Lag (1996:1030) om under­hålls­stöd. För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2010:111

Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   Under­hålls­stöd läm­nas till barn enligt bestäm­mel­serna i denna lag.

I soci­al­för­säk­rings­la­gen (1999:799) finns bestäm­mel­ser om vem som omfat­tas av denna lag. Soci­al­för­säk­rings­la­gen inne­hål­ler också bestäm­mel­ser om för­må­ner vid utlands­vis­telse och om anmä­lan m.m. Lag (2004:829).

2 §   I denna lag avses med bidrags­skyl­dig den som enligt 7 kap. 2 § första styc­ket för­äld­ra­bal­ken skall full­göra sin under­hålls­skyl­dig­het genom att betala under­hålls­bi­drag till bar­net.

Med för­äl­der som har vård­na­den om ett barn lik­ställs i lagen den som med soci­al­nämn­dens med­gi­vande har tagit emot ett utländskt barn för sta­dig­va­rande vård och fost­ran i syfte att adop­tera det.

För­ut­sätt­ningar för att under­hålls­stöd skall läm­nas

3 §   Ett barn har rätt till under­hålls­stöd, om för­äld­rarna inte bor till­sam­mans. Det krävs dess­utom att bar­net var­ak­tigt bor hos endast en av för­äld­rarna och är folk­bok­förd hos den för­äl­dern (boför­äl­dern) samt att boför­äl­dern bor här i lan­det och, om bar­net är underå­rigt, är vård­nads­ha­vare för bar­net.

Ett barn har också rätt till under­hålls­stöd om för­äld­rarna inte bor till­sam­mans och bar­net bor var­ak­tigt hos båda för­äld­rarna (väx­el­vis boende) och är folk­bok­fört hos en av dem.
Det krävs dess­utom att den för­äl­der som söker stö­det bor här i lan­det och, om bar­net är underå­rigt, att det står under vård­nad av båda för­äld­rarna eller en av dem.

Ett barn har också rätt till under­hålls­stöd, om det var­ak­tigt bor och är folk­bok­fört hos en eller två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare som bor här i lan­det eller hos någon eller några som bor här i lan­det och som var sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare för bar­net, när det fyllde 18 år. Vad som i lagen sägs om boför­äl­der gäl­ler då den eller de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna. Bestäm­mel­serna i 4 § 1 och 5 § tilläm­pas inte i dessa fall. Lag (2002:204).

4 §   Ett barn har inte rätt till under­hålls­stöd, om
   1. bar­nets mor är boför­äl­der och hon uppen­bar­li­gen utan gil­tigt skäl låter bli att vidta eller med­verka till åtgär­der för att få fader­ska­pet eller för­äld­ra­ska­pet enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken till bar­net fast­ställt,
   2. det finns anled­ning anta att, om det finns en bidrags­skyl­dig för­äl­der, denne i rätt ord­ning beta­lar under­håll som inte är lägre än det belopp som enligt denna lag skulle beta­las ut i under­hålls­stöd till bar­net,
   3. det är uppen­bart att den bidrags­skyl­dige för­äl­dern på något annat sätt ser till att bar­net får mot­sva­rande under­håll,
   4. boför­äl­dern trots före­läg­gande enligt 31 § tredje styc­ket utan gil­tigt skäl låter bli att vidta eller med­verka till de åtgär­der som begärs, eller
   5. bar­net har rätt till barn­pen­sion eller efter­le­van­de­stöd till barn efter en bidrags­skyl­dig för­äl­der på grund av bestäm­mel­serna i 2 eller 3 kap. lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn.
Lag (2005:463).

5 §   När bar­nets för­äld­rar är folk­bok­förda på samma adress anses de bo till­sam­mans, om inte den som begär under­hålls­stöd eller som stöd beta­las ut till visar annat. För­äld­rar som är gifta med varandra anses bo till­sam­mans även om de inte är folk­bok­förda på samma adress, om inte den som begär under­hålls­stöd eller som stöd beta­las ut till visar annat.

Om det kom­mer fram andra omstän­dig­he­ter som gör det san­no­likt att för­äld­rarna bor till­sam­mans måste den som begär under­hålls­stöd eller som stöd beta­las ut till visa att de inte gör det.

6 §   Under­hålls­stöd läm­nas från och med måna­den efter den månad för­äld­rarna flyt­tat isär eller rätt till stöd annars upp­kom­mit, dock inte för längre tid till­baka än en månad före ansök­nings­må­na­den.

Under­hålls­stöd läm­nas till och med den månad under vil­ken bar­net fyllt 18 år eller till och med den tidi­gare månad under vil­ken rät­ten till stöd annars upp­hört. Lag (2000:1397).

7 §   Ett barn som fyllt 18 år har rätt till för­längt under­hålls­stöd under den tid som bar­net bedri­ver stu­dier som ger rätt till för­längt barn­bi­drag enligt lagen (1986:378) om för­längt barn­bi­drag eller stu­di­e­hjälp enligt 2 kap.
stu­di­e­stöds­la­gen (1999:1395), dock längst till och med juni månad det år då bar­net fyl­ler 20 år. Stu­dier som omfat­tar kor­tare tid än åtta vec­kor eller del­tids­stu­dier med­för dock inte rätt till för­längt under­hålls­stöd.

Ett barn har inte rätt till för­längt under­hålls­stöd i fall som avses i 4 §. Här­vid skall vad som sägs om boför­äl­dern i 4 § 1 och 4 gälla den stu­de­rande. Rätt till för­längt under­hålls­stöd före­lig­ger inte hel­ler, om den stu­de­rande har ingått äkten­skap.
Läm­nas för­längt under­hålls­stöd gäl­ler vad som sägs om boför­äl­dern i 9 b § andra styc­ket den stu­de­rande.

För­längt under­hålls­stöd läm­nas från och med måna­den efter det att den stu­de­rande har fyllt 18 år eller åter­upp­ta­git stu­dier som avses i första styc­ket till och med den månad under vil­ken rätt till stöd upp­hör. För­längt under­hålls­stöd läm­nas dock inte för längre tid till­baka än en månad före ansök­nings­må­na­den.
Lag (2005:463).

Under­hålls­stö­dets stor­lek

8 §   Under­hålls­stöd till ett barn läm­nas med 1 273 kro­nor per månad. Om det finns anled­ning att anta att en bidrags­skyl­dig för­äl­der i rätt ord­ning beta­lar ett under­håll till bar­net som mot­sva­rar lägst det belopp som skulle ha fast­ställts enligt 24-28 §§, avräk­nas detta belopp från under­hålls­stö­det.

