Kom­mu­nal­lag (1991:900). För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS 2017:725

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Upp­hävd:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:900
Depar­te­ment: Finans­de­par­te­men­tet K
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2014:573
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:900
Depar­te­ment/myn­dig­het: Finans­de­par­te­men­tet K
Utfär­dad: 1991-​06-13
Omtryck: SFS 2004:93
Änd­rad: t.o.m. SFS

2014:573
Upp­hävd: 2018-​01-01
För­fatt­ningen har upp­hävts genom: SFS

2017:725
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Indel­ning, med­lem­skap

Indel­ning i kom­mu­ner och lands­ting m.m.

1 §   Sve­rige är inde­lat i kom­mu­ner och lands­ting.

Dessa skö­ter på demo­kra­tins och den kom­mu­nala själv­sty­rel­sens grund de ange­lä­gen­he­ter som anges i denna lag eller i sär­skilda före­skrif­ter. Lag (2002:249).

2 §   Varje lands­ting omfat­tar ett län, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet.

3 §   Före­skrif­ter om indel­nings­änd­ringar finns i lagen (1979:411) om änd­ringar i Sve­ri­ges indel­ning i kom­mu­ner och lands­ting.

Före­skrif­ter om den kom­mu­nala orga­ni­sa­tio­nen under krig eller krigs­fara finns i lagen (1988:97) om för­fa­ran­det hos kom­mu­nerna, för­valt­nings­myn­dig­he­terna och dom­sto­larna under krig eller krigs­fara m.m.

Före­skrif­ter om kom­mu­ners och lands­tings orga­ni­sa­tion och befo­gen­he­ter vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid finns i lagen (2006:544) om kom­mu­ners och lands­tings åtgär­der inför och vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid och höjd bered­skap.
Lag (2006:632).

Med­lem­skap

4 §   Med­lem av en kom­mun är den som är folk­bok­förd i kom­mu­nen, äger fast egen­dom i kom­mu­nen eller ska betala kom­mu­nal­skatt där.

Med­lem av ett lands­ting är den som är med­lem av en kom­mun inom lands­tinget. Lag (2011:1344).


2 kap. Kom­mu­ner­nas och lands­ting­ens befo­gen­he­ter

All­männa befo­gen­he­ter

1 §   Kom­mu­ner och lands­ting får själva ha hand om sådana ange­lä­gen­he­ter av all­mänt intresse som har anknyt­ning till kom­mu­nens eller lands­ting­ets område eller deras med­lem­mar och som inte skall hand­has enbart av sta­ten, en annan kom­mun, ett annat lands­ting eller någon annan.

2 §   Kom­mu­ner och lands­ting skall behandla sina med­lem­mar lika, om det inte finns sak­liga skäl för något annat.

3 §   Kom­mu­ner och lands­ting får inte fatta beslut med till­ba­ka­ver­kande kraft som är till nack­del för med­lem­marna, om det inte finns syn­ner­liga skäl för det.

4 §   Om kom­mu­ner­nas och lands­ting­ens befo­gen­he­ter och skyl­dig­he­ter på vissa områ­den finns det sär­skilda före­skrif­ter.

5 §   Om kom­mu­ner­nas och lands­ting­ens rätt att med­dela före­skrif­ter och att för sköt­seln av sina upp­gif­ter ta ut skatt finns det före­skrif­ter i rege­rings­for­men.

6 §   Stock­holms läns lands­ting får ha hand om sådana ange­lä­gen­he­ter inom en del av lands­tinget som kom­mu­nerna där egent­li­gen skall sköta, om det finns ett bety­dande behov av sam­ver­kan och detta inte kan till­go­do­ses på något annat sätt.

Sär­skilt om närings­verk­sam­het m.m.

7 §   Kom­mu­ner och lands­ting får driva närings­verk­sam­het, om den drivs utan vinst­syfte och går ut på att till­han­da­hålla all­män­nyt­tiga anlägg­ningar eller tjäns­ter åt med­lem­marna i kom­mu­nen eller lands­tinget.

8 §   Kom­mu­ner och lands­ting får genom­föra åtgär­der för att all­mänt främja närings­li­vet i kom­mu­nen eller lands­tinget.

Indi­vi­du­ellt inrik­tat stöd till enskilda näringsid­kare får läm­nas bara om det finns syn­ner­liga skäl för det.

Kom­mu­nalt par­ti­stöd

9 §   Kom­mu­ner och lands­ting får ge eko­no­miskt bidrag och annat stöd till poli­tiska par­tier för att stärka deras ställ­ning i den kom­mu­nala demo­kra­tin (par­ti­stöd).

Par­ti­stöd får ges till de poli­tiska par­tier som är repre­sen­te­rade i full­mäk­tige. Ett parti är repre­sen­te­rat om det har fått man­dat i full­mäk­tige för vil­ket en vald leda­mot är fast­ställd enligt 14 kap. val­la­gen (2005:837).

Par­ti­stöd får ges också till ett parti som har upp­hört att vara repre­sen­te­rat i full­mäk­tige, dock endast under ett år efter det att repre­sen­ta­tio­nen upp­hörde.

Par­ti­stöd får bara ges till ett parti som är en juri­disk per­son. Lag (2013:1053).

10 §   Full­mäk­tige ska besluta om par­ti­stö­dets omfatt­ning och for­merna för det. Stö­det får inte utfor­mas så, att det otill­bör­ligt gyn­nar eller miss­gyn­nar ett parti.

Full­mäk­tige får besluta att endast man­dat för vil­ket en vald leda­mot är fast­ställd enligt 14 kap. val­la­gen (2005:837) ska beak­tas vid för­del­ningen av par­ti­stö­det. Lag (2013:1053).

11 §   Full­mäk­tige ska besluta att en mot­ta­gare av par­ti­stöd årli­gen ska lämna en skrift­lig redo­vis­ning som visar att par­ti­stö­det har använts för det ända­mål som anges i 9 § första styc­ket.

Redo­vis­ningen ska avse peri­o­den 1 januari-​31 decem­ber och ges in till full­mäk­tige senast sex måna­der efter redo­vis­nings­pe­ri­o­dens utgång. En av mot­ta­ga­ren utsedd sär­skild granskare ska granska om redo­vis­ningen ger en rätt­vi­sande bild av hur mot­ta­ga­ren har använt par­ti­stö­det.
Granska­rens rap­port över gransk­ningen ska bifo­gas redo­vis­ningen.

Full­mäk­tige får besluta att stöd inte ska beta­las till parti som inte läm­nar redo­vis­ning och gransk­nings­rap­port enligt första och andra styc­kena. Lag (2013:1053).

12 §   Beslut om att betala ut par­ti­stöd ska fat­tas av full­mäk­tige minst en gång per år. Lag (2013:1053).


3 kap. Kom­mu­ner­nas och lands­ting­ens orga­ni­sa­tion och verk­sam­hets­for­mer

Full­mäk­tige

1 §   I varje kom­mun och i varje lands­ting finns det en beslu­tande för­sam­ling: kom­mun­full­mäk­tige i kom­mu­nerna och lands­tings­full­mäk­tige i lands­tingen.

Nämn­der

2 §   Kom­mun­full­mäk­tige skall till­sätta en kom­mun­sty­relse och lands­tings­full­mäk­tige en lands­tings­sty­relse.

När­mare före­skrif­ter om sty­rel­sen finns i 6 kap. 1-6 §§.

3 §   Full­mäk­tige skall till­sätta de nämn­der som utö­ver sty­rel­sen behövs för att full­göra kom­mu­nens eller lands­ting­ets upp­gif­ter enligt sär­skilda för­fatt­ningar och för verk­sam­he­ten i övrigt.

3 a §   Kom­mu­ner och lands­ting får genom en gemen­sam nämnd full­göra upp­gif­ter enligt 3 §.

En gemen­sam nämnd får full­göra upp­gif­ter för vilka det enligt sär­skilda för­fatt­ningar skall fin­nas en eller flera nämn­der i varje kom­mun eller lands­ting. Sådana upp­gif­ter som kommun-​ eller lands­tings­sty­rel­sen har vid höjd bered­skap enligt lagen (2006:544) om kom­mu­ners och lands­tings åtgär­der inför och vid extra­or­di­nära hän­del­ser i freds­tid och höjd bered­skap får dock inte full­gö­ras av en gemen­sam nämnd. Sär­skilda bestäm­mel­ser om gemen­sam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemen­sam nämnd inom vård- och omsorgs­om­rå­det.

En gemen­sam nämnd till­sätts i någon av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen och ingår i denna kom­muns eller detta lands­tings orga­ni­sa­tion. Lag (2006:632).

3 b §   Vad som gäl­ler för en nämnd enligt denna lag skall, om inget annat sägs, även gälla en gemen­sam nämnd. Lag (1997:550).

3 c §   En gemen­sam nämnds behö­rig­het och befo­gen­het skall när­mare pre­ci­se­ras i en över­ens­kom­melse mel­lan de berörda kom­mu­nerna och lands­tingen. Lag (1997:550).

4 §   Full­mäk­tige skall, om inte något annat är sär­skilt före­skri­vet, bestämma nämn­der­nas verk­sam­hets­om­rå­den och inbör­des för­hål­lan­den. Full­mäk­tige får där­vid besluta
   1. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verk­sam­he­ter i hela kom­mu­nen eller lands­tinget,
   2. att en nämnd skall ha hand om en eller flera verk­sam­he­ter för en del av kom­mu­nen eller lands­tinget,
   3. att en nämnd skall ha hand om verk­sam­he­ten vid en eller flera anlägg­ningar,
   4. att en nämnd skall vara under­ställd en annan nämnd, och
   5. att en nämnd skall vara gemen­sam med en annan kom­mun eller ett annat lands­ting. Lag (1997:550).

5 §   En nämnd får inte bestämma om rät­tig­he­ter eller skyl­dig­he­ter för kom­mu­nen eller lands­tinget i ären­den där nämn­den före­trä­der kom­mu­nen eller lands­tinget som part.

En nämnd får inte hel­ler utöva i lag eller annan för­fatt­ning före­skri­ven till­syn över sådan verk­sam­het som nämn­den själv bedri­ver.

6 §   Om utskott, nämnd­be­red­ningar, parts­sam­man­satta organ och själv­för­valt­nings­or­gan finns det sär­skilda före­skrif­ter i denna lag. Lag (1994:690).

Full­mäk­ti­ge­be­red­ningar

7 §   För bered­ning av ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den som skall avgö­ras av full­mäk­tige får full­mäk­tige inrätta full­mäk­ti­ge­be­red­ningar.

En full­mäk­ti­ge­be­red­nings sam­man­trä­den skall hål­las inom stängda dör­rar. En sådan bered­ning får dock besluta att dess sam­man­trä­den skall vara offent­liga, om full­mäk­tige har med­gett det. Lag (2002:249).

Revi­so­rer

8 §   För gransk­ning av den verk­sam­het som bedrivs inom en nämnds verk­sam­hets­om­råde och av en full­mäk­ti­ge­be­red­ning skall det fin­nas revi­so­rer.

När­mare före­skrif­ter om revi­so­rer finns i 9 kap.

Full­mäk­ti­ges upp­gif­ter

9 §   Full­mäk­tige beslu­tar i ären­den av prin­ci­piell beskaf­fen­het eller annars av större vikt för kom­mu­nen eller lands­tinget, främst
   1. mål och rikt­lin­jer för verk­sam­he­ten,
   2. bud­get, skatt och andra vik­tiga eko­no­miska frå­gor,
   3. nämn­der­nas orga­ni­sa­tion och verk­sam­hets­for­mer,
   4. val av leda­mö­ter och ersät­tare i nämn­der och bered­ningar,
   5. val av revi­so­rer,
   6. grun­derna för eko­no­miska för­må­ner till för­tro­en­de­valda,
   7. års­re­do­vis­ning och ansvars­fri­het,
   8. folk­om­röst­ning i kom­mu­nen eller lands­tinget, och
   9. extra val till full­mäk­tige.

Full­mäk­tige beslu­tar också i andra frå­gor som anges i denna lag eller i andra för­fatt­ningar. Lag (2010:1414).

10 §   Full­mäk­tige får upp­dra åt en nämnd att i full­mäk­ti­ges ställe besluta i ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den. Ären­den som anges i 9 § första styc­ket eller som enligt lag eller annan för­fatt­ning skall avgö­ras av full­mäk­tige får dock inte dele­ge­ras till nämn­derna.

Före­skrif­ter om dele­ge­ring av ären­den inom en nämnds verk­sam­hets­om­råde finns i 6 kap. 33-38 §§.

11 §   Före­skrif­ter om rätt för kom­mu­ner och lands­ting att upp­dra beslu­tan­de­rät­ten i vissa anställ­nings­frå­gor till en sam­man­slut­ning av kom­mu­ner eller lands­ting finns i lagen (2009:47) om vissa kom­mu­nala befo­gen­he­ter. Lag (2009:48).

12 §   I sam­band med att bud­ge­ten fast­ställs eller anslag annars bevil­jas får full­mäk­tige upp­dra åt en nämnd att genom­föra en viss verk­sam­het inom ramen för de rikt­lin­jer eller andra gene­rella beslut om verk­sam­he­ten som full­mäk­tige har fast­ställt, om inte något annat föl­jer av lag.

Nämn­der­nas upp­gif­ter

13 §   Nämn­derna beslu­tar i frå­gor som rör för­valt­ningen och i frå­gor som de enligt lag eller annan för­fatt­ning skall handha.

Nämn­derna beslu­tar också i frå­gor som full­mäk­tige har dele­ge­rat till dem.

14 §   Nämn­derna bere­der full­mäk­ti­ges ären­den och ansva­rar för att full­mäk­ti­ges beslut verk­ställs.

15 §   Nämn­derna skall redo­visa till full­mäk­tige hur de har full­gjort sådana upp­drag som full­mäk­tige har läm­nat till dem med stöd av 10 § första styc­ket och 12 §.

Full­mäk­tige skall besluta om omfatt­ningen av redo­vis­ningen och for­merna för den.

Över­läm­nande av vår­den av kom­mu­nala ange­lä­gen­he­ter

16 §   Kom­mu­ner och lands­ting får efter beslut av full­mäk­tige lämna över vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het till en juri­disk per­son eller en enskild indi­vid.

Om det i lag eller för­ord­ning anges att ange­lä­gen­he­ten ska bedri­vas av en kom­mu­nal nämnd eller om den inne­fat­tar myn­dig­hets­ut­öv­ning, får den dock inte över­läm­nas med stöd av denna bestäm­melse.

Bestäm­mel­ser om all­män­he­tens rätt att ta del av hand­lingar hos vissa juri­diska per­so­ner enligt 3 kap. 16 a-18 b §§, finns i 2 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2014:573).

Kom­mu­nala bolag

16 a §   Med ett helägt kom­mu­nalt bolag avses ett aktie­bo­lag där kom­mu­nen eller lands­tinget direkt eller indi­rekt inne­har samt­liga aktier.

Med ett delägt kom­mu­nalt bolag avses ett aktie­bo­lag eller han­dels­bo­lag där kom­mu­nen eller lands­tinget bestäm­mer till­sam­mans med någon annan. Lag (2014:573).

17 §   Om en kom­mun eller ett lands­ting med stöd av 16 § läm­nar över vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het till ett helägt kom­mu­nalt bolag, ska full­mäk­tige
   1. fast­ställa det kom­mu­nala ända­må­let med verk­sam­he­ten,
   2. se till att det fast­ställda kom­mu­nala ända­må­let och de kom­mu­nala befo­gen­he­ter som utgör ram för verk­sam­he­ten anges i bolags­ord­ningen,
   3. utse samt­liga sty­rel­se­le­da­mö­ter,
   4. se till att det anges i bolags­ord­ningen att full­mäk­tige får ta ställ­ning innan sådana beslut i verk­sam­he­ten som är av prin­ci­piell beskaf­fen­het eller annars av större vikt fat­tas,
   5. utse minst en lek­man­na­re­vi­sor, och
   6. se till att bola­get ger all­män­he­ten insyn i den verk­sam­het som genom avtal läm­nas över till pri­vata utfö­rare.
Lag (2014:573).

18 §   Innan vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het läm­nas över till ett delägt kom­mu­nalt bolag, ska full­mäk­tige se till att bola­get blir bun­det av de vill­kor som avses i 17 § i en omfatt­ning som är rim­lig med hän­syn till andels­för­hål­lan­dena, verk­sam­he­tens art och omstän­dig­he­terna i övrigt.

I delägda kom­mu­nala bolag som inte omfat­tas av 2 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), ska full­mäk­tige verka för att all­män­he­ten ska ha rätt att ta del av hand­lingar hos bola­get enligt de grun­der som gäl­ler för all­männa hand­ling­ars offent­lig­het i 2 kap.
tryck­fri­hets­för­ord­ningen och offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen. Lag (2014:573).

18 a §   Till lek­man­na­re­vi­sor i hel- eller delägda kom­mu­nala bolag ska full­mäk­tige utse någon av de revi­so­rer som enligt 9 kap. 1 § valts för gransk­ning av sty­rel­sen och övriga nämn­ders verk­sam­het. Lag (2014:573).

