870672.pdf
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
könkurslag; sfs 1987:672
utkom från trycket
utfärdad den 11 juni 1987. den 30 juli 1987
enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.
1 kap. inledande bestämmelser
1 § genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett samman
hang tvångsvis i ans pråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av
sina fordringar. under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärer
nas räkning av konkursboet.
2 § en gäldenär som är på obestånd skall efter egen eller en borgenärs
ansökan försättas i konkurs, om inte annat är föreskrivet.
med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala
sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.
3 § förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.
4 § ett konkursbo som är på obestånd kan försättas i k onkurs. vad som
är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana fall gälla konkursboet.
5 § med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av denna lag
annan särskild förmånsrätt som gäller i e gendomen och inte grundas på
utmätning eller betalningssäkring.
vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom tillämpas
också i fråga om borgenär med rätt att hålla kvar lös egendom till säkerhet
för fordran (retentionsrätt).
6 § om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som
avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.
angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i det
följande.
2 kap. konlrursansökan och konkursbeslut m. m.
konkursansökan m.m.
1 § ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenä
ren bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.
ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden
eller sökandens ombud.
prop. 1986/87: 86 och 90. lu 32, rskr. 320. 1541
¬
i sfs 1987:672 sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätt
rig, om de inte är kända. . .
en ansökan skall avvisas, om det inte av den framgår vilkeati
som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhj
bristen. t
2 § har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig,,' .
skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som enligt'
vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. ansökan skall anség '
gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten. ,
i 'i 3 § görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen bifo
gas en av gäldenären underskriven förteckning över boets tillgångar och
skulder med uppgift om v aije borgenärs namn och postadress samt om de
böcker och andra handlingar som rör boet.
ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall försättas,i
konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas bouppteckningen efter
den döde eller, om inregistrering har skett, uppgift om dagen därför. har
inte bouppteckning förrättats, skall uppgift om varje delägares namn och
postadress lämnas.
4 § görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lä mna
uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar
yrkandet. han skall även i original eller kopia bifoga de handlingar som
han vill åberopa. ansökningshandlingen och de handlingar som har bifo
gats denna skall ges in i två exemplar.
5 § en ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller
4 § eller i övrigt är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.
6 § har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller har en domstol
enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis att utmätning för en
fordran far äga rum, skall detta godtas som stöd för behörighet att begära
gäldenären i kon kurs, även om avgörandet inte har vunnit laga kraft. detta
gäller dock inte, om en domstol har förordnat att avgörandet inte får
verkställas.
en fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, ont
skiljedomen far verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och
en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i
samma kapitel.
i andra fall än de som avses i första och an dra styckena skall borgenären
styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkur s.
' ;f(/
bevisning om obestånd
7 § en uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om det
inte finns särskilda skäl att inte göra det.
1542
¬
8 § om inte annat visas, anses en gäldenär vara insolvent, mär det vid sfs 1987: 672
verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken inom de senaste sex måna
derna före konkursansökningen har framgått att han saknat tillgångar till
full betalning av utmätningsfordringen. detsamma gäller, om gäldenären
har förklarat sig ställa in sina betalningar.
9 § en gäldenär, som är eller senare än ett år före konkursansökningen
har varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1976:125), skall om inte
annat visas anses insolvent, om
1. gäldenären har uppmanats av en borgenär att betala klar och förfallen
skuld men unde rlåtit att göra detta inom en vecka och
2. borgenären begär gäldenären i ko nkurs inom tre veckor därefter och
skulden då ännu inte är betald.
borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att en kon
kursansökan kan följa. uppmaningen skall delges gäldenären. delgivning
enligt 12 § delgivning slagen (1970:428) får ske endast om det finns anled
ning att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
konkurshinder
10 § en borgenär har inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs, om
1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i
egendom som tillhör gäldenären,
2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran
och konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,
3. borgenärens fordran inte är förfallen till betalning och betryggande
säkerhet erbjuds av tredje man.
med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även
borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.
säkerhetsåtgärder
11 § finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan
det med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätten, om
det finns s ärskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egen
dom i avvaktan på att ansökningen prövas.
i fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvar
stad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken, om inte något
annat följer a v denna lag. detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap.
15 § andra stycket utsökningsbalken.
rätten får medge undantag från beviljad kvarstad.
12 § finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan
det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar
sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller i
konkurs, far rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda
gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. om
ett sådant re seförbud meddelas, far i samband därmed eller senare gälde
nären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till d en kronofogdemyndighet
som rätten bestämmer. om gäldenären inte har något pass, får förbud att
1543
¬
sfs 1987:672 utfärda pass för honom meddelas. gäidenären far häktas, om det är'lj
bart otillräckligt med ett reseförbud.
om gäidenären är en juridisk person, tillämpas första stycket ävé
den styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidatof som
har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursäilsol?-' ^
ningen kom in till tings rätten.
beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tilläm^
pas bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inte någåt
annat följer av denna lag. en säkerhetsåtgärd kan inte hindras av ätt
sälcerhet ställs. inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av denna
anledning. kostnaden för häktning betalas av staten.
13 § frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 § tas upp på begäräh
av en borgenär. innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäiden ären ges
tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske.
rätten får hålla förhandling för prövning av fråga om säkerhetsåtgärd.
till förhandlingen skall gäidenären och borgenären kallas. kallelserna bör
delges.
beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje sty cket
och 11 §.
ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäidenären att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäidenären.
prövning av konkursansökan m. m.
14 § upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva
ansökningen.
gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om
1. det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller ay någon annan
anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens
insolvens eller
2. ansökningen avser ett dödsbo som inte står under förvaltning av
boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.
förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätten. om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast
inom en månad. till förhandlingen skall gäidenären kallas. i fall som avses
i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inte har biträtt ansök
ningen kallas. ansökningen kan prövas slutligt även om gäidenären uteblir
från förhandlingen. i kallelsen skall han upplysas om detta. ^
en konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras vilande,
om det görs en framställning om att dödsboets egendom skall avträdas till
förvaltning av boutredningsman. om dödsboets egendom a vträds till för
valtning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.
15 § en kallelse som avses i 14 § tredje stycket skall delges. kallelsen'f^)| ^
delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns anlcö-'
ning att anta att gäidenären har avvikit eller på annat sätt håller sig undtinl' '•
delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske även
gäidenären vistas på känd ort utomlands, om delgivning annars inte
1544
¬
ske här i landet och rätten med hänsyn till omständigheterna finner att det sfs 1987: 672
inte är skäligt att kräva att delgivningen verkställs utomlands.
16 § upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten sätta ut en för
handling för prövning av ansökningen.
förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätten. om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock senast
inom sex vec kor. till förhandlingen skall parterna kallas. parterna skall i
kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna påföljden av att part uteblir.
i kallelsen till gäldenären skall denne föreläggas att svara på konkursan
sökningen vid för handlingen. i kallelsen skall även anges att gäldenären
inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen skriftligen medger
ansökningen och rätten inte särskilt underrättar honom om att förhandling
en ändå skall hållas.
17 § i fråga om kallelser enligt 16 § tillämpas 15 §. gäldenären skall
samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.
om delgivning med gäldenären sker enligt 15 § delgivningslagen
(1970:428), får rätten förordna att gäldenärens egendom sätts under sär
skild vård. kostnaden för vården skall betalas av borgenären.
18 § om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursan
sökan, skall rätten genast pröva ansökningen.
om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan
anledning finner att det finns särskilda skäl mot antagandet att gäldenären
är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid förhandlingen.
rätten skall genast underrätta gäldenären om detta.
behöver frågan om att försätta gäldenären i konkurs inte prövas vid
förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast underrättas om
detta.
19 § uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om
inte gäldenären medger ansökningen.
ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir från för
handlingen.
20 § en förhandling där frågan om att försätta gäldenären i konkurs skall
prövas får skjutas upp på en parts begäran när det finns särskilda omstän
digheter. uppskov får dock inte utan synnerliga skäl meddelas, om sökan
den motsätter sig det. endast om det är nödvändigt får uppskovet göras
längre än fyra veckor.
21 § om flera konkursansökningar mot samme gäldenär är anhängiga
samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in förs t, skall
det vad gäller frågor som är beroende av tiden för konkursansökan anses
som om konkursbeslutet har grundats på den ansökan som kom in först.
22 § en konkursansökan får inte återkallas sedan beslut om konkurs har
meddelats. även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller 1545
¬
sfs 1987:672 medgett en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt u
beslutet, om gäldenären efter att ha överklagat visar att han är solvent'
> ' i 23 § i fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av^en /v
borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i tillämplig^
delar. bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall dock inte tillämpas. borgenären får
utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra gällande fordran på
ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra fordring
ar.
åtgärder vid konkursbeslut m.m.
24 § när ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten
1. genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gäldenären
skall avlägga bouppteckningsed (edgångssammanträde),
2. snarast utse förvaltare,
3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär
som har gjort k onkursansökningen till edgångssammanträdet.
konkursbeslutet skall genast kungöras. genom kungörelsen kallas övri
ga borgenärer till edgångssammanträdet.
kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.
25 § om högre rätt upphäver ett beslut om konkurs, skall tingsrätten
genast kungöra den högre rättens beslut. egendomen i boet skall åters täl
las till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av konkurskost-
nadema och andra skulder som boet har ådragit sig.
överflyttning av en konkurs
26 § om det sedan ett beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga
skäl för att handlägga konkursen på någon annan ort, kan rätten efter
samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma att konkursen skall
handläggas av den senare domstolen.
3 kap. verkningar av konkurs
gäldenärens förlust av sin rådighet
1 § sedan ett beslut om ko nkurs har meddelats, får gäldenären inte råda
över egendom som hör till konkursboet. han får inte heller åta sig sådana
förbindelser som kan göras gällande i ko nkursen.
2 § en rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas
senast dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i
post- och inrikes tidningar skall utan hinder av vad som sägs i 1 § gälla,
om det inte visas att den andre kände till beslutet eller att det förekom
omständigheter som gav honom skälig anledning att anta att gäldenären
var försatt i kon kurs. överlåtelse av eller annat förfogande över egendom
som på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan
oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han
har utgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.
infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt soin
j545 anges i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det av omstän'-
¬
digheterna framgår att han var i god tro. en uppsägning eller annan sfs 1987:672
liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda
tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre var
i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir ogiltig mot
konkursboet.
det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse
eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra jäm
förbara värdehandlingar.
egendom som ingår i ett konkursbo
3 § till ett konkursbo räknas, i den mån in te något annat följer av 2 §, all
egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller
tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.
till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom
återvinning enligt 4 kap.
4 § gäldenären får behålla lön och inkomst som vid utmä tning jämställs
med lön, om beloppet inte betalts ut vid konkursens början, samt inkomst
av sådant slag som gäldenären förvärvar därefter. detta gäller dock inte i
den mån inkomsten, efter skatteavdrag, uppenbart överstiger vad som
behövs för gäldenärens och hans familjs underhåll samt för annan under
hållsskyldighet som gäldenären har. om rätten till pension eller livränta är
sådan att den kan utmätas, får konkursboet förfoga över den.
vad som sägs om lön tillämpas också i fråga om periodiskt utgående
ersättning för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller
annat sådant.
gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om sådan inkomst som
avses i första och andra styckena. vill förvaltaren göra anspråk på inkoms
ten, skall han underrätta arbetsgivare eller annan som skall utge förmånen.
innan sådan underrättelse har lämnats får förfallet belopp betalas ut till
gäldenären.
5 § gäldenären har rätt att av konkursboet få ut sådan egendom som
enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsökning sbalken undantas från utmätning.
i stället för 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken gäller att, om någon annan
utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av konkurs
boet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberättigad under
en månad från den dag då beslutet om konkurs meddelades eller, om det
finns synnerliga skäl för det, under längre tid.
i ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i f örsta
stycket den dödes efterlevande familj. i stället för andra stycket gäller
18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.
