SFS 1970:485

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

svensk för­fatt­nings­sam­ling 1970 • nr 485—499 utkom från tryc­ket den 3 aug. 1970 nr 485 möns­ter­skydds­lag; given stock­holms slott den 29 juni 1970. vi gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gen^, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. aumänna bestäm­mel­ser 1 § med möns­ter för­stås i denna lag före­bil­den för en varas utse­ende eller för ett orna­ment. den som ska­pat ett möns­ter eller hans rätts­in­ne­ha­vare kan genom regis tre­ring få ensam­rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja mönst­ret enligt denna lag (möns­ter­rätt). 2 § möns­ter regi­stre­ras endast om det väsent­li­gen skil­jer sig från vad som bli­vit känt före dagen för regi­stre­rings­an­sök­ningen. som känt anses allt som blmt all­mänt till­gäng­ligt, vare sig detta skett genom avbildande, utstäl­lande, salu­hål­lande eller på annat sätt. även ett icke all­mänt till­gäng­ligt möns­ter anses som känt, ifall mönst­ret fram­går av en ansö­kan här i riket om patent eller om varumärkes-​​ eller möns­ter­regi stre­ring, vil­ken är eller enligt vad därom är före­skri­vet skall anses gjord före den dag som anges i första styc­ket, och mönst­ret seder­mera i sam­band med ansök­ning­ens hand­lägg­ning göres all­mänt till­gäng­ligt. 3 § möns­ter kan regi­stre­ras utan hin­der av att det inom sex måna­der innan regi­stre­rings­an­sök­ningen gjor­des bli­vit all­mänt till­gäng­ligt 1. till följd av uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till sökan­den eller någon från vil­ken han här­le­der sin rätt eller 2. genom att sökan­den eller någon från vil­ken han här­le­der sin rätt före visat mönst­ret på offi­ci­ell eller offi­ci­ellt erkänd, inter­na­tio­nell utställ­ning. 4 § möns­ter regi­stre­ras icke 1. om mönst­ret eller dess utnytt­jande stri­der mot goda seder eller all män ord­ning, 2. om i mönst­ret utan till­stånd inta­gits a) stats­va­pen, stats­flagga eller annat stat­s­emblem, stat­lig kontroll-​​ 1 prop. 1969:168, ilu 1970: 44, rskr 263. 84—700040. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1970, nr 486—499 ¬ 1118 1970 . nr 48 eller garan­ti­be­teck­ning, annan beteck­ning som bänsyf­tar på svens ka sta­ten och där­i­ge­nom ger mönst­ret en offi­ci­ell karak­tär, svenskt kom­mu­nalt vapen eller sådan inter­na­tio­nell beteck­ning som åt nju­ter skydd enligt lagen (1970: 498) om skydd för vapen och vissa andra offi­ci­ella betecl­c­ningar eller något som lätt kan för­väx­las med vapen, flagga, emblem eller beteck­ning som nu nämnts, b) något som kan upp­fat­tas som beteck­ning för stif­telse, ide­ell före ning eller lil­cnande sam­man­slut­ning eller som annans här i riket skyd­dade firma eller varu­kän­ne­tec­ken eller som annat kän­ne­tec ken, vil­ket i närings­verk­sam­het inar­be­tats här i riket för annan, c) annans por­trätt eller något som kan upp­fat­tas som annans slälct-​​ namn, konst­närs­namn eller lil­car­tat namn, om icke por­trät­tet el ler nam­net uppen­bart åsyf­tar någon sedan länge avli­den per­son, d) något som kan upp­fat­tas som titel på annans här i riket skyd­dade lit­te­rära eller konst­när­liga verk i fall då titeln är egen­ar­tad eller något som krän­ker annans upp­hovs­rätt till sådant verk eller an nans rätt till foto­gra­fisk bild som åtnju­ter skydd här i riket, e) något som icke väsent­li­gen skil­jer sig från möns­ter som är registre rat här i riket för annan. 