SFS 1921:225

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

syensk förfättnieassämlinö. l»21 sir 226 —243. x utkom från tryckot deu 20 mnj j821, fl vi atrstaf göra teterli n:r 225. konlitirslag; given stocjih-olms slott den 13 maj 1921. (rnbrlk och datum inm- göroo frin prodifeirtolon.) ■o sta jf, ined guds näde, sveriges, götes ocli veudes konung, igt; att vi, med riksdagen, funnit gott förordna som följer: o 1 eap.om egendoms avträdande till konkurs. 1 §*kinner gäldenär sig vara på obestånd, äge han avträda sin egendom till konkurs. med att gäldenär är p{\ obestånd förstås enligt denna lag att han icke kan rätteligen betala sin gäld. 2 §. gäldenär skall på yrkande av borgenär försättas i konkurs, om gäldenären på grund av eget erkännande eller rymning för sknld eller hos honom verkställd utmätning och vad med avseende därå förekommit eller på grund av andra in ­ träffade omständigheter måste antagas vara på obestånd.3 §. gäldenär, som är köpman, skall på yrkande av borgenär försattas i kon- icurs, om gäldenären sedan mer än en vecka inställt sina betalningar. har borgenär genom notarius pubhcus eller genom två ojäyi™ personer uppmanat köpman att betala klar och förfallen gald men har gäldenären det oaktat under en vecka uraktlåtit att fullgöra sin betalningsskyldighet, skall gälde ­ nären försättas i konkurs, så framt borgenären inom tre veckor från nanmda tids utgång det yrkar och gälden fortfarande är ogxilden. _ /ti år godkännare av växel eller, vad angår vexel, som är st^d att imos^ av växelgivaren själv, den, som utgivit växeln, köpman och har växeln bhvit i hans närvaro protesterad för bristande betalning, vare det så ^sefr, som om lian ' blivit, på sätt i andra stycket äx stadgat, uppmanad att betala vaxelsliulaen. 4 §.har lös egendom, vari förmånsrätt ]ämllkt 17 kap. 6 § första stycket haimels- balken euer på grund av förlagsinteclming tillkommer borgenar, blivit u a ^ för annans fordran, , . , .. f-ar.eller har egendom, som 'hyss sagts, eller egendom, vari borgen^ månsrätt järnhlrt 17 kap. ö § första stycket handelsbalken, genom handling föryttrats med villkor, att säljaren äger bema egendomen , skall, där borgenären det yrkar, gäldenären forsattas i gäldenären visar, att den övriga egendom, vari borgenaren ager for , tillräcklig till ^dande av hans forohnn. 141 —1154 si. svensk författningssamling 1921, n.r 225 —243. ¬ 572 — 1921, n:r 225. — 5ttnr cäidedär fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkui ’s, gäue jrs rätt att få näldenären försatt i konkurs vad darom sarslalt ar stadgat.om borgenärs rätt att få gälde 6 §•borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller los egen ­ dom äge^ ei den rätt att få gäldenären försatt i konkurs, varom ovan ar stad- dande. ^ till gäldenär avträda sin egendom till konknrs eller vill borgenär påkalla ir oäldeniirs försättande i konknrs, göre skriftligen ansökning därom bos koukurs^- somaren i den ort, dar gäldenären bör inför domstol svara i tvistemål, som angå ^iild i allmänhet. ansökning av dödsbo del ägare om avträdande av den dödes egendom, så ock borgenärs ansökning om dödsbos försättande i konkurs skall göras hos konkursdomaren i deu ort, där den döde bort svara i mål, som nyss sagts. _ . _ ' #konkursdomare vare på landet domaren ocb i stad den la^fame ledamot i rätten, som därtill är satt. i stad må, om koukursmälens antal det fordrar, utses here konkursdomare; äro flere avdelningar av rådstuvurätten, skall konkursdomare alltid vara ledamot av avdelning, vid ^dlken de mål, som av bonom handläggas,, skola upptagas. yid konknrsansökning av gäldenär bör fogas i två exemplar av honom under edsförpliktelse underskiiven förteckning över boets tillgångar och skulder med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet.? §• .boig;enär, som söker gäldenärs försättande i konkurs, skau i ansökningen uppgiva sin fordran. borgenäi*en bör tillika i ansökningen angiva de omständig ­ heter, på vilka han grundar ^kandet om egen domsarträde, samt vid ansökningen foga, i huyudskrift eller styrkt avskrift, de handlingar, vilka han vill åberopa till stöd för sin talan. ansökningen jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar. 10 §•binner konkursdomaren, att han enhgt 7 § icke äi‘ behörig att taga befatt ­ ning med konknrsansökning, eller har, där borgenär ar sökande, denne icke i ^ ansökningen uppgint sin fordran eller kan konkursansökning av a.n-nan orsak ei upptagas, meddele konkursdomaren genast beslut i överensstämmelse därmed och teckne det å ansökningen. 11 § upptages konkursansökning, som gjorts av gäldenär, meddele konkurs- ^ domaren genast beslut om gäldenärens försättande i konkurs ^ ^ ‘ 12 ' ( ... uppt^es borgenärs kon^rsansökning, teckne konkursdomaren genast å an- i solmingen föreläggande for gäldenären att mom viss tid, ej över fyra dacar i stadhäl®'' del av ansöllingsh^dois^a till ho^mradomaren mgiva forldarmg over ansolmingen. pöreugger på grund av att gäldenären vistas utomlands euer eljest i särskilt fall anledäg att t^räcka för- ¬ — 1921. n:r 225. 573 klaxidgstiden, det ske, dock ej utöver vad oundgängliken kräves bor^enh>rn v^e att tillställa gäldenäxeu handliuganaa i huvulskrift eller styrkt avskrift som har sökningen förfallen, eller borgenären siitte konkoradomaren ny fid för delgivning, sä vida ej eidigl vad ftö fsiis målet skall banskjutas tih ratten. n, där ej inoia samma tid förklaring avgivits av gäldenären visat, att hinder for delgivningen mött. i sistnämnda fall ub aren nv tio for oelcntrm'vift o.'i __ .t ■ lo o - om medgiver gäldenären ansökmingen, meddele konkursdomaren genast beslut gäldenärens försättande i konkurs; bestrider gäldenären ansökningen eller utebliver kan med förklaring, varde målet bänskjutet till rätten. i föreläggande, som ovan sägs, skall intagas underrättelse att, om målet känskjutes till rätten, ^ kallelse att inställa sig där kan varda part tillsänd med posten samt att, om tillförlitlig upplysning om parts postadress icke föreligger målet kan varda avgjort ntan att parten erkållit kallelse till rätten, varjämte föreläggjmdet skall ipnekålla anmaning till part, om vars postadress tillförlitlig upplysning icke föreiigger, att kos konkursdomaren anmäla den postadress, under vilken parten önskar få kallelse aig tillsänd. 13 §. nu kar gäldendr blivit för delgivning av borgenärs konkursansökning för ­ gäves sökt i sitt kem vist; kan ej vid efterfrågan kos hans kusfolk euer grannar eller där kan kar tjänst euer näring vinnas säker anvisning, var han nppekåuer dfr ocil ux clot at'l irr4: tl n n o^rr t sig, och ar det ej veterugt, att kan för sig ställt ombud, som äger for* konom mottaga delgivning av ansökningen ock kan träfias inom riket, skall målet kän- skjutas till rätten. samma lag vare, där gäldenär, vilken icke veterligen för sig ställt ombud, som nyss sagts, saknar känt hemvist eller vistas å känd ort utom riket samt i det senare fallet konkursdomaren med avseende ä ortens avlägsen- ket eller andra omständigheter iinner det icke skäligen böra åligga borgenären att där delgiva gäldenären ansökningen. då mål angående gäldenärs försättande i konkurs jämkkt denna paragraf känskjutes till rätten, skedl konkursdomaren tillse, att gäldenärens egendom var ­ der satt under säker vård; ook låte konkursdomaren tillika, där det lämpligen kan ske, om ansökningen underrätta gäldenärens make eller någon, som är i bans tjänst eller eljest kan antagas äga kännedom om konom ock bans för- kållanden. kostnaden för egendomens vård skall gäldas av borgenären. 14 §. då konkursansökning, av vilken gäldenären fått del, skall käns^utas till rätten, varde målet av konkurs domaren utsatt att förekomma i stad inom fyra dagar samt på landet inom i^'orton dagar, där ej för gäldenärens kauande till ^ rätten oundgängligen kräves längre tid. kan på landet målet ej företags inom ^ " nämnda tid, med mindre urtima ting hålles, må dock mmet anstå till lagtima ting eller, där på grund av konungens förordnande särskilt tihgssipn man trade, varå mål angående gäldenärs försättande i konkurs må förekomma, tidigare skall kålias, till sådant sammaoiträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i an ­ sökningen ock det icke bestrides av gäldenären. konkursdomaren kalle parterna till rätten, borgenären dock endast, om kallelse kan hinn a komma konom till- kanda. i kallelse å galdenai'en skall tijlkäimagivas, att hans utevaro icke kindi'ar ¬ y — 1921. n:r 225. — rädas ändamål förgäves sökts i sitt liem-rist eller vistas ntomlands och ej heller. parten veterligen för sig ställt inom nket bosatt omhnd, som ä^er för honom delgivning av kallelsen, ombudet kunnat i sitt hemvist för delgivningommot%a delgivning anträffas.i fall, som avses i 13 §, skall gäldenären genom kungörelse, _ som konkurs- o ren låter införa i allmänna tidningar tre gånger, kallas att vid äventyr, att * ntevaro ej hindrar målets avgörande, installa sig vid rätten å viss dag, ' i domaren hans nte .. „ ■minst tre, högst sex veckor efter sista kungörandet. på landet må dock efter framställning av borgenären målet kunna utsättas till näst efter utgången av sistnämnda tid infallande lagtima ting eller sådant särskilt sammanträde, som i första stycket omförmäles, där konkursdomaren finner det icke lända till förfång för giildenären. i fråga om borgenärens kallande till rätten skall vad i första stycket stadgats äga motsvarande tillämpning. v ’ 1 o §. fordran, som borgenär åberopat till stöd för behörighet att söka gäldenärs försättande i konkurs, skall, där fordringen är fastställd av domstol eller, efter lagsökning, av överexekutor, i .sagda avseende godkännas, ändå att beslutet ej vunnit laga kraft, ntan så ur att i vederbörlig ordning förordnats, att beslutet icke må verkställas. samma lag vare, då överexekutor meddelat föreskrift om verkställighet av skiljedom och ej av högre myndighet eller av domstol, där talan mot skiljedomen är anhängig, annorledes förordnats, så ock då utmätning må erhållas jämlikt lagen om handräckning för fordrans utfående och ej av dom ­ stol förordnats, att verkställighet icke må äga rum. i fau, där ej fordringen enligt vad i första stycket si ankomme på borgenären att styrka densamma. sägs skall godkännas, 16 §. i mål angående egendomsavträde må rätten ej bevilja part uppskov, med mindre synnerliga skäl därtill ero. beviljas uppskov, må det ej sättas längre än som oundgängligen kräves; och skall på landet för målets handläggning urtinia tmg på borgenärens bekostnad hållas, där sådant ting av part äskas och av rättenbefinnes erforderligt. 17 §. varde ^ nagon aoasboöeiägares vistelseort är okänd eller dödsbodeläfrare föresrite.* kallmde tffl rätten tmänipaa^f förste och anira pn^raa nu är konkursansökuing gjord av borgenäi ’, och dör gäldenären, utan att den metovit; har ej målet hänskjutits till rätten, varde delägame i boet igt att tiu konkursdomaren inkomma med förklarii^o- övqv -----:____ _ <1. v i ¬ 1921, n;r 225. — 18 §. 575 s^ldenärens för- ti §• konkursdomaren skall darjamte bestämma och i kungörelsen tillkännagiva nar och varest första borgenarssammanträdet skau hållas, inom vilken tid bor-e- narerna bora hos konkursdomaren bevaka sina fordringar samt i vilken elfer _ tidningar jnom orten kungörelser angående konkursen skola införas i kungörelsen skall ock konkursdomarens postadress angivas första borgenärssammunträdet skall håuas inför konkursdomaren icke ticli- gare an tre och icke senare an fem veckor från det beslutet om egendomsavträde meddelades, och skall vid bestämmandet av tid för detta sammanträde tagas h^sjn därtill att bouppteckning bör vara ingiven till konknrsdomaren då samnmn- tradet hålles. dar det med hänsyn till konkur.sboets omfattning och beskaffenhet provas oundganghgen nödigt, må konkuxsdomaren utsätta sammanträdet att hållas senare an ovan sagts. tiden, inom vilken bevakningar böra ske, skall utgöra minst fjta, högst tio veckor från meddelandet av beslutet om egendomsattrade. antalet ortstidningar, i vilka kungörelser angående konkursen stola införas, må ej överstiga två. har, på sätt särskilt år stadgat, årsstämning blivit utfärdad och avträdes före den däri utsatta inställelsedag egendom till konkurs, skall i den kungörelse, som utfärdas om konkursen, erinran ske däinm att årsstämning förut är beviljad och att den ej förfallit genom konkursen. har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit, eller har konkurs fölit på ansökning, som gjorts inom qorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i all­ männa tidningarna, skall i konknrskungörelsen intagas erinran därom att ackords- förhandling ägt rum, ävensom angivas dagen, då beslutet om förhandlingens in ­ ledande meddelades. 20 §. kungörelse, som i 19 § sägs, skall ofördröjllgen anslås å rättens dörr samt genast eller nästa postdag avsändas för att införas en gång i allmänna tidnin ­ garna och den_ eller de ortstidningar, som jämlikt 19 § i sådant avseende be- v" sedan dén bouppteckning, som enligt 54 § skau upprättas, eller förteckning ^ eller anmälan, som i andra stycket av samma para^af sägs, kommit konkurs- domaren tillhanda, låte han genom särskilda kallelsebrev underratta alla kända inländska pch utländska borgenärer om kungörelsens innehåll; skolande sådan underrättelse alltid meddelas kronans ombudsman i örten och dem, som hand- hava upphörden av kommunalutskjlder, samt, där särsldld uppbörd av prästlöne- ' medel eller vagskatt äger rum, dem, som omhänderhava sådan uppbörd. _ breven skola med posten avsändas så snart ske kan och senast tio dagar före den för första borgenarssammanträdet utsatta dag. varder sedan kallelsebrev sålunda avsänts genom uppgift i bouppteckningen eller genom tiuägg till denna känt, att borgenär finnes, som ej ouvit kallad, skall konkursdomaren ofördröjllgen till honom avsända kallelsebrev av innehåll, som ovan sägs. ¬ 576 1921. n:r 225. om iimehsilet i kringörelsen skall konkursdomaren låta de^va galdenaren särskild underrättelse med erinran om den honom enligt 92 åliggande skyl ­ digheten att å första borgenärssammanträdet avlägga bouppteckningsed. att i visst fall kallelsebrev och underrättelse, varom ovan förmäles, skola innehålla meddelande om beslut, som avses i 103 §, därom stadgas i sistnämnda paragraf. 21 §. konkursdomaren^ skall genast underrätta allmänna åklagaren i orten om gäjdenärs försättande i konkurs. ävträdes ämbets- eller tjänstemans egendom till konkurs, varde underrättelse därom ay konkursd o maren^ genast meddelad gäldenärens närmaste förman. samt 1 _ mtecknmgs- eller fastighetsboken. ligger egendomen inom annan rätts domväijo, skall för verkställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröj- hgen till rätten eller domaren i den ort, där egendomen ligger, insända bevis om konk^sen jamte utdrag ur bouppteckningen. hör till boet faidyg. som blivit infort 1 fartvp-srrforftaf. almll 5 t» i . 5' m^dighet, som for fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de upp ­gifter, som erfordras for fartygets säki-a urskiljande h ^ pp beslut om egendomsavträde meddelats, vare gäldenären icke berättigad att råda over egendom, som hör till konkursboet. ueiuttigaa egendomsaidräde meddelats, må ej för skuld som gälde- utmatning ske a egendom, som hör till konkursboet- har såd-rn gard ™dock tommit till stånd, tare dén utan verkan. ^t- nantrst^ bonknrs må likväl den, som till säkerhet för fordran har häftar för forto^n'. erkåua utmätning av egendom, som sålunda gäldas “ to&sö? meddelats egendom buvit utmätt tiu verks^heten £ort«k utan hinder av®smeen “ ‘ egendomen, skau o 4 f q ; fj i f t ^ 1 * •3 y 0 25 §ä^a4°f besrtess."' “"“'^" ‘ verkställighet ntan hinder därav att i 1f i ¬ — 1921. nrr 225. — r 577 annan än gäldenären klaga däröver att konlnirsansökning upptagits varde ttden for besvärs anförande räknad från det kungörelse om konkm-s^ in ­ fördes 1 allmanna tidningarna. 26 §.varder beslut om egendom sav ttäde upphävt av högre rätt, skau konkurs- domarp underrattas darom; och låte han kungöra den högre rättens beslut en allmanna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, ävensom från rättens dörr ned- ; ® % 3 taga den där anslagna kungörelsen. _ finnes i räldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygs- registtet, euer lott i fartyg, skall vad i 21 § tredje stycket föreslaivits angående anteckning eller anmälan om konkursen liga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut. innan i följd av den högre rättens beslut egendomen i boet återställes tm gäldenären, skola av densamma, så vitt den förslår, konkurskostnadema och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig, betalas. 2 kap. om vad till konkursbo rätteligen hör, så ock om återvinning till konkursbo. 27 §. till konkursbo rälmas all egendom, som tillhörde gäldenären då beslutet om egen dom savträde meddelades euer tillfaller honom under konkui'sen och som är av beskaffenhet att kunna för gäld tagas i mät, så ock den egendom, som kan återvinnas till konkursboet. ej må dock av gäldenärs lön euer av vad gäldenär eljest kan genom eget arbete under konkursen förvärva mera tillkomma boet än som återstår sedan avdrag skett för gäldenärens, hans makes och oförsörjda barns eller adoptivbarns skäliga underhåll; från arbetsförtjänst varde ock avdrag gjort för all kostnad till förlag. på förvaltaren och gäldenären ^komme att träffa överenskommelse om vad efter ty ovan sägs skall avdragas. ar ej sådan överenskommelse ingången innan en vecka förflutit fi*ån första borgenärssammanträdet euer, där fråga om avdrag senare uppkommit, inom en vecka därefter, vai ’de frågan hänskjuten till rätten; äge ock borgenär', som är missnöjd med vad emellan förvaltaren och gäldenären överenskommits, att påkalla rättens pröraing genom skrift, som skall ingivas till konknrsdomaren. på fråga, som nu avses, skml prövas av rätten, infordre konkurs- domaren yttrande i ärendet från rättens ombudsman och ntsätte dag för hand ­ läggningen inför rätten. kungörelse därom varde minst tio dagar för6_ den ut ­ satta dagen införd en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; varde ock säi*- sldld underrättelse meddmad förvaltaren och gäldenären ävensom, där borgenär är klagande, denne. vad rätten besluter gauge i verkstäuighet, ändå att ändring däri sökes. 