs endast vil­ken rätt som till­kom­mer ford­ringen i kon­kur­sen. efter­be­vak­ning 20 § om bevak­nings­för­fa­rande har ägt rum, får en bor­ge­när som efter bevak­nings­ti­dens utgång vill anmäla en ford­ran eller yrka för­måns­rätt skrift­li­gen göra det på det sätt som före­skrivs i 6 §. som ersätt­ning för de kost­na­der för kun­gö­relse, kal­lel­ser och under­rät tel­ser som för­an­leds av efter­be­vak­ningen skall bor­ge­nä­ren till sta­ten i för­skott erlägga en avgift mot­sva­rande tre pro­cent av bas­belop­pet enligt lagen (1962: 38 f*) om all­män för­säk­ring. 21 § när en ford­ran har efter­be­va­kats, skall rät­ten så snart som avgif­ten enligt 20 § andra styc­ket har betalts över­lämna det ena exem­pla­ret av bevak­nings­hand­ling­arna till för­val­ta­ren och, efter sam­råd med denne, be stämma 1. den tid inom vil­ken anm ärk­ningar får fram­stäl­las mot bevak­ningen, 2. var de till för­val­ta­ren över­läm­nade bevak­nings­hand­ling­arna skall hål las till­gäng­liga för gransk­ning, 3. tid­punk­ten för det för­lik­nings­sam­man­träde som skall hål­las inför rät­ten om anmärk­ningar fram­ställs. anmärk­nings­ti­den skall bestäm­mas så att den utgör minst två och högst fem vec­kor räk­nat från den dag då avgif­ten enligt 20 § andra styc­ket beta­la­des. för­lik­nings­sam­man­trä­det inför rät­ten skall hål­las inom fyra vec­kor från anmärk­nings­ti­dens utgång. under­rät­tel­ser om att en ford­ran har efter­be­va­kats och vad rät­ten har bestämt enligt första styc­ket skall till­stäl­las för­val­ta­ren, till­syns­myn­dighe ten, gäl­de­nä­ren samt de bor­ge­nä­rer som har beva­kat ford­ringar i kon­kur sen. 22 § utö­ver bestäm­mel­serna i 20 och 21 §§ gäl­ler beträf­fande efterbe vak­ning i tilläm pliga delar vad som före­skrivs om bevak­ning. om flera efter­be­vak­ningar har gjorts, skall de om möj­ligt hand­läg­gas gemen­samt. 1573 ¬ sfs 1987:672 10 kap. avskriv­ning av kon­kurs 1 § om rät­ten efter att ha hört för­val­ta­ren fin­ner att kon­kurs­bo­ets till gångar inte räc­ker till betal­ning av upp­komna och vän­tade konkurskostha-​​ der och andra skul­der som boet har ådra­git sig, skall rät­ten besluta om avskriv­ning av kon­kur­sen. 2 § kon­kur­sen far inte avskri­vas enligt 1 § för­rän boupp­teck­ningen har bee­di­gats och för­val­ta­ren har full­gjort vad som ålig­ger honom enl igt 7 kap 15 §. om det finns något hin­der mot att boupp­teck­ningsed avläggs av gäldenä-​​ ren eller någon annan inom skä­lig tid och om det sak­nas anled­ning att anta att det genom edgången skulle visa sig att till­gångar finns till betal­ning a v kon­kurskost­na­derna och andra skul­der som boet har ådra­git sig, får kon kur­sen avskri­vas trots att edgången inte har full­gjorts. 3 § om någon ford­ran inte görs gäl­lande och inte hel­ler kan antas komma att göras gäl­lande, skall rät­ten efter arl­mä­lan av för­val­ta­ren genast besluta om avskriv­ning av kon­kur­sen. om rät­ten har beslu­tat att bevak­nings­förfa rande skall äga rum, far kon­kur­sen avskri­vas först efter bevak­nings­ti­dens utgång. 4 § om det åter­står till­gångar i bo et när för­val­ta­ren har betalt konkurs-​​ kost­na­derna och andra skul­der som boet har ådra­git sig, skall han 1. om det i fall som avses i 1 § står klar t hur kvar­va­rande till­gångar skall för­de­las och om till­syns­myn­dig­he­ten med­ger det, till­ställa berät­ti­gad bor genär vad som till­kom­mer denne, 2. i övriga fall åter­ställa egen­do­men till gäl­de­nä­ren. 5 § om ny till­gång blir känd efter det att kon­kur­sen har avskri­vits enligt i § , skall ii kap. 19—21 §§ gälla i tillämp­liga delar. ii kap. utdel­ning inle­dande bestäm­mel­ser 1 § om kon­kur­sen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån med len inte går åt till betal­ning av kon­kurskost­na­dema och andra skul­der som boet har ådra­git sig, delas ut till bor­ge­nä­rerna i den ord­ning som före­skrivs 1 dett a kapi­tel. utdel­ningen skall äga rum i enlig­het med den rätt till betal­ning som till­kom­mer bor­ge­nä­rerna. 2 § utdel­ning skall ske så snart som all till­gäng­lig egen­dom har förvand lats till pengar. om egen­dom i sådana fall som avses i 8 kap. 6 § andra styc­ket eller 8 § andra styc­ket inte har bli­vit såld, utgör det inte hin­der för utdel­ning. har bevak­nings­för­fa­rande ägt rum, får utdel­ning inte ske för­rän den enligt 9 kap. 8 § bestämda anmärk­nings­ti­den har gått ut och, om anmärk­ning har fram­ställts, för­lik­nings­sam­man­träde har hål­lits. 3 § när ett ackords­för­slag är under pröv­ning, får för­val­ta­ren vänta mod utdel­ning till dess ackords­frå­gan har avgjorts, om det moti­ve­ras av försla-​​ 1574 get- / ¬ utdel­nings­för­fa­ran­det sfs 1987:672 4 § när utdel­ning skall ske, skall för­val­ta­ren upp­rätta ett för­slag till utdel­ning. för­val­ta­ren skall då beakta alla de ford­ringar och för­måns­rät­ter som dit­tills ha r beva­kats eller efter­be­va­kats i kon­kur­sen eller, när bevak ning inte har behövts, de ford­ringar och för­måns­rät­ter som dit­tills har gjorts gäl­lande eller annars är kända för för­val­ta­ren. för­sla­get skall för varje däri upp­ta­gen bor­ge­när ange 1. belop­pet av hans ford­ran med den ränta varpå utdel­ningen skall beräk­nas, 2. den för­måns­rätt som föl­jer med ford­ringen och 3. den utdel­ning som belö­per på ford­ringen. i för­sla­get skall också anges om det före­lig­ger någon sådan omstän­dig­het som enligt 10 § and ra eller tredje styc­ket med­för inskränk­ning i borge nä rens rätt att lyfta den utdel­ning som belö­per på ford­ringen eller om det har betalts ut medel i för­skott. till för­sla­get skall bifo­gas en redo­gö­relse för för­valt­ningen av den egen dom för vil­ken medel avsedda till utdel­ning har flu­tit in. av redo­gö­rel­sen skall framgå hur myc­ket som genom för­sälj­ning eller på annat sätt har flu­tit in för egen­do­men samt, om inte hela detta belopp enligt för­sla­get delas ut, för vilka an dra ända­mål åter­sto­den har tagits i anspråk. om medel som delas ut har flu­tit in för egen­dom vari sär­skild för­måns­rätt har fun­nits, skall upp­gif­terna läm­nas sär­skilt för den egen­do­men. 5 § när ett utdel­nings­för­slag har upp­rät­tats, skall för­val­ta­ren genast skicka för­sla­get med bifo­gad för­valt­nings­re­do­gö­relse till rät­ten och till syns­myn­dig­he­ten. 6 § rät­ten skall kun­göra att ett utdel­nings­för­slag har upp­rät­tats, så snart det utlå­tande som till­syns­myn­dig­he­ten enligt 13 kap. 5 § skall avge över för­val­ta­rens slut­re­do­vis­ning har kom­mit in till rät­ten. utdel­nings­för­sla­get och för­valt­nings­re­do­gö­rel­sen skall hål­las till­gäng­liga hos rät­ten och till­syns­myn­dig­he­ten för den som vill ta del av hand­ling­arna. en upp­gift om detta skall tas in i kun görel­sen. den som vill fr amställa invänd­ning mot utdel­nings­för­sla­get skall göra det hos rät­ten senast den dag som rät­ten bestäm­mer och anger i kun­gö­rel sen. denna dag skall bestäm­mas så att tre vec­kor för­fly­ter från den tid­punkt då kun­gö­rel­sen kan antas bli införd i post- och inri­kes tid­ningar. 