5 § möns­ter­rätt inne­bär att, med de undan­tag som anges nedan, annan än inne­ha­va­ren av möns­ter­rät­ten (möns­ter­ha­va­ren) icke får utan den­nes lov utnyttja mönst­ret yrkes­mäs­sigt genom att till­verka, införa till riket, utbjuda, sali­i­hålla, över­låta eller uthyra vara, vars utse­ende icke väsent­li­gen skil­jer sig från mönst­ret eller som i sig har upp­ta­git något som icke väsent­li­gen skil­jer sig från detta. möns­ter­rät­ten omfat­tar endast de varor för vilka mönst­ret regi­stre­rats och där­med likar­tade varor. 6 § den som utnytt­jade möns­ter yrkes­mäs­sigt här i riket, när ansö­kan om regi­stre­ring av mönst­ret gjor­des, får utan hin­der av möns­ter­rät­ten fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art, om utnytt­jan­det ej inne­fat­tade uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till regi­stre­rings­sö­kan­den eller någon från vil­ken han här­le­der sin rätt. sådan rätt till utnytt­jande till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git vä sent­liga åtgär­der för att utnyttja mönst­ret yrkes­mäs­sigt här i riket. rätt enligt första styc­ket kan övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse i vil­ken den upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 7 § konungen kan för­ordna, att reserv­de­lar och till­be­hör till luft­far­tyg utan hin­der av möns­ter­rätt får infö­ras till ril­cet för att använ­das vid repa­ra­tion av luft­far­tyg, hem­ma­hö­rande i främ­mande stat, i vil­ken mot­sva­rande för måner med­ges för svenskt luft­far­tyg. 8 § konungen kan för­ordna, att ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter, vil­ket tidi­gare angi­vits i ansö­kan om skydd utom riket, skall vid tillämp­ning av 2 och 6 §§ anses gjord sam­ti­digt med ansök­ningen utom riket, om sökan­den yrkar det. i för­ord­nande skall anges de när­mare vill­kor under vilka sådan pri­o­ri­tet får åtnju­tas. ¬ 1970 • nr 485 1119 regi­stre­rings­an­sö­kan och dess hand­lägg­ning 9 § regi­stre­rings­myn­dig­het är patent-​​ och regi­stre­rings­ver­ket. 10 § ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter göres skrift­li­gen hos regi­stre­rings myn­dig­he­ten. ansöl­mingen skall inne­hålla upp­gift om vara för aöl­ken mönst­ret sökes regi­stre­rat. i ansök­ningen skall anges vem som ska­pat mönst­ret. sökes regi­stre­ring av annan än den som ska­pat mönst­ret, skall sökan­den styrka sin rätt till detta. vid ansök­nings­hand­lingen skall fogas bild, som visar mönst­ret. om sö kan­den innan ansök­ningen kun­gö­res enligt 18 § inger även en modell, skall model­len anses visa mönst­ret. vid ansök­nings­hand­lingen skall vidare fogas en av sökan­den egen­hän­digt under­skri­ven försäla-​​an på heder och sam­vete, att mönst­ret, såvitt sökan­den har sig bekant, icke före den dag då ansök ningen göres eller enligt 8 § skall anses gjord bli­vit känt på sätt som enligt 2 och 3 §§ hind­rar regi­stre­ring av mönst­ret. sökan­den skall erlägga i 48 § angivna ansöknings-​​ och tilläggs­av­gif­ter. 11 § en ansö­kan får omfatta flera möns­ter, om de varor för vilka mönst­ren sökes regi­stre­rade hör sam­man med avse­ende på till­verk­ning och bruk. an sökan om sådan sam­re­gi­stre­ring får omfatta högst 20 möns­ter och får ej avse orna­ment. 12 § sökande, som icke har hem­vist i sve­rige, skall ha ett här bosatt ombud, som äger före­träda honom i allt som rör ansök­ningen. 13 § ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter anses icke gjord för­rän sökan­den givit in bild eller modell som ^dsa^ mönst­ret. ansö­kan får ej änd­ras till att avse annat möns­ter eller annan vara än som angi­vits i ansök­ningen. 