Om sökan­den begär det, läm­nas under­hålls­stöd med 1 273 kro­nor per månad med avräk­ning för det belopp som skulle ha fast­ställts, om 24-28 §§ hade tilläm­pats på inkoms­ten för den av för­äld­rarna som inte är boför­äl­der.

Vid väx­el­vis boende beräk­nas under­hålls­stöd till hälf­ten av 1 273 kro­nor per månad för var och en av för­äld­rarna. Från det belopp som sålunda beräk­nats för en för­äl­der avräk­nas hälf­ten av det belopp som skulle ha fast­ställts, om 24-28 §§ hade tilläm­pats på inkoms­ten för den för­äl­dern.

Om ett barn bor hos en eller två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare eller hos någon eller några som var sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare när bar­net fyllde 18 år, läm­nas dubbla under­hålls­stöd enligt första styc­ket. Lag (2005:463).

8 a §   Under­hålls­stöd som läm­nas med stöd av 8 § första styc­ket andra meningen eller 8 § andra styc­ket skall omprö­vas när det finns ett nytt beslut om årlig tax­e­ring för den bidrags­skyl­dige eller när grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats enligt 24 § änd­ras. För­an­le­der det nya tax­e­rings­be­slu­tet en änd­ring av under­hålls­stö­det, skall änd­ringen gälla från och med feb­ru­ari året efter det år då tax­e­rings­be­slu­tet med­de­la­des. Vid änd­ring i grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats juste­ras under­hålls­stö­dets belopp från och med måna­den efter den månad då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om änd­ringen.

Under­hålls­stöd som läm­nas med stöd av 8 § första styc­ket andra meningen eller 8 § andra styc­ket skall jäm­kas, om det tax­e­rings­be­slut som legat till grund för För­säk­rings­kas­sans bedöm­ning änd­rats väsent­ligt. Jämk­ningen gäl­ler från och med måna­den efter den månad då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om tax­e­rings­änd­ringen.

Vad som före­skrivs i första och andra styc­kena gäl­ler även vid väx­el­vis boende. Vad som sägs om bidrags­skyl­dig skall då gälla var och en av för­äld­rarna. Lag (2005:463).

9 §   Om under­hålls­bi­drag har fast­ställts enligt för­äld­ra­bal­ken i form av ett engångs­be­lopp, skall avräk­ning från under­hålls­stö­det ske med vad det fast­ställda under­hålls­bi­dra­get skä­li­gen kan anses mot­svara i under­håll per månad.
Lag (2005:463).

9 a §   I stäl­let för vad som sägs i 8 § första styc­ket andra meningen skall föl­jande gälla, om
   1. den bidrags­skyl­dige bor utom­lands, eller
   2. den bidrags­skyl­dige bor i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan sådan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken men som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning på sådant sätt som anges i samma kapi­tel.

Finns det anled­ning att anta att den bidrags­skyl­dige i rätt ord­ning beta­lar fast­ställt under­hålls­bi­drag, skall detta belopp räk­nas av från under­hålls­stö­det. Har under­hålls­bi­dra­get fast­ställts med beak­tande av att den bidrags­skyl­dige till någon del full­gör sin under­hålls­skyl­dig­het genom att ha bar­net hos sig, skall under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp mot­sva­rande den del av under­hålls­skyl­dig­he­ten som på detta sätt får anses ha beak­tats. Lag (2005:463).

9 b §   Inträ­der För­säk­rings­kas­san i bar­nets rätt till under­hålls­bi­drag enligt 31 § första och andra styc­kena och är den bidrags­skyl­di­ges under­hålls­bi­drag fast­ställt med beak­tande av att han eller hon till någon del full­gör sin under­hålls­skyl­dig­het genom att ha bar­net hos sig, skall under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp mot­sva­rande den del av under­hålls­skyl­dig­he­ten som på detta sätt får anses ha beak­tats.

Om det under­hålls­bi­drag som har bli­vit fast­ställt uppen­bart under­sti­ger vad den bidrags­skyl­dige bör betala i under­hålls­bi­drag till bar­net och detta kan läg­gas boför­äl­dern till last, läm­nas inte under­hålls­stöd med högre belopp än under­hålls­bi­dra­get. Lag (2005:463).

10 §   Om bar­net har en sådan inkomst som fram­kom­mer vid en tillämp­ning av 25-27 §§, skall under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar hälf­ten av inkoms­ten. I stäl­let för den minsk­ning av fram­räk­nat belopp som anges i 26 § andra styc­ket skall belop­pet mins­kas med 48 000 kro­nor.

Vid väx­el­vis boende skall under­hålls­stö­det för var och en av för­äld­rarna mins­kas med ett belopp som mot­sva­rar hälf­ten av det belopp med vil­ket under­hålls­stö­det skall mins­kas enligt första styc­ket.

Ned­sätt­ning av under­hålls­stöd enligt första och andra styc­kena skall omprö­vas när det finns ett nytt beslut om årlig tax­e­ring.
För­an­le­der det nya tax­e­rings­be­slu­tet en änd­ring av under­hålls­stö­det, skall änd­ringen gälla från och med feb­ru­ari året efter det år då tax­e­rings­be­slu­tet med­de­la­des.
Lag (2005:463).

10 a §   Om den bidrags­skyl­dige enligt 23 § andra styc­ket har med­getts avdrag med ett visst belopp vid full­gö­rande av sin åter­be­tal­nings­skyl­dig­het, skall kom­mande under­hålls­stöd mins­kas med mot­sva­rande belopp.

Har den bidrags­skyl­dige när hans eller hen­nes åter­be­tal­nings­skyl­dig­het bestämts, enligt 28 a § fått till­go­do­räkna sig ett avdrag för bar­nets vis­telse hos honom eller henne, skall under­hålls­stö­det mins­kas med ett belopp mot­sva­rande avdra­get. Lag (2005:463).

11 §   Under­hålls­stöd läm­nas inte för sådan kalen­der­må­nad då bar­net under hela måna­den
      1.på sta­tens bekost­nad får vård på insti­tu­tion eller annars kost och logi,
   2. bor i famil­je­hem eller bostad med sär­skild ser­vice för barn och ung­do­mar enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade, eller
   3. vår­das i famil­je­hem eller hem för vård eller boende inom soci­al­tjäns­ten.