7 § när tiden för invänd­ning har gått ut, skall rät­ten fast­ställa utdel­ning en i kon­kur­sen i enlig­het med utdel­nings­för­sla­get, om det inte genom invänd­ning eller på något annat sätt fram­går att fel eller brist som inver­kar på någons rätt före­lig­ger. om en ford­ran eller en för­måns­rätt inte har beva­kats eller efter­be­va­kats senast då utdel­nings­för­sla­get upp­rät­ta­des, fastän bevak­nings­skyl­dig­het har före­le­gat, är en invänd­ning att ford­ringen eller för­måns­rät­ten borde ha tagits upp i utdel­nings­för­sla­get utan ver­kan. om rät­ten fin­ner att utdel­ning inte bör fast­stäl­las enligt för­sla­get, skall rät­ten antingen göra behöv­liga änd­ringar i det och fast­ställa det sålunda änd­rade för­sla­get eller åter­för­visa ären­det till för­val­ta­ren. att ett nytt utdel­nings­för­slag har upp­rät­tats skall kun­gö­ras endast om det finns skäl till 1575 ¬ sfs 1987:672 det. om kun­gö­relse inte utfär­das, skall de bor­ge­nä­rer som berörs'air änd­ring­arna i utdel­nings­för­sla­get under­rät­tas om det. i sådant fall skall invänd­ning mot för­sla­get fram­stäl­las inom tre vec­kor från dagen efter deh då under­rät­tel­serna sän­des ut. slut­da­gen skall anges i und errät­tel­serna. 8 § om rät­ten anser att det finns anled­ning att inte fast­ställa utdel­ning enligt för­sla­get, skall den genom under­rät­tel­ser bereda för­val­ta­ren och den för vil­ken en ifrå­ga­satt änd­ring skulle vara till nack­del till­fälle att yttra sig, om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt. den som har fram­ställt invänd­ning mot utdel­nings­för­sla­get skall få till­fälle att ta del av ett ytt­rande, om det inte är obe­höv­ligt. rät­ten får hålla för­hand­ling för att pröva en fråga om att fast­ställa utdel­nings­för­sla­get. för­hand­ling skall hål­las, om det begärs av den som har fram­ställt invänd­ning mot för­sla­get, den för vil­ken en ifrå­ga­satt änd­ring skulle vara till nack­del eller, i fråga om åter­vin­ning, för­val­ta­ren. till för­hand­lingen skall nu nämnda per­so­ner all­tid kal­las. utbe­tal­ning av utdel­nings­me­del 9 § när beslu­tet att fast­ställa utdel­ningen och beslut att bestämma arvo de till för­val­ta­ren har vun­nit laga kraft, skall för­val­ta­ren sna­rast till borge närerna skicka de medel som till­kom­mer dem, om inte hin­der mot utbe­tal ning enligt 10 § andra eller tredje styc­ket före­lig­ger. har för­val­ta­ren skic­kat med­len till en bor­ge­när under den­nes senast kända adress, behö­ver för­val­ta­ren inte vidta någon ytte rli­gare åtgärd för att verk­ställa betal­ningen. när med­len har skic­kats till bor­ge­nä­rerna, skall för­val­ta­ren anmäla det till rät­ten och till­syns­myn­dig­he­ten. 10 § innan beslu­ten att fast­ställa utdel­ning och att bestämma arvode till för­val­ta­ren har vun­nit laga kraft, får medel som tillagts en bor­ge­när beta­las ut endast om bor­ge­nä­ren stäl­ler säker­het. har tiden för över­kla­gande av beslu­ten löpt ut, får dock, utan att säker­het ställs, utbe­tal­ning ske till bor­ge­när som inte till sin nack­del berörs av besvär som anförts mot något av beslu­ten. är en ford­ran bero­ende av något sådant vill­kor som avses i 5 kap. 10 §, får utdel­ningen för ford­ringen inte beta­las ut för­rän vill­ko­ret upp­fyllts. det­samma gäl­ler i fråga om en tvis­tig ford­ran innan den har fast­ställts av dom­stol. när ford­ringen har fast­ställts men innan fast­stäl­lelse beslu­tet har vun­nit laga kraft, får med­len beta­las ut endast om bor­ge­nä­ren stäl­ler säker­het. om bevak­nings­för­fa­rande har ägt rum, får utdel­ning för en ford­ran som har efter­be­va­kats inte beta­las ut under den tid inom vil­ken anmärk­ningar får fram­stäl­las mot efter­be­vak­ningen. om en bor­ge­när som har lyft utdel­ning blir skyl­dig att till kon­kur sboet betala till­baka vad han har fått, skall han betala ränta på belop­pet. rän­tan beräk­nas enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från den dag då med­len beta­la­des ut till och med d en dag då skyl­dig­he­ten att åter­bära med­len inträ­der och enligt 6 § rän­te­la­gen för tiden där­ef­ter. 11 § säker­het enligt 10 § skall bestå av pant eller bor­gen. bor­gen skall stäl­las såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera per­so­ner 1576 gemen­samt, vara soli­da­risk. ¬ om en bank eller något annat jäm­för­bart kre­di­tin­sti­tut skall ställa säker-​​ sfs 1987:672 het, får för­val­ta­ren godta en utfäs­telse av insti­tu­tet att infria den för­plik­tel se som säker­he­ten skall avse. sta­ten, kom­mun, lands­tings­kom­mun och kom­munal­för­bund behö­ver inte st^la säker­het. 12 § en bor­ge­när för­lo­rar sin rätt till utdel­ning, om han inte gör anspråk på med­len inom två år räk­nat från 1. dagen då beslu­tet att fast­ställa utdel­ningen vann laga kraft, eller 2. den senare dag då bor­ge­nä­ren blev berät­ti­gad att lyfta med­len utan att ställa säker­het. de medel som bor­ge­när har för­lo­rat sin rätt till skall för­de­las mel­lan de bor­ge­nä­rer som har beva­rat sin rätt och i andra hand över­läm­nas till gäl­de­nä­ren. 13 § när medel som har tillagts en bor­ge­när i ett för­slag till u tdel­ning beta­las ut, har bor­ge­nä­ren rätt också till den ränta som har upp­lu­pit på med­len från den dag då utdel­nings­för­sla­get upp­rät­ta­des. för­skotts­be­tal­ning 14 § innan utdel­ning äger rum, far för­val­ta­ren själv­mant eller på begä­ran av en bor­ge­när betala ut utdel­nings­me­del i för­skott i enlig­het med vad som före­skrivs i 15 §. även om en bor­ge­när har fatt betalt i för­skott för sin ford­ran, skall den tas upp i utdel­nings­för­sla­get. 15 § för­skotts­be­tal­ning skall utgå för en ford­ran med för­måns­rätt, om det lämp­li­gen kan ske. för­skotts­be­tal­ning skall utgå för en ford­ran utan för­måns­rätt, om det är uppen­bart att till­gång­arna räc­ker till betal­ning av tio pro­cent av sådana ford­ringar och det inte finns sär­skilda skäl mot det. för­skotts­be­tal­ning för en ford­ran utgår endast i den mån det kan antas att utdel­ning kom­mer att belöpa på denna. ar ford­ringen bero­ende av vill­kor eller tvis­tig, får för­skott inte beta­las ut. när bevak­nings­skyl­dig­het före­lig­ger, får för­skotts­be­tal­ning ske endast till en bor­ge­när som har beva kat sin ford­ran i kon­kur­sen. 16 § har en bor­ge­när begärt för­skotts­be­tal­ning, kan för­val­ta­ren kräva att bor­ge­nä­ren stäl­ler säker­het för att med­len åter­be­ta­las, om det visar sig att bor­ge­nä­ren sak­nar rätt att behålla vad som beta­las till honom. i fråga om sådan säker­het gäl­ler ii §. vad som före­skrivs i 10 § fjärde styc­ket om skyl­dig­het att betala ränta skall tilläm­pas även vid åter­be­tal­ning av medel som har betalts ut i för skott. 17 § om för­val­ta­ren väg­rar för­skotts­be­tal­ning med begärt belopp, får bor­ge­nä­ren hän­skjuta frå­gan till rät­tens pröv­ning. 1577 ¬ sfs 1987:672 när en kon­kurs anses avslu­tad m.m. ' ' ' • 18 § en kon­kurs anses avslu­tad när tings­rät­ten har fast­ställt utdel­hihg enligt 7 §. detta gäl­ler även om en tvist angå­ende en ford­ran som har gjorfs gäl­lande i kon­kur­sen eller en fråga om under­håll åt gäl­de­nä­ren ännu inte är slut­ligt avgjord eller någon ytter­li­gare till­gång till följd av rät­te­gång eller på något annat sätt senare kan komma att till­fö­ras kon­kurs­boet. även om kon­kur­sen är avslu­tad, får ett ackords­för­slag som har getts in tidi­gare prö­vas enligt 12 kap. efterut­del­ning 19 § blir medel till­gäng­liga för utdel­ning efter det att utdel­nings­för­slag enligt 4 § har u pprät­tats, skall för­val­ta­ren dela ut dem till bor­ge­nä­rerna. 