Stif­tel­ser och för­e­ningar

18 b §   Vad som anges i 17 § 1-4 och 6 gäl­ler också när kom­mu­nen ensam eller lands­tinget ensamt bil­dar en stif­telse för en kom­mu­nal ange­lä­gen­het. Full­mäk­tige ska även utse minst en revi­sor i en sådan stif­telse. Till revi­sor i stif­tel­sen ska full­mäk­tige utse någon av de revi­so­rer som enligt 9 kap. 1 § valts för gransk­ning av sty­rel­sen och övriga nämn­ders verk­sam­het.

Vad som anges i 18 § gäl­ler också en för­e­ning där kom­mu­nen eller lands­tinget bestäm­mer till­sam­mans med någon annan och om kom­mu­nen eller lands­tinget till­sam­mans med någon annan bil­dar en stif­telse för en kom­mu­nal ange­lä­gen­het.

Vad som anges i 17 § om bolags­ord­ningen ska vid tillämp­ningen av första och andra styc­kena i stäl­let avse stad­garna i en för­e­ning och stif­tel­se­för­ord­nan­det eller stif­tel­seur­kun­den i en stif­telse. Lag (2014:573).
Pri­vata utfö­rare

18 c §   Med en pri­vat utfö­rare avses en juri­disk per­son eller en enskild indi­vid som har hand om vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het enligt 16 §. Med en pri­vat utfö­rare avses inte ett hel- eller delägt kom­mu­nalt bolag och inte hel­ler en sådan stif­telse eller för­e­ning som avses i 18 b §.
Lag (2014:573).

19 §   När vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het genom avtal har läm­nats över till en pri­vat utfö­rare ska kom­mu­nen respek­tive lands­tinget kon­trol­lera och följa upp verk­sam­he­ten.
Lag (2014:573).

19 a §   Om en kom­mun eller ett lands­ting slu­ter avtal med en pri­vat utfö­rare, ska kom­mu­nen respek­tive lands­tinget genom avta­let till­för­säkra sig infor­ma­tion som gör det möj­ligt att ge all­män­he­ten insyn i den verk­sam­het som läm­nas över.
Lag (2014:573).

19 b §   Full­mäk­tige ska för varje man­dat­pe­riod anta ett pro­gram med mål och rikt­lin­jer för sådana kom­mu­nala ange­lä­gen­he­ter som utförs av pri­vata utfö­rare.

I pro­gram­met ska det också anges hur full­mäk­ti­ges mål och rikt­lin­jer samt övriga före­skrif­ter på områ­det ska föl­jas upp och hur all­män­he­tens insyn ska till­go­do­ses. Lag (2014:573).

Kom­munal­för­bund

20 §   Kom­mu­ner och lands­ting får bilda kom­munal­för­bund och lämna över vår­den av kom­mu­nala ange­lä­gen­he­ter till sådana för­bund.

Ett kom­munal­för­bund är bil­dat när för­bunds­ord­ningen har anta­gits av för­bunds­med­lem­marna eller vid den senare tid­punkt som anges i för­bunds­ord­ningen. Lag (1997:550).

21 §   Om inget annat sägs eller föl­jer av bestäm­mel­serna om kom­mu­ner och lands­ting i denna lag, gäl­ler dessa i tillämp­liga delar även för kom­munal­för­bund. Lag (1997:550).

22 §   När ett kom­munal­för­bund har hand om en ange­lä­gen­het som det finns bestäm­mel­ser om i en sär­skild för­fatt­ning, skall den för­fatt­ning­ens bestäm­mel­ser om kom­mu­ner eller lands­ting gälla för för­bun­det.

Om det i någon annan för­fatt­ning finns sär­skilda bestäm­mel­ser om kom­munal­för­bund för ett visst ända­mål, skall de gälla i stäl­let för bestäm­mel­serna i denna lag. Lag (1997:550).

23 §   I ett kom­munal­för­bund skall det som beslu­tande för­sam­ling fin­nas för­bunds­full­mäk­tige eller en för­bunds­di­rek­tion.

Leda­mö­ter och ersät­tare i den beslu­tande för­sam­lingen väljs av för­bunds­med­lem­mar­nas full­mäk­tige enligt vad som anges i för­bunds­ord­ningen.

Varje för­bunds­med­lem skall vara repre­sen­te­rad i den beslu­tande för­sam­lingen med minst en leda­mot och en ersät­tare. Anta­let ersät­tare skall vara lika många som anta­let leda­mö­ter. Lag (1997:550).

24 §   Den beslu­tande för­sam­lingen väljs för fyra år, om inte en kor­tare man­dat­tid anges i för­bunds­ord­ningen.

Man­dat­ti­den räk­nas från och med den 1 janu­ari året efter det då val av full­mäk­tige har ägt rum i hela lan­det, om inte annat anges i för­bunds­ord­ningen. Lag (1997:550).

25 §   Den beslu­tande för­sam­lingen skall till­sätta en för­bunds­sty­relse. Om ett för­bund är orga­ni­se­rat med för­bunds­di­rek­tion, skall direk­tio­nen också vara för­bunds­sty­relse.

Den beslu­tande för­sam­lingen skall till­sätta de organ som utö­ver för­bunds­sty­rel­sen behövs för att full­göra kom­munal­för­bun­dets upp­gif­ter. Lag (1997:550).

26 §   En för­bunds­med­lem har rätt att utträda ur ett kom­munal­för­bund.

Upp­säg­nings­ti­den skall vid utträde vara tre år, om inte kor­tare tid anges i för­bunds­ord­ningen. Lag (1997:550).

27 §   För ett kom­munal­för­bund skall det fin­nas en för­bunds­ord­ning med när­mare bestäm­mel­ser om för­bun­det.
För­bunds­ord­ningen skall fast­stäl­las av för­bunds­med­lem­mar­nas full­mäk­tige. Lag (1997:550).

28 §   För­bunds­ord­ningen skall ange
   1. kom­munal­för­bun­dets namn och den ort där för­bun­det skall ha sitt säte, för­bun­dets med­lem­mar och ända­mål,
   2. för­bun­dets orga­ni­sa­tion, orga­nens befo­gen­he­ter och inbör­des för­hål­lan­den samt om inte­rims­or­gan får inrät­tas och om för­bunds­sty­rel­sen skall få vara ställ­fö­re­trä­dare för för­bunds­full­mäk­tige,
   3. anta­let leda­mö­ter och ersät­tare i den beslu­tande för­sam­lingen och hur för­bunds­med­lem­marna skall vara repre­sen­te­rade samt man­dat­ti­den i de fall som anges i 24 §,
   4. anta­let revi­so­rer och deras man­dat­tid,
   5. i fråga om för­bund med för­bunds­di­rek­tion, på vil­ket sätt och vil­ken av för­bunds­med­lem­marna som skall utse revi­so­rer,
   6. om en för­bunds­med­lem skall ha rätt att väcka ären­den i den beslu­tande för­sam­lingen,
   7. om det för beslut skall krä­vas kva­li­fi­ce­rad majo­ri­tet i den beslu­tande för­sam­lingen och för vilka ären­den detta skall gälla,
   8. om en för­tro­en­de­vald hos en för­bunds­med­lem som inte är leda­mot i den beslu­tande för­sam­lingen skall ha sådan ytt­ran­de­rätt som anges i 5 kap. 21 §,
   9. om en för­tro­en­de­vald hos en för­bunds­med­lem som inte är leda­mot eller ersät­tare i för­bunds­sty­rel­sen eller någon annan nämnd skall ha sådan när­va­ro­rätt som anges i 4 kap. 23 §,
   10. var för­bun­dets kun­gö­rel­ser och andra till­kän­na­gi­van­den skall anslås,
   11. för­bunds­med­lem­mar­nas ande­lar i för­bun­dets till­gångar och skul­der och för­del­ningen av för­bun­dets kost­na­der mel­lan med­lem­marna,
   12. för­bunds­med­lem­mar­nas styr­ning av och insyn i för­bun­dets eko­nomi och verk­sam­het,
   13. före­skrif­ter om för­bun­dets bud­get­pro­cess,
   14. för­fa­ran­det vid en för­bunds­med­lems utträde ur för­bun­det,
   15. för­ut­sätt­ning­arna för och för­fa­ran­det vid för­bun­dets lik­vi­da­tion och upp­lös­ning samt grun­derna för skifte av för­bun­dets behållna till­gångar när för­bun­det upp­lö­ses,
   16. ord­ningen för att lösa tvis­ter mel­lan för­bun­det och dess med­lem­mar, samt
   17. ord­ningen för att bestämma eko­no­miska för­må­ner till leda­mö­terna och ersät­tarna i den beslu­tande för­sam­lingen samt i fråga om för­bund med för­bunds­di­rek­tion till revi­so­rerna.
Lag (2006:369).

Kom­mu­nala arkiv

29 §   Före­skrif­ter om kom­mu­nala arkiv finns i arkiv­la­gen (1990:782). Lag (1997:550).

Kom­mu­nala före­skrif­ter

30 §   Kom­mu­nala före­skrif­ter ska kun­gö­ras genom att det på kom­mu­nens eller lands­ting­ets anslags­tavla till­kän­na­ges att pro­to­kol­let för de beslu­tade före­skrif­terna har juste­rats.

Gäl­lande kom­mu­nala före­skrif­ter ska fin­nas till­gäng­liga för all­män­he­ten på kom­mu­nens eller lands­ting­ets webb­plats. De ska där vara sam­lade i kom­mu­nens eller lands­ting­ets för­fatt­nings­sam­ling eller på något annat sätt. Inne­hål­let i sam­lingen ska framgå av ett regis­ter eller någon annan för­teck­ning på webb­plat­sen.

Första och andra styc­kena gäl­ler inte om
   1. det är sär­skilt regle­rat att före­skrif­terna ska kun­gö­ras eller göras till­gäng­liga på något annat sätt, eller
   2. före­skrif­terna på grund av offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) inte får läm­nas ut till var och en.
Lag (2012:647).


4 kap. De för­tro­en­de­valda

Defi­ni­tion

1 §   Med för­tro­en­de­valda avses i denna lag leda­mö­ter och ersät­tare i full­mäk­tige, nämn­der och full­mäk­ti­ge­be­red­ningar samt revi­so­rer.

Med för­tro­en­de­valda avses också leda­mö­ter och ersät­tare i den beslu­tande för­sam­lingen, för­bunds­sty­rel­sen eller annan nämnd, de beslu­tande för­sam­ling­ar­nas bered­ningar samt revi­so­rer i ett kom­munal­för­bund.

En för­tro­en­de­vald som full­gör sitt upp­drag på hel­tid eller bety­dande del av hel­tid ska ha benäm­ningen kom­mu­nal­råd, lands­tings­råd eller oppo­si­tions­råd eller en annan benäm­ning som full­mäk­tige bestäm­mer. Lag (2013:1053).

Röst­rätt

2 §   Röst­rätt vid val av leda­mö­ter och ersät­tare i kom­mun­full­mäk­tige har den som är folk­bok­förd i kom­mu­nen, senast på val­da­gen fyl­ler 18 år och
   1. är med­bor­gare i Sve­rige eller i någon annan av Euro­pe­iska uni­o­nens med­lems­sta­ter (uni­ons­med­bor­gare),
   2. är med­bor­gare i Island eller Norge, eller
   3. för det fall de är andra utlän­ningar, har varit folk­bok­förda i Sve­rige tre år i följd före val­da­gen.

Röst­rätt vid val av leda­mö­ter och ersät­tare i kom­mun­full­mäk­tige har också en uni­ons­med­bor­gare som är bosatt i kom­mu­nen men som, enligt 5 § andra styc­ket folk­bok­fö­rings­la­gen (1991:481), inte ska folk­bok­fö­ras där.
Lag (2013:1167).

3 §   Röst­rätt vid val av leda­mö­ter och ersät­tare i lands­tings­full­mäk­tige har den som är röst­be­rät­ti­gad vid val av leda­mö­ter och ersät­tare i kom­mun­full­mäk­tige i en kom­mun inom lands­tinget.

4 §   Frå­gor om röst­rätt enligt 2 och 3 §§ avgörs på grund­val av en röst­längd som upp­rät­tas före valet.

Val­bar­het

5 §   Leda­mö­ter och ersät­tare i full­mäk­tige väljs bland dem som har röst­rätt enligt 2 och 3 §§. Vid valen av leda­mö­ter och ersät­tare i nämn­derna, full­mäk­ti­ge­be­red­ning­arna samt valen av revi­so­rer är, obe­ro­ende av vad som fram­går av röst­läng­den, den val­bar som vid tid­punk­ten för sådant val upp­fyl­ler de vill­kor som upp­ställs i 2 och 3 §§. Lag (2006:369).

6 §   Den som är anställd hos en kom­mun eller ett lands­ting för att ha den ledande ställ­ningen bland per­so­na­len är inte val­bar.

Den som är chef för en för­valt­ning som hör till en nämnds verk­sam­hets­om­råde får inte väl­jas till leda­mot eller ersät­tare i nämn­den. Lag (2010:51).

6 a §   Den som är vald till leda­mot eller ersät­tare i full­mäk­tige är inte val­bar som revi­sor inom den kom­mu­nen eller det lands­tinget.

Den som är redo­vis­nings­skyl­dig till kom­mu­nen eller lands­tinget är inte val­bar som revi­sor för gransk­ning av verk­sam­het som omfat­tas av redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten. Det­samma gäl­ler make, sambo, för­äld­rar, barn eller sys­kon eller andra när­stå­ende till den redo­vis­nings­skyl­dige.

Den som är vald till revi­sor är inom den kom­mu­nen eller det lands­tinget inte val­bar som
   1. leda­mot eller ersät­tare i en nämnd eller en full­mäk­ti­ge­be­red­ning, eller
   2. leda­mot eller ersät­tare i en sådan juri­disk per­son som avses i 3 kap. 16 a-18 b §§. Lag (2014:573).

Upp­dra­gets upp­hö­rande

7 §   Om valet till full­mäk­tige har upp­hävts och omval har ägt rum eller om rät­telse har skett genom för­nyad sam­man­räk­ning och man­dat­för­del­ningen mel­lan par­ti­erna där­vid har änd­rats, upp­hör upp­dra­gen för de för­tro­en­de­valda som har valts av full­mäk­tige två måna­der efter det att omva­let eller sam­man­räk­ningen har avslu­tats. Det­samma gäl­ler om extra val till full­mäk­tige har hål­lits.

När omva­let eller sam­man­räk­ningen eller extra valet har avslu­tats, ska full­mäk­tige för­rätta nytt val av för­tro­en­de­valda för åter­sto­den av man­dat­ti­den. Lag (2010:1414).

8 §   Om en för­tro­en­de­vald upp­hör att vara val­bar, upp­hör också upp­dra­get genast. Full­mäk­tige får dock besluta att en för­tro­en­de­vald som valts av full­mäk­tige får ha kvar sina upp­drag under åter­sto­den av man­dat­ti­den. Lag (2002:249).

9 §   Full­mäk­tige skall befria en för­tro­en­de­vald från upp­dra­get när den för­tro­en­de­valde öns­kar avgå, om det inte finns sär­skilda skäl mot det.

10 §   Full­mäk­tige får åter­kalla upp­dra­get för en för­tro­en­de­vald som valts av full­mäk­tige, om den för­tro­en­de­valde
   1. har väg­rats ansvars­fri­het, eller
   2. genom en dom som har vun­nit laga kraft har dömts för ett brott för vil­ket det är före­skri­vet fäng­else i två år eller där­ö­ver.

10 a §   Full­mäk­tige får åter­kalla upp­dra­gen för samt­liga för­tro­en­de­valda i en nämnd
   1. när den poli­tiska majo­ri­te­ten i nämn­den inte längre är den­samma som i full­mäk­tige, eller
   2. vid för­änd­ringar i nämn­d­or­ga­ni­sa­tio­nen.

För­tro­en­de­upp­dra­gen upp­hör att gälla när val av nya leda­mö­ter och ersät­tare har för­rät­tats eller när en ny nämn­d­or­ga­ni­sa­tion trä­der i kraft. Lag (1994:690).

Ledig­het från anställ­ning

11 §   För­tro­en­de­valda har rätt till den ledig­het från sina anställ­ningar som behövs för att de ska kunna full­göra sina upp­drag. Ledig­he­ten ska omfatta tid för
   1. möten i kom­mu­nala organ,
   2. andra möten som är nöd­vän­diga för upp­dra­gen,
   3. resor till och från mötena, och
   4. behöv­lig dygns­vila ome­del­bart före eller efter mötena.

Rätt till ledig­het enligt första styc­ket ska gälla även av full­mäk­tige utsedda sty­rel­se­le­da­mö­ter, sty­rel­sesupple­an­ter och lek­man­na­re­vi­so­rer eller mot­sva­rande andra revi­so­rer och deras sup­ple­an­ter i sådana juri­diska per­so­ner som avses i 3 kap. 16 a-18 b §§. Lag (2014:573).

Eko­no­miska för­må­ner

12 §   För­tro­en­de­valda har rätt till skä­lig ersätt­ning för de arbetsin­koms­ter och eko­no­miska för­må­ner som de för­lo­rar på grund av upp­dra­get.

