SFS 2005:360 Lag om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling sfs 2005:360 lag om änd­ring i lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk; utfär­dad den 26 maj 2005. enligt riks­da­gens beslut1 föreskrivs2 i fråga om lagen (1960:729) om upp­hovs­rätt till lit­te­rära och konst­när­liga verk dels att nuva­rande 53 a § skall beteck­nas 53 b §, dels att 53 och 55 §§ samt den nya 53 b § skall ha föl­jande lydelse, dels att det i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 53 a §, av föl­jande lydelse. 53 §3 den som beträf­fande ett lit­te­rärt eller konst­när­ligt verk vid­tar åtgär­der, som inne­bär intrång i den till ver­ket enligt 1 och 2 kap. knutna upp­hovs­rät­ten eller som stri­der mot före­skrift enligt 41 § andra styc­ket eller mot 50 §, döms, om det sker upp­såt­li­gen eller av grov oakt­sam­het, till böter eller fäng­else i högst två år. den som för sitt enskilda bruk kopi­e­rar ett dator­pro­gram som är utgi­vet eller av vil­ket exem­plar har över­lå­tits med upp­hovs­man­nens sam­tycke, skall inte dömas till ansvar, om för­la­gan för kopi­e­ringen inte används i närings­verk­sam­het eller offent­lig verk­sam­het och han eller hon inte utnytt­jar fram­ställda exem­plar av dator­pro­gram­met för annat ända­mål än sitt enskilda bruk. den som för sitt enskilda bruk fram­stäl­ler exem­plar i digi­tal form av en offent­lig­gjord sam­man­ställ­ning i digi­tal form skall under de för­ut­sätt­ningar som nyss nämnts inte dömas till ansvar. vad som sägs i första styc­ket gäl­ler också, om någon till sve­rige för sprid­ning till all­män­he­ten för in exem­plar av verk, där exem­pla­ret fram­ställts utom­lands under sådana omstän­dig­he­ter att en sådan fram­ställ­ning här skulle ha varit straff­bar enligt vad som sägs i det styc­ket. den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 53 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfat­tas av för­bu­det. för för­sök eller för­be­re­delse till brott som avses i första och tredje styc­kena döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. 53 a § egen­dom med avse­ende på vil­ken brott före­lig­ger enligt denna lag skall för­kla­ras för­ver­kad, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. i stäl­let för 1 2 utkom från tryc­ket den 8 juni 2005 prop. 2004/05:135, bet. 2004/05:juu31 och 2004/05:lu27, rskr. 2004/05:237 och 2004/05:247. jfr euro­pa­par­la­men­tets och rådets direk­tiv 2001/29/eg av den 22 maj 2001 om har­mo­ni­se­ring av vissa aspek­ter av upp­hovs­rätt och när­stå­ende rät­tig­he­ter i infor­ma­tions­sam­häl­let (egt l 167, 22.6.2001, s. 10, celex 32001l0029). 3 senaste lydelse 1997:790. 1 sfs 2005:360 egen­do­men får dess värde för­kla­ras för­ver­kat. även utbyte av sådant brott skall för­kla­ras för­ver­kat, om det inte är uppen­bart oskä­ligt. det­samma gäl­ler vad någon har tagit emot som ersätt­ning för kost­na­der i sam­band med ett sådant brott, eller vär­det av det mot­tagna, om mot­ta­gan­det utgör brott enligt denna lag. egen­dom som har använts som hjälp­me­del vid brott enligt denna lag får för­kla­ras för­ver­kad, om det behövs för att före­bygga brott eller om det annars finns sär­skilda skäl. det­samma gäl­ler egen­dom som varit avsedd att använ­das som hjälp­me­del vid ett sådant brott, om brot­tet har full­bor­dats eller om för­fa­ran­det har utgjort ett straff­bart för­sök eller en straff­bar för­be­re­delse. i stäl­let för egen­do­men får dess värde för­kla­ras för­ver­kat. 53 b §4 på yrkande av upp­hovs­man­nen eller hans rätts­in­ne­ha­vare eller av den som på grund av upp­lå­telse har rätt att utnyttja ver­ket får dom­sto­len vid vite för­bjuda den som vid­tar eller med­ver­kar till en åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse som avses i 53 § att fort­sätta med åtgär­den. om käran­den visar san­no­lika skäl för att en åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse som avses i 53 §, eller med­ver­kan till åtgär­den, före­kom­mer och om det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta med åtgär­den, eller med­ver­kan till den, för­ringar vär­det av den ensam­rätt som upp­hovs­rät­ten med­för, får dom­sto­len med­dela vites­för­bud för tiden intill dess att målet slut­ligt har avgjorts eller annat har beslu­tats. innan ett sådant för­bud med­de­las skall sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om inte ett dröjs­mål skulle med­föra risk för skada. för­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos dom­sto­len för den skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. sak­nar käran­den för­måga att ställa sådan säker­het, får dom­sto­len befria honom från detta. i fråga om sla­get av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal­ken. säker­he­ten skall prö­vas av dom­sto­len, om den inte har god­känts av sva­ran­den. när målet avgörs skall dom­sto­len pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande skall bestå. i fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller tredje styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre dom­stol gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs­bal­ken om över­kla­gande av beslut enligt 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken. talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det. i sam­band med sådan talan får talan föras om nytt vites­för­bud. 55 §5 den som vid­ta­ger åtgärd som inne­bär intrång eller över­trä­delse varom i 53 § sägs är skyl­dig att, såvitt det fin­nes skä­ligt, mot lösen avstå egen­dom med avse­ende på vil­ken intrång eller över­trä­delse före­lig­ger till upp­hovs­man­nen eller hans rätts­in­ne­ha­vare. det­samma gäl­ler i fråga om tryck­sats, kli­ché, form och lik­nande hjälp­me­del, som kan använ­das endast för fram­ställ­ning av egen­dom som nu har sagts. i stäl­let för att för­ordna om inlö­sen enligt första styc­ket får rät­ten, på yrkande av upp­hovs­man­nen eller hans rätts­in­ne­ha­vare, efter vad som är skä­ligt, besluta att egen­dom som där avses skall för­stö­ras eller på visst sätt änd4 2 5 senaste lydelse av tidi­gare 53 a § 1996:846. senaste lydelse 1982:284. ras eller att andra åtgär­der skall vid­tas med den till före­byg­gande av miss­bruk. bestäm­mel­serna i första och andra styc­kena gäl­ler ej mot den som i god tro för­vär­vat egen­do­men eller sär­skild rätt till den och ej hel­ler om det olag­liga för­fa­ran­det bestått i utfö­rande av bygg­nads­verk. beslut som avses i denna para­graf skall inte med­de­las, om för­ver­kande eller åtgärd till före­byg­gande av miss­bruk skall beslu­tas enligt 53 a § eller enligt brotts­bal­ken. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 2005. 2. för brott begångna innan denna lag trätt i kraft gäl­ler 55 § i sin äldre lydelse. på rege­ring­ens väg­nar tho­mas bod­ström christine lager (justi­tie­de­par­te­men­tet) sfs 2005:360 3 thom­son fakta, tel. 08-​587 671 00 elan­ders gotab, stock­holm 2005