20 § om det är oklart hur med­len skall för­de­las, skall ett för­slag till efterut­del­ning upp­rät­tas. i sådant fall tilläm­pas bestäm­mel­serna i detta kapi­tel om utdel­ning, utbe­tal­ning av utdel­nings­me­del och för­skotts­be­tal ning. i för­sla­get till efterut­del­ning kan utdel­ning beräk­nas även för en ford­ran som har bli­vit känd efter det att utdel­ning­för­slag enligt 4 § upp­rät­ta­des. en ford­ran far beak­tas utan bevak­ning trots att bevak­nings­för­fa­rande förut har varit anord­nat i kon­kur­sen. har så inte varit fal­let, får rät­ten emel­ler­tid besluta om bevak­nings­för­fa­rande inför efterut­del­ningen. av nytill­komna medel skall en bor­ge­när för en ford­ran som inte har tagits upp i utdel­nings­för­slag enligt 4 § först så långt med­len räc­ker till­de­las så myc­ket som skulle ha tillagts ford­ringen, om denna hade beak­tats i utdel­nings­för­sla­get. där­ef­ter far han till­sam­mans med övriga bor­ge­nä­rer ta del i vad som kan åter­stå. 21 § om för­val­ta­ren anser att de nytill­komna med­len kan för­de­las utan att för­slag till efterut­del­ning upp­rät­tas och om till­syns­myn­dig­he­ten med­ger det, far han dela ut med­len till berät­ti­gade bor­ge­nä­rer utan att före­skrif­ter na i det före­gå­ende i detta kapi­tel iakt­tas. för utbe­tal­ningen gäl­ler dock 9 § andra styc­ket. en bor­ge­när för­lo­rar sin rätt till utdel­ning, om han inte gör anspråk på med­len inom t vå år räk­nat från det att för­val­ta­ren har anmält till rät­ten att han har skic­kat med­len till bor­ge­nä­ren. första styc­ket tilläm­pas också för det fall att det finns skäl att upp­rätta ett utdel­nings­för­slag men med­len inte för­slår till betal­ning av de där­med för­e­nade kost­na­derna. viss anmäl­nings­skyl­dig­het m. m. 22 § om utdel­ning eller efterut­del­ning har utfal­lit på ett företagshypo-​​ teks­brevs belopp, skall för­val­ta­ren anmäla detta till inskriv­nings­myn­dighe ten. anmä­lan skall göras sedan beslu­tet att fast­ställa utdel­ningen eller efterut­del­ningen har vun­nit laga kraft eller, i fall som avses i 21 §, när utbe­tal­ningen har ägt rum. till­sammmans med anmäl­ningen skall för­valta ren sända in utdel­nings­för­sla­get eller någon annan hand­ling som visar för­del­ningen. när inteck­nings­bor­ge­nä­ren lyf­ter betal­ning, skall detta anteck­nas på j57g hypo­teks­bre­vet. \ ¬ 12 kap. ackord i kon­kurs m. m. sfs 1987; 672 fri­vil­lig upp­gö­relse t § visar gäl­de­nä­ren att han har kom­mit över­ens om betal­ningen av sina skul­der eller på annat sätt träf­fat upp­gö­relse med de bor­ge­nä­rer vars ford­ringar har beva­kats eller, när bevak­ning inte behövs, vars ford­ringar är kända för f örval­ta­ren, skall rät­ten på ansö­kan av gäl­de­nä­ren besluta om ned­lägg­ning av kon­kur­sen. innan beslut med­de­las skall för­val­ta­ren höras. om bevak­nings­för­fa­rande äger rum, får beslut om att lägga ned kon­kur sen inte med­de­las före bevak­nings­ti­dens utgång. rät­ten kan för­ordna att boets egen­dom inte får säl­jas innan ansök­ningen har prö­vats, om egen­do­men inte behö­ver säl­jas av någon sådan anled­ning som avses i 8 kap. 3 § andra styc­ket 2 och 3. 2 § ett beslut att lägga ned kon kur­sen skall kun­gö­ras. innan egen­do­men i boet åter­ställs till gäl­de­nä­ren, skall kon­kurskostna derna och andra skul­der som boet har ådra­git sig tas ut ur egen­do­men. är någon kost­nad eller skuld tvis­tig, skall för­val­ta­ren sätta in behöv­liga medel till betal­ning av kost­na­den eller skul­den i den bank som par­terna enas om. rän­tan skall till­komma den som slut­li­gen blir berät­ti­gad till med­len. ackords­för­slag m.m. 3 § reg­lerna i 4 -28 §§ om ackord är tillämp­liga endast i en kon­kurs i vil­ken det har beslu­tats att bevak­nings­för­fa­rande skall äga rum. 4 § om gäl­de­nä­ren vill bjuda ackord, skall han till­ställa rät­ten ett ack ords­för­slag. i för­sla­get skall anges 1. hur myc­ket gäl­de­nä­ren bju­der i betal­ning, 2. när betal­ningen skall ske, 3. om säker­het har ställts för ackor­det och vari säker­he­ten i så fall består. 5 § ett ackord får avse att ford­ringar som till­kom­mer de bor­ge­nä­rer som enligt i i § har rätt att rösta om för­sla­get sätts ned och beta­las på när­mare angi­vet sätt. ackor­det skall ge lika­be­rät­ti­gade bor­ge­nä­rer lika rätt och minst tju­go­fem pro­cent av ford­ring­ar­nas belopp, om inte en lägre ackords pro­cent god­känns av samt­liga kända bor­ge­nä­rer som har beva­kat ford­ran och skulle omfat­tas av ackor­det eller om det finns syn­ner­liga skäl för lägre utdel­ning. betal­ning av före­skri­ven minsta utdel­ning skall ske inom ett år efter det att ackor­det har fast­ställts, om inte samt­liga nämnda bor­ge­nä­rer god­kän­ner en längre betal­nings­tid. ett ackord får inne­hålla vill­kor att bor­ge­nä­rer får full b etal­ning intill ett visst belopp, om avvi­kel­sen kan anses skä­lig med hän­syn till omfatt­ningen av boet och övriga omstän­dig­he­ter. avvi­kel­ser till nack­del för en viss bor­ge­när får också äga rum, om han med­ger det. ett ackord far även avse att gäl­de­nä­ren endast får anstånd med betal ningen eller annan sär­skild efter­gift. första och andra styc­kena gäl­ler i tillämp­lig utsträck­ning. 1579 ¬ sfs 1987:672 6 § ett ackords­för­slag får tas upp endast om det kom­mer in till rätte lf före den dag då kun­gö­rel­sen om utdel­nings­för­sla­get i kon­kur­sen är införd i post- och inri­kes tid­ningar eller, när utbyte enligt 15 kap . 2 § ske r, före den dag då under­rät­tel­serna sän­des ut. ' om ackords­för­sla­get har kom­mit in i rätt tid, skall rätte n inhämta ytt­ran de av för­val­ta­ren huruvida för­sla­get bör före­läg­gas bor­ge­nä­rerna. avstyr ker för­val­ta­ren att det sker, får för­sla­get tas upp endast om rät­ten fin­ner syn­ner­liga skäl till det. 7 § möter enligt 4-6 §§ hin­der mot att ackords­för­sla­get tas upp, skall det avvi­sas. sam­man­träde för pröv­ning av ac kords­för­slag 8 § om ackords­för­sla­get tas upp, skall bor­ge­nä­rerna genast kal­las till ett sam­man­träde inför rät­ten för att pröva för­sla­get. innan gäl­de­nä­ren har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, far kal­lelse utfär­das endast om det finns syn­ner­liga skäl för det. kal­lel­sen till sam­man­trä­det skall kun­gö­ras. sam­man­trä­det får inte hål­las tidi­gare än tre vec­kor efter det att ackords för­sla­get togs upp och inte hel­ler innan tvis­te­frå­gor som har upp­kom­mit genom anmärk­ningar mot beva­kade ford­ringar har hand­lagts vid förli k nings­sam­man­trä­det . 