6 § tvister mellan för valtaren och gäldenären eller annan i frågor som
avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan av
förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en underhållsberättigad. myn
digheten skall inhämta yttranden i den omfattning som behövs för pröv
ningen. myndighetens beslut gäller omedelbart, även om det överklagas.
beslutet skall efter ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter
eller ändrade förhållanden motiverar det. 1547
¬
sfs 1987:672 tillsynsmyndighetens beslut i et t ärende som avses i första s
överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. i fråga om sådan bés
talan tillämpas bestämmelserna i utsökn ingsbalken om besvär över
ning av lön.
utmätning vid konkurs .
7 § sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som hör till;
konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären. om det ändå sker, är
åtgärden utan verkan. ^
utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss
fordran gäller, utmätas för fordringen.
8 § har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs med de
lats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om inte något
annat följer av andra eller tredje stycket. om utmätningssökanden inte
hade panträtt och om d en förmånsrätt som han har vunnit genom utmät
ningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningsbalken skulle ha
betalts till utmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade pant
rätt, i stället redovisas till förvaltaren.
verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det
behövs för att borgenärers rätt skall kunna tas till vara eller om det finns
några andra synnerliga skäl för det. uppskov får begäras även av en
borgenär vars rätt kan bero därav. om en auktion är utsatt, skall konkurs
boet betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.
hade utmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som
han har vunnit genom utmätningen gå å ter, skall även utmätningen gå åter
om förvaltaren begär det innan egendomen har blivit såld.
rättegång vid konkurs m. m.
9 § pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om såda n
egendom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens
talan. om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar
gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. egen
domen får inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan
göras gällande i konkursen. om konkursboet övertar gäldenärens talan,
tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad
som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum'
enligt 13 kap. 7 § samma b alk.
förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i
konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäl denären.
gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses
i första och andra styckena. domstolen skall lämna konkursboet medde^
lande om rättegången.
10 § anser förvaltaren att ett förlikningsanbud angående en osäker eller
tvistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet att lämna
redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han stäl ler säkerhet för vnd
1548 som bjuds genom förlikningen.
¬
4 kap. återvinning till konkursbo sfs 1987:672
inledande bestämmelser
1 § återvinning till konkursbo får på begäran av boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. återvinning får dock inte ske av
1. betalning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m. m., om fordringen var förfallen till
betalning,
2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt äktenskaps-
eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och den
underhållsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt.
2 § med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens försättan
de i konkurs kom in till tingsrätt en.
har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med frist
dag i stället dagen för ansökningen om detta, såvida konkursansökningen
har gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnandet
förföll eller, när förhandling om offentligt ackord har följt, ackordsfrågan
avgjordes.
har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med
fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman har
förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses
som fristdag.
3 § som närstående till gäldenären anses den som är gift med gäldenären
eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gäldenären
eller är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att
den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat sätt står
gäldenären personligen sä rskilt nära.
som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses
vidare
1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,
2. den som i nte ensam men tillsammans med en närstående till honom
har sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som
sägs under 1,
3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande
över ve rksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedri
ver,
4. den som är närstående till någon som enligt 1-3 är närstående.
4 § avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har
sökts.
förutsättningar för återvinning
5 § en rättshandling, varigenom på ett otillbörligt sätt en viss borgenär
har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits
borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter, om gäldenären var
eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet, 1549
¬
sfs 1987:672 blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt till gäld
insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otill
närstående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom som,
första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller
ha haft så dan kännedom. i • '
om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, går den åtpr,
endast när den har gällt någon närstående till gäldenären.
/'•jf;
6 § en gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex månader före,
fristdagen. en gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år
eller, när den har skett till någon som är närstående till gäldenären, tre är
före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter gåvan hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.
första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med
hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppen
bart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.
understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till
gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning en
ligt denna paragraf.
7 § bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsböi
vid vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från
egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går i
motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till r ätteri
senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efte r
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvara
de hans skulder.
vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären har avstått från
egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott gäller inte,
om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag och
övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 8 §
äktenskapsbalken.
8 § betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrig t, går åter till belopp motsvara nde överskottet.
har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den
skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före fristdagen, går
den åter i m otsvarande mån, om det inte visas att gäldenären efter betal
ningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.
9 § överföring av medel till pe nsionsstiftelse, som har skett senare riij
sex månader före fristdagen och som har medfört att stiftelsen fått övcj"-
skott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet, har övcr^'
föringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väscnl-'
ligen har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före frisf-
1550 dagen, går den åter i mo tsvarande mån, om det inte visas att gäldcnärcli'
¬
efter överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart mot- sfs 1987:672
svarade hans skulder.
överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i fö rsta stycket
går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före fristdagen.
har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller närstående till ho
nom, går den o ckså åter, om åtgärden har skett dessförinnan men senare
än två år före fristdagen och det inte visas att gäldenären varken var eller
genom åtgärden blev insolvent.
överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen har
skett senare än sex månader före fristdagen. har överföringen skett dess
förinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen har gynnat
gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen, går den åter,
om det inte visas att gäldenären efter överföringen hade kvar utmätnings
bar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.
om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m. m. finns det
föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
10 § betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före
fristdagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i
förtid eller med belopp som avs evärt har försämrat gäldenärens ekonomis
ka ställning, går åter, om den inte med hän syn till omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. har betalningen skett till någon som är närstående
till gäldenären dessför innan men senare än två år före fristdagen, går den
åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev
insolvent.
vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning tillämpas
också när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 § inte
hade varit berättigad att kvitta i konkursen.
11 § betalning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i
10 § endast i de n mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra att
göra det utan att förlora växel- eller checkrätt mot någon annan hos vilken
han kunde erhålla täckning.
om återvinning av en betalning är utesluten till följd av vad som sägs i
första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om betal
ningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning under samma förutsätt
ningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett till honom
som borgenär.
12 § säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader
före fristdagen går åter, om den inte var betingad vid sk uldens tillkomst
eller inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. har
säkerheten överlämnats till någon som är närstående till gäldenären dess
förinnan men sen are än två år före fristdagen, går den åter under angivna
förutsättningar, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom
åtgärden blev insolvent.
med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären
eller borgenären som är avsedd att trygga borgenärens rätt.
när säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första
¬
sfs 1987:672 stycket anses föreligga om ansökan har gjorts senare än på den i
ningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomstyj
13 § förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit gchöm '
utmätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månäclw
före fristdagen. har utmätningen skett till förmån för någon som är näfslå-
ende till g äldenären, går förmånsrätten eller betalningen också åter, om
förmånsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen
och det inte visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden ble v
insolvent.
förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om förmånsrätten
har inträtt senare än tre månader före fristdagen.
verkan av återvinning
14 § vid återvinning skall den egendom som gäldenären har utgett åt er-
bäras till konkursboet.
den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rä tt
att återfå vad han h ar utgett. detta gäller dock inte ett sådant vederlag som
inte har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller
borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla
borgenärerna detta.
finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra stycjket
inte i behåll, skall ersättning för dess värde utges. är återbäring av viss
egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det
medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.
15 § den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den a v
kastning som belöper på tiden efter det att återvinning påkallades. utgörs
egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning utges för egendo
mens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och med d en
dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
skall någon återbä ra egendom vid återvinning enligt 5 §, kan han förkla
ras skyldig att utge även avkastning som belöper på tiden från det att ha n
mottog egendomen till dess a tt återvinning påkallades. ränta för sådan tid
beräknas enligt 5 § räntelagen.
den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som
återbärs har rätt till ersättning för denna, om det inte finns särskilda skäl
mot det.
återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall intecknings
handlingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen,
tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. kan det inte s ke,
skall ersättning utges.
16 § har tredje man ställt egendom som s äkerhet för en förpliktelse av
gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort förplik
telsen, är den som har återställt säkerheten inte skyldig att vid åter vinning
återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han inte k an
återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten, kände till cll^i'
1552 borde ha känt till gäldenärens insolvens.
¬
tredje man är skyldig att till bo rgenären eller, om konkursboet begär sfs 1987:672
det, direkt till boet på nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde under
samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av fullgörelsen,
om den i stället h ade skett till honom.
första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått
borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort förpliktel
sen.
17 § skyldighet för någon annan än konkursboet att enligt 14, 15 eller
16 § utge egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla en inteck
ningshandling eller på nytt ställa säkerhet eller borgen kan jämkas, om det
finns synnerliga skäl.
18 § om egendom som kan återvinnas har överlåtits till annan, har
konkursboet samma rätt till återvinning mot denne, om han kände till eller
borde ha känt till de omständ igheter som grundar denna rätt.
talan om återvinning m.m.
19 § förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domsto l,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om betalnings-
eller förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rätte gång fram
ställs mot konkursboet.
om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår förlik
ning i saken, far en borgenär påkalla återvinning genom att väcka talan vid
allmän domstol.
för återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning eller
genom betalningssäkring behövs inte någon särskild åtgärd.
20 § talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom ett år från
dagen för k onkursbeslutet. talan får även väckas inom sex månader från
det att anledning därtill blev känd för konkursboet. har gäldenären avhänt
sig fast egendom e ller är det fråga om återgång av en bodelning, får talan
även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes eller bodel
ningshandlingen gavs in till r ätten.
en borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt
att få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som
har kommit boet till godo genom rätt egången.
21 § den som med anledning av återvinning får en fordran i k onkursen
behöver inte bevaka fordringen. om utdelning har ägt rum. är han vid
återbäring till boet berättigad att avräkna vad som borde ha tillkommit
honom som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag, om fordringen då
hade varit känd. vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad som
kan återstå av en sådan fordran.
1553
¬
sfs 1987:672 5 kap. fordringar i konkurs
fordringar som kan göras gällande
1554
: .r f. 1 § i konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan konkurs- r
beslutet meddelades göras gällande, om inte något annat följer av 3, kapj,".
^ tuic • en fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende^jav -
villkor eller inte är förfallen till betalning.
. i -
' i 2 § i konkurs får inte fordran på lön, arvode eller pension göras gällande
i den mån fordringe n uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med
hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständighe
terna i övrigt.
den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående till gäldenären får
inte göra gällande sådan fordran i vidare mån än som kan anses skäligt med
hänsyn till vad som angetts i första stycket och inte i något fall för lä ngre
tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.
3 § en fordran på pension får i konkurs inte göras gällande till den d el
den betalas av en pensionsstiftelse.
fordringar med solidariskt betalningsansvar
4 § har flera utfäst eller på något annat sätt ådragit sig solidariskt betal
ningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borgenärens
återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs konkurs beräknas
på fordringens belopp utan avdrag för avbetalning som en medgäldenär har
gjort,
1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan fördel
ning av en insolvent medgäldenärs bo,
2. om den har skett senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § a ngivna
fristdagen eller
3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären
att söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).
har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger
återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.
om utdelningen ö verstiger borgenärens återstående fordran, skall över
skottet fördelas enligt vad som f öljer av gäldenärernas inbördes ansvarig
het för fordringen.
hur utdelning för en fordran hos ett handelsbolag beräknas i en bolags
mans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 § lagen (1980; 1102) om handelsbo
lag och enkla bolag.
5 § när avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är solidariskt
ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 § skall beräknas på;ctt
högre belopp än den återstående fordringen, skall utdelningen beräknas
gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har en regressfordran! '
borgenären har företräde till betalning framför medgäldenären. omiflcra ^
medgäldenärer har rätt till betalning av det som återstår sedan borgcniirch .
har fått sitt, skall överskottet fördelas mellan dem enligt vad som fö ljprhj'
gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.
¬
första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör sfs 1987:672
gällande en regr essfordran med anledning av vad han senare kan komma
att betala utöver vad som bör belöpa på honom.
6 § om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären har
ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt
ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att
utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har
beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.
första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran
hos medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.
