SFS 1983:433

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1983:433 lag utkom från tryc­ket om änd­ring 1 patent­la­gen (1967:837); den 14 juni 1983 utfär­dad den 19 maj 1983. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs beträf­fande patent­la­gen (1967:837)^ dels att 8, 14, 15, 22, 24, 31-34, 38, 40-42, 51, 52, 56, 72, 73, 75, 76 och 86 §§ samt rubri­ken när­mast före 41 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 8 a §, av nedan angivna lydelse. till följd härav kom­mer lagen att ha föl­jande lydelse från och med den dag då denna lag trä­der i kraft. 1 kap. all­männa bestäm­mel­ser 948 ^ lagen omtryckt 1978: 149. iiii) u c£1 1 § den som gjort en upp­fin­ning, som kan till­go­do­gö­ras indu­stri ellt, eller den till vil­ken upp­fin­na­rens rätt över­gått äger att, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansö­kan erhålla patent på upp­fin­ningen här i riket och där­i­ge­nom | för­värva ensam­rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ningen. om euro­pe­iskt patent stad­gas i 11 kap. h såsom upp­fin­ning anses ald­rig vad som utgör enbart ij en upp­täckt, veten­skap­lig teori eller mate­ma­tisk metod, c: 2) en konst­när­lig ska­pelse, 3) en plan, regel eller metod för intel­lek­tu­ell verk­sam­het, för spel eller för affärs­verk­sam­het eller ett dator­pro­gram, (. 4) ett fram­läg­gande av infor­ma­tion. ; ' prop, 1982/83:67. lu 33. rskr 250. ¬ såsom upp­fin­ning anses ej hel­ler sådant för­fa­rande för kirur­gisk eller sfs 1983:433 tera­peu­tisk behand­ling eller för dia­gnos­ti­se­