9 § för­val­ta­ren skall sna­rast till rät­ten inkomma med ytt­rande huruvida han anser att ackords­för­sla­get bör antas av bor­ge­nä­rerna. ytt­ran­det skall hål­las till­gäng­ligt för bor­ge­nä­rerna vid sa mman­trä­det för pröv­ning av ack ords­för­sla­get, om det inte har sänts tiu dem tidi­gare. 10 § vid sam­man­trä­det för pröv­ning av ackords­för­sla­get bör för­val­ta­ren när­vara. om gäl­de­nä­ren inte kan infinna sig per­son­li­gen, bör han skicka ett ombud. för­val­ta­ren skall till­han­da­hålla en för­teck­ning över de bor­ge­nä­rer som har rätt att rösta i acko rds­frå­gan, med upp­gift om d e ford­rings­be­lopp för vilka röst­rätt får utövas. har det mot någon av dessa ford­ringar fram­ställts anmärk­ning som inte har prö­vats eller har, om efter­be­vak­ning har skett, anmärk­nings­ti­den ännu inte gått ut, skall det sär­skilt anges i för­teck­ningen. om gäl­de­nä­ren inte har avlagt ed enligt 6 ka p. 3 §, skall anled­ningen till det upp­ges vid sam­man­trä­det. 11 § vid omröst­ning i ackord sfrå­gan får röst­rätt utövas endast för beva kade ford­ringar. en bor­ge­när som kan fa täck­ning för sin ford­ran genom kvitt­ning eller vars ford­ran är för­e­nad med för­måns­rätt del­tar dock inte i omröst­ningen. om bor­ge­nä­ren helt eller del­vis avstår från kvitt­nings­rät­ten eller för­måns­rät­ten, del­tar han i mot­sva­rande mån. kan en bor­ge­närs ford­ran endast till viss del täc­kas genom kvitt­ning eller under­sti­ger vär­det av den egen­dom i vil­ken bor­ge­nä­ren har sär­skild för­måns­rätt hans ford­ran, del­tar han med å ter­stå­ende del av ford­ringen. en sva­rande som med anled­ning av en åter­vin­nings­ta­lan har fått eller kan få en ford­ran mot gäl­de­nä­ren, får utan bevak­ning delta med ford­ringen i omröst­ningen. 1580 inne­bär ackords­för­sla­get att bor­ge­nä­rer som inte har för­måns­rätt skall få ¬ ftiu betal­ning intill visst belopp, får röst­rätt inte utövas för de ford­ringar sfs 1987:672 som där­i­ge­nom får full betal­ning. med bor­ge­nä­rer som har för­måns­rätt lik­ställs en bor­ge­när som till säker het för sin ford­ran har gjort för­be­håll om åter­ta­gan­de­rätt. 12 § en anmärk­ning som har fram­ställts mot en ford­ran utgör inte hin­der mot att bor­ge­nä­ren del­tar med ford­ringen i omröst­ningen. är utgången av omröst­ningen bero­ende av om ford­ringen skall beak­tas eller inte, skall rät­ten vid samm anträ­det utreda tvis­te­frå­gan och söka åstad­komma för­lik ning. de när­va­rande får med bin­dande ver­kan för dem som har ute­bli­vit medge att en anm ärk­ning för­fal­ler eller inskränks eller upp­dra åt för­valta ren att ingå för­lik­ning med bor­ge­nä­ren. kan för­lik­ning inte träf­fas, skall frå­gan hand­läg­gas enligt vad som sägs i 17 § första styc­ket för bestäm­man de av omröst­ning­ens utgång. har en anmärk­ning mot någon yrkad ford­ran eller för­måns­rätt prö­vats enligt 9 kap. 16 §, skall rät­tens avgö­rande dock tilläm­pas vid omröst­ningen i ackords­frå­gan, om det inte före omröst­ningen visas att avgö­ran­det har änd­rats av högre rätt. för­lik­ning angå­ende en anmärk­ning som har fram­ställts mot en ford­ran far inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte alla vars rätt är bero­ende av för­lik­ningen sam­tyc­ker till det. 13 § om både en bor­ge­när och en bor­gensman eller någon annan som för­u­tom gäl­de­nä­ren ansva­rar för bor­ge­nä­rens ford­ran vill rösta för denna i ackords­frå­gan, har de till­sam­mans en röst, vil­ken beräk­nas efter bor­genä rens ford­ran. kan de inte enas, gäl­ler bor­ge­nä­rens mening, om inte de andra löser ut honom e ller stäl­ler betryg­gande säker­het för ford­ringen. 14 § gäl­de­nä­ren får inte återta eller ändra ackords­för­sla­get utan rät­tens med­gi­vande. ett yrkande om detta skall fram­stäl­las senast vid sam­man­trä det och innan omröst­ningen sker. om en änd­ring i a ckords­för­sla­get med­ges, far pröv­ningen av ackords för­sla­get skju­tas upp till ett fort­satt sam­man­träde inom tre vec­kor. om änd­ringen inte med­för att för­sla­get blir sämre för bor­ge­nä­rerna, får pröv ningen skju­tas upp endast om det finns sär­skilda skäl till det. om rät­ten i något annat fall än som avses i andra styc­ket, efter att ha hört för­val­ta­ren och de när­va­rande bor­ge­nä­rerna, anser att det finns sär skilda skäl för att bor­ge­nä­rer­nas pröv­ning av ackords­för­sla­get skjuts upp, får rät­ten besluta om upp­skov till ett fort­satt sam­man­träde inom tre veck or. bor­ge­närs­ma­jo­ri­tet vid ackord m .m. 15 § ett ackords­för­slag som ger minst fem­tio pro­cent av ford­rings­be­lop pen skall anses anta­get av bor­ge­nä­rerna, om tre fem­te­de­lar av de rös­tande har god­ta­git för­sla­get och deras ford­ringar upp­går till tre fem­te­de­lar av de röst­be­rät­ti­gande ford­ring­ar­nas sam­man­lagda belopp. är ackords­pro­cen­ten lägre, skall ackords­för­sla­get anses anta­get om tre vär­de­de­lar av de rös­tan de har enats om för­sla­get och deras ford­ringar upp­går till tre fjär­de­de­lar av de röst­be­rät­ti­gande ford­ring­ar­nas sam­man­lagda belopp. 1581 ¬ sfs 1987:672 16 § anser en bor­ge­när eller gäl­de­nä­ren att ett beslut genom vil­ket! etti ackords­för­slag har för­kas­tats av bor­ge­nä­rerna inte har till­kom­mit på lag­ligl^ sätt, får han över­klaga beslu­tet i hov­rät­ten inom två vec­kor från beslu­tet. gäl­de­nä­ren får dock över­klaga beslu­tet endast om hans rätt kan'vara- bero­ende av det. beslu­tet tilläm­pas ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas. fast­stäl­lelse av ackord 17 § har ett ackords­för­slag anta­gits vid sam­man­trä­det men finns det enligt 19 § anled­ning att inte fast­ställa ackor­det, skall ackords­frå­gan prö vas av rät­ten vid en för­hand­ling. det­samma gäl­ler, om det vid sam­man­trä det inte kan avgö­ras om för­sla­get har anta­gits eller för­kas­tats av bor­genä rerna. om ackords­frå­gan inte skall prö­vas vid en för­hand­ling, skall rät­ten fast­ställa ackor­det. beslut i ackords­frå­gan skall med­de­las inom en vecka, om inte längre råd­rum är nöd­vän­digt på grund av sär­skilda omstän­dig­he­ter. 18 § är utgången av omröst­ningen över ackords­för­sla­get bero­ende av om kvar­stå­ende anmärk­ningar god­känns eller inte och finns det i övr igt skäl att fast­ställa ackor­det, skall rät­ten vid för­hand­lingen först pröva anmärk­ning­arna eller så många av dem att utgången av omröst­ningen blir den­samma vare sig övriga anmärk­ningar god­känns eller inte. 19 § ett ackord far inte fast­stäl­las, om 1. ären­det inte har hand­lagts på före­skri­vet sätt och felet kan ha inver­kat på ackords­frå­gans utgång, 2. ackor­det inte upp­fyl­ler de vill­kor som anges i 5 §, 3. det finns skä­lig anled­ning att anta att gäl­de­nä­ren i hem­lig­het har gyn­nat någon bor­ge­när i avsikt att inverka på ackords­frå­gan eller att något annat svek har ägt rum vid ackor­det eller 4. ackor­det uppen­bart är till skada för bor­ge­nä­rerna. även om första styc­ket inte är tillämp­ligt får rät­ten efter omstän­dighe terna vägra att fast­ställa ackor­det, om en bor­ge­när eller en bor­gensman eller någon an nan som för­u­tom gäl­de­nä­ren sva­rar för ford­ringen har be stritt fast­stäl­lelse på grund av att 1. betryg­gande säker­het för ackor­dets full­gö­rande inte finns, 2. ackor­det är till skada för bor­ge­nä­rerna eller 3. ackor­det av någon annan sär­skild anled­ning inte bör med­ges. väg­ras fast­stäl­lelse enligt första styc­ket 1 och är inte för­sla­get för­kas tat av bor­ge­nä­rerna eller för­fal­let, skall bor­ge­nä­rerna på nytt pröva ackords för­sla­get och ett sam­man­träde sät­tas ut för detta. ett sådant sam­man­träde får hål­las tidi­gast tio dagar efter beslu­tet om väg­rad fast­stäl­lelse. bor­genä rerna skall kal­las till sam­man­trä­det. kal­lel­sen skall kun­gö­ras. 20 § en för­hand­ling enligt 17 § skall äga rum så snart som möj­ligt. till för­hand­lingen skall för­val­ta­ren, gäl­de­nä­ren och de bor­ge­nä­rer som var 1532 när­va­rande vid sam­man­träde som avses i 8 § kal­las. ¬ ver­kan av ackord sfs 1987:672 21 § ett fast­ställt ackord är bin­dande för alla bor­ge­nä­rer, kända och okända, som har haft rätt att efter bevak­ning rösta om ackords­för­sla­get. den som har för­måns­rätt i viss egen­dom är bun­den av ackor­det i fråga om belopp som inte kan tas ut ur egen­do­men. en bor­ge­när har, utan hin­der av ackor­det, den rätt till kvitt­ning som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§. 