Ansö­kan och beslut

12 §   Under­hålls­stöd läm­nas efter skrift­lig ansö­kan av boför­äl­dern hos För­säk­rings­kas­san. Vid väx­el­vis boende skall en sådan ansö­kan göras av för­äld­rarna för egen del. Ansö­kan om för­längt under­hålls­stöd skall göras av den stu­de­rande själv, även om han eller hon ännu inte fyllt 18 år.

Ansö­kan skall inne­hålla nöd­vän­diga upp­lys­ningar för bedöm­ningen av bar­nets rätt till stöd. Lag (2004:861).

13 §   När under­hålls­stöd enligt 8 § första, andra eller fjärde styc­ket sökts skall För­säk­rings­kas­san ome­del­bart sända med­de­lande om ansö­kan till den bidrags­skyl­dige, under för­ut­sätt­ning att hans eller hen­nes vis­tel­se­ort är känd eller går att ta reda på. Med­de­lan­det skall inne­hålla en upp­ma­ning till den bidrags­skyl­dige att yttra sig munt­li­gen eller skrift­li­gen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot ansö­kan eller har något att anföra i fråga om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt 21 §. I med­de­lan­det skall även en upp­lys­ning läm­nas om inne­hål­let i 3, 4, 8-9, 10, 10 a och 21-28 a §§. Lag (2005:463).

13 a §   När under­hålls­stöd enligt 8 § tredje styc­ket sökts skall För­säk­rings­kas­san ome­del­bart sända med­de­lande om ansö­kan till den andra för­äl­dern, under för­ut­sätt­ning att hans eller hen­nes vis­tel­se­ort är känd eller går att ta reda på. Med­de­lan­det skall inne­hålla en upp­ma­ning till den andra för­äl­dern att yttra sig munt­li­gen eller skrift­li­gen inom en viss tid, om han eller hon har något att anföra i fråga om ansö­kan. I med­de­lan­det skall även en upp­lys­ning läm­nas om inne­hål­let i 3, 4, 8-9, 10 och 24-28 §§. Lag (2005:463).

13 b §   När den bidrags­skyl­dige begär beräk­ning enligt 28 a § skall För­säk­rings­kas­san ome­del­bart sända med­de­lande till den andra för­äl­dern. Med­de­lan­det skall inne­hålla en upp­ma­ning till den andra för­äl­dern att yttra sig munt­li­gen eller skrift­li­gen inom en viss tid, om han eller hon har något att invända mot begä­ran. I med­de­lan­det skall upp­lys­ning läm­nas om inne­hål­let i 10 a och 28 a-28 c §§. Lag (2005:463).

14 §   När För­säk­rings­kas­san har med­de­lat beslut i ären­det, skall sökan­den skrift­li­gen under­rät­tas om beslu­tet. Har stöd bevil­jats, skall under­rät­telse läm­nas om inne­hål­let i 18 och 20 §§.

Beslut om att bevilja under­hålls­stöd, att fast­ställa åter­be­tal­nings­skyl­dig­het och beslut enligt 28 a eller 28 c § skall del­ges den bidrags­skyl­dige. Denne skall också under­rät­tas om inne­hål­let i 23, 28 a-30 §§, vid beslut enligt 28 c § dock inte om 28 a och 28 b §§, denna lag samt 7 kap. 2 a § för­äld­ra­bal­ken.

Beslut om att medge beräk­ning enligt 28 a § och att minska under­hålls­stö­det enligt 10 a § skall del­ges boför­äl­dern.
Lag (2005:463).

15 §   Om det inte utan dröjs­mål kan avgö­ras om någon har rätt till under­hålls­stöd men det finns san­no­lika skäl för att sådan rätt före­lig­ger och under­hålls­stöd är av väsent­lig bety­delse för bar­net, skall För­säk­rings­kas­san, för tiden till dess slut­ligt beslut kan fat­tas, besluta att stöd skall beta­las ut med ett skä­ligt belopp.

Om det senare bestäms att under­hålls­stöd inte skall läm­nas eller att stöd skall läm­nas med ett lägre belopp än som har beta­lats ut enligt första styc­ket, är den som stö­det har beta­lats ut till inte skyl­dig att betala till­baka över­skju­tande belopp i andra fall än när
   1. han eller hon genom att lämna orik­tiga upp­gif­ter eller genom att inte full­göra en uppgifts-​ eller anmäl­nings­skyl­dig­het eller på annat sätt har för­or­sa­kat en fel­ak­tig utbe­tal­ning, eller
   2. han eller hon i annat fall skä­li­gen borde ha insett att utbe­tal­ningen var fel­ak­tig.

Även i fall som avses i andra styc­ket kan åter­be­tal­nings­skyl­dig­het efter­ges helt eller del­vis, om det finns sär­skilda skäl.

Om en per­son har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt andra styc­ket skall ränta tas ut på belop­pet. Där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna om ränta i 20 § tredje-​femte styc­kena.
Lag (2007:205).

Utbe­tal­ning

16 §   Under­hålls­stöd skall beta­las ut av För­säk­rings­kas­san månads­vis i för­skott. Om det belopp som skall beta­las ut för ett barn till en sökande en viss månad är lägre än 50 kro­nor, bort­fal­ler belop­pet. I övrigt avrun­das belopp som slu­tar på öre­tal till när­mast lägre kron­tal.

Om en bidrags­skyl­dig för­äl­der, innan han eller hon enligt 14 § har del­getts beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het, har beta­lat under­håll till bar­net för en viss månad, skall mot­sva­rande belopp dras av från under­hålls­stö­det för den måna­den.

Om det under­hålls­stöd som hän­för sig till en viss månad inte har lyfts inom sex måna­der efter utgången av den måna­den, är under­hålls­stö­det för­ver­kat. Lag (2004:829).

17 §   Under­hålls­stö­det beta­las ut till boför­äl­dern. Vid väx­el­vis boende beta­las under­hålls­stö­det ut till var och en av för­äld­rarna. Har två sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­vare utsetts att utöva vård­na­den gemen­samt, beta­las under­hålls­stö­det ut till den kvinn­liga vård­nads­ha­va­ren eller, om vård­nads­ha­varna begär det, till den man­lige vård­nads­ha­va­ren. Är de sär­skilt för­ord­nade vård­nads­ha­varna av samma kön, beta­las under­hålls­stö­det ut till den äldre av dem eller, om de begär det, till den yngre.

För­längt under­hålls­stöd beta­las ut till den stu­de­rande.