28 §. har gäldenären genom gåva avhänt sig egendom av sådant värde, att borge ­ närerna därav haft märldig skada, och är gåva av lös egendom fullbordad inom etthundraåttio dagar innan konknrsansökningen gjordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavtiudo meddelades euer har, där fast egendom bortgivits, lagfart ej sökts tidigare än nn sagts, gånge den gåva på talan av 0 ¬ 578 ~ 1921. n:r 225. — 1 åter samma lag vare, där köp, byte, lega eller annat sådant avtalav^missförbåuandet emeuan de å ömse sidor utfästa villkor kan ses, att avtalet hnvudsahigen bar egenskap av gåva.29 §. har gäldenären inom sextio dagar innan konkursansolcmngen gjordes eller nåder tiden därefter till dess beslutet om egen doms avträde meddelades bebilt pantsättning på talan av k h ot borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egendom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, ocb är ej fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken städgade tid sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av konkursboet antingen återställa inteckningsbandlingen till boet eller ock tillbandabålla inteckningshand- ling angående fast egendom för verkställande av utbyte efter tj" därom är stadgat samt handling, x>å gimnd varav inteckning i fartyg eller förlagsinteckning sökts, för inteckningens dödjinde. tad sålunda {öreskri\its äge icke tiuilmpniug, där borgenären visar, att han, då han mottog betalningen eller panten eller sökte inteckningen, saknade skälig anledning att antaga, att giildeuären %ille g}mria bonom fiumför övriga borgenärer; dock vare sådan bevisning utan verkan, om borgenären, då han mottog betal ­ ningen eller panten euer sökte inteckningen, bade skäbg anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, eller kännedom om konkui-sausökningeu. 30 g. har gäldenären inom trettio dagar innan konkui'sansokningen gjordes eller 5'^ under tiden därefter till dess beslutet om egendomsa\dräde meddelades betalt förfallen gäld eller lämnat pant för gäld, vid vars tillkomst sådan säkerhet be- 4 —• 4- a. ä v-r r.. ...1 ...... 4.... ...j. 1_ 1. •* .1* 1 ii *1 i 1 * talan av konkursboet åter. 31 §. har inom tiettio dagar innan konkursansökningen gjordes euer under tiden därefter till dess beslutet^ om egendomsavträde meddelades egendom blivit för fordran i mät tagen och bar borgenäien genom utmätningen erbålut betalnmg, gånge den betalning på talan av konkursboet åter 32 §. har gäldenären inom sextio dagar innan konkursans ökningen giordes eller under tiden därefter till dess beslutet om egendomsavträde meddelades anunr- ledes an i 28 ocb 29 §§ sä^s ingått a\dal till skada för borgenärerna och hade den, med vilken avtalet ingicks, skäbg anledning till antagande att nälöeriärpn var på obestönd eller kännedom om^ konkui-s^^sökning^ gångfdeäsfns tdan av konkursboet åter, utan så ar att den, med vilken avtejef ingicks vusot m botgenäreraa där å fast egendom, som gäldenären avhänt sig la<»farf sai-fa iztt aåmpning, ändi att avtset l 1 c € 1 i t' \ 1 4 ¬ i } 1921. n:r 225. — 579 33 §.har vid bodetog meuan gäldenären och hans maie euer dennes arrin^ar giddenaren 1 m«h,g min ettergiidt sin rätt ocb äi- bodelningsbanse^^fn given till ratten tidigare an ett >\v inr>r.t, __ _______ c% , 3 gas skall äga motsvarande ’tillämpning."""**"^'' ^ tredje stycket stacl- .. jrån gäldenärens make må åtemnning enligt 28-32 §§ äga rum, ändå att åtgärd, bom foi vage fall avses, bhvit företagen tidigare än i' nämnda paragrafer sugs, dock ej, om den \udtagits mer än ett år innan konknrsansökningen gjordes. tt * » §■ i 28, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären innan be ­ slutet om egendomsavh-ade meddelades ingått avtal, varav kommit skada för borgenärerna, och var det vid avtalets ingående hans avsikt att tillskynda dem skada, gange, där den, med vilken avtalet ingicks, bade kilnnedom om gäldenärens avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock må, sedan fem år förflutit fian det a\ talet ingicks, sådan talan ej anställas mot annan än gäldenärens make 35 §. har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförbandling, som på grund av konkursen föifallit, eller har konkurs följt på ansökning, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i all­ männa tidningarna, skall i avseende ä rätten att söka åt-ervinning så anses, som om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförbandling meddelades, och skall, där åtgärd, vai-om i 28, 29, 30, 32 eller 33 § förrnäies, vidtagits efter meddelandet av nämnda beslut, den, gent emot vilken gäldenäi^eu vidtog åtgärden, anses därvid hava haft skiilig anledning till antagande, att gälde ­ nären var på obestånd. . 36 §. hai' gäldenären erlagt betalning för växel, vare den, som mottagit betal ­ ningen, icke på grund av vad i 30 eller 33 § stadgas om återgång av betalning av förfallen gäjd skyldig äterbära vad han mottagit, där han efter växellag ej kunnat vägra att mottaga betajningen utan att förlora växelrätt mot någon växei- gäldenär. vad gäldenäi*en erlagt vare dock den, som vid återgångstalan för bristande betalning skolat efter växellag i sista hand ansvara för växelns betal ­ ning, eller, om växeln tillkommit för annans räkning, denne pliktig att till kon ­ kursboet återbära, så fram t han utlämnat eller låtit utlämna växeln under sådana omständigheter, att, därest betalning för växeln då till honom av gäldenären er- lagts, betalningen skolat jämliit föreskrift i 30 eder 33 § om åteigång av betal ­ ning av förfallen gäld på talan av konkursboet återgå. vad ovan i denna paragraf är stadgat i fråga om växel skau aga motsvarande tillämpning å check. 37 §. finnes egendom, som skall återställas, ej i behåu eller kan borgenär i fall, som avses i 29 §, ej tillhandahålla handling på grund varav inteckning sökts, vare konkursboet berättigat till ersättning för därigenom uppkommen skada. har den, med vilken gäldenären ingått avtal, lämnat vederlag för egendom, som han erhållit genom avt^et, äge han, där konkursboet återvinner egendomen, av boet återfå vad han utgivit. vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där veder- 142 —lia-i 52. isucnsa- förfatlmnffssamling x931, ä-r 225 —m3. ¬ o80 — 1921. n:r 225. — kirinc» ay den esenriom, som gaiaenaren muegencfom, som entigt v.'id ovan sagts skall av konkursboet återbaras, ej i behåll, skall erskttning utgå efter egendomens v.ärde. .i^är å nilgondera sidan återbäring sker, skall ock utgivas ranta eller ar- , . r x.v1._ tv.’, ..^4^ (itt rrfittn puor bodalmtkt pp^fttinotylkom.st, som under tiden fallit. då vid återgång av gåva eller bodelning egendom av gåvotagare eller gäldenävens make eller dennes arnngar återbares, varde, dar den återbäringsskjldige ej visas hava haft skälig anledning till antagande, att <'<iildenären var på obestånd, eller kännedom om konkursansökningen och ej heller 54 § är tillämplig, all å egendomen gjord nödig och nyttig kostnad ersatt. ater* bäres eljest egendom av ånnan än konkursboet, njute denne ersättning allenast för nödig kostnad. för nödig och nyttig kostnad å egendom, .som av konkurs ­ boet återbäxes, vare konkur.sboet berättigat till ersättning. då betalning återgår, äge borgenären göra sin fordran gällande i konkursen. samma lag vare. då bodelning återgår, vid vilken egendom frångått gäldenaren ^^4 mot det att fordran å lionom utlagts u hans lott. åtenännes från giildenäreus make egendom, som denne erhållit i gåva, eller vad sålunda gnidits jämte ränta. 38 §. har egendom, vartill konkursbo enligt vad ovan är stadgat har återvin- ning-srätt, överlåtits till annan, äge konkursboet jämväl mot honom den rätt, där han ej var i god tro, då han åtkom egendomen. 39 §: den återvinningsrätt, som enligt vad ovan är stadgat tillkommer konkursbo., må göras gällande ej mindi-e av föiv^altaren än även av borgenär, som bevakat fordran i konkursen; dock att borgenär, som vill anställa återrinningstalan, .skall, innan målet förekommer vid domstol, därom underrätta förvaltaren vid påföljd, att hans talan eljest ej upptages till prövnin». återvinningstalan enligt 28 —33 ocb 36 skau anhängiggöras genom stäm­ ning inom ses månader från första borgenärssamnaanträdet; har å fast egendom, ftam fr^jlnoté^t^äti cirr at vsiittt4'. orilr+- v* ^ >4 n .11 ^ v bodelningsbandlingen ingavs. är talan anställd av borgenär, svare han själv för rättegångskostnaden; dock vaxe han berättigad att av boet erhålla ersättning för sagda kostnad i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet tiu godo. _ bevakar den, mot vilken talan e^gt 39 § är anstäud, i följd därav fordran 1 iroitosen och ar den talan ej så tidigt väckt, att han kunnat bevaka fordringen ^6 limi berättigad att på vad han inll konkursboet skall återbaxa avrakna så mycket, som på fordringen bort belöpa, om den blivit bevakad inom sagda tid. som gäldenaren avhänt sig, lagfart ej buvit sökt före nämnda sammanträde eller har, då fr^a är om återgång av bodelning, bodelningsbandlingen ej därförinnan ingivits till ratten, skall klandertiden räknas från den dag lagfaiden söktes eller *:* o .f.1 ¬ j — 1921. n:r 225. 3 kap. 581 » om avträdd egendoms förvaltning. 41 §. gäldenärs till konkurs avträdda bo skall omhänderhavas av en euer flere föivaltare, som utses i den ordning nedan stadgas. antalet forvaltai'e bestämmes av kon^rsdomaren. ej mä mer än en förvaltare finnas, där ej konknrsdomaren med bänsyn till boets omfattning ocli beskaffenhet anser förvaltningen ound* gängligen böra delas eller det eljest i särskilt fall vara oundgängligen nödvän ­digt, att mer än en föi-valtare utses. ^ då fråga är om utseende av förvaltare enligt 45 eller 48 §, må konkurs ­ domaren ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan borgenärerna erhållit tillfälle att yttra sig därom. 42 §. i fråga om utseende av konkursförv^altare gälle, att den eller de, åt vilka förvaltningen anförfros, skola äga sådan insikt ocli erfarenhet, som med hänsyn ^till boets omfattning och beskaäenhet erfordras för förvaltningens behöriga hand- havande. konkiu-sförvaltare må ej den vara, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd; ej den, som är förklarad ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst eller eljest på grund av honom ådörad straffpåföljd icke må utöva allmän befattning; ej den, som genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller som är under framtiden ställd för brott, vilket kan. medföra sådan påföljd; ej heller den, som blivit dömd ovär ­ dig att föra annans talan inför rätta. eättens ordförande eller i stad annan ledamot av rätten må ej vara kon ­ kursförvaltare; ej heller må på landet n^on, som biträder domaren i hans ämbetsgöromål, euer i stad någon, som äx anställd vid rätten, vara konkurs ­ förvaltare. 43 §. då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan di ‘öjsmål utse förvaltare att omhänderhava boet till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare ut ­ setts och, där annau utsetts, denne tillträtt befattningen. 44 §. konkursdomaren skall ock så snart ske kan efrer detbeslntet om egendoms- avträde meddelats förordna en ärlig och förstån^g man att i konki^en vara ^ rättens ombudsman med den befogenhet, som i denna ^lag sägs. vid befau- * ningens tillsättande skau iakt som äger ej mindre erforderlig • av rättslig innebörd, som auk( erfarenhet och sakkunskap för fyllan ------^ .. , . i,- •konkursutredningen och avgörande av förvaltningsfrågor, som tillhora befattningen. ■' eättens ordförande euer i stad annan ledamot av rätten må ej vara rättens ombudsman; ej heller må på landet någon, som biträder domaren i hans ämbets ­ göromål, eller i stad någon, som är anställd vid råtten, vara ombudsman. har den, som till ombudsman förordnas, ej förut avlagt dpmareed, gånge sådan ed inför konkuxsdomaxen, innan han tillträder befattningen. på konkursdomaren ankomme att, när så skäligt provas, entlediga ombuds ­ mannen o oh förordna annan i hans ställe. ¬ 682 — 1921. n:r 225. — undstår för ombudsmannen laga förfall, ä-e konkursdomaren förordn.a annan, ?tt under den tid föi-fajlet vara^u|pebålla befattningen. tid första, borgenärssammanträdet valje borgenärerna föj^altare att i stället för den enligt 43 § utsedde forv.'dtaren ombänderbava konkursboet. har konkurs- domaren efter vad ’ i ö2 § är stadgat förordnat, att konkursboets förvaltning skall y^raxlad skau förvalbtre räljas 'särsldlt för varje del av förvaltningen, basom boi-^enäremas beslut gälle den mening, varom bland narvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sammanräknade utgöra storsba beloppet, sa framt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en tredjedel av de rostande. kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening konkursdomaren biträder. konkursdomaren skall tillse, att icke någon, oå vilken borgenärernas fallit, är obehörig att. vara förn-albire jämlikt 42 § andra eller tredje stycket eller i sainad av sådan insikt och erfarenhet, som avses i 42 § första stycket, eller eljest icke lämplig att handhava fön-.dtniugen. där sådant fall föreligger, åhgge det konkursdomaren att utse annan förvaltare i stället för den av borgenärerna valde. kommer ieke någon borgenär tillstädes, varde förvaltare tillsatt av konkurs- domaren. f 46 §. sedan förvaltaxevalet ägt rum, skola borgenärerna å första borgenärssamman- trädet, sä framt någon av dem gör framställning d.ärom, välja granskningsmän att med den befogenhet i denna lag sägs å borgenärernas vägnar oa'ervaka ^för ­ valtningen. granskningsmännens antal bestämmes av koukursdomaren. talet skfdl ske så, att envar av de närvarande borgenärerna röstar å en grausknings- man. till granskningsmän anses valde, i första rummet den, om \’ilken borge ­ närer, 'vilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, förenat sig, och därefter den eller de, som efter huvndtalet erhållit de flesta rösterna. kör vaije granskningsmän äge de borgenärer, med vilkas röster han valts, ntse en suppleant. eösterna beräknas vid val av suppleant för den i första rummet utsedde granskuingsmannen efter fordringsbeloppen och vid val av supp ­ leant för annan granskningsmän efter hu^^ldtaiet. erhålla vid val, som i denna paragraf sägs, två euer flere lika röstetal, skilje lotten dem emellan. har val av granskningsmän ej skett å första borgenärssammanti-ädet och utses därefter förvaltare jämlikt 48 eller 49 §, må å det sammanträde, å 'vilket o. fön^altare tillsättes, val av granskningsmän äga rum efter ty ovan är stadgat. 47 §. . * borgenär, som utsetts till förvaltare euer granskningsmän, må ej ntan giltigtskäl undandraga sig uppdraget. 48 §. einner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erforderligt, att ^ antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkiusdomaren kallas att^sam- ^ manträda inför honom för att utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras ■ och skall därvid vad i 45 § är stadgat äga motsvarande truämpning ’ eättens ogibudsman, förvaltare, pjmskningsman eller borgenär äge hos kon- inursdomaren göra framsiällning om ökning av antalet förvaltare49 §. ' - avgår förvaltare efter förata borgenärssammanträdet eller avgår granski \ tnin gs- ¬ — 1921. 225. 583 man, for yillceu suppleant ej finnes, skall konkursdomaren kalla borgenarema att sammantrada infor honom för att utse efterträdare till den avgån^e, och skola damd 1 fråga om val av förvaltare bestämmelserna i 45 § och i fråga om val av granskningsman bestämmelserna i 46 § om val av suppleant för granskningsman äga motsvarande tillämpning. yad sålunda är stad^t gälle dock ej, där flere förvaltare eller gransknings ­ man äro och någon av dem avgår samt konkurs dom aren efter rättens ombuds ­ mans hörande finner det ej vaxa nödigt, att annan utses i den avgångnes stäue, har förvaltare avgått och skall efterträdare åt honom utses, äge koukurs- .i^omaren, där så erfordras, förordua om befattningens upprätthållande tills nvtt val ä^ mm. har forvaltai'e^ läga förfall eller är han efter tj i 80 § tredje stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konlcursdomaren utse annan att under tiden fullgöra hans åligganden. m 51 §.vjp för förvaltare skall förordnande utfärdas av konkursdomaren. 52 §. där konkurs dom aren finner delning av konkursboets förvaltning emellan flere förvaltare böra aga ram, aukomme på honom att därom förordua; och bestämme konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skali ske. euttens ombudsman, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra framställning om delning av förvaltningen. hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföin någon, förpliktelse. äro förvaltame två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut, som ^ enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltame flere än två ocli före ­ ligger ej flertal för viss mening, skall salmn hänslqutas till ombudsmannen, och gälle den mening han biträder. då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses 1 denna lag, mottaga meddelanden euer handlingar, som skola tillställas förval ­ taren, ävensom förvain. handlingar, som böra hållas tillgängliga. om val, som nu sslgts, skola konkursdomaren och ombudsmannen underrättas. 53 §. . förvaltaren äligge att med iakttagande av de i denna lag meddelade be- '•-^stummelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning av boet. 54 §-den enligt 43 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan ej mindre om- ^händertaga gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet, ^ samt, där galdenären är köpman, i hans handelsböcker å lämpligt ställe göra m- tnckning om dagen för omhändertagandet, äu även förrätta uppteckning av till­ gångar och skulder i boet med uppgift å vaije borgenärs namn, boningsort och postadress, så ock å nämnda böcker och han^iugar. där så befinnes nödigt, må förvaltaren för bouppteokningsförrättningen anlita sakkunnigt biträde. i boupp ­ teckningen skola tiilgångama upptagas till de värden, som de efter uoggranu uppskattning prövas äga. vid bouppteekningsförrättningeu skall galdenären vara ¬ 5s4 — 1921, k:!' 