Detta gäl­ler dock inte för­tro­en­de­valda som full­gör upp­dra­gen på hel­tid eller en bety­dande del av hel­tid. Lag (2002:249).

12 a §   För­tro­en­de­valda med funk­tions­hin­der har rätt till skä­lig ersätt­ning för rese­kost­na­der som upp­kom­mer när de full­gör sina upp­drag.

Detta gäl­ler dock inte för­tro­en­de­valda som full­gör upp­dra­gen på hel­tid eller en bety­dande del av hel­tid. Lag (2002:249).

12 b §   För­tro­en­de­valda med barn som har behov av till­syn har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der för barn­till­syn som upp­kom­mer när de full­gör sina upp­drag.

Detta gäl­ler dock inte för­tro­en­de­valda som full­gör upp­dra­gen på hel­tid eller en bety­dande del av hel­tid. Lag (2002:249).

13 §   Full­mäk­tige skall besluta enligt vilka grun­der ersätt­ning enligt 12-12 b §§ skall beta­las. Lag (2002:249).

14 §   Full­mäk­tige får besluta att för­tro­en­de­valda i skä­lig omfatt­ning skall få
   1. ersätt­ning för rese­kost­na­der och andra utgif­ter som för­an­leds av upp­dra­get utö­ver vad som föl­jer av 12 a och 12 b §§,
   2. arvode för det arbete som är för­e­nat med upp­dra­get,
   3. pen­sion, samt
   4. andra eko­no­miska för­må­ner. Lag (2002:249).

15 §   Om full­mäk­tige beslu­tar att arvode skall beta­las, skall arvo­det bestäm­mas till lika belopp för lika upp­drag.

Detta gäl­ler dock inte för­tro­en­de­valda som full­gör upp­dra­gen på hel­tid eller en bety­dande del av hel­tid.

15 a §   För­tro­en­de­valda i en gemen­sam nämnd har rätt till ersätt­ning av den kom­mun eller det lands­ting som har valt dem.
Lag (1997:550).

De för­tro­en­de­val­das ini­ti­a­tiv­rätt

16 §   Leda­mö­terna i full­mäk­tige får väcka motio­ner.

Att de också får ställa inter­pel­la­tio­ner och frå­gor fram­går av 5 kap. 49-56§§.

17 §   Leda­mö­terna i nämn­der får väcka ären­den i nämn­derna.

Revi­so­rerna får väcka ären­den i en nämnd om ären­det rör gransk­ningen av verk­sam­he­ten i nämn­den. Lag (2006:369).

17 a §   Revi­so­rerna får väcka ären­den i en full­mäk­ti­ge­be­red­ning om ären­det rör gransk­ningen av verk­sam­he­ten i full­mäk­ti­ge­be­red­ningen. Lag (2006:369).

18 §   När ersät­tarna tjänst­gör har de samma rät­tig­he­ter som leda­mö­terna.

När­mare före­skrif­ter om ersät­tar­nas tjänst­gö­ring i full­mäk­tige och i nämn­derna finns i 5 kap. 12-17 §§ och i 6 kap. 10 och 11 §§.

Omröst­ning och beslut

19 §   Varje leda­mot i full­mäk­tige eller i en nämnd har en röst.

20 §   En leda­mot i full­mäk­tige eller i en nämnd har rätt att avstå från att delta i en omröst­ning eller i ett beslut.

Ord­fö­ran­den är dock all­tid skyl­dig att rösta, när det behövs för att ären­det skall kunna avgö­ras.

21 §   En leda­mot i en nämnd som del­tar i hand­lägg­ningen av ett ärende skall delta i avgö­ran­det av ären­det, om ären­det avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild.

Ingen är dock skyl­dig att rösta för fler än ett för­slag.

Reser­va­tion

22 §   En för­tro­en­de­vald som har del­ta­git i avgö­ran­det av ett ärende får reser­vera sig mot beslu­tet.

Reser­va­tio­nen skall anmä­las innan sam­man­trä­det avslu­tas.

När­va­ro­rätt

23 §   Full­mäk­tige får besluta att en för­tro­en­de­vald som inte är leda­mot eller ersät­tare i en viss nämnd skall få när­vara vid nämn­dens sam­man­trä­den och delta i över­lägg­ning­arna men inte i beslu­ten.

Beslu­tet får även inne­fatta att den för­tro­en­de­valde skall ha rätt att få sin mening anteck­nad i pro­to­kol­let.

Sär­skilt om kom­munal­för­bund

23 a §   En för­bunds­med­lem får till leda­mot eller ersät­tare i ett kom­munal­för­bunds beslu­tande för­sam­ling välja endast den som är leda­mot eller ersät­tare i för­bunds­med­lem­mens full­mäk­tige.

Leda­mö­ter och ersät­tare i ett kom­munal­för­bunds för­bunds­sty­relse och andra nämn­der samt revi­so­rer i ett kom­munal­för­bund väljs bland dem som har röst­rätt vid val till någon av för­bunds­med­lem­mar­nas full­mäk­tige. Lag (2006:369).

Bor­gar­råd i Stock­holms kom­mun

24 §   Stock­holms kom­mun får ha bor­gar­råd.

Bor­gar­råd väljs av full­mäk­tige vid första sam­man­trä­det efter det att val av full­mäk­tige har ägt rum i hela lan­det. Val får också ske när upp­drag som bor­gar­råd har upp­hört under man­dat­pe­ri­o­den.

Bor­gar­rå­den väljs för fyra år. I fall som avses i andra styc­ket andra meningen avser valet res­te­rande del av man­dat­pe­ri­o­den.

Om det begärs, skall varje bor­gar­råd väl­jas sär­skilt. Lag (1994:998).

25 §   Vad som i 7 § sägs om hur omval eller för­nyad sam­man­räk­ning som inne­bär änd­rad man­dat­för­del­ning mel­lan par­ti­erna i full­mäk­tige inver­kar på upp­dra­gen för för­tro­en­de­valda gäl­ler också bor­gar­rå­dens upp­drag.

26 §   I fråga om val­bar­het till bor­gar­råd och upp­dra­gets upp­hö­rande skall 5 och 8-10 a §§ tilläm­pas. Där­vid skall vad som sägs i 10 a § om samt­liga för­tro­en­de­valda i en nämnd gälla samt­liga bor­gar­råd. Lag (1994:690).

27 §   Full­mäk­tige får besluta att bor­gar­rå­den i sina upp­drag skall få eko­no­miska och andra för­må­ner som sva­rar mot de löne- och anställ­nings­vill­kor som gäl­ler för dem som är anställda hos kom­mu­nen. Lag (1994:690).

28 §   Bor­gar­rå­den skall när­vara vid full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den.

De får delta i över­lägg­ning­arna och fram­ställa för­slag men inte delta i beslu­ten. Lag (1994:690).

29 §   Full­mäk­tige får med­dela när­mare före­skrif­ter om bor­gar­rå­den. Lag (1994:690).

Poli­tiska sek­re­te­rare

30 §   Kom­mu­ner och lands­ting får anställa poli­tiska sek­re­te­rare att biträda de för­tro­en­de­valda i det poli­tiska arbe­tet. Lag (1994:690).

31 §   Poli­tiska sek­re­te­rare får inte anstäl­las för längre tid än till utgången av det år då val av full­mäk­tige för­rät­tas nästa gång i hela lan­det.

Lagen (1982:80) om anställ­nings­skydd skall inte tilläm­pas för dem. Lag (1994:690).

32 §   En poli­tisk sek­re­te­rare har rätt till den ledig­het från sin anställ­ning som behövs för tjänst­gö­ringen. Lag (1994:690).

Funk­tions­hind­rade

33 §   Kom­mu­ner och lands­ting skall verka för att för­tro­en­de­valda med funk­tions­hin­der kan delta i hand­lägg­ningen av ären­den på samma vill­kor som andra för­tro­en­de­valda. Lag (2002:249).


5 kap. Full­mäk­tige

Anta­let leda­mö­ter och ersät­tare

1 §   Full­mäk­tige bestäm­mer hur många leda­mö­ter som full­mäk­tige ska ha.

Anta­let ska bestäm­mas till ett udda tal och till minst

21 i kom­mu­ner med 8 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare eller där­un­der,
31 i kom­mu­ner med över 8 000 till och med 16 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare och i lands­ting med 140 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare eller där­un­der,
41 i kom­mu­ner med över 16 000 till och med 24 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare,
51 i kom­mu­ner med över 24 000 till och med 36 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare och i lands­ting med över 140 000 till och med 200 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare,
61 i kom­mu­ner med över 36 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare, och

71 i lands­ting med över 200 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare.

I Stock­holms kom­mun och i lands­ting med över 300 000 röst­be­rät­ti­gade invå­nare ska dock anta­let leda­mö­ter bestäm­mas till minst 101. Lag (2013:1053).

2 §   Vid tillämp­ningen av 1 § ska anta­let röst­be­rät­ti­gade beräk­nas på grund­val av upp­gif­terna i folk­bok­fö­rings­da­ta­ba­sen enligt lagen (2001:182) om behand­ling av per­son­upp­gif­ter i Skat­te­ver­kets folk­bok­fö­rings­verk­sam­het den 1 mars året före valå­ret. Lag (2008:1296).

3 §   Om full­mäk­tige beslu­tar att anta­let leda­mö­ter i full­mäk­tige ska änd­ras, ska beslu­tet tilläm­pas först när val av full­mäk­tige för­rät­tas nästa gång i hela lan­det.

Beslu­tet ska fat­tas före utgången av feb­ru­ari månad valå­ret.

Läns­sty­rel­sen ska genast under­rät­tas om beslu­tet.
Lag (2008:1296).

4 §   För leda­mö­ter i full­mäk­tige ska det fin­nas ersät­tare.

Full­mäk­tige bestäm­mer hur många ersät­tarna ska vara. Anta­let ska utgöra en viss andel, dock högst hälf­ten av det antal plat­ser som varje parti får i full­mäk­tige. Beslu­tet ska fat­tas före utgången av feb­ru­ari månad valå­ret. Läns­sty­rel­sen ska genast under­rät­tas om full­mäk­ti­ges beslut.

Före­skrif­ter om att utse ersät­tare finns i val­la­gen (2005:837).
Lag (2008:1296).

Ordi­na­rie val

5 §   Leda­mö­terna och ersät­tarna i full­mäk­tige ska väl­jas för fyra år räk­nat från och med den 15 okto­ber valå­ret.

Om Val­pröv­nings­nämn­den har beslu­tat om omval enligt 14 kap. 27 § val­la­gen (2005:837), ska dock man­dat­ti­den för­längas till dess omva­let har avslu­tats. Lag (2013:1053).

Extra val

5 a §   Full­mäk­tige får besluta om extra val till full­mäk­tige mel­lan ordi­na­rie val.

Extra val ska hål­las om minst två tred­je­de­lar av de när­va­rande leda­mö­terna rös­tar för det.

Ett beslut om extra val får dock inte fat­tas för­rän sex måna­der har för­flu­tit från det nyvalda full­mäk­ti­ges första sam­man­träde.
Lag (2010:1414).

Ord­fö­rande och vice ord­fö­rande

6 §   Full­mäk­tige väl­jer bland sina leda­mö­ter en ord­fö­rande och en eller flera vice ord­fö­rande, som till­sam­mans utgör full­mäk­ti­ges pre­si­dium.

Full­mäk­tige bestäm­mer tiden för upp­dra­gen. Lag (2013:1053).

Tid­punkt för sam­man­trä­dena

7 §   Full­mäk­tige bestäm­mer när ordi­na­rie sam­man­trä­den skall hål­las.

Sam­man­träde skall hål­las också om sty­rel­sen eller minst en tred­je­del av full­mäk­ti­ges leda­mö­ter begär det eller om ord­fö­ran­den anser att det behövs.

Hur sam­man­trä­dena kun­görs

8 §   Ord­fö­ran­den utfär­dar en kun­gö­relse om varje sam­man­träde med full­mäk­tige.

Kun­gö­rel­sen skall inne­hålla upp­gift om tid och plats för sam­man­trä­det och om de ären­den som skall behand­las.

9 §   Kun­gö­rel­sen skall anslås på kom­mu­nens eller lands­ting­ets anslags­tavla minst en vecka före sam­man­trä­des­da­gen.

Kun­gö­rel­sen skall inom samma tid på ett lämp­ligt sätt också läm­nas till varje leda­mot och ersät­tare. Lag (1994:690).

10 §   Upp­gift om tid och plats för ett sam­man­träde skall minst en vecka före sam­man­trä­des­da­gen infö­ras i den eller de orts­tid­ningar som full­mäk­tige beslu­tar.

Om minst en tred­je­del av de när­va­rande leda­mö­terna begär att upp­gif­ten skall infö­ras i en viss orts­tid­ning, skall upp­gif­ten infö­ras i den tid­ningen.

11 §   Om ett ärende är så bråds­kande att det inte hin­ner kun­gö­ras på det sätt som före­skrivs i 8-10 §§, skall kun­gö­rel­sen med upp­gift om ären­det anslås senast var­da­gen när­mast före sam­man­trä­des­da­gen.

Dess­utom skall kun­gö­rel­sen på ett lämp­ligt sätt läm­nas till varje leda­mot och ersät­tare så, att den kan antas nå dem inom samma tid. Lag (1994:690).

Ersät­tar­nas tjänst­gö­ring

12 §   Om en leda­mot är för­hind­rad att inställa sig till ett sam­man­träde eller att vidare delta i ett sam­man­träde, skall en ersät­tare tjänst­göra i leda­mo­tens ställe.

13 §   Ersät­tarna skall tjänst­göra enligt den mel­lan dem bestämda ord­ningen.

En ersät­tare som har bör­jat tjänst­göra har dock all­tid före­träde obe­ro­ende av tur­ord­ningen.

En ersät­tare som avbry­ter tjänst­gö­ringen på grund av jäv i ett ärende får åter tjänst­göra, sedan ären­det har hand­lagts.

14 §   En leda­mot som instäl­ler sig under ett pågående sam­man­träde eller till ett fort­satt sam­man­träde har rätt att tjänst­göra även om en ersät­tare har trätt in i leda­mo­tens ställe.

15 §   En leda­mot som har avbru­tit tjänst­gö­ringen vid ett sam­man­träde på grund av något annat hin­der än jäv får där­ef­ter under samma dag inte tjänst­göra vid sam­man­trä­det.

16 §   I kom­mun­full­mäk­tige har ersät­tare från samma val­krets som leda­mo­ten före­träde till tjänst­gö­ring.

Om samt­liga ersät­tare för en leda­mot i kom­mun­full­mäk­tige är för­hind­rade att inställa sig eller att vidare delta i ett sam­man­träde, skall i leda­mo­tens ställe den ersät­tare inträda som enligt den bestämda ord­ningen står i tur att tjänst­göra för den leda­mot som har fått den första plat­sen för par­tiet i val­kret­sen. Om en sådan ersät­tare inte kan tjänst­göra, skall den ersät­tare inträda som står i tur att tjänst­göra för den leda­mot som har fått den andra plat­sen för par­tiet i val­kret­sen och så vidare efter samma grund.

Om par­ti­ets samt­liga ersät­tare i val­kret­sen är för­hind­rade att inställa sig eller att vidare delta i ett sam­man­träde, skall den ersät­tare inträda som har utsetts för par­tiet i någon annan val­krets efter den grund som nyss har sagts. Där­vid har den ersät­tare före­träde som har utsetts i den val­krets där par­ti­ets rös­te­tal är högst. Lag (1997:166).

17 §   Full­mäk­tige skall med­dela ytter­li­gare före­skrif­ter om ersät­tar­nas tjänst­gö­ring.

Beslut­för­het

18 §   Full­mäk­tige får hand­lägga ett ärende bara om mer än hälf­ten av leda­mö­terna är när­va­rande.

Full­mäk­tige får dock bestämma att inter­pel­la­tio­ner och frå­gor får besva­ras även om färre leda­mö­ter är när­va­rande.

19 §   Om en leda­mot enligt 20 eller 20 a § är jävig i ett ärende, får full­mäk­tige hand­lägga ären­det, även om anta­let del­ta­gande på grund av jävet inte upp­går till det antal som före­skrivs i 18 §. Lag (1999:621).

Jäv

20 §   En leda­mot får inte delta i hand­lägg­ningen av ett ärende som per­son­li­gen rör leda­mo­ten själv, leda­mo­tens make, sambo, för­äld­rar, barn eller sys­kon eller någon annan när­stå­ende.

Före­skrif­ter om jäv i sam­band med revi­sion finns i 9 kap. 4 §.

Före­skrif­terna i 6 kap. 24 § andra-​fjärde styc­kena om ver­kan av jäv skall tilläm­pas också på full­mäk­tige. Där­vid skall vad som sägs om nämnd i stäl­let gälla full­mäk­tige. Lag (1994:690).

20 a §   Den som är redo­vis­nings­skyl­dig till kom­mu­nen eller lands­tinget får inte delta i
   1. val av revi­sor för gransk­ning av verk­sam­het som omfat­tas av redo­vis­nings­skyl­dig­he­ten, eller
   2. hand­lägg­ningen av ären­den om ansvars­fri­het för verk­sam­he­ten.