7 § om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än
tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för den
regressfordran som han därigenom har fått beräknas på samma belopp som
skulle ha tillämpats i fråga om utdelning till borgenären om skulden inte
hade betalts . har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en reg
ressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock utdelning
en fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad som följer av gäldenärernas
inbördes ansvarighet för fordringen.
8 § om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om
den konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs,
har den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje stycket
även om regressfordringen inte har bevakats i me dgäldenärens konkurs,
9 § vad som sägs i 4-8 §§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas
också i d e fall d är borgenären har fått pant eller annan säkerhet i tredje
mans egendom.
vissa fordringar som är beroende av villkor
10 § är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären
inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet inträffar,
skall utdelning för fordringen inte beräknas i ett utdelningsförslag, om det
saknas anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas.
beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.m.
11 § för en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med
ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas
eller, om medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.
om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte löper med
ränta hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning eller
av ansökan om lagsökning eller betalningsföreiäggande, skall ränta för den
beräknas enligt 5 § rä ntelagen (1975:635) från dagen för konkursbeslutet,
om fordringen då var förfallen till betalning och annars från den senare dag
då fordringen förfa ller till betalning. räntan skall beräknas till dag som
avses i första stycket.
för fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet
ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än
beloppet av alla fordringar i k onkursen utan förmånsrätt, i förekommande j555
¬
sfs 1987:672 fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. räntan beslätns^
tillämpning av första och andra styckena. •
1556
12 § för en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skafl'
utdelning beräknas endast på det belopp som efter fem procents årlig räntä '
utgör fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen då inte yar
förfallen, nämligen
1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag då utdelnings-|
förslaget upprättas, "
2. om fordringen inte är förenad med f örmånsrätt och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslutet.
betalas medel ut i fö rskott till borgenären för en fordran som avses i
första stycket 1 och var fordringen då inte förfallen, skall utdelningen i,
stället beräknas efter fordringens värde på betalningsdagen.
värdering av vissa fordringar
13 § en fordran avseende en förmån som inte utgår i pengar skall vid ,
utdelning uppskattas till skäligt belopp .
en fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då
utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas till det belopp som motsva
rar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. uppskattningen sken
med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfås:
telse m. m. en fordran på ränta eller annan förmån som skall utgå under
någons livstid och som inte är förfallen till betalning den dag då utdelnings
förslaget upprättades skall uppskattas med ledning av 3 § angiv na lag.
en fordran i u tländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gäller
den dag då utdelningsförslaget upprättas. betalas medel ut i förskott ti ll
borgenären, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.
14 § om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir
försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars ford
ran har satts ned genom ackordet rätt till utdelning för fordringens hela
ursprungliga belopp med a vdrag för vad han redan har uppburit. han far
dock inte uppbära mer än vad han har rätt till enligt ackordet.
första stycket tillämpas också när gäldenären har fått ackord enligt
ackordslagen (1970:847).
kvittning i konkurs
15 § en fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan
av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade
mot honom när konkursbeslutet meddelades. detta gäller dock inte bm
kvittning var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffeiij;.
het.
är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären harrntt
att få ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet inträffar, skall
borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars hade haft rätt a tt
kvitta. om han före den dag då utdelningsförslaget upprättas visar att
villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt att återfå motsvaranclc
belopp i den mån det inte överstiger vad han har att fordra. finns (ket
h
¬
anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas senare, skall ett för sfs 1987; 672
borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslaget upprättas.
16 § en fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse
från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna
fristdagen får inte användas till k vittning mot en fordran som gäldenären
hade när borgenären förvärvade sin fordran. detsamma gäller om en
fordran mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådan överlåtelse
och borgenären då hade skälig anledning att anta att gäldenären var in
solvent.
en borgenär som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana om
ständigheter att det är att jämställa med en betalning med annat än sedvan
liga betalningsmedel får inte kvitta i den mån en sådan betalning hade
kunnat bli föremål för återvinning.
17 § en fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller någon
annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat (regressford
ran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§ ha förvärvats när hans
förpliktelse grundades.
även om bevakningsförfarande äger rum i k onkursen, behöver en bor
genär som har rätt att kvitta inte bevaka sin fordran i den mån den täc ks av
gäldenärens fordran. när kvittning inte får ske, får borgenären trots det på
sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i
konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt tid.
överlåter boet en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätten
till kvittning, skall boet go ttgöra borgenären för detta.
6 kap. gäldenärens skyldigheter m. m.
förbud mot näringsverksamhet under konkurs
1 § en gäldenär som är en fysisk person får inte under konkursen driva
näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringsla
gen (1976:125). verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i
2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller
13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.
om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser i lagen
(1986:436) om näringsförbu d.
upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
2 § gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och
granskningsmän de upplysningar om boet som de begär.
gäldenären skall för förvaltaren redogöra för boet och på begäran av
förvaltaren närvara vid bouppteckningsförrättningen. är gäldenären en
juridisk person oc h finns det flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet
dock inte för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser
sakna betydelse för boutredningen.
vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av ackords
förslag skall gäldenär en närvara, om han inte har laga förfall eller rätten
medger att han uteblir. att gäldenären uteblir från ett sammanträde hindrar
inte att de ärenden som skall förekomma på sammanträdet handläggs. 1557
¬
sfs 1987:672 bouppteckningsed '
3 § gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed. han s
göra de tillägg till eller ändringa r i boupptecknin gen som han anser behövj
och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller änd ringar
är riktig, så att det inte enligt hans vetskap har oriktigt utelämnats eller
upptagits någon tillgång eller skuld.
är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare, behö
ver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare vars ed
gång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
' t,
4 § bouppteckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanträde,
edgångssammanträdet skall hållas tidigast en och senast två månader efter
konkursbeslutet. sammanträdet får dock hållas senare, om det är nödvän
digt med hänsyn till kon kursboets omfattning och beskaffenhet. om gälde
nären är förhindrad av laga förfall att avlägga eden vid edgångssammanträ
det eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in till rätte n, skall
rätten så snart förfallet upphör eller bouppteckningen kommer in geno m
delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången. edgångssammanträdet
skall trots det hållas på utsatt tid.
när det finns anledning till det får rätten besluta att gäldenären ska ll
avlägga eden inför en annan tingsrätt. är gäldenären sjuk får eden avläggas
där han vistas. edgången får inte fullgöras före edgångssammanträdet.
5 § när det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är även
den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande av
förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. detta gäller dock inte om de t
finns sådana särskilda omständigheter att anledning till edgången saknas.
annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller en
borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i bouppteck
ningen, om det kan antas att sådan edgång är av betydelse för boutredning
en.
när ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts, skall
rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses med yr
kandet till förhandling inför rätten. har yrkandet framställts av en borge
när, skall även denne kallas. kallelsen till den som avses med yrkandet
skall delges.
bifalls yrk andet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen kan
ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. i fråga om
edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket.
tvångsmedel m.m.
6 § gäldenären får inte efter det att konkursbeslutet har meddelats och
innan han har avlagt bouppteckningsed bege sig utomlands utan rättens
medgivande. om det senare under konkursen finns skäl att befara att
gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet som för e
skrivs i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. byter
gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.
om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att resa
1558 utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tills yns-
¬
myndigheten. om gäldenären inte har något pass, får förbud att utfärda sfs 1987:672
pass för honom meddelas.
om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där
han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, fär
förbud meddelas honom att lämna orten.
7 § ett beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären att lämna
ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass meddelas av rätten på
begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. när det inte längre finns
skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.
innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall
rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra
sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse. rätten får
också hålla förhandling i frågan. till en sådan förhandling skall tillsyns
myndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas. kallelsen till gäldenären
bör delges.
ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.
8 § har gäldenären med anledning av ett beslut enligt 2 kap. 12 § lämnat
ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslutet pröva om
gäldenären skall återfå passet. om det finns skäl att befara att gäldenären
åsidosätter ett förbud att bege sig utomlands, har han inte rätt att återfå
passet. en motsvarande omprövning skall ske, om förbud att utfärda pass
har meddelats.
9 § om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom
enligt 2, 3, 5 eller 6 § eller överträder ett reseförbud enligt 6 §, kan han
efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas. detsamma gäller om
det finns skäl att befara att gäldenären kommer att undandra sig en skyldig
het eller överträda ett förbud som här har angetts.
om någon annan än gäldenären undandrar sig att fullgöra edgång som
har förelagts honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna föreläggas
vite, hämtas eller häktas.
häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast
om det finns synnerliga skäl till det. har gäldenären överträtt ett reseför
bud enligt 6 §, skall han dock häktas om det inte är uppenbart att det är
onödigt.
kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.
10 § frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.
innan rätten beslutar i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten
ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten till
fälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.
begärs någon häktad, skall rätten på yrkande förordna biträde åt honom,
om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. biträdet har rätt till
ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. rätten kan ålägga
den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom förlorande part helt eller
delvis ersätta statens kostnader för biträdet. ogillas häktningsyrkandet 1559
¬
sfs 1987:672 och beror detta på att sökanden inte har haft godtagbara skäl för yrka
skall sökanden ersätta statens kostnader för biträdet. .>
11 § rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga som avses i 10 §;t
har häktning begärts, skall förhandling hållas, om det inte är fara i dröjp
mål.
till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om m öj
ligt, den som avses med åtgärden kallas. den sistnämndes kallelse skall
delges. han får hämtas till förhan dlingen, om det finns skäl till det. har
han kallats till förhandlingen eller kan det antas att han har avvikit eller pä
annat sätt håller sig undan, hindrar hans utevaro inte att yrkandet prövas.
har rätten beslutat om häktning av någon som inte var närvarande vid
rätten, skall, så snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras hos
rätten. när en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i häktn ingsfrå
gan hållas snarast och senast fyra dagar efter det att häktningsbeslutet
verkställdes.
rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att
pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. finns
det inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att den
häktade skall friges. ingen får under konkursen hållas häktad längre t id än
tre månader.
12 § om någon är häktad med stöd av 2 k ap. 12 §, skall rätten i sa mband
med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad. före
ligger skäl till häktning enligt 9 §, skall häktningen bestå. vid tillämpning
av 11 § qärde stycket inräknas även tid under vilken gäldenären hållits
häktad med stöd av 2 kap. 12 §.
13 § om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 § första stycket,
6-8 §§ samt 9 § första, tredje och flärde styckena även på en styrelseleda
mot, en verkställande direktör, en bolagsman o ch en likvidator som ha r
avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då konkursansökning
en kom in till tings rätten.
ersättning för inställelse
14 § om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig
ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom lan det, när han till
följd av bestämmelserna i 2-5 §§ inställer sig hos rätten eller någon annan
stans. vad som har sagts nu gäller även för en sådan person som avses i
13 §.
har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon annan ä n den
som avses i 13 §, är han berättigad till skälig ersättning av boet för inställel
se enligt 5 § tredje e ller fjärde stycket.
beslut om ersättning meddelas av rätten.
7 kap. förvaltning och tillsyn
förvaltare
1 § en förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som u pp-
jdraget kräver, ha borgenärernas och tillsynsmyndighetens förtroende samt
även i övr igt vara lämplig för uppdraget.
¬
den som är anställd vid en domstol far inte vara förvaltare. sfs 1987:672
2 § förvaltare utses av rätten.
rätten bestämmer också antalet förvaltare. flera än en förvaltare får
utses endast om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är
behövligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad av flera.
om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för varje
del av förvaltningen. rätten bestämmer efter vilka grunder delningen skall
ske.
3 § innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om att flera förvaltare
skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.
frågor om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen mellan
flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare, en
granskningsman eller en borgenär. tillsynsmyndigheten och förvaltaren
skall höras. rätten får, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling.
till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan
har väckts av någon ann an, denne kallas.
