Lag (1991:1559) med före­skrif­ter på tryck­fri­hets­för­ord­ning­ens och ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gens områ­den

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1991:1559
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2024:1014
Övrigt: Rät­tel­se­blad 2013:903 har iakt­ta­gits.
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1991:1559
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L6
Utfär­dad: 1991-​12-05
Omtryck: SFS 2002:911
Änd­rad: t.o.m. SFS

2024:1014
Övrig text: Rät­tel­se­blad 2013:903 har iakt­ta­gits.
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)



1 kap. Inle­dande bestäm­mel­ser

1 §   I denna lag finns bestäm­mel­ser om
   1. ägare och utgi­vare av peri­o­diska skrif­ter m.m. (2 kap.),
   2. utgi­vare av pro­gram m.m. (3 kap.),
   3. utgi­vare m.m. av tek­niska upp­tag­ningar (4 kap.),
   4. beva­rande av exem­plar och inspel­ningar m.m. (5 kap.),
   5. åtal och tvångs­me­del (6 kap.),
   6. rätt dom­stol i tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål (7 kap.),
   7. för­be­re­dande behand­ling av tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål (8 kap.),
   8. huvud­för­hand­ling inför jury (9 kap.), och
   9. över­lägg­ning och dom m.m. (10 kap.).

I 11 kap. finns vissa övriga bestäm­mel­ser.
Lag (2018:1913).

2 §   De bestäm­mel­ser i denna lag som gäl­ler tryckta skrif­ter eller tryck­ning av skrif­ter ska tilläm­pas även på andra skrif­ter som fal­ler under tryck­fri­hets­för­ord­ningen.

Med pro­gram, data­bas och tek­nisk upp­tag­ning avses det­samma som i ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen. Med beställ-​tv avses det­samma som i radio-​ och tv-​lagen (2010:696).
Lag (2018:1913).


2 kap. Om ägare av och utgiv­nings­be­vis för peri­o­diska skrif­ter

All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Andra än föl­jande utländska fysiska och juri­diska per­so­ner får inte vara ägare till peri­o­diska skrif­ter som trycks i Sve­rige:
   1. Utländska fysiska per­so­ner som har hem­vist i Sve­rige.
   2. Utländska fysiska per­so­ner med med­bor­gar­skap i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det.
   3. Utländska juri­diska per­so­ner som har bil­dats enligt lag­stift­ningen i en stat inom Euro­pe­iska eko­no­miska sam­ar­bets­om­rå­det och som har sitt säte, sitt huvud­kon­tor eller sin huvud­sak­liga verk­sam­het inom det sam­ar­bets­om­rå­det. Lag (2018:1803).

2 §   Frå­gor om utgiv­nings­be­vis för peri­o­diska skrif­ter prö­vas av Medi­e­myn­dig­he­ten. Myn­dig­he­ten tar också emot anmäl­ningar om utgi­vare och ställ­fö­re­trä­dare för utgi­vare.

Myn­dig­he­ten ska föra regis­ter över peri­o­diska skrif­ter. Regist­ret får föras med hjälp av auto­ma­ti­se­rad behand­ling. Det får inne­hålla upp­gif­ter om
   1. skrif­tens titel,
   2. utgiv­nings­ort,
   3. utgiv­nings­plan,
   4. ägare,
   5. vem som utsetts till utgi­vare och, i före­kom­mande fall, ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren,
   6. tid­punkt för utfär­dande och för­ny­else av utgiv­nings­be­vis, och
   7. för­fall eller åter­kal­lelse av utgiv­nings­be­vis.
Lag (2024:1014).

3 §   Om en ansö­kan om utgiv­nings­be­vis för en peri­o­disk skrift eller en anmä­lan om utgi­vare eller ställ­fö­re­trä­dande utgi­vare inte upp­fyl­ler före­skrivna krav, ska den som har gjort ansö­kan eller anmä­lan före­läg­gas att inom en viss tid avhjälpa bris­ten. Avhjälps inte bris­ten, får ansök­ningen eller anmä­lan avvi­sas. Lag (2024:1014).

4 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. avgif­ter för ansök­ningar och anmäl­ningar i ären­den enligt 5 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen, och
   2. avgif­ter för utdrag ur regis­ter över peri­o­diska skrif­ter.
Lag (2024:1014).

Utgiv­nings­be­vis för peri­o­diska skrif­ter

5 §   Om utgiv­nings­or­ten eller utgiv­nings­pla­nen änd­ras, ska äga­ren genast anmäla detta till Medi­e­myn­dig­he­ten.
Lag (2024:1014).

6 §   I god tid innan ett utgiv­nings­be­vis för en peri­o­disk skrift upp­hör enligt 5 kap. 12 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen ska Medi­e­myn­dig­he­ten dels till den senast kända äga­ren av den peri­o­diska skrif­ten sända en påmin­nelse om att bevi­sets gil­tig­het är begrän­sad till tio år och att bevi­set upp­hör om en ansö­kan om för­ny­else av bevi­set inte har kom­mit in till myn­dig­he­ten före tio­års­pe­ri­o­dens utgång, dels kun­göra påmin­nel­sen elektro­niskt.

Av kun­gö­rel­sen ska namn och adress för den senast kända äga­ren framgå, lik­som utgiv­nings­be­vi­sets num­mer och den titel som utgiv­nings­be­vi­set avser. Lag (2024:1014).

7 §   En ansö­kan om för­ny­else av ett utgiv­nings­be­vis för en peri­o­disk skrift enligt 5 kap. 12 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen får göras hos Medi­e­myn­dig­he­ten tidi­gast ett år före och senast på dagen för peri­o­dens utgång. För en ansö­kan om för­ny­else av ett utgiv­nings­be­vis gäl­ler i övrigt samma bestäm­mel­ser som för den första ansö­kan. Lag (2024:1014).

8 §   Ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen om att ett utgiv­nings­be­vis för en peri­o­disk skrift ska anses ha upp­hört ska dels sän­das till den senast kända äga­ren av den peri­o­diska skrif­ten, dels kun­gö­ras elektro­niskt.

Om det av sär­skilda skäl kan antas att den senast kända äga­ren inte kan nås av en för­sän­delse är det till­räck­ligt att beslu­tet kun­görs elektro­niskt. Lag (2024:1014).

9 §   Ett beslut om åter­kal­lelse av ett utgiv­nings­be­vis för en peri­o­disk skrift med­de­las av Medi­e­myn­dig­he­ten. I ären­den som avses i 5 kap. 13 § första styc­ket 2-7 tryck­fri­hets­för­ord­ningen ska äga­ren och utgi­va­ren om möj­ligt få till­fälle att yttra sig. Lag (2024:1014).