Det­samma gäl­ler också make, sambo, för­äld­rar, barn eller sys­kon eller annan när­stå­ende till den redo­vis­nings­skyl­dige.
Lag (2006:369).

20 b §   Trots 20 a § får enskilda för­tro­en­de­valda mot vilka anmärk­ning kan rik­tas enligt 9 kap. 17 § andra styc­ket delta i full­mäk­ti­ges över­lägg­ningar, när revi­sions­be­rät­tel­sen över den verk­sam­het som de har ansva­ret för behand­las.

Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i en nämnd får också delta i full­mäk­ti­ges över­lägg­ning när verk­sam­het inom den egna nämn­den behand­las.

Vad som nu har sagts gäl­ler även om de för­tro­en­de­valda inte är leda­mö­ter i full­mäk­tige. Lag (1999:621).

Rätt och skyl­dig­het för utom­stå­ende att med­verka

21 §   Full­mäk­tige får bestämma att också andra än leda­mö­ter skall ha rätt att delta i över­lägg­ning­arna men inte i beslu­ten.

22 §   Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i en nämnd, revi­so­rerna samt de anställda i kom­mu­nen eller lands­tinget är skyl­diga att lämna upp­lys­ningar vid full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den, om full­mäk­tige begär det och om det inte finns något hin­der mot det på grund av sek­re­tess enligt lag.

Full­mäk­tige i en kom­mun eller ett lands­ting som bil­dat en gemen­sam nämnd har rätt att begära upp­lys­ningar från nämn­den.
Ord­fö­ran­den och vice ord­fö­ran­den i nämn­den samt de anställda i de sam­ver­kande kom­mu­nerna och lands­tingen är skyl­diga att lämna upp­lys­ningar vid full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den, om det inte finns något hin­der mot det på grund av sek­re­tess enligt lag. Lag (1997:550).

23 §   Ären­den i full­mäk­tige får väc­kas av
   1. en nämnd,
   2. en leda­mot genom motion,
   3. revi­so­rerna, om ären­det gäl­ler för­valt­ning som har sam­band med revi­sions­upp­dra­get eller om ären­det gäl­ler gransk­ningen,
   4. en full­mäk­ti­ge­be­red­ning, om full­mäk­tige har före­skri­vit det,
   5. den som är folk­bok­förd i kom­mu­nen eller i en kom­mun inom lands­tinget, om full­mäk­tige har beslu­tat det (med­bor­gar­för­slag), eller
   6. sty­rel­sen i en sådan juri­disk per­son som avses i 3 kap. 16 a-18 b §§, om full­mäk­tige har beslu­tat det för sär­skilda fall.

Ärende om att hålla folk­om­röst­ning i en viss fråga får i full­mäk­tige också väc­kas av minst tio pro­cent av de röst­be­rät­ti­gade kommun-​ eller lands­tings­med­lem­marna enligt lagen (1994:692) om kom­mu­nala folk­om­röst­ningar (folk­i­ni­ti­a­tiv). Ini­ti­a­ti­vet ska vara skrift­ligt, ange den aktu­ella frå­gan samt inne­hålla ini­ti­a­tiv­ta­gar­nas egen­hän­diga namn­teck­ningar, upp­gif­ter om när namn­teck­ning­arna gjorts, namn­för­tyd­li­gan­den, per­son­num­mer och upp­gift om deras adres­ser.

Vid beräk­ningen av anta­let ini­ti­a­tiv­ta­gare ska endast de räk­nas med som har skri­vit under ini­ti­a­ti­vet under den sex­må­na­ders­pe­riod som före­gått inläm­nan­det. Lag (2014:573).

24 §   Full­mäk­tige får före­skriva att en lokal nämnd eller en nämnd som är under­ställd en annan nämnd inte får väcka ären­den i full­mäk­tige.

25 §   Full­mäk­tige skall besluta i ären­den som har väckts enligt 23 §.

Full­mäk­tige får dock över­låta till sty­rel­sen eller en annan nämnd att besluta i ett ärende som har väckts genom med­bor­gar­för­slag, utom i de fall som anges i 3 kap. 9 §.
Lag (2007:68).

Pröv­ning av frå­gan om anmärk­ning och om ansvars­fri­het

25 a §   Full­mäk­tige skall vid ett sam­man­träde före utgången av juni månad året efter det år som revi­sio­nen avser besluta om ansvars­fri­het skall bevil­jas eller väg­ras. Beslu­tet skall moti­ve­ras om det inte är uppen­bart obe­höv­ligt.

Om revi­so­rerna enligt 9 kap. 17 § rik­tat anmärk­ning mot en nämnd eller en full­mäk­ti­ge­be­red­ning eller mot enskilda för­tro­en­de­valda i sådana organ, skall full­mäk­tige besluta om anmärk­ningen även skall fram­stäl­las från full­mäk­ti­ges sida.
Beslu­tet skall moti­ve­ras.

Full­mäk­tige får rikta anmärk­ning även om revi­so­rerna inte gjort det. Beslu­tet skall moti­ve­ras.

Fråga om ansvars­fri­het och om anmärk­ning för en gemen­sam nämnd skall prö­vas av full­mäk­tige i var och en av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen. Lag (2006:369).

25 b §   Om ansvars­fri­het väg­ras, får full­mäk­tige besluta att ska­de­stånds­ta­lan skall väc­kas.

Talan som inte grun­das på brott skall väc­kas inom ett år från det att beslu­tet om väg­rad ansvars­fri­het fat­ta­des. Annars är rät­ten till sådan talan för­lo­rad. Lag (1999:621).

Hur ären­dena bereds

26 §   Innan ett ärende avgörs av full­mäk­tige, skall det ha beretts antingen av en nämnd vars verk­sam­hets­om­råde ären­det berör eller av en full­mäk­ti­ge­be­red­ning.

27 §   Om ett ärende har beretts bara av en full­mäk­ti­ge­be­red­ning, skall en nämnd vars verk­sam­hets­om­råde ären­det berör all­tid ges till­fälle att yttra sig.

28 §   Sty­rel­sen skall all­tid ges till­fälle att yttra sig i ett ärende som har beretts av en annan nämnd eller av en full­mäk­ti­ge­be­red­ning.

Sty­rel­sen skall lägga fram för­slag till beslut i ett ärende, om inte någon annan nämnd eller en full­mäk­ti­ge­be­red­ning har gjort det.

29 §   Full­mäk­tige får för­rätta val utan före­gå­ende bered­ning.

Ett ärende som avser avsä­gelse från ett upp­drag som för­tro­en­de­vald behö­ver inte hel­ler bere­das.

30 §   De år då val av full­mäk­tige har för­rät­tats i hela lan­det får nyvalda full­mäk­tige besluta om att ändra man­dat­ti­den för en nämnd eller att ändra anta­let leda­mö­ter eller ersät­tare i en nämnd utan före­gå­ende bered­ning.

30 a §   Full­mäk­tige får besluta om extra val till full­mäk­tige utan före­gå­ende bered­ning. Lag (2010:1414).

31 §   Full­mäk­tige får behandla revi­sions­be­rät­tel­sen utan före­gå­ende bered­ning. Full­mäk­tige skall dock inhämta för­kla­ring över
   1. anmärk­ning som fram­ställts i revi­sions­be­rät­tel­sen, och
   2. revi­so­rer­nas utta­lande att ansvars­fri­het inte till­styrks.

Revi­so­rerna skall all­tid ges till­fälle att yttra sig vid full­mäk­ti­ges behand­ling av revi­sions­be­rät­tel­sen.

Om en för­tro­en­de­vald har väg­rats ansvars­fri­het, får full­mäk­tige också utan ytter­li­gare bered­ning besluta att den för­tro­en­de­val­des upp­drag skall åter­kal­las enligt 4 kap. 10 §.
Lag (2006:369).

32 §   Ett bråds­kande ärende får avgö­ras trots att ären­det inte har beretts, om samt­liga när­va­rande leda­mö­ter är ense om beslu­tet.

32 a §   Full­mäk­ti­ges beslut enligt 25 § andra styc­ket får fat­tas utan före­gå­ende bered­ning. Lag (2007:68).

33 §   En motion eller ett med­bor­gar­för­slag bör bere­das så, att full­mäk­tige kan fatta beslut inom ett år från det att motio­nen eller med­bor­gar­för­sla­get väck­tes.

Om bered­ningen inte kan avslu­tas inom denna tid, skall detta och vad som har kom­mit fram vid bered­ningen anmä­las till full­mäk­tige inom samma tid. Full­mäk­tige får då avskriva motio­nen eller med­bor­gar­för­sla­get från vidare hand­lägg­ning. Lag (2002:249).

34 §   Full­mäk­tige får besluta att det som ett led i bered­ningen av ett ärende som full­mäk­tige skall hand­lägga skall inhäm­tas syn­punk­ter från med­lem­mar i kom­mu­nen eller lands­tinget.

Detta kan ske genom folk­om­röst­ning, opi­ni­ons­un­der­sök­ning eller något lik­nande för­fa­rande. Vid opi­ni­ons­un­der­sök­ning eller lik­nande för­fa­rande får val­nämn­den i kom­mu­nen anli­tas, om nämn­dens verk­sam­het i övrigt inte hind­ras av det.

Skall syn­punk­ter inhäm­tas genom en omröst­ning får full­mäk­tige besluta att det, med tillämp­ning av 5 kap. val­la­gen (2005:837), skall fram­stäl­las röst­längd och röst­kort för omröst­ningen.

När­mare före­skrif­ter om för­fa­ran­det vid folk­om­röst­ning finns i lagen (1994:692) om kom­mu­nala folk­om­röst­ningar.

Kom­munal­för­bund får inte anordna folk­om­röst­ning eller anlita val­nämn­den i kom­mun som är för­bunds­med­lem. Lag (2005:842).

34 a §   Har ett folk­i­ni­ti­a­tiv väckts enligt 23 § andra styc­ket ska full­mäk­tige besluta att folk­om­röst­ning ska hål­las, om
   1. den fråga som ini­ti­a­ti­vet avser är sådan att full­mäk­tige kan besluta om den, och
   2. inte minst två tred­je­de­lar av de när­va­rande leda­mö­terna rös­tar mot för­sla­get.

Vid sådan folk­om­röst­ning ska bestäm­mel­serna i 34 § tredje och fjärde styc­kena tilläm­pas. Lag (2010:1414).

35 §   Kom­mu­nen har rätt att få ersätt­ning för de kost­na­der som för­an­leds av att ett lands­ting anli­tar val­nämn­den.

Bord­lägg­ning och åter­re­miss

36 §   Ett ärende ska bord­läg­gas eller åter­re­mit­te­ras, om det begärs av minst en tred­je­del av de när­va­rande leda­mö­terna.
Enkel majo­ri­tet krävs dock om ären­det tidi­gare bord­lagts eller åter­re­mit­te­rats på begä­ran av en mino­ri­tet.

För bord­lägg­ning eller åter­re­miss i fråga om val krävs enkel majo­ri­tet. Ett ärende om extra val ska dock all­tid bord­läg­gas första gången det tas upp till behand­ling.

Moti­ve­ringen till ett beslut om åter­re­miss ska bestäm­mas av de leda­mö­ter som begärt åter­re­mit­te­ring.

Vid flera moti­ve­ringar får ord­fö­ran­den pröva vil­ken moti­ve­ring som biträds av minst en tred­je­del av de när­va­rande leda­mö­terna. Lag (2010:1414).

37 §   Ett bord­lagt ärende skall behand­las på full­mäk­ti­ges nästa sam­man­träde, om full­mäk­tige inte beslu­tar något annat.

Offent­lig­het och ord­ning vid sam­man­trä­dena

38 §   Full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den är offent­liga.

Full­mäk­tige får dock besluta att över­lägg­ningen i ett visst ärende skall hål­las inom stängda dör­rar. Ersät­tarna får när­vara vid en sådan över­lägg­ning, även när de inte tjänst­gör.

38 a §   Leda­mö­ter får delta i full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den på distans, om full­mäk­tige har beslu­tat det och det sker genom ljud- och bil­dö­ver­fö­ring i real­tid och på ett sådant sätt att samt­liga del­ta­gare kan se och höra varandra och delta på lika vill­kor.

En leda­mot som del­tar på distans ska anses vara när­va­rande vid full­mäk­ti­ges sam­man­träde. Lag (2013:1053).

39 §   Ord­fö­ran­den leder full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den och ansva­rar för ord­ningen vid sam­man­trä­dena.

Ord­fö­ran­den får visa ut den som upp­trä­der stö­rande och inte efter till­sä­gelse rät­tar sig.

Hur ären­dena avgörs

40 §   Ord­fö­ran­den skall se till att bara sådana ären­den avgörs som har kun­gjorts enligt före­skrif­terna i 8-11 §§.
Ett bråds­kande ärende får dock avgö­ras utan hin­der av nämnda före­skrif­ter, om samt­liga när­va­rande leda­mö­ter beslu­tar det.

Att bråds­kande ären­den i vissa fall får avgö­ras utan bered­ning fram­går av 32 §.

41 §   När över­lägg­ningen har avslu­tats, läg­ger ord­fö­ran­den fram för­slag till beslut.

För­sla­gen skall utfor­mas så, att de kan besva­ras med ja eller nej.

Ord­fö­ran­den redo­vi­sar där­ef­ter sin upp­fatt­ning om vad som har beslu­tats och befäs­ter beslu­tet med klubb­slag, om inte omröst­ning begärs.

42 §   Om omröst­ning begärs, skall den ske öppet utom i ären­den som avser val eller anställ­ning av per­so­nal.

43 §   Om inte något annat är före­skri­vet, bestäms utgången genom enkel majo­ri­tet.

44 §   Vid lika rös­te­tal har ord­fö­ran­den utslags­röst.

I ären­den som avser val eller anställ­ning av per­so­nal fat­tas beslu­tet dock genom lott­ning.

45 §   Ord­fö­ran­den skall vägra att lägga fram ett för­slag till beslut, om ord­fö­ran­den anser att för­sla­get inne­bär att ett nytt ärende väcks.

Ord­fö­ran­den får vägra att lägga fram ett för­slag till beslut, om ord­fö­ran­den anser att för­sla­get skulle leda till ett beslut som stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning. Full­mäk­tige får dock besluta att för­sla­get ändå skall läg­gas fram.

Pro­por­tio­nella val

46 §   Under de för­ut­sätt­ningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om pro­por­tio­nellt val­sätt ska föl­jande val vara pro­por­tio­nella:
   1. val av leda­mö­ter och ersät­tare i nämn­der och bered­ningar,
   2. val av revi­so­rer som avses i 9 kap. 1 och 2 §§,
   3. val av leda­mö­ter och sup­ple­an­ter i sty­rel­sen för aktie­bo­lag, eko­no­miska för­e­ningar eller stif­tel­ser eller revi­so­rer och revi­sors­supple­an­ter samt lek­man­na­re­vi­so­rer som ska granska en sådan sty­rel­ses för­valt­ning och
   4. val av leda­mö­ter och ersät­tare i den beslu­tande för­sam­lingen samt revi­so­rer i kom­munal­för­bund.

Om inte något annat föl­jer av för­bunds­ord­ningen, ska det som sägs i första styc­ket tilläm­pas, när den beslu­tande för­sam­lingen i ett kom­munal­för­bund väl­jer leda­mö­ter och ersät­tare i för­bunds­sty­rel­sen, andra nämn­der, de beslu­tande orga­nens bered­ningar samt revi­so­rer.

Första styc­ket 1 ska inte gälla vid val till en nämnd som avses i 3 kap. 4 § första styc­ket 2, om två tred­je­de­lar av de när­va­rande leda­mö­terna i full­mäk­tige vid inrät­tan­det av nämn­den har rös­tat för att leda­mö­ter i nämn­den ska väl­jas på någon annan grund än par­ti­po­li­tisk. Lag (2013:1053).

47 §   Har upp­hävts genom lag (1992:355).

48 §   Om full­mäk­ti­ges val av leda­mö­ter och ersät­tare i vissa stat­liga sty­rel­ser och andra organ finns det sär­skilda före­skrif­ter.

Inter­pel­la­tio­ner och frå­gor

49 §   Inter­pel­la­tio­ner skall avse ämnen som hör till full­mäk­ti­ges, en nämnds eller en full­mäk­ti­ge­be­red­nings hand­lägg­ning. De får dock inte avse ären­den som rör myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild.

50 §   Inter­pel­la­tio­nerna skall ha ett bestämt inne­håll och vara för­sedda med moti­ve­ring. De bör stäl­las endast i ange­lä­gen­he­ter av större intresse för kom­mu­nen eller lands­tinget.

51 §   Full­mäk­tige beslu­tar utan före­gå­ende över­lägg­ning om en inter­pel­la­tion får stäl­las.

52 §   Inter­pel­la­tio­ner får stäl­las av leda­mö­terna och rik­tas till ord­fö­ran­den i en nämnd eller en full­mäk­ti­ge­be­red­ning samt till de för­tro­en­de­valda i övrigt som full­mäk­tige bestäm­mer.

