SFS 2009:109 Lag om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk;

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling lag om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk; utfär­dad den 26 feb­ru­ari 2009. enligt riks­da­gens beslut1 föreskrivs2 i fråga om lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk dels att 53 b–56 b §§ ska ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen ska infö­ras sex nya para­gra­fer, 53 c–53 h §§, av föl­jande lydelse. 53 b §3 på yrkande av upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare eller av den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som vid­tar eller med­ver­kar till en åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse som avses i 53 § att fort­sätta med åtgär­den. om käran­den visar san­no­lika skäl för att en åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §, eller med­ver­kan till åtgär­den, före­kom­mer och om det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta med åtgär­den, eller med­ver­kan till den, för­ringar vär­det av den ensam­rätt som upp­hovs­rät­ten med­för, får dom­sto­len med­dela vites­för­bud för tiden intill dess att målet slut­ligt har avgjorts eller annat har beslu­tats. innan ett sådant för­bud med­de­las ska sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. för­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. sak­nar käran­den för­måga att ställa sådan säker­het, får dom­sto­len befria honom eller henne från detta. i fråga om sla­get av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. säker­he­ten ska prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den. när målet avgörs ska dom­sto­len pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande ska bestå. sfs 2009:109 utkom från tryc­ket den 10 mars 2009 prop. 2008/09:67, bet. 2008/09:nu11, rskr. 2008/09:176. jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2004/48/eg av den 29 april 2004 om säker­stäl­lande av skyd­det för imma­te­ri­ella rät­tig­he­ter (eut l 195, 2.6.2004, s. 16, celex 32004l0048). 3 para­gra­fen fick sin nuva­rande beteck­ning genom 2005:360. 2 1 1 sfs 2009:109 i fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller fjärde styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler rät­te­gångs­bal­kens bestäm­mel­ser om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det och ska hand­läg­gas enligt reg­lerna i rät­te­gångs­bal­ken om åtal för brott för vil­ket svå­rare straff än böter inte är före­skri­vet. i sam­band med sådan talan får talan föras om nytt vites­för­bud. 53 c § om sökan­den visar san­no­lika skäl för att någon har gjort ett intrång eller gjort sig skyl­dig till en över­trä­delse som avses i 53 §, får dom­sto­len vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra styc­ket ska ge sökan­den infor­ma­tion om ursprung och dis­tri­bu­tions­nät för de varor eller tjäns­ter som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler (infor­ma­tions­före­läg­gande). ett sådant beslut får med­de­las på yrkande av upp­hovs­man­nen eller upp­hovs­man­nens rätts­in­ne­ha­vare eller den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket. det får bara med­de­las om infor­ma­tio­nen kan antas under­lätta utred­ning av ett intrång eller en över­trä­delse som avser varorna eller tjäns­terna. skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion omfat­tar den som 1. har gjort eller med­ver­kat till intrånget eller gjort sig skyl­dig till eller med­ver­kat till över­trä­del­sen, 2. i kom­mer­si­ell skala har för­fo­gat över en vara som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler, 3. i kom­mer­si­ell skala har använt en tjänst som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler, 4. i kom­mer­si­ell skala har till­han­da­hål­lit en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget eller över­trä­del­sen, eller 5. har iden­ti­fi­e­rats av någon som anges i 2–4 såsom del­ak­tig i till­verk­ningen eller dis­tri­bu­tio­nen av en vara eller till­han­da­hål­lan­det av en tjänst som intrånget eller över­trä­del­sen gäl­ler. infor­ma­tion om varors eller tjäns­ters ursprung och dis­tri­bu­tions­nät kan sär­skilt avse 1. namn på och adress till pro­du­cen­ter, dis­tri­bu­tö­rer, leve­ran­tö­rer och andra som har inne­haft varorna eller till­han­da­hål­lit tjäns­terna, 2. namn på och adress till avsedda gros­sis­ter och detal­jis­ter, och 3. upp­gif­ter om hur myc­ket som har pro­du­ce­rats, leve­re­rats, mot­ta­gits eller beställts och om vil­ket pris som har bestämts för varorna eller tjäns­terna. bestäm­mel­serna i första–tredje styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. 