10 §   Ett slut­ligt beslut av Medi­e­myn­dig­he­ten i ett ärende om utgiv­nings­be­vis för en peri­o­disk skrift får över­kla­gas till all­män för­valt­nings­dom­stol inom två måna­der från dagen för beslu­tet.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2024:1014).

Straff

11 §   Till pen­ning­bö­ter döms ägare till en peri­o­disk skrift för vil­ken en ny utgiv­nings­ort eller en ny utgiv­nings­plan inte anmäls enligt 5 §.

Justi­ti­e­kans­lern är åkla­gare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första styc­ket. Lag (2018:1803).


3 kap. Om utgi­vare av pro­gram m.m.

Sänd­ningar med till­stånd av rege­ringen samt sänd­ningar av tv-​program med till­stånd av Medi­e­myn­dig­he­ten som med­de­lats för en längre tid än två vec­kor

1 §   Upp­gift om vem som är utgi­vare ska anteck­nas i ett regis­ter hos pro­gram­fö­re­ta­get innan pro­gram­met sänds.

I regist­ret ska vidare för varje sär­skilt pro­gram anteck­nas beräk­nad tid­punkt för sänd­ning­ens bör­jan och for­men för sänd­ningen (direkt­sänd­ning eller sänd­ning av inspe­lat pro­gram).

Vid varje anteck­ning i regist­ret ska det anges när anteck­ningen har gjorts.

Regist­ret ska vara till­gäng­ligt för all­män­he­ten.
Lag (2010:737).

2 §   Beträf­fande pro­gram som direkt­sänds får den som skall för­ordna utgi­vare besluta att, i stäl­let för utgi­va­ren, var och en som fram­trä­der i pro­gram­met själv skall svara för ytt­ran­de­fri­hets­brott som han begår. Ett sådant beslut skall före sänd­ningen med­de­las de berörda och anteck­nas i det regis­ter som avses i 1 §. Om inte detta sker, är beslu­tet utan ver­kan. Anteck­ningen skall inne­hålla upp­gif­ter om namn, födel­se­tid och bostads­a­dress beträf­fande var och en som avses med beslu­tet.

Andra sänd­ningar med till­stånd av Myn­dig­he­ten för press, radio och tv

Andra sänd­ningar med till­stånd av Medi­e­myn­dig­he­ten

3 §   Varje sam­man­slut­ning som avser att sända ljud­ra­dio med stöd av 12 kap. radio-​ och tv-​lagen (2010:696) ska utse en utgi­vare för pro­gram­verk­sam­he­ten. Det­samma gäl­ler inne­ha­vare av till­stånd till sådana sänd­ningar som anges i 4 kap. 13 § och 11 kap. 1 § andra styc­ket radio-​ och tv-​lagen samt inne­ha­vare av till­stånd enligt 13 kap. samma lag. Sam­man­slut­ningen eller till­stånds­ha­va­ren ska till Medi­e­myn­dig­he­ten anmäla vem som är utgi­vare.

Om den som är utsedd till utgi­vare inte längre är behö­rig eller hans eller hen­nes upp­drag upp­hör, ska sam­man­slut­ningen eller till­stånds­ha­va­ren ome­del­bart utse en ny utgi­vare. Denne ska anmä­las så som före­skrivs i första styc­ket. Lag (2023:840).

4 §   En ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren ska vara god­känd av den sam­man­slut­ning som har utsett utgi­va­ren eller av den som inne­har till­stån­det. Utgi­va­ren ska till Medi­e­myn­dig­he­ten anmäla vem som är ställ­fö­re­trä­dare. Lag (2023:840).

5 §   Till varje anmä­lan enligt 3 eller 4 § skall fogas bevis att utgi­va­ren eller ställ­fö­re­trä­da­ren upp­fyl­ler de behö­rig­hets­vill­kor som anges i ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen och att han har åta­git sig upp­dra­get. I fråga om ställ­fö­re­trä­dare skall det dess­utom visas att sam­man­slut­ningen eller till­stånds­ha­va­ren har god­känt honom. Lag (1997:334).

6 §   När ställ­fö­re­trä­da­ren för en utgi­vare har tjänst­gjort ska hans eller hen­nes namn anges i sänd­ningen. Dess­utom ska varje sänd­ning av ett pro­gram i när­ra­dio avslu­tas med en upp­gift om vil­ken sam­man­slut­ning som har sänt pro­gram­met.
Lag (2018:1913).

6 a §   har upp­hävts genom lag (1997:334).

6 b §   har upp­hävts genom lag (1997:334).

6 c §   har upp­hävts genom lag (1997:334).

6 d §   har upp­hävts genom lag (1997:334).

Sam­man­ställda radi­o­tid­ningar

7 §   Om en sänd­ning som är sär­skilt anpas­sad för syn­ska­dade (radi­o­tid­ning) består av en sam­man­ställ­ning av mate­rial från flera peri­o­diska skrif­ter (sam­man­ställda radi­o­tid­ningar), ska utgi­vare utses av ägarna till de peri­o­diska skrif­ter ur vilka mate­ri­a­let häm­tats. Utgi­va­ren ska utses för pro­gram­verk­sam­he­ten.

Äga­ren till den peri­o­diska skrift som utgör den huvud­sak­liga för­la­gan till radi­o­tid­ningen ska till Myn­dig­he­ten för till­gäng­liga medier anmäla vem som är utgi­vare.

Om den som är utsedd till utgi­vare inte längre är behö­rig eller hans upp­drag upp­hör, ska en ny utgi­vare ome­del­bart utses. Denne ska anmä­las så som sägs i andra styc­ket.
Lag (2012:903).

8 §   En ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren ska vara god­känd av den som har utsett utgi­va­ren. Utgi­va­ren anmä­ler vem ställ­fö­re­trä­da­ren är till Myn­dig­he­ten för till­gäng­liga medier.
Lag (2012:903).

9 §   Till varje anmä­lan enligt 7 eller 8 § skall fogas bevis att utgi­va­ren eller ställ­fö­re­trä­da­ren upp­fyl­ler de behö­rig­hets­krav som anges i ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen och att han har åta­git sig upp­dra­get. Om en ställ­fö­re­trä­dare anmäls, skall det dess­utom visas att han är god­känd av den som har utsett utgi­va­ren.

10 §   När ställ­fö­re­trä­da­ren för en utgi­vare tjänst­gjort skall hans namn anges i sänd­ningen.

Andra tråd­lösa sänd­ningar av pro­gram

11 §   Bestäm­mel­serna i 1 och 2 §§ gäl­ler också i fråga om
   1. pro­gram som för­med­las genom satel­lit­sänd­ningar som utgår från Sve­rige, och
   2. andra pro­gram än radi­o­tid­ningar som får sän­das utan till­stånd enligt radio-​ och tv-​lagen (2010:696).