14 § vid pröv­ning av ansö­kan om möns­ter­re­gi­stre­ring skall regi­stre­rings­myn dig­he­ten i den utsträck­ning konungen bestäm­mer under­söka, om för­ut­sätt ning­arna för regi­stre­ring av mönst­ret är upp­fyllda. har sökan­den ej iakt tagit vad som är före­skri­vet om ansö­kan eller fin­ner myn­dig­he­ten annat hin­der före­ligga för bifall till ansök­ningen, skall sökan­den före­läg­gas att inom viss tid yttra sig eller vid­taga rät­telse. under­lå­ter sökan­den att inom före­lagd tid inkomma med ytt­rande eller vid­taga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskri­ves ansök­ningen. erin ran härom skall tagas in i före­läg­gan­det. avskri­ven ansö­kan åter­upp­ta­ges, om sökan­den inom två måna­der efter utgången av före­lagd tid inkom­mer med ytt­rande eller vid­ta­ger åtgärd för att avhjälpa bris­ten och inom samma tid erläg­ger fast­ställd återupptag-​​ nings­av­gift. äterupp­tag­ning får ske endast en gång. 15 § före­lig­ger hin­der för bifall till ansök­ningen även efter det ytt­rande avgi­vits och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall ansök­ningen avslås, om ej anled­ning före­kom­mer att ge sökan­den nytt före­läg­gande. ¬ 1120 1970 • nr 485 16 § påstår någon inför regi­stre­rings­mynd­l­gli­e­ten att han äger bättre rätt till mönst­ret än sökan­den och fin­nes saken tvek­sam, kan myn­dig­he­ten före lägga honom att väcka talan vid dom­stol inom viss tid vid påföljd att hans påstå­ende annars läm­nas utan avse­ende vid ansök­ning­ens fort­satta pröv ning. är tvist om bättre rätt till mönst­ret anhängig vid dom­stol, kan registre rings­an­sök­ningen för­kla­ras ^'ilande i avbi­dan på att målet slut­ligt avgö­res. 17 § visar någon inför regi­stre­rings­myn­dig­he­ten, att han äger bättre rätt till mönst­ret än sökan­den, skall myn­dig­he­ten över­föra ansök­ningen på honom, om han yrkar det. den som får en ansö­kan över­förd på sig skall erlägga ny ansök­nings­av­gift. om över­fö­ring yrkas, får ansök­ningen ej änd­ras, avskri­vas, avslås eller bifal­las, för­rän yrkan­det slut­ligt prö­vats. 18 § är ansök­nings­hand­ling­arna full­stän­diga och före­lig­ger ej hin­der för regi­stre­ring, skall regi­stre­rings­myn­dig­he­ten kun­göra ansök­ningen för att bereda all­män­he­ten till­fälle att inkomma med invänd­ning mot ansök ningen. om hand­ling i ären­det skall hål­las hem­lig enligt vad som sägs i 19 §, skall dock kun­gö­ran­det anstå till dess hand­lingen skall hål­las all­mänt till­gäng­lig. invänd­ning göres skrift­li­gen hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten inom två må nader från kun­gö­rel­se­da­gen. 19 § skall i ärende angå­ende ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter hand­ling som visar mönst­ret hål­las hem­lig enligt vad som är sär­skilt föreslcri­vet där om, får hand­lingen ej utläm­nas utan sökan­dens sam­tycke, för­rän den av honom begärda fris­ten löpt ut eller sex måna­der för­flu­tit från den dag då ansök­ningen gjor­des eller, om pri­o­ri­tet som avses i 8 § första styc­ket yrkas, från den dag från -\alken pri­o­ri­tet begä­res. har regi­stre­rings­myn­dig­he­ten beslu­tat avskriva eller avslå ansök­ningen, innan tiden för hem­lig­hål­lande gått ut, får hand­lingen utläm­nas endast om sökan­den begär att ansök­ningen åter­upp­ta­gas eller anför besvär. 