Lag (1992:1685) om skydd för krets­möns­ter för halv­le­dar­pro­duk­ter

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1992:1685
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:822
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1992:1685
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L3
Utfär­dad: 1992-​12-17
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:822
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


Skydds­före­må­let

1 §   För rätt till krets­möns­ter enligt denna lag krävs att krets­mönst­ret är resul­ta­tet av en egen intel­lek­tu­ell insats av den som har ska­pat det och att krets­mönst­ret inte är all­mänt före­kom­mande inom halv­le­dar­in­du­strin. Består ett krets­möns­ter av delar som är all­mänt före­kom­mande inom halv­le­dar­in­du­strin, skyd­das det endast om kom­bi­na­tio­nen av delarna upp­fyl­ler vill­ko­ren.

Skyd­dets omfatt­ning

2 §   Rätt till krets­möns­ter för en halv­le­dar­pro­dukt inne­bär en ute­slu­tande rätt att
   1. fram­ställa exem­plar av krets­mönst­ret,
   2. i kom­mer­si­ellt syfte impor­tera exem­plar av krets­mönst­ret, samt
   3. göra krets­mönst­ret till­gäng­ligt för all­män­he­ten genom att exem­plar av krets­mönst­ret bjuds ut till för­sälj­ning, uthyr­ning eller utlå­ning eller sprids till all­män­he­ten på annat sätt.

Med exem­plar av krets­möns­ter avses även en halv­le­dar­pro­dukt som har till­ver­kats med utnytt­jande av krets­mönst­ret.

Inne­ha­vare av rätt till skydd

3 §   Rätt till krets­möns­ter till­kom­mer den fysiska per­son som har ska­pat krets­mönst­ret under för­ut­sätt­ning att han är med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i en stat som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och att andra styc­ket inte är tillämp­ligt.

Rätt till krets­möns­ter som har ska­pats av arbets­ta­gare i anställ­nings­för­hål­lande till­kom­mer arbets­gi­va­ren under för­ut­sätt­ning att inte annat har avta­lats och att arbets­gi­va­ren är en fysisk per­son som är med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i en stat som ingår i sam­ar­bets­om­rå­det eller är en juri­disk per­son som bedri­ver för­värvs­verk­sam­het i en sådan stat.

I de fall då rätt till krets­möns­ter inte före­lig­ger enligt första och andra styc­kena skall sådan rätt till­komma sådana fysiska och juri­diska per­so­ner som upp­fyl­ler de i andra styc­ket angivna vill­ko­ren om anknyt­ning till sam­ar­bets­om­rå­det under för­ut­sätt­ning att en sådan per­son har fått ensam­rätt att utnyttja krets­mönst­ret kom­mer­si­ellt i hela sam­ar­bets­om­rå­det och först utnytt­jar krets­mönst­ret kom­mer­si­ellt i en stat som ingår i detta område.

Rätt till krets­möns­ter skall också till­komma den som över­ta­git rät­tig­he­ten från de per­so­ner som anges i första till tredje styc­kena.

Skydds­tid

4 §   Rätt till krets­möns­ter upp­står när det har ska­pats och varar till utgången av det tionde året efter det år då krets­mönst­ret först utnytt­ja­des kom­mer­si­ellt i någon del av värl­den.

Rät­ten upp­hör fem­ton år efter utgången av det år då krets­mönst­ret ska­pa­des, om det då ännu inte har utnytt­jats kom­mer­si­ellt.

Inskränk­ningar i skyd­det

5 §   Utan hin­der av 2 § får exem­plar fram­stäl­las av krets­mönst­ret ute­slu­tande för under­vis­ning om eller ana­lys av krets­mönst­ret. Enstaka exem­plar får också fram­stäl­las för enskilt bruk.

Exem­plar som har fram­ställts med stöd av första styc­ket får inte utnytt­jas för något annat ända­mål.

6 §   Rätt till krets­möns­ter omfat­tar inte exem­plar av krets­möns­ter som har spritts till all­män­he­ten inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det av rätts­in­ne­ha­va­ren eller med den­nes sam­tycke.