Om det finns syn­ner­liga skäl, får under­hålls­stö­det på fram­stäl­lan av soci­al­nämn­den beta­las ut till någon annan lämp­lig per­son eller till nämn­den att använ­das för bar­nets bästa. Lag (2002:608).

Anmäl­nings­skyl­dig­het

18 §   Den som under­hålls­stöd beta­las ut till är skyl­dig att anmäla sådant för­hål­lande som kan påverka rät­ten till och stor­le­ken av stö­det. Anmä­lan skall göras till För­säk­rings­kas­san så snart den som stö­det beta­las ut till får veta att för­hål­lan­dena har änd­rats eller kom­mer att änd­ras.
Lag (2004:829).

Änd­ring av beslut

19 §   För­säk­rings­kas­san skall besluta om indrag­ning eller ned­sätt­ning av under­hålls­stö­det, om något för­hål­lande har inträf­fat som för­an­le­der att under­hålls­stöd inte skall läm­nas eller skall läm­nas med ett lägre belopp.

Om det finns san­no­lika skäl för att under­hålls­stöd skall dras in eller mins­kas, kan För­säk­rings­kas­san besluta att stö­det inte skall beta­las ut eller beta­las ut med lägre belopp till dess slut­ligt beslut med­de­lats. Lag (2004:829).

Åter­krav

20 §   Har under­hålls­stöd läm­nats fel­ak­tigt eller med för högt belopp, skall För­säk­rings­kas­san besluta om åter­krav av belop­pet från den som det har beta­lats ut till. Om det finns sär­skilda skäl, får dock För­säk­rings­kas­san efterge åter­kra­vet helt eller del­vis.

Vid en senare utbe­tal­ning av under­hålls­stöd eller annan ersätt­ning som skall beta­las ut av För­säk­rings­kas­san till någon som skall betala till­baka under­hålls­stöd enligt första styc­ket får För­säk­rings­kas­san hålla inne ett skä­ligt belopp i avräk­ning på vad som har läm­nats för myc­ket.

Om en per­son som har befun­nits åter­be­tal­nings­skyl­dig enligt första styc­ket har träf­fat avtal med För­säk­rings­kas­san om en avbe­tal­nings­plan eller har med­getts anstånd med betal­ningen av det åter­krävda belop­pet, skall ränta tas ut på belop­pet. Rän­tan skall tas ut efter en rän­te­sats som vid varje tid­punkt över­sti­ger sta­tens utlå­nings­ränta med två pro­cen­ten­he­ter.
Rän­tan skall beräk­nas från den dag då avta­let om avbe­tal­nings­pla­nen träf­fa­des eller anstånd med­gavs, dock inte för tid innan åter­kra­vet för­fal­lit till betal­ning.

Om ett belopp som har åter­krävts enligt första styc­ket inte beta­las i rätt tid, skall dröjsmåls­ränta tas ut på belop­pet.
För uttag av dröjsmåls­ränta gäl­ler i tillämp­liga delar rän­te­la­gen (1975:635).

Om det finns sär­skilda skäl, får För­säk­rings­kas­san helt eller del­vis efterge kra­vet på ränta enligt tredje och fjärde styc­kena. Lag (2007:205).

Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het för den bidrags­skyl­dige

21 §   När under­hålls­stöd läm­nas till ett barn och det finns en bidrags­skyl­dig för­äl­der, skall denne åter­be­tala ett belopp till sta­ten som helt eller del­vis mot­sva­rar under­hålls­stö­det.
Åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten fast­ställs av För­säk­rings­kas­san i enlig­het med 24-28 a §§ sam­ti­digt som eller sna­rast efter det att beslu­tet om under­hålls­stöd med­de­las.

Beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het skall inte med­de­las, om 8 § första styc­ket andra meningen eller 8 § andra eller tredje styc­ket tilläm­pas eller om under­hålls­skyl­dig­het enligt för­äld­ra­bal­ken har fast­ställts i form av ett engångs­be­lopp. Om den bidrags­skyl­dige är bosatt utom­lands eller i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning enligt 7 kap. utsök­nings­bal­ken och en tillämp­ning av 31 § där­för över­vägs, behö­ver åter­be­tal­nings­skyl­dig­het inte fast­stäl­las.

Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het får inte beslu­tas för tid under vil­ken För­säk­rings­kas­san har trätt in i bar­nets rätt till under­hålls­bi­drag enligt 31 § och ald­rig för längre tid till­baka än tre år före den dag då med­de­lande enligt 13 § sän­des till den bidrags­skyl­dige. Lag (2005:463).

22 §   Har För­säk­rings­kas­san enligt 15 § beslu­tat om under­hålls­stöd för tid till dess slut­ligt beslut kan fat­tas, fast­ställs åter­be­tal­nings­skyl­dig­het för den bidrags­skyl­dige för mot­sva­rande tid.

Om under­hålls­stöd har läm­nats till ett barn och det pågår ett mål om fast­stäl­lande av fader­skap till bar­net, får den man som är instämd åläg­gas åter­be­tal­nings­skyl­dig­het, om det finns san­no­lika skäl för att han är far till bar­net. Beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het får dock inte med­de­las, om flera män är instämda i målet.

Bestäms den slut­liga åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten till ett lägre belopp än vad som för samma tid har beta­lats enligt första eller andra styc­ket, skall skill­na­den beta­las ut till den bidrags­skyl­dige. Bestäms den slut­liga åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten till ett högre belopp, skall den bidrags­skyl­dige betala in skill­na­den till För­säk­rings­kas­san.

Har åter­be­tal­nings­skyl­dig­het fast­ställts slut­ligt för en man och frias han senare från fader­ska­pet till bar­net, har han rätt att få till­baka vad han har beta­lat jämte ränta enligt 5 § rän­te­la­gen (1975:635) från varje betal­nings­dag.

Andra och fjärde styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­äld­ra­skap enligt 1 kap. 9 § för­äld­ra­bal­ken. Lag (2005:448).

23 §   Belopp som skall åter­be­ta­las till sta­ten enligt 21 eller 22 § skall erläg­gas till För­säk­rings­kas­san för­skotts­vis för kalen­der­må­nad. Under­håll som har beta­lats till bar­net innan den bidrags­skyl­dige del­gavs beslu­tet om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het får dock, i den mån det sva­rar mot under­hålls­stö­det, avräk­nas från vad som skall erläg­gas till För­säk­rings­kas­san.