225. — c tiustiides och under edsförpliktelse redligeu ujppgitft boet. ^ har av gäldenären under edsföipliktelse underskliven boupjiteckning förut ingivits till konkursdo- maren och ^ner föi-v^altai-en densamma tillförlitlig, vare upprättande av nj bo- upptec-toing ej av nöden.du bouppteckning ujiprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav till­ ställas konkursdomareu inom en vecka från det beslutet om egen doms avträde meddelades. möter i något fall hinder härför, åligge fönmtaren att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren förteckniug å borgenärenia, upptagande varje borge- niii's namn, boningsort och postadress, samt att därefter så snart ske kan in ­ komma med bouppteckningen. godkäbuer förvaltaren tiu konkursdomaren förut ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts. 55 §. för.'altåren skall under rättens ombudsmans inseende så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gälde- närens obestånd, så vitt de kunnat utrönas. i berättelsen skall upptagas en översikt över_ tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, hxiruvida skälig_ anledning förefinnes till antagande, att giildenären gjort sig skyl-()) (hg till brottsligt, förhållande mot sina borgenärer, förefinnes anledning till ' antagande, som hyss_ s^ts, skall gimnden därför angivas. är gäldenaren köpman, vayde berättelsen tillika anmärkt, vilka haudelsböcker han hållit och huru de blivit förda; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av giildenären senast uppgjorda balansräkningen. berättelsen skall underskrivas av förvnltareu. avskilt av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad, skau av fö^altareu utan dröjsmål tillställas konkursdomaren ävensom liållas tibgängbg för borgenärer, som ^dlja taga del av densamma; och iige vaije borge ­ när, sona det begär, att mot ersättning för kostnaden få avskrift av berättelsen sig tillsänd. 56 §. konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter forsla borgenärssam- mantradet infabande^ juni eller december månad, skall förvaltaren inom horton dagar därefter till rättens ombudsman avlämna berättelse, vaiä alla de åtffiirder mer an ett ^ från det beslutet om e^endomsavträde meddelade?^kall upplybnmg om okoioraa iiu „tt konkursen berättelsen sm av ombudsmannen granskas och inom två veckor från mofr ^ ms anmärkningar, tiu vilka ombuds- 57 §. förvaltaren skab föra bok, vari boets inkomster och nf.-riff.,, ■ dag efter da- antecknas. -uiagmsrer och utgifter i penningar^ yad s£unda är stadgat må ei lända till inskr^nlmi-r.^ ; ■> , ,,skyldighet, som särskilt kan vara föreskriven i den bohonngs- 58 §. en veoka wu det de influtit k konkursboetstank. b ¬ — 1921. n:r 225. — 585 a som av rättens ombudsman godkännes. till bestridande av löpande utgifter mä ej mer innehållas an av ombudsmannen medgives. försummar förvaltaren att inom ovan föreslaivna tid insätta indutna medel vare han skyldig att ä belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta efter åtta for hundra om året. så länge konkursen p;lgår, avlämne förvaltaren inom en vecka från utgången av mars, juni, september och december månader varje år till ombudsmannen " räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det gångna irvar- talet. har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid ^ räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava under k\-artajet förekommit. räkningarna skola av om ­ budsmannen gi-ansktis ävensom hållas tillgängliga för borgenärerna och gäldenären. aven efter konkursens avslutande skall förvaltaren'hava boets medel insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär; vare ock skyldig underrätta kon kurs dom aren, i -vdlken bank medlen iunestå råttens ombudsman skall göra sig noga undeitättad om boets tillstånd samt under konkursen hålla noggrann uppsikt över förvaltningen. rör helst han hnner det lämpligt, äge han verkställa inventering av boets kassa och övriga tillgångar ävensom fordra redovisning av förvaltaren. riittens ombudsman ävensom gransknings man skall hava tillgång till böcker ocb andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvaltaren på begäran erhåua upplysningar om boet och dess förvaltning, * av redovisningshandlingar, som förvaltaren ingivit till rättens ombudsman, äge borgenär, så ock gäldenären taga del. rättens ombudsman och förvaltare vare skyldiga att meddela upplysningar om boet och dess förvaltning ej mindre då koiiknrsdomareu det begär än uven på begäran av borgenär eller gäldenären. 60 §. har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren efter gäldenärens hörande låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i den mån det ur nödvändigt för en ändamålsenlig utredning av boet; inbäm te dock rättens ombudsmans samtycke tiu rörelsens fortsättande. samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. vägrar om ­ budsmannen sitt samtycke eller yrkar någon borgenär eller gäldenären, att rörelse, som med ombudsmannens sam^cke fortgår, skar nedläggas, skola borgenärerna kallas till sammanträde för att besluta i ärendet. ej må rörelsen fortsättas längre tid än ett år från första b orgenärssamman trädet, där ej borgenärer, vilkas for ­ dringar uppgå till minst fyra femtedelar av de i ärendets prövning deltagande borgenärernas fordringar, därom äro ense samt dessa borgenärer därjämte ut ­ göra minst en :yärdedel av de röstande. ^ före första borgenärssammanträdet må ej försäljning av egendom i boet äga rum utöver vad av bestämmelserna i 23, 24, 60 och 73 §§ kan föranledas. vad sålunda stagats äge dook ej tillämpning beträffande lös egendom, som är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordrar allt för kostsam vård. saknas medel till bestridande av utgifter for boet, må ook under tid, som avses i första stycket, försäljning av annan lös egendom äga rum, doek ej utöver vad för ändamålet provas nödigt; och bör, om ¬ 586 — 192l n:i- 225. — gulderiären därtilj anvisar viss egendom, den egendom i främsta rummat uttagas, sä vitt det lämpligen kan ske.kil försäljning, varom i andra stycket förmäles, inhämte fön^altaren sam­ tycke av rättens omlmdsman, som ock äge bestämma, om försäljningen skall ske auktion eller under land. innan ombudsmannen meddelar sitt beslut, skall han höra giildenären, där det lämpligen kan ske. 62 §. efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§, 70 § andra stycket samt 149 § andra stycket. 63 §. har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären. 64 §. väckes av fönmltare friiga om uppskov med försäljning av egendom i boet eller gores av borgenär eller galdenären framställning därom hos rättens om ­ budsman, äge ombudsmannen och förvaltaren besluta, att med försäljningen skall ^stå viss tid, dock ej utöver sex månader från första borgenärssammanträdet. kunna ombudsmannen och förvaltaren ej enas eller är någon borgenär eller gäldenären missnöjd med deras beslut eller har längre uppskov äu nyss sagts påyrkats, skola borgenärerna kallas till sammanträde för att besluta i ärendet e] må dock upjtskov bestämmas till längre tid än ett år från första borgenärs- sammantradet, dar ej borgenärer, vilkas fordringar uppgå till minst fyra femte­ delar av sammanlagda beloppet av de i äi-eudets prövning deltagande borne- nareraas fordnngar, därom aro ense samt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de röstande. ^ 1, , uppskov med försäljning av egendom väckes eller borgenäreller galdenaren anmaler missnöje med beslut av ombudsmannen och förvalteren att uppskov icke skau ram__, äge ombudsmannen förordna, att med försälj ­ningen skall ansta i avbidan på ärendets avgörande ^ tm koförsäljning av egendom i dödsbo, som avträtts ... §•hava borgenärerna i den ordning, som i 64 s sägs. beslufit ntf mori f;;.- sa jning av egendom i boet skau anstå viss tid, min finia sttens ^1 *i^6d hänsyn till förekomna omständigheter att försälinlncr 1 '■ste fore den bestämda tidens utgång, varde mgan butvida ’^ftax bora hänsbjuten till borgeniii-emä prövning anståndet stau upp- 66 §. ©! ' ... , uar gäldenären å första borgenärssammanträdet ellerä kr„mt “^'i»- te äåj^f tgf^dt ej uin- & £ “e« ntlr^4l"dra7giää^^^^ ^ avgjord. varder förslaget ej slnndn hlwss:® aatages av borgenärerna, eller eljest jämlikt 164^§ varder his^s'tm rätten & ¬ hj21. k:r 225. 5:^7 provnidg, _mpd försäljningen anstå i avbidan på acknrdsfi-:vans sliutes proraingen av förslaget jåmlikfc 159 s äge de borgsiärei ratt 1 at-kordsfragor, att med den röstövervikt. som i sistnämnd besluta anstånd med försäljningen i, avbidan på borgenärem förslaget. ^ vad ovan i d^enna paragraf är stadgat om anstånd med förs 10 ju in egendom j)ge ej tillämpning, där borgenärerna jämlikt 160s besluta, attning av boets ackord-s- 3 1 det senare fallet anståndet fortgå, till dess borgenärssammanträde som skal] av rattens ombudsman ofördröjligen utlysas, ägt rum för ärendets i)ebandiin<^ _ vad ovan i denna paragraf stadgas ntgöre ej binder för försäljning, vartol gå iden åren lämnat sitt samtycke. 07 §. a ad i 63, 64 och 66 §§ är stadgat om uppskov med foi'siiljning av egendom [ 1-^oet ntgöre ej hinder för sådan ’ försäljning, som enligt 6l § må äga rum jiimvill före första borgenärssammantiåidet. inteckningsbavare eller annan borgenär, som för sin fordran bar förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmånsrätten galler, skall säljas genom förvaltarens försorg, och har hans rätt till betalning nr egen- 3 tareu finna uppenbart, att förlust därigenom skulle uppstå för konkursboet. finnes det för boet fördelaktigt, att verkställighet, varom i 24 § audi-a stycket förmäles, varder inställd, ‘äge förvaltaren med samtycke av rätten.s ombudsman hos vederbörande myndighet göra femställning därom. 69 innan förvaltaren efter första borgenärss amman träd et vidtager ätgib-d för försiiljuing av egendom i boet, vare han skyldig därom undeiaätta riitteus om ­ budsman. 70 §. finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren ho.s vederbörande m;v'iidigbefc äska försäljning därav i den ordning utsökniugslageu bestämmer. egendomen mä jämväl säljas i annan ordning, så fram t förvaltaren finner det för boet för- delaktigjire och rättens ombudsman till föi-säljningen lilmnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren borgenärernas samtycke. ej må i något fall försälj - ning av fast egendom ske annorledes än å auktion, med mindre gäldenaren det hai- auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning ut- sökningslagen bestämmer utan att försäljning kommit till stånd, må förval ­ taren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens föi-säljning. har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men föreligger anledning till anta ­ gande, att sådan anlction ej kommer att leda till försäljning, äge förvadtaren med samtycke av ombudsmannen underlåta -att föranstalta om egendomens a^7•ttran- 143 —-o. svcusk föyfaifmiiffssamlintj x. t ¬ 588 — 1921. istir 225. — de däi* de borgeuäi*er, som i liodtursen bevakat fordringar, för vilka egendomen häftar enligt 17 kap. 9 § iinndelsbalken eller 11 kap. 2 § jordabalken eller som skola nr egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, det tijlstädja."v^iider au!^ ’on å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning ut- sökningslagen sbidgar, åligge det förvalttiren att före auktionen eller, där jämlikt 102 § samma hig siirskilt sammanträde skall bållas, före det samraan- tiiide till auktionsförrättaren avlämna behållning, som under konkursen av egen ­ domen upphommit, så ock före konkursen uppkommen behållning, som på grund däi-av att verkställighet, varom i 24 § andra stycket formäles, instiillts blivit till förvaltaren överlämnad. behållning, som ej sålunda avlämuas, skall, där egen ­ domen försålts vid auktion, som nyss sj^ts, tillliandahållas auktionsföitättaren före det sammanti ’äde, då fördelning av köpesldllingen sk;dl äga ram, men eljest ^ innan slutlig utdelning sker överlämnas tiu överexekutor att på sätt och i den ordning_ utsökningslagen bestämmer i fråga om medel, som influtit uudertvångs- förvaltuing, emellan rättsäg<irne fördelas. ’'l §• vill föivalbai-eu efter första borgenärssaramanträdet låta försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsätbinde av gäldenarens rörelse, iiga rum ^ annorledes^ än ä auktion, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenäreraa. innan ombudsman])en meddelar sitt beslut ’ skall han hora gäldenäi-en, där det lämpligen kan ske. lös egendom, vari borgenai- har panträtt eller annan särskild förmånsrätt må ej n^ot fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt hans ratt är av försäljningen beroende. ... samtycke, v^om i första och andra styckena formäles, vare ej av nöden dar forvaltai-en viu genom fondkommissionär till gällande börspris försäha å londbors noterat vai'depapj^er. ' skill helt fartyg euer gods i fartyg säljas, äge föraaltaren, diir fartyget hnues å ort mom riket, ijos vederbörande utmätningsman aska försäljning i ’den oi^ing, som om dylik egendom, den däi- blivit utmätt, siirskilt är s4dgad är fart} g, som skall saljas, intecknat for gald, må det ej säljas annorledes un ut- mindre inteckningshavai-e, rtlkens dordran ej kan till fullo samtycker till forsaljnmgen samt, om fartyget inköpts av annanfor inteckningens dödande avlämnar inteckningshandliuffe ........ ^nnan,av honom och köparen. ®jen till den, som utses skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckuinrf i b-ma ^te forvaltai'en innan försäljning sker anskaffa särskild fottiuiommauae'belsppet, ds laga l'nd^ dss ’x '' naraa .oct för vilken fan är personligen snsvarif, flrre törvxrrhfttf h dar ej galdenaren medgiver, att handlingen må försälias ivii^^ t- .. 72 §. v jjmnnas av rättens ombudsman eller borgenärernji r- -i- -^der hand av fast eller lös egendom i faff, då ei visst f«j ‘saijmng ^^der ^taget, skola föreskrifter tillika meddelas föreligger och tiu underpris, såsom om infordrande av anbud om pns, om värdering av egendomen genom sakkunnig person ¬ — 1921. n;r 225. — 73 §. 589 ^r foi-vjiltaren viu losa egendomen för konknrsboets rlilt-nincr adscaude det nori?en;ireti ntf rmtiof ;------i.___ -t, .. -. a valtaren samtycker dårfciu; ocli ute borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, nar och var försäljningen skall ske. har försäljning skett i annan än den for ntmatt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förval ­taren redo\nsa för vad som influtit. _ vill ej borgenären föranstalta om försiiljningen, äge fön-altaren därom be- sörja. dock nui inteclming i fast egendom, vilken blivit av fastighetsägaren lamnad såsom pant, icke ar förvaltaren säljas, utan äge lian allenast låta sälja den rutt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkommagäldenäreii. §■ skau konkursbos egendom säljas å auktion genom fömaltareiis försorg, late han kungöra auktionen på sätt och inom tid, som i utsökningslagen stadgas för kungörande av auktion å egendom av det slag, varom fråga äi-; dock vare kun ­ görelsens införande i allmänna tidningarna eller i läuskuugörelsema icke i något fall erforderligt. som en vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tilliimpning betriijfande auktion, enligt 73 § besörjes av borgeuiii-. da föi"i ‘altareu utsatt auktion å lös egendom, vjiri panti*ätt eller annan siir- skild förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen till varje borgenäi-, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars adi'ess är kund, med posten översända särskild underrättelse om tid och ställe för auktionen. 76 §. finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke var-a ägnat att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytter ­ ligare åtgärder, _ som må anses erforderliga. slaille han i något anse till­ fyllest, att auktionen ktmgöres i mindi-e ntstiiickning än i nämnda paragraf stad- ^ 1^, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. inskränkning i fråga om ' hungrande av auktion å lös egendom, vari borgenär har panträtt eller anniin särskild förmånsrätt, som i 17 kap. haudelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med mindre den borgenär samtycker därtill ; ej heller må utan gäldenärens med ­ givande sådan inskränkning ske beti ’affande kimgöiande av auktion å fast egendom. 77 §-för^valtaren vare pliktig att så snart ske kan rfdtaga nödiga åtgärder för indrivning av utestående fordringar; dock må i den ordning, som i 64 § äx ¬ 590 1921. n. t 225. — beträffniuip uppskot med försäljniut^ av boets egendom, beslutas uppskov med^indnvning av boets fordringar, och skall, oin sådant upjiskov beslutits. vad i 65 ^ för där"avsett fall föreskrives iiga motsvarande tillämpning. kan fordran pj indrivas ntan att rättegång eller lagsulcning anstiilles eller skiljedom påkalla.^, fiiille vad i 79 ^ finnes stadgat. varder ej rättegång eller lagsökning anställd eller skiljedom påkallad och kominer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan sägs, må fordnngen föryttras såsom annan lös egendom. har furlikning.sanbnd angående osiiker elior tvistig tillgång blivit gjort oc ij finner förvaltaren fördelaktigt för konkur.sboet, att det anbud antages, begäre samtycke därtill, då tillgåiugen ntgöres av fast egendom, av borgeniirerna men éjli' eljest av rättens ombudsman; godkänner han ej anbudet, äge förvaltaren hän- .skjuta frågan till borgenärerna. ej må dock förlikning avslutas innan gäldenäi-eii fått tillfälle att yttra sig däröver. vägrar giildeuären sitt samtycke till förlikning, som avser äganderätt till fast egendom, vare frågan diirom fö ’.rfalleu. motsätter lian sig förlikning angående annan egendom, vare" det ej binder för förlikningen ; dock iige han själv utföra tdsteii, där han ställer siikerhet för vad i förlikuin--' f| ■' bjndes. 79 § rättegång eller lagsökning må ej utan rättens ombudsmans samtveke an ­ ställas av förvaltaren, och må han ej lieller utan sådant samtycke för iron kurs ­ boets räkning foi-tsättu mål, som anhäugiggjorts innan beslufet-om egendoms- avträde meddelades. a ill för\-al_tareu^ i_ bögre_ rätt fullfölja talan, .som i första stycket avses, vare ock skyldig däiiill inhämta ombudsmannens samtycke. underlåter förvaltaren att iakttaga vad ovan iir föreskrivet, vare det utan verkan a målet, men svure förvaltaren för kostnad och .skada, som må upp ­ komma for konkursboet och ej täckes av vad genom rättegåucren eller la^sök- uingeu kommit boet till godo, \ad .'imuudu stadgats skall äga motsvai-ande tillämpning i fråga om oåkal- iande av skiljedom och fullföljande av inlett skiljedomsförfarande v, 80 i?.visar förvaltare motvilja, oskicklighet euer fifrsummelse vid fullgöirandet av sitt uppdrag ma rattens ombudsman, granskningsman, borgenär eller "iildenären hos konkursdomareu göra anmälan om förhållandet. _ gores sadan anmälan eller finner konkursdomaren eljest auledniii" till an- markumg mot fon-ultare, äge konkurs do maren efter omständi^lietern-rtillö';']! honom att f^öra sina åiiegvden eller skilja honom frtn innan förvaltare ma skil3as från befattningen, inhämte konkursdomareu dä v ■ ombudsmannen, yttrande från denne éffrr ' första borgenarssammanträciet må förvaltare e] entlerlims förrän i smmanträde. som av konkursdomareu utlysts, erhållit tillfälle konkursdomareu äge llkväl, om han fiunpv 0avbidau på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tiänströrän.