Första styc­ket tilläm­pas inte i fråga om pro­gram som sänds av andra än svenska pro­gram­fö­re­tag och inte är avsedda att tas emot i Sve­rige. I fråga om sådana pro­gram tilläm­pas inte några andra före­skrif­ter i ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen än 1 kap. 10-13 §§. Lag (2018:1913).

Andra tråd­sänd­ningar än vida­re­sänd­ningar, m.m.

12 §   Om ett pro­gram­fö­re­tag som har till­stånd enligt 4 kap. 3 § eller 11 kap. 1 § första styc­ket radio-​ och tv-​lagen (2010:696) att sända pro­gram också bedri­ver verk­sam­het för sänd­ning till all­män­he­ten av ljud, bil­der eller text genom tråd, tilläm­pas 1 och 2 §§ i fråga om verk­sam­he­ten.
Lag (2018:1913).

13 §   Den som utser en utgi­vare av andra pro­gram i tråd­sänd­ningar än som avses i 12 § ska anmäla vem som har utsetts till Medi­e­myn­dig­he­ten.

Om den som är utsedd till utgi­vare inte längre är behö­rig eller hans eller hen­nes upp­drag upp­hör, ska en ny utgi­vare ome­del­bart utses. Denne ska anmä­las så som före­skrivs i första styc­ket. Lag (2023:840).

14 §   En ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren ska vara god­känd av den som har utsett utgi­va­ren. Utgi­va­ren ska anmäla vem som är ställ­fö­re­trä­dare till Medi­e­myn­dig­he­ten. Lag (2023:840).

15 §   Till varje anmä­lan enligt 13 eller 14 § skall fogas bevis att utgi­va­ren eller ställ­fö­re­trä­da­ren upp­fyl­ler de behö­rig­hets­krav som anges i ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen och att han har åta­git sig upp­dra­get. Om en ställ­fö­re­trä­dare anmäls, skall det dess­utom visas att han är god­känd av den som har utsett utgi­va­ren.

16 §   Varje pro­gram i en sådan tråd­sänd­ning som avses i 13 § skall avslu­tas med en upp­gift om vem som har utsett utgi­va­ren.
Om en ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren tjänst­gör, skall det läm­nas en upp­gift om vem ställ­fö­re­trä­da­ren är.

17 §   Beträf­fande pro­gram som direkt­sänds får den som ska utse utgi­vare besluta att, i stäl­let för utgi­va­ren, var och en som fram­trä­der i pro­gram­met själv ska svara för ytt­ran­de­fri­hets­brott som han eller hon begår. Ett sådant beslut ska före sänd­ningen med­de­las de berörda och anteck­nas i ett sär­skilt regis­ter hos den som bedri­ver sänd­nings­verk­sam­he­ten. Anteck­ningen ska inne­hålla upp­gif­ter om namn, födel­se­tid och bostads­a­dress för var och en som avses med beslu­tet. Om inte detta sker, är beslu­tet utan ver­kan.

Ett utdrag ur regist­ret ska genast sän­das till Medi­e­myn­dig­he­ten varje gång ett beslut har anteck­nats i det.
Lag (2023:840).

18 §   Bestäm­mel­serna i 12-15 §§ tilläm­pas också när infor­ma­tion till­han­da­hålls enligt 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen av någon som avses i den para­gra­fens första stycke 1 a-c. Den som bedri­ver sådan verk­sam­het ska till Medi­e­myn­dig­he­ten anmäla vil­ket namn data­ba­sen har. I fråga om sådant till­han­da­hål­lande som avses i 1 kap. 4 § första styc­ket 2 a-c ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska nam­net inne­hålla data­ba­sens domän­namn eller mot­sva­rande upp­gift. När ett sådant pro­gram­fö­re­tag som har till­stånd enligt 4 kap. 3 § eller 11 kap. 1 § första styc­ket radio-​ och tv-​lagen (2010:696) att sända pro­gram också till­han­da­hål­ler all­män­he­ten infor­ma­tion ur en data­bas enligt 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, ska i stäl­let för det som anges i 1 § första styc­ket gälla
   - att utgi­vare ska utses för verk­sam­he­ten, och
   - att upp­gift om vem som är utgi­vare, och i före­kom­mande fall ställ­fö­re­trä­dare, ska anteck­nas i regis­ter hos pro­gram­fö­re­ta­get. Lag (2023:840).

19 §   Utgiv­nings­be­vis för data­ba­ser enligt 1 kap. 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen utfär­das av Medi­e­myn­dig­he­ten på ansö­kan av den som bedri­ver verk­sam­he­ten.

En ansö­kan ska inne­hålla upp­gift om data­ba­sens namn, vem som bedri­ver verk­sam­he­ten, från vil­ken ort infor­ma­tio­nen till­han­da­hålls och vem som utsetts till utgi­vare samt, i före­kom­mande fall, ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren. I fråga om sådant till­han­da­hål­lande som avses i 1 kap. 4 § första styc­ket 2 a-c ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska nam­net inne­hålla data­ba­sens domän­namn eller mot­sva­rande upp­gift.

Ansö­kan ska också inne­hålla en tek­nisk beskriv­ning av verk­sam­he­ten. Av beskriv­ningen ska det framgå hur infor­ma­tion till­han­da­hålls all­män­he­ten. Beskriv­ningen ska ha sådan omfatt­ning att det fram­går om verk­sam­he­ten upp­fyl­ler för­ut­sätt­ning­arna enligt 1 kap. 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen.

Till en ansö­kan ska det fogas bevis att utgi­va­ren upp­fyl­ler de behö­rig­hets­vill­kor som anges i ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen och att utgi­va­ren har åta­git sig upp­dra­get. Lag (2024:1014).

20 §   Om en ansö­kan om utgiv­nings­be­vis för en data­bas inte upp­fyl­ler vad som före­skrivs i 19 §, ska sökan­den före­läg­gas att inom viss tid avhjälpa bris­ten. Gör sökan­den inte det, får ansö­kan avvi­sas. Lag (2024:1014).

21 §   I god tid innan ett utgiv­nings­be­vis för en data­bas upp­hör att gälla enligt 1 kap. 6 § första styc­ket ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska Medi­e­myn­dig­he­ten till den som bedri­ver verk­sam­he­ten sända en påmin­nelse om att bevi­sets gil­tig­hets­tid är begrän­sad till tio år och att bevi­set upp­hör att gälla, om en ansö­kan om för­ny­else av bevi­set inte har kom­mit in till myn­dig­he­ten före tio­års­pe­ri­o­dens utgång.

Beslut om att ett utgiv­nings­be­vis för en data­bas ska anses ha upp­hört att gälla vid tio­års­pe­ri­o­dens utgång med­de­las av Medi­e­myn­dig­he­ten.