7 §   Om ett exem­plar av ett krets­möns­ter utgör all­män hand­ling, skall exem­pla­ret utan hin­der av 2 § till­han­da­hål­las i den ord­ning som före­skrivs i 2 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen.

Över­lå­telse av rät­ten

8 §   Över­lå­telse av ett exem­plar av ett krets­möns­ter inne­fat­tar inte över­lå­telse av rät­ten till krets­mönst­ret.

Om den som inne­har rät­ten till ett krets­möns­ter har gett någon annan rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja detta (licens), får denne över­låta sin rätt vidare endast om avtal har träf­fats om detta. Om licen­sen ingår i en rörelse, får den dock över­lå­tas i sam­band med över­lå­telse av rörel­sen eller en del av denna.

Straff m. m.

9 §   Den som upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het vid­tar en åtgärd som inne­bär intrång i rät­ten enligt 2 § döms för krets­möns­ter­brott till böter eller fäng­else i högst två år.

Om brot­tet begåtts upp­såt­li­gen och är att anse som grovt, döms för grovt krets­möns­ter­brott till fäng­else i lägst sex måna­der och högst sex år. Vid bedöm­ningen av om brot­tet är grovt ska det sär­skilt beak­tas om gär­ningen
   1. har före­gåtts av sär­skild pla­ne­ring,
   2. har utgjort ett led i en brotts­lig­het som utö­vats i orga­ni­se­rad form,
   3. har varit av större omfatt­ning, eller
   4. annars har varit av sär­skilt far­lig art.

Den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 9 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfat­tas av för­bu­det.

För för­sök eller för­be­re­delse till krets­möns­ter­brott eller grovt krets­möns­ter­brott döms det till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken.

Åkla­ga­ren får väcka åtal för brott endast om åtal är moti­ve­rat från all­män syn­punkt. Lag (2020:543).

9 a §   Har upp­hävts genom lag (2024:822).

9 b §   På yrkande av inne­ha­va­ren av krets­mönst­ret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja krets­mönst­ret får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som vid­tar eller med­ver­kar till en åtgärd som inne­bär intrång att fort­sätta med åtgär­den.

Om käran­den visar san­no­lika skäl för att en åtgärd som inne­bär intrång, eller med­ver­kan till åtgär­den, före­kom­mer och om det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta med åtgär­den, eller med­ver­kan till den, för­ringar vär­det av ensam­rät­ten till krets­mönst­ret, får dom­sto­len med­dela vites­för­bud för tiden till dess att målet slut­ligt har avgjorts eller något annat har beslu­tats. Innan ett sådant för­bud med­de­las ska sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada.

Första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

För­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. Sak­nar käran­den för­måga att ställa sådan säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta. I fråga om sla­get av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. Säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den.

När målet avgörs ska dom­sto­len pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande ska bestå.

I fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller fjärde styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det. Lag (2016:209).

9 c §   Om sökan­den visar san­no­lika skäl för att någon har gjort ett intrång i ett krets­möns­ter får dom­sto­len vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra styc­ket ska ge sökan­den infor­ma­tion om ursprung och dis­tri­bu­tions­nät för de varor eller tjäns­ter som intrånget gäl­ler (infor­ma­tions­före­läg­gande). Ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av inne­ha­va­ren av krets­mönst­ret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja krets­mönst­ret.
Det får bara med­de­las om infor­ma­tio­nen kan antas under­lätta utred­ning av ett intrång som avser varorna eller tjäns­terna.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion omfat­tar den som
   1. har gjort eller med­ver­kat till intrånget,
   2. i kom­mer­si­ell skala har för­fo­gat över en vara som intrånget gäl­ler,
   3. i kom­mer­si­ell skala har använt en tjänst som intrånget gäl­ler,
   4. i kom­mer­si­ell skala har till­han­da­hål­lit en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller
   5. har iden­ti­fi­e­rats av någon som anges i 2-4 såsom del­ak­tig i till­verk­ningen eller dis­tri­bu­tio­nen av en vara eller till­han­da­hål­lan­det av en tjänst som intrånget gäl­ler.