^- ’ - det ej ske innan ytti-aude fr-ån ombudsmannen, där sådant sir'll! -.<^ock ma tih konkursdomainn. ^ jivgivas, inkommit 81 §. finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt ä«ov n,.,. in » .det intertar pä, de lrgensrers rätt, som icke i den e^ndothaå^sman £&- ¬ — 1921. ntr 225. — 501 ‘ ^se'idomeus ovkastods odi köpesldlliag gsmas kostnaden för egen. n “u® ook forsaljnmg ävensom det ai-vode till riittens ombudsman och foivaltare, som enh^ vad a 82 och 83 ^ stadgas skall utg.ä lör egendomen. „ särskild formansratt ;iger mm i boet tillhörig egendom, mi ej tiu för- lung for nagon, som a.ger sadau formsnsrätt ,euer förmänsrält, som skall beaktu.s framfor den sarakilda, av egendomens avkastning och köpeskilling glild,a.s annan konkm-skostnad au ovan a;gts; dock att, där den särskilda förmäisrätten är av beskaffonhet att kmnmi mras gallande endast i konknrs, av egendomen må he- konknrskostnader, i den män boet eljest ej lämnar tillgånotlärtill. 82 uro 3 avyode till rättens orabudsmnii ooli ’till fön-alb'\re bestäraines avriitteu; tiere förvaltare, skall for envar bestämmas särskilt arvode. feadant arvode mä ieke såttas till liogi'e belopp iiu som med avseende å det arbete uppdriiget krävt, den omsor^ och skicklighet, varmed det ntförts, samt boets omfattuinp: mh anses nt"5ra skälig ersättning för nppdrarmt. ej må ai’vode efter' tid räknas. §•arvode hll rattens ombudsman ävensom arvode till förvaltare skall bestäm ­ mas^ hll vjsst belopp i ett för allt, utan sä är att jämlikt 81 § mä anses erfor ­ derligt, att för egendom, som avses i sagda pax-agiaif, beräknas siirskilt ai-vode. hadant särskilt arvode m:i. knn.ua bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt avgöre.s. vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, akall vad i 82 § stadgas om de gi'under, efter vilka arvode skall beräknas, iitra molsvarande tillämpninn. .84 arv ’ode till rätte-us ombudsman och till förvaltare bestämmes efter därom lios koukursdomaren gjord fi-araställning från den till arvode berättigade; ocli bör, där det lämpligen kan ske, ai-vode på en gång liestämmas för samlliga där ­ till berättigade. framställning, som njss .sagts, skall angiva det belopp, som i arvode fordras, och, där beshämmand© av särskilt aitode för viss egendom kan . ifrägakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas. vid framställ­ ningen skall fogas ej miudi-e redogörelse för det arbete uppdraget medfört än även specificerad ifikning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de olika fönmltningsåtgärderna. har förvaltaa-e för viss för\altniugsåtgärd, såsom förrättande av bouppteckning, utförande av rättegång, hållande av airktion eller dylikt, anlitat annan och har* gottgörelse därför tillgodoförts denne eller har ersättning för utgifter tillgodoförts rättens ombudsman eller förvaltare, skall sådant angivas i redogörelsen. • kan fråga nppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, åligge förvaltai-en att tillhandahålla konknrsdomaren förteckning över kända rätts­ ägare, som hava sär.skdld förmånsrätt i egendomen. då framställning om bestämmande av ai'vode inkommit, ntsätte konkurs- domaren dag för ärendets handläggning vid rätten. avser framställning allenast bestämmande av särskilt aitode för viss egendom, iige doek konknrsdomaren ])röva, huru\dda skäl att företaga frågan därom innan arvode i övrigt bestämmes må anses föreligga. sedan dag for äi-endets handläggning vid rätten bli\'it utsatt, skall kon- kursdomai-en genom kungörelse, som minst tio dagar före den utsatta dagen 3 ¬ 592 — 1921. in ':!’ 225. — införes en i allmänna tidningania och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, utfärda kallelse å vederbörande rättsägare att vid rätten utföra sin tnlan; och skall därjämte sär­ skild kallelse meddelas den, för kälken ai-vode skall bestämmas, sä ock gäldenären. kallelse skall innehålla unden-ättel^e om belopp, som i arvode fordras. i fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, äge den, .som har panträtt i den egen ­ dom, varom fi-aga är, föra talan i ärendet, ändå. att han ej i konkursen be ­ vakat sin fordran; skolande konkursdomaren i god tid till envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och rars adress är känd, översända kallelse, som nvss sagts. ar sådant fall för handen, att frågan om arvode ej inverkar ^.lå borgenärernas riltk skall laingörelse, varom ovan stadgats, ej utfärdas, men varde siirsldld kallelse meddelad den, för vilken arvode skall bestämmas, så ock gäldenäi-eu. då fi-åga är om bestämm.ande av aiyode till föiyaltare, skall konkur.^* domaren inhämta yttrande i ärendet av rättens ombudsman. §• (-kätteus ombudsman äge ej uppbära arvode förr;in slutredovisning avgivits '' i konkursen, utan så är att han därförinnan avgår; och må ej arvode uppbiiras av förvaltare fönäin han avgi^dt slutredovisning för sin förvtdtning. s7 §. aro tiere fön-altare eller rättens ombudsman och förvaltare ansvariga för skada, svare en för alla och alla för en för skadans gäldande. 4 kap. om gäldenärs skyldigheter under konkursen samt rätt till underhåll, så ock om bouppteckningsed av annan än gäldenären. 88 §. gäldenai- må ej efter det beslut om hans försättande i konknr.s meddelats och _ luuan han avlagt den i 91 § föreskri^ma bouppteckmingsed utan samtycke av rattens ombudsman begiva sig från den ort, där han är bosatt. senare uhder konkursen ma gäldenären ej ntau samtycke av ombudsmanen begiva si<^ längre boi-t an att han kan en vecka efter kallelse pei-souligen infinna sig inom ” rättens doms^a å ort, dar hans narvaro påkallas; vare ock gäldenären skyldig att för ombudsmannen och förvaltaren uppgiva stället, där han vistas, och, om det ur utom domsagan, \as8 dannom bosatt person, till vilken kallelse å honom må lämnas. gäldenär vare pliktig giva konkursdomaren, rättens ombudsman förvalttre och gi-anskmngsman ävensom, vid borgenäi-ssammanträde, borgenäreråa de unn lysnnm^- om boet, som de begäi-a. oi,,euaienia cle upp- • ■■ y^^^^o^'f^^^^^ ’ssammantrade skall gäldenären vara tillstädes så fi-m.f ej ar hindrad av laga förfah. vill gäldenären, utan att såd-it^f t v ^ mn sammanti-äde utebliva, tage konkursdomarens eller, om sammanträd^af^fi^^l mas infor rättens ombudsman, dennes samtycke därtill utebliver trån smmanträde, vare hans utevai-o ej hinder för handlä^^gninc^ avbom dar skola förekomma. ^^naia^gmng av de ärenden. 90 §. ..lettens ombudsman meddelai- beslut i fall soin 1 on eoskall han over giudenärens framställning höra förvaltärem nöjes ej ^förvaltaren i ¬ ~ 1921. n:r 225. — 593 eller gäldenären åt ombudsmannens beslut, må frågan hänskjutas till konkmrs- domarens prövning. 91 s. gäldenär vare pliktig att inför konkursdomaren med ed fästa den i anted ning av konkursen upprättade bouppteckningens riktighet. då eden skall avläggas, gore galdenaren forst de tillägg till bouppteckningen eller de ändringar däri, som han mu tmini pakallado, och hetyg© därefter med ed, citt bonpptecknin^eii (med däri av bonom_ gjorda tillägg eller ändringar) är riktig, så att honom veter ­ ligen icke nå"on tillgång eller skuld utelämnats, ej heller någon tillgån" eller ^ skuld, som ej hör till boet, upptagits. ”it . ,den i 91 § _föreski ’ivna boiippteckning.sed skall avläggas vid försui borgenärs- sammanti-ädet. ar gäldenären av laga föriall hindrad att då avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen du ännu ej till konkurs- domaren _ inkommen, kalle konknrsdomaren, sedan förfallet upphört eller bo ­ uppteckningen inkommit, så snart ske kan gäldeniiren att infinna sig för ed- ey "ångeus fullgörande; och varde rättens ombudsman och förvaltaren underrättade därom. är gäldenären häktad eller avlägset boende, må konknrsdomaren tillåta honom att fullgöra edgången inför den domstol eller konkursdomare, som är närmast; är gäldenären sjuk, uge konkursclomareu låta honom hemma i sin bostad avlägga eden. 91 i 93 §. fall, då det åligger förmyndare att avlägga sådan ed, som omförmäles i vl vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga eden, så fiumt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda om ­ ständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas. ar gäldenär gift, åligge samma skyldighet hans make. gäldenärs barn och adoptivbarn eller, där gäldenären är död, hans stärb- husdelägare, så ock gäldenärens husfolk och tjänare vare, om det kan antagas, att de äga kunskap om boet, pliktige att på yrkande av förvaltaren eller borgenär avlägga ed, som nyss nämnts. har någon liaft egendom, som hör till boet, om händer, vai'e han j)liktm att uppgiva vad han omhänderhaft och med ed fästa uppgiften, så framt förvaltaren euer borgenär det jvkar. edgäi^syrkande, som ovan i denna paramuf avses, skall göras hos konlmrs- 'äli domaren. har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid och ställe, som av honom bestämmas; undenutte ock därom rättens ombudsman och förvaltaren samt, där edgångsjurkandet framställts av borgenär, denne. medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkursdomaren beslut om tid och ställe, dä eden skall inför honom jull avläggas. medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skau äga rum han- skjuten till rätten; och vare, där rätten bifaller edgängsyrkandet, om edgångens fullgörande, inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. bestämmelserna i 92 § andra stycket skola i fail, varom här är fi’åga, äga motsvarande tillämpning. 94 §.undandi ’ager sig gäldenär att fullgöra vad honom enligt 54, 88, 89, 91 eller 93 § åligger eller överträder gäldenär förbud, varom stadgas i 88 §,_ må han_ efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet. ¬ ö94 ^ 1921. n;r 225. undandrager sig annan att fullgöra edgäng, som blivit honom enligt 03 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte till- liållon att fullgöra sin skyldighet.varder nägon efter t}' mi är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden luirför gäldas av idjmänna medel. 05 §. pä konknrsdomaren ankomme att förorclua om vidtagande äv ätgärd enligt ^ och att utdöma förelagt, vite. hai- nägon för tredska insatts i hiikte, skall konimrsdomaren, dä anledning till hans kvai-hullande ej längre iii- för handen, gemust förnrdua om hans lösgivande. 9(1 §. har reseförbud njeddelats gäldenär, förfalle förbudet, sä snart gäldeniiren avlagt, den i 01 § föreskrivna boni^pteckningsed. 0t_§. ■ gäldenär skidl av konkursboet njuta nödigt nnderhåil för sig, make och oförsöi;]da barn eller tidoptivbam under tvä månader från den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades, där ej han själv eller hans make kan auuor- ledes försörja familjen. ean ej inom nämnda tid bouppteckningsed avliiggas av gäldenären, njnte han underliåll till dess sådant skett. gäldenären äge ock från konkvirsl)oe.t utbekomma och behålla dels nödiga gång- och sängkläder för sig, make och oförsörjda barn euer adoptivbarn dels ock nödiga arbetsredskap eller andra nödiga lösören till ett vävde av högst femhundra kronor eller, där gäldenären icke är familjeförsörjare och ej heller har eget hiislnull, högst två ­hundra kronor. vid bestämmande av vad gäldenären må bestås skall liäusyn tagas så väl till hans behov och boets ställning som ock till hans omsorg att göra rätt för sig och beredvillighet att fullgöra de skyldigheter, som eiiligt denna ]a<-’' alif'-m honom. ‘ r. cc. 98 §. på rättens ombudsman ankomme att efter förvaltarens hoi'ande besluta 03n vad enbgt 9< § må tillerkännas gäldenihen; och skall beslut därom meddelas så snart det påkallas och sist före utgången av den tid, under vilken gäldenären ager atnjnta underhall. ^ hujes ej gäldenären med beslutet eller menar förvaltaren eller borgenär att galdenm-en genom detsamma undfått mera än honom bör tillkomma äge den amssnojde begara skriftligt besked om beslutets innehåll och inom fiorton da^^ai* iran utgången av tid, som i första stycket sägs, påkalla riittens prövning geusm skiift, som skall ingivas till konkursdomaren. ° ^ då fråga som avses i denna paragraf, skall prövas av rätten utsätfp kor. ki^domaran for bandlug^ingen dih-ay gss dag efter utgången av deu i amlra socket omformalda klagotid. kungörelse darom skall minst tio dagar fö utsatta dagen inforas en gång i allmänna tidningarna och deu gar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om de dänämte säi-skild underrättelse meddelad fön^jdtaren oph u, där borgenäi* är klagande, denne. # •5 ‘1 inu var som , . - — - — —före den de ort.stid- r om konkursen- och och gäldenären även-•ti #■' i 99 §. gäldenär vare berättigad att av konkui-sboet erhålla i resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas hav bos koaku..s/om.-,ren eller onoorstiules, dock ej »erll, om k. tttenf ¬ — 1921. n;r 225. — 595 yist om han uppehöue sig därinom ä ort, där han sist ^ajiguende ersättning till gäldenären för iustäuelse vid .sammanträde i an ­ ledning av anmarknmg mot efterbevakning .stadgas i 111 §. an ö k.ap. om bevakning av fordringar i konknrs. t 1 1 . . . §• . ^ konkurs ma ej andra fordringar göras gällande än de, som uppkommit innan beslutet om egeudomsavtrade meddelades fordr^^ mä, i konknrs gökls gsllimcle, -ia.k', stt den kr berosnde av villkor eller ej lorralien till betalning. iol §, t inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att bos irsdomaren skriftb^rpn cin i---------e--konkutsdomaren skrifthgen aumiua sin fordran; gör borgenär anspråk pä för ­ månsrätt, ^ bevakniug.sinkigan jämväl angiva den rätt han i sådant avseende vill göra gällande. l id inlagan foge borgenär i hnvndskrift eller stvrkt avsknft de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan. _ i bevakniugsinlaga böra borgenärens namn, itke, boningsort och postadressangivas. bevakning.sinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar. 102 §. så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konknrsdomaren det ena exemplai ’et av de inkomna bevakning-sbandlingania till rättens ombudsman, som har att sk3 ‘ndsamt upprätta en förteckning, ntrisande för varje bevakad fordi'un dess beloj)]^) ocli, om förmånsrätt jikats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrattsordningen, som enligt det framstallda yrkandet skulle tillkomma fordringen. förteckningen skall upjirättms i två exelmplar, av vilka det ena skall biläggas de till ombudsmannen överlämnade bevaloiingsbandlingarna och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av handlingarna vara att tillgå hos houoju. 103 §., efter bevakning stidens utgång bestiimme konkursdomareu utan di-öjsmål efter samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindi-e viss tid, inom \'iiken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordiäugai-na, och stäue,3 varest de till ombudsmannen överlämnade bevaliningshandluigaima skola bållas nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. det i los § oniförm^da sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senai ’e än fyi*a veckor från ut ­ gången av anmärkningstiden, konlnu ’sdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, dai ’est förlikning ej träffas, målet angående de tvistiga fordringarna skan vid rätten förekomma, i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på landet under först infallande lagtima ting, så framt ej handläggningen efter ty i 108 § sägs skiiu aga mm å äu soatsh fi^rfahn'ingasamling 1921, x-r 225 —'243. ¬ 596 1921. k:r 225. urtima ting. där det i särskilt fall befinnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.konkursdomaren låte ofördibjligen om vad sålunda bestämts med posten översanda meddelande till gäldeniiren och tarje borgenär, som bevakat fordran i konkui-sen ocli vars adress ar känd, ävensom särskilt undeitätta ombiidsmannen och förvaltaren. pinner konkursdomaren, sedan jämlikt 54 § upprättad bouppteckning eller förteckning eller anmälan, som i andra stj^cket av summa paragraf sägs, kommit honom till handa, att de avgöranden, som avses i första och tredje stjckena av denna paragraf, lämpligen kunna träffas innan de i 20 § omförmäldli kallelse- breven utsändas, utgöre vad ovan stadgas ej hinder därför. i sådant fäll skall i nämnda kallelsebrev iivensom i den undeitattelse, som jämlikt 20 § skall tillställas gäldenäreu, intagas meddelande om vad sålunda be.stämts samt meddelanden därom efter bevakuing-stidens utgång översändas allenast till sådan i qärde stycket av denna paragraf avsedd borgenär, som icke erhållit kallelsebrev enligt 20 §, var ­ jämte ombudsmanupu och förvaltaren skola .särskilt underrättas. j04 §. pörvaltai-p åligge att granska hevakniugshandlingarua samt, om han finner anledning _ till jäv mot yrkande ^om betalniug.s- eller förmånsrätt, till konkurs- domaren inom den jämhkt loö § för fi-araställande av anmilrlcningar utsatta tid inkomma med aumärkniugsskrift; börande dämd fogas i hnvudskrift eller stvi'kt avskrift^ de bimdlingar förvaliaren vill åberopa till stöd för framstiilld anmärkning. eätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär, som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldeniiren; och skall i avseende härå vad ovan ar stadgat om anmärkning av förvaltare äga motsvarande tillämpning. anmäi-kningsskrift jämte dändd fogade handlingar skall ingivas i två exemplar. 105 §. göre^s aumärlming av någon av dem" som iiro därtill hemttigade, gälle det for de amlra, än{u'i att de ej deltagit i anmärkniu<mn 106 §. ^ars bevakning anmärkning ej i föreskriven ordning framställtss 1?. betalnings- och förmånsrätt !han }tkat. har yrkande om för ­ månsrätt himnats utan anmarknmg, må sådant dock ej lända tilfförfån*^ för dem som enhgt lag huva föpträdesrätt till betalning ur viss egendom och vare yrkande om fonuånsratt, andå att anmärkning däremot ej framställts utan verkan om jukandet ej avser någon i lag stadgad föimånsrätt. ’ ' << .... 107 §. oj- lifter anmarlmingstidens utgång varde, där anmärkning morts det av plaret av anmar^ngssknften genast av konknrsdomaren övertämnat till rnl® j ib^sman; och skall ombudsmännen ofördröjligen till varie bnraatihv vakning anmärkning är tenm«tnllö ncfi v.