SFS 1986:367

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1986:367 om änd­ring i lagen (1960; 729) om upp­hovs­rätt till utkom från tryc­ket lit­te­rära och konst­när­liga verk; utfär­dad den 5 juni 1986, enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk dels att 22, 45-49, 58 och 61 §§ skall ha följ ande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 22 d §, av föl­jande lydelse. 22 har radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­tag rätt att i utsänd­ning åter­giva verk, må före­ta­get ock, under vill­kor som rege­ringen bestäm­mer, för bruk vid egna utsänd­ningar upp­taga ver­ket på anord­ning, genom vil­ken det kan åter­gi­vas. om rät­ten att göra sålunda upp­ta­get verk till­gäng­ligt för all­män heten gäl­ler vad eljest är stad­gat. svenskt radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­tag som rege­ringen bestäm­mer må, om före­ta­get på grund av avtal med orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal svenska upp­hovs­män på områ­det äger rätt att utsända lit­te­rära och musi kaliska verk, jäm­väl utsända utgi­vet dylikt verk av upp­hovs­man som icke före­trä­des av orga­ni­sa­tio­nen; för utsänd­ningen äger upp­hovs­man­nen rätt till ers ätt­ning. vad sålunda stad­gats gäl­ler dock icke sce­niskt verk, ej hel­ler ann at verk om upp­hovs­man­nen med­de­lat för­bud mot utsänd­ning ' prop. 1985/86:79 och 146, lu 32, rskr. 293. ^senaste lydelse 1978:488. 703 • ¬ sfs 1986:367 '*1 t eller det eljest före­lig­ger sär­skild anled­ning antaga att han mot­sät­ter sig > < utsänd­ningen. bestäm­mel­serna i detta stycke gäl­ler inte sådan vidare-​​' sänd­ning som anges i 22 d §. 22 d § har någon på grund av avtal med en orga­ni­sa­tion som före­trä­der ett fler­tal svenska upp­hovs­män på områ­det rätt att till all­män­he­ten tråd­löst eller genom kabel sam­ti­digt och oför­änd­rat åter­ut­sända (vida­re­sända) vefk som ingår i e n tråd­lös ljudradio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning, får denne på samma sätt vida­re­sända även verk av upp­hovs­män som inte före­träds av orga­ni­sa­tio­nen. vida­re­sänd­ning får avse endast verk av det slag som omfat­tas av avta­let. även i övrig t gäl­ler avta­lets vill­kor i fråga om vidare-​​ sänd­ningen. en upp­hovs­man vars verk vida­re­sänds med stöd av första styc­ket skall i fråga om ersätt­ning som läm­nas enligt avta­let och i fråga om för­må­ner från orga­ni­sa­tio­nen som väsent­li­gen bekostas genom ersätt­ningen vara lik­ställd med upp­hovs­män som orga­ni­sa­tio­nen före­trä­der. upp­hovs­man­nen har dock all­tid obe­ro­ende av detta rätt till ersätt­ning som hän­för sig till vidare-​​ sänd­ningen, om han begär det inom tre år efter utgången av det år då vida­re­sänd­ningen ägde rum. krav på ersätt­ning får rik­tas endast mot orga­ni­sa­tio­nen. gente­mot den som vida­re­sän­der verk med stöd av denna para­graf får krav på ersätt­ning göras gäl­lande endast av sådana orga­ni­sa­tio­ner som avses i första styc­ket. kra­ven skall fram­stäl­las sam­ti­digt. 45 en utö­vande konst­närs fram­fö­rande av ett lit­te­rärt eller konst­när ligt verk må icke utan hans sam­tycke upp­ta­gas på gram­mo­fon­skiva, film eller annan anord­ning, genom vil­ken det kan åter­gi­vas, och ej hel­ler utsän­das i ljud­ra­dio eller tele­vi­sion eller genom direkt över­fö­ring göras till­gäng­ligt för all­män­he­ten. ett fram­fö­rande som har upp­ta­gits på en anord­ning som avses i första styc­ket får inte utan konst­nä­rens sam­tycke över­fö­ras från en sådan anord ning till en annan för­rän fem­tio år har för­flu­tit efter det år då upp­tag­ningen gjor­des. beträf­fande upp­tag­ning, utsänd­ning och över­fö­ring, som avses i denna para­graf, skall vad i 3, 6-9 §§,11 § första styc­ket, 14 § första styc­ket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första styc­ket, 22 a-22 d, 24, 24 a, 26, 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning. 46 §" en gram­mo­fon­skiva, en film eller en annan anord­ning på vil­ken ljud eller film­verk har upp­ta­gits får inte utan fram­stäl­la­rens sam­tycke efter­gö­ras för­rän fem­tio år har för­flu­tit efter det år då upp­tag­ningen gjor­des. som efter­gö­rande anses även att upp­tag­ningen över­förs från en sådan anord­ning till en annan. beträf­fande för­fa­rande, som enligt denna para­graf är bero­ende av fram- stäl­la­res sam­tycke, skall vad i 6-9 §§, ii § första styc­ket, 14 § f örsta styc­ket, 17 och 21 §§, 22 § första styc­ket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ samt 26 § andra styc­ket sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning. 704 senaste lydelse 1978:488. senaste lydelse 1978:488. ¬ ; om en gram­mo­fon­skiva eller en annan anord­ning på vil­ken ljud har sfs 1986:367 -​iipp­ta­gits används vid ljudradio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning eller vid annat offent­ligt fram­fö­rande i för­värvs­syfte och utsänd­ningen eller fram­fö­ran­det äger rum inom fem­tio år efter det år då ljudupp­tag­ningen gjor­des, skall ersätt­ning utgå till fram­stäl­la­ren lik­som till utö­vande konst­nä­rer vil­kas fram­fö­rande har upp­ta­gits på anord­ningen. har två eller flera konst­nä­rer sam­ver­kat vid fram­fö­ran­det, kan den rätt som till­kom­mer dem göras gäl­lande endast av dem gemen­samt. gente­mot den som har använt anord ningen skall konst­nä­rer och fram­stäl­lare göra gäl­lande sina krav sam­ti­digt. vad som sägs i första styc­ket om ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ning gäl­ler också när en tråd­lös sådan utsänd­ning sam­ti­digt och oför­änd­rat åter­ut­sänds (vida­re­sänd­ning) till al lmän­he­ten tråd­löst eller genom kabel. gente­mot den som vida­re­sän­der får krav på ersätt­ning göras gäl­lande endast genom sådana orga­ni­sa­tio­ner som före­trä­der ett fler­tal svenska utö­vande ko nst­nä­rer eller fram­stäl­lare. orga­ni­sa­tio­nerna skall fram­ställa kra­ven sam­ti­digt med de krav som avses i 22 d § . bestäm­mel­serna i 8 och 9 §§, 14 § förs ta styc­ket, 20, 21 och 24 §§ samt 26 § and ra styc­ket skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall som avses i denna para­graf. beträf­fande utö­vande konst­närs rätt skall jäm­väl före­skrif terna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsv arande mån gälla. vad i denna para­graf stad­gas gäl­ler icke ljud­film. 48 ljudradio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning må icke utan radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­ta­gets sam­tycke åter­ut­sän­das eller upp­ta­gas på anord­ning, genom vil­ken den kan åter­gi­vas. utan sådant sam­tycke må ej hel­ler televi sions­ut­sänd­ning åter­gi­vas för all­män­he­ten i bio­graf eller där­med jäm­för­lig lokal. en utsänd­ning som har upp­ta­gits på en anord­ning som avses i f örsta styc­ket får inte utan radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­ta­gets sam­tycke över­fö­ras från en sådan anord­ning till en annan för­rän fem­tio år har för­flu­tit efter det år då utsänd­ningen ägde rum. vad i 6-9 §§, 11 § förs ta styc­ket, 14 § första styc­ket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första styc­ket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ samt 26 § andra styc­ket sägs skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fall som avses i denna para­graf. har ett radio-​​ eller tele­vi­sions­fö­re­tag krav på ersätt­ning för en sådan vida­re­sänd­ning som avses i 22 d § första styc­ket och som har skett med före­ta­gets