En ansö­kan om för­ny­else av ett utgiv­nings­be­vis för en data­bas enligt 1 kap. 6 § andra styc­ket ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen får göras hos Medi­e­myn­dig­he­ten tidi­gast ett år före och senast på dagen för tio­års­pe­ri­o­dens utgång. För en ansö­kan om för­ny­else gäl­ler i övrigt samma bestäm­mel­ser som för den första ansö­kan. Om en ansö­kan om för­ny­else har gjorts i rätt tid, fort­sät­ter bevi­set att gälla till dess att beslu­tet med anled­ning av ansö­kan har fått laga kraft. Lag (2024:1014).

22 §   Om de för­hål­lan­den som avses i 19 § andra-​fjärde styc­kena änd­ras, ska den som bedri­ver verk­sam­he­ten genast anmäla detta till Medi­e­myn­dig­he­ten. Lag (2023:840).

23 §   I 1 kap. 6 § tredje styc­ket ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen före­skrivs i vilka fall utgiv­nings­be­vis för data­ba­ser får åter­kal­las. Om ett utgiv­nings­be­vis inte borde ha utfär­dats på grund av risk för för­väx­ling med nam­net på en annan verk­sam­het, får bevi­set dock åter­kal­las endast om det inom sex måna­der sedan bevi­set utfär­da­des visas att ansö­kan borde ha avsla­gits på grund av denna risk.

Beslut om åter­kal­lelse av utgiv­nings­be­vis för en data­bas med­de­las av Medi­e­myn­dig­he­ten. I ären­den om åter­kal­lelse ska den som bedri­ver verk­sam­he­ten och utgi­va­ren få till­fälle att yttra sig, om det är möj­ligt. Lag (2024:1014).

24 §   Beslut av Medi­e­myn­dig­he­ten i ären­den om utgiv­nings­be­vis för data­ba­ser får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.
Lag (2024:1014).

25 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het läm­nar orik­tig upp­gift i en ansö­kan om utgiv­nings­be­vis för en data­bas ska dömas till böter eller fäng­else i högst ett år. Det­samma gäl­ler den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot vad som före­skrivs i 22 § om skyl­dig­het att anmäla änd­rade för­hål­lan­den.

Justi­ti­e­kans­lern är åkla­gare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första styc­ket. Lag (2024:1014).

26 §   I varje sådant till­han­da­hål­lande som avses i 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska upp­gif­ter läm­nas om verk­sam­he­tens namn och utgi­vare och vem som har utsett denne. Om en ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren tjänst­gör, ska det läm­nas en upp­gift om vem ställ­fö­re­trä­da­ren är. Upp­gif­terna ska vara lät­till­gäng­liga, tyd­liga och anges i anslut­ning till varandra. Lag (2018:1913).

27 §   Medi­e­myn­dig­he­ten ska föra ett regis­ter över verk­sam­he­ter enligt 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen. Regist­ret får inne­hålla upp­gif­ter om
   1. data­ba­sens namn,
   2. vem som bedri­ver verk­sam­he­ten,
   3. från vil­ken ort infor­ma­tio­nen till­han­da­hålls,
   4. vem som utsetts till utgi­vare och, i före­kom­mande fall, ställ­fö­re­trä­dare för utgi­va­ren,
   5. en tek­nisk beskriv­ning av verk­sam­he­ten, och
   6. tid­punkt för utfär­dande och för­ny­else av utgiv­nings­be­vis.
Lag (2023:840).

28 §   Rege­ringen får med­dela före­skrif­ter om
   1. avgif­ter för utdrag ur regis­ter över verk­sam­he­ter enligt 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, och
   2. ansök­nings­av­gif­ter i ären­den om utgiv­nings­be­vis enligt 1 kap. 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen. Lag (2018:1913).

Gemen­samma bestäm­mel­ser

29 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1803).

30 §   Till böter eller fäng­else i högst ett år döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot det som i detta kapi­tel före­skrivs om skyl­dig­het att anteckna eller anmäla utgi­vare. Det­samma gäl­ler den som bedri­ver verk­sam­het med utgiv­nings­be­vis enligt 1 kap. 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen och som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het vid behov inte anmä­ler ny utgi­vare.

Till pen­ning­bö­ter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot det som i detta kapi­tel före­skrivs om skyl­dig­het att lämna upp­gift om ställ­fö­re­trä­dare eller att anmäla namn på verk­sam­het som bedrivs enligt 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen av någon som avses i den para­gra­fens första stycke 1 a-c.

Justi­ti­e­kans­lern är åkla­gare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första och andra styc­kena. Lag (2018:1913).


4 kap. Om utgi­vare m.m. av tek­niska upp­tag­ningar

1 §   I fråga om sådana tek­niska upp­tag­ningar som inne­hål­ler en för syn­ska­dade avsedd sam­man­ställ­ning av två eller flera peri­o­diska skrif­ter som ges ut här i lan­det och vil­kas ägare sam­ver­kar om upp­tag­ningen (kas­set­tid­ningar med sam­man­ställ­ningar av mate­rial ur mer än en för­laga) utses utgi­va­ren av de sam­ver­kande ägarna.

Äga­ren till den peri­o­diska skrift som utgör den huvud­sak­liga för­la­gan till kas­set­tid­ningen ska till Myn­dig­he­ten för till­gäng­liga medier anmäla vem som är utgi­vare.

Om den som är utsedd till utgi­vare inte längre är behö­rig eller hans upp­drag upp­hör, ska en ny utgi­vare ome­del­bart utses. Denne ska anmä­las så som sägs i andra styc­ket.
Lag (2012:903).

2 §   Den skyl­dig­het att lämna vissa upp­gif­ter som före­skrivs i 3 kap. 16 eller 20 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska full­gö­ras genom att upp­gif­terna tas in i själva den tek­niska upp­tag­ningen, skrif­ten eller bil­den eller sätts fast på ski­van, kas­set­ten eller mot­sva­rande före­mål.
Lag (2018:1913).

3 §   Har upp­hävts genom lag (2018:1803).


5 kap. Om beva­rande av exem­plar och inspel­ningar m.m.

Tryckta skrif­ter

1 §   Den som här i lan­det fram­stäl­ler en tryckt skrift är skyl­dig att bevara ett exem­plar av skrif­ten under ett år från det att skrif­ten gavs ut.

2 §   Av varje tryckt skrift som har fram­ställts utom­lands och införs hit för att spri­das här skall ett exem­plar beva­ras under ett år från infö­ran­det. Det gäl­ler dock inte skrif­ter som ej är peri­o­diska och som helt är skrivna på främ­mande språk. Det gäl­ler inte hel­ler peri­o­diska skrif­ter för vilka utgiv­nings­be­vis var­ken finns eller skall fin­nas.