Om bor­gar­råd finns i Stock­holms kom­mun, får full­mäk­tige besluta att inter­pel­la­tio­ner får stäl­las bara till bor­gar­rå­den eller vissa av dem.

Leda­mö­ter i full­mäk­tige i kom­mu­ner eller lands­ting som bil­dat en gemen­sam nämnd får ställa inter­pel­la­tio­ner om nämn­dens hand­lägg­ning. Inter­pel­la­tio­ner skall rik­tas till nämn­dens ord­fö­rande. Lag (1997:550).

53 §   Full­mäk­tige får besluta att ord­fö­ran­den i en nämnd får över­låta besva­ran­det av en inter­pel­la­tion till en av full­mäk­tige utsedd leda­mot i sty­rel­sen för en sådan juri­disk per­son som avses i 3 kap. 16 a-18 b §§ eller till ord­fö­ran­den i sty­rel­sen eller annan nämnd i ett kom­munal­för­bund som kom­mu­nen eller lands­tinget är med­lem i. Lag (2014:573).

54 §   För att inhämta upp­lys­ningar får leda­mö­terna ställa frå­gor.

Vad som sägs i 49 och 51-53 §§ skall då tilläm­pas.

55 §   En fråga skall ha ett bestämt inne­håll.

Den får vara för­sedd med en kort inle­dande för­kla­ring.

56 §   När en fråga besva­ras, får bara den som stäl­ler frå­gan och den som sva­rar delta i över­lägg­ningen.

Pro­to­kol­let

57 §   Vid sam­man­trä­dena skall pro­to­koll föras på ord­fö­ran­dens ansvar.

58 §   Pro­to­kol­let skall redo­visa vilka leda­mö­ter och ersät­tare som har tjänst­gjort och vilka ären­den som full­mäk­tige har hand­lagt.

59 §   Pro­to­kol­let skall för varje ärende redo­visa
   1. vilka för­slag och yrkan­den som har lagts fram och inte tagits till­baka,
   2. i vil­ken ord­ning ord­fö­ran­den har lagt fram för­slag till beslut,
   3. genom­förda omröst­ningar och hur de har utfal­lit,
   4. vilka beslut som har fat­tats,
   5. vilka leda­mö­ter som har del­ta­git i beslu­ten och hur de har rös­tat vid öppna omröst­ningar, samt
   6. vilka reser­va­tio­ner som har anmälts mot beslu­ten.

60 §   I pro­to­kol­let skall anges vilka inter­pel­la­tio­ner och frå­gor som har ställts och vilka inter­pel­la­tio­ner och frå­gor som har besva­rats.

61 §   Ett pro­to­koll skall juste­ras senast fjor­ton dagar efter sam­man­trä­det på det sätt som full­mäk­tige har bestämt.

62 §   Senast andra dagen efter det att pro­to­kol­let har juste­rats skall juste­ringen till­kän­na­ges på anslags­tav­lan. Av till­kän­na­gi­van­det skall framgå var pro­to­kol­let finns till­gäng­ligt samt vil­ken dag det har ansla­gits.
Till­kän­na­gi­van­det får inte tas bort från anslags­tav­lan före utgången av den tid som gäl­ler för över­kla­gande enligt 10 kap. 6 § första styc­ket.

Bevis om anslags­da­gen skall teck­nas på pro­to­kol­let eller utfär­das sär­skilt.

I lands­tingen skall till­kän­na­gi­van­det även infö­ras i de tid­ningar som avses i 10 §.

Arbets­ord­ningen

63 §   Full­mäk­tige skall i en arbets­ord­ning med­dela de ytter­li­gare före­skrif­ter som behövs för full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den och hand­lägg­ningen av ären­dena.

64 §   Arbets­ord­ningen ska all­tid inne­hålla före­skrif­ter om
   1. anta­let leda­mö­ter i full­mäk­tige,
   2. när sam­man­trä­den ska hål­las,
   3. anmä­lan av hin­der att delta i sam­man­trä­den,
   4. inkal­lande av ersät­tare och deras tjänst­gö­ring,
   5. vem som ska föra ordet, tills ord­fö­rande utsetts,
   6. rät­ten att delta i full­mäk­ti­ges över­lägg­ningar,
   7. för­fa­ran­det vid omröst­ningar,
   8. hand­lägg­ningen av motio­ner, inter­pel­la­tio­ner och frå­gor,
   9. for­merna för juste­ringen av pro­to­kol­let, samt
   10. full­mäk­ti­ge­pre­si­di­ets arbets­upp­gif­ter.

Om full­mäk­tige med stöd av 23 § 5 har beslu­tat att med­bor­gar­för­slag får väc­kas, ska arbets­ord­ningen inne­hålla före­skrif­ter om hur sådana för­slag ska hand­läg­gas.

Om full­mäk­tige har beslu­tat att leda­mö­ter får delta i full­mäk­ti­ges sam­man­trä­den på distans, ska arbets­ord­ningen inne­hålla före­skrif­ter om i vil­ken utsträck­ning sådant del­ta­gande får ske. Lag (2013:1053).


6 kap. Sty­rel­sen och övriga nämn­der

Sty­rel­sens upp­gif­ter

1 §   Sty­rel­sen ska leda och sam­ordna för­valt­ningen av kom­mu­nens eller lands­ting­ets ange­lä­gen­he­ter och ha upp­sikt över övriga nämn­ders och even­tu­ella gemen­samma nämn­ders verk­sam­het.

Sty­rel­sen ska också ha upp­sikt över kom­mu­nal verk­sam­het som bedrivs i sådana juri­diska per­so­ner som avses i 3 kap. 16 a-18 b §§ och sådana kom­munal­för­bund som kom­mu­nen eller lands­tinget är med­lem i. Lag (2014:573).

1 a §   Sty­rel­sen ska i årliga beslut för varje sådant aktie­bo­lag som avses i 3 kap. 16 a § pröva om den verk­sam­het som bola­get har bedri­vit under före­gå­ende kalen­derår har varit för­en­lig med det fast­ställda kom­mu­nala ända­må­let och utförts inom ramen för de kom­mu­nala befo­gen­he­terna. Om sty­rel­sen fin­ner att så inte är fal­let, ska den lämna för­slag till full­mäk­tige om nöd­vän­diga åtgär­der. Lag (2014:573).

1 b §   Sty­rel­sen ska vidta nöd­vän­diga åtgär­der för att säker­ställa att de krav som anges i 3 kap. 17, 18 och 18 a §§ är upp­fyllda i fråga om sådana aktie­bo­lag som avses i dessa bestäm­mel­ser. Lag (2014:573).

2 §   Sty­rel­sen skall upp­märk­samt följa de frå­gor som kan inverka på kom­mu­nens eller lands­ting­ets utveck­ling och eko­no­miska ställ­ning.

Sty­rel­sen skall också hos full­mäk­tige, övriga nämn­der och andra myn­dig­he­ter göra de fram­ställ­ningar som behövs.

3 §   Sty­rel­sen får från övriga nämn­der, bered­ningar och anställda i kom­mu­nen eller lands­tinget begära in de ytt­ran­den och upp­lys­ningar som behövs för att sty­rel­sen skall kunna full­göra sina upp­gif­ter.

4 §   Det ålig­ger sty­rel­sen sär­skilt att
   1. bereda eller yttra sig i ären­den som skall hand­läg­gas av full­mäk­tige med de begräns­ningar som fram­går av 5 kap. 29-32 §§,
   2. ha hand om den eko­no­miska för­valt­ningen,
   3. verk­ställa full­mäk­ti­ges beslut, och
   4. i övrigt full­göra de upp­drag som full­mäk­tige har läm­nat över till sty­rel­sen.

5 §   Full­mäk­tige får besluta att en annan nämnd än sty­rel­sen helt eller del­vis skall sköta om för­valt­ningen och verk­stäl­lig­he­ten i fråga om egen­dom samt verk­ställa full­mäk­ti­ges beslut. Full­mäk­tige får också besluta att en annan nämnd helt eller del­vis skall ha hand om sin medels­för­valt­ning.

6 §   Sty­rel­sen får själv eller genom ombud föra kom­mu­nens eller lands­ting­ets talan i alla mål och ären­den, om inte någon annan skall göra det på grund av lag eller annan för­fatt­ning eller beslut av full­mäk­tige.

Detta gäl­ler också mål där någon har begärt lag­lig­hets­pröv­ning av full­mäk­ti­ges beslut, om inte full­mäk­tige beslu­tar att själv föra talan i målet.

Nämn­der­nas ansvar för verk­sam­he­ten

7 §   Nämn­derna skall var och en inom sitt område se till att verk­sam­he­ten bedrivs i enlig­het med de mål och rikt­lin­jer som full­mäk­tige har bestämt samt de före­skrif­ter som gäl­ler för verk­sam­he­ten.

De skall också se till att den interna kon­trol­len är till­räck­lig samt att verk­sam­he­ten bedrivs på ett i övrigt till­freds­stäl­lande sätt.

Det­samma gäl­ler när vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het med stöd av 3 kap. 16 § har läm­nats över till någon annan. Lag (1999:621).

8 §   Nämn­derna skall verka för att sam­råd sker med dem som utnytt­jar deras tjäns­ter.

Infor­ma­tion till enskilda

8 a §   När enskilda kan välja mel­lan olika utfö­rare av nämn­dens tjäns­ter, ska nämn­den lämna infor­ma­tion om samt­liga utfö­rare om inte annat är sär­skilt före­skri­vet.

Sådan infor­ma­tion ska vara sak­lig, rele­vant, jäm­för­bar, lätt­för­stå­e­lig och lät­till­gäng­lig. Lag (2014:573).

Anta­let leda­mö­ter och ersät­tare

9 §   Leda­mö­ter och ersät­tare i en nämnd väljs av full­mäk­tige till det antal som full­mäk­tige bestäm­mer. I sty­rel­sen får anta­let leda­mö­ter inte vara mindre än fem och anta­let ersät­tare bör vara lika stort som anta­let leda­mö­ter.

Om ersät­tarna inte väljs pro­por­tio­nellt, skall full­mäk­tige bestämma i vil­ken ord­ning som de skall tjänst­göra.

Leda­mö­ter och ersät­tare i en gemen­sam nämnd väljs av full­mäk­tige i de sam­ver­kande kom­mu­nerna och lands­tingen. Var och en av de sam­ver­kande kom­mu­nerna och lands­tingen skall vara repre­sen­te­rade i den gemen­samma nämn­den med minst en leda­mot och en ersät­tare. Anta­let ersät­tare skall vara lika många som anta­let leda­mö­ter. Lag (1997:550).

10 §   Full­mäk­tige skall besluta om ersät­tar­nas tjänst­gö­ring i nämn­derna.

11 §   Även de ersät­tare som inte tjänst­gör får när­vara vid nämn­der­nas sam­man­trä­den och skall under­rät­tas om tid och plats för sam­man­trä­dena.

Full­mäk­tige skall besluta i vil­ken utsträck­ning ersät­tarna skall ha rätt att delta i över­lägg­ning­arna och få sin mening anteck­nad i pro­to­kol­let.

Man­dat­ti­der

12 §   Leda­mö­terna och ersät­tarna i sty­rel­sen väljs för fyra år, räk­nat från och med den 1 janu­ari året efter det år då val av full­mäk­tige har ägt rum i hela lan­det.

Full­mäk­tige får dock bestämma att sty­rel­sens man­dat­tid skall räk­nas från och med det sam­man­träde då valet för­rät­tas intill det sam­man­träde då val av sty­relse för­rät­tas nästa gång. I ett sådant fall skall nyvalda full­mäk­tige välja sty­rel­sen vid full­mäk­ti­ges första sam­man­träde. Lag (1994:998).

13 §   Full­mäk­tige bestäm­mer man­dat­ti­derna för andra nämn­der än sty­rel­sen.

14 §   Om leda­mot avgår under man­dat­ti­den, skall fyll­nads­val för­rät­tas.

Om leda­mo­ten har utsetts vid ett pro­por­tio­nellt val, inträ­der i stäl­let en ersät­tare i enlig­het med den ord­ning som har bestämts för ersät­tar­nas tjänst­gö­ring.

Om full­mäk­tige har åter­kal­lat upp­dra­gen för de för­tro­en­de­valda enligt 4 kap. 10 a § 1, skall val av nya leda­mö­ter och ersät­tare för­rät­tas. Lag (1994:690).

Ord­fö­rande och vice ord­fö­rande

15 §   Full­mäk­tige ska bland nämn­dens leda­mö­ter välja en ord­fö­rande och en eller två vice ord­fö­rande. Dessa utgör till­sam­mans nämn­dens pre­si­dium. Full­mäk­tige bestäm­mer tiden för upp­dra­gen.

Om den poli­tiska majo­ri­te­ten i full­mäk­tige har för­änd­rats på ett sådant sätt att det parti som nämn­dens ord­fö­rande före­trä­der inte längre ingår i den poli­tiska majo­ri­te­ten, får full­mäk­tige välja ett nytt pre­si­dium. Lag (2013:1053).

16 §   Full­mäk­tige skall med­dela före­skrif­ter om vem som skall full­göra ord­fö­ran­dens upp­gif­ter när var­ken ord­fö­ran­den eller en vice ord­fö­rande kan tjänst­göra.

17 §   Har upp­hävts genom lag (1994:690).

Tid­punkt för sam­man­trä­dena

18 §   Nämn­derna bestäm­mer tid och plats för sina sam­man­trä­den.

Sam­man­trä­den skall hål­las också om minst en tred­je­del av nämn­dens leda­mö­ter begär det eller ord­fö­ran­den anser att det behövs.

När­va­ro­rätt för utom­stå­ende

19 §   En nämnd får kalla en leda­mot eller en ersät­tare i full­mäk­tige, en annan nämnd eller bered­ning, en revi­sor, en anställd hos kom­mu­nen eller lands­tinget eller en sär­skild sak­kun­nig att när­vara vid ett sam­man­träde med nämn­den för att lämna upp­lys­ningar.

Den som har kal­lats till ett sam­man­träde får, om nämn­den beslu­tar det, delta i över­lägg­ning­arna men inte i beslu­ten.
Lag (2006:369).

19 a §   En nämnds sam­man­trä­den ska hål­las inom stängda dör­rar.
Nämn­den får dock besluta att dess sam­man­trä­den ska vara offent­liga, om full­mäk­tige har med­gett det.

Om full­mäk­tige har med­gett det, får nämn­den besluta att den eller de som har väckt ett ärende genom med­bor­gar­för­slag får när­vara när nämn­den behand­lar ären­det och delta i över­lägg­ning­arna men inte i beslu­ten.

En nämnds sam­man­trä­den ska dock all­tid hål­las inom stängda dör­rar i ären­den
   1. som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning, eller
   2. i vilka det före­kom­mer upp­gif­ter som hos nämn­den omfat­tas av sek­re­tess enligt offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400). Lag (2009:447).

Utskott och nämnd­be­red­ningar

20 §   Full­mäk­tige får bestämma att en nämnd skall ha ett eller flera utskott.

Om full­mäk­tige inte har bestämt något om utskott, får nämn­den själv bestämma att utskott skall fin­nas.

21 §   Av 33 § fram­går att en nämnds beslu­tan­de­rätt får dele­ge­ras till ett utskott. Ett utskott kan också ha till upp­gift att bereda nämn­dens ären­den.

En nämnd får i övrigt till­sätta de nämnd­be­red­ningar som behövs.

22 §   En nämnd skall välja utskott bland leda­mö­terna och ersät­tarna i nämn­den. Där­vid skall före­skrif­terna i 2 § lagen (1992:339) om pro­por­tio­nellt val­sätt tilläm­pas. Lag (1992:355).

Beslut­för­het

23 §   En nämnd får hand­lägga ären­den bara när fler än hälf­ten av leda­mö­terna är när­va­rande.

Jäv

24 §   En för­tro­en­de­vald eller en anställd som är jävig i ett ärende hos en nämnd får inte delta eller när­vara vid hand­lägg­ningen av ären­det. Denne får dock vidta åtgär­der som inte någon annan kan vidta utan oläg­ligt upp­skov.

Den som kän­ner till en omstän­dig­het som kan antas utgöra jäv mot honom, skall själv­mant ge det till känna.

Har det upp­kom­mit en fråga om jäv mot någon och har någon annan inte trätt i hans ställe, skall nämn­den sna­rast besluta i jävs­frå­gan. Den som jävet gäl­ler får delta i pröv­ningen av jävs­frå­gan endast om nämn­den inte är beslut­för utan honom och någon annan inte kan till­kal­las utan oläg­ligt upp­skov.

Ett beslut i en jävs­fråga får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gande av det beslut vari­ge­nom nämn­den avgör ären­det. Lag (1994:690).

25 §   En för­tro­en­de­vald eller en anställd hos kom­mu­nen eller lands­tinget är jävig, om
   1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, för­äl­der, barn eller sys­kon eller någon annan när­stå­ende eller om ären­dets utgång kan vän­tas med­föra syn­ner­lig nytta eller skada för honom själv eller någon när­stå­ende,
   2. han eller någon när­stå­ende är ställ­fö­re­trä­dare för den som saken angår eller för någon som kan vänta syn­ner­lig nytta eller skada av ären­dets utgång,
   3. ären­det rör till­syn över sådan kom­mu­nal verk­sam­het som han själv är knu­ten till,
   4. han har fört talan som ombud eller mot ersätt­ning biträtt någon i saken, eller
   5. det i övrigt finns någon sär­skild omstän­dig­het som är ägnad att rubba för­tro­en­det till hans opar­tisk­het i ären­det. Lag (2003:519).