53 d § ett infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse. skyl­dig­he­ten att lämna infor­ma­tion enligt 53 c § omfat­tar inte upp­gif­ter vars yppande skulle röja att upp­gifts­läm­na­ren eller någon honom eller henne när­stå­ende som avses i 36 kap. 3 § rät­te­gångs­bal­ken har begått en brotts­lig hand­ling. i per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) finns bestäm­mel­ser som begrän­sar hur mot­tagna per­son­upp­gif­ter får behand­las. 2 sfs 2009:109 53 e § ett beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får med­de­las av den dom­stol där rät­te­gång om intrånget eller över­trä­del­sen pågår. i övrigt gäl­ler i fråga om behö­rig dom­stol det som före­skrivs i 58 § för där avsedda mål och i rät­te­gångs­bal­ken om tvis­te­mål för andra fall som rör intrång eller över­trä­delse. det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska dock inte tilläm­pas. om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot den som är sökan­dens mot­part i ett mål om intrång eller över­trä­delse, ska bestäm­mel­serna om rät­te­gång som gäl­ler för det målet tilläm­pas. beslut om infor­ma­tions­före­läg­gande får över­kla­gas sär­skilt. om yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande rik­tar sig mot någon annan än den som anges i andra styc­ket, ska lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den tilläm­pas. för pröv­ning av frå­gan får det även hål­las för­hör enligt 37 kap. rät­te­gångs­bal­ken. dom­sto­len får bestämma att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der. talan om utdö­mande av vite får föras av den som har ansökt om före­läg­gan­det och ska hand­läg­gas enligt reg­lerna i rät­te­gångs­bal­ken om åtal för brott för vil­ket svå­rare straff än böter inte är före­skri­vet. i sam­band med en sådan talan får talan föras om nytt infor­ma­tions­före­läg­gande. 53 f § den som på grund av bestäm­mel­serna i 53 c § andra styc­ket 2–5 har före­lagts att enligt första styc­ket samma para­graf lämna infor­ma­tion har rätt till skä­lig ersätt­ning för kost­na­der och besvär. ersätt­ningen ska beta­las av den som har fram­ställt yrkan­det om infor­ma­tions­före­läg­gande. den som till­han­da­hål­ler en elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tions­tjänst och som till följd av ett infor­ma­tions­före­läg­gande har läm­nat ut infor­ma­tion som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektro­nisk kom­mu­ni­ka­tion ska sända en skrift­lig under­rät­telse om detta till den som upp­gif­terna gäl­ler tidi­gast efter en månad och senast efter tre måna­der från det att infor­ma­tio­nen läm­na­des ut. kost­na­den för under­rät­tel­sen ersätts enligt första styc­ket. 53 g § trots för­bu­det i 21 § per­son­upp­giftsla­gen (1998:204) får per­son­upp­gif­ter om lagö­ver­trä­del­ser som inne­fat­tar brott enligt 53 § behand­las om detta är nöd­vän­digt för att ett rätts­ligt anspråk ska kunna fast­stäl­las, göras gäl­lande eller för­sva­ras. 53 h § på yrkande av käran­den får dom­sto­len, i mål om intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort eller med­ver­kat till intrånget eller gjort sig skyl­dig till eller med­ver­kat till över­trä­del­sen att bekosta lämp­liga åtgär­der för att sprida infor­ma­tion om domen i målet. bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. 54 §4 den som i strid mot denna lag eller mot före­skrift enligt 41 § andra styc­ket utnytt­jar ett verk ska betala skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det till upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare. 3 4 senaste lydelse 2005:359. sfs 2009:109 sker det upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het, ska ersätt­ning även beta­las för den ytter­li­gare skada som intrånget eller över­trä­del­sen har med­fört. när ersätt­ning­ens stor­lek bestäms ska hän­syn sär­skilt tas till 1. ute­bli­ven vinst, 2. vinst som den som har begått intrånget eller över­trä­del­sen har gjort, 3. skada på ver­kets anse­ende, 4. ide­ell skada, och 5. upp­hovs­man­nens eller rätts­in­ne­ha­va­rens intresse av att intrång inte begås. andra styc­ket gäl­ler även den som annars upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vid­tar en åtgärd, som inne­bär intrång eller över­trä­delse enligt 53 §. ersätt­nings­skyl­dig­het enligt första eller andra styc­ket gäl­ler inte den som i sam­band med fram­ställ­ning