20 § efter utgången av den i 18 § andra styc­ket före­skrivna tiden upp­ta­ges ansök­ningen till fort­satt pröv­ning. vid denna pröv­ning äger 14-—17 §§ tillämp­ning. har invänd­ning gjorts, skall sökan­den under­rät­tas därom. är invänd ningen ej uppen­bart obe­fo­gad, skall sökan­den bere­das till­fälle att yttra sig över den. 21 § talan mot slut­ligt beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten i ärende angå­ende ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter får föras av sökan­den, om beslu­tet gått honom emot. mot beslut, vari­ge­nom ansö­kan bifal­lits trots att invänd­ning fram­ställts i behö­rig ord­ning, får talan föras av den som gjort invänd­ning en. åter­kal­lar invän­da­ren sin talan, får denna lik­väl prö­vas, om sär­skilda skäl före­lig­ger. mot beslut, vari­ge­nom begä­ran om åter­upp­tag­ning enligt 14 § tredje styc ket avsla­gits eller yrkande om över­fö­ring enligt 17 § bifal­lits, får talan fö- ¬ 1970 . nr 485 1121 ras av sökan­den. den som fram­ställt yrkande om över­fö­ring får föra talan mot beslut vari­ge­nom jnr­kan­det avsla­gits. 22 § talan enligt 21 § föres lios patent-​​ och regi­stre­rings­ver­kets besvärs­av­del ning genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill an föra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvärs­av­gift vid på följd att besvä­ren annars icke upp­ta­ges till pröv­ning. mot beslut på besvärs­av­del­ningen får talan föras av sökan­den, om beslu tet gått honom emot. talan föres genom besvär hos konungen inom två må nader från beslu­tets dag. 23 § bifal­les ansö­kan om möns­ter­re­gi­stre­ring och vin­ner beslu­tet härom laga kraft, skall mönst­ret tagas in i möns­ter­re­gist­ret och regi­stre­ringen kun göras. beslut att avskriva eller avslå ansö­kan som kun­gjorts enligt 18 § skall kun­gö­ras, sedan beslu­tet vun­nit laga kraft. möns­ter­re­gi­stre­rings gil­tig­hets­tid 24 § möns­ter­re­gi­stre­ring gäl­ler under fem år, räk­nat från den dag då ansö­kan om regi­stre­ring gjor­des, och kan på begä­ran för­nyas för ytter­li­gare två fem års­pe­ri­o­der. vai'je sådan period löper från utgången av före­gå­ende period. 25 § ansö­kan om för­ny­else av regi­stre­ring göres skrift­li­gen hos regi­stre­rings myn­dig­he­ten tidi­gast ett år före och senast sex måna­der efter utgången av löpande regi­stre­rings­pe­riod. inom samma tid skall i 48 § angivna förnyelse-​​ och tilläggs­av­gif­ter erläg­gas vid påföljd att ansök­ningen annars avslås. för­ny­else av regi­stre­ring skall kun­gö­ras. licens, över­lå­telse m. m. 26 § har möns­ter­ha­vare med­gi­vit annan rätt att yrkes­mäs­sigt utnjd­tja mönst ret (licens), får denne över­låta sin rätt \ddare endast om avtal träf­fats där om. ingår licen­sen i en rörelse får den dock över­lå­tas i sam­band med över låtelse av rörel­sen, om ej annat avta­lats. i sådant fall sva­rar över­lå­ta­ren alltjämt för att licens­av­ta­let full­gö­res. 27 § har möns­ter­rätt över­gått på annan eller har licens upp­lå­tits eller över låtits, skall på begä­ran och mot fast­ställd aa'gift anteck­ning därom göras i möns­ter­re­gist­ret. visas att licens som anteck­nats i regist­ret upp­hört att gälla, skall anteck­ningen avfö­ras. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om tvångsli­cens och rätt som avses i 32 § andra styc­ket. har sam­re­gi­stre­ring skett, kan över­gång av möns­ter­rätt anteck­nas endast i fråga om samt­liga möns­ter. i mål eller ärende om möns­ter­rätt anses den som möns­ter­ha­vare, vil­ken senast bli­vit införd i möns­ter­re­gist­ret i denna egen­skap. ¬ 1122 1970 • nr 485 28 § den som här i riket yrkes­mäs­sigt utnytt­jade möns­ter som avses med ansö­kan om regi­stre­ring, när hand­ling som visar mönst­ret blev all­mänt till gäng­lig, kan, under för­ut­sätt­ning att ansök­ningen leder till regi­stre­ring, få tvångsli­cens till utnytt­jan­det, om