-.v. mot vars aven em om bev^g än^iixkm7g ö a ..tax's är så 3 ”“' aanda avsh-ift av anmärkningabkrifteu i vad den rör hiås .vom tid oeb btäue för det i 108 § omförmalda borgenärasa^mätefe '9 n • loo g. bndsman bärvid äga krxsren, borgensårocr,^aen^r ”^“r^ °“'bora de borgenärer7mot vilias bevakningar aåmärin,if;x..f svaromal oeb bifoga de bundiingar, som styika deras tufam ’ skriftliga ¬ — 1921. n:r 225. — 597 f ““ "d sammadträdet, afi fa-amt lian ej liar lagaforfall docl vare hans utevaro ej hinder lör ärendets haadläggnini ‘ ^ t.»/ i 9 “''°^^"'“”“, <mtoffilne att söka genom förhör med se näivaraiide utreda tvistefrägoima och dan ästadhomma förlikning. medgiva samtliga näv- till rätten.'* ” “’”"“’’’'""'s. varom förlikning ej blivit träffad, skall frägau iiänskjntas äskas pä landet nrtima tmg för mälets handläggning och förskjntea det belopp, vartill ombudsmannen finner kostnaden därför bö?,a beräknas, äli^ro., ombud,smannen att genast undenätta konkursdomaren d.ärom. konknrsdoma?eu msatte ofordrojiigeu iirhma tinf/ oela meddele ombndsmaurien besked om tideu for tinget. sådant besked ej före sammanträdets slut erbålires och för de nanmrande tillkanuagiyas, vare ombudsmannen pliktig att om den utsatta tiden aylåta särskild underrättelse till envar, som när\-arit ä-id sammanträdet ocli vars adress ar kand. efter sammanträdet tillställe ombudsmannen så snart ske kan konkui's- doniaren protokoll över sammanträdet, innehållande om och i vad mån förlikning skett och vilka anspråk såsom shidig-a åter.stå. tid protokollet skola fogas a sammanträdet ingiraa handlingar. 109 §. tvistefr:igor angiieude bevakade fordringar skola ofördröjligen och utan hinder därav att urlgou, som i målet äger talan, icke iakttager inställelse av rätten företagas till provning och, så vitt ske kan, på en gång avgöras. tarva vissa fordringar langi ’e tid för att utredas och styrkas, varde sär.skilt dömt över de tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på annan rätts prö^vming, må det ej vålla uppehåll, uta'n fastställe domstolen, där konkursen är anhängig, hans rätt i konkursen för det belop]), som kan varda bestämt genom dom i den säi’skilda rättegången. förlikning angående aninäiiming, som framställts mot bevakad foivli'au, må ej ingås annonedes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka däidill. till boigeniir efter utgången av den för bevakning av fordringar ntsatta tid 5]k anmäla fordran, må det ä:e i den ordning, som i 101 § är stadgad angående bevakning. då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena exemplaret av bevakningshan^ngama till rättens ombudsman; låte ock en gång i allmänna tidningaima och den eller de ortstidningar, som bestämts för oflfentliggörande av kungörelser om konkursen, lamgöra, att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe, varest de tiu ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingarna skola håua.s anmärkningstiden må ej utgöra mindi ‘e iin två eller mer än fvi ’a veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i allmänna tidningarna. samman- ¬ 598 — 1921. n;r 225. trädet inför omlmdsmannen skall käll.is inom fyra teckor flin anmuvtmngsticlens inneliillet i knngörclsen iligge konkuvsdomaren att med posten ay- sliiidh meddelande till gäldeniiren och. däv den efterbevakandes adress ai- kand, till denne ävensom särskilt nuderrätfa onibudsniaunen oeh föitalkiren. _ i övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan sbulgate om bevakning. i , n-hava flere efterbevakuingav gjorts, skola de, su iitt ske kan, iiandjaggas '’^^^^eisättniiig till rättens ombudsman, förvaltare oeb gäldenjireu för inställelse \id sammantriide i anledning av anmärkning mot eftevbevakning skall gtiukis av borgenär, som gjort efterbevakningen; oeli vare borgenären jämväl skyldig att got^öra kostnaden för kungörelse ocli annan unden-ättelse oni efterbevakningen. hava here borgenärer gjort efterbevalvning, svare de eu för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam ftir efterbevalkuingarna. fordran, som anmälts efter utgången av <len för bevakning av fordringar t)vo utsatta tid, mä ej komma i betraktande ä borgenärssamniantiäide, som hålles in ­ för rättens ombudsman, med mindre beviikniugshandlingarna genom konknr.s- domarens försorg kommit ombudsmannen tillhanda eller borgenären lio.s ombuds ­ mannen styrkt, att bevakning skett. 113 §. talan mot dom, va\igeuom anmärktting mot bevakning ogillats, må fullfölja.s (5j mindi-e av fönnltaren än av borgenär ocb gäklenären. i fråga om sådan talans fullföljande av förvaltaren skall vad i 79 § för där av.sedda fall .stadgas äga in 0 1 s vai-au cl e ti 11 ä m pnin g. §■ a årder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad av högre rätt. gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen. 115 §. genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenn.st avgjort, vilken lätt i konkursen tillkommer fordringen, .11^ §•liorgemlr, som bevakat fordran i konkur.s, vare på yrkande ;iv annan borgo- j;äi’, förvalbu-eu eller giildenären pliktig att med ed oetvga, att fordringen icke, honom veterhgen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den ^ av honom blivit uppgiven. ‘ 14'^ ' vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts, staude det honom fritt. hai- borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat ui)!»- gdter, som han ej kun lubegi-ipa under eden, ma han vid edens avi;m"aude «oia rättelse i sm bevakning. ° _ skau eden adimgas av förmyndare eller målsman euer eljest av någon, som m- satt att foretrada borgenären, varde den därefter lämpad* vai ’e ock ^ öä riantluugöra edgången, däi? det yrkas och k^t^kc ombtimdigheter föreligga, att an- ; u ^ör borgeniu-en innan eden blivit av honom avlagd, vai-e den som träder 1 hans ställe, x^hktig att avlägga eden; och vaide eden därefter lämpad. ¬ — 1921. ^':r 225. 117 §. 599 skall göra.<j hos inom df>n för fram- yrkande, att boi^euär skall avlägga ed, som i 116 i? sägs, konknrsdomaren i skriftlig inlaga, som in<^ives i tvä evpronlnt-^m «tai.nae 5v an»lrkninga? mot^borke^el!. tid ” itkande v:iaaa i be,vakningsinlag:i eller i aamkrkninqsskrift konkursdomnred förelligge bergeuhr, mot tilkeii .yrfcuidet frumsklilts a« inom viss tid nv kogst en månad fran det kun ,n-hfdlit dol uv föieläggandot full- gora edgsugen ocli inkomma med bevis därom kan borgenären ej inom (len foia^skrivua tiden fullgöra vad honom ålagts ^^men^yisai- han mom samma tid laga förfall, förelägge konkursdomaren honom' i)en, som päyrkat edgängen, vare pliktig att tillställa borgenären föreläg ­ gande, som 1 andra stvcket sags, ocli till konknrsdomaren inkomma med bevrs darom mom ^^ss av konkursdomaren bestämd tid av högst en manad fran\it- gangen av den for framställaride av anmärkningar mot bevakningen bestämda delgiynmgen utgöras av sädant intyg, som i 11 kap. ös rattegangsbalken sags. ar ej veterligt, var borgenären uppeliäller sig, oeb har anvisning ej kunnat vinnas k ombud, som äger för honom mottaga delgivnin-^ av foielaggandet och kan träffas inom riket, äge konkiirsdomaren förordna att föreläggandet inä införas i allmänna tidningarna'en gäng; och äge den, som ’ pä- ajkat edgången, att inom en månad från det förordnandet gavs styrka^ att före- jäggandet blivit sahiuda kungjort. då föreläggande enligt vad nii är sa^fc deb gives genom kungörelse i tidningania, skall borgenären anses hava undfått del av detsamma den dag kungörandet iigde laim. försummar den, som pavi-kat edgången, att inom föreskriven tid fullgfira vad i fjärde» stycket är- honom alagt ocli' visar han ej inom samma tid, att hinder mött för delgivning, vare edgångsyikandet förfallet; visas sådant hinder, sätte» konkiu'sdomareu ut ny tid. 118 då edgångsföreiäggande, som avses i' 117 §, bli\it meddelat, skall konkurs- domaren ofördröj ligen underrätta rättens ombmlsraan och förvaltaren därom. bevis, att borgenär fullgjort honom föreh^d edgång, skall så snai ‘t det in ­ kommit till konkursdomaren av lionom överliimnas till ombudsmannen. hai edgångsbevis inkommit till konknrsdomaren i fall, som avses i llö § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till ombudsmannen. borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt. yistas borgenären utom riket, stände honom ock fritt att i landet, där han vistas, avläggäi eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet, inför vilken enligt det landets lag .sådan edgång må fullgöras. /»]h försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkm-sdomaren inkomma med beiis, att borgenären fullgjort honom kmelagd edgång, må innan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock prövad i laga ord- . n varde, där anmärkning mot bevakning ning, och gälle om utdelning för fort ^en är gjord, tvistefrågan ringen "vad därom är i 6 mp. stadgat. ä borgeniii'ssimm au trade, som hålles inför rättens ombudsman, efter utgången av den för ingivande av edgångsbevis föreskrivna tid, må fordringen icke komma i betraktande, med mindre edgångsbeviset genom konkursdomarens försorg kommit ¬ ( (ioo — 1021, n;r 225. ~ ombndsmajiuen tillliam>a eller borgenären lios ombnasmanueu styrkt, att beviset duställts konkursdomai-en. ^ roraeuär. som föi-väi-vut sin iordjan^iios gäldenäreu mnau beslutet om egen- domsavträde meddelades, äge begiigna fordi'iugen ti 1 kvittumg mot skuld, for xu van vid nämnda tid häftade hos g-ddenären; och vare for tiugodonjutandc •tv sadan rätt ej nödigt., att fordringen bevakas a konkursen, bokes hans skuld för konkursboet ut, åligge honom, dar han ’rill njuta kvittumgsriitt, att, om i uiälet s:i yrkas, beediga fordringen, såsom i 116 § är stadgat. _ åx fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke ager utbekomma fordrim^beloi>pet. så vida ej viss omstundigliet inträffar, gälle i fraga om borge-^ uärons^rätt till kvittning i hdl, då förut-sättningama därför i övrigt föreligga enligt vad i första stycket sägs, att borgenären har att fullgöra sin förbindelse men ä<mr åt-erbekomma ett belopii, motsvarande vad han eriagt-, i den mån det ej över ­ stiger vad han har att fordra, så framt han, innan kungörelse om fi-amläggande :iv^f5i'slug till slututdelning utfärdas, visar, att villkoret uppfyllts; dock att,__dur fordringen avser ersättning, vaxoin i .130 § andra, stycket förmäles, det borgenären öy^- tillkommande beloppet skall vid slututdelningsför.slagets upprättande avsättas för att, därest villkoret sedermera skulle up^i-ffylhis, till borgenären återbäras. .x)en. som inom sextio dagar innan'konkursausökningeu gjordes eller där- fiter förviii-vat fordi-an hos gäldenilren efter avta) med annan ;iu denne, äge, där han vid tiden för avtalet häftade i skuld hn.s giildeuären oeli tillika hade skiilig anledning till antagande, att gäldenaren var på obestånd, eller kännedom om konkursansöliningem ej den rätt. varom ovan i denna paraginf är stadgat. sådan rätt tillkomme éj heller borgenär, som efter det han erhållit .sin fordran under nu nämnda tid satt sig i skuld ]k )s gäldenaren och därvid hade skälig anledning till antagande, att gäldenaren var pil obestånd, eller kännedom om konkursan ­ sökningen. ' har konkurs föregåtts av offentlig mdcordsförliandling. som ])å grund av konkursen förfallit, eller hav konkurs följt på ansölming, som gjorts inom fjorton diigar fi'åu det kungörelse om sådau förhandlings upphörande varit införd i all­ männa tidningarna, vare borgenär icke berättigad att till knttniug mot skuld, vari han häftar hos gäldenaren, använda fordran, för vilken han enligt vad i lagen om ackord.sförhandling ntan konlairs stadgas icke ägt kvittniugsrätt, därest ackord kommit till stånd. fordran, som blivit a\' borge liinder däi-av prövad av rätten 122 §.^ c arrcnur beedigad efter ty ovan är sagi-, varde utau % , ffå sädan ju-övning i laga ordning påkallats.123 §. ^ borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egen ­ dom, vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom, som sålunda häftai' för {ordringen, icke skyldig att bevaka fordi'ingen i konkursen ' boxgenim, varom i första stycket förmiiles, vare, där det äskas, pliktig att c ^ edgången skola föreskrif ­terna 110-119 j5§^a motsvm-ande tillämpning; dock skall betimande tiden for edg^gsjprkandes framstallande galla, att det må väckas intul dess boreenären uppbåt betning för sm fordi-an, och må delgiming av edgångsföreiäggande ei ' alcanna tidningarna. edgangsiu'kandet vai^e föi- fallet, dar ej unden-attelse, som i 118 § första stycket sägs, eller annat beyis att ¬ - 1921. n:r 225. - 601 i meddelats, ^ommit rättens ombudsman tillhanda innan kon- gorel^ om framla^ande av slntntdelningsförslag ntfai'dats försummar borgenären att inom foresmven tid tiu tonknrsdomaren in ­ komma med bens, att borgenaren mlgjort honom förelagd edgäng, varde den 124 §.har icke nä-on fordran bevakats inom den för bevaknin^^ av fordi-inear ab .satta hd, medde e konkursdomaren genast beslut om avskrivmng av konkursen. innan egencl^omen i boet merstalles till gäldeuären. skall för\%altaren avden- samma, sa vitt den forslar, betala konkui-skostuaderna och den gäld, som boet el;iest ma hava åsamkat sig. ^ 6 il\jp. om utdelning. 5i 125 §. sedan den jiimbkt 103 § utsatta tid för fi-amställande av amnärlaiingar mot bevakade fordringar gått till ända och, dur aumärkning gjorts, det i 108 om- förmiuda borgenarssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bptridande^ av konkui-skostnaderna eller turbetalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, utdelning till borgenärerna äga rum éuligt^vad nedan närmare bestämmes. 12ö §•fä förvaltaren ankomine att bestämma, när utdelning skall äga mm. finnes tillgäng till gäldande av tio för hundra av bevakade fordringar, som ej utgä med föimänsrätt, må dock förvaltaren ej lata med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre rättens ombudsman samtycker därtill. kan utdelning till borgenili*er, som hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 § l3'ft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, mä sådan utdelning ej uppskjutas i avbidun joå utdelning till andra borgenäi-er. sedan all konkursboets tillgängliga egendom blirit förvandlad i penniugai-, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utnii ’das före utgången av tid, inom vilken borgenär hur att inmva bevis diirom att honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 § siigs, blivit fuugjord. i fall, varom i 70 § andra stycket förmälas, utgöre den omstäncbgheten, att boet tillhörig fast j? egendom icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning. 127 §. skall enlif^ vad i 66 § är stadgat försäljningen av boets egendom anstå medan ackordstörslag ur beroende på prövning, må ej utdelniug ske till andra borgenärer än dem, som liga förmånsrätt för sina fordnugaiv . 128 §.'i.'jv då utdelning skali ske, åligge förvaltaren att i s:uuråd med rättens om ­ budsman uppgöra ntdelningsförslag. uppstå därvid skiljaktiga meningar emellan ombudsmannen och föiaaltai-en, varde forslaget uppiättat efw, ombudsmannens meni^. utdelningsförslag skall för vjuje däri upptagen borgenär anmva beloppet av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beriflaia, den för ­ månsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den utdelning, som belöper ¬ €02 — j92l k:r 225. på fordringen. föreligger omständighet, som jämlikt lil § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att hdta på hans fordi ’an belöpande utdelning, eller har borgenis enligt 143 § uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget. utdelnings förslog skall vara åtföljt ay redogörelse för förvaltningen ay egen ­ dom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. av redogörelsen skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen, atliinrf. nirlaloa unrlty^1 injiu^a, iilij.u av/*. ►jti.xj j_i 1 u vjjv-i. u-ii a h_ v iv^o zaa4.au.axl x.v.»j. ir j l ^ samfl där ej hela detta belojm euugt förslaget utdelas, för vilka andra iindamå! återstoden bigits i anspråk. hava medel, som avses i förslaget, influtit för egen ­ dom, vari särskild förmånsrätt funnits, skola nu föreslirivna uppgifter liinmas------------- ----- särskilt för den egendom. 129 §. f sedan ntdelningsforslag upprättats, skall förslaget med därtill börande för- aingsredogörelse hällas tillgängligt för granskning å ställe, som bestämmes hittens ombufli^iniin csh p.v n-jprl fnri-ilf-tvpn ir.f^ .vh valtuiugsredog...^.^ .......................................... av rättens ombudsman ofter samråd med fun-altaren. ombudsmannen late en gäng i allmiinna tidningarna ocli den eller de ortstidningar, som bestiimts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelningsförslag ui^prättats, så ock fi-ån ocb med vilken dag samt var det kommer att b allas tilb gängligt. i kmngörelsen .skall ock iiämuas, att den, som vill klaudiu förslaget, har att anmäla sitt klander på siitt oeli inom tid, som stadgas i 130 §. det åligger ombudsmannen att ofördröjligen efter utfärdandet av ovan ­ nämnda kungörelse dels tillställa konknrsdomaren ett exemplar av ntdeluingsför- .slaget ocb fönmltniugsredogörelsen, dels oek till gäldenären oeli varje i förslaget nppbigen borpnär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om iimehailet _i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om dei! utdel ­ ning, som är för honom beriiknad i foi ’slaget. ombudsmannen har därjämte att så snart ske kan tillställa koiiknrsdoiuai-en ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd om slntutdelning iitläirdas, .skall underrättelse dilrom samti- aigt meddelas konknrsdomaren. 130 §. liilas hos konkursdomare ii liirom först varit t av.seende änd- i igas. .al xx-uuivui-.nwumaren ciag tor nafilets haudlä'-<-<ä.t, 1 ''“s'*!- krut kunkoras e„, . , i »l-na-vstlyse^, v ‘klis ” f *■ “ .om ssm“s f avser iödn 1 anmait idandret, denne. utebliva de ^eller ombudsmannen ocb förvaltaren vara tilkiädeskr sll “« i-tälkl-. ™-e d.t ej hiulw .. (för målets avgörande. krsorg^tatlaut'ltksmlr att“&ä ss™' ntdel^t^ffn ö^^okt klander mot utdelningsföi-slag i vad dpf ------... avser toi- dem, som icke ¬ — 1921. n:r 225. 132 §. 