22 § en bor­ge­när som har god­känt ett ackords­för­slag för­lo­rar inte genom god­kän­nan­det sin rätt mot bor­gensmän eller andra som för­u­tom gäldenä-​​ ren sva­rar för ford­ringen. 23 § en anmärk­ning mot en bevak­ning skall, om för­måns­rätt yrkas för den b eva­kade ford­ringen, prö­vas på det sätt som före­skrivs i denna lag även om ackord har kom­mit till stånd. 24 § innan egen­do­men i boet till följd av att ett ackord har fast­ställts åter­ställs till gäl­de­nä­ren, skall kon­kurskost­na­dema och andra skul­der som boet har ådra­git sig tas ut ur egen­do­men. för­val­ta­ren skall dess­utom se till att de bor­ge­nä­rer som har för­måns­rätt för sina beva­kade ford­ringar av egen­do­men, så långt den räc­ker, får den betal­ning som till­kom­mer dem på grund av för­måns­rät­ten. är någon kost­nad eller skuld tvis­tig, tilläm­pas 2 § tredje styc­ket. 25 § när ackord har fast­ställts, får talan om åter­vin­ning inte väc­kas av någon bor­ge­när som omfat­tas av ackor­det. talan som har väckts på behö­rigt sätt får trots det prö­vas. vad som vinns genom åter­vin­nings­ta­lan och inte behövs för något så dant ända­mål som avses i 24 § skall, sedan käran­dens kost­na­der har ersatts, till­komma de bor­ge­nä­rer som omfat­tas av ackor­det. en sva­rande som med anled­ning av käran­dens talan får en ford­ran mot gäl­de­nä­ren har rätt att på vad han annars skulle ha fått betala avräkna den utdel­ning som till­kom­mer honom. till­syn över ackord 26 § på begä­ran av en bor­ge­när vars ford­ran omfat­tas av ackor­det kan rät­ten, om det finns skäl till det, för­ordna för­val­ta­ren eller någon annan lämp­lig per­son att utöva till­syn över att gäl­de­nä­ren full­gör sina åta­gan­den enligt ackor­det. om det behövs, skall även en ersät­tare för till­syns­man­nen för­ord­nas. gäl­de­nä­ren skall ge till­syns­man­nen de upp­gif­ter som denne begär och följa de anvis­ningar som till­syns­man­nen läm­nar. till­syns­man­nen skall ent­le­di­gas av rät­ten, om det visar sig att han inte är lämp­lig eller att han av någon annan sär­skild orsak bör skil­jas från upp­dra get. 27 § arvode till till­syns­man­nen och ersätt­ning för de kost­na­der som upp­dra­get har med­fört skall prö­vas av rät­ten, om till­syns­man­nen eller gäl­de­nä­ren be gär det. så länge ackor­det inte har full­gjorts, får en sådan begä­ran fram­stäl­las också av en bor­ge­när vars ford­ran omfat­tas av ackor det. 1583 ¬ sfs 1987:672 för­ver­kande av ackord ' v?. 28 § på ansö­kan av en bor­ge­när vars ford­ran omfat­tas av ackor­det kan rät­ten för­klara att den efter­gift som genom ackor­det har med­getts gäldén^j ren för­fal­ler, om gäl­de­nä­ren ''' 1. har gjort sig skyl­dig till ored­lig­het mot bor­ge­nä­rer eller i hem­lig­het hår gyn­nat någon bor­ge­när i syfte att inverka på ackords­frå­gan, 2. åsi­do­sät­ter vad som ålig­ger honom enligt 26 § andra styc­ket eller 3. på något annat sätt uppen­bart för­sum­mar sina åta­gan­den enligt ackor det. för­lik­ning ar inte tillå­ten i en fråga som avses i första styc­ket. även om den efter­gift som har med­getts gäl­de­nä­ren för­kla­ras för­fal­len, far bor­ge­nä­rerna göra ackor­det i övrigt gäl­lande mot gäl­de­nä­ren eller mpl den som har gått i bor­gen för ackor­det. 13 kap. för­val­ta­rens slut­re­do­vis­ning avgi­vande av slut­re­do­vis­ningen 1 § för­val­ta­ren skall a^'ge slutre dovis­ning för sin för­valt­ning i enlig­het med vad som före­skrivs i detta kapi­tel. en för­val­tare som avgår innan kon­kur­sen är avslu­tad skall avge slut­re­do­vis­ning, även om han har haft hand om för­valt­ningen till­sam­mans med andra för­val­tare. har för­valt­ning en varit delad, behö­ver redo­vis­ningen omfatta endast den del av för­valt ningen som har ankom­mit på den avgå­ende för­val­ta­ren ensam. om för­val­ta­rens skyl­dig­het att under kon­kur­sen redo­visa medels­för­valtr ningen m. m. finns det bestäm­mel­ser i 7 kap. 18-21 §§. 2 § slut­re­do­vis­ning skall avges 1. om kon­kurs­be­slu­tet hävs av högre rätt, 2. om för­val­ta­ren avgår före kon­kur­sens slut, 3. om kon­kur­sen avskrivs på grund av otill­räck­liga till­gångar, 4. om kon­kur­sen avskrivs där­för att ingen ford­ran har gjorts gäl­lande i kon­kur­sen, 5. vid utdel­ning och vid efterut­del­ning enligt ii kap. 20 §, 6. vid efterut­del­ning enligt 11 kap. 21 §, 7. om kon­kur­sen läggs ned efter fri­vil­lig upp­gö­relse, 8. om egen­do­men i boet åter­ställs till gäl­de­nä­ren till följd av att ackord har fast­ställts. i 3 § slut­re­do­vis­ningen skall avges till till­syns­myn­dig­he­ten. till slut­redo vis­ningen skall för­val­ta­ren bifoga de hand­lingar som är av bety­delse för kon­troll av redo­vis­ningen. för­val­ta­ren skall ge in en kopia av redo­vis­ning en till rät­ten. i fall som avses i 2 § 1,4 och ,7 skall en kopia sam­ti­digt läm­nas till gäl­de­nä­ren. 4 § i fall som avses i 2 § 5 skall slut­re­do­vis­ningen avges sam­ti­digt so m utdel­nings­för­sla­get ges in till rätte n. i övriga i 2 § avsedda fall skal l för­val taren avge redo­vis­ningen så snart som möj­ligt. 1584 / ¬ grärtsk­ning av slut­re­do­vis­ningen 1987:672 5 § till­syns­myn­dig­he­ten skall i de fall som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8 granska slut­re­do­vis­ningen samt i d e fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge utlå­tande över den­samma. till­syns­myn­dig­he­ten skall skicka utlå­tan­det till rät­ten. redo­vis­ningen och utlå­tan­det skall hål­las till­gäng­liga hos rät­ten och till­syns­myn­dig­he­ten för dem som vill ta del av hand­ling­arna. 6 § i fall so m avses i 2 § 5 skall av den kun­gö­relse som rät­ten utfär­dar enligt 11 kap. 6 § framgå att slut­re­do­vis­ningen och utlå­tan­det är till­gängli ga för gransk­ning och var hand­ling­arna finns. i fall som avses i 2 § 2 och 8 skall rät­ten, när till­syns­myn­dig­he­ten har läm­nat sitt utlå­tande, kun­göra att slut­re­do­vis­ningen och utlå­tan­det har avgetts samt var hand­ling­arna är till­gäng­liga för gransk­ning. i de kun­gö­rel­ser som nämns i första och andra styc­kena skall det anges vad den som vill klandra redo­vis­ningen måste göra. klan­der av slut­re­do­vis­ningen 7 § för­val­ta­rens slut­re­do­vis­ning får kland­ras av till­syns­myn­dig­he­ten och gäl­de­nä­ren. även en bor­ge­när får klandra redo­vis­ningen, om hans rätt kan vara bero­ende av den. talan om klan­der av slut­re­do­vis­ning väcks genom stäm­ning vid den tings­rätt där kon­kur­sen är eller har varit anhängig. i fall som a vses i 2 § 2, 5 och 8 skall talan väc­kas senast den dag som rät­ten bestäm­mer och anger i kun­gö­rel­sen. denna dag skall bestäm­mas så att tre måna­der för­fly­ter från den tid­punkt då kun­gö­rel­sen kan antas bli införd i post- och inri­kes tid­ningar. i övriga fall skall talan väc­kas inom tre måna­der från den dag då kopian av redo­vis­ningen kom in till rät­ten. 8 § i högsta dom­sto­len för riks­skat­te­ver­ket det all­män­nas talan i mål som avses i 7 §. 