syn­ner­liga skäl före­lig­ger samt han sak nade kän­ne­dom om ansök­ningen och ej hel­ler skä­li­gen kun­nat skaffa sig kän­ne­dom om den. rätt till sådan tvångsli­cens till­kom­mer under mot­sva rande för­ut­sätt­ningar den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja mönst­ret yrkes­mäs­sigt här i riket. tvångsli­cens kan avse även tid innan mönst­ret regi­stre­ra­des. om hän­syn till all­mänt intresse av syn­ner­lig ^nkt krä­ver det, kan den som \dll yrkes­mäs­sigt utnyttja möns­ter, vil­ket är regi­stre­rat för annan, få tvångs licens där­till. 29 § tvångsli­cens får icke med­de­las annan än den som kan anta­gas ha för utsätt­ningar att utnyttja mönst­ret på god­tag­bart sätt och i över­ens­stäm­mel se med licen­sen. tvångsli­cens utgör icke hin­der för möns­ter­ha­va­ren att själv utnyttja mönst­ret eller att upp­låta licens. tvångsli­cens kan övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 30 § tvångsli­cens med­de­las av rät­ten, som även bestäm­mer i vil­ken omfatt ning mönst­ret får utnjd­tjas samt fast­stäl­ler veder­la­get och övriga vill­kor för licen­sen. när väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den påkal­lar det, kan rät­ten på yrkande upp­häva licen­sen eller fast­ställa nya vill­kor för denna. regi­stre­rings upp­hö­rande m. m. 31 § har möns­ter regi­stre­rats i strid mot 1—4 §§ och före­lig­ger alltjämt hind­ret mot regi­stre­ring, skall rät­ten på talan därom häva regi­stre­ringen. regis tre­ring får dock icke hävas på den grund att den som fått regi­stre­ringen varit berät­ti­gad till endast viss andel i möns­ter­rät­ten. talan som grun­das på att regi­stre­ring med­de­lats för annan än den som är berät­ti­gad där­till enligt 1 § får föras endast av den som påstår sig vara berät­ti­gad till mönst­ret. talan skall väc­kas inom ett år efter det att käran den fått kän­ne­dom om regi­stre­ringen och de övriga omstän­dig­he­ter på vilka talan grun­das. var möns­ter­ha­va­ren i god tro när mönst­ret regi­stre­ra­des eller när möns­ter­rät­ten över­gick på honom, får talan icke väc­kas senare än tre år efter regi­stre­ringen. i övriga fall får talan föras av var och en som lider för­fång av registre ringen. talan som grun­das på bestäm­melse i 4 § 1 eller 2 a ) får föras även av myn­dig­het som konungen bestäm­mer. 32 § har möns­ter regi­stre­rats för annan än den som är berät­ti­gad där­till en ligt 1 §, skall rät­ten på talan av den berät­ti­gade över­föra regi­stre­ringen pä honom. talan skall väc­kas inom tid som anges i 31 § andra styc­ket. har den som från­kän­nes regi­stre­ring av möns­ter i god tro bör­jat utnyttja mönst­ret yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, får han mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga vill­kor i övrigt fort­sätta det påbör­jade eller igång­sätta det tilläm­nade utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av ¬ 1970 • nr 485 1123 dess all­männa art. sådan ratt till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt ningar inne­ha­vare av licens som är anteck­nad i regist­ret. rätt enligt andra styc­ket kan övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 33 § om möns­ter­ha­vare skrift­li­gen hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten avstår från möns­ter­rät­ten, skall myn­dig­he­ten avföra mönst­ret ur regist­ret. är möns­ter­rätt utmätt eller är tvist om över­fö­ring av regi­stre­ring an- hängig, får mönst­ret icke på begä­ran av möns­ter­ha­va­ren avfö­ras ur regist­ret så länge utmät­ningen består eller tvis­ten icke bli­vit slut­ligt avgjord. upp­gifts­skyl­dig­het 