sam­tycke, skall före­ta­get fram­ställa sitt krav sam­ti­digt som de orga­ni­sa­tio­ner som avses där. 49 kata­log, tabell eller annat dylikt arbete, vari sam­man­ställts ett stort antal upp­gif­ter, må ej utan fram­stäl­la­rens sam­tycke efter­gö­ras, för­rän tio år för­flu­tit efter det år, då arbe­tet utgavs. vad i 6-9 §§, 11 § först a styc­ket, 12, 14, 15 a, 16 och 18 §§, 22 § första styc­ket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ samt 26 § andra styc­ket sägs skall äga mot­sva­rande tillämp­ning beträf­fande arbete som avses i de nna para­graf. ar sådant arbete eller del därav före­mål för upp­hovs­rätt, må den ock göras gäl­lande. ' senaste lydelse 1976: 192. ' senaste lydelse 1978:488. ' senaste lydelse 1980:610. 705 23-​sfs 1986 ¬ sfs 1986:367 58 rätt dom­stol i mål om ljudradio-​​ eller tele­vi­sions­ut­sänd­ning i strid mot denna lag är stock­holms tings­rätt. det­samma gäl­ler i mål om e rsätt ning som avses i 9 § andra styc­ket, 14 § andr a styc­ket, 16 §, 22 § an dra styc­ket, 22 d § eller 47 §. 61 före­skrif­terna i 45, 47 och 48 §§ ä r tillämp­liga på fram­fö­rande, ljudupp­tag­ning samt ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ning, som äger rum i sve­rige. dess­utom tilläm­pas före­skrif­terna i 45 § på fram­föra nden av den som är svensk med­bor­gare eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i sve­rige, före­skrif­terna i 47 § på ljudupp­tag­ningar vars fram­stäl­lare är svensk med bor­gare eller svensk juri­disk per­son eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i sve­rige och före­skrif­terna i 48 § på utsänd­ningar av radio-​​ eller tele­vi­sions före­tag som har sitt säte här i lan­det. före­skrif­terna i 46 § tilläm­pas på alla ljudupp­tag­ningar och på sådana upp­tag­ningar av film­verk vars fram­stäl­lare är svensk med­bor­gare eller svensk juri­disk per­son eller har sin van­liga vis­tel­se­ort i sve­rige lik­som på sådana upp­tag­ningar av film­verk som äger rum i sve­rige. vad i 49 § stad­gas är tillämp­ligt på arbete, fram­ställt av svensk med­bor gare eller svensk juri­disk per­son eller av den som här har sin van­liga vis­tel­se­ort, så ock eljest på arbete som först utgi­vits i sve­rige. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986. 2. bestäm­mel­serna i 22 d §, 45 § tredj e styc­ket, i vad avser hän­vis­ningen till 22 d §, och 47 § andra styc­ket tilläm­pas även på verk och upp­tag­ningar som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det. 3. bestäm­mel­serna i 45 § tredje styc­ket, i vad avser hän­vis­ningen till 6- 8 och 26 §§, 46 § a ndra styc­ket, 47 § t redje styc­ket, 48 § tredje styc­ket, 49 § andra styc­ket och 61 § första styc­ket tredje meningen tilläm­pas även på verk som har till­kom­mit före ikraft­trä­dan­det, på radio-​​ och tele­vi­sions utsänd­ningar, upp­tag­ningar och fram­fö­ran­den som har ägt rum före ikraft trä­dan­det och på sam­man­ställ­ningar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det. 4. bestäm­mel­sen i 47 § första styc­ket tilläm­pas även på upp­tag­ningar som har gjorts före lagens ikraft­trä­dande, för­ut­satt att den tid inom vil­ken en utsänd­ning har gett rätt till ersätt­ning enligt äldre bestäm­mel­ser då inte har löpt ut. 5. bestäm­mel­serna om skydds­tid i 45 § andra styc­ket, 46 § första styc­ket och 48 § an dra styc­ket tilläm­pas även på fram­fö­ran­den, ljudupp tag­ningar samt ljudradio-​​ och tele­vi­sions­ut­sänd­ningar som har ägt rum före lagens ikraft­trä­dande, för­ut­satt att skydds­ti­den enligt äldre bestäm­mel­ser då inte har löpt ut. på rege­ring­ens väg­nar sten wick­bom mag­nus görans­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 706 " senaste lydelse 1973: 363. senaste lydelse 1973: 363. ¬