9 § en bor­ge­när som har väckt klan­der­ta­lan har rätt att av kon­kurs­boet få ersätt­ning för sina rät­te­gångs­kost­na­der i den mån de täcks av vad som genom rät­te­gången har kom­mit boet till godo. 14 kap. kon­kurskost­na­der all­männa bestäm­mel­ser 1 § med kon­kurskost­nad avses 1. arvode och kost­nads­er­sätt­ning till för­val­tare, 2. arvode och kost­nads­er­sätt­ning till en sådan råd­gi­vare eller för­lik­nings man som har utsetts enligt 7 kap. 7 §, 3. ersätt­ning till e tt sak­kun­nigt biträde som för­val­tare har anli­tat med stöd av 7 kap. 11 §, 4. ersätt­ning till sta­ten för till­sy­nen över för­valt­ningen, 5. kost­nad för kun­gö­rande av beslut eller åtgärd rörande kon­kur­sen, 6. kost­nad för de skrift­liga kal­lel­ser och under­rät­tel­ser till bor­ge­nä­rerna som utfär­das i kon­kur­sen, 7. ersätt­ning enligt 6 kap. 14 § till gäl­de­nä­ren eller någon annan för instäl­lelse. ¬ sfs 1987:672 som kon­kurskost­nad anses inte de kost­na­der för kun­gö­rel­sen, kal­lel­ser) och under­rät­tel­ser som för­an­leds av efter­be­vak­ning. 2 § kon­kurskost­na­dema skall utgå ur kon­kurs­boet fram­för andra skul der som boet har ådra­git sig. i den mån kon­kurskost­na­derna inte kan tas ut ur boet, skall de beta­las av sta­ten, om inte något annat föl­jer av 3 §. 3 § om en kon­kurs har upp­stått på ansö­kan av någon annan bor­ge­när än sta­ten och om kon­kur­sen avskrivs enligt 10 kap. i §, skall, i den mån kon­kurskost­na­derna inte kan tas ut ur boet, bor­ge­nä­ren svara för dessa, dock högst med ett belopp som mot­sva­rar en tion­del av det vid tiden för kon­kurs­be­slu­tet gäl­lande bas­belop­pet enligt lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. är flera bor­ge­nä­rer betal­nings­skyl­diga, sva­rar de soli­da­riskt. i beslu­tet om avskriv­ning skall ansva­rig bor­ge­när åläg­gas att betala kon­kurs kost­na­dema med den angivna begräns­ningen. kan kost­na­derna inte hel­ler tas ut av bor­ge­nä­ren, skall de beta­las av sta­ten. för­val­ta­rens arvode 4 § arvo­det till för­val­ta­ren bestäms av rät­ten. om det har utsetts flera för­val­tare, skall sär­skilt arvode bestäm­mas för var och en av dem. arvo­det får inte bestäm­mas till ett högre belopp än som med hän­syn till det arbete som upp­dra­get har krävt, den omsorg och skick­lig­het var­med det har utförts samt boets omfatt­ning kan anses utgöra skä­lig ersätt­ning för upp­dra­get. rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer fast­stäl­ler taxa som skall tilläm­pas vid bestäm­mande av arvode till för­val­ta­ren om kon­kur­sen avskrivs enligt 10 kap. 1 §. 5 § arvo­det skall bestäm­mas till e tt visst belopp i e tt för allt, om in te enligt 18 § e tt sär­skilt arvode behö­ver beräk­nas för egen­dom som avses där. ett sådant sär­skilt arvode får bestäm­mas innan arvo­des­frå­gan i övrigt avgörs. när ett sär­skilt arvode bestäms för viss egen­dom, tilläm­pas de grun­der för arvo­des­be­räk­ningen som anges i 4 §. 6 § arvo­det bestäms efter fram­ställ­ning av för­val­ta­ren. har det utsetts flera för­val­tare, bör deras arvo­den bestäm­mas på en gång, om det läm pli gen kan ske . ^ i arvo­des­fram­ställ­ningen skall för­val­ta­ren ange det belopp som han begär och, om det kan komma i fråga att bestämma ett sär­skilt arvode för viss egen­dom, även det belop­pet. till fram­ställ­ningen skall bifo­gas en redo­gö­relse för det arbete som upp­dra­get har med­fört med en spe­ci­fi­ce­fåd räk­ning, som utvi­sar det begärda belop­pets för­del­ning på de olika för­valt nings­åt­gär­derna. har för­val­ta­ren anli­tat ett sådant biträde som avses i 7 kap. 11 § och har biträ­det erhål­lit gott­gö­relse eller har för­val­ta­ren lillgo-​​ doförts ersätt­ning för utgif­ter, skall det anges i redo­gö­rel­sen. om det finns anled­ning att bestämma ett sär­skilt arvode för viss egen dom, skall för­val­ta­ren till­han­da­hålla rät­ten en fö rteck­ning över de ]5g(^ rätt­sä­gare som har sär­skild för­måns­rätt i egen­do­men. •7 ¬ 7 j avser en arvo­des­fram­ställ­ning endast att ett sär­skilt arvode skall sfs 1987:672 bestäm­mas för viss egen­dom, får rät­ten avgöra om det finns skäl att ta upp yrkan­det till pröv­ning innan arvode i övrigt bestäms. 8 § i andra fall än de som avses i 9 § tredje styc­ket och 10 § sk-​all rät­ten, innan arvo­des­fram­ställ­ningen prö­vas, inhämta ytt­rande i arvo­des­frå­gan av till­syns­myn­dig­he­ten samt ge gäl­de­nä­ren och de bor­ge­nä­rer som hos rät­ten har begärt det till­fälle att yttra sig över fram­ställ­ningen inom viss tid, minst två och högst fyra vec­kor. i fall som sägs i 6 § tredje styc­ket skall vaije känd bor­ge­när som har sär­skild för­måns­rätt i egen­do­men ges till­fälle att yttra sig över fram­ställ­ningen. rät­ten får hålla för­hand­ling i arvo­des­frå­gan, om den fin­ner skäl till det. till för­hand­lingen skall för­val­ta­ren, till­syns­myn­dig­he­ten, gäl­de­nä­ren samt de bor­ge­nä­rer som har begärt att få yttra sig över arvo­des­fram­ställ­ningen kal­las. i fall som avses i 6 § tredje styc­ket skall vaije känd bor­ge­när som har sär­skild för­måns­rätt i egen­do­men kal­las. 9 § i fall då tings­rät­ten har att fast­ställa utdel­ning eller efterut­del­ning i kon­kur­sen skall beslut i arvo­des­frå­gan med­de­las sam­ti­digt med beslu­tet om fast­stäl­lelse, när inte något annat föl­jer av 7 §. obe­ro­ende av om talan har förts mot ett beslut om att fast­ställa utdel ning eller efterut­del­ning får högre rätt som änd­rar lägre rätts beslut i arvo­des­frå­gan göra den änd­ring i beslu­tet om fast­stäl­lelse som för­an­leds därav eller, om det behövs, åter­för­visa utdel­nings­frå­gan till för­val­ta­ren. den dom­stol som har att pröva en fråga om utdel­ning eller efterut­del­ning får bestämma tilläggs­ar­vode till för­val­ta­ren för arbete i anled­ning av hand lägg­ningen av frå­gan vid do msto­len. 10 § om kon­kur­sen avskrivs eller läggs ned eller om kon­kurs­be­slu­tet upp­hävs eller om efterut­del­ning enligt 11 kap. 21 § äger rum, skall rät­ten höra till­syns­myn­dig­he­ten innan arvode till för­val­ta­ren bestäms. 11 § en för­val­tare får inte lyfta sitt arvode för­rän han har avgett slutre dovis­ningen för sin för­valt­ning. för­skott på för­val­ta­rens ar vode 12 § rät­ten får tiller­känna för­val­ta­ren skä­ligt belopp att utgå i försk ott innan slut­ligt arvode bestäms, om det är rim­ligt med hän­syn till omfatt­ning en av det arbete som upp­dra­get har med­fört, den tid under vil­ken kon­kur sen har varat och ytter­li­gare beräk­nas pågå samt övriga för­hål­lan­den. en fram­ställ­ning om för­skott skall ange det belopp som begärs och de skäl som åbe­ro­pas för för­skotts­be­tal­ningen. till fram­ställ­ningen skall bifo gas en redo­gö­relse för det arbete som upp­dra­get har med­fört och en upp­gift om boets eko­no­miska ställ­ning. rät­ten skall inhämta ytt­rande i för­skott s frå­gan av till­syns­myn­dig­he­ten. för­val­ta­rens ersätt­ning för kost­na­der 13 § för­val­ta­ren får under för­valt­ning­ens gång ur kon­kurs­boet ta ut medel för att betala de kost­na­der som upp­dra­get med­för. utta­gen skall anges i för­val­ta­rens slut­re­do­vis­ning. 1587 ¬ sfs 1987:672 14 § avskrivs kon­kur­sen enligt 10 kap. i §, skall rät­ten bestämma'kost'^ nads­er­sätt­ningen till för­val­ta­ren sam­ti­digt som arvo­det bestäms. till­syii^i' myn­dig­he­ten skall höras också över begä­ran om ersätt­ning för kost­na­den' övriga kon­kurskost­na­der ' 15 § rät­ten bestäm­mer arvo­det till en sådan råd­gi­vare eller för­lik­nings man som har utsetts enligt 7 kap. 7 § efter att ha hört till­syns­myn­dig­he­ten och för­val­ta­ren. här­vid tilläm­pas 4 § andra styc­ket och 5 §. 