34 § om den som sökt regi­stre­ring av möns­ter åbe­ro­par ansök­ningen mot annan, innan hand­ling som visar mönst­ret bli­vit all­mänt till­gäng­lig, är han skyl­dig att lämna sitt sam­tycke till att den andre får taga del av hand lingen. den som genom direkt hän­vän­delse till annan, i annons eller genom på skrift på vara eller dess för­pack­ning eller på annat sätt anger att registre ring av möns­ter sökts eller med­de­lats, utan att sam­ti­digt lämna upp­lys­ning om ansök­ning­ens eller regi­stre­ring­ens num­mer, är skyl­dig att på begä­ran lämna sådan upp­lys­ning utan dröjs­mål. anges ej uttryck­li­gen att registre ring sökts eller med­de­lats men är vad som före­kom­mer ägnat att fram kalla upp­fatt­ningen att så är fal­let, skall på begä­ran utan dröjs­mål läm­nas upp­lys­ning huruvida regi­stre­ring sökts eller med­de­lats. ansvar och ersätt­ningssk yldig­het m. m. 35 § gör någon intrång i möns­ter­rätt (möns­ter­in­trång) och sker det uppsåt-​​ ligen, dömes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. all­mänt åtal för brott som avses i första styc­ket får väc­kas endast om mål­sä­gande anger brot­tet till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat från all­män syn­punkt. 36 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör möns­ter­in­trång skall utge skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av mönst­ret samt ersätt­ning för den ytter ligare skada som intrånget med­fört. före­lig­ger endast ringa oal­rt­sam­het, kan ersätt­ningen jäm­kas. gör någon möns­ter­in­trång utan upp­såt eller oal­rt­sam­het, skall han utge ersätt­ning för utnytt­jan­det av mönst­ret, om och i den mån det fin­nes skä­ligt. talan om ersätt­ning för möns­ter­in­trång skall väc­kas inom fem år från det ska­dan upp­kom vid påföljd att rät­ten till ersätt­ning annars är för­lo­rad. 37 § på yrkande av den som lidit möns­ter­in­trång kan rät­ten efter vad som är skä­ligt till före­byg­gande av fort­satt intrång för­ordna, att vara, som till­ver kats eller förts in till riket i strid mot annans möns­ter­rätt, eller före­mål, vars använ­dande skulle inne­bära möns­ter­in­trång, skall på visst sätt änd­ras eller sät­tas i för­var för åter­sto­den av skydds­ti­den eller för­stö­ras eller, i fråga om olov­li­gen till­ver­kad eller till ril­ret införd vara, mot lösen utläm­nas ¬ 1124 1970 • nr 485 till den som lidit intrånget. detta gäl­ler icke mot den som i god tro för­vär vat egen­do­men eller sär­skild rätt till denna och själv icke gjort möns­ter intrång. egen­dom som avses i första styc­ket kan tagas i beslag, om brott som an ges i 35 § skä­li­gen kan anta­gas före­ligga. vad som är före­skri­vet om beslag i brott­mål i all­män­het äger där^dd tillämp­ning. utan bin­der av vad som sägs i första styc­ket kan rät­ten, om syn­ner­liga skäl före­lig­ger, på yrkande för­ordna, att inne­ha­vare av egen­dom som avses i första styc­ket skall äga för­foga över egen­do­men under åter­sto­den av skydds­ti­den eller del därav mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga \dll­kor i övrigt. 