Skyl­dig­he­ten att bevara skrif­terna lig­ger,
   1. i fråga om peri­o­diska skrif­ter på den som är utgi­vare här i lan­det,
   2. i fråga om andra skrif­ter på skrif­tens för­läg­gare här i lan­det eller, om det inte finns någon sådan för­läg­gare, på den som har låtit lämna ut skrif­ten för sprid­ning här.

En skrift som inte är peri­o­disk behö­ver inte beva­ras om endast enstaka exem­plar av den har förts in i lan­det.

Pro­gram och tek­niska upp­tag­ningar

3 §   Den som sän­der pro­gram till all­män­he­ten, till­han­da­hål­ler beställ­ra­dio som finan­sie­ras med pub­lic service-​avgift enligt lagen (2018:1893) om finan­sie­ring av radio och tv i all­män­he­tens tjänst eller beställ-​tv ska ombe­sörja att varje pro­gram som sänds eller till­han­da­hålls spe­las in. Denna skyl­dig­het gäl­ler också sådana pro­gram som sänds på det sätt som avses i 1 kap. 5 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen. I fråga om över­fö­ringar som omfat­tas av 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen och pro­gram som till­han­da­hålls ur en data­bas enligt 1 kap. 5 eller 6 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen är det, för­u­tom när det gäl­ler beställ­ra­dio och beställ-​tv, till­räck­ligt att det doku­men­te­ras vil­ken infor­ma­tion som vid varje tid­punkt till­han­da­hålls.

En inspel­ning enligt första styc­ket första meningen ska beva­ras i minst sex måna­der
   1. från sänd­ningen,
   2. från det att infor­ma­tio­nen inte längre till­han­da­hölls, om det är fråga om ett sådant till­han­da­hål­lande som avses i 1 kap. 4 § första styc­ket 2 a-c ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, eller
   3. från upp­spel­ningen, om det är fråga om ett sådant till­han­da­hål­lande som avses i 1 kap. 4 § första styc­ket 2 d ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen.

Den som här i lan­det för någon annans räk­ning bedri­ver sändningsverk-​samhet över satel­lit eller som upp­lå­ter satel­lit­ka­pa­ci­tet ska också ombe­sörja att varje pro­gram spe­las in och beva­ras. Detta gäl­ler dock inte om någon annan ska göra detta enligt första styc­ket.

Skyl­dig­he­ten enligt första styc­ket gäl­ler inte sam­ti­dig och oför­änd­rad vida­re­sänd­ning av pro­gram genom tråd­nät.
Lag (2020:873).

4 §   Den som här i lan­det ska utse utgi­vare för en tek­nisk upp­tag­ning är skyl­dig att bevara ett exem­plar under ett år från det att upp­tag­ningen blev offent­lig. Denna skyl­dig­het gäl­ler också sådana tek­niska upp­tag­ningar som avses i 1 kap. 5 § andra styc­ket tryck­fri­hets­för­ord­ningen. Lag (2018:1913).

Skyl­dig­het att till­han­da­hålla exem­plar och inspel­ningar

5 §   Justi­ti­e­kans­lern har rätt att utan kost­nad få del av varje skrift, pro­gram, pro­gram i beställ-​tv eller tek­nisk upp­tag­ning som har beva­rats enligt 1-4 §§ och att kost­nads­fritt få en bestyrkt utskrift av det som har ytt­rats i ett pro­gram. Polis­myn­dig­he­ten ska på begä­ran bistå Justi­ti­e­kans­lern med att få till­gång till sådana hand­lingar. Det som nu har sagts om Justi­ti­e­kans­lern gäl­ler även all­män åkla­gare, om Justi­ti­e­kans­lern enligt 7 kap. 2 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen har över­läm­nat åt all­män åkla­gare att vara åkla­gare i ytt­ran­de­fri­hets­mål. Lag (2018:1913).

6 §   Varje enskild som anser att ett ytt­ran­de­fri­hets­brott har begåtts mot honom eller henne i ett pro­gram eller att han eller hon har lidit skada på grund av ett sådant brott i pro­gram­met har rätt att hos den som bedri­ver sänd­nings­verk­sam­he­ten kost­nads­fritt ta del av en inspel­ning av pro­gram­met. Den enskilde har också rätt att utan kost­nad få en kopia av inspel­ningen eller en bestyrkt utskrift av det som har ytt­rats i pro­gram­met. Det som sägs i detta stycke gäl­ler dock inte, om det är uppen­bart att den enskilde inte berörs av pro­gram­met på ett sådant sätt att han eller hon kan vara mål­sä­gande.

Den skyl­dig­het som avses i första styc­ket vilar i fråga om sådana radi­o­tid­ningar som anges i 3 kap. 7 § på äga­ren till den peri­o­diska skrift som utgör den huvud­sak­liga för­la­gan.

Första styc­ket ska tilläm­pas också på sådana tek­niska upp­tag­ningar som inne­hål­ler en för syn­ska­dade avsedd ver­sion av en peri­o­disk skrift som ges ut här i lan­det (kas­set­tid­ningar). I fråga om sådana kas­set­tid­ningar som avses i 4 kap. 1 § vilar skyl­dig­he­ten att låta den enskilde ta del av en upp­tag­ning och få en utskrift på äga­ren till den peri­o­diska skrift som utgör den huvud­sak­liga för­la­gan.
Lag (2018:1913).

7 §   I radio-​ och tv-​lagen (2010:696) finns ytter­li­gare bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att till­han­da­hålla inspel­ningar av pro­gram.

I lagen (1993:1392) om pliktex­em­plar av doku­ment finns bestäm­mel­ser om skyl­dig­het att lämna skrif­ter och upp­tag­ningar till bib­li­o­tek. Lag (2018:1913).

8 §   Har upp­hävts genom lag (2002:911).

9 §   Den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot vad som före­skrivs i 1-6 §§ döms till böter eller fäng­else i högst ett år. Är gär­ningen ringa ska det inte dömas till ansvar.

Justi­ti­e­kans­lern är åkla­gare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första styc­ket. Lag (2015:663).


6 kap. Om åtal och tvångs­me­del

Med­gi­vande till åtal

1 §   All­mänt åtal för tryck­fri­hets­brott som anges i 7 kap. 5, 10 eller 12-19 § eller 20 § 3 tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller för mot­sva­rande ytt­ran­de­fri­hets­brott enligt ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen får väc­kas endast om rege­ringen med­ger det. Lag (2018:1803).