4 § om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast
gemensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan
medföra en förpliktelse för boet.
finns det två förvaltare och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller
ett beslut som enligt denna lag ankommer på dem eller är förvaltarna flera
än två och finns det inte majoritet för en viss mening, skall den mening
gälla som tillsynsmyndigheten biträder.
entledigande av förvaltare m.m.
5 § om en förvaltare begär att få avgå och visar skäl till det, skall rätten
entlediga honom.
en förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. frågor om entledigande tas upp
på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller
gäldenären.
en förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts.
om någon annan än förvaltaren själv har begärt att förvaltaren skall
entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva
frågan vid en förhandling. till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och, om frågan har väckts av någon a nnan, denne kallas. om
det är av särskilt intresse att borgenärerna hörs, skall de kallas till förhand
lingen genom kungörelse.
rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan på förhandlingen
försätta en förvaltare ur tjänstgöring. innan det sker skall tillsynsmyndig
heten höras. om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan rätten utse
någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden.
6 § om en förvaltare entledigas, skall rätten genast utse en ny förvaltare.
första stycket gäller inte om det finns flera förvaltare och någon av dem
entledigas samt rätten, efter att ha hört tillsynsmyndigheten, finner att det
inte är nödvändigt att utse någon annan i den entledigades ställe.
¬
sfs 1987:672 rådgivare och förlikningsman ' • <
7 § om rätten av särskilda skäl finner det behövligt, får den, efter atthä
hört tillsynsmyndigheten, uppdra åt en lämplig person att vara rådgivare å
förvaltaren vid förvaltningen av boet eller att som förlikningsman biträda
rätten med u tredning och förlikning i en tvistefråga som har uppkorrimit
genom anmärkning mot en bevakning eller att fullgöra båda des sa uppgif
ter.
den som är anställd vid en domstol får inte vara rådgivare eller förlik
ningsman. '
när uppdraget är slutfört skall det genast anmälas till rätten. samtidigt
skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget har medfört.
rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när d fet
annars finns skäl till återkallelse.
förvaltarens allmänna åligganden m.m.
8 § det åligger fö rvaltaren att ta till vara borgenärernas gemensamma
rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och
snabb avveckling av boet.
första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen av boet
beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det
kan ske utan att borgenäremas rätt nämnvärt förringas.
9 § förvaltaren är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet
och dess förvaltning till r ätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären
eller tillsynsmyndigheten.
10 § i viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och
särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger hinder mot det. förval
taren skall i sådana frågor höra även gäldenären, om det lämpligen kan ske.
11 § om förvaltaren finner det nödvändigt, far han anlita ett sakkunnigt
biträde för viss förvaltningsåtgärd.
12 § förvaltaren skall snarast ta hand om gäldenärens bo med de böcker
och andra handlingar som rör boet. om gäldenären är eller under det
senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig, ska ll
förvaltaren i det omhändertagna räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt
ange dagen för omhändertagandet.
den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till förvaltaren i
gäldenärens konkurs.
13 § förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. i denna skall boets
tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. beträffande skulder
na skall det anges i vad mån de avser lön eller pension. bouppteckningen
skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress
samt om de böcker och handlingar som avses i 12 §.
bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyn
digheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångs sammanträ-
1562 det.
,0,
¬
har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till sfs 1987:672
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren
anser att denna är tillförlitlig. i så fall skall han snarast anmäla det till
rätten och tillsynsmyndigheten.
skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu
inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en
vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en förteckning över
borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och
tillsynsmyndigheten. i e tt bankaktiebolags, en sparbanks eller en central
föreningsbanks konkurs skall till bouppteckningen eller borgenärsförteck
ningen bifogas uppgift om i nsättningsborgenärerna och deras fordringsbe
lopp med upplupen ränta.
14 § förvaltaren får, om det behövs, begära handräckning av kronofog
demyndigheten för att kunna omhänderta eller annars få tillgång till gälde-
närens bo med de böcker och andra handlingar som rör boet. detsamma
gäller sådant räkenskapsmaterial som avses i 12 § a ndra stycket. krono
fogdemyndigheten får då genomsöka hus, rum eller förvaringsställen och,
om tillträde behövs till något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller
ta sig in på annat sätt. kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda
tvång i den mån d et behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn till omständigheterna. våld mot person får dock
brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån
det med hänsyn till ändam ålet med ingripandet kan anses försvarligt.
i fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller åtgärd
enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om talan
mot utmätning i allmänhet.
15 § förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har kunnat
utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan antas ha
inträtt. berättelsen skall vidare innehålla
1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,
2. en uppgift om hu ruvida det har förekommit något sådant förhållande
som kan föranleda återvinning till konkursboet,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon
enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975: 1385) eller lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig vinst
utdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa lagar eller
lagen (1980:11 02) om handelsbolag och enkla bolag utge skadestånd till
aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet
enligt 13 kap. 2 § aktiebolags lagen att upprätta särskild balansräkning kan
antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,
5. en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses i
11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda närings
förbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts till åklaga
ren,
6. en uppgift om vilket bolcföringssystem en gäldenär som är eller under 1563
f
¬
sfs 1987:672 det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig'hklr
tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. i
berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutét
skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begärd^.
när det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med
avlämnandet av berättelsen. har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall
den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.
16 § om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för något brott
som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän
åklagare om det och ange grunden för misstanken. detsamma gäller om
gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvalt
ningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för något annat brot t
av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.
kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person,
någon såd an företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsför
bud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga ,
skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grun
den för misstanken.
17 § förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en redogörelse för de
åtgärder som han har vidtagit för att efterforska sådan brottslig gärning
som avses i 16 § första stycket och sådant förfarande som avses i an dra
stycket samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.
förvaltarens medelsförvaltning m.m.
18 § pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall
snarast göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.
detta behöver dock inte ske i den mån medlen behövs till betalnin g av
löpande utgifter.
även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel
insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap. förv alta
ren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen står
inne.
19 § förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokföringsskyl
dighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om inte god
redovisningssed kräver att bokföringen sker på något annat sätt.
förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år från
utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. 1 övrigt tillämpas
22 § bokförings lagen (1976: 125).
första stycket medför inte någon inskränkning i den bokför ingsskyldig
het som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över vi ss
verksamhet.
beträffande skyldighet att söija för underlag för deklarations- och upp
giftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda bestämmelser.
20 § om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efte r
edgångssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad därefter till ti ll-
]5f34 synsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som har
¬
vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant. berättelsen skall sfs 1987:672
innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna perioden
eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshän
delser. har pengar under någon del av denna period stått inne i bank, skall
till berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de insättningar och
uttag som har förekommit.
senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången
av varje sexmånadersperiod avge en sådan berättelse som sägs i första
stycket för den senaste perioden. denna skall även innehålla fullständiga
upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.
förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten.
21 § också sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren, så länge
boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av varje
kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20 §
första stycket andra och tredje meningarna. när några medel inte längre
finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla det till myndigheten.
22 § om det vid konkursens avslutande finns några hinder mot att de
böcker och a ndra handlingar rörande boet som förvaltaren har tagit hand
om återställs till gäldenären, skall de överlämnas till tillsynsmyndigheten,
om inte förvaltaren anser att han bör bevara dem. handlingarna skall
bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering.
redovisning av medel till tredje man
23 § särskilda bestämmelser finns om en kommittents rätt att, när gälde
nären såsom kommissionär för kommittentens räkning i eget namn har
ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet.
detsamma är fallet i fråga om en kommittents rätt till redovisning för
sådana belopp som flutit in till kommissionärens konkursbo för sålt gods.
om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt någon
annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om betalningen helt
eller delvis flutit in till konkursboet efter konkursbeslutet, av förvaltaren få
redovisning för vad som har flutit in. i den mån betalningen inte har erlagts
av köparen har han dessutom rätt att själv göra fordringsrätten gällande
gentemot köparen, om inte köparens rätt därigenom skulle åsidosättas.
vad som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren skall
också gälla om det i något annat fall till k onkursboet flyter in medel för
vilka gäldenären skulle haft skyldighet att redovisa till annan.
24 § om gäldenären vid konkursbeslutet innehade redovisningsmedel
som skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren ta hand om
medlen och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har
upplupit från dagen för konkursbeslutet. när det gäller att fastställa vad
som sålunda skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i
konkursen samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av
förfarandet, tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till
säkerhet för sin fordran har panträtt. ansvaret för sådan kostnad skall
dock vila på redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte
lämnar tillgång till betalning av kostnaden. i555
¬
sfs 1987; 672 tillsynen över förvaltningen
25 § regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsyns
myndigheter. '
en laonofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet får, enligt föreskrifr
ter som meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestäm
mer, förordna en annan kronofogdemyndighet att handlägga tillsynsuppgift
i konkursen.
26 § i fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller
utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i
allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som gör s
gällande i konk ursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.
27 § tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författ
ningar. den skall då särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte
fördröjs i onödan. myndigheten får, när den finner det lämpligt, inventera
konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära redovisning av
förvaltaren. om särskilda omständigheter motiverar det, får myndigheten
utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och
förvaltningen i övr igt.
28 § tillsynsmyndigheten skall ha tillgång till de böcker och andra hand
lingar som rör boet.
tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om
boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän eller
gäldenären.
29 § tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får inte överklagas i
andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §.
granskningsman
30 § om en borgenär begär det, skall rätten förordna en granskningsman
att med de befogenheter som anges i de nna lag övervaka förvaltningen på
borgenärens vägnar. till granskningsman skall utses den som borgenären
föreslår, om han är lämplig.
granskningsmannen skall ha tillgång till de böcker och andra handlingar
som rör boet.
om borgenären begär det, skall även en ersättare för gransknings
mannen utses. bestämmelserna om granskningsman gäller även för ersät
taren.
granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör fram
ställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.
ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
1566
¬
8 kap. försäuning av egendom sfs 1987; 672
inledande bestämmelser
1 § boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om inte
något annat följer av bestämmelserna i 2-5 §§, 6 § andra stycket, 8 §
andra stycket, 14 § samt 12 kap. 1 § tredje stycket.
2 § har gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen kan
ske, fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den mån det är ändamåls
enligt. detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts ned vill
återuppta denna. rörelsen får dock fortsättas längre tid än ett år från
edgångssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.
3 § har gäldenären överklagat konkursbeslutet, får inte mot hans vilja
någon egendom i boet säljas förrän hovrätten har prövat besvären.
första stycket utgör inte hinder mot
1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och 8 §§
samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning eller
snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars skulle
saknas till betalning av utgifter för boet.
4 § om gäldenären ger in ett ackordsförslag, får egendomen i boe t inte
säljas innan ack ordsfrågan har avgjorts. vad som nu h ar sagts utgör inte
hinder mot en försäljning om
1. den är förenlig med ackordsförslaget,
2. den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,
3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 § eller
4. det finns andra särskilda skäl.
5 § om en inteckningshavare eller någon annan borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur egendo
men har lämnats obestridd eller fastställts genom ett lagakraftvunnet avgö
rande, far försäljning av egendomen inte uppskjutas. detta gäller dock inte
i fråga om egendom som behövs för en rörelse under tid då denna fortsätts
med stöd av 2 § och inte heller om förvaltaren anser att anstånd är nödvän
digt för att förhindra att konkursboet tillfogas avsevärd förlust eller att
genomförandet av ett ackord väsentligt försvåras samt anstånd inte är
oskäligt mot borgenären.
försäljning av fast egendom
6 § om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära att den säljs
exekutivt. egendomen får också säljas på annat sätt, om förvaltaren anser
att det är fördelaktigare för boet.
haren exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör till boet utan att
någon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren inte vidta
ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. har någon exekutiv auk
tion inte ägt rum men finns det anledning att anta att en sådan auktion inte ,
1jd/
¬
sfs 1987:672 kommer att leda till försäljning, behöver förvaltaren inte vidta nag^h
åtgärd för att sälja egendomen, om samtycke till de t har lämnats av idé
borgenärer som i konkursen kan göra gällande fordringar som skall utgå
med särskild förmånsrätt ur egendomen.
har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall
förvaltaren före bevakningssammanträdet avlämna den behållning som
under konkursen uppkommit av egendomen. behållning som inte avläm
nas före bevakningssammanträdet skall, om egendomen säljs, avlämnas
före tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.
förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla ar
vode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande i
konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. när förval
taren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han skriftligen und er
rätta denne om det.
försäljning av lös egendom
1 § försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av
gäldenärens rörelse skall ske på auktion eller på annat sätt efter vad
förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet.
lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan sär
skild fö rmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på
auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. även om samtycke
inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är
sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten
medger det.
samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren genom fond-
kommissionär säljer värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan
marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om stockh olms
fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när det är fråga om
försäljning av lös egendom genom f ortsättande av gäldenärens rörelse.