Om den bidrags­skyl­dige har haft bar­net hos sig under en sam­man­häng­ande tid av minst fem hela dygn eller under en kalen­der­må­nad haft bar­net hos sig i minst sex hela dygn, får han eller hon vid full­gö­rande av sin åter­be­tal­nings­skyl­dig­het till­go­do­räk­nas ett avdrag som För­säk­rings­kas­san bestäm­mer enligt vad som före­skrivs om under­hålls­bi­drag i 7 kap. 4 § första och andra styc­kena för­äld­ra­bal­ken. Avdrag med­ges endast om anmä­lan om vis­tel­sen görs till För­säk­rings­kas­san inom tre måna­der från utgången av den kalen­der­må­nad då bar­nets vis­telse hos den bidrags­skyl­dige upp­hörde.

Avdrag enligt andra styc­ket med­ges inte om åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten bestäms enligt 28 a §.
Lag (2005:463).

24 §   Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt 21 § skall för varje barn som har rätt till under­hålls­stöd bestäm­mas till ett visst belopp per år. Belop­pet skall mot­svara det pro­cent­tal av den bidrags­skyl­di­ges inkomst som anges i det föl­jande. Vid bestäm­man­det av pro­cent­ta­let skall hän­syn tas till samt­liga barn för vilka den bidrags­skyl­dige är under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. 1 § för­äld­ra­bal­ken.

Är den bidrags­skyl­dige under­hålls­skyl­dig enligt 7 kap. 1 § för­äld­ra­bal­ken för ett, två eller tre barn utgör pro­cent­ta­let fjor­ton, elva och en halv respek­tive tio pro­cent. Före­lig­ger under­hålls­skyl­dig­het för fler än tre barn skall pro­cent­ta­let mot­svara det tal som erhålls, om man divi­de­rar sum­man av tret­tio och anta­let barn utö­ver tre med det totala anta­let barn. Pro­cent­ta­let bestäms till ett tal med högst två deci­ma­ler.

Åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten för ett barn får ald­rig över­stiga vad som läm­nas i under­hålls­stöd till bar­net under den tid åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten avser.

Om det belopp som skall beta­las för ett barn under en månad slu­tar på öre­stal, avrun­das belop­pet till när­mast lägre kron­tal. Om åter­be­tal­nings­be­lop­pet för ett barn en viss månad blir lägre än 50 kro­nor, bort­fal­ler åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten.
Lag (2005:463).

25 §   Den bidrags­skyl­di­ges inkomst enligt 24 § beräk­nas i enlig­het med det tax­e­rings­be­slut enligt 4 kap. 2 § tax­e­rings­la­gen (1990:324) som fat­tats när­mast före feb­ru­ari månad det år åter­be­tal­nings­skyl­dig­het avser och med utgångs­punkt i
   1. över­skott i inkomst­sla­get tjänst enligt 10 kap. 16 § inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229),
   2. över­skott i inkomst­sla­get kapi­tal beräk­nat enligt andra och tredje styc­kena, och
   3. över­skott av en närings­verk­sam­het beräk­nad enligt fjärde styc­ket.

Över­skot­tet eller under­skot­tet i inkomst­sla­get kapi­tal enligt 41 kap. 12 § inkomst­skat­te­la­gen ska ökas respek­tive mins­kas med andra gjorda avdrag i inkomst­sla­get än
   1. avdrag för kapital­för­lus­ter till den del de mot­sva­rar kapital­vins­ter som tagits upp som intäkt enligt 42 kap. 1 § inkomst­skat­te­la­gen,
   2. avdrag för upp­skovs­be­lopp enligt 47 kap.
inkomst­skat­te­la­gen vid byte av bostad.

Före­lig­ger ett över­skott enligt andra styc­ket ska detta mins­kas med scha­blo­nin­täkt enligt 47 kap. 11 b § inkomst­skat­te­la­gen.

Över­skot­tet eller under­skot­tet av en närings­verk­sam­het enligt 14 kap. 21 § inkomst­skat­te­la­gen ska

ökas med
      a) avdrag för under­skott för tidi­gare beskatt­ningsår enligt 40 kap. inkomst­skat­te­la­gen,
      b) avdrag enligt 16 kap. 32 § inkomst­skat­te­la­gen för utgift för egen pen­sion intill ett halvt pris­bas­belopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring,
      c) avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond enligt 30 kap. inkomst­skat­te­la­gen, och
      d) avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond enligt 34 kap.
inkomst­skat­te­la­gen,
mins­kas med
      a) åter­fört avdrag för avsätt­ning till peri­o­di­se­rings­fond, och
      b) åter­fört avdrag för avsätt­ning till expan­sions­fond.
Lag (2009:1488).

26 §   Till belop­pen enligt 25 § ska läg­gas stu­di­e­me­del i form av stu­die­bi­drag, utom den del som avser tilläggs­bi­drag.

Det sålunda fram­räk­nade belop­pet ska mins­kas med 100 000 kro­nor och utgör där­ef­ter den inkomst som ska ligga till grund för beräk­ningen av åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten.
Lag (2009:1056).

27 §   När åter­be­tal­nings­skyl­dig­het fast­ställs för för­flu­ten tid skall till grund för inkomst­be­räk­ningen enligt 25 § läg­gas det tax­e­rings­be­slut som förelåg den eller de måna­der åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten hän­för sig till.

28 §   Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het kan trots vad som sägs i 25-27 §§ bestäm­mas genom en skä­lig­hets­be­döm­ning, om det är uppen­bart att den bidrags­skyl­dige har en för­värvs­för­måga som väsent­ligt över­sti­ger vad som mot­sva­rar inkoms­ten beräk­nad enligt nämnda para­gra­fer och han eller hon inte visar god­tag­bar anled­ning till att för­värvs­för­må­gan inte utnytt­jas.

28 a §   Har det i en laga­kraft­vun­nen dom eller ett avtal som soci­al­nämn­den god­känt bestämts att den bidrags­skyl­dige skall ha bar­net hos sig under sam­man­lagt minst 30 hela dygn per kalen­derår, skall på den bidrags­skyl­di­ges begä­ran ett avdrag till­go­do­räk­nas när åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten bestäms. Avdrag skall för varje helt dygn göras med 1/40 av det belopp per månad som den bidrags­skyl­dige annars skulle åter­be­tala enligt 24-28 §§.