Tagande i för­var

2 §   I de fall som anges i 10 kap. 14 § andra styc­ket tryck­fri­hets­för­ord­ningen och i mot­sva­rande fall enligt 8 kap. 1 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen får en befatt­nings­ha­vare av lägst fän­riks tjäns­tegrad ta en tryckt skrift eller en tek­nisk upp­tag­ning i för­var. Lag (2018:1913).

Under­rät­telse om infor­ma­tion i en data­bas

3 §   En under­rät­telse enligt 6 kap. 6 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska inne­hålla en utför­lig redo­gö­relse för de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas till grund för påstå­en­det om att viss infor­ma­tion i data­ba­sen kan utgöra ytt­ran­de­fri­hets­brott. Under­rät­tel­sen ska även inne­hålla tyd­liga upp­gif­ter om vil­ken infor­ma­tion i data­ba­sen den avser.

Den som fram­stäl­ler under­rät­tel­sen är skyl­dig att visa att utgi­va­ren har tagit emot denna. Lag (2018:1803).


7 kap. Om rätt dom­stol i tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål

1 §   De tings­rät­ter som med stöd av 12 kap. 2 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen är behö­riga att ta upp tryck­fri­hets­mål ska pröva tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål i de fall där den ort som avses i 2 eller 3 § lig­ger inom tings­rät­tens dom­krets. Om den orten inte lig­ger inom dom­kret­sen för en tings­rätt som är behö­rig att ta upp tryck­fri­hets­mål, ska målet prö­vas av den tings­rätt inom vars dom­krets läns­sty­rel­sen i det län där orten lig­ger har sitt säte.

Om det finns ett sam­band mel­lan ett mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av tryck­fri­hets­brott eller ytt­ran­de­fri­hets­brott och ett annat sådant mål, får målen tas upp av någon av de tings­rät­ter som enligt första styc­ket är rätt dom­stol. Det­samma gäl­ler i fråga om ansök­nings­mål enligt 9 kap. 8 och 9 §§ tryck­fri­hets­för­ord­ningen och 7 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen. Lag (2018:1913).

2 §   Avgö­rande för var ett tryck­fri­hets­mål skall tas upp är i fråga om peri­o­diska skrif­ter skrif­tens utgiv­nings­ort och i fråga om andra skrif­ter den ort där den som enligt 8 kap.
tryck­fri­hets­för­ord­ningen är ansva­rig för skrif­ten har sitt hem­vist.

Om någon ort inte kan fast­stäl­las enligt första styc­ket, skall den ort där skrif­ten har tryckts eller eljest mång­fal­di­gats vara avgö­rande. Har skrif­ten mång­fal­di­gats utom­lands, skall den ort vara avgö­rande där den som har låtit lämna ut skrif­ten för sprid­ning här i lan­det har sitt hem­vist.

Om var­ken första eller andra styc­ket ger led­ning, skall den ort där exem­plar av skrif­ten anträf­fas vara avgö­rande.

3 §   Avgö­rande för var ett ytt­ran­de­fri­hets­mål ska tas upp är den ort
   1. var­i­från ett pro­gram har utgått för sänd­ning,
   2. var­i­från infor­ma­tion som avses i 1 kap. 4 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen har till­han­da­hål­lits, eller
   3. där en tek­nisk upp­tag­ning har läm­nats ut för sprid­ning eller där brot­tet på annat sätt har begåtts.

Ytt­ran­de­fri­hets­mål om pro­gram som avses i 1 kap. 3 § tredje styc­ket andra meningen ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen ska tas upp av Stock­holms tings­rätt. Lag (2022:1526).

3 a §   har upp­hävts genom lag (1998:1442).

Gemen­samma bestäm­mel­ser för mål om sank­tio­ner mot med­de­lare och anskaf­fare

4 §   Om någon genom att lämna eller anskaffa en upp­gift för offent­lig­gö­rande har med­ver­kat till ett tryckfrihets-​ eller ytt­ran­de­fri­hets­brott, ska talan mot honom eller henne om ansvar för brott som avses i 7 kap. 22 eller 23 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 5 kap. 4 eller 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen tas upp av den tings­rätt som är rätt dom­stol i fråga om tryckfrihets-​ eller ytt­ran­de­fri­hets­brot­tet. Den tings­rätt som är rätt dom­stol i fråga om ett tryckfrihets-​ eller ytt­ran­de­fri­hets­brott är också rätt dom­stol i fråga om åtal för brott som avses i 7 kap. 23 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 5 kap. 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen vari­ge­nom den som är ansva­rig för offent­lig­gö­ran­det har anskaf­fat den upp­gift vars offent­lig­gö­rande inne­fat­tar tryckfrihets-​ eller ytt­ran­de­fri­hets­brot­tet. Lag (2018:1913).

5 §   Om talan grun­das på att någon, i annat fall än det som anges i 4 §, har läm­nat eller anskaf­fat upp­gif­ter eller under­rät­tel­ser för offent­lig­gö­rande och där­i­ge­nom gjort sig skyl­dig till brott som avses i 7 kap. 22 eller 23 § tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 5 kap. 4 eller 5 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, ska målet prö­vas av den tings­rätt som ska ta upp tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål för den ort där upp­gifts­läm­na­ren har hem­vist.

Är det inte känt var upp­gifts­läm­na­ren eller anskaf­fa­ren har hem­vist eller sak­nar han eller hon hem­vist i lan­det, ska målet prö­vas av den tings­rätt som ska ta upp tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål för den ort där han eller hon har läm­nat eller anskaf­fat upp­gif­ten eller där han eller hon har gri­pits eller annars uppe­hål­ler sig. Lag (2018:1913).

Hand­lägg­ning av olika mål i samma rät­te­gång

6 §   Om mål som har sam­band med varandra på det sätt som anges i 1 § andra styc­ket eller 4 § före­kom­mer sam­ti­digt vid en tings­rätt, skall målen hand­läg­gas i en rät­te­gång. Det gäl­ler dock inte om syn­ner­liga skäl talar mot det. Lag (2002:911).

7 §   Ett åtal som har sam­band med ett annat åtal som skall hand­läg­gas som tryck­fri­hets­mål eller ytt­ran­de­fri­hets­mål får väc­kas vid den tings­rätt som skall ta upp det sist nämnda åta­let, om det är lämp­ligt.

Ett van­ligt brott­mål får hand­läg­gas i samma rät­te­gång som ett tryck­fri­hets­mål eller ytt­ran­de­fri­hets­mål i vil­ket talan förs om ansvar, om det på grund av sam­band mel­lan målen skulle skapa all­var­liga olä­gen­he­ter att de hand­la­des i skilda rät­te­gångar.
Om huvud­för­hand­ling i rät­te­gången hålls inför jury, skall dock andra mål än tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål prö­vas enbart av rät­ten.

7 a §   har upp­hävts genom lag (1998:1442).