603 i rfter -itgångfin av den för beräkning av ford- av medel som ej aro npptagna i mdre utdelningsförslag än i första sh-cket avses varde forst, sa vitt de forsla tilldelat borgenären sä mycket, som skulle hava tillaf^s honom, därest han bevakat sm fordran inom den utsatta bevalmings- tiden; och tage han därefter med ovnga borgenärer del i vad som kan äferstii. t,,(p 133har i fall. cla någon av fl ero för betiilningeu av en fordi-an en för alla och alla for en ansvanga griiaenarer eller löftesmän kommit i konkurs, borgenären av annan av dem erhälnt avbetahimg genom utdelning eller ackord i konkurs eller genom at^kord i uckordsforbandling utan konkurs eller bar i sagda fau annan av de ansvaiaga efter det beslutet om egendomsavhäde meddelades gjort avbetalnino- ^ a fordringen, age ändock borgenären i förstnämnda konkurs bevaka ocb njuta utdelmn^ for summa fordnngsbelopp, som ban, därest avbetalningen ej skett ägt gora gallande i konkursen; dock mä ban ej uppbära mer än mot hans fordran svarar. erbälier borgenären gpom utdelning i särskilda konkurser sammanlagt mer än ban^ bar att fordra, g;iuge överskottet till de konknrsmassor, frän 'nulka större utdelning^ fallit än som med bänsyn till gäldenäremas eller löftesmännens inbördes ansvarighet 1.>ör därifrån utgä. huru utdelning för fordran hos handelsbolag må njutas i bolagsmans kon- kui^s, därom skils i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag ocb enkla bolag. har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla ocb alla för en ansvariga gäldeniirer euer löftesmän kommit i konkurs, annan av dem efter det beslutet om egen dom savträde meddelades infriat fordringen bos borge ­ nären, vare den, som infiiat fordringen, berättigad tiu utdelning å samma belopp, som borgenären, därest denne ej fått betalning, ägt i konkursen bevaka; dock må barn ej uppbära mer än mot hans fordran svarar. §■ . har i fall, då någon av flere för betalningen av en fordran en för alla ocb aua för en ansvariga gäldenärer eller löftesmän kommit i konknrs, fordringen bevakats av, förutom borgenären, någon av dem, som äro jämte konkurs- gäldenären ansvariga för betalningen, skall utdelning för de bevakande gemen ­ samt beräknas, ocb tage därav först borgenären vad tiu full betalning av hans for ­ dran åtgår; vad sedan återstår tillfälle den, som järnte^ borgenären be^-akat, i den mån ban genom avbetalning erhållit fordran på ersättning bos konktu'sgaldenuren. 136 §. ar fordran beroende av sådant villkor, att borgeniixen icke äger utbekomma fordringsbeloppet, så rida ej viss omständighet intiäffar, skau utdelning för for ­ dringen berälmas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelnin" i konkursen. då slututdelning företages, må atom i fall, varom förmäles i andra stycket av denna para^af, sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre borgenären innan kungörelse om framläggande av utdelningsförslaget u^rdats bos rättens ombudsman visar, att villkoret uppfyllts; ocb sk^, dar fordiingen enligt vadnn 145 —isi. bvcjish forfailningssamling 1921, n. t 225 —243. ¬ 604 — 1921. jsi:r 225. saffts icke må komma i betraktimde, vad vid tidigare ntdelning niu bava beräk ­ nats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer. hax någon, som är jämte konknrsgäldenären ansvarig för betalningen av en fordran, i konkursen bevalcat fordran på ersättning för vad han kan komma att giilda utöver vad efter förbindelsernas ordning och beskaffenhet bör på honom belöpa, skall sistnämnda fordran jämväl vid slututdelning i konkursen komma, i betraktande; dock att, där även borgenären bevakat, vad i 10.5 § är stadgat om utdelning skall äga tillämpning. 137 §. _ utdelning för fordran, i avseende u vilken borgenären förelagts sädan ed ­ gång, som i 116 eller 123 § sägs, skau, ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas f utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen. hå slutntdelning företages, må sådan fordran ej komma i betraktande, med mindre innan kungö ­ relse om framläggande av utdelningsförslaget utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkui-sdomarens försorg kommit rättens ombudsman tillhanda euer borgenären hos ombudsmannen styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdoma ­ ren; och skall, där fordringen enligt vad nu sagts icke må komma i betraktande, (ch vad vid tidigare utdelning må hava beräknats för fordringen gå till fördelning ^ emellan andra borgenärer. har i fall, då edgångsföreläggande meddelats borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, borgenären föranstaltat om egendomens försäljning, äge han ej uppbära betalning ur egendomen, innan före ­läsandet fullgjorts; och skall föidy vad av köpeskillingen å borgenärens fordran belöper intill dess föreläggandet fullgjorts eller deu därför föreskrivna tid till- ändagätt insättas i riksbanken eller annan bank, varom borgenären och förval ­taren enas. 138 §. för fordipgar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utföst euer eljest lagligen äger rum. ränteberäkning emellan borgenärerna inbördes upp ­ hora från^^ den dag, då beslutet om egendomsavträde meddelades; dock skall ränta beräknas till den frrån vilken tiden för klander mot utdelningsförslag van sådan fodran upptagits, är att räkna, där boet föi-slår till gäldande av mer iin kapitalbeloppet ay alla bevakade fordringar utom böter, oeli skall i sådant fau a ford^, for vilken ränta ej äi- utfäst eller eljest lagligen äger rnm ränta beraknas eiter fem^r himdra om året från den dag, då uämnda^eslut medde ­ lades, till den dag, från vilken idandertid sasom nyss är sagt skall räknas a fordran, som utg^ med förmånsrätt, skall, om ränta'är utfäst euer eliest t laghgen ager rum, beraknas ränta till den dag, från vilken tiden fnr ^ *^-pptagits^är att å f enligt 143 § darformnan uppbunt betalning. löper fordran x-m-nm v,,? •• q med r^ta, varde ändock ränta efter fem för hundra om året d^irå fran den dag, då beslutet om egendomsa\ ’träde meddelades beraknad utgår fordi-an, som icke löper med ränta före förfallndao-<=n f lu. n f lmed form^srätt och var fordringen icke förfauen den d^ domsavträde meddelades, skall utdelning för fordrinuen^bas.n. ^ u som efter en räntefot av fem för hundra om året uteö? 1 belopp,sa^ dag. för fordran, som nyss sagts och sos ^ månsiätt, skali, där fordringen icke var förfallen den rlns wander mot ntdebungefördag, vari fordringen npptagits,\ ,äning f ¬ — 1921. k;r 225. — 605 berätnas å detssda 4"; lä' sx äa7rejnt™ jsu? öää 139 §. / i dbn mån fordi-^ euer annan dylik förmån, som skall nbm under n^ons liystid, icke ar förfelen a den dag, från vilken tiden för klander mot utdetoings orslag, van ford^gen npptngits, är att riikna, varde fordringen efter en räntefot av fem for hwra om året uppskattad till sitt kapitalvärde å nämnda anvandande av den dödligliets- och livs- langdstabell for riket, som av vederbörande myndighet sist b i vit utgiven. 140 §. tarder gäldenär, som i konkurs erhidlit ackord, ånyo försatt i konkurs mn^ ackordet mgjorts, vare borgenär, vai's fordran nedsatts genom ackordet, j_f berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av vad han redan ma hava uppburit; dock uge han icke uppbära mer än vad enlint ackordet tillkommer honom. ° vad sålunda _ stadgats skall äga motsvarande tillämpning, däi- gäldenären erhållit ackord enligt lagen om ackordsförhandjing utan konkurs 141 §. borgenär lige innan tid för klander mot utdelningsförslag är nte ej annor* ledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret, annorledes un mot borgen lyfta utdelning förrän klandret bhvit genom laga kraftägande beslut avgjort. aj,- fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller ia\ där borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 eller 123 § sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning för fordiingen ej lyftas. samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistip;; dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. utdelning för fordran, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar uteatta tid, må ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen. finnes borgenär, som lyft utdelning, sk3ddig att till konkursboet återbära vad han uppburit, skall han gälda ränta därå efter ses för hundra om året från nj. lyftningsdagen. " 142 §. då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelnmg tillagts honom, vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag, från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna. §•vk har borgenär förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, må honom med- "jy givas att innan utdelning enligt vad ovan ur stadgat äger mm lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtiu finnas. har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning, som ■ ------ ^ -----^—a i första stycket sägs, av medel, som mflyta för den egendom. övriga fönnånsberättigade borgenärer äge ock ijfta detaining såsom sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för ijftning enligt bestäi ' första ooh andra styckena, lämna tillgång därtill. ar serna i ovan yftning bestämmel- ¬ 606 — 1921. n. t 225. — ändfi att borgenär ijft betalning för sin fordran, skall bau upptagas i nt- delningsförslag, dä sådant upprättas enligt ovan meddelade bestämmelser. lvftning euhprt 143 § rau ej medgivas borgenär, med mindre han bevakat sin fordran i konlmrsen, där clet enligt denna lag åligger honom ävensom ställei* borgen för att medlen återbäras i händelse han finnes e] v^ b^a.ttig;id att i utdelning behålla vad han fått lyfta. förvaltaren rau dock med sam^eke av rättens ombudsman eftergiva borgen, om skiil därtill finnas; och vare kronan ej skyldig att ställa boigen. , ^yad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gidda ranta a medel, som återbäras, skall'äga motsvarande tillämpning vid återbäring av medel, som borgenär enligt 143 § fått lyfta. 145 §. på fönaltaren ankomme att pröva, hurnvida lyftning må medgivas i de fall, som omförmälas i 143 §. vägras lyftning, äge borgenären hänskjuta frågan till konknrsd om arens prövnmg; och meddele denne beslut i frågan. 146 §. . ^ då förslag till slututdeluing enligt utfärdad kungörelse först är att tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att riist om bevakäd fordran eller fråga om underhåll åt gäldenaren eller om arvode till rättens ombudsman eller fön^ltare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytterligare tillgång, i följd av rättegång euer annorledes, sedermera kan uppkomma för koukur.sboet. §■ . har, då två månader förflutit från det förslag till slututdelning vunnit laga kraft eder, där klander mot förslaget väckts, klandret blivit genom laga icraft- ägande beslut avriort, borgenär, som är berättigad att utan borgen lyfta honom i nämnda eller tidigare utdelningsförslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borge ­ närens bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda må lyftas av borgenären. 148 §. varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdelning, åli^yge förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning lor förvaitiimgen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom överlämnas till gäldenären. 7 kap. om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenärerna 149 §. ■ (c har gäldenm-en om betalningen av sm ^äld träffat skriftlig överenskommelse med a^ borgenärer, som bevakat fordi-an i konkursen, eller har han andra bevis att namn^ borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevaknine av for- ^ ^ ko^utsen nedlagd, om gäldenären gör ansök ­ning darom hos konkursdomaren. innan konknrsdomaren meddelar beslnt i anledning av ansökningen, skall han höra rättens ombudsman och föi-valteren ¬ — 1921. n:r 225. *- 607 är sådan ansöluiing gjord, äge konkursdomaren, om han finner skju dartiu, förordna, att medan ansökningen är beroende pä prövning boets egendom ej mä sä]jas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 61 § andra stycket. varder konkursen nedlagd, låte konktirsdomaren införa tillkännagivande di^om en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som be- stämt.s för offentliggörande av kungörelser om konkursen 150 §. a^ill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han till kon- knrsdomai'en ingiva ack ord sförslag i två exemplar. ackordsförslag skall angiva, huru mycket gäldenären bjuder i betalning kw samt när och huru betalningen skall erläggas, sä oek liurnvida gäldenären vis ställa siikerhet för ackordets fullgörande eller icke och, i föxta fallet, vari .säker­ heten skau bestå. 151 §. ackordsför.slag må ej upptagas till behandling. 1) om före ackordsförslagets ingivande kungörelse om slutntdelning blivit utfärdad, 2) om gäldenären icke iakttagit vad i loo § iir stadgat angående aekordsför- slags innehåll, 3) om gäldenären genom laga kraftägaude beslut, sora icke meddelats tidigare än två är innan konkursansökniugen gjordes, blivit dömd för bedrägligt eller oredligt förhållande mot .sina borgenärer, 4) om gäldenären iir rymd for guld euer tredskas att avlägga bonppteck- 51 ningsed. 152 §. lugives ackordsförslag efter första borgeniirssammanti-udet. och möter ej mot dess upptagande liinder, som i 151 § sägs, åhgge konknrsdom;ii ‘eu att innan vidare åtgärd vidtages inhämta yttrande av förviiltaren, huruvida han anser förslaget böra föreläggas borgenitierna. är slututdelning i konkursen nära förestående eller har gäldenären förut i konkursen bjudit ackord men det tidigare uckords- förslaget återtagits efter det kungörelse om dess behandling vid borgenurssam* manträde blixut införd i allmänna tidningarna eller ackordsfrågan förfalht eller det tidigare aekordsförslaget förkastats av borgenärerna eller ej vunnit faststäuelse och avstyrker förvaltaren med hänsyn till någon av nämnda omständigheter ackordsförslagets framläggande för borgenärerna, skall förslaget ej \åniia vidare hajidläggning, med mindre rättens ombudsman, vai*s 3d;ti ‘and6 i såd^t tall sk^ ä a-v konkursdidmaren infordras, förordar, att ackordsfr^an iindock hän.skjutes till liorgenärernas prövning. 153möter jämlikt 151 eller 152 § hinder mot haudluggning av ackordsförslag, teckne konkursdomaren besked dtlrom å förslaget. upptages ackordsförslag och möter ej mot dess vidare handlägg^^g hinder, som i 152 § sägs, skola borgenärerna av konkursdomuren kallas till samman ­ träde inför rättens ombudsman för att besluta över förslaget. det ena exempla ­ ret av aekordsförslaget skall av konkursdomaren överlämnas till ombudsmaimen för att under tiden intill sammanträdet genom hans försoig hållas tillgänglig^ för giunslming; och varde i den kungörelse, som utfördas om sammanträdet, mta- gen underrättelse, var förslaget är att tillgå. ¬ 608 — 1921. nrr 225. — 155 §. ackordsförslap: ioh ej behandlas av borgenärerna förrän de tvistefrågor, sotn genom anmärkningar mot bevakade fordringar må hava impkommit, blivit -nd det i 108 ^ omfönnälda borgenärssammanträde handlagda. har förslaget ingivits å sådan fid, att det kan förekomma å den dag,^ som bestämt.s för nämnda sam­ manträde, skall, där nerliga skäl dä^ll som bestämtsställe, där de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandlingama skola till- handahåuas. har anstånd medgivits eller bar förslaget ej ingivits så tidigt, att det kan förekomma å dag, som nvss sagts, skall dess behandling äga mm så snart det lämpligen kan ske; och bestämme' i ty fall konkursdomaren efter sam­ råd med ombudsmannen och föitaltaren tid och ställe för sammanträdet ävensom ställe, där förslaget skall hållas tillgängligt. 156 §. förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till rättens ombudsman inkomma med yttrande angående de omständigheter, som kunna inverka på ackordsfrågans itedömande; och skall sådant yttrande tillika innehålla bestämt förklarande, huruvida förslagets antagande tillsf^kes eller icke. det åligger ombudsmannen att minst en vecka före det borgeuiirssamman- träde, där ackordsförslaget skall behandlas, till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och vars adress iir kund, med posten över.säuda avskrift av förslaget jämte förvaltarens ritrande med erinran om tid ocb ställe för niimnda sanmumträde. 157 §. yid borgenui'ssammantrade, dar ackordsföi-slag skall behandlas, bör förval ­ taren vara tillstädes. elan guldeuäreii ej infinna sig, bör han ställa ombud för sig. käftens omlnidsman har att tillhandahålla förteckning å alla de borgeu.ärer, som deltaga i omröstning i ackordsfrågor, med uppgift å de fordringskelopp. för vilka röstmtt mä utövas. är beträffande någon av dessa fordringar anmärk ­ ning mot jtkande om betalnings- eller förmånsrätt framställd men icke prövad eller är, däi- efterbevakning skett, tiden för fi-amställande av anmärkningar iinnu ieke ute, varde sådaut särsldlt anmärkt i förteckningen. 158 §. vid omröstning i ackordsfrågor må med den inskränkning, som föranledes av stadgandeua i 112 ocb 120 rösträtt utövas ej mindre för varje i konkursen bevakad fordran, för rilken förmånsrätt ej yrkas, an även för fordran för vilken €5 förmånsrätt 5tkus, så framt anmärkning mot ;>tkandet är gjord och ei blivit av domstol ogillad eller, där efterbevakning ägt rum, tiden för fram ställ an de av an- marlmnpr ej utgått.^a^ärkning mot vykande om betalningsrätt ut<>öre ej hin- © j 1 i :i lé der för ijorgenären att deltaga i omröstiiingen, utan sä är att anmärlmineen blivit av doms ol giuad. i nu augi™a fall shj], sä vitt augär frägau om boreen^hs rosträtt, första rätts beslut lända till efterrättelse, där efföre omrö«fr,i ‘nrr^i ^ * att beslutet bbvit ändrat av högre rätt. ’ ^ omrostmngen .isas, ar, då omröstning om antagande av ackordsförsw äeer rnm mot yrkande om betalnings- eller förmånsrätt för bwasd prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställandr nv ^ ännn ej ute och varder utgången av omröstningen olikn allt nngen beräknas eller icke. må dock fordringen vi^bestomanlt^^o^röss i © ¬ - 1921. if:r 225. - 609 t sräss •<“—■«. w *« iäsätls _ , 159 §..„äis|as säsic.: =‘,sts53^-. tsr.ärisi.3 n.äjsiä-s.-i-.sfemtede ar ar dem och dessa beviikat fjra femtedelar av sammanlagda belopst lordringar, som medföra sman röjtritt. bm^n- tfflksri^ ’ avslutande ntsätta ochs erfsrlil^ ^ sammanträdet; och vare vidare kauelse r , ^'1*1®*, ”^“ sammanteädet mi ej utom i fall, som framgår av 160 s tör.sta ^ stycket, ytterligare uppskov beslutas. ^ ^ v .. 