8 § när ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret eller i motsvarande
utländska register, ett luftfartyg som inte är registrerat, gods i fartyg eller
gods i luftfartyg skall säljas, får förvaltaren, om egendomen finns ino m
landet, begära att den säljs exekutivt.
uppkommer fråga om att sälja ett registrerat skepp, ett registrerat luft
fartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns egendomen inom
landet, tillämpas 6 § första och andra styckena.
skall gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg
eller reservdelar till luftfartyg säljas, skall förvaltaren före försäljningen
skaffa en särskild inteckningshandling på det belopp som tillkommer gälde-
nären, om det inte finns laga hinder mot det. skall en inteckningshandling
som innehas av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig
säljas, är förvaltaren skyldig att, om inte gäldenären medger att handlingen
får säljas med bibehållen ansvarighet, förse handlingen med en påskrift
som befriar gäldenären från ansvarighet. något medgivande av gäldenären
krävs dock inte, om denne har avvikit eller på något annat sätt håller sig
undan.
med fartyg likställs i den na lag ett fartyg under byggnad. vad som sägs
i55f^ om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.
¬
9 § bestämmelserna i 6 § fjärde stycket tillämpas även när lös egendom sfs 1987:672
som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. i ett sådant
fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det behövs, i ärendet föra talan
för de borgenärer som har förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen
(1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om ett yrkande som
han framställer på dennes vägnar.
10 § en borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får själv
ombesöija att egendomen säljs på auktion eller, när det är fråga om
värdepapper som är noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses
i 2§ andra stycket lagen (1979:749) om stockholms fondbörs, genom
fondkommissionär till gällande börs- eller marknadspris. en sådan försälj
ning får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter edgångssammanträdet. borgenären skall minst en vecka in
nan han vidtar åtgärd för egendomens försäljning ge förvaltaren tillfälle att
lösa in egendomen. om det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, skall egendomen
säljas exekutivt.
borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta förvaltaren om tid
och plats för en auktion som inte hålls i exekutiv ordning.
har egendomen sålts på annat sätt än exekutivt, skall borgenären för
förvaltaren redovisa vad som har flutit in.
vill inte borgenären själv sälja egendomen, får förvaltaren ombesöija
försäljningen. en inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till luftfartyg
som har lämnats som pant av den intecknade egendomens ägare får dock
inte säljas av förvaltaren. han får bara låta sälja den rätt till andel i
inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan tillkomma
gäldenären.
kungörande av auktion i vissa fall
11 § om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvalta
rens försorg, skall han låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid
som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som
det är fråga om. kungörelsen behöver dock inte i något fall införas i post-
och inrikes tidningar.
första stycket tillämpas också beträffande en auktion som enligt 10 §
ombesörjs av en b orgenär.
12 § förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre ut
sträckning än som följer av 11 § för sta stycket, om han anser att det är
tillräckligt. detta gäller dock inte i fråga om ku ngörande av
1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller
intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte gäldenären samtycker till
det,
2. auktion på någon annan lös egendom i vilken en borgenär h ar panträtt
eller någon annan särskild förmånsrätt, om inte borgenären samtycker till
det.
sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket 1 krä vs inte,
om gäldenären har avvikit eller på något annat sätt håller sig undan. 1569
50-sfs 1987
¬
sfs 1987:672 13 § förvaltaren bör i god tid f öre en av honom utsatt auktion på;'16's' j
egendom särskilt underrätta vaije känd borgenär som har panträtt eller
någon annan särskild förmånsrätt i egendomen om auktionen. fii
indrivning av fordringar
14 § förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för
att driva in utestående fordringar. kan en fordran inte drivas in inom rimlig
tid, får den säljas som annan lös egendom.
9 kap. bevaknings- och anmärkningsförfarandet
bevakning
1 § rätten far efter framställning från förvaltaren besluta att bevaknings-
förfarande skall äga rum i konkursen. bevakning bör äga rum, om fordring
ar utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen.
2 § beslutar rätten att bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten
bestämma inom vilken tid bevakning skall ske. tiden för bevakning skall
utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för beslutet att anordna
bevakningsförfarandet.
3 § rätten skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§.
4 § en borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av
fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt
han vill göra gällande. undantag från denna skyldighet följer dock av
4 kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra st ycket samt 5 § i detta kapitel.
att en fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig löneg aranti
vid konkurs i vissa fall beva kas genom förvaltaren följer av den lagen.
5 § en borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller
lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur
den pantsatta egendomen.
en borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank
eller en central föreningsbank på grund av en insättning på räkning behö
ver inte bevaka sin fordran i kreditinstitutets konkurs, om uppgift om
fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § fjärde st ycket.
6 § i bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om det är möj
ligt. grunden för fordringen skall framgå tydligt. om förmånsrätt yrkas,
skall borgenären också tydligt ange grunden för den. inlagan skall vara
egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.
vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia
bifoga de handlingar som han vill åberopa till stöd för sitt anspråk.
bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogats denna skall ges in
i två exemplar.
7 § genast efter bevakningstidens utgång skall rätten överlämna det ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.
1570 förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar
¬
söm har bevakats. för vaije fordran anges dess belopp och, om förmåns- sfs 1987:672
rätt har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmåns
rättsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande. kopior av
förteckningen skall skickas till rätten och tillsynsmyndigheten.
anmärkning
8 § när rätten beslutar att bevakning skall äga rum, skall rätten samti
digt, efter samråd med förvaltaren, bestämma
1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningarna,
2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingama skall hål
las tillgängliga för granskning,
3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
om det visar sig vara lämpligare, far ett beslut enligt första stycket fattas
senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.
anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst
fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. om det behövs med
hänsyn till förh ållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fast
ställas. förlikningssammanträdet far inte hållas tidigare än två eller senare
än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.
underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skall
tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer
som har bevakat fordringar i konkursen.
9 § förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han
finner anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har be
stämts enligt 8 § första stycket 1. i anmärkningsskriften skall grunden för
anmärkningen anges tydligt. skriften skall vara egenhändigt undertecknad
av förvaltaren eller dennes ombud.
även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenä
ren får framställa anmärkning mot en bevakning. en sådan anmärkning
skall framställas inom den tid och på det sätt som anges i första stycket.
anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas till s töd för an
märkningen skall ges in i tv å exemplar.
10 § om en anmärkning görs av någon av dem som har rätt till det, gäller
den också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen.
11 § den som har rätt att framställa anmärkning mot en bevakning får
efter anmärkningstidens utgång till stöd för en gjord anmärkning åberopa
även en annan omständighet än sådan som har angetts i anmärkningsskrif
ten. efter förlikningssammanträdet får dock en ny omständighet som inne
bär att grunden för anmärkningen ändras åberopas endast om omständig
heten varken var eller borde ha varit känd för den anmärkningsberättigade
eller om det i övrigt finns särsk ilda skäl för att ändå tillåta att omständighe
ten åberopas.
om en ny om ständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid förlik
ningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller i fråga om formen för
åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 § förs ta stycket. 1571
¬
sfs 1987:672 12 § en borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han hartfkäff
sin bevakning, om det inte på rätt sätt och i rätt tid har framställtsmågön
anmärkning mot den. att anmärkning inte har framställts hindrar dock inte
att talan om återvinning väcks vid domstol. .
har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inte gå
ut över dem som enligt lag har företräde till betalning ur viss egendom. ett
yrkande om förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven förmånsrätt
är utan verkan, även om någon anmärkning inte har framställts mot yrkan
det.
tvist angående en bevakad fordran
13 § tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar
och som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanträde
inför rätten. vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra
talan. till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars beva k
ningar anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.
förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. att han uteblir hindrar
dock inte att sammanträdet genomförs. tillsynsmyndigheten har rätt att
delta vid sammanträdet.
rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkom
ma förlikning. de närvarande som har rätt att föra talan får med bindande
verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller
inskränks eller uppdra ål förvaltaren att ingå förlikning med en borgenär
mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. är både en borgenär och en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för bor
genärens fordran närvarande och kan de inte enas, gäller borgenärens
mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet
för fordringen.
• > 1
14 § beslut enligt 13 § tre dje stycket får överklagas av den som enligt
13 § för sta stycket är taleberättigad, om han anser att beslutet inte har
tillkommit på lagligt sätt. beslutet överklagas genom besvär till hovrätten
inom två veckor från dagen för beslutet. om inte hovrätten förordnar
annat, skall beslutet gälla omedelbart.
15 § tvistefrågor som inte har blivit förlikta skall prövas av rätten vid en
förhandling. rätten skall vid förlikningssammanträdet förbereda de åter
stående tvistefrågorna så att de kan behandlas slutligt vid förhandlingen.
förhandlingen skall om möjligt hållas i omedelba r anslutning till förlik
ningssammanträdet. om det inte sker, skall rätten sätta ut förhandlingen
till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om det finns särskil
da skäl för det, senare dag. till en sådan förhandling skall förvaltaren, de
borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna riktats och de som
framställt anmärkningarna kallas.
16 § tvistefrågor angående fordringar som har bevakats skall prövas
snarast och om möjligt avgöras på en gång. kräver vissa fordringar längre
tid för att utredas och prövas, skall rätten besluta särskilt över de tvistefrå
gor som kan avgöras tidigare. beror någon borgenärs anspråk på prövning-
en i en särskild rättegång, får det inte fördröja avgörandet. i sådant fall
¬
skall rätten fastställa hans rätt i konkursen för det belopp som kan bli sfs 1987:672
bestämt genom dom i den rät tegången.
har ett ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av en tvistefråga
skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är ändamålsenligt.
17 § förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en
fordran far inte ingås på något annat sätt än som sägs i 13 §, om inte alla
vars rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.
18 § om ett beslut varigenom en anmärkning mot en fordran har ogillats
ändras av högre rätt, gäller det även för dem som inte har sökt ändring i
beslutet.
19 § genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs
endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.
efterbevakning
20 § om bevakningsförfarande har ägt rum, får en borgenär som efter
bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt
skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 §.
som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och underrät
telser som föranleds av efterbevakningen skall borgenären till staten i
förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av basbeloppet enligt
lagen (1962: 38 f*) om allmän försäkring.
21 § när en fordran har efterbevakats, skall rätten så snart som avgiften
enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av
bevakningshandlingarna till förvaltaren och, efter samråd med denne, be
stämma
1. den tid inom vilken anm ärkningar får framställas mot bevakningen,
2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall hål
las tillgängliga för granskning,
3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst
fem veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 § andra stycket
betalades. förlikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra
veckor från anmärkningstidens utgång.
underrättelser om att en fordran har efterbevakats och vad rätten har
bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren, tillsynsmyndighe
ten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat fordringar i konkur
sen.
22 § utöver bestämmelserna i 20 och 21 §§ gäller beträffande efterbe
vakning i tilläm pliga delar vad som föreskrivs om bevakning.
om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas
gemensamt.
1573
¬
sfs 1987:672 10 kap. avskrivning av konkurs
1 § om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets till
gångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade konkurskostha-
der och andra skulder som boet har ådragit sig, skall rätten besluta om
avskrivning av konkursen.