38 §. utnytt­jar någon yrkes­mäs­sigt möns­ter, som avses med ansö­kan om regi stre­ring, efter det att hand­ling som visar mönst­ret bli­vit all­mänt till­gäng­lig, äger vad som sägs om möns­ter­in­trång mot­sva­rande tillämp­ning i den mån ansök­ningen leder till regi­stre­ring. till straff får dock icke dömas och er sätt­ning för skada på grund av utnytt­jande som sker innan ansök­ningen kun­gjorts enligt 18 § får bestäm­mas endast enligt 36 § andra styc­ket. bestäm­mel­sen i 36 § tredje styc­ket äger icke tillämp­ning, om ersätt­nings talan väc­kes senast ett år efter det mönst­ret regi­stre­ra­des. 39 § har regi­stre­ring av möns­ter hävts genom dom som vun­nit laga kraft, får icke dömas till straff, ersätt­ning eller säker­hets­åt­gärd enligt 35—38 §§. föres talan om möns­ter­in­trång och gör den mot vil­ken talan föres gäl lande att möns­ter­re­gi­stre­ringen bör hävas, skall rät­ten på hans yrkande för klara målet vilande i avbi­dan på att frå­gan om regi­stre­ring­ens hävande slut­ligt prö­vas. är talan härom icke väckt, skall rät­ten i sam­band med \ilan­de­för­kla­ringen före­lägga honom viss tid inom vil­ken sådan talan skall väc­kas. 40 § till böter dömes den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het, som ej är ringa, 1. under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 34 §, 2. i fall som avses i nämnda para­graf läm­nar fel­ak­tig upp­lys­ning, om straff för gär­ningen ej är före­skri­vet i brotts­bal­ken. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör sig skyl­dig till under­lå­ten het eller för­fa­rande som avses i första styc­ket skall ersätta upp­kom­men skada. är oakt­sam­he­ten ringa, kan ersätt­ningen jäm­kas. all­mänt åtal för brott som avses i första styc­ket får väc­kas endast om mål­sä­gande anger brot­tet till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat från all­män syn­punkt. rät­te­gångs­be­stämmcl­ser 41 § möns­ter­ha­vare eller den som på grund av licens får utnyttja möns­ter kan föra talan om fast­stäl­lelse, huruvida han på grund av regi­stre­ringen åtnju­ter skydd mot annan, om oviss­het råder om för­hål­lan­det och denna län­der honom till för­fång. under samma vill­kor kan den som dri­ver eller avser att driva verksam-​​ / ¬ nil itii' 1970 • nr 485 1125 liet föra talan mot möns­ter­lia­vare om fast­stäl­lelse, huruvida hin­der före­lig ger mot verk­sam­he­ten på grund av viss möns­ter­re­gi­stre­ring. göres i mål som avses i första styc­ket gäl­lande att möns­ter­re­gi­stre­ringen bör hävas, äger 39 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. 42 § den som vill väcka talan om hävande av möns­ter­re­gi­stre­ring, om över föring av re^stre­ring eller om med­de­lande av tvångsli­cens skall anmäla detta till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten samt under­rätta var och en som enligt möns­ter­re­gist­ret inne­har licens att utnyttja mönst­ret. vill licens­ta­gare väcka talan om möns­ter­in­trång eller om fast­stäl­lelse enligt 41 § första styc ket, skall han under­rätta möns­ter­ha­va­ren därom. under­rät­tel­se­skyl­dig­het enligt första styc­ket anses full­gjord, när under rät­telse i hetald rekom­men­de­rad för­sän­delse sänts under den adress som anteck­nats i möns­ter­re­gist­ret. visas icke, när talan väc­kes, att anmä­lan eller under­rät­telse skett enligt första styc­ket, skall käran­den ges tid där­till. för­sit­ter han denna tid, får hans talan icke upp­ta­gas till pröv­ning. 43 § fin­nes ej enligt rät­te­gångs­bal­ken behö­rig dom­stol för talan om bättre rätt till möns­ter, om hävande av möns­ter­re­gi­stre­ring, om över­fö­ring av så dan regi­stre­ring, om tvångsli­cens eller rätt som avses i 32 § andra styc­ket, om ersätt­ning enligt 40 § andra styc­ket eller om fast­stäl­lelse enligt 41 §, väc­kes talan add stock­holms tings­rätt. 44 § avskrift av dom eller slut­ligt heslut i mål som avses i 16, 30—32, 35—38 eller 41 § sän­des till regi­stre­rings­myn­dig­he­ten. sär­skilda bestäm­mel­ser 45 § möns­ter­lia­vare som icke har hem­vist i si^erige skall ha ett här bosatt