Infor­ma­tion om varors eller tjäns­ters ursprung och dis­tri­bu­tions­nät kan sär­skilt avse
   1. namn på och adress till pro­du­cen­ter, dis­tri­bu­tö­rer, leve­ran­tö­rer och andra som har inne­haft varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna,
   2. namn på och adress till avsedda gros­sis­ter och detal­jis­ter, och
   3. upp­gif­ter om hur myc­ket som har pro­du­ce­rats, leve­re­rats, mot­ta­gits eller beställts och om vil­ket pris som har bestämts för varorna eller tjäns­terna.

Bestäm­mel­serna i första-​tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.
Lag (2009:114).

9 d §   Ett infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt 9 c § omfat­tar inte upp­gif­ter vars yppande skulle röja att upp­gifts­läm­na­ren eller någon honom eller henne när­stå­ende som avses i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken har begått en brotts­lig hand­ling.

I Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska per­so­ner med avse­ende på behand­ling av per­son­upp­gif­ter och om det fria flö­det av sådana upp­gif­ter och om upp­hä­vande av direk­tiv 95/46/EG (all­män data­skydds­för­ord­ning) finns bestäm­mel­ser som begrän­sar hur mot­tagna per­son­upp­gif­ter får behand­las.
Lag (2018:278).

9 e §   Om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot den som är sökan­dens mot­part i ett mål om intrång, ska bestäm­mel­serna om rät­te­gång som gäl­ler för det målet tilläm­pas. Ett beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får över­kla­gas sär­skilt.

Om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot någon annan än den som anges i första styc­ket, ska lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas. Dom­sto­len får bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der.

En talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om före­läg­gan­det. Lag (2016:209).

9 f §   Den som på grund av bestäm­mel­serna i 9 c § andra styc­ket 2-5 har före­lagts att enligt första styc­ket samma para­graf lämna infor­ma­tion har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och besvär. Ersätt­ningen ska beta­las av den som har fram­ställt yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande.

Den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som till följd av ett infor­ma­tions­före­läg­gande har läm­nat ut infor­ma­tion som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska sända en skrift­lig under­rät­telse om detta till den som upp­gif­terna gäl­ler tidi­gast efter en månad och senast efter tre måna­der från det att infor­ma­tio­nen läm­na­des ut. Kost­na­den för under­rät­tel­sen ersätts enligt första styc­ket. Lag (2022:490).

9 g §   Utö­ver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen (2018:218) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser till EU:s data­skydds­för­ord­ning får per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott enligt 9 § behand­las om detta är nöd­vän­digt för att ett rätts­ligt anspråk ska kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras.
Lag (2018:278).

9 h §   På yrkande av käran­den får dom­sto­len, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller med­ver­kat till intrånget att bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång. Lag (2009:114).

10 §   Den som i strid mot denna lag för­vär­var ett exem­plar av ett skyd­dat krets­möns­ter och inte kän­ner till eller har skä­lig anled­ning att anta att krets­mönst­ret är skyd­dat har rätt att fort­sätta att utnyttja exem­pla­ret av det skyd­dade krets­mönst­ret kom­mer­si­ellt även efter det att han har fått kän­ne­dom om att krets­mönst­ret är skyd­dat. För utnytt­jan­det skall ersätt­ning läm­nas enligt 11 § första styc­ket.

11 §   Den som i strid mot denna lag utnytt­jar ett krets­möns­ter ska betala ersätt­ning för utnytt­jan­det till den som inne­har rät­ten till mönst­ret om och i den mån det är skä­ligt.

Om det görs upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het ska ersätt­ning beta­las också för den ytter­li­gare skada som intrånget har med­fört. När ersätt­ning­ens stor­lek bestäms ska hän­syn sär­skilt tas till
   1. ute­bli­ven vinst,
   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
   3. skada på krets­mönst­rets anse­ende,
   4. ide­ell skada, och
   5. inne­ha­va­rens intresse av att intrång inte begås.
Lag (2009:114).