2 § konkursen far inte avskrivas enligt 1 § förrän bouppteckningen har
beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enl igt 7 kap
15 §.
om det finns något hinder mot att bouppteckningsed avläggs av gäldenä-
ren eller någon annan inom skälig tid och om det saknas anledning att anta
att det genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns till betalning a v
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, får kon
kursen avskrivas trots att edgången inte har fullgjorts.
3 § om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma
att göras gällande, skall rätten efter arlmälan av förvaltaren genast besluta
om avskrivning av konkursen. om rätten har beslutat att bevakningsförfa
rande skall äga rum, far konkursen avskrivas först efter bevakningstidens
utgång.
4 § om det återstår tillgångar i bo et när förvaltaren har betalt konkurs-
kostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, skall han
1. om det i fall som avses i 1 § står klar t hur kvarvarande tillgångar skall
fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, tillställa berättigad bor
genär vad som tillkommer denne,
2. i övriga fall återställa egendomen till gäldenären.
5 § om ny tillgång blir känd efter det att konkursen har avskrivits enligt
i § , skall ii kap. 19—21 §§ gälla i tillämpliga delar.
ii kap. utdelning
inledande bestämmelser
1 § om konkursen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån med len
inte går åt till betalning av konkurskostnadema och andra skulder som
boet har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning som föreskrivs
1 dett a kapitel. utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt till
betalning som tillkommer borgenärerna.
2 § utdelning skall ske så snart som all tillgänglig egendom har förvand
lats till pengar. om egendom i sådana fall som avses i 8 kap. 6 § andra
stycket eller 8 § andra stycket inte har blivit såld, utgör det inte hinder för
utdelning. har bevakningsförfarande ägt rum, får utdelning inte ske förrän
den enligt 9 kap. 8 § bestämda anmärkningstiden har gått ut och, om
anmärkning har framställts, förlikningssammanträde har hållits.
3 § när ett ackordsförslag är under prövning, får förvaltaren vänta mod
utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det motiveras av försla-
1574 get-
/
¬
utdelningsförfarandet sfs 1987:672
4 § när utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta ett förslag till
utdelning. förvaltaren skall då beakta alla de fordringar och förmånsrätter
som dittills ha r bevakats eller efterbevakats i konkursen eller, när bevak
ning inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter som dittills har
gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.
förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange
1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall
beräknas,
2. den förmånsrätt som följer med fordringen och
3. den utdelning som belöper på fordringen.
i förslaget skall också anges om det föreligger någon sådan omständighet
som enligt 10 § and ra eller tredje stycket medför inskränkning i borge nä
rens rätt att lyfta den utdelning som belöper på fordringen eller om det har
betalts ut medel i förskott.
till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den egen
dom för vilken medel avsedda till utdelning har flutit in. av redogörelsen
skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annat sätt har flutit
in för egendomen samt, om inte hela detta belopp enligt förslaget delas ut,
för vilka an dra ändamål återstoden har tagits i anspråk. om medel som
delas ut har flutit in för egendom vari särskild förmånsrätt har funnits, skall
uppgifterna lämnas särskilt för den egendomen.
5 § när ett utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast
skicka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse till rätten och till
synsmyndigheten.
6 § rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, så snart
det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 § skall avge över
förvaltarens slutredovisning har kommit in till rätten.
utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall hållas tillgängliga
hos rätten och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del av handlingarna.
en uppgift om detta skall tas in i kun görelsen.
den som vill fr amställa invändning mot utdelningsförslaget skall göra
det hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörel
sen. denna dag skall bestämmas så att tre veckor förflyter från den
tidpunkt då kungörelsen kan antas bli införd i post- och inrikes tidningar.
7 § när tiden för invändning har gått ut, skall rätten fastställa utdelning
en i konkursen i enlighet med utdelningsförslaget, om det inte genom
invändning eller på något annat sätt framgår att fel eller brist som inverkar
på någons rätt föreligger.
om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efterbevakats
senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighet har
förelegat, är en invändning att fordringen eller förmånsrätten borde ha
tagits upp i utdelningsförslaget utan verkan.
om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget, skall
rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa det sålunda
ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. att ett nytt
utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till 1575
¬
sfs 1987:672 det. om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som berörs'air
ändringarna i utdelningsförslaget underrättas om det. i sådant fall skall
invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från dagen efter deh
då underrättelserna sändes ut. slutdagen skall anges i und errättelserna.
8 § om rätten anser att det finns anledning att inte fastställa utdelning
enligt förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren och den
för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel tillfälle att yttra sig,
om det inte är uppenbart obehövligt. den som har framställt invändning
mot utdelningsförslaget skall få tillfälle att ta del av ett yttrande, om det
inte är obehövligt.
rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga om att fastställa
utdelningsförslaget. förhandling skall hållas, om det begärs av den som
har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt ändring
skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning, förvaltaren. till
förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.
utbetalning av utdelningsmedel
9 § när beslutet att fastställa utdelningen och beslut att bestämma arvo
de till förvaltaren har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast till borge
närerna skicka de medel som tillkommer dem, om inte hinder mot utbetal
ning enligt 10 § andra eller tredje stycket föreligger.
har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes senast
kända adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytte rligare åtgärd för
att verkställa betalningen. när medlen har skickats till borgenärerna, skall
förvaltaren anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.
10 § innan besluten att fastställa utdelning och att bestämma arvode till
förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en borgenär betalas
ut endast om borgenären ställer säkerhet. har tiden för överklagande av
besluten löpt ut, får dock, utan att säkerhet ställs, utbetalning ske till
borgenär som inte till sin nackdel berörs av besvär som anförts mot något
av besluten.
är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10 §,
får utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret uppfyllts.
detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den har fastställts av
domstol. när fordringen har fastställts men innan fastställelse beslutet har
vunnit laga kraft, får medlen betalas ut endast om borgenären ställer
säkerhet.
om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran som
har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken anmärkningar
får framställas mot efterbevakningen.
om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till konkur sboet
betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta på beloppet. räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då medlen betalades
ut till och med d en dag då skyldigheten att återbära medlen inträder och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
11 § säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller borgen. borgen skall
ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera personer
1576 gemensamt, vara solidarisk.
¬
om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa säker- sfs 1987:672
het, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria den förpliktel
se som säkerheten skall avse.
staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver
inte st^la säkerhet.
12 § en borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk
på medlen inom två år räknat från
1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller
2. den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan att
ställa säkerhet.
de medel som borgenär har förlorat sin rätt till skall fördelas mellan de
borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas till
gäldenären.
13 § när medel som har tillagts en borgenär i ett förslag till u tdelning
betalas ut, har borgenären rätt också till den ränta som har upplupit på
medlen från den dag då utdelningsförslaget upprättades.
förskottsbetalning
14 § innan utdelning äger rum, far förvaltaren självmant eller på begäran
av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad som
föreskrivs i 15 §.
även om en borgenär har fatt betalt i förskott för sin fordran, skall den
tas upp i utdelningsförslaget.
15 § förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om
det lämpligen kan ske.
förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsrätt, om det är
uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana
fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.
förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den mån det kan antas
att utdelning kommer att belöpa på denna. ar fordringen beroende av
villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. när bevakningsskyldighet
föreligger, får förskottsbetalning ske endast till en borgenär som har beva
kat sin fordran i konkursen.
16 § har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva att
borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om det visar sig att
borgenären saknar rätt att behålla vad som betalas till honom. i fråga om
sådan säkerhet gäller ii §.
vad som föreskrivs i 10 § fjärde stycket om skyldighet att betala ränta
skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ut i för
skott.
17 § om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp, får
borgenären hänskjuta frågan till rättens prövning.
1577
¬
sfs 1987:672 när en konkurs anses avslutad m.m. ' ' ' •
18 § en konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelhihg
enligt 7 §. detta gäller även om en tvist angående en fordran som har gjorfs
gällande i konkursen eller en fråga om underhåll åt gäldenären ännu inte är
slutligt avgjord eller någon ytterligare tillgång till följd av rättegång eller på
något annat sätt senare kan komma att tillföras konkursboet.
även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in
tidigare prövas enligt 12 kap.
efterutdelning
19 § blir medel tillgängliga för utdelning efter det att utdelningsförslag
enligt 4 § har u pprättats, skall förvaltaren dela ut dem till borgenärerna.
20 § om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till
efterutdelning upprättas. i sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta
kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och förskottsbetal
ning.
i förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även för en fordran
som har blivit känd efter det att utdelningförslag enligt 4 § upprättades. en
fordran far beaktas utan bevakning trots att bevakningsförfarande förut
har varit anordnat i konkursen. har så inte varit fallet, får rätten emellertid
besluta om bevakningsförfarande inför efterutdelningen.
av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inte har
tagits upp i utdelningsförslag enligt 4 § först så långt medlen räcker tilldelas
så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i
utdelningsförslaget. därefter far han tillsammans med övriga borgenärer ta
del i vad som kan återstå.
21 § om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas utan
att förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger
det, far han dela ut medlen till berättigade borgenärer utan att föreskrifter
na i det föregående i detta kapitel iakttas. för utbetalningen gäller dock 9 §
andra stycket. en borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör
anspråk på medlen inom t vå år räknat från det att förvaltaren har anmält
till rätten att han har skickat medlen till borgenären.
första stycket tillämpas också för det fall att det finns skäl att upprätta
ett utdelningsförslag men medlen inte förslår till betalning av de därmed
förenade kostnaderna.
viss anmälningsskyldighet m. m.
22 § om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ett företagshypo-
teksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla detta till inskrivningsmyndighe
ten. anmälan skall göras sedan beslutet att fastställa utdelningen eller
efterutdelningen har vunnit laga kraft eller, i fall som avses i 21 §, när
utbetalningen har ägt rum. tillsammmans med anmälningen skall förvalta
ren sända in utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar
fördelningen.
när inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på
j57g hypoteksbrevet.
\
¬
12 kap. ackord i konkurs m. m. sfs 1987; 672
frivillig uppgörelse
t § visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är
kända för f örvaltaren, skall rätten på ansökan av gäldenären besluta om
nedläggning av konkursen. innan beslut meddelas skall förvaltaren höras.
om bevakningsförfarande äger rum, får beslut om att lägga ned konkur
sen inte meddelas före bevakningstidens utgång.
rätten kan förordna att boets egendom inte får säljas innan ansökningen
har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning
som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.
2 § ett beslut att lägga ned kon kursen skall kungöras.
innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall konkurskostna
derna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen.
är någon kostnad eller skuld tvistig, skall förvaltaren sätta in behövliga
medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som parterna
enas om. räntan skall tillkomma den som slutligen blir berättigad till
medlen.
ackordsförslag m.m.
3 § reglerna i 4 -28 §§ om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i
vilken det har beslutats att bevakningsförfarande skall äga rum.
4 § om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätten ett ack
ordsförslag. i förslaget skall anges
1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,
2. när betalningen skall ske,
3. om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten i så fall
består.
5 § ett ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som
enligt i i § har rätt att rösta om förslaget sätts ned och betalas på närmare
angivet sätt. ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika rätt och
minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre ackords
procent godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat fordran
och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga skäl för lägre
utdelning. betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett år
efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga nämnda borgenärer
godkänner en längre betalningstid.
ett ackord får innehålla villkor att borgenärer får full b etalning intill ett
visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen
av boet och övriga omständigheter. avvikelser till nackdel för en viss
borgenär får också äga rum, om han medger det.
ett ackord far även avse att gäldenären endast får anstånd med betal
ningen eller annan särskild eftergift. första och andra styckena gäller i
tillämplig utsträckning.
1579
¬
sfs 1987:672 6 § ett ackordsförslag får tas upp endast om det kommer in till rätte lf
före den dag då kungörelsen om utdelningsförslaget i konkursen är införd i
post- och inrikes tidningar eller, när utbyte enligt 15 kap . 2 § ske r, före
den dag då underrättelserna sändes ut. '
om ackordsförslaget har kommit in i rätt tid, skall rätte n inhämta yttran
de av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna. avstyr
ker förvaltaren att det sker, får förslaget tas upp endast om rätten finner
synnerliga skäl till det.