16 § ersätt­ningen till ett sak­kun­nigt biträde som har anli­tats med stöd av 7 kap. 11 § bestäms av för­val­ta­ren. 17 § ersätt­ningen till sta­ten för till­sy­nen över för­valt­ningen utgår enligt före­skrif­ter som rege­ringen med­de­lar. ersätt­ningen till sta­ten för sådana kon­kurskost­na­der som avses i 1 § första styc­ket 6 utgår enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. för­del­ning av kon­kurskost­na­derna på olika slag av egen dom 18 § av arvo­det till för­val­ta­ren eller sådan råd­gi­vare eller för­lik­nings­man som har utsetts enligt 7 kap. 7 § skall, om det i boet finns egen­dom i vil­ken sär­skild för­måns­rätt äger rum och i den mån det inver­kar på de bor­genä rers rätt som inte har sådan för­måns­rätt i egen­do­men eller på sta­tens ansvar för kon­kurskost­na­derna, den del som avser egen­do­men i fråga fast­stäl­las att beta­las ur egen­do­mens avkast­ning och köpeskil­ling. då sär­skild för­måns­rätt äger rum i boet till­hö­rig egen­dom, får inte till skada för någon med samma eller bättre för­måns­rätt, av egen­do­mens avkast­ning och köpeskil­ling beta­las någon annan kon­kurskost­nad än som har sagts i första styc­ket. om den sär­skilda för­måns­rät­ten är sådan som anges i 5 § för­måns­rättsla­gen (1970:979), får dock av egen­do­men beta­las också övriga kon­kurskost­na­der, i den mån boet annars inte läm­nar till­gång till det. med arvode som sägs i första styc­ket jäm­ställs vid tillämp­ningen av denna para­graf kon­kurs­bo­ets kost­na­der för vård och för­sälj­ning av egen domen i fråga. 15 kap. infor­ma­tion om beslut och åtgär­der under kon­kurs for­men för kun­gö­rande 1 § kun­gö­rel­sen om kon­kurs­be­slu­tet skall infö­ras i post- och inri­kes tid­ningar och, enligt vad som före­skrivs i 3 § lagen (1977:6 54) om kungö rande i mål och ären­den hos myn­dig­het m. m., i orts­tid­ning. när ett beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i förs ta styc­ket eller i 8 kap. 11 § skall kun­gö­ras enligt denna lag, skall kun­gö­rel­sen infö­ras i post- och inri­kes tid­ningar och den eller de orts­tid­ningar som rät­ten bestäm­mer. utbyte av kun­gö­relse mot skrift­liga under­rät­tel­ser till bor­ge­nä­rerna 2 § i en kon­kurs vari bevak­nings­för­fa­rande har ägt rum skall följ ande j 53g kun­gö­rel­ser ersät­tas med skrift­liga under­rät­tel­ser till bor­ge­nä­rerna, om det ¬ sak­nas anled­ning att anta att kost­na­den för till­kän­na­gi­van­det med kungö-​​ sfs 1987:672 relse blir lägre eller att kun­gö­relse i övrigt är lämp­li­gare, näm­li­gen 1. kun­gö­relse med kal­lelse till för­hand­ling angå­ende ent­le­di­gande av för­val­tare, 2. kun­gö­relse med infor­ma­tion om att ett för­slag till utdel­ning eller efterut­del­ning har upp­rät­tats samt att slut­re­do­vis­ningen och till­syns­myn dig­he­tens utlå­tande över den finns till­gäng­liga för gransk­ning, 3. kun­gö­relse av beslut om att lägga ned kon­kur­sen på grund av fri­vil­lig upp­gö­relse, 4. kun­gö­relse med infor­ma­tion om att slut­re­do­vis­ningen och till­syns myn­dig­he­tens utlå­tande över den finns till­gäng­liga för gransk­ning i fall då för­val­tare avgår före kon­kur­sens slut. om utbyte s ker i de fall som anges i första styc­ket 2, 3 eller 4 skall tid som avses i 11 kap. 6 § tredje styc­ket, 13 kap. 7 § tredje styc­ket och 16 kap. 9 § första styc­ket i stäl­let räk­nas från dagen efter den då under­rät tel­serna sän­des ut. utbyte av under­rät­tel­ser och kal­lel­ser till bor­ge­nä­rerna mot kun­gö­relse 3 § om an talet bor­ge­nä­rer med ford­ringar utan för­måns­rätt är myc­ket stort, far under­rät­tel­ser till dessa bor­ge­nä­rer och sådana kal­lel­ser till dem som inte behö­ver del­ges ersät­tas av ett till­kän­na­gi­vande genom kun­gö­rel se. for­men för kal­lel­ser och under­rät­tel­ser m.m. 4 § skrift­liga kal­lel­ser och under­rät­tel­ser enligt denna lag sänds med pos­ten i van­ligt brev till mot­ta­ga­ren under hans senaste kända post­a­dress, om inte något annat föl­jer av sär­skilda före­skrif­ter om del­giv­ning. skall någon enligt en före­skrift i lagen bere­das till­fälle att yttra sig i en viss fråga, får del­giv­ning äga rum. 16 kap. bestäm­mel­ser om hand­lägg­ning och besvär m. m. hand­lägg­ning av kon­kur­sä­ren­den 1 § pröv­ningen av en kon­kur­san­sö­kan och hand­lägg­ningen av kon­kur­sen sker som ett kon­kur­sä­rende hos tings­rät­ten. som kon­kur­sä­rende hand läggs inte sådan talan enligt denna lag som skall väc­kas genom stäm­ning. 2 § i kon­kur­sä­ren­den gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om tviste mål i tillämp­liga delar, om inte något annat sägs i denna lag. sker hand­lägg ningen vid f örhand­ling, tilläm­pas bestäm­mel­serna om huvud­för­hand­ling i tvis­te­mål, om inte sakens beskaf­fen­het moti­ve­rar avsteg där­i­från. om den som har kal­lats till en för­hand­ling ute­blir, hind­rar det inte att den fråga som för­hand­lingen gäl­ler prö­vas och avgörs. rät­tens avgö­rande sker genom beslut. 3 § en tings­rätt skall vid hand­lägg­ningen av ett kon­kur­sä­rende bestå av en lag­fa­ren domare. vid en för­hand­ling får dock rät­ten bestå av tre lag­far na domare. 1589 ¬ •jv, sfs 1987:672 verk­stäl­lig­het av beslut i kon­kur­sä­ren­den 4 § ett beslut om kon­kurs och om upp­hä­vande av ett kon­kurs­be­slut gäh' verk­stäl­lig­het ome­del­bart. det­samma gäl­ler andra beslut av rät­ten lin­dér hand­lägg­ningen av ett kon­kur­sä­rende i en fråga som enligt denna lag skall prö­vas av rät­ten, om inte något annat för­ord­nas eller föl­jer av andra styc­ket. beslut under hand­lägg­ningen av ett kon­kur­sä­rende går i verk­stäl­lig­het först sedan det har vun­nit laga kraft, om beslu­tet avser 1. arvode eller kost­nads­er­sätt­ning till för­val­tare, 2. arvode till en sådan råd­gi­vare eller för­lik­nings­man som har utsetts enligt 7 kap. 7 §, 3. arvode eller kost­nads­er­sätt­ning till en sådan till­syns­man som har utsetts enligt 12 kap. 26 §, 4. utdö­mande av före­lagt vite. angå­ende verk­stäl­lig­het av beslut att fast­ställa utdel­ning finns det be stäm­mel­ser i 11 kap. 9 och 10 §§. över­kla­gande av rät­tens beslut i kon­kur­sä­ren­den m. m. 5 § vaije tings­rät­tens beslut i ett kon­kur­sä­rende i en fråga som en ligt denna lag skall prö­vas av rät­ten får över­kla­gas för sig, om inte något annat föl­jer av 6 eller 7 §. har ett beslut med­de­lats utan att för­hand­ling har hål­lits, skall de som beslu­tet har gått emot genast under­rät­tas om tiden för beslu­tet, i den mån det med hän­syn till om stän­dig­he­terna är moti­ve­rat. när det är lämp­ligt, bör i under­rät­tel­sen ges besked om utgången av den prö­vade frå­gan. 6 § ett beslut enligt 9 kap. 1 § att bevak­ning skall äga rum får inte över­kla­gas. inte hel­ler får ett beslut av tings­rät­ten enligt 11 kap. 7 § tredje styc­ket som inne­fat­tar åter­för­vis­ning av ett utdel­nings­för­slag till för­valta ren över­kla­gas. rät­tens beslut i fråga om utdel­ning får över­kla­gas endast av den som i rätt tid har fram­ställt invänd­ning mot utdel­nings­för­sla­get eller, om