26 §   Från jäv bort­ses när frå­gan om opar­tisk­het uppen­bar­li­gen sak­nar bety­delse.

27 §   Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktie­bo­lag där kom­mu­nen eller lands­tinget äger minst hälf­ten av akti­erna eller en stif­telse där kom­mu­nen eller lands­tinget utser minst hälf­ten av sty­rel­se­le­da­mö­terna, skall jäv enligt 25 § 2 eller 5 inte anses före­ligga enbart på grund av att den som hand­läg­ger ären­det är ställ­fö­re­trä­dare för bola­get eller stif­tel­sen eller på något annat sätt är knu­ten dit. Vad som nu har sagts gäl­ler inte när en nämnd hand­läg­ger ären­den som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot enskilda.

Jäv enligt 25 § 5 skall inte hel­ler anses före­ligga enbart på grund av att den som hand­läg­ger ett ärende hos en nämnd tidi­gare har del­ta­git i hand­lägg­ningen av ären­det hos en annan nämnd. Lag (2003:519).

Hand­lägg­ning av ären­den som väckts genom med­bor­gar­för­slag

27 a §   Ett ärende som väckts genom med­bor­gar­för­slag skall om möj­ligt hand­läg­gas så att ären­det kan avgö­ras inom ett år från det att det väck­tes i full­mäk­tige.

En nämnd som hand­läg­ger sådana ären­den skall minst en gång om året infor­mera full­mäk­tige om de beslut som fat­tats i ären­dena.
Nämn­den skall även infor­mera om de ären­den som inte avgjorts inom den tid som anges i första styc­ket. Lag (2007:68).

Hur ären­dena avgörs

28 §   I fråga om för­fa­ran­det när en nämnd fat­tar beslut skall 5 kap. 41-44 §§ tilläm­pas.

29 §   För bord­lägg­ning av ett ärende i en nämnd krävs det enkel majo­ri­tet.

Pro­to­kol­let

30 §   Vid ett sam­man­träde skall pro­to­koll föras.

I fråga om pro­to­kol­lens förande, inne­håll, juste­ring och hur juste­ringen till­kän­na­ges skall 5 kap. 57-62 §§ tilläm­pas.
Till­kän­na­gi­van­det behö­ver dock inte infö­ras i någon tid­ning.

Juste­ringen av en gemen­sam nämnds pro­to­koll skall till­kän­na­ges på var och en av de sam­ver­kande kom­mu­ner­nas och lands­ting­ens anslags­tav­lor. Till­kän­na­gi­van­det behö­ver inte infö­ras i någon tid­ning. Lag (1997:550).

Del­giv­ning

31 §   Del­giv­ning med en nämnd sker med ord­fö­ran­den eller med den som enligt ett reg­le­mente eller ett sär­skilt beslut är behö­rig att ta emot del­giv­ningar.

Reg­le­men­ten

32 §   Full­mäk­tige ska utfärda reg­le­men­ten med när­mare före­skrif­ter om nämn­der­nas verk­sam­het och arbets­for­mer.

Full­mäk­tige ska besluta i vil­ken utsträck­ning leda­mö­ter får delta i en nämnds sam­man­trä­den på distans. Del­ta­gande på distans ska ske på det sätt som anges i 5 kap. 38 a §.

En leda­mot som del­tar på distans ska anses vara när­va­rande vid nämn­dens sam­man­träde.

Reg­le­men­tet för en gemen­sam nämnd ska antas av full­mäk­tige i var och en av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen.
Lag (2013:1053).

Dele­ge­ring av ären­den inom en nämnd

33 §   En nämnd får upp­dra åt ett utskott, åt en leda­mot eller ersät­tare eller åt en anställd hos kom­mu­nen eller lands­tinget att besluta på nämn­dens väg­nar i ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den, dock inte i de fall som avses i 34 §.

En gemen­sam nämnd får även under samma för­ut­sätt­ningar upp­dra åt en anställd i någon av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen att besluta på nämn­dens väg­nar. Lag (1997:550).

34 §   I föl­jande slag av ären­den får beslu­tan­de­rät­ten inte dele­ge­ras:
   1. ären­den som avser verk­sam­he­tens mål, inrikt­ning, omfatt­ning eller kva­li­tet,
   2. fram­ställ­ningar eller ytt­ran­den till full­mäk­tige lik­som ytt­ran­den med anled­ning av att beslut av nämn­den i dess hel­het eller av full­mäk­tige har över­kla­gats,
   3. ären­den som rör myn­dig­hets­ut­öv­ning mot enskilda, om de är av prin­ci­piell beskaf­fen­het eller annars av större vikt,
   4. ären­den som väckts genom med­bor­gar­för­slag och som över­lå­tits till nämn­den, och
   5. vissa ären­den som anges i sär­skilda före­skrif­ter.
Lag (2007:68).

35 §   Beslut som har fat­tats med stöd av upp­drag enligt 33 § skall anmä­las till nämn­derna, som bestäm­mer i vil­ken ord­ning detta skall ske.

36 §   En nämnd får upp­dra åt ord­fö­ran­den eller en annan leda­mot som nämn­den har utsett att besluta på nämn­dens väg­nar i ären­den som är så bråds­kande, att nämn­dens avgö­rande inte kan avvak­tas.
Sådana beslut skall anmä­las vid nämn­dens nästa sam­man­träde.

37 §   Om en nämnd eller en gemen­sam nämnd med stöd av 33 § upp­drar åt en för­valt­nings­chef inom nämn­dens verk­sam­hets­om­råde att fatta beslut, får nämn­den över­låta åt för­valt­nings­che­fen att i sin tur upp­dra åt en annan anställd inom kom­mu­nen eller lands­tinget eller i någon av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen att besluta i stäl­let. Sådana beslut ska anmä­las till för­valt­nings­che­fen. Lag (2009:48).

38 §   Om en nämnd med stöd av 33 § upp­drar åt en anställd att besluta på nämn­dens väg­nar, får nämn­den upp­ställa vill­kor som inne­bär att de som utnytt­jar nämn­dens tjäns­ter skall ges till­fälle att lägga fram för­slag eller att yttra sig, innan beslu­tet fat­tas.

Nämn­den får också före­skriva att en anställd får fatta beslut endast om före­trä­dare för dem som utnytt­jar nämn­dens tjäns­ter har till­styrkt beslu­tet.

39 §   har upp­hävts genom lag (1994:690).

40 §   har upp­hävts genom lag (1994:690).

41 §   har upp­hävts genom lag (1994:690).

42 §   har upp­hävts genom lag (1994:690).


7 kap. Med­be­stäm­man­de­for­mer

Parts­sam­man­satta organ

1 §   Om inte något annat föl­jer av lag eller annan för­fatt­ning, får det i en kom­mun eller ett lands­ting läm­nas över till parts­sam­man­satta organ att inom en nämnds verk­sam­hets­om­råde svara för bered­ning, för­valt­ning och verk­stäl­lig­het.

Detta gäl­ler dock bara ären­den som rör för­hål­lan­det mel­lan kom­mu­nen eller lands­tinget som arbets­gi­vare och dess anställda, samt beträf­fande en gemen­sam nämnd, för­hål­lan­det mel­lan de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen som arbets­gi­vare och deras anställda. Lag (1997:550).

2 §   Parts­sam­man­satta organ får inte avgöra frå­gor som avser verk­sam­he­tens mål, inrikt­ning, omfatt­ning eller kva­li­tet.

De får inte hel­ler avgöra ären­den som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild.

3 §   Parts­sam­man­satta organ inrät­tas av full­mäk­tige.

4 §   Full­mäk­tige skall fast­ställa ett parts­sam­man­satt organs upp­gif­ter, sam­man­sätt­ning, man­dat­tid och verk­sam­hets­for­mer i ett reg­le­mente.

5 §   Ett parts­sam­man­satt organ skall bestå av före­trä­dare för dels kom­mu­nen eller lands­tinget, dels de anställda.

Kom­mu­nens eller lands­ting­ets före­trä­dare väljs av full­mäk­tige eller, om full­mäk­tige bestäm­mer det, av en nämnd.

De anställ­das före­trä­dare utses av den eller de lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner som kom­mu­nen eller lands­tinget har slu­tit kol­lek­tivav­tal med om parts­sam­man­satta organ.

6 §   På ett parts­sam­man­satt organ skall tilläm­pas
   1. 4 kap. 22 § om reser­va­tion,
   2. 6 kap. 24-27 §§ om jäv, och
   3. 6 kap. 30 § om pro­to­koll­fö­ring, pro­to­kolls inne­håll, juste­ring av pro­to­koll och till­kän­na­gi­vande om juste­ringen.

7 §   En nämnd inom vars verk­sam­hets­om­råde ett parts­sam­man­satt organ har till­satts får åter­kalla upp­drag som har läm­nats över till orga­net, om det finns syn­ner­liga skäl för det.

När­va­ro­rätt för per­sonal­fö­re­trä­dare

8 §   Före­trä­dare för de anställda hos en kom­mun eller ett lands­ting (per­sonal­fö­re­trä­dare) får, i den omfatt­ning som anges i 9-13 §§, när­vara vid sam­man­trä­den med andra nämn­der än sty­rel­sen. Före­trä­dare för anställda i kom­mu­ner eller lands­ting som sam­ver­kar i en gemen­sam nämnd får i mot­sva­rande omfatt­ning när­vara vid sam­man­trä­den med den gemen­samma nämn­den.

När­va­ro­rätt sak­nas dock vid revi­so­rer­nas sam­man­trä­den, i pati­ent­nämn­der, val­nämn­der och över­för­myn­dar­nämn­der. Lag (1999:621).

9 §   Per­sonal­fö­re­trä­darna har rätt att när­vara vid en nämnds behand­ling av ären­den som rör för­hål­lan­det mel­lan kom­mu­nen eller lands­tinget som arbets­gi­vare och dess anställda. Nämn­den får i sär­skilda fall besluta att per­sonal­fö­re­trä­darna får när­vara även vid behand­lingen av andra ären­den.

10 §   Per­sonal­fö­re­trä­darna har inte rätt att när­vara när ären­den av föl­jande slag hand­läggs:
   1. ären­den som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild, såvida inte ären­det rör en obe­stämd krets av enskilda,
   2. för­hand­lingar med en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion,
   3. upp­säg­ningar av kol­lek­tivav­tal,
   4. arbets­kon­flik­ter,
   5. rätts­tvis­ter mel­lan kom­mu­nen eller lands­tinget och en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion, och
   6. ären­den som avser beställ­ning eller upp­hand­ling av varor och tjäns­ter. Lag (1994:690).

11 §   Per­sonal­fö­re­trä­darna har rätt att delta i nämn­dens över­lägg­ningar men inte i beslu­ten.

12 §   En nämnd är skyl­dig att, med iakt­ta­gande av före­skrif­terna i offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400), lämna per­sonal­fö­re­trä­darna de upp­lys­ningar som behövs för deras verk­sam­het. Lag (2009:447).

13 §   Per­sonal­fö­re­trä­darna utses sär­skilt för varje nämnd bland de anställda hos kom­mu­nen eller lands­tinget, i första hand bland dem som är anställda inom nämn­dens verk­sam­hets­om­råde.

Högst tre per­sonal­fö­re­trä­dare och en ersät­tare för var och en av dem får fin­nas för varje nämnd.

14 §   Per­sonal­fö­re­trä­darna utses av den eller de lokala arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­ner som kom­mu­nen eller lands­tinget har kol­lek­tivav­tal med.

15 §   Vad som före­skrivs i denna lag om jäv för den som skall hand­lägga ett ärende hos en nämnd skall gälla också för per­sonal­fö­re­trä­dare i nämn­den.

Jäv enligt 6 kap. 25 § 5 skall dock inte anses före­ligga enbart på grund av att per­sonal­fö­re­trä­da­ren
   1. är för­tro­en­de­man eller funk­tio­när hos en arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tion som har intres­sen att bevaka i ären­det, eller
   2. har, i den egen­skap som anges i 1, före­trätt orga­ni­sa­tio­nen i en sådan för­hand­ling i ären­det som har ägt rum enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet. Lag (2003:519).

16 §   Per­sonal­fö­re­trä­darna skall kal­las till sam­man­trä­den på samma sätt som gäl­ler för leda­mö­terna i nämn­den. Ersät­tarna kal­las bara när de skall tjänst­göra som per­sonal­fö­re­trä­dare.

17 §   Beslut som fat­tas vid ett sam­man­träde dit per­sonal­fö­re­trä­darna har till­träde blir inte ogil­tiga på grund av att per­sonal­fö­re­trä­darna eller någon av dem inte har kal­lats till sam­man­trä­det.

Själv­för­valt­nings­or­gan

18 §   Om inte något annat föl­jer av lag eller annan för­fatt­ning, får full­mäk­tige besluta att en nämnd får upp­dra åt ett själv­för­valt­nings­or­gan under nämn­den att helt eller del­vis sköta drif­ten av en viss anlägg­ning eller en viss insti­tu­tion.
Full­mäk­tige får i ett sådant fall även besluta att nämn­den får upp­dra åt själv­för­valt­nings­or­ga­net att besluta på nämn­dens väg­nar i ett visst ärende eller en viss grupp av ären­den.
Ären­den som rör myn­dig­hets­ut­öv­ning mot enskilda eller som i övrigt avses i 6 kap. 34 § får dock inte dele­ge­ras till ett själv­för­valt­nings­or­gan.

De beslut som själv­för­valt­nings­or­ga­net fat­tar med stöd av upp­drag enligt första styc­ket skall anmä­las till nämn­derna, som bestäm­mer i vil­ken ord­ning detta skall ske. Lag (2002:249).

19 §   Nämn­den skall i en arbets­ord­ning fast­ställa själv­för­valt­nings­or­ga­nets upp­gif­ter, sam­man­sätt­ning, arbets­for­mer och man­dat­tid. Lag (1994:690).

20 §   Ett själv­för­valt­nings­or­gan skall bestå av före­trä­dare för dem som nytt­jar anlägg­ningen eller insti­tu­tio­nen och de anställda där. Före­trä­darna för nytt­jarna skall vara fler än dem som före­trä­der de anställda.

Nämn­den väl­jer på för­slag av nytt­jarna de leda­mö­ter och ersät­tare som skall före­träda nytt­jarna och på för­slag av de anställda dem som skall före­träda de anställda. Lag (1994:690).

21 §   De leda­mö­ter och ersät­tare som före­trä­der nytt­jarna har rätt till den ledig­het från sina anställ­ningar som behövs för upp­dra­get och de eko­no­miska för­må­ner som full­mäk­tige bestämt för de för­tro­en­de­valda i kom­mu­nen eller lands­tinget. Lag (1994:690).

22 §   En nämnd får helt eller del­vis åter­kalla ett upp­drag som har givits till ett själv­för­valt­nings­or­gan, om det finns sär­skilda skäl för det.

Det­samma gäl­ler upp­dra­get för enskild leda­mot. Lag (1994:690).


8 kap. Eko­no­misk för­valt­ning

Mål för den eko­no­miska för­valt­ningen

1 §   Kom­mu­ner och lands­ting ska ha en god eko­no­misk hus­håll­ning i sin verk­sam­het och i sådan verk­sam­het som bedrivs genom andra juri­diska per­so­ner.

Full­mäk­tige ska besluta om rikt­lin­jer för god eko­no­misk hus­håll­ning för kom­mu­nen eller lands­tinget.

Om kom­mu­nen eller lands­tinget har en sådan resul­tat­ut­jäm­nings­re­serv som avses i 3 d §, ska rikt­lin­jerna även omfatta han­te­ringen av den. Lag (2012:800).

Medels­för­valt­ningen

2 §   Kom­mu­nerna och lands­tingen skall för­valta sina medel på ett sådant sätt att krav på god avkast­ning och betryg­gande säker­het kan till­go­do­ses.

3 §   Full­mäk­tige skall med­dela när­mare före­skrif­ter om medels­för­valt­ningen.

3 a §   Full­mäk­tige skall med­dela sär­skilda före­skrif­ter för för­valt­ningen av medel avsatta för pen­sions­för­plik­tel­ser. I före­skrif­terna skall det anges hur med­len skall för­val­tas.
Där­vid skall tillå­ten risk vid pla­ce­ring av med­len fast­stäl­las.
Vidare skall det anges hur upp­följ­ning och kon­troll av för­valt­ningen skall ske.

Före­skrif­terna skall omprö­vas så snart det finns skäl för det.
Lag (1998:70).

3 b §   Kom­mu­ner och lands­ting får ta ut avgif­ter för tjäns­ter och nyt­tig­he­ter som de till­han­da­hål­ler.

För tjäns­ter eller nyt­tig­he­ter som kom­mu­ner eller lands­ting är skyl­diga att till­han­da­hålla, får de ta ut avgif­ter bara om det är sär­skilt före­skri­vet. Lag (1998:70).