12 §   På yrkande av den som inne­har rät­ten till krets­mönst­ret får dom­sto­len, efter vad som är skä­ligt, besluta att den egen­dom som ett intrång gäl­ler ska åter­kal­las från mark­na­den, änd­ras eller för­stö­ras eller att någon annan åtgärd ska vid­tas med den. Det­samma gäl­ler i fråga om hjälp­me­del som har använts eller varit avsett att använ­das vid intrånget.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första styc­ket får inte inne­bära att den som inne­har rät­ten till krets­mönst­ret ska betala ersätt­ning till den som åtgär­den rik­tas mot.

Åtgär­der enligt första styc­ket ska bekostas av sva­ran­den om det inte finns sär­skilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna para­graf ska inte med­de­las, om för­ver­kande av egen­dom eller någon åtgärd som kan för­hindra miss­bruk ska beslu­tas enligt 36 kap. brotts­bal­ken.
Lag (2024:822).

12 a §   Om det skä­li­gen kan antas att någon har gjort eller med­ver­kat till ett intrång, får dom­sto­len för att bevis­ning ska kunna säk­ras om intrånget besluta att en under­sök­ning får göras hos denne för att söka efter före­mål eller hand­lingar som kan antas ha bety­delse för en utred­ning om intrånget (intrång­s­un­der­sök­ning).

Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse.

Bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång.
Lag (2009:114).

12 b §   En fråga om intrång­s­un­der­sök­ning får tas upp endast på yrkande av inne­ha­va­ren av krets­mönst­ret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja krets­mönst­ret. Om en rät­te­gång inte är inledd, ska yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen.

Innan ett beslut om under­sök­ning med­de­las ska mot­par­ten ha fått till­fälle att yttra sig. Dom­sto­len får dock ome­del­bart med­dela ett beslut som gäl­ler till dess annat har beslu­tats, om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för att före­mål eller hand­lingar som har bety­delse för utred­ning om intrånget skaf­fas undan, för­störs eller för­vans­kas.

I övrigt ska en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning som upp­kom­mer då en rät­te­gång inte är inledd hand­läg­gas på samma sätt som om frå­gan har upp­kom­mit under en rät­te­gång. Lag (2016:209).

12 c §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om sökan­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas mot­par­ten. Sak­nar sökan­den för­måga att ställa säker­het, får dom­sto­len befria sökan­den från det. I fråga om sla­get av säker­het gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken.
Säker­he­ten skall prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av mot­par­ten.

I fråga om över­kla­gande av dom­sto­lens beslut om intrång­s­un­der­sök­ning och i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.
Lag (1998:1459).

12 d §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall inne­hålla upp­gif­ter om
   1. vil­ket ända­mål under­sök­ningen skall ha,
   2. vilka före­mål och hand­lingar som det får sökas efter, och
   3. vilka utrym­men som får genom­sö­kas.

Om det behövs, skall dom­sto­len även för­ordna om andra vill­kor för verk­stäl­lan­det. Lag (1998:1459).

12 e §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning gäl­ler ome­del­bart. Om ansö­kan om verk­stäl­lig­het inte har gjorts inom en månad från beslu­tet, för­fal­ler det.

Om sökan­den inte inom en månad från det att verk­stäl­lig­he­ten avslu­tats väc­ker talan eller på något annat sätt inle­der ett för­fa­rande om saken, skall en åtgärd som före­ta­gits vid verk­stäl­lig­he­ten av intrång­s­un­der­sök­ningen ome­del­bart gå åter, i den utsträck­ning det är möj­ligt. Det­samma gäl­ler om ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning upp­hävs sedan verk­stäl­lig­het genom­förts. Lag (1998:1459).

12 f §   Ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning verk­ställs av Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten enligt de vill­kor som dom­sto­len har före­skri­vit och med tillämp­ning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsök­nings­bal­ken. Sökan­dens mot­part skall under­rät­tas om verk­stäl­lig­he­ten endast om beslu­tet om intrång­s­un­der­sök­ning har till­kom­mit efter mot­par­tens hörande.
Myn­dig­he­ten har rätt att ta foto­gra­fier och göra film- och ljudupp­tag­ningar av sådana före­mål som den får söka efter.
Myn­dig­he­ten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana hand­lingar som den får söka efter.