8 §   Justi­ti­e­kans­lern får hos rät­ten begära att flera mål ska hand­läg­gas i samma rät­te­gång enligt 7 § andra styc­ket. Den till­ta­lade i det av målen som inte är tryck­fri­hets­mål eller ytt­ran­de­fri­hets­mål ska få till­fälle att yttra sig i frå­gan. Fram­ställ­ningen prö­vas där­ef­ter av rät­ten. Rät­tens beslut får över­kla­gas sär­skilt. Om rät­ten har avsla­git fram­ställ­ningen, får dock endast Justi­ti­e­kans­lern över­klaga beslu­tet.

En sådan begä­ran som avses i första styc­ket får göras även av all­män åkla­gare, om Justi­ti­e­kans­lern med stöd av 7 kap. 2 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen har över­läm­nat sina åkla­gar­upp­gif­ter i ytt­ran­de­fri­hets­må­let. Om rät­ten har avsla­git fram­ställ­ningen, får även den all­männa åkla­ga­ren över­klaga beslu­tet. Lag (2018:1913).

9 §   Justi­ti­e­kans­lern är åkla­gare i mål som enligt 7 § andra styc­ket får hand­läg­gas i samma rät­te­gång som ett tryck­fri­hets­mål eller ett ytt­ran­de­fri­hets­mål.

Justi­ti­e­kans­lern får dock i fall som avses i första styc­ket över­lämna sina åkla­gar­upp­gif­ter åt all­män åkla­gare, om Justi­ti­e­kans­lern med stöd av 7 kap. 2 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen har över­läm­nat åkla­gar­upp­gif­terna i ytt­ran­de­fri­hets­må­let. Lag (2018:1913).


8 kap. Om för­be­re­dande behand­ling av tryck­fri­hets­mål och yttt­ran­de­fri­hets­mål

1 §   Rät­ten får, även då det gäl­ler all­mänt åtal, under den för­be­re­dande behand­lingen av ett mål höra par­ter och andra samt besluta att avvisa målet.

2 §   I mål om ansvar på grund av tryckfrihets-​ eller ytt­ran­de­fri­hets­brott ska rät­ten utreda om den åta­lade är ansva­rig enligt 8 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 6 kap. ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen. Vidare ska rät­ten i mål om ska­de­stånd på grund av sådana brott utreda om ska­de­stånds­an­språ­ket enligt 11 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 9 kap. ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen kan rik­tas mot sva­ran­den.

Om det är nöd­vän­digt ska rät­ten med­dela beslut i de frå­gor som avses i första styc­ket. Lag (2018:1913).

3 §   För behand­ling av frå­gor som anges i 2 § får huvud­för­hand­ling sät­tas ut.

4 §   Vid huvud­för­hand­ling för pröv­ning av frå­gor som anges i 2 § eller då målet i något annat fall sätts ut till huvud­för­hand­ling utan att det i övrigt är berett för sådan för­hand­ling, skall rät­ten bestå av tre lag­farna domare. Om det inträf­far för­fall för någon av dem sedan huvud­för­hand­lingen har påbör­jats, är dock rät­ten dom­för med två lag­farna domare.

5 §   I fråga om sär­skild talan mot ett beslut, vari­ge­nom rät­ten ogil­lat en invänd­ning av en till­ta­lad att han inte är ansva­rig enligt 8 kap. tryck­fri­hets­för­ord­ningen eller 6 kap.
ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, tilläm­pas vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om invänd­ning om rät­te­gångs­hin­der.

6 §   Under den för­be­re­dande behand­lingen av ett mål skall det bestäm­mas om jury skall med­verka vid pröv­ningen.

De åtgär­der för juryns bildande som före­skrivs i tryck­fri­hets­för­ord­ningen och ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen, skall vid­tas vid sam­man­träde med par­terna inför rät­ten.

7 §   När målet är berett skall rät­ten sätta ut tid för huvud­för­hand­ling. Skall jury inte med­verka, sätts målet ut till huvud­för­hand­ling enligt vad som gäl­ler i all­män­het. Förs talan om ansvar eller kon­fis­ka­tion skall målet prö­vas i enlig­het med vad som gäl­ler för brott­mål. I annat fall tilläm­pas vad som är före­skri­vet för tvis­te­mål.


9 kap. Om huvud­för­hand­ling inför jury

1 §   Vid huvud­för­hand­ling inför jury skall rät­ten bestå av tre lag­farna domare. Om det inträf­far för­fall för någon av dem sedan huvud­för­hand­lingen har påbör­jats, är dock rät­ten dom­för med två lag­farna domare.

2 §   Den som har utsetts att tjänst­göra i juryn ska genom rät­tens försorg skrift­li­gen kal­las till huvud­för­hand­lingen. I kal­lel­sen ska den tid anges inom vil­ken anmäl­ningar om laga för­fall bör ha nått rät­ten. Kal­lel­sen ska också inne­hålla en upp­lys­ning om det ansvar för kost­na­der som enligt 4 § andra styc­ket kan åläg­gas jury­le­da­mo­ten om han eller hon ute­blir utan laga för­fall. Lag (2018:1913).

3 §   Om en jury­le­da­mot har styrkt laga för­fall, ska en sup­ple­ant från samma grupp av jury­le­da­mö­ter inkal­las till tjänst­gö­ring. Sup­ple­an­terna kal­las i den ord­ning i vil­ken de har lot­tats ut till sup­ple­an­ter.

Om rät­ten fin­ner att en jury­le­da­mot inte har styrkt laga för­fall, ska jury­le­da­mo­ten under­rät­tas om det.
Lag (2018:1913).

4 §   Om en jury­le­da­mot ute­blir från huvud­för­hand­lingen, ska en sup­ple­ant inkal­las, om upp­skov med målet där­i­ge­nom kan und­vi­kas.

Om den ute­blivna leda­mo­ten inte har laga för­fall, ska han eller hon åläg­gas att ersätta sta­ten och par­terna de kost­na­der som hans eller hen­nes för­sum­melse orsa­kat om för­hand­lingen måste stäl­las in. Rät­ten får dock minska ersätt­ningen till ett skä­ligt belopp. Lag (2018:1913).

5 §   När en full­ta­lig jury har sam­lats inför rät­ten, skall juryns med­lem­mar avlägga denna för­säk­ran: "Jag NN lovar och för­säk­rar på heder och sam­vete, att jag efter bästa för­stånd skall besvara de frå­gor som fram­ställs av rät­ten och ald­rig röja vare sig vad som ytt­ras under juryns över­lägg­ningar eller hur de enskilda med­lem­marna rös­tar. Detta vill och skall jag som en ärlig och upp­rik­tig domare tro­get hålla."