3 c §   Kom­mu­ner och lands­ting får inte ta ut högre avgif­ter än som sva­rar mot kost­na­derna för de tjäns­ter eller nyt­tig­he­ter som kom­mu­nen eller lands­tinget till­han­da­hål­ler (själv­kost­na­den). Lag (1998:70).

Resul­tat­ut­jäm­nings­re­ser­ver

3 d §   Kom­mu­ner och lands­ting får reser­vera medel till en resul­tat­ut­jäm­nings­re­serv under de för­ut­sätt­ningar som anges i andra styc­ket.

Reser­ve­ring till en resul­tat­ut­jäm­nings­re­serv får göras för att utjämna intäk­ter över en kon­junk­tur­cy­kel, med högst ett belopp som mot­sva­rar det lägsta av antingen den del av årets resul­tat eller den del av årets resul­tat efter balanskrav­sju­ste­ringar enligt 4 kap. 3 a § lagen (1997:614) om kom­mu­nal redo­vis­ning, som över­sti­ger
   1. en pro­cent av sum­man av skat­tein­täk­ter samt gene­rella stats­bi­drag och kom­mu­na­le­ko­no­misk utjäm­ning, eller
   2. två pro­cent av sum­man av skat­tein­täk­ter samt gene­rella stats­bi­drag och kom­mu­na­le­ko­no­misk utjäm­ning, om kom­mu­nen eller lands­tinget har ett nega­tivt eget kapi­tal, inklu­sive ansvars­för­bin­del­sen för pen­sions­för­plik­tel­ser.

Medel från en resul­tat­ut­jäm­nings­re­serv får använ­das för att utjämna intäk­ter över en kon­junk­tur­cy­kel. Lag (2012:800).

Bud­ge­tens inne­håll

4 §   Kom­mu­ner och lands­ting ska varje år upp­rätta en bud­get för nästa kalen­derår (bud­getår).

Bud­ge­ten för en gemen­sam nämnd upp­rät­tas av den kom­mun eller det lands­ting som har till­satt nämn­den. Bud­ge­ten ska upp­rät­tas efter sam­råd med de övriga sam­ver­kande kom­mu­nerna och lands­tingen.

Bud­ge­ten ska upp­rät­tas så att intäk­terna över­sti­ger kost­na­derna.

Undan­tag från tredje styc­ket får göras
   1. i den utsträck­ning som medel från en resul­tat­ut­jäm­nings­re­serv tas i anspråk enligt 3 d § tredje styc­ket, eller
   2. om det finns syn­ner­liga skäl.
Lag (2012:800).

5 §   Bud­ge­ten skall inne­hålla en plan för verk­sam­he­ten och eko­no­min under bud­getå­ret. I pla­nen skall skat­te­sat­sen och ansla­gen anges. Av pla­nen skall det vidare framgå hur verk­sam­he­ten skall finan­sie­ras och hur den eko­no­miska ställ­ningen beräk­nas vara vid bud­getå­rets slut.

För verk­sam­he­ten skall anges mål och rikt­lin­jer som är av bety­delse för en god eko­no­misk hus­håll­ning. För eko­no­min skall anges de finan­si­ella mål som är av bety­delse för en god eko­no­misk hus­håll­ning.

Bud­ge­ten skall också inne­hålla en plan för eko­no­min för en period av tre år. Bud­getå­ret skall där­vid all­tid vara peri­o­dens första år. Pla­nen skall inne­hålla sådana finan­si­ella mål som anges i andra styc­ket. Lag (2004:775).

Regle­ring av balanskravs­re­sul­tat

5 a §   Om balanskravs­re­sul­ta­tet enligt 4 kap. 3 a § lagen (1997:614) om kom­mu­nal redo­vis­ning för ett visst räken­skapsår är nega­tivt, ska det regle­ras under de när­mast föl­jande tre åren.

Full­mäk­tige ska anta en åtgärds­plan för hur regle­ringen ska ske.

Beslut om regle­ring ska fat­tas senast i bud­ge­ten det tredje året efter det år då det nega­tiva balanskravs­re­sul­ta­tet upp­kom. Lag (2012:800).

5 b §   Full­mäk­tige får besluta att en regle­ring av ett nega­tivt balanskravs­re­sul­tat inte ska göras om det finns syn­ner­liga skäl. Lag (2012:800).

Bud­get­pro­ces­sen

6 §   För­slag till bud­get skall upp­rät­tas av sty­rel­sen före okto­ber månads utgång.

Om det finns sär­skilda skäl till det, får bud­get­för­sla­get upp­rät­tas i novem­ber månad. I så fall skall sty­rel­sen före okto­ber månads utgång före­slå skat­te­sat­sen för den kom­mu­nal­skatt eller lands­tings­skatt som ingår i den pre­li­mi­nära inkomst­skat­ten under det föl­jande året.

7 §   Sty­rel­sen bestäm­mer när övriga nämn­der senast skall lämna in sina sär­skilda bud­get­för­slag till sty­rel­sen.

8 §   Bud­ge­ten fast­ställs av full­mäk­tige före novem­ber månads utgång.

De år då val av full­mäk­tige har för­rät­tats i hela lan­det skall bud­ge­ten fast­stäl­las av nyvalda full­mäk­tige.

9 §   Om bud­ge­ten på grund av sär­skilda skäl inte kan fast­stäl­las före novem­ber månads utgång, skall full­mäk­tige ändå fast­ställa skat­te­sat­sen och, i före­kom­mande fall, avgifts­sat­sen för begrav­nings­av­gif­ten enligt 9 kap. begrav­nings­la­gen (1990:1144) inom denna tid.

Bud­ge­ten skall där­ef­ter fast­stäl­las före decem­ber månads utgång. Full­mäk­tige får då fast­ställa en annan skatte-​ eller avgifts­sats än den som har bestämts tidi­gare, om det finns skäl till det. Lag (1999:308).

10 §   Sty­rel­sens för­slag till bud­get skall hål­las till­gäng­ligt för all­män­he­ten från och med kun­gö­ran­det av det sam­man­träde med full­mäk­tige då bud­ge­ten skall fast­stäl­las.

Den plats där för­sla­get hålls till­gäng­ligt skall anges i kun­gö­rel­sen.

11 §   I lagen (1965:269) med sär­skilda bestäm­mel­ser om kom­muns och annan menig­hets utde­bi­te­ring av skatt, m.m. finns före­skrif­ter om skyl­dig­het för sty­rel­sen att under­rätta vissa myn­dig­he­ter om skat­te­sat­sen och om avgifts­sat­sen för begrav­nings­av­gif­ten. Lag (1999:308).

Utgifts­be­slut under bud­getå­ret

12 §   Om full­mäk­tige beslu­tar om en utgift under löpande bud­getår, skall beslu­tet inne­fatta också anvis­ning om hur utgif­ten skall finan­sie­ras.

För­bud mot pant­sätt­ning

13 §   Kom­mu­ner och lands­ting får inte upp­låta panträtt i sin egen­dom till säker­het för en ford­ran.

Vid för­värv av egen­dom får de dock överta betal­nings­an­sva­ret för lån som tidi­gare har tagits upp mot säker­het av panträtt i egen­do­men.

Räken­skaps­fö­ring och redo­vis­ning

14 §   Sty­rel­sen och övriga nämn­der skall fort­lö­pande föra räken­ska­per över de medel som de för­val­tar.

När­mare bestäm­mel­ser om kom­mu­ners och lands­tings bok­fö­ring finns i lagen (1997:614) om kom­mu­nal redo­vis­ning. Lag (1997:615).

15 §   Sty­rel­sen bestäm­mer när övriga nämn­der senast till sty­rel­sen skall redo­visa sin medels­för­valt­ning under före­gå­ende bud­getår.

16 §   När sty­rel­sen har fått övriga nämn­ders redo­vis­ningar, skall den upp­rätta en års­re­do­vis­ning.

När­mare bestäm­mel­ser om års­re­do­vis­ningen finns i lagen (1997:614) om kom­mu­nal redo­vis­ning. Lag (1997:615).

17 §   Års­re­do­vis­ningen skall läm­nas över till full­mäk­tige och revi­so­rerna sna­rast möj­ligt och senast den 15 april året efter det år som redo­vis­ningen avser. Lag (1999:621).

18 §   Års­re­do­vis­ningen skall god­kän­nas av full­mäk­tige. Det bör inte ske innan full­mäk­tige enligt 5 kap. 25 a § beslu­tat om ansvars­fri­het skall bevil­jas eller väg­ras. Lag (1999:621).

19 §   Års­re­do­vis­ningen skall hål­las till­gäng­lig för all­män­he­ten från och med kun­gö­ran­det av det sam­man­träde med full­mäk­tige då års­re­do­vis­ningen skall god­kän­nas.

Den plats där års­re­do­vis­ningen hålls till­gäng­lig skall anges i kun­gö­rel­sen. Lag (1997:615).

20 §   Full­mäk­tige får bestämma att all­män­he­ten får ställa frå­gor om års­re­do­vis­ningen vid ett sam­man­träde med full­mäk­tige. Lag (1997:615).

20 a §   Minst en delårs­rap­port som skall upp­rät­tas i enlig­het med bestäm­mel­serna i 9 kap. 1 § lagen (1997:614) om kom­mu­nal redo­vis­ning skall behand­las av full­mäk­tige. Lag (2004:775).

Sär­skilt om kom­munal­för­bund

21 §   Före­skrif­terna i 6 och 8 §§ gäl­ler inte kom­munal­för­bund.

För­bunds­med­lem­marna får med­dela före­skrif­ter i för­bunds­ord­ningen om de frå­gor som avses i 20 §. Lag (1997:826).

22 §   I kom­munal­för­bund med för­bunds­di­rek­tion skall det sam­man­träde vid vil­ket bud­ge­ten fast­ställs vara offent­ligt. En kun­gö­relse om sam­man­trä­det skall utfär­das i enlig­het med vad som anges i för­bunds­ord­ningen. Lag (1997:826).

23 §   Om ett kom­munal­för­bund sak­nar till­gångar för att betala en skuld, är för­bunds­med­lem­marna skyl­diga att fylla bris­ten. Varje med­lem skall skjuta till så stor del av bris­ten som sva­rar mot med­lem­mens andel i skul­den efter de grun­der som anges i för­bunds­ord­ningen. Lag (1997:826).


9 kap. Revi­sion

Val av revi­so­rer

1 §   Under de år då val av full­mäk­tige har för­rät­tats i hela lan­det skall nyvalda full­mäk­tige välja revi­so­rer för gransk­ning av verk­sam­he­ten under de fyra föl­jande åren. Lag (2006:369).

2 §   Vid en sam­lad revi­sion av hela verk­sam­he­ten skall minst fem revi­so­rer väl­jas.

Vid en sär­skild revi­sion för gransk­ning av en viss eller vissa nämn­ders verk­sam­het skall minst fem revi­so­rer väl­jas för varje nämnd eller grupp av nämn­der.

En gemen­sam nämnd skall grans­kas av revi­so­rerna i var och en av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen. Lag (2006:369).

3 §   Om en revi­sor som inte har utsetts vid ett pro­por­tio­nellt val avgår under man­dat­ti­den, får full­mäk­tige för­rätta fyll­nads­val för åter­sto­den av denna tid.

Jäv

4 §   I fråga om jäv för en revi­sor skall bestäm­mel­serna i 6 kap. 25 § om jäv tilläm­pas.

En revi­sor som är jävig i ett ärende får inte delta eller när­vara vid behand­lingen av ären­det. Denne får dock vidta åtgär­der som någon annan inte kan vidta utan oläg­ligt upp­skov.

Den som kän­ner till en omstän­dig­het som kan antas utgöra jäv mot honom, skall själv­mant ge det till känna. Lag (2006:369).

5 §   Har det upp­kom­mit en fråga om jäv mot någon av revi­so­rerna skall de sam­fällt besluta i jävs­frå­gan. Den som jävet gäl­ler får delta i pröv­ningen av jävs­frå­gan endast om revi­so­rerna inte är beslut­föra utan honom och någon annan inte kan till­kal­las utan oläg­ligt upp­skov.

Ett beslut om jäv får över­kla­gas endast i sam­band med över­kla­gan­det av det beslut vari­ge­nom ären­det avgörs. Lag (1999:621).

6 §   Från jäv skall bort­ses när frå­gan om par­tisk­het uppen­bar­li­gen sak­nar bety­delse. Lag (1999:621).

Revi­so­rer­nas ställ­ning

7 §   Varje revi­sor full­gör sitt upp­drag själv­stän­digt. Lag (1999:621).

Sak­kun­nigt biträde

8 §   Revi­so­rerna skall i sin gransk­ning biträ­das av sak­kun­niga som de själva väl­jer och anli­tar i den omfatt­ning som behövs för att full­göra gransk­ningen enligt god revi­sions­sed.

Lek­man­na­re­vi­so­rer som utses med stöd av 3 kap. 17 eller 18 § skall i sin gransk­ning biträ­das av sak­kun­niga som de själva väl­jer och anli­tar i den omfatt­ning som behövs för att full­göra upp­dra­get enligt god sed vid detta slag av gransk­ning.

De sak­kun­niga skall ha den insikt och erfa­ren­het av kom­mu­nal verk­sam­het som fordras för att kunna full­göra upp­dra­get.
Lag (2006:369).

Revi­so­rer­nas upp­gif­ter

9 §   Revi­so­rerna grans­kar årli­gen i den omfatt­ning som föl­jer av god revi­sions­sed all verk­sam­het som bedrivs inom nämn­der­nas verk­sam­hets­om­rå­den. De grans­kar på samma sätt, genom de revi­so­rer eller lek­man­na­re­vi­so­rer som utsetts i juri­diska per­so­ner enligt 3 kap. 16 a-18 b §§, även verk­sam­he­ten i de juri­diska per­so­nerna.

Revi­so­rerna prö­var om verk­sam­he­ten sköts på ett ända­måls­en­ligt och från eko­no­misk syn­punkt till­freds­stäl­lande sätt, om räken­ska­perna är rätt­vi­sande och om den interna kon­trol­len som görs inom nämn­derna är till­räck­lig.

Om revi­so­rerna i sin gransk­ning fin­ner att det före­lig­ger miss­tanke om att brott av för­mö­gen­hets­rätts­lig karak­tär för­ö­vats eller om att all­män för­valt­nings­dom­stols avgö­rande åsi­do­satts, ska de anmäla för­hål­lan­det till berörd nämnd. Om nämn­den efter en sådan anmä­lan inte vid­tar åtgär­der utan oskä­ligt dröjs­mål, är revi­so­rerna skyl­diga att rap­por­tera det till full­mäk­tige. Revi­so­rerna får dock under­låta att anmäla miss­tanke om brott till full­mäk­tige om nämn­den fun­nit att det inte före­lig­ger en sådan miss­tanke. Lag (2014:573).

9 a §   Revi­so­rerna skall bedöma om resul­ta­tet i delårs­rap­por­ten som enligt 8 kap. 20 a § skall behand­las av full­mäk­tige och års­bok­slu­tet är för­en­ligt med de mål full­mäk­tige beslu­tat.
Revi­so­rer­nas skrift­liga bedöm­ning skall biläg­gas delårs­rap­por­ten och års­bok­slu­tet. Lag (2004:775).

10 §   Revi­so­rer­nas gransk­ning omfat­tar inte ären­den som avser myn­dig­hets­ut­öv­ning mot någon enskild i andra fall än
   1. när hand­lägg­ningen av sådana ären­den har vål­lat kom­mu­nen eller lands­tinget eko­no­misk för­lust,
   2. när gransk­ningen gäl­ler hur nämn­derna verk­stäl­ler egna gyn­nande beslut enligt lagen (1993:387) om stöd och ser­vice till vissa funk­tions­hind­rade och soci­al­tjänst­la­gen (2001:453),
   3. när gransk­ningen gäl­ler hur nämn­derna verk­stäl­ler avgö­ran­den av all­männa för­valt­nings­dom­sto­lar, eller
   4. när gransk­ningen sker från all­männa syn­punk­ter.
Lag (2008:78).

11 §   Vad som sägs om nämn­der i 9 § gäl­ler också full­mäk­ti­ge­be­red­ningar. Lag (1999:621).

Revi­so­rer­nas rätt till upp­lys­ningar m.m.

12 §   Nämn­derna och de enskilda leda­mö­terna och ersät­tarna i dessa samt de anställda är skyl­diga att lämna revi­so­rerna de upp­lys­ningar som behövs för revi­sions­ar­be­tet.

De skall också ge revi­so­rerna till­fälle att när som helst inven­tera de till­gångar som nämn­derna har hand om och ta del av de räken­ska­per och andra hand­lingar som berör nämn­der­nas verk­sam­het. Lag (1999:621).

13 §   Vad som sägs om nämn­der i 12 § gäl­ler också full­mäk­ti­ge­be­red­ningar. Lag (1999:621).

Revi­so­rer­nas för­valt­ning

14 §   Revi­so­rerna sva­rar själva för den för­valt­ning som har sam­band med revi­sions­upp­dra­get, om inte full­mäk­tige bestäm­mer något annat. Lag (1999:621).