En intrång­s­un­der­sök­ning får inte omfatta en skrift­lig hand­ling som avses i 27 kap. 2 § rät­te­gångs­bal­ken. Lag (2006:713).

12 g §   När ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning skall verk­stäl­las har mot­par­ten rätt att till­kalla ett juri­diskt biträde. I avvak­tan på att biträ­det instäl­ler sig får verk­stäl­lig­he­ten inte påbör­jas. Detta gäl­ler dock inte, om
   1. under­sök­ningen där­i­ge­nom onö­digt för­dröjs, eller
   2. det finns en risk att ända­må­let med åtgär­den annars inte upp­nås.

Vid verk­stäl­lig­he­ten får Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten anlita det biträde av en sak­kun­nig som behövs.

Myn­dig­he­ten får tillåta att sökan­den eller ett ombud för sökan­den är när­va­rande vid under­sök­ningen för att bistå med upp­lys­ningar. Om ett sådant till­stånd ges, skall myn­dig­he­ten se till att sökan­den eller ombu­det inte i större utsträck­ning än som kan moti­ve­ras av verk­stäl­lig­he­ten får kän­ne­dom om för­hål­lan­den som kom­mer fram. Lag (2006:713).

12 h §   Foto­gra­fier och film- och ljudupp­tag­ningar av före­mål samt kopior av och utdrag ur hand­lingar skall för­teck­nas och hål­las till­gäng­liga för sökan­den och mot­par­ten. Lag (1998:1459).

13 §   Sådan egen­dom som avses i 12 § får tas i beslag, om brott enligt denna lag skä­li­gen kan antas före­ligga. I fråga om sådant beslag tilläm­pas reg­lerna om beslag i brott­mål i all­män­het.

14 §   Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len är rätt dom­stol i mål och ären­den enligt denna lag om de inte ska hand­läg­gas enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av en dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska inte tilläm­pas i fråga om ett yrkande om infor­ma­tions­före­läg­gande eller intrång­s­un­der­sök­ning. Lag (2016:209).

Lagens tillämp­nings­om­råde

15 §   Rege­ringen får, under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het eller om det föl­jer av ett sådant avtal med en främ­mande stat eller en mel­lan­folk­lig orga­ni­sa­tion som riks­da­gen god­känt, före­skriva om lagens tillämp­lig­het i för­hål­lande till andra sta­ter än dem som ingår i Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1992:1685
   1. Denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer, då lagen (1986:1425) om skydd för krets­möns­ter i halv­le­dar­pro­duk­ter skall upp­höra att gälla. (I kraft den 1 janu­ari 1994, 1993:1646).
   2. Lagen tilläm­pas även på krets­möns­ter som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det utom såvitt gäl­ler åtgär­der som vid­ta­gits eller rät­tig­he­ter som för­vär­vats dess­förin­nan. Har exem­plar av krets­möns­ter fram­ställts före den 1 april 1987, får de dock utan hin­der av 2 § spri­das vidare.

2005:304
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005.
   2. För brott begångna innan denna lag har trätt i kraft gäl­ler 12 § i sin äldre lydelse.

2009:114
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 april 2009.
   2. Bestäm­mel­serna i 9 c-9 f och 9 h §§ ska inte tilläm­pas när intrånget, eller för­sö­ket eller för­be­re­del­sen till intrånget, har begåtts före ikraft­trä­dan­det.

2016:209
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Mål och ären­den som har inletts i Stock­holms tings­rätt eller Svea hov­rätt före ikraft­trä­dan­det ska över­läm­nas till Patent-​ och mark­nads­dom­sto­len respek­tive Patent-​ och mark­nads­ö­ver­dom­sto­len.
   3. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för övriga mål och ären­den som har inletts i all­män dom­stol före ikraft­trä­dan­det.