160 §. riu 1 r- ackordsföralag förekommer till behandling, ställd undertilltal for bedraghgt eller oredhgt forhållamde mot sina borgenärer, må förslaget fl antagas av borgenärerna men äge de med den röstöver^-t, som i 159 s besluta, att foralaget skall vara vilande. kommer ej sådant beslut till stånd! anses ackordsfrågan bava förfalht. (■ itx , borgenärerna, att ackordsförslaget skall vara vilande, och varder åtalet mot galdenären ej bifallet, äge han, där ej sådant fau inträffat, som avses 1 17d att mom fvta veckor från det beslutet i målet vunnit laga kraft hos rattens ombudsman göra anmälan om ackordsfrågans återupptagande. göres ej sadan anmälan eller viirder galdenären fälld till ansvar och vinner beslutet där ­ om laga kraft, skall ackordsmgan anses förfallen. ^ vid anmälan om ackordsfrågas återupptagande age galdenären göra ändring 1 ackordsförslaget. . c o o o göres anmälan, som ovan sägs, kaue ombudsmannen borgenärerna till sammantiäide för att besluta över ackordsförslaget. har galdenären gjort ändring i förslaget, varde underrättelse om iindringen, så ock om tid och ställe for det nya sammanti'iidet av ombudsmannnen minst en vecka förat med posten över ­ sid till varje borgenär, som bevakat fordran i konkursen och v.'irs a^ess äi- ^ känd; och skall vad i 156 § stiidgas om avgivande av yttrande och delgivning därav åt borgenärerna äga motsvarande tillämpning. vid det sammanträde, vartili ackordsfrågans behandling sålunda blivit nt- satt, må ytterligare uppskov icke beslutas; och skall förtv, där jämväl då hinder för förslagets antagande möter, ackordsfrågan anses förfaöen. galdenären äge återäaga ackordsfors'^ag så länge det ej är av borgenärerna prövat. ~ ^ ackordsförslag må ej utom i fall, som avses i 160 §, av gälde- nären göras senare än vid det borgenärssammanträde, där förslaget första gängen förekommer till behandling. gör galdenären ändring i ackordsförslag sedan kun ­ görelse om dess behandling å borgenärssammanträde varit införd i jdlmänna tid ­ ningarna, må ej prövning av förslaget aga rum å det utsatta sammanträdet, med mindre rättens ombudsman finner uppenbart, att förslaget ej genom ändringen ¬ 610 — 1921. n:r 225. — blivit mindro fördelaktigt, för horgenärerua. kan ej enligt vad nu er .sagt försla ­ get genast prövas oeb be.slutes ej uppskov med dess behandling, anses ackords- fragan hava förfallit.beslutes uppskov i fall, som nyss sagts, har ombudsmannen att minst en vecka före det nya sammanträdet till varje borgenär, som bevakat fordran i kon- kui*sen och vars adress är känd och som ej varit tillstädes vid det föita samman ­ trädet, med ]iosten översända underrättelse om ändnng, som vidtagits i förslaget, så ock om tid och ställe för det nya sammanträdet; och skall vad i 156 § stad ­ gas om avgivande av yttrande oeh delgi^oiing <läi-ay åt borgenärerna äga motsva ­ rande tillämpning. 102 §. ackord sförslag skall anses vara. antaget av borgenärerna, därest anting(?n :dla tillstädesviu-aude borgenärer förenat sig om förslaget och dessa borgenärer bevakat två tredjedelar av sammanlagda beloppet av samtliga i konkursen beva ­ kade fordnngar, vdlka enligt vad av 158 § framgår skola komma i betraktande vid bestäminainle av utgången av omröstning över ackordsförsh>g. eller ock fvra femtedelar av de tillstäde.svarande borgenärerna, bifallit för.slaget ocji de lievaliat c'" tita femtedelar av uiimnda fordring.sbeloi)]). 163 §. ackord vare, fastän antaget av borgeniirerna, ändock ej giltigt, så tiamt det ej faststiilles av rätten. .. . 164 §.ar vid det sammanträde, där omröstning över ackordsförslag äger rum, för ­ slaget att^anse såsom antaget av borgenärerna eller föreligger sådant fall, som avses i 15b § andra stycket, och kan till följd däraa'' ej vid sammanträdet av ­ göras, huruvida förslaget är att anse såsom antaget eller förkastat, skall ackprds- frågan hänskjutas till rättens prövning. eättens ombudsman åhgge att före sammanträdets avslutande tillkänna'■■i va, jickordsfrågan skall liänskjutas till rätten eller icke, samt i förra fallet ofördrojhgeu till konkui ’sdomaren avlämna det vid sammanträdet förda proto- kouet jamte eget 3-ttrande över föaslaget ävensom det eller de yttranden, som av foiraltaren avjpi.uts samt den i 157 § omförmelda borgenäi-sförteckningen. inne- naljer ackordet andra villkor än det till konkursdomaren ingivna ackordsförsla^et varde_^et i protokollet angivet. ’ & feomma, så fi'amt ej gäldenären begärt urtima ting oeh kostna^ln^därför för^k^str f borgenär på någon av de i 166 eller 167 ö omförrr»:;!^*. ifastscteke av ackordet, göre det skriftligen hos rätten ellevsist tra d^ar innan ärendet skall förekomma vid rätten. onkursdomaren j^endet är i det sldck, att rätten kan företaaå acknv.lq<v.w 4.-11 rande, skall rätten meddela sitt beslut genast eller si8t^nn<;tn avgo- av sarslnlda omsrändigheter längre rådrum oundgängligen erforlrs^ grund ¬ i ti \ \ — 1921. n;r 225. — 165 §. 611 ] * w h då i fall, som avses i 1.58 § andra stycket, aokordsfråga blivit liånskjuten till rätten, skall, där rätten i övri^ finner skäl vara för banden att meddela faststall else å ackordet, med prövningen därav anstå till dess frågan, bnmvida ackordsförslaget bli^dt av borgenärerna antaget eller ej, kan jämlikt ovan stadgade grunder avgöras av rätten . 166 §. ackord niå ej, ändå att det ej iii- bestritt, fastställas av ratten, 1) du ärendet icke handlagts i laga ordning, utan så är att förelupet fel uppenbarligen icke inverkat på ackordsfi'ågans utgång, 2) då någon omstän(bgliet förebgger, som enligt vad i 151 § under .6) eller 4-) stadgas utgör binder för ackordsförslags uppt^aude, 3) dä skälig anledning ;ir att antaga, att gäldenären eller annan med bans vetskap bemligen gjmuat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågans avgörande eller att annat svek ägt rura vid ackordet, 4) då ackordet icke åt alla do borgenärer, vilka det angår ocb som ej ub tryckligen förklarat sig det oalctat nöjda med detsamma, giver lika rätt och minst femtio fur hundra av fordiingshelojdpet att betalas sist ett år efter det ackordet blivit fastställt, 5) då ackordet uppenbarligen länder till skada för borgenärerna. vägi-as fuststiillelse av anledning, som under 1) sägs, ocb är ej förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, varde äi‘endet visat åter till borgenärerna, vilka av rättens ombudsman skola sammankallas för att flnyo besluhi i at:kordsfrågan. har giildenären bhvit ställd under tillhd för bedrägligt euer oredligt för ­ hållande mot sina borgenärer men prövas i övrigt skäl vara för banden att med ­ dela fastställelse å achordet, förordne rätten, att frågan därom skall anstå i av- bidan på åtalets utgång; skolande ombudsmannen genast undeitättas om be ­ slutet. varder åtalet ej bifallet, äge förvaltaren, giildenären eller borgenär att inom fyra veckor från det beslutet i målet vmnnit laga kraft bos konkui-sdomaren göra anmälan om ärendets återupptagande. göres sådan anmälan, utsätte kon ­ kursdomaren ofördröjligen dag, då ack ordsfrågan skall förekomma vid rätten, och skall i t}’ fall v*ad i 164 § tredje ocb fjärde styckena .stadgas äga motsva- i-ande tihämpning. göres ej anmälan, som nyss sagts, euer vai-der gäldenären fiiud till ansvmr ocb viuner beslutet dihorn laga kraft, anses ackordsirågan förfallen. 167 §. ................................... ändock att fastställelse av ackord icke ma våigras jämlikt 166 § första stj’cket under 5), age rätten, där fastställelse bestrides på den gmnd, att sherbet ej finnes for ackordets fullgörande, efter omständigheterna pröva, humvida fast­ ställelse av sådan anledning må v ’agras. av rätten fastställt ackord vare bindande för alla de boigenärer, idinda sher icke, som ägt rätt att bevaka sina fordxingai ’ i konkursen, ntan undantag for andra än dem, som äga förmånsrätt för sina fordringar. eucker ej egenr^m, vari borgenär äger särsldld förmånsrätt, till gäldande av hans fordrans nma belopp, vare ban för^ återstoden underkastad de villkor, som genom ackordet aro bestämda för dem, vilka ej äga förmånsrätt. —iiäi )éi. sucnslf fsyfaitningscamlitiff 1922, av 225 —243~ ¬ 612 — 1921. n;r 225. bor^enäi' njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligd 121 § må tillkomma honom. ^ utan hinder därav att borgenär godkänt ackordsförsla^ äge hau mot löftes ­ män eller andra, som iiro jämte gäldenären ansvarifja för fordringens gäldande, föra den talan, vartill han eljest varit lagligen berättigad; och äge de fördenskull rätt att bestrida fastställelse av ackordet, ändå att bevakning ej gjorts av dem utan allenast borgenären bevakat fordringen. 170 §. anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den bevakade fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit till stånd. 171 §. innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord fastsföuts tiu gäldenären återstiilles, skall förvaltaren av egendomen, så vitt den förslår, betala konkurskostnadema och den gäld, som boet eljest må hava åsam­ kat sig; och åligge det för-nltaren, då ackord kommit till stånd, att sörja for att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egen ­ domen, sä vitt den förslår, erhålla den betalning, som på ginnd av förmånsriitteu tillkommer dem. år kostnad eller fordran, som ovan avses, t vistig, skola erforderliga medel tiu kostnadens eller fordringens gäldande av forv'altaren insättas i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komme ränta den till godo som slutligen finnes berättigad till medlen. 172 §. yppas efter fastställelse av ackord, att gäldenären med hänsyn till konkur ­ sen g)orf. sig skyldig till bedrägligt eller oredligt förhållande mot .sina boi^e- narer eller att ^idenaren eller annan med hans vetskap hemligen g^mnut någon borgenar i avsikt att inverka pä ack ordsfrågans avgörande, förfalle den efterfnft som genom ackordet må vara tiuerkänd gäldenären; dock liinde sådant ei^^tiu rubbning i borgenärernas riitt att mot giodenären euer löftesmän för ackordet gora detsamma i ovrigt gällande. fackordsföl-slag ej utgör hinder för utdelning, kimgörelse lorfalleii den dag, då knufrörelsen utfärdades, §.kkgas°' “ ii-koi-dsärende visas äter tiu borgenärerna, må ej 8 kap, om borgeaärssammanträden. • =«t: äsi,.-ss: ::. ä —— ö/ e ¬ / 1921. n:r 225. — t' 1 ! p l i ti 613 i ■ sådan kallelse skall inneliålla upp^ft å tid och ställe för sammanträdet ävensom å de ärenden, som därvid skola törekorama. kallelsen skall minst tio dagar före sammanträdet införas en gång i all­ männa tidningarna och den eller de ortstitlningar, som hestämts för offentlig ­ görande av icnngörelser ora konknrsen; dock må för visst fall bestämmas kortare tid, så framt särskilda omständigheter påkalla sådant. . om borgenntssammanträdes ntly.sande skola förvaltaren ocb gäldenuren samt, där kon imrsd ora aren utfärdar kallelsen, rättens ombudsman särsfält nnder- rättas. ^ angående sättet för utlysande av första borgenärssammunträdet och av xy sammanträde i anledning av anmärkning mot bevakning är stadgat i 19, 20, 103 och 111 §§. 4 177 §. aid borgenäi-ssammanträde sknll protokoll föras av ordföranden. hålles sammanträdet inför rättens ombudsman, skall protokollet nnder- skrivas av ombudsmannen jämte en eller flere vid sammanträdet utsedda juste ­ ringsman. 178 §. 7) i sådana rid borgenärssammauträde förekommande frågor, som röra boets förvaltning, gälle, där ej annorledes är i denna lag stadgat, såsom beslut den mening, varom bland närvarande borgenärer de förena sig, vilkas fordringar sam­ manräknade utgöra största beloppet, så fnimt dessa borgenärer därjämte utgöra minst en fjärdedel av de rösiande. kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, gälle den mening ruttens ombudsman bitriider. en var, soin vill i fråga rörande boets förvaltning föra talan vid borgenärs- sammanträde, vare pliktig att uppgiva beloppet och beskaffenheten av sin fordran samt så vitt ske kan förete de handlingar, på vilka fordringen må vara grundad; i fråga om sammanträde, som hålles efter bevakningstideiis nigang, skali dock vad sålunda ur stadgat anses fullgjort, där borgenär i bevaknmgsinlaga lämnat niimuda uppgifter om fordringen och vid inlagan fo^t de handlingar, som efter vad nyss sagts bort företes. vid sammanträde, som nåues efter bevak- niuf^tidens utgång, må talan ej föras för fordran, som icke bevakats i konknrsen. för fordran eller sådan del av fordran, som uppenbarligen är ogrundad, ma talan ej föras. har fordran blmt av domstol ogillad, må, anda att beslutet icke äger laga kraft, talan för fordringen ej föras. iso §.borgenär må ej vid borgenärssammantiäde föra talan i fråga röiuude boets förvaltning i den mån hans rätt i konkursen på grund därav att hans fordran ar förenad med förmånsrätt eller av annan orsak uppenbarligen icke äx ’ beroende av frågans utgång. „ „ , j r-ej må borgenär själv eller genom ombud eller sasom ombud for annan borgenär ä borgenärssammanträde deltaga i behandling av fråga rörande avtal em^an honom och konkursboet. borgenär må ej heller deltaga i behandhng av fråga om avtal emellan konkursboet och tredje man, där han i fragan ager ett väsentiigt intresse, som kan vara stridande mot konkursboets. borgenär må dock ej förvägras att föra talan i fall, som i denna paragrm avses, med mindre fråga därom vid sammanträdet väckes av annan borgenär eller av förvaltare eller av gäldenären. te" ¬ öu — 3921. n:r 225. — isl ö. itörvalture hj:;e ej för egen del, dlir han själv är borgenär, eller säsom om ­ bud för annan deltaga i val av granslming.sman.§. bevajining gjord av löftesmän eller annan, som är jämte gäklenären an ­ svarig för betalningen av en fordran, oeli lar tillika borgenären beviikat ford ­ ringen, äge de tillsammans röst, beräknad efter den fordran; kunna de ej förena sig, gälle borgenärens mening, där ej de andra utlösa honom eller för hans for ­ dran ställa full säkerhet. isö §. ivfenar någon borgenär, att omröstning rörjinde val av förvaltare eller gransk- niugsmaii eller snopleant för granskningsmau icke lagligen skett eller att beslut av liorgenäirerna i annan fråga, vars avgörande iiå éera ankommer, icke lagligen tilljvommit, äge han diiröver anföra besvär. har ackordsfråga hänskjutits till rättens prövning, skali dock beträffande id^an över borgenärernas beslut i ackords- frågan vad i lö4 ij femte stycket siigs lända till eften-ättelse; och niä särskild klagan ej föras över imslut, varigenom prövningen av ackordsförslag nppskjntits eller sådant förslag förklarats vilande eller framställning om d}dik åtgärd beträffande ackords ­ förslag blia'it avslagen, där ej i sistnämnda fall ackordsfrågan till följd av be ­ slutet .skall anses hava föi-fallit. äi' beslut, varöver enligt första stycket klagan må föras genom besvär, fattat %nd sammajiträde inför rättens ombudsman, skall klagan föras hos den rätt, där konkursen är tmhängig. besvilren skola i .sådant fall inom fjorton dagar ingivas tffl konkursdomaren; och förordne han, där det prövas nödigt, att övriga rätts­ ligare skola vid borgenärs sam man trä de erhålla del av besvären för att å vi.ss dag avgiva förklaring däröver infor rätten vid äventyi', att målet ändock företagej har beslutet fattats vid sammanträde infiir konkursdomaren, gälle i fråga*oni klagan däröver vad om klagan över konkursdomarens beslut är stadgat. vill gäldenären föra klagan i fall, där det enligt vad ovan staddas är borgenär medgivet, lave lov därtill, så fr-amt hans riitt kan vara beroende av k. it 1 beslutet. anser gäldenifren, att genom borgenärernas beslut om fortsättande av gäldenäi-ens röj-else längre än ett år frite fiirsta borgenärssammanträdet eller omuppsko nmtr sådant vud däi-emot meddelas av koukursdomaren, då besvären iugi\dte turiionom den ratt, dar målet är anhangigt. ’ av 184 §. fatta borgenärer beslut i ärende, vari det icke tillkommer dem att bednta eller oversknda de i annat ai'ende sm beslutanderätt, vai ’e beslutet ogillt ' 9 i^ap. hnru förfaras skall, då konkursbo ej förslår till bestridande av konkurskostnadema 185 §. . fi^er konkursdoniaren, då beslut om ekendomsavtrhrl^ itung öu antagande, att gäldenärens bo icue fördol- tul ^tridandf (c ¬ — 1921. n:r 225. r,ln 1 1 1 1 l kostnaderna, och ställes ej f!fena.st säkerhet för sagda kostnader, skall vad fömt i denna lag ar stadpt om vidtagande av åtgärder då konknrs uppstått ieke ii^^a tillämpning, utan gälle vad hår nedan föreslmves: " 1) konkursdomaren skall om konlcursen genast ntfitrdii kungörelse med upp ­ gift om dagen, då konkursan.sökningen ingivits; ocli varde i kungörelsen dess ­ utom anmärkt, att anledning finnes tul sådant antagande, som ovan sagts. kun ­ görelsen skall ofördröjligen anslås å rättens dörr samt genast eller nästa po.stdag av.siindas för att en gång införas i allmänna tidningarna ävensom en eller två tidningar inom orten; varjurate konkursdomaren har att om konkursen genast underrätta allmänna åklagaren i orten samt, om galdenären är änibets- eller jm tjänsteman, hans närmaste förman. 2) konknrsdomaren skall, där det prövas eiiorderligt, förovdna en god man att taga vård om gäldenurens bo. har icke till konknrsdomaren ingivits av galdenären under edsförpliktelse underskriven förteckning över hans tillgångar och skulder med uppgift åi varje borgenäi-s namn, boningsort och postadress, så ock å de böcker och andra handlingar, som röra boet, skall god man alltid för- ordnas; och åiligge det i sådant fall gode mannen att ofördröjligen upprätta och till konknrsdomaren inkomma med förteckning, som njss sagts. yid bouppteck- ningsförrättinngen skall galdenären vara tillstädes och* under edsförjdiktelse red ­ lige n uppgiva boet. 3) framgår ej av bouppteckningen, att tillgång finnes till bestridande av konkurskostuaderna, kalle konkur.sdomaren genast gälclenären att inställa sig fur att fästa bouppteclmingens nktighet med sådan ed, som i 91 § sägs. edgången må ej utsättas att aga rum tidigafe än en ^'ecka efter det beslutet om egendoms- avträde meddelades. har konkui-sansöimingen gjorts av borgenär, varde under ­ rättelse om tiden för edgången med posten översänd till honom. edgångs yrkande, varom stadgas i 93 §, må jämväl i fall, varom nu är fiåga, av borgenär fiamställas. vad 4 kap. i öragt föreskriver i avseende ä edgång likasom ock vad i samma kapitel stadgas om påföljd för gäldenär av tredska att vid boup]>teck- ningsförrättning vara tillstade.s och uppgiva boet skall i fall, som här avses, äga motsvarande tulämpniug. ’4) varder ej genom tillägg vid bouppteckningens beedigande eller eljest ådagalagt, att tillgång finnes till bestridande av koukurskostnaderna, och ställes ej heller säkerhet för sagda kostnader, meddele konknrsdomaren beslut om'av- skritoing av konkursen. innan galdenureu beedigat bonppteckuingeu eller annan y fullgjort edgång, som må hava förelagts honom, må konjrarsen ej avskrivas, där ej hinder föreligger för edgångs fullgörande inom skälig tid och konkuredomai ’en finner anledning saknas tul antagande, att genom edgången tillgång till kostna ­ dernas bestridande skulle yppas.5) finnes boet förslå till konkui'skostnademas heshadande eller .ställes säkerhet för desamma, skall konkm ‘sdomaren genast utfärda sådan kungörelse ' om konkursen, som omförmäles i 19 §, därvid likväl skall iakttagas, att de tider, som meddelades kunkonkursen skall jäni^ i övrigt kurser föreskrivet; doek att, där bouppteckningsed redan avlagts, det ej åligger gäldenären eller annan, som gått eden, att ånyo fullgöra sådan edgång. ¬ m — 192j. n;r 225. 