7 § möter enligt 4-6 §§ hinder mot att ackordsförslaget tas upp, skall
det avvisas.
sammanträde för prövning av ac kordsförslag
8 § om ackordsförslaget tas upp, skall borgenärerna genast kallas till ett
sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. innan gäldenären har
avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, far kallelse utfärdas endast om det finns
synnerliga skäl för det. kallelsen till sammanträdet skall kungöras.
sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efter det att ackords
förslaget togs upp och inte heller innan tvistefrågor som har uppkommit
genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid förli k
ningssammanträdet .
9 § förvaltaren skall snarast till rätten inkomma med yttrande huruvida
han anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. yttrandet skall
hållas tillgängligt för borgenärerna vid sa mmanträdet för prövning av ack
ordsförslaget, om det inte har sänts tiu dem tidigare.
10 § vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget bör förvaltaren
närvara. om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka ett
ombud.
förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som
har rätt att rösta i acko rdsfrågan, med uppgift om d e fordringsbelopp för
vilka rösträtt får utövas. har det mot någon av dessa fordringar framställts
anmärkning som inte har prövats eller har, om efterbevakning har skett,
anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall det särskilt anges i förteckningen.
om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 ka p. 3 §, skall anledningen till
det uppges vid sammanträdet.
11 § vid omröstning i ackord sfrågan får rösträtt utövas endast för beva
kade fordringar. en borgenär som kan fa täckning för sin fordran genom
kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar dock inte i
omröstningen. om borgenären helt eller delvis avstår från kvittningsrätten
eller förmånsrätten, deltar han i motsvarande mån. kan en borgenärs
fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet
av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt hans fordran,
deltar han med å terstående del av fordringen.
en svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller
kan få en fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med fordringen
i omröstningen.
1580 innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt skall få
¬
ftiu betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas för de fordringar sfs 1987:672
som därigenom får full betalning.
med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till säker
het för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.
12 § en anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder
mot att borgenären deltar med fordringen i omröstningen. är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall
rätten vid samm anträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlik
ning. de närvarande får med bindande verkan för dem som har uteblivit
medge att en anm ärkning förfaller eller inskränks eller uppdra åt förvalta
ren att ingå förlikning med borgenären. kan förlikning inte träffas, skall
frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 § första stycket för bestämman
de av omröstningens utgång. har en anmärkning mot någon yrkad fordran
eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap. 16 §, skall rättens avgörande dock
tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om det inte före omröstningen
visas att avgörandet har ändrats av högre rätt.
förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran
far inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte alla vars
rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.
13 § om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som
förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i
ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenä
rens fordran. kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte de
andra löser ut honom e ller ställer betryggande säkerhet för fordringen.
14 § gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens
medgivande. ett yrkande om detta skall framställas senast vid sammanträ
det och innan omröstningen sker.
om en ändring i a ckordsförslaget medges, far prövningen av ackords
förslaget skjutas upp till ett fortsatt sammanträde inom tre veckor. om
ändringen inte medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, får pröv
ningen skjutas upp endast om det finns särskilda skäl till det.
om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket, efter att ha
hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att det finns sär
skilda skäl för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts upp,
får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre veck
or.
borgenärsmajoritet vid ackord m .m.
15 § ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbelop
pen skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande
har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. är ackordsprocenten
lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre värdedelar av de röstan
de har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre fjärdedelar av
de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. 1581
¬
sfs 1987:672 16 § anser en borgenär eller gäldenären att ett beslut genom vilket! etti
ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit på lagligl^
sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten inom två veckor från beslutet.
gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan'vara-
beroende av det. beslutet tillämpas omedelbart, om inte något annat
förordnas.
fastställelse av ackord
17 § har ett ackordsförslag antagits vid sammanträdet men finns det
enligt 19 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan prö
vas av rätten vid en förhandling. detsamma gäller, om det vid sammanträ
det inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats av borgenä
rerna.
om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten
fastställa ackordet.
beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre
rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.
18 § är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av
om kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övr igt
skäl att fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva
anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir
densamma vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.
19 § ett ackord far inte fastställas, om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha inverkat
på ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 §,
3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har
gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller att något
annat svek har ägt rum vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
även om första stycket inte är tillämpligt får rätten efter omständighe
terna vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en borgensman
eller någon an nan som förutom gäldenären svarar för fordringen har be
stritt fastställelse på grund av att
1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns,
2. ackordet är till skada för borgenärerna eller
3. ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.
vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är inte förslaget förkas tat
av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt pröva ackords
förslaget och ett sammanträde sättas ut för detta. ett sådant sammanträde
får hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad fastställelse. borgenä
rerna skall kallas till sammanträdet. kallelsen skall kungöras.
20 § en förhandling enligt 17 § skall äga rum så snart som möjligt. till
förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var
1532 närvarande vid sammanträde som avses i 8 § kallas.
¬
verkan av ackord sfs 1987:672
21 § ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända och
okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta om ackordsförslaget.
den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga
om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.
en borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning som han
kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§.
22 § en borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenä-
ren svarar för fordringen.
23 § en anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för
den b evakade fordringen, prövas på det sätt som föreskrivs i denna lag
även om ackord har kommit till stånd.
24 § innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har fastställts
återställs till gäldenären, skall konkurskostnadema och andra skulder som
boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. förvaltaren skall dessutom se till
att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade fordringar av
egendomen, så långt den räcker, får den betalning som tillkommer dem på
grund av förmånsrätten.
är någon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 § tredje stycket.
25 § när ackord har fastställts, får talan om återvinning inte väckas av
någon borgenär som omfattas av ackordet. talan som har väckts på
behörigt sätt får trots det prövas.
vad som vinns genom återvinningstalan och inte behövs för något så
dant ändamål som avses i 24 § skall, sedan kärandens kostnader har
ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. en svarande
som med anledning av kärandens talan får en fordran mot gäldenären har
rätt att på vad han annars skulle ha fått betala avräkna den utdelning som
tillkommer honom.
tillsyn över ackord
26 § på begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
rätten, om det finns skäl till det, förordna förvaltaren eller någon annan
lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden
enligt ackordet. om det behövs, skall även en ersättare för tillsynsmannen
förordnas.
gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och
följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar sig att han inte är
lämplig eller att han av någon annan särskild orsak bör skiljas från uppdra
get.
27 § arvode till tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som
uppdraget har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen eller
gäldenären be gär det. så länge ackordet inte har fullgjorts, får en sådan
begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av ackor
det. 1583
¬
sfs 1987:672 förverkande av ackord ' v?.
28 § på ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts gäldén^j
ren förfaller, om gäldenären '''
1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet hår
gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,
2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt ackor
det.
förlikning ar inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen,
far borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mpl
den som har gått i borgen för ackordet.
13 kap. förvaltarens slutredovisning
avgivande av slutredovisningen
1 § förvaltaren skall a^'ge slutre dovisning för sin förvaltning i enlighet
med vad som föreskrivs i detta kapitel. en förvaltare som avgår innan
konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft
hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. har förvaltning
en varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av förvalt
ningen som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.
om förvaltarens skyldighet att under konkursen redovisa medelsförvaltr
ningen m. m. finns det bestämmelser i 7 kap. 18-21 §§.
2 § slutredovisning skall avges
1. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,
2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,
3. om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,
4. om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i
konkursen,
5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt ii kap. 20 §,
6. vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 §,
7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,
8. om egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att ackord
har fastställts. i
3 § slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. till slutredo
visningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av betydelse för
kontroll av redovisningen. förvaltaren skall ge in en kopia av redovisning
en till rätten. i fall som avses i 2 § 1,4 och ,7 skall en kopia samtidigt lämnas
till gäldenären.
4 § i fall som avses i 2 § 5 skall slutredovisningen avges samtidigt so m
utdelningsförslaget ges in till rätte n. i övriga i 2 § avsedda fall skal l förval
taren avge redovisningen så snart som möjligt.
1584
/
¬
grärtskning av slutredovisningen 1987:672
5 § tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8
granska slutredovisningen samt i d e fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge
utlåtande över densamma. tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till
rätten. redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rätten och
tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.
6 § i fall so m avses i 2 § 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar
enligt 11 kap. 6 § framgå att slutredovisningen och utlåtandet är tillgängli
ga för granskning och var handlingarna finns.
i fall som avses i 2 § 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har
lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen och utlåtandet har
avgetts samt var handlingarna är tillgängliga för granskning.
i de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det anges
vad den som vill klandra redovisningen måste göra.
klander av slutredovisningen
7 § förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten
och gäldenären. även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt
kan vara beroende av den.
talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den
tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.
i fall som a vses i 2 § 2, 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som
rätten bestämmer och anger i kungörelsen. denna dag skall bestämmas så
att tre månader förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli
införd i post- och inrikes tidningar. i övriga fall skall talan väckas inom tre
månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till rätten.
8 § i högsta domstolen för riksskatteverket det allmännas talan i mål som
avses i 7 §.
9 § en borgenär som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet
få ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de täcks av vad som
genom rättegången har kommit boet till godo.
14 kap. konkurskostnader
allmänna bestämmelser
1 § med konkurskostnad avses
1. arvode och kostnadsersättning till förvaltare,
2. arvode och kostnadsersättning till en sådan rådgivare eller förliknings
man som har utsetts enligt 7 kap. 7 §,
3. ersättning till e tt sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med
stöd av 7 kap. 11 §,
4. ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,
5. kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,
6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till borgenärerna
som utfärdas i konkursen,
7. ersättning enligt 6 kap. 14 § till gäldenären eller någon annan för
inställelse.
¬
sfs 1987:672 som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen, kallelser)
och underrättelser som föranleds av efterbevakning.
2 § konkurskostnadema skall utgå ur konkursboet framför andra skul
der som boet har ådragit sig. i den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut
ur boet, skall de betalas av staten, om inte något annat följer av 3 §.
3 § om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än
staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. i §, skall, i den mån
konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa,
dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de solidariskt. i
beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas att betala konkurs
kostnadema med den angivna begränsningen. kan kostnaderna inte heller
tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.
förvaltarens arvode
4 § arvodet till förvaltaren bestäms av rätten. om det har utsetts flera
förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.
arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till
det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed
det har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för
uppdraget.
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer
taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren om
konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §.
5 § arvodet skall bestämmas till e tt visst belopp i e tt för allt, om in te
enligt 18 § e tt särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses
där. ett sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt
avgörs.
när ett särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder
för arvodesberäkningen som anges i 4 §.
6 § arvodet bestäms efter framställning av förvaltaren. har det utsetts
flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång, om det läm pli
gen kan ske . ^
i arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp som han
begär och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för
viss egendom, även det beloppet. till framställningen skall bifogas en
redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificefåd
räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika förvalt
ningsåtgärderna. har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som avses i
7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gottgörelse eller har förvaltaren lillgo-
doförts ersättning för utgifter, skall det anges i redogörelsen.
om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egen
dom, skall förvaltaren tillhandahålla rätten en fö rteckning över de
]5g(^ rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen.
•7
¬
7 j avser en arvodesframställning endast att ett särskilt arvode skall sfs 1987:672
bestämmas för viss egendom, får rätten avgöra om det finns skäl att ta upp
yrkandet till prövning innan arvode i övrigt bestäms.
8 § i andra fall än de som avses i 9 § tredje stycket och 10 § sk-all rätten,
innan arvodesframställningen prövas, inhämta yttrande i arvodesfrågan av
tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären och de borgenärer som hos rätten
har begärt det tillfälle att yttra sig över framställningen inom viss tid, minst
två och högst fyra veckor. i fall som sägs i 6 § tredje stycket skall vaije
känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att
yttra sig över framställningen.
rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till det.
till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt
de borgenärer som har begärt att få yttra sig över arvodesframställningen
kallas. i fall som avses i 6 § tredje stycket skall vaije känd borgenär som
har särskild förmånsrätt i egendomen kallas.