15 §   De beslut som revi­so­rerna fat­tar om sin för­valt­ning och om jäv skall tas upp i pro­to­koll.

Före­skrif­terna i 6 kap. 30 § om juste­ring av pro­to­koll och till­kän­na­gi­vande om juste­ringen skall tilläm­pas också på revi­so­rer­nas pro­to­koll. Lag (1999:621).

Revi­sions­be­rät­telse

16 §   Revi­so­rerna ska varje år till full­mäk­tige avge en berät­telse med redo­gö­relse för resul­ta­tet av den revi­sion som avser verk­sam­he­ten under det före­gå­ende bud­getå­ret.

De sak­kun­ni­gas rap­por­ter ska fogas till revi­sions­be­rät­tel­sen.

Gransk­nings­rap­port enligt 10 kap. 5 § aktie­bo­lags­la­gen (2005:551) som har läm­nats för ett aktie­bo­lag som avses i 3 kap. 16 a § ska också fogas till revi­sions­be­rät­tel­sen.

Revi­sions­be­rät­tel­sen för sådana kom­munal­för­bund som kom­mu­nen eller lands­tinget ingår i ska också fogas till revi­so­rer­nas berät­telse utom i det fall som avses i 9 kap. 20 §. Vidare ska revi­sions­be­rät­tel­sen för aktie­bo­lag, han­dels­bo­lag, eko­no­misk för­e­ning och stif­telse till vil­ken kom­mu­nen eller lands­tinget läm­nat över vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het enligt 3 kap. 16 a-18 b §§ fogas till revi­sions­be­rät­tel­sen.
Lag (2014:573).

17 §   Om anmärk­ning fram­ställs, skall anled­ningen till denna anges i revi­sions­be­rät­tel­sen.

Anmärk­ningar får rik­tas mot
   1. nämn­der och full­mäk­ti­ge­be­red­ningar, samt
   2. de enskilda för­tro­en­de­valda i sådana organ.

Berät­tel­sen skall inne­hålla också ett sär­skilt utta­lande huruvida ansvars­fri­het till­styrks eller ej. Lag (1999:621).

Revi­sions­reg­le­mente

18 §   Full­mäk­tige får med­dela när­mare före­skrif­ter om revi­sio­nen.

Sär­skilt om kom­munal­för­bund

19 §   För kom­munal­för­bund gäl­ler inte 1 och 2 §§.

I kom­munal­för­bund med för­bunds­full­mäk­tige väljs revi­so­rer av för­bunds­full­mäk­tige. I kom­munal­för­bund med direk­tion väljs revi­so­rer i enlig­het med vad som anges i för­bunds­ord­ningen.
Lag (2006:369).

20 §   I kom­munal­för­bund med för­bunds­di­rek­tion skall revi­so­rerna avge en revi­sions­be­rät­telse till var och en av för­bunds­med­lem­mar­nas full­mäk­tige. Vad som sägs om full­mäk­tige i 5 kap. 20 b, 25 a, 25 b och 31 §§ skall beträf­fande sådana för­bund gälla för­bunds­med­lem­mar­nas full­mäk­tige. Lag (1999:621).

21 §   Om en för­bunds­di­rek­tion till­satt en eller flera nämn­der, skall revi­so­rerna avge en sär­skild revi­sions­be­rät­telse som avser nämn­der­nas verk­sam­het till för­bunds­di­rek­tio­nen.

Direk­tio­nen prö­var frå­gan om ansvars­fri­het skall bevil­jas eller inte för de nämn­der som den till­sät­ter. Lag (1997:550).

22 §   Revi­so­rer i ett kom­munal­för­bund är skyl­diga att på begä­ran lämna upp­lys­ningar till de för­tro­en­de­valda revi­so­rerna i varje kom­mun eller lands­ting som är med­lem i kom­munal­för­bun­det. Skyl­dig­he­ten gäl­ler upp­lys­ningar om
   1. kom­munal­för­bun­dets ange­lä­gen­he­ter, samt
   2. sådana juri­diska per­so­ner som omfat­tas av 2 kap. 3 § offentlighets-​ och sek­re­tess­la­gen (2009:400) och till vilka kom­munal­för­bun­det enligt 3 kap. 16 a-18 b §§ läm­nat över vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het. Lag (2014:573).


10 kap. Lag­lig­hets­pröv­ning

Tillämp­nings­om­råde

1 §   Varje med­lem av en kom­mun eller ett lands­ting har rätt att få lag­lig­he­ten av kom­mu­nens eller lands­ting­ets beslut prö­vad genom att över­klaga dem hos för­valt­nings­rät­ten.

Lag­lig­he­ten av en gemen­sam nämnds beslut får över­kla­gas på samma sätt av varje med­lem av de sam­ver­kande kom­mu­nerna och lands­tingen.

Lag­lig­he­ten av ett kom­munal­för­bunds beslut får över­kla­gas på samma sätt av varje med­lem av de kom­mu­ner eller lands­ting som ingår i kom­munal­för­bun­det samt av för­bunds­med­lem­marna.
Lag (2009:808).

2 §   Föl­jande beslut får över­kla­gas:
   1. beslut av full­mäk­tige eller den beslu­tande för­sam­lingen i ett kom­munal­för­bund,
   2. beslut av en nämnd eller ett parts­sam­man­satt organ, om beslu­tet inte är av rent för­be­re­dande eller rent verk­stäl­lande art,
   3. beslut av för­bunds­sty­rel­sen eller en annan nämnd eller ett parts­sam­man­satt organ i ett kom­munal­för­bund, om beslu­tet inte är av rent för­be­re­dande eller rent verk­stäl­lande art, samt
   4. sådana beslut av revi­so­rerna som avses i 9 kap. 15 §. Lag (1999:621).

3 §   Före­skrif­terna i detta kapi­tel gäl­ler inte om det i lag eller annan för­fatt­ning finns sär­skilda före­skrif­ter om över­kla­gande.

Hur beslu­ten över­kla­gas

4 §   Ett beslut över­kla­gas skrift­ligt.

I sina kla­go­mål skall kla­gan­den ange vil­ket beslut som över­kla­gas och de omstän­dig­he­ter som han stö­der sitt över­kla­gande på.

5 §   Över­kla­gan­det skall ges in till för­valt­nings­rät­ten.
Lag (2009:808).

Kla­go­tid

6 §   Över­kla­gan­det skall ha kom­mit in till för­valt­nings­rät­ten inom tre vec­kor från den dag då det till­kän­na­gavs på kom­mu­nens, lands­ting­ets eller kom­munal­för­bun­dets anslags­tavla att pro­to­kol­let över beslu­tet juste­rats. Tids­fris­ten för över­kla­gande av en gemen­sam nämnds beslut räk­nas från det att till­kän­na­gi­van­det, att pro­to­koll över beslu­tet juste­rats, har ansla­gits på anslags­tav­lorna i samt­liga sam­ver­kande kom­mu­ner och lands­ting.

Ansla­get om pro­to­koll­sju­ste­ringen måste vara upp­satt på anslags­tav­lan under hela kla­go­ti­den för att tiden skall löpa ut. Lag (2009:808).

7 §   Om över­kla­gan­det före kla­go­ti­dens utgång har kom­mit in till kom­mu­nen, lands­tinget eller kom­munal­för­bun­det i stäl­let för till för­valt­nings­rät­ten, skall över­kla­gan­det ändå prö­vas.
Det­samma gäl­ler när över­kla­gan­det av en gemen­sam nämnds beslut kom­mit in till någon av de sam­ver­kande kom­mu­nerna eller lands­tingen. Lag (2009:808).

Grun­der för lag­lig­hets­pröv­ningen

8 §   Ett över­kla­gat beslut ska upp­hä­vas, om
   1. det inte har till­kom­mit i laga ord­ning,
   2. beslu­tet hän­för sig till något som inte är en ange­lä­gen­het för kom­mu­nen eller lands­tinget,
   3. det organ som har fat­tat beslu­tet har över­skri­dit sina befo­gen­he­ter, eller
   4. beslu­tet stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning.

Första styc­ket 3 och 4 gäl­ler inte beslut enligt 8 kap. 3 d § tredje styc­ket, 4 § tredje och fjärde styc­kena samt 5 a och 5 b §§.

Något annat beslut får inte sät­tas i det över­kla­gade beslu­tets ställe. Lag (2012:800).

9 §   Om ett fel har sak­nat bety­delse för ären­dets utgång, behö­ver beslu­tet inte upp­hä­vas. Det­samma gäl­ler om beslu­tet har kom­mit att för­lora sin bety­delse till följd av senare inträf­fade för­hål­lan­den.

10 §   Vid pröv­ningen av över­kla­gan­det får inte beak­tas andra omstän­dig­he­ter än sådana som kla­gan­den har hän­vi­sat till före kla­go­ti­dens utgång.

Pro­ces­su­ella frå­gor

11 §   Vid tillämp­ningen av för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) skall kom­mu­nen, lands­tinget, gemen­sam nämnd eller kom­munal­för­bun­det anses som part. Lag (1997:550).

12 §   Ett före­läg­gande enligt 5 § för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) får inte gälla sådana bris­ter i skri­vel­sen med över­kla­gan­det som består i att denna inte anger den eller de omstän­dig­he­ter på vilka kla­gan­den stö­der sitt över­kla­gande.

Före­skrif­ten i 29 § för­valt­nings­pro­cess­la­gen om rätt att utan yrkande besluta till det bättre för enskild skall inte tilläm­pas.

13 §   Före­skrif­ter om hur för­valt­nings­rät­tens beslut över­kla­gas finns i för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291)

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2009:808).

14 §   Om för­valt­nings­rät­tens eller kam­mar­rät­tens beslut har gått kla­gan­den emot, får bara kla­gan­den själv över­klaga beslu­tet.

Om för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten har upp­hävt ett beslut eller för­bju­dit att det verk­ställs, får dom­sto­lens beslut över­kla­gas av kom­mu­nen eller lands­tinget och av deras med­lem­mar samt, i fråga om beslut av en gemen­sam nämnd, av nämn­den och med­lem­marna i de sam­ver­kande kom­mu­nerna och lands­tingen.

Om för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten har upp­hävt ett beslut av ett kom­munal­för­bund eller för­bju­dit att det verk­ställs, får dom­sto­lens beslut över­kla­gas av för­bun­det, av varje kom­mun och lands­ting som är med­lem i för­bun­det och av deras med­lem­mar.
Lag (2009:808).

För­ut­sätt­ningar för verk­stäl­lig­het

14 a §   Ett beslut som kan över­kla­gas enligt bestäm­mel­serna i detta kapi­tel får verk­stäl­las innan det har vun­nit laga kraft om inte sär­skilda skäl talar emot det. Lag (2002:438).

Rät­telse av verk­stäl­lig­het

15 §   Om ett beslut har upp­hävts genom ett avgö­rande som har vun­nit laga kraft och om beslu­tet redan har verk­ställts, skall det organ som har fat­tat beslu­tet se till att verk­stäl­lig­he­ten rät­tas i den utsträck­ning som det är möj­ligt. Ett beslut om rät­telse skall med­de­las utan oskä­ligt dröjs­mål. Lag (2002:438).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1991:900
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1992.
   2. Genom den nya lagen upp­hävs
   - lagen (1969:596) om kom­mu­nalt par­ti­stöd,
   - kom­mu­nal­la­gen (1977:179),
   - lagen (1977:180) om infö­rande av kom­mu­nal­la­gen (1977:179),
   - lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kom­mu­nerna,
   - lagen (1983:565) om poli­tiska sek­re­te­rare i kom­mu­ner och lands­tings­kom­mu­ner, och
   - lagen (1985:127) om sär­skilda organ i lands­tings­kom­mu­nerna.
   3. Om det i en lag eller någon annan för­fatt­ning hän­vi­sas till före­skrif­ter som har ersatts genom före­skrif­ter i denna lag, skall i stäl­let de nya före­skrif­terna tilläm­pas.
   4. Rikets indel­ning i lands­ting änd­ras inte genom den nya lagen.
   5. Före­skrif­terna i 3 kap. 17 och 18 §§ skall från och med den 1 janu­ari 1993 tilläm­pas också på sådana före­tag till vilka en kom­mun eller ett lands­ting har över­läm­nat en ange­lä­gen­het före denna lags ikraft­trä­dande.
   6. Vid pröv­ningen av kom­mu­nal­be­svär över beslut som har med­de­lats före utgången av år 1991 skall äldre före­skrif­ter tilläm­pas.

1995:84

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1995. Beslut som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det över­kla­gas enligt äldre bestäm­mel­ser.

1997:550
   1. Denna lag trä­der i kraft, i fråga om bestäm­mel­serna om gemen­sam nämnd den 1 augusti 1997, och i övrigt den 1 janu­ari 1998, då kom­munal­för­bunds­la­gen (1985:894) skall upp­höra att gälla.
   3. Äldre före­skrif­ter gäl­ler fort­fa­rande i fråga om sådant bestäl­lar­för­bund och kom­munal­för­bund som bil­dats enligt lagen (1994:566) om lokal för­söks­verk­sam­het med finan­si­ell sam­ord­ning mel­lan soci­al­för­säk­ring, hälso och sjuk­vård och soci­al­tjänst.

1997:615
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1998.
   3. De nya före­skrif­terna i 8 kap. 4 och 5 §§ skall, trots vad som före­skrivs i över­gångs­be­stäm­mel­serna till lagen (1997:550) om änd­ring i kom­mu­nal­la­gen (1991:900), tilläm­pas även i fråga om kom­munal­för­bund som bil­dats före den 1 janu­ari 1998.

2004:775

Denna lag trä­der i kraft den 1 decem­ber 2004 och tilläm­pas första gången avse­ende räken­skaps­å­ret 2005. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för över­kla­gande av beslut som har med­de­lats före den 1 decem­ber 2004.

2006:369
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2007 i fråga om 3 kap. 17 § och i övrigt den 1 juli 2006.
   2. Bestäm­mel­serna i 3 kap. 9 § första styc­ket, 17 § fjärde styc­ket och 28 §, 4 kap. 1 §, 5 §, 6 § tredje och fjärde styc­kena, 17 § andra styc­ket, 17 a § och 23 a § andra styc­ket, 5 kap. 20 a § första styc­ket, 23 § första styc­ket och 46 §, 6 kap. 19 § första styc­ket samt 9 kap. 1 §, 2 § första och andra styc­kena, 4 § första och andra styc­kena och 19 § andra styc­ket skall tilläm­pas i sin äldre lydelse för de revi­so­rer och revi­sor­s­er­sät­tare som valts för gransk­ning t.o.m.
räken­skaps­å­ret 2006.

2010:51
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler för de revi­so­rer och revi­sor­s­er­sät­tare som valts för gransk­ning till och med räken­skaps­å­ret 2010.

2010:1414
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2011.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för ärende om att hålla folk­om­röst­ning som har väckts före den 1 janu­ari 2011.

2012:390
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. För stif­tel­ser som har bil­dats före ikraft­trä­dan­det gäl­ler 3 kap. 17 § i sin äldre lydelse.

2012:647
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013 och tilläm­pas på före­skrif­ter som beslu­tats efter ikraft­trä­dan­det.
   2. Före­skrif­ter som beslu­tats före ikraft­trä­dan­det ska fin­nas till­gäng­liga på webb­plat­sen och vara upp­tagna i för­teck­ningen senast den 31 decem­ber 2014.

2012:800
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2013.
   2. De nya bestäm­mel­serna i 8 kap. 3 d § tilläm­pas dock från och med räken­skaps­å­ret 2010, om full­mäk­tige under räken­skaps­å­ret 2013 beslu­tar att till en resul­tat­ut­jäm­nings­re­serv göra en reser­ve­ring för tidi­gare räken­skapsår.

2013:1053
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 feb­ru­ari 2014.
   2. Äldre bestäm­mel­ser ska fort­sätta att gälla för par­ti­stöd som avser tid före den 15 okto­ber 2014.

2014:573
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2015 i fråga om 6 kap. 8 a § och i övrigt den 1 janu­ari 2015.
   2. Den nya före­skrif­ten i 3 kap. 17 § 6 tilläm­pas inte för verk­sam­het enligt avtal som ingåtts före den 1 janu­ari 2015.
Detta gäl­ler även om ett sådant avtal har för­längts för tid från och med den 1 janu­ari 2015.
   3. Den nya före­skrif­ten i 3 kap. 18 b § ska, såvitt den avser insyn i den verk­sam­het som genom avtal läm­nas över till pri­vata utfö­rare inte tilläm­pas för de stif­tel­ser som bil­das före den 1 janu­ari 2015.
   4. För sådant avtal om över­läm­nande av vår­den av en kom­mu­nal ange­lä­gen­het som avses i 3 kap. 19 § som ingåtts före den 1 janu­ari 2015 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. Detta gäl­ler även om ett sådant avtal har för­längts för tid från och med den 1 janu­ari 2015.
   5. För verk­sam­het enligt sådant avtal som avses i 3 kap. 19 a § som ingåtts före den 1 janu­ari 2015 gäl­ler äldre bestäm­mel­ser. Detta gäl­ler även om ett sådant avtal har för­längts för tid från och med den 1 janu­ari 2015.