Vid beräk­ning av anta­let hela dygn enligt första styc­ket räk­nas även det dygn då bar­nets vis­telse hos den bidrags­skyl­dige upp­hör som ett helt dygn. Detta gäl­ler dock inte om vis­tel­sen bör­jar och upp­hör under samma dygn.

Rätt till avdrag enligt första styc­ket före­lig­ger inte om det finns anled­ning att anta att umgänget i väsent­lig mån under­sti­ger eller kom­mer att under­stiga det som fast­ställs i domen eller avta­let. Om det finns sär­skilda skäl får avdrag dock med­ges även i ett sådant fall.

Avdrag enligt första styc­ket med­ges från och med måna­den efter den månad då anmä­lan om domen eller avta­let kom in till För­säk­rings­kas­san. Lag (2005:463).

28 b §   En bidrags­skyl­dig vars åter­be­tal­nings­skyl­dig­het bestämts enligt 28 a § är skyl­dig att till För­säk­rings­kas­san omgå­ende anmäla de änd­ringar i umgänget som bestäms av all­män dom­stol eller görs i avtal som god­känns av soci­al­nämn­den. När en anmä­lan har gjorts skall För­säk­rings­kas­san omgå­ende göra en ompröv­ning av beslu­tet om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het.
Lag (2005:463).

28 c §   För­säk­rings­kas­san skall upp­häva ett beslut enligt 28 a §, om den bidrags­skyl­dige begär det eller om något har inträf­fat som med­för att åter­be­tal­nings­skyl­dig­het inte längre bör vara fast­ställd med beak­tande av dom eller avtal om umgänge. Har ett beslut upp­hävts kan en ny begä­ran om beräk­ning enligt 28 a § prö­vas tidi­gast två år från upp­hä­van­det.
Lag (2005:463).

29 §   För­säk­rings­kas­san skall utan dröjs­mål vidta åtgär­der för att driva in ford­ringen, om den bidrags­skyl­dige inte full­gör sin åter­be­tal­nings­skyl­dig­het.

30 §   Åter­be­tal­nings­be­lopp som fast­ställts enligt 24-28 a §§ skall omprö­vas när ett nytt beslut om årlig tax­e­ring före­lig­ger och när grun­den för till­lämp­lig pro­cent­sats enligt 24 § änd­ras.
För­an­le­der det nya tax­e­rings­be­slu­tet en änd­ring av åter­be­tal­nings­be­lop­pet, skall änd­ringen gälla från och med feb­ru­ari året efter det år då tax­e­rings­be­slu­tet med­de­la­des.
Juste­ras åter­be­tal­nings­be­lop­pet av det skä­let att grun­den för tillämp­lig pro­cent­sats enligt 24 § änd­rats, gäl­ler det nya åter­be­tal­nings­be­lop­pet från och med måna­den efter den månad då änd­ringen ägde rum, dock ald­rig längre tid till­baka än tre år före den dag då För­säk­rings­kas­san fick kän­ne­dom om änd­ringen.

Åter­be­tal­nings­skyl­dig­het för viss tid kan också, på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige eller på ini­ti­a­tiv av För­säk­rings­kas­san, jäm­kas om det tax­e­rings­be­slut som legat till grund för För­säk­rings­kas­sans bedöm­ning änd­rats väsent­ligt. En fråga om jämk­ning på grund av änd­rat tax­e­rings­be­slut får dock ald­rig tas upp till pröv­ning efter utgången av femte året efter det tax­e­ringsår som beslu­tet avser. Bestäms åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten till lägre belopp än vad den bidrags­skyl­dige i enlig­het med tidi­gare beslut beta­lat för samma tid, skall skill­na­den och betald ränta som hän­för sig till skill­nads­be­lop­pet, om rän­tan upp­går till minst 100 kro­nor, beta­las ut till den bidrags­skyl­dige. Bestäms åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten till högre belopp än vad den bidrags­skyl­dige i enlig­het med tidi­gare beslut beta­lat för samma tid, skall den bidrags­skyl­dige betala in skill­na­den till För­säk­rings­kas­san.

Beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het får upp­hä­vas helt eller del­vis om den bidrags­skyl­dige bosatt sig utom­lands. Det­samma gäl­ler om den bidrags­skyl­dige bor i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan inkomst som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning enligt 7 kap. utsök­nings­bal­ken. Lag (2005:463).

31 §   Om den bidrags­skyl­dige är bosatt utom­lands eller om den bidrags­skyl­dige bor i Sve­rige och i eller från utlan­det får lön eller annan inkomst som avses i 7 kap. 1 § utsök­nings­bal­ken och som inte kan tas i anspråk genom utmät­ning på sätt som sägs i samma kapi­tel gäl­ler föl­jande.

Om under­hålls­bi­drag är fast­ställt, inträ­der För­säk­rings­kas­san i bar­nets rätt till under­hålls­bi­drag till den del det sva­rar mot utbe­talt under­hålls­stöd.

Om under­hålls­bi­drag inte är fast­ställt, kan För­säk­rings­kas­san före­lägga boför­äl­dern att vidta eller med­verka till åtgär­der för att få under­hålls­bi­drag fast­ställt. För­säk­rings­kas­san kan också före­lägga boför­äl­dern att vidta eller med­verka till åtgär­der för att få fast­ställt ett under­hålls­bi­drag som inte uppen­bart under­sti­ger vad den bidrags­skyl­dige bör betala.
Boför­äl­dern skall till För­säk­rings­kas­san ge in en skrift­lig hand­ling om fast­ställt under­hålls­bi­drag som kan ligga till grund för indriv­ning av bidra­get, om För­säk­rings­kas­san begär det.

Om bar­net har fyllt 18 år skall vad som sägs om boför­äl­dern i tredje styc­ket i stäl­let gälla bar­net. Lag (2005:463).

31 a §   I fall som avses i 31 § första och andra styc­kena tilläm­pas även 10 a § första styc­ket samt 23, 29 och 32-35 §§.
Vad som där sägs om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het gäl­ler då skyl­dig­het att betala fast­ställt under­hålls­bi­drag till För­säk­rings­kas­san. Betal­ning till För­säk­rings­kas­san skall dock ske allt­ef­tersom under­hålls­bi­dra­get för­fal­ler till betal­ning.

För­säk­rings­kas­san bör ge den som får föra bar­nets talan till­fälle att i sam­band med För­säk­rings­kas­sans krav på betal­ning av fast­ställda under­hålls­bi­drag utkräva den del av obe­talda under­hålls­bi­drag som över­sti­ger under­hålls­stö­det.
Lag (2005:463).