9 § i fall då tingsrätten har att fastställa utdelning eller efterutdelning i
konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas samtidigt med beslutet
om fastställelse, när inte något annat följer av 7 §.
oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att fastställa utdel
ning eller efterutdelning får högre rätt som ändrar lägre rätts beslut i
arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om fastställelse som föranleds
därav eller, om det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till förvaltaren.
den domstol som har att pröva en fråga om utdelning eller efterutdelning
får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbete i anledning av hand
läggningen av frågan vid do mstolen.
10 § om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslutet
upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 § äger rum, skall rätten
höra tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren bestäms.
11 § en förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han har avgett slutre
dovisningen för sin förvaltning.
förskott på förvaltarens ar vode
12 § rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i försk ott
innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till omfattning
en av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under vilken konkur
sen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden.
en framställning om förskott skall ange det belopp som begärs och de
skäl som åberopas för förskottsbetalningen. till framställningen skall bifo
gas en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en uppgift
om boets ekonomiska ställning. rätten skall inhämta yttrande i förskott s
frågan av tillsynsmyndigheten.
förvaltarens ersättning för kostnader
13 § förvaltaren får under förvaltningens gång ur konkursboet ta ut
medel för att betala de kostnader som uppdraget medför. uttagen skall
anges i förvaltarens slutredovisning. 1587
¬
sfs 1987:672 14 § avskrivs konkursen enligt 10 kap. i §, skall rätten bestämma'kost'^
nadsersättningen till förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms. tillsyii^i'
myndigheten skall höras också över begäran om ersättning för kostnaden'
övriga konkurskostnader '
15 § rätten bestämmer arvodet till en sådan rådgivare eller förliknings
man som har utsetts enligt 7 kap. 7 § efter att ha hört tillsynsmyndigheten
och förvaltaren. härvid tillämpas 4 § andra stycket och 5 §.
16 § ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd av
7 kap. 11 § bestäms av förvaltaren.
17 § ersättningen till staten för tillsynen över förvaltningen utgår enligt
föreskrifter som regeringen meddelar.
ersättningen till staten för sådana konkurskostnader som avses i 1 §
första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.
fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egen dom
18 § av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller förlikningsman
som har utsetts enligt 7 kap. 7 § skall, om det i boet finns egendom i vilken
särskild förmånsrätt äger rum och i den mån det inverkar på de borgenä
rers rätt som inte har sådan förmånsrätt i egendomen eller på statens
ansvar för konkurskostnaderna, den del som avser egendomen i fråga
fastställas att betalas ur egendomens avkastning och köpeskilling.
då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, får inte till
skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens
avkastning och köpeskilling betalas någon annan konkurskostnad än som
har sagts i första stycket. om den särskilda förmånsrätten är sådan som
anges i 5 § förmånsrättslagen (1970:979), får dock av egendomen betalas
också övriga konkurskostnader, i den mån boet annars inte lämnar tillgång
till det.
med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av
denna paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egen
domen i fråga.
15 kap. information om beslut och åtgärder under konkurs
formen för kungörande
1 § kungörelsen om konkursbeslutet skall införas i post- och inrikes
tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 § lagen (1977:6 54) om kungö
rande i mål och ärenden hos myndighet m. m., i ortstidning.
när ett beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i förs ta
stycket eller i 8 kap. 11 § skall kungöras enligt denna lag, skall kungörelsen
införas i post- och inrikes tidningar och den eller de ortstidningar som
rätten bestämmer.
utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser till borgenärerna
2 § i en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följ ande
j 53g kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om det
¬
saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandet med kungö- sfs 1987:672
relse blir lägre eller att kungörelse i övrigt är lämpligare, nämligen
1. kungörelse med kallelse till förhandling angående entledigande av
förvaltare,
2. kungörelse med information om att ett förslag till utdelning eller
efterutdelning har upprättats samt att slutredovisningen och tillsynsmyn
dighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning,
3. kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på grund av frivillig
uppgörelse,
4. kungörelse med information om att slutredovisningen och tillsyns
myndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning i fall då
förvaltare avgår före konkursens slut.
om utbyte s ker i de fall som anges i första stycket 2, 3 eller 4 skall tid
som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket och
16 kap. 9 § första stycket i stället räknas från dagen efter den då underrät
telserna sändes ut.
utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mot kungörelse
3 § om an talet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket
stort, far underrättelser till dessa borgenärer och sådana kallelser till dem
som inte behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom kungörel
se.
formen för kallelser och underrättelser m.m.
4 § skriftliga kallelser och underrättelser enligt denna lag sänds med
posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända postadress,
om inte något annat följer av särskilda föreskrifter om delgivning.
skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle att yttra sig i en
viss fråga, får delgivning äga rum.
16 kap. bestämmelser om handläggning och besvär m. m.
handläggning av konkursärenden
1 § prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen
sker som ett konkursärende hos tingsrätten. som konkursärende hand
läggs inte sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning.
2 § i konkursärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om tviste
mål i tillämpliga delar, om inte något annat sägs i denna lag. sker handlägg
ningen vid f örhandling, tillämpas bestämmelserna om huvudförhandling i
tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar avsteg därifrån.
om den som har kallats till en förhandling uteblir, hindrar det inte att
den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.
rättens avgörande sker genom beslut.
3 § en tingsrätt skall vid handläggningen av ett konkursärende bestå av
en lagfaren domare. vid en förhandling får dock rätten bestå av tre lagfar
na domare.
1589
¬
•jv, sfs 1987:672 verkställighet av beslut i konkursärenden
4 § ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut gäh'
verkställighet omedelbart. detsamma gäller andra beslut av rätten lindér
handläggningen av ett konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall
prövas av rätten, om inte något annat förordnas eller följer av andra
stycket.
beslut under handläggningen av ett konkursärende går i verkställighet
först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser
1. arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,
2. arvode till en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,
3. arvode eller kostnadsersättning till en sådan tillsynsman som har
utsetts enligt 12 kap. 26 §,
4. utdömande av förelagt vite.
angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning finns det be
stämmelser i 11 kap. 9 och 10 §§.
överklagande av rättens beslut i konkursärenden m. m.
5 § vaije tingsrättens beslut i ett konkursärende i en fråga som en ligt
denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något annat
följer av 6 eller 7 §.
har ett beslut meddelats utan att förhandling har hållits, skall de som
beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för beslutet, i den mån
det med hänsyn till om ständigheterna är motiverat. när det är lämpligt,
bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade frågan.
6 § ett beslut enligt 9 kap. 1 § att bevakning skall äga rum får inte
överklagas. inte heller får ett beslut av tingsrätten enligt 11 kap. 7 § tredje
stycket som innefattar återförvisning av ett utdelningsförslag till förvalta
ren överklagas.
rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast av den som i
rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget eller, om rätten
beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, den vars rätt på
verkas av ändringen. förvaltaren får fullfölja talan i en fråga som gäller
återvinning.
7 § mot beslut enligt 12 ka p. 18 § med anledning av en framställd an
märkning får talan inte föras.
mot följande beslut får talan inte föras särskilt, nämligen
1. beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring i ett ackordsför
slag enligt 12 kap. 14 §,
2. beslut enligt 12 kap. 19 § att borgenärerna på nytt skall pröva ackords-
frågan.
8 § tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslu tet
rör
1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller del
ning av förvaltningen mellan flera förvaltare,
2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,
1590 3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass,
¬
hämtning eller häktning eller föreläggande eller utdömande av vite, sfs 1987:672
4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,
5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande,
6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §.
i de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i högsta
domstolen av riksskatteverket.
9 § ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 § får överklagas genom
besvär i hovrätten. överklagandet skall ske inom två veckor från den dag
då beslutet meddelades. är det fråga om ett konkursbeslut eller ett beslut
om nedläggnin g av en konkurs på grund av frivillig uppgörelse, räknas
dock tiden för överklagande från den dag då kungörelsen om beslutet var
införd i post- och inrikes tidningar.
beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären att
lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om någons
häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan inskränkning till
viss tid. detsamma gäller klagan mot ett beslut på den grunden att förfa
randet onödigt uppehålls genom beslutet.
17 kap. skadestånd och straff
skadestånd
1 § en förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar boet, en konkursborge
när eller gäldenären. skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt
med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och omständig
heterna i övrigt.
skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för
någon av dem enligt f örsta stycket. vad någon har betalt i skadestånd får
sökas åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständig
heterna.
2 § talan om skadestånd enligt 1 § som inte grundas på brott skall föras
genom klander av förvaltarens slutredovisning.
3 § om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när
han gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären var
på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen
kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.
talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt
där äre ndet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit an-
hängigt. i detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.
straff m. m.
4 § en gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap. 1 § första stycket driver
näringsverksamhet under konkursen döms till böter.
5 § en borgenär som för sin röst vid ett sammanträde i samband med
ackord i konkurs har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären
döms till böter eller fängelse i högst et t år. 1591
¬
sfs 1987:672 6 § åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken ödli
åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 § får väckas vid den tingsrätt
där konkursen är eller har varit anhängig.
7 § allmän åklagare och polismyndighet skall ha tillgång till alla ha nd
lingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida gäldenären
har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina borgenärer.
1. denna lag träder i kraft den 1 januar i 1988. genom lagen upfi hävs,
med de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslageh
(1921:225), lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i
avseende därå skall iakttas samt lagen (1956:217) om vissa kreditinrätt
ningars konkurs.
2. äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vil ken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. vad som i dessa före
skrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse tingsrätten. vid
fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer på konkursdoma
ren består rätten av en lagfaren domare. skall efter ikraftträdandet av den
nya lagen en fråga hänskjutas till rätten enligt 93 § tredje stycket, 108 §
qärde stycket eller 164 § fö rsta stycket konkurslagen (1921:225), hand
läggs frågan i den ordning som är föreskriven i den nya lagen för motsva
rande fall.
3. är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre
föreskrifter vid prövningen av ansökningen.
4. sådana underrättelser med anledning av en konkurs som enligt någon
föreskrift i lag eller annan författning ankommer på konkursdomaren skall i
stället lämnas av tingsrätten.
5. i fråga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i
4 kap. 5-9 §§ och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller 30-
34 § § konkurslagen (1921:225).
6.1 fråga om rätten att göra gällande fordran på lön, arvode eller pension
för tiden före lagens ikraftträdande gäller 100 a § konkurslagen (1921:225).
7. förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om att en
åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i
konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta
sammanträde, skall fristen i stället räknas från edgångssammanträdet.
8. en fordran som har fastställts genom en sådan skiljedom som avses i
12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken skall godtas som
stöd för borgenärs behörighet att begära gäldenären i konkurs, om skilje
domen får verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en
domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 3 kap. 1 8 §
utsökningsbalken.
9. vad som sägs i den n ya lagen om registrerat skepp gäller även i fråga
om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064)
om ändring i sjölagen (1891: 35 s.l) är upptagen i skeppsregistret.
10. förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället
den nya föreskriften.
1592
¬
på regeringens vägnar sfs 1987:672
ingvar carlsson
sten wickbom
(justitiedepartementet)
¬
Viktiga lagar inom insolvensrätten
Lag (1996:764) om företagsrekonstruktion
Skuldsaneringslag (2016:675)
Utsökningsbalk (1981:774)
Viktiga lagar inom insolvensrätten
Konkurslag (1987:672)Lag (1996:764) om företagsrekonstruktion
Skuldsaneringslag (2016:675)
Utsökningsbalk (1981:774)
JP Infonets insolvensrättsliga tjänster
JP Infonets insolvensrättsliga tjänster
Arbetar du med insolvensrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom insolvensrätt.