av exem­plar för pri­vat bruk enbart över­trä­der 12 § fjärde styc­ket, om inte denna över­trä­delse sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het. 55 §5 på yrkande av upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare får dom­sto­len, efter vad som är skä­ligt, besluta att egen­dom som ett intrång eller en över­trä­delse som avses i 53 § gäl­ler ska åter­kal­las från mark­na­den, änd­ras eller för­stö­ras eller att någon annan åtgärd ska vid­tas med den. det­samma gäl­ler i fråga om hjälp­me­del som har använts eller varit avsett att använ­das vid intrånget eller över­trä­del­sen. bestäm­mel­serna i första styc­ket tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler inte om det olag­liga för­fa­ran­det bestått i utfö­rande av bygg­nads­verk. ett beslut om åtgärd enligt första styc­ket får inte inne­bära att upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare ska betala ersätt­ning till den som åtgär­den rik­tas mot. åtgär­der enligt första styc­ket ska bekostas av sva­ran­den om det inte finns sär­skilda skäl mot detta. ett beslut som avses i denna para­graf ska inte med­de­las, om för­ver­kande eller någon åtgärd till före­byg­gande av miss­bruk ska beslu­tas enligt 53 a § eller enligt brotts­bal­ken. 56 § trots 55 § får dom­sto­len, om det med hän­syn till det konst­när­liga eller eko­no­miska vär­det hos ett exem­plar av ett verk eller övriga omstän­dig­he­ter är skä­ligt, på yrkande av den som har hand­lat i god tro, med­dela till­stånd att exem­pla­ret mot sär­skild ersätt­ning till upp­hovs­man­nen eller hans eller hen­nes rätts­in­ne­ha­vare görs till­gäng­ligt för all­män­he­ten eller används för annat avsett ända­mål. 56 a §6 om det skä­li­gen kan antas att någon har gjort eller med­ver­kat till ett intrång, eller gjort sig skyl­dig till eller med­ver­kat till en över­trä­delse som avses i 53 §, får dom­sto­len för att bevis­ning ska kunna säk­ras om intrånget eller över­trä­del­sen besluta att en under­sök­ning får göras hos denne för att sö- 5 4 6 senaste lydelse 2005:360. senaste lydelse 1998:1454. sfs 2009:109 ka efter före­mål eller hand­lingar som kan antas ha bety­delse för en utred­ning om intrånget eller över­trä­del­sen (intrång­s­un­der­sök­ning). ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning får med­de­las endast om skä­len för åtgär­den upp­vä­ger den olä­gen­het eller det men i övrigt som åtgär­den inne­bär för den som drab­bas av den eller för något annat mot­stå­ende intresse. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena tilläm­pas också i fråga om för­sök eller för­be­re­delse till intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §. 56 b §7 ett beslut om intrång­s­un­der­sök­ning med­de­las av den dom­stol där rät­te­gång som rör intrånget pågår. om rät­te­gång inte är inledd, gäl­ler i fråga om behö­rig dom­stol det som före­skrivs i 58 § för där avsedda mål och i rät­te­gångs­bal­ken om tvis­te­mål för andra fall som rör intrång eller över­trä­delse. det som sägs i rät­te­gångs­bal­ken om inskränk­ning av dom­stols behö­rig­het i fråga om tvist som ska tas upp i annan ord­ning än inför dom­stol ska dock inte tilläm­pas. en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning får tas upp endast på yrkande av upp­hovs­man­nen eller upp­hovs­man­nens rätts­in­ne­ha­vare eller den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket. om rät­te­gång inte är inledd, ska yrkan­det fram­stäl­las skrift­li­gen. innan ett beslut om under­sök­ning med­de­las ska mot­par­ten ha fått till­fälle att yttra sig. dom­sto­len får dock ome­del­bart med­dela ett beslut som gäl­ler till dess annat har beslu­tats, om ett dröjs­mål skulle med­föra risk för att före­mål eller hand­lingar som har bety­delse för utred­ning om intrånget skaf­fas undan, för­störs eller för­vans­kas. i övrigt ska en fråga om intrång­s­un­der­sök­ning som upp­kom­mer då rät­te­gång inte är inledd hand­läg­gas på samma sätt som om frå­gan upp­kom­mit under rät­te­gång. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 april 2009. 2. bestäm­mel­serna i 53 c–53 f och 53 h §§ ska inte tilläm­pas när intrånget eller över­trä­del­sen, eller för­sö­ket eller för­be­re­del­sen till intrånget eller över­trä­del­sen, har begåtts före ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar lena adel­sohn lil­je­roth christine lager (justi­tie­de­par­te­men­tet) 5 7 senaste lydelse 1998:1454. thom­son reu­ters pro­fes­sio­nal ab, tel. 08-​587 671 00 edita västra aros, väs­terås 2009