Anstånd

32 §   För­säk­rings­kas­san får på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige helt eller del­vis bevilja anstånd med att full­göra åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten. Anstånd skall med­ges i den mån det behövs för att den bidrags­skyl­dige skall få behålla vad som behövs för eget och famil­jens under­håll. Där­vid skall bestäm­mel­serna om för­be­hålls­be­lopp i 7 kap. 4 och 5 §§ utsök­nings­bal­ken tilläm­pas. För­säk­rings­kas­san får vid denna pröv­ning beakta också om den bidrags­skyl­dige har andra lätt rea­li­ser­bara till­gångar.

Anstånd får också bevil­jas om det annars finns anled­ning till det med hän­syn till den bidrags­skyl­di­ges per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den eller andra sär­skilda för­hål­lan­den.
Lag (2005:463).

33 §   Ett beslut om anstånd gäl­ler för högst ett år.

Det belopp som beslu­tet om anstånd avser skall beta­las före åter­be­tal­ning som avser senare tid. En bidrags­skyl­dig som har en skuld till sta­ten på grund av att han eller hon haft anstånd skall, sedan anstånds­be­slu­tet upp­hört, betala ett belopp som mot­sva­rar 1,5 gånger det åter­be­tal­nings­be­lopp som föl­jer av 21 § eller, om åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten för något barn har upp­hört, skulle ha fast­ställts enligt 21 §, dock minst 150 kro­nor per barn och månad. Den bidrags­skyl­dige behö­ver dock inte betala ett belopp som är högre än att den bidrags­skyl­dige får behålla vad han eller hon behö­ver för sitt eget och famil­jens under­håll enligt bestäm­mel­serna i 7 kap. 4 och 5 §§ utsök­nings­bal­ken. För belopp som över­sti­ger vad den bidrags­skyl­dige är skyl­dig att betala skall på ansö­kan av honom eller henne nytt beslut om anstånd med­de­las. Lag (2005:463).

34 §   För­säk­rings­kas­san skall upp­häva eller ändra ett beslut om anstånd, om sådana änd­rade för­hål­lan­den har inträtt som med­för att anstånd inte längre bör gälla eller bör gälla i mindre omfatt­ning. Den som har bevil­jats anstånd är skyl­dig att göra anmä­lan om änd­rade för­hål­lan­den till För­säk­rings­kas­san.
Lag (2004:829).

Efter­gift

35 §   För­säk­rings­kas­san får på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige eller på eget ini­ti­a­tiv helt eller del­vis efterge sta­tens ford­ran avse­ende åter­be­tal­nings­skyl­dig­het och ränta, om det finns syn­ner­liga skäl med hän­syn till den bidrags­skyl­di­ges per­son­liga eller eko­no­miska för­hål­lan­den. Har fader­skap till ett barn fast­ställts genom bekräf­telse eller dom och har åter­be­tal­nings­skyl­dig­het beslu­tats enligt 21 § för tid före den dag då fader­ska­pet fast­ställ­des får För­säk­rings­kas­san på ansö­kan av den bidrags­skyl­dige helt eller del­vis efterge sta­tens ford­ran för denna tid om det finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2005:463).

Ränta

36 §   Om den bidrags­skyl­dige inte beta­lar fast­ställt åter­be­tal­nings­be­lopp i rätt tid eller har bevil­jats anstånd med åter­be­tal­ning, skall ränta beta­las på skul­den. För­säk­rings­kas­san behö­ver inte kräva betal­ning för rän­te­be­lopp som avser kor­tare dröjs­mål med betal­ning. Före varje kalen­derår fast­stäl­ler rege­ringen den ränta som skall gälla.

Av den bidrags­skyl­dige inbe­ta­lade belopp skall i första hand avräk­nas på upp­lu­pen ränta.

37 §   Har upp­hävts genom lag (2004:829).

Över­kla­gande

38 §   Beslut enligt denna lag gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat anges i beslu­tet.

Bestäm­mel­serna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring om ompröv­ning och änd­ring av För­säk­rings­kas­sans beslut samt över­kla­gande av För­säk­rings­kas­sans och dom­stols beslut tilläm­pas också i ärende enligt denna lag.
Lag (2008:1245).

Övrigt

39 §   Rät­ten till under­hålls­stöd får inte över­lå­tas och får inte utmä­tas.

40 §   I ärende enligt denna lag får del­giv­ning inte ske genom kun­gö­relse enligt 15 § del­giv­nings­la­gen (1970:428).
Lag (1998:1770).

41 §   Beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het och ränta enligt 21 och 36 §§ får verk­stäl­las enligt bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken.
Lag (2007:205).

42 §   Föl­jande bestäm­mel­ser i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring till­läm­pas också i ären­den enligt denna lag:

17 kap. 1 § om sam­man­träf­fande av för­må­ner och bistånd enligt soci­al­tjänst­la­gen,
20 kap. 3 § tredje styc­ket om indrag­ning eller ned­sätt­ning av ersätt­ning,
20 kap. 8 § första-​tredje styc­kena, om inte något annat sägs i denna lag, och 9 § om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter,
20 kap 8 § fjärde styc­ket om utred­nings­åt­gär­der.

Bestäm­mel­serna i 20 kap. 8 § första-​tredje styc­kena om skyl­dig­het att lämna upp­gif­ter och i 20 kap. 8 § fjärde styc­ket om utred­nings­åt­gär­der till­läm­pas också i fråga om den bidrags­skyl­dige. Lag (2004:861).