186 §. varder efter utfärdandet av deu i 19 § omförmälda kungörelsen uppenbart, att tiugäng ej finnes till bestridande av konkurskosfcnaderna, äligge förvaltaren att utan dröjsmål göra anmälan därom hos konkm-sdomaren. vid sådan anmälan skall fogas redovisnin" för förvaltningen. finner konkursdomai ’en efter rilttons ombndsmans hörande anmälningen vara befogad, late han kungöra densamma en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som'bestärats för offentliggörande av kungörelser om konkur.sen. stiiues inom trettio dagar fi’ån det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna siikerhet för koukurskostnaderna, vare anmälningen förfallen, vill borgenär eller gäldenären annorledes visa, att tillgång tinnes till bestridande av sagda kostnader, göre anmälan dilrom hos konkur sdom aren inom tid, som nj^ss ' niimnt.s, och äge itonknrsdomaren giva honom det rädinim, som prövas nödigt. där säkerhet ej ställes eller anmälan, som sist sagts, ej föranleder till antagande, att medel till gäldande av nämnda kostnader finnas, meddele konkursdoraaren beslut om avskri\tiing av konkursen. avgår förvaltai-e eller granskningsman sedan jämlikt 186 § mimälau skett ^ därom att tillgång ej finnes tol l)estridande av konkurskostnaderna, skall borge- närssammanträde, som omförmäles i 40 §, ej utsättas, så liinge anmälningen är beroende på prövning. 188 §. _ harder konkurs, som uppstått efter ansökmng av borgenäi', avskiäven järn- pt 185 §, vare borgenäi-en pliktig att vidkännas de av förfarandet föranledda kostnaderna, däii inbegripen gottgörelse, efter konknrsdomurens beprövande, till god man, som omförmäles i nämnda paragraf under 2). beslutet om konkursens avekrivande^ skall innehålla åläggande för borgenäi-en att gälda nämnda kost ­ nader, dai'vid varje kostnad sbelopp skall särskilt angivas. hai- konkm-s upphört annorledes än genom slututdelning, äge konkurs- domj^en, i den mån konkursboet ej lämnar tillgång till gäldande av vad kon- k^sdomai-en förskjutit för kungörelser, kallelser oc^ undennttelser, som bort y kostnaderna ej heller ktmnut uttagas av borgenär, vilken jäm- iifit fopta bh-cket ^ ausvmig för desamma, att av allmänna medel undfå ersätt­ning for vad salunda förskjutits. 10 kap. om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning iör sin förvaltning, ^ så ock om klander å sådan redovisning. 189 §. avgår förvaltare före konkursens avslutande skall rpilmncm'iwr f u mnged. eyad aenna bimdiafts av dea avgiende rflj? n, ci ofordrojligen avgivas. har förvaltningen varit delad såsom i stycket är stadgat, skäll redovisningen avse allenast den del »iv f" som vant åt den avgående förvaltaren uppdragen orvaltmngen, nmgen av boet avgivas. redovisning för förvalt- ¬ — 1921. n:r 225. ~ 1 f 5 f ♦ 617 hiittens ombudsman har att gi'anska redotisning. ^aroiu ovan förrnäles och dju-över avgiva utlåtande. bodo^dsningen och nämnda utlåtande skola därefter hållas tillgiingljga för dem, som önska taga del av handlingarna. avgives redo ­ visning 1 sammanhang med framläggande av förslag till slntntdelning, skola redo- %nsningshandlingama vara att tillgå för ginnskning från och med samma dag och ■j- och den eller de ortstidning-ar, som bestämts för offentlfggörande av kuncrörelser om konkursen, ktmgöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga. i kungörelse angåendegående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §. då kungörelse, .som ovan siigs, utfärdas, skola redo\'isningshandlingama i styrkt avskrift genom ombudsmannens försorg tillställas konkursdomaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaffeunet, vare dock ej nödigt., att avskrifter därav överlämnas. det åligger därjämte ombudsmannen att ofördröjligen efter kungörelsens utfärdande tiil gäldeuären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men ieke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovis ­ ningen; dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall av ­ sändas till borgenär, som för sin bevakade fordran icke äger förmånsrätt. 190 §. “h arder beslut om egendomsavträde upphävt av högre rätt eller vai-der kon ­ kurs avskriven jämlikt 124- § eller nedl-^d jämlikt 149 §, skall föivaltaren oför ­ dröjligen till gäldenären avgiva redovisning för föivaltningen av boet. har konknrsdomaren jämlikt 14^ § förordnat, att konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenäi-en, skall ock redovisning ofördröjligen avgivas till honom. åvskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redorisning, som enligt samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning. . §•v ld gäldenäi'en klandra redovisning, varom stadgas i 1s9 eller 190 §, eller vill i fall, som avses i 189 §, borgenär, vars rätt kan_ vai ‘a beroende av redovis ­ ningen, klandra densamma, skall talan instämmas till deu rätt, däi- konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för gi^sk* ning tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes gäldenären och i fall, som i 190 § andi-a stycket sägs, frun det be ­ slutet om avskrivning av konkursen vann laga kraft. 192 §.är klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av konkurs ­ boet ei'hålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet tsl godo. t ¬ 618 — 1021. k:r 225. — 11 kap. särskilda bestämmelser. 193 §. med töpmnn förstås i denna lag envar, som enligt vad särskilt finnes stad- frat är eller under någon del av det sista året innan ansökningen om konkurs mordes varit pliktig att föra liandelsböcker. 194 §. om koramitteuts ratt att, då kommissionar, som för kominittenteus rakning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man göra gällande ford- ringsrätt på gmnd av avtalet, så ock om komraittents ratt till redovisning för (jl) belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit för ar^dtrat gods, är särskilt stadgat. har i annat fall än som avses i första stycket guldenären innan beslutet om egendomsavtrudo meddelades föryttrat annans^egendöm. äge den, vars egendom föiytti-ats, rätt att, om betalningen helt eller clehds efter sagda besluts med ­ delande influtit till ko^ursboet, av förvaltaren erliålla redonsniug för vad så- qi) innda influtit samt att, i den mån betalningen utestår ogulden lios köparen, smlv göra _fordringsrätt.en gällande gent emot denne; dock skall vad sålunda stad^^ts icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas. 195 §. yad i denna lag hr stadgat beträffande borgenär, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämp ­ ning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säker- het for sin fordran kvarhjdla; dock gälle vad nn är- sagt icke i avseende ä hyres- yai-ds eller jordagares rätt att kvurhålla egendom till siikerhet för fordran hos hyresga-st eller arrendator. 196 §. .-^■ betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med hänsyn till olika betalningstider, ma borgenaren icke i g-ildenärens konkui-s till förfånir för onlga borgeiiarer njutu rutt öl högre betalning iiu efter det lägst beskmdn beloppet, sayida anmai-kning darom fnimstalles i vederbörlig ordning; dock må dar rabatt for kontant betalning betingats, det högi-e beloppet imnna i kon- rabatten icke överstiger fem för hundra av ford- 197 §. talan mot rattens ombudsman om ei-sättning för skada för vjll-on g'^ansvang, må e anställas efter utgången av den ti^ inom ynt-vn • • or den mning, yaröver han £aft\tt öva tiilsyn; tå kllndi-l talan grundas därpå att brottslig handling blivit bec^no-en ’ ^ sa ar att rr - 198 §. ^ d • hax konkurs i annat fall än som avses i 26 s unnhört ut-m nif i i i •• i fast egendom eber faiia-g, gom bhvit infört i^r^läreasxaf horande gått sl försäljning, anllomme på fastighetens ^ agaxe att dimom göra anmälan hos den myndighet hos ^'ji'^jgslottenskonkursen el pr hos ^niken anteckmiifr omagaxe att därom göra anmälan hos den myndighet 1anmälan om densamma jämlikt^ 8 iiot i m^det styxkes, anteckning därom i fråga om fast ^ ^rtygsregistret, göras i vederbörande somfastighets- eller intectoingsbok. ^“^ckuingsprotokoll samt ¬ ~ 1921. n:r 225. - 619 !, i i i ii 1 i ti 199 §. har iimbets- eller tjänsteman blivit försatt i konkurs, ankomme på den myndighet, under vilken gäldenären i och för tjänsten lyder, att pröva, huruvida han förr än fyra månader förflutit från det beslutet om egendomsavträde med ­ delades må åter intiuda i utövning av tjänsten. 200 §. yad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgurd ej må vidtagas, med mindre gäldenären lämnat sitt samtycke eller fått tdlfälle att yttra sig, skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse. 501 §■yk ar gäldenär, vars egendom avträtts till konkurs, gift, varde andra maken kallad till första borgenarssammanträdet. 202 §. erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan föreskrift; uuden ’ette ock ofördröjligen rättens ombudsman därom. möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i ortstidning, som i sådant avseende bestämta, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning. kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av föreskrift, att densamma skau införas i ortstidning minst tio dagar före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill föranleda, 203 §. i stället för att i enlighet med vad förut i denna lag finnes stad^t genom kungörelse kalla borgenärer till rätten, då konkursmål skml diir handlä^as, bör konkursdomaren tillämpa annat kallelsesätt, om det kan ske utan öknin g av kallelsekostnaden. kungörelse må dock ej utbytas mot särskilda k^elser, så framt ej alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig. där kallelse sist tio dagar före den för handläggningen utsatta dagen med posten avsänts till borgenär, vars adress är känd, sk?ul den borgenär anses behöngen underrättad. å kallelse till borgenärssammanträde, som hålles efter bevakningstidens utgång och icke avser prövning av ackordsförslag, skall vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. 204 §. har handling, som enligt vad i denna lag är stadgat skall inövas till kon ­ kursdomaren i två exemplar, ingivits allenast i ett exempl^, beso^'e konkurs- domaren avskrift av handlingen; och gälde den, som ingivit handlingen, lösen för avskriften. ^ ,part vare tillåtet att med posten insända följande handlingar: aimalan om ' v postadress, som i 12 § sägs; bevis att borgenärs ansökning om konlmre blivit gäldenär delgiven; bevakumgsinjaga, så vida frå^ ej ar om efterbevaknmg; an ­ märkning mot bevakad fordran; yrkande att for^ ’an skall fästus med ed; bevis om delgivning av föreläggande, som meddelats i anledning av sådant yrkande ; anmälan att hinder mött lör sagda delgivning eller för edens avläggande; bevis att eden blivit avlagd; samt skrift, vari fastställelse^ av ackord bestrides; och skall handling, där den blivit sålunda insänd, anses ingiven å tid, då den mottogs. 21. svensk förfatinin^ssatnunff 1931, n.r 225 —343. ¬ 620 — 1921. n;r 225. i yarder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten, kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare konkursboet pliktigt att förskjnfa sagda kostnad. - ^ud byter giildenären hemvist nnder konkursen, skall rättens ombudsman hos konkursdomaren göra anmälan om gäldenärens nya hem\dst, 206 §. där ej av bestämmelseina i denna lag annat föranledes, skola till rättens ombudsman överlämnade handlingar rörande konkursen så snart lämpligen kan ske tillställas förvaltaren för att av honom förvaras. • behöver förvaltaren tillgång till handling, som av ombudsmannen innehaves, ombesöije ombudsmannen avskrift därav för förvaltarens rakning. 207 §. protokollen vid alla inför rättens ombudsman hållna borgenärs sam man ­ träden skola efter konkursens upphörande av honom överlämnas till konkursdo ­ maren för att förvaras i rättens arkiv. 208 §. (% eonkursdomai'en skall föra dagbok, vari för varje konkurs antecknas: när och av vem konkursansökningeh blivit gjord; dagen då beslutet om egen- domsavträde meddelades; namn årättens ombudsman, å för\ ’altare, å granskninga- man och å god man, som utsetts jämlikt 185 § under 2); underrättelse, som avses i 52 § fjärde stycket; inkomna framställningar och i anledning därav eller eljest av konkursdomaren eller rätten vidtagna åtgärder; samt dagen för konkursens upphörande. dagboken skall ock lämna fullständig upplysning om gäldenärens hemvist vid tiden för egendomsavträdet samt, då han flyttat till annat ställe, om hans nya hemvist. 209 §. 3 kopkursdomaren äge, ändå att han är jävig, meddela de beslut eller vidtaga de atg^der s^ omfömälas i 10-14, 17 och 19 §§, 20 § första stycket sa£t 21 §, så ock utfärda sådan kallelse, som i 201 § sägs; finner konlmrsdomaren, sti uppstått, anledning till antagande, att gäldenärens bo icke förslår j oestridande av konkmskostnadema, äge han ock, utan hinder av jäv, vidtaga de åtgärder, som for sådant fall föreskrivas i 185 § under 1) och 2). ar konk^- domaren ay ]ay hindrad att utse konkursförvaltare enligt 43 §, skall han upp- tlfg domä® erio2at lag pätonof eil'a entledigate eller att förvalti-e tduliäuite ^ ödeal bä gande infördes i allmänna tidningarna. ^ ^ konkursens nedlag- beslut ay konkursdomaren i frågor, som omförmnl«« ^ ^ a n n ^ gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet dhv ®hovratten kommer; dock att vå sålunda ststs^’i^ beslut, vangenom förelagt vite utdömts. ^ tdlämpning l ¬ • - 1923. k:r 225. — 621 1 211 §, over tujderrätts eller hovrätts heslnt, vangenom sådan av gäldenären förd talan, som avses i 183 § tredje stycket andra punkten, blivit bifallen, må klagan ej föras. 212 §. då vädjat är mot utslag i konkursmäl rörande betalnings- eller förmånsrätt eller ackord, åligge i stiwl rätten och på landet rättens ordförande att inom tre veckor dänefter tm hovrätten insända alla handlingar, som röra målet 213 §. ~ har borgenär för sin röst vid borgenärssammantrade betingat sig särskilda ^ fördelar av ^idenären eller av annan på gäldenärens vägnar eller eljest med ^denären hemligen träffat avtal om någon särskild förmån för sig, straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år. yar som å borgenärssammanträde i fråga, som rör boets förvaltning, utövar ; ^ rösträtt för fordran med vetskap om att clen, sådan den uppgiviis, är oriktig, ) \,f straffes med böter från och med fem till och med ett tusen kronor eller fängelse i högst ett år. 215 §. böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. saknas till­ gång till deras fulla gäldande, skola de foi'vandjas efter allmän strafflag. 216 §. varder konkursansökning, som gorts av borgenär, ej bifallen och befinnes borgenären hava, då han ingav ansökningen, salmat skälig anledning till anta ­ gande, att gäldenären var på obestånd eller i fad, varom i 3 och 4 §§ stadgas, att omständighet, som där sägs, förelåg, vare borgenären pliktig att, om gälde ­ nären det yrkar, ersätta den skada, som skäligen mä anses hava tiusi^dats gäldenären genom ansökningen och dess handläggning. 217 §. allmänna åklagaren age tillgång till alla handlingar, som röra boet och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig skyldig till brotts ­ ligt förhållande mot sina borgenärer. uppgives i den berättelse, varom stadgas i 55 §, att anledning finnes till antagande, det gäldenären gjort sig skyldig tul brottsligt förh ållande mot sina borgenärer, skall konkui'sdomaren därom unaerrätta allmänna åklagaren. 219 §. åtal mot gäldenär för brottsligt förhållande mot borgenärer, sä ock åtal för förbrytelse, som omförmäles i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där konkursen är eller varit anhängig.talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit målet om gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i - nämnda mål utan stämning väckas, endå att den, mot vilken sådan talan föres, är tillstädes genom ombud. 220 §.har gäldenär, som anklagas for brottsligt förhållande mot borgenärer, av ­ vikit, gånge ändå dom över honom. ¬ 622 — 1921. n;r 225 och 226. ^ riof «lln kom vederbör, lava sig hörsamligen att efterrätta. tijl yttermera visso b^vi detta med egen hand ldexstaivft ooh med värt knngh sigffl be- kräfta låtit stockholms slott den 13 maj 1921. gustaf. (l. s.) (justitiedepartementet.) bibgee ekebeeg . n:r 226. lag (bnl)r5k*och dotam tnii- göras fria predlfcbtolon.) om nya honburslagens införande och 7ad i avseende dära skall iakttagas; given slocjcholms slott dcn j3 ttuy 1921. yi gustae, med guds uåde, sveriges, götes och yendes konung, göra veterligt; att yi, med riksdagen, funnit gott förordna som följer: den nu antagna konkurslagen skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1922. har gäldenär försatts i konkurs innan nya lagen trätt i kraft, skall i av ­ seende å konkursen äldre lag tillämpas. är konkursansölmmg vid nämnda tid på prövning beroende, skall ock i fråga om prövning och handläggning av den ansökning ävensom i avseende å konkurs, som därå följer, äldre lag tiuämpas. i fråga om konkursbos rätt att återvinna egendom, som frångått gäldenären innan nya lagen trätt i kraft, skola, ändå att konkursen följt på ansölming, som gjorts först därefter, motsvarande bestämmelser i äldre lag tillämpas, om på grund därav frihet från klander för den, som åtkommit egendomen, finnes i fall, då sådan frihet ej äger mm enligt 28 —36 §§ av nya lagen. 2 §. genom nya lagen upphävas: konknrslagen den 18 september 1862, sådan den lyder efter de ändringar i euer tillägg till densamma, som innehållas i senare utfärdade författningar; förordningen den 21 mars 1884 angående rätt till betalning i visst fau för borgade varor;så ock vad i övi'm finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya ^' lagens bestämmelser, där ej här nedan annorlunda stadgas. där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till la^umm som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tslämpas*! ’ något rättsförhållande beroende av tiden, m hontarstiommer m stånd och har i enhghet med vad i 12 s av den jsrä tonfauslagen stadgats darom att konhnre anses böijad den dag an- sokmngen om konkurs ingiven ar, där konkurs på den ansölrmncr nämnda tid avsetts dagen för konknrsansökningetis innivandfi ende 1 konkurs, som följt på ansökning, den1 kraft, med sagda tid fö^rsås dagen fö? ingivatlefåfkonwlggjy^" ¬