ombud med behö­rig­het att för honom mot­taga delgh­ming av stäm­ning, kal lel­ser och andra hand­lingar i mål och ären­den om möns­ter­rätt med undan­tag av stäm­ning i brott­mål och av före­läg­gande för part att infinna sig per­son ligen inför dom­stol. ombud skall anmä­las till möns­ter­re­gist­ret och anteck nas i detta. har möns­ter­lia­vare ej anmält ombud enligt första styc­ket, kan del­gi­a­ti­ing i stäl­let ske genom att den hand­ling som skall del­ges sän­des till honom med pos­ten i betalt brev under hans i möns­ter­re­gist­ret anteck­nade adress. är full stän­dig adress ej anteck­nad i regist­ret, kan del­giv­ning ske genom att hand lingen anslås i regi­stre­rings­myn­dig­he­tens lokal. om del­giv­ningen skall kun görelse infö­ras i all­männa tid­ning­arna. del­giv­ning anses ha skett, när vad nu sagts bli­vit full­gjort. 46 § konungen kan under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het för­ordna, alt bestäm mel­serna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller möns- ter­ha­vare som har hem­vist i viss främ­mande stat eller har ett i den sta­ten bosatt ombud som anmälts hos regi­stre­rings­myn­dig­he­ten här i riket och äger sådan behö­rig­het som avses i nämnda para­gra­fer. \ \ ¬ 1126 1970 • nr 485 47 § talan mot annat slut­ligt beslut av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten enligt denna lag än som avses i 21 § föres genom besvär hos patent-​​ och regi­stre­rings­ver kets besvärs avdel­ning inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall erlägga fast­ställd besvärs­av­gift inom samma tid vid på följd att besvä­ren annars icke upp­ta­ges till pröv­ning. talan mot besvärs­av­del­ning­ens beslut föres genom besvär hos konungen inom två måna­der från beslu­tets dag. 48 § i ärende rörande ansö­kan om regi­stre­ring av möns­ter eller om för­ny­else av möns­ter­re­gi­stre­ring skall sökan­den erlägga ansöknings-​​ eller för­ny­else avgift samt, i före­kom­mande fall, föl­jande tilläggs­av­gif­ter, näm­li­gen klass avgift för varje varuk­lass utö­ver den första, sam­re­gi­stre­rings­av­gift för varje möns­ter utö­ver det första, för­va­rings­av­gift för för­va­ring av modell och kun görel­se­av­gift för kun­gö­rande av varje bild utö­ver den första. för­ny­else avgift som erläg­ges efter utgången av löpande regi­stre­rings­pe­riod utgår med för­höjt belopp. 49 § konungen fast­stäl­ler avgif­ter enligt denna lag. när­mare före­skrif­ter för tillämp­ningen av denna lag med­de­las av konung en eller, efter konung­ens bemyn­di­gande, av regi­stre­rings­myn­dig­he­ten. denna lag trä­der i loraft den 1 okto­ber 1970, då lagen (1899: 59) om skydd för vissa möns­ter och model­ler upp­hör att gälla. har möns­ter regi­stre­rats före den nya lagens ikraft­trä­dande, gäl­ler äldre lag fort­fa­rande i fråga om mönst­ret. är vid ikraft­trä­dan­det ansö­kan om regi­stre­ring enligt äldre lag alltjämt bero­ende på pröv­ning, gäl­ler äldre lag angå­ende den fort­satta hand­lägg­ningen av ansök­ningen och, vid bifall till denna, i fråga om mönst­ret. bestäm­mel­serna i 24 och 25 §§ nya lagen gäl­ler dock i fråga om möns­ter­re­gi­stre­ring, som är gäl­lande vid den nya lagens ikraft­trä­dande eller som sker efter ikraft­trä­dan­det på grund av ansö­kan som gjorts dess­förin­nan. vad i 43 § nya lagen sägs om stock­holms tings­rätt skall för tiden intill den 1 janu­ari 1971 gälla stock­holms råd­hus­rätt. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 29 juni 1970. gustaf adolf (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet) lennart gei­jer ¬