rät­ten beslu­tar fast­ställa utdel­ning som avvi­ker från för­sla­get, den vars rätt på ver­kas av änd­ringen. för­val­ta­ren får full­följa talan i en fråga som gäl­ler åter­vin­ning. 7 § mot beslut enligt 12 ka p. 18 § med anled­ning av en fram­ställd an märk­ning får talan inte föras. mot föl­jande beslut får talan inte föras sär­skilt, näm­li­gen 1. beslut i fråga om väg­rat åter­ta­gande eller om änd­ring i ett ackords­för slag enligt 12 kap. 14 §, 2. beslut enligt 12 kap. 19 § att bor­ge­nä­rerna på nytt skall pröva ackords-​​ frå­gan. 8 § till­syns­myn­dig­he­ten får över­klaga tings­rät­tens beslut, om beslu tet rör 1. utse­ende eller ent­le­di­gande av för­val­tare, anta­let för­val­tare eller del ning av för­valt­ningen mel­lan flera för­val­tare, 2. arvode, kost­nads­er­sätt­ning eller för­skott till för­val­tare, 1590 3. rese­för­bud eller skyl­dig­het för gäl­de­nä­ren att lämna ifrån sig sitt pass, ¬ hämt­ning eller häkt­ning eller före­läg­gande eller utdö­mande av vite, sfs 1987:672 4. upp­drag som eller arvode till råd­gi­vare eller för­lik­nings­man, 5. avslag på en fram­ställ­ning om att inleda bevak­nings­för­fa­rande, 6. avskriv­ning av kon­kurs enligt 10 kap. 1 §. i de frå­gor som avses i första styc­ket förs det all­män­nas talan i högsta dom­sto­len av riks­skat­te­ver­ket. 9 § ett sådant beslut av tings­rät­ten som avses i 5 § får över­kla­gas genom besvär i hov­rät­ten. över­kla­gan­det skall ske inom två vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des. är det fråga om ett kon­kurs­be­slut eller ett beslut om ned­lägg­nin g av en kon­kurs på grund av fri­vil­lig upp­gö­relse, räk­nas dock tiden för över­kla­gande från den dag då kun­gö­rel­sen om beslu­tet var införd i post- och inri­kes tid­ningar. beslut om åläg­gande av rese­för­bud, om skyl­dig­het för gäl­de­nä­ren att lämna ifrån sig sitt pass, om för­bud att utfärda pass samt om någons häk­tande eller kvar­hål­lande i häkte får över­kla­gas utan inskränk­ning till viss tid. det­samma gäl­ler kla­gan mot ett beslut på den grun­den att förfa ran­det onö­digt uppe­hålls genom beslu­tet. 17 kap. ska­de­stånd och straff ska­de­stånd 1 § en för­val­tare skall ersätta de ska­dor som han vid full­gö­rande av sitt upp­drag upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het till­fo­gar boet, en kon­kurs­borge när eller gäl­de­nä­ren. ska­de­stån­det kan jäm­kas efter vad som är skä­ligt med hän­syn till hand­ling­ens beskaf­fen­het, ska­dans stor­lek och omstän­dig heterna i övrigt. skall flera för­val­tare ersätta samma skada, sva­rar de soli­da­riskt för ska­de­stån­det i den mån inte ska­de­stånds­skyl­dig­he­ten har jäm­kats för någon av dem enligt f örsta styc­ket. vad någon har betalt i ska­de­stånd får sökas åter av de andra efter vad som är skä­ligt med hän­syn till omstän­dig heterna. 2 § talan om ska­de­stånd enligt 1 § som inte grun­das på brott skall föras genom klan­der av för­val­ta­rens slut­re­do­vis­ning. 3 § om en bor­ge­närs kon­kur­san­sö­kan inte bifalls och om bor­ge­nä­ren när han gav in sin ansö­kan sak­nade skä­lig anled­ning att anta att gäl­de­nä­ren var på obe­stånd, skall bor­ge­nä­ren ersätta gäl­de­nä­ren den skada som skä­li­gen kan anses ha orsa­kats denne genom ansök­ningen och dess hand­lägg­ning. talan om ska­de­stånd enligt första styc­ket skall väc­kas vid den tings­rätt där äre ndet om gäl­de­nä­rens för­sät­tande i kon­kurs är eller har varit an- häng­igt. i detta ärende får sådan talan väc­kas utan stäm­ning. straff m. m. 4 § en gäl­de­när som i strid mot för­bu­det i 6 kap. 1 § första styc­ket dri­ver närings­verk­sam­het under kon­kur­sen döms till böter. 5 § en bor­ge­när som för sin röst vid ett sam­man­träde i sam­band med ackord i kon­kurs har betingat sig någon sär­skild för­mån av gäl­de­nä­ren döms till böter eller fäng­else i högst et t år. 1591 ¬ sfs 1987:672 6 § åtal mot en gäl­de­när för brott som avses i 11 kap. brotts­bal­ken ödli åtal mot en bor­ge­när för brott som sägs i 5 § får väc­kas vid den tings­rätt där kon­kur­sen är eller har varit anhängig. 7 § all­män åkla­gare och polis­myn­dig­het skall ha till­gång till alla ha nd lingar som rör boet och som kan lämna upp­lys­ning om huruvida gäl­de­nä­ren har gjort sig skyl­dig till brotts­ligt för­fa­rande mot sina bor­ge­nä­rer. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 januar i 1988. genom lagen upfi hävs, med de begräns­ningar som anges under 2, 3, 5 och 6, kon­kursla­geh (1921:225), lagen (1921:226) om nya kon­kursla­gens infö­rande och vad i avse­ende därå skall iakt­tas samt lagen (1956:217) om vissa kre­dit­in­rätt ning­ars kon­kurs. 2. äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om en kon­kurs, i vil ken kon­kurs­be­slu­tet har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det. vad som i dessa före skrif­ter sägs om kon­kurs­do­ma­ren skall dock i stäl­let avse tings­rät­ten. vid full­gö­ran­det av en upp­gift som enligt äldre lag ankom­mer på kon­kurs­doma ren består rät­ten av en lag­fa­ren domare. skall efter ikraft­trä­dan­det av den nya lagen en fråga hän­skju­tas till rät­ten enligt 93 § tredje styc­ket, 108 § qärde styc­ket eller 164 § fö rsta styc­ket kon­kursla­gen (1921:225), hand läggs frå­gan i den ord­ning som är före­skri­ven i den nya lagen för mot­sva rande fall. 3. är en kon­kur­san­sö­kan anhängig vid ikraft­trä­dan­det, tilläm­pas äldre före­skrif­ter vid pröv­ningen av ansök­ningen. 4. sådana under­rät­tel­ser med anled­ning av en kon­kurs som enligt någon före­skrift i lag eller annan för­fatt­ning ankom­mer på kon­kurs­do­ma­ren skall i stäl­let läm­nas av tings­rät­ten. 5. i fråga om åter­vin­ning av en rätts­hand­ling eller åtgärd som avses i 4 kap. 5-9 §§ och som har ägt rum före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler 30- 34 § § kon­kursla­gen (1921:225). 6.1 fråga om rät­ten att göra gäl­lande ford­ran på lön, arvode eller pen­sion för tiden före lagens ikraft­trä­dande gäl­ler 100 a § kon­kursla­gen (1921:225). 7. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning någon före­skrift om att en åtgärd skall ha vid­ta­gits viss tid efter första bor­ge­närs­sam­man­trä­det i kon­kurs eller att en viss rätts­ver­kan skall inträda viss tid efter detta sam­man­träde, skall fris­ten i stäl­let räk­nas från edgångs­sam­man­trä­det. 8. en ford­ran som har fast­ställts genom en sådan skil­je­dom som avses i 12 § lagen (1981:775) om infö­rande av utsök­nings­bal­ken skall god­tas som stöd för bor­ge­närs behö­rig­het att begära gäl­de­nä­ren i kon­kurs, om skilje domen får verk­stäl­las enligt första meningen i nämnda para­graf och en dom­stol inte har med­de­lat ett sådant för­ord­nande som avses i 3 kap. 1 8 § utsök­nings­bal­ken. 9. vad som sägs i den n ya lagen om regi­stre­rat skepp gäl­ler även i fråga om båt som enligt punkt 5 över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1973:1064) om änd­ring i sjö­la­gen (1891: 35 s.l) är upp­ta­gen i skepps­re­gist­ret. 10. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning någon hän­vis­ning till en före­skrift som har ersatts genom en före­skrift i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya före­skrif­ten. 1592 ¬ på rege­ring­ens väg­nar sfs 1987:672 ing­var carls­son sten wick­bom (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