6 §   Vid huvud­för­hand­lingen får jury­le­da­mö­terna med rät­tens till­stånd fram­ställa frå­gor till par­ter, vitt­nen, sak­kun­niga eller andra.

Vid fort­satt huvud­för­hand­ling ska juryn bestå av samma med­lem­mar som före avbrot­tet. Lag (2018:1913).

7 §   I mål där talan grun­das på ett påstå­ende att ett tryckfrihets-​ eller ytt­ran­de­fri­hets­brott har begåtts skall rät­ten, sedan för­hand­lingen inför juryn bli­vit slut­förd, utan dröjs­mål till juryn skrift­li­gen fram­ställa frå­gan om brott före­lig­ger enligt den eller de bestäm­mel­ser som åkla­ga­ren eller mål­sä­gan­den har fun­nit tillämp­liga.

Om talan grun­das på ett påstå­ende att flera brott har för­ö­vats, skall en sär­skild fråga fram­stäl­las till juryn för varje brott.
Om målets beskaf­fen­het eljest för­an­le­der flera frå­gor, skall de fram­stäl­las var för sig.

Innan frå­gorna till juryn slut­li­gen avfat­tas, skall de par­ter som är när­va­rande få till­fälle att yttra sig över dem.


10 kap. Om över­lägg­ning och dom m.m.

1 §   Juryn ska ome­del­bart utse en ord­fö­rande och över­lägga i enrum om den eller de frå­gor som rät­ten har fram­ställt. Om det begärs av en jury­le­da­mot, ska juryn under över­lägg­ningen sam­man­träda med rät­ten för att inhämta upp­lys­ningar om vad som före­skrivs i lag. Juryn får inte i rät­tens när­varo över­lägga om sitt svar eller genom­föra omröst­ning.

Juryn ska besvara de frå­gor som rät­ten har fram­ställt med ja eller nej. Juryn får inte skil­jas åt innan alla frå­gor har besva­rats. Lag (2018:1913).

2 §   Juryn skall under sin över­lägg­ning ha till­gång till de anteck­ningar, ljudupp­tag­ningar och ljud- och bildupp­tag­ningar som har till­kom­mit enligt 6 kap. rät­te­gångs­bal­ken och de hand­lingar som har åbe­ro­pats under huvud­för­hand­lingen.

Juryns pröv­ning skall grun­das på vad som har kom­mit fram vid huvud­för­hand­lingen inför juryn.

Juryns svar skall skrift­li­gen över­läm­nas till rät­ten.
Lag (2005:701).

3 §   Dom i tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål skall med­de­las samma dag som juryns svar har läm­nats till rät­ten eller på rät­tens första arbets­dag där­ef­ter. Om råd­rum för domens beslu­tande eller avfat­tande är ound­gäng­li­gen nöd­vän­digt, får rät­ten besluta att domen skall med­de­las vid ett senare till­fälle. Om inte syn­ner­ligt hin­der möter skall dock domen skrift­li­gen avfat­tas och med­de­las, inom en vecka i brott­mål då den till­ta­lade är häk­tad och annars inom två vec­kor efter det att juryn har läm­nat sitt svar. Domen skall dock all­tid vara skrift­li­gen avfat­tad och med­de­lad senast tre vec­kor efter det att juryn läm­nat sitt svar.

Juryn behö­ver inte vara när­va­rande när domen med­de­las.

När målet avgjorts skall par­terna sna­rast under­rät­tas skrift­li­gen om utgången i målet. Lag (1994:132).

4 §   Rät­ten får besluta att var­dera par­ten ska svara för sina rät­te­gångs­kost­na­der om en mål­sä­gan­des talan har ogil­lats men han eller hon hade sär­skild anled­ning att få saken prö­vad och det även i övrigt finns skäl för en sådan för­del­ning. Detta gäl­ler dock endast om frå­gan om brott har prö­vats av en jury. Lag (2014:223).


11 kap. Övriga bestäm­mel­ser

1 §   Rege­ringen kan med stöd av 8 kap. 7 § rege­rings­for­men med­dela före­skrif­ter om ersätt­ning till jury­le­da­mö­ter.
Lag (2018:1913).

2 §   I mål om ska­de­stånd på grund av brott skall rät­te­gångs­bal­kens reg­ler för de fall där för­lik­ning inte är tillå­ten gälla i fråga om före­läg­gande för par­terna att inställa sig och om ver­kan av parts ute­varo.

3 §   I fråga om rät­te­gången i tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål skall rät­te­gångs­bal­ken tilläm­pas i den mån inte annat föl­jer av tryck­fri­hets­för­ord­ningen, ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen eller bestäm­mel­serna i denna lag.

4 §   I tryck­fri­hets­mål och ytt­ran­de­fri­hets­mål skall hov­rätt bestå av fyra lag­farna domare.

5 §   Innan inter­na­tio­nellt rätts­ligt bistånd läm­nas i en fråga som rör ansvar för brott, ska Justi­ti­e­kans­lern ges till­fälle att yttra sig över ansö­kan. Lag (2018:1803).

Över­gång­be­stäm­mel­ser

1998:1442
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1999.
   2. Också i fråga om tek­niska upp­tag­ningar som inte omfat­tas av tidi­gare lydelse och som har läm­nats ut för sprid­ning före ikraft­trä­dan­det skall de nya före­skrif­terna tilläm­pas. De nya före­skrif­terna tilläm­pas dock inte vid pröv­ning av talan som har väckts före ikraft­trä­dan­det.
   3. De äldre före­skrif­terna skall tilläm­pas på ljudupp­tag­ningar som har läm­nats ut för sprid­ning före ikraft­trä­dan­det.

2002:911
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2003.
   2. Den skyl­dig­het att anmäla verk­sam­he­tens namn som före­skrivs i 3 kap. 18 § skall, för sådan verk­sam­het som bedrivs när denna lag trä­der i kraft, full­gö­ras senast den 1 april 2003.
   3. Den nya före­skrif­ten i 5 kap. 3 § första styc­ket tredje meningen om tid för beva­rande av inspel­ning av sådant till­han­da­hål­lande som avses i 1 kap. 9 § ytt­ran­de­fri­hets­grund­la­gen tilläm­pas endast på infor­ma­tion som fort­fa­rande finns i data­ba­sen vid ikraft­trä­dan­det.
   4. Den upp­hävda före­skrif­ten i 5 kap. 8 § gäl­ler fort­fa­rande för tek­niska upp­tag­ningar som spritts till all­män­he­ten före ikraft­trä­dan­det.

2016:207
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 sep­tem­ber 2016.
   2. Äldre bestäm­mel­ser gäl­ler fort­fa­rande för mål som har avgjorts av Patent­be­svärs­rät­ten före ikraft­trä­dan­det.