43 §   Rege­ringen får
   1. träffa över­ens­kom­melse med andra sta­ter om utsträckt tillämp­ning av denna lag, och
   2. för­ordna att barn som är poli­tisk flyk­ting skall ha samma rätt till under­hålls­stöd som annat barn enligt denna lag.
Lag (1999:822).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1996:1030
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 1996 och tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd och åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som avser tid efter den 31 janu­ari 1997.
   2. Genom lagen upp­hävs lagen (1964:143) om bidrags­för­skott, lagen (1984:1095) om för­längt bidrags­för­skott för stu­de­rande och lagen (1984:1096) om sär­skilt bidrag till vissa adop­tiv­barn.
Bidrags­för­skott och bidrag enligt de upp­hävda lagarna läm­nas dock för tid före den 1 feb­ru­ari 1997.
   3. De upp­hävda lagarna med undan­tag av 22 § första styc­ket, såvitt avser bestäm­mel­serna om avgö­rande av soci­al­för­säk­rings­nämnd, och 22 § andra styc­ket lagen (1964:143) om bidrags­för­skott tilläm­pas även i fort­sätt­ningen i fråga om bidrags­för­skott och bidrag som läm­nats enligt dessa lagar.
Lag (1998:1770).
   4. Den som för janu­ari 1997 upp­bär bidrags­för­skott eller bidrag enligt någon av de upp­hävda lagarna skall utan sär­skilt beslut anses ha fått rätt till under­hålls­stöd enligt den nya lagen, om inte för­säk­rings­kas­san beslu­tar något annat. Beslut om bidrags­skyl­digs åter­be­tal­nings­skyl­dig­het skall dock med­de­las enligt den nya lagen.
   5. Det belopp som beta­las in enligt ett beslut om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt den nya lagen skall, sedan avräk­ning har skett för upp­lu­pen ränta enligt 36 § andra styc­ket i den nya lagen, i första hand avräk­nas på ford­ringar som har upp­kom­mit enligt de upp­hävda lagarna.

1996:1350

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998. Äldre före­skrif­ter i 26 § första styc­ket gäl­ler dock fort­fa­rande i fråga om skat­te­plik­tig för­mö­gen­het som hän­för sig till tid före 1996 och inkoms­ter som hän­för sig till tid före 1998. Lag (1997:1318).

1998:104

Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1998. I fråga om ompröv­ning av beslut som med­de­lats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre bestäm­mel­ser.

1999:396
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 1999 och tilläm­pas första gången i fråga om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som avser tid efter den 31 janu­ari 2000.
   2. Om en bidrags­skyl­digs inkomst av kapi­tal har ökats till följd av ett tidi­gare med­gi­vet upp­skovs­av­drag enligt lagen (1993:1469) om upp­skovs­av­drag vid byte av bostad och avdra­get med­gi­vits vid en tax­e­ring som legat till grund för fast­stäl­lande av åter­be­tal­nings­skyl­dig­het enligt 25 § i dess äldre lydelse får kapi­talin­koms­ten mins­kas med ett belopp mot­sva­rande upp­skovs­av­dra­get.

1999:822
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 men skall tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd som avser tid efter den 31 mars 2001.
   2. För tid före den 1 april 2001 tilläm­pas 3 och 37 §§ samt ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna i sin lydele enligt lagen (1999:822) om änd­ring i lagen (1996:1030) om under­hålls­stöd.
   3. Den som för mars 2001 får under­hålls­stöd för väx­el­vis boende skall utan sär­skild ansö­kan erhålla under­hålls­stöd enligt de nya före­skrif­terna om inte för­säk­rings­kas­san beslu­tar något annat. Lag (2000:1391).

1999:1296

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2000 och tilläm­pas första gången i fråga om 2002 års tax­e­ring.

2000:1390
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 men skall tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd som avser tid efter den 31 mars 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om under­hålls­stöd för tid före den 1 april 2001.
   3. Den som för mars 2001 får under­hålls­stöd för väx­el­vis boende skall utan sär­skild ansö­kan erhålla under­hålls­stöd enligt de nya före­skrif­terna om inte för­säk­rings­kas­san beslu­tar något annat.

2000:1397
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2001.
   2. Äldre bestäm­mel­ser skall tilläm­pas på ansö­kan om under­hålls­stöd som inkom­mit före den 1 mars 2001 om för­äld­rarna flyt­tat isär eller rätt till stöd annars upp­kom­mit före den 1 feb­ru­ari 2001.

2001:1137
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2002.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för rätt till för­längt under­hålls­stöd som har upp­hört slut­gil­tigt före ikraft­trä­dan­det.

2002:204
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Äldre bestäm­mel­ser tilläm­pas fort­fa­rande i fråga om under­hålls­stöd för tid före den 1 janu­ari 2003.
   3. Vad som före­skrivs i 4 § 5 skall också gälla barn­pen­sion som utges med stöd av 4 § lagen (2000:462) om infö­rande av lagen (2000:461) om efter­le­van­de­pen­sion och efter­le­van­de­stöd till barn.

2002:1076

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om skat­te­plik­tig för­mö­gen­het som hän­för sig till tid före år 2002.

2004:829
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2005.
   2. Beträf­fande ompröv­ning eller över­kla­gande av beslut som har med­de­lats av en all­män för­säk­rings­kassa tilläm­pas före­skrif­terna i punkt 4 ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2004:781) om änd­ring i lagen (1962:381) om all­män för­säk­ring. Vidare tilläm­pas före­skrif­ten i punkt 5 samma ikraftträdande-​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser om avvis­nings­be­slut har med­de­lats av en all­män för­säk­rings­kassa.

2005:463

Denna lag trä­der i kraft den 1 novem­ber 2005 och tilläm­pas första gången i fråga om under­hålls­stöd och åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som avser tid efter den 31 janu­ari 2006. I fråga om bestäm­mel­sen om tids­frist för jämk­ning av åter­be­tal­nings­skyl­dig­he­ten i 30 § andra styc­ket gäl­ler dock att för bidrags­skyl­diga som före den 1 novem­ber 2005 hos Skat­te­ver­ket har begärt ompröv­ning av ett tax­e­rings­be­slut eller hos läns­rätt har över­kla­gat en fråga som rör hans eller hen­nes tax­e­ring, får frå­gan om jämk­ning tas upp till pröv­ning till och med sjunde året efter tax­e­rings­å­ret.

2006:1469
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande i fråga om rekry­te­rings­bi­drag som har läm­nats enligt den upp­hävda lagen (2002:624) om rekry­te­rings­bi­drag till vux­enstu­de­rande.

2006:1525

Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2007 och tilläm­pas första gången i fråga om 2008 års tax­e­ring. Lagen tilläm­pas dock även i det fall den skatt­skyl­dige vid 2007 års tax­e­ring har gjort avdrag för upp­skovs­be­lopp med stöd av punkt 2 av över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (2006:1520) om änd­ring i inkomst­skat­te­la­gen (1999:1229).

2007:205
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2007.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 15 och 20 §§ tilläm­pas första gången på sådana åter­krav som har beslu­tats av För­säk­rings­kas­san efter ikraft­trä­dan­det.

2009:1056

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången i fråga om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som ska gälla från och med den 1 feb­ru­ari 2010.

2009:1488

Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2010 och tilläm­pas första gången i fråga om åter­be­tal­nings­skyl­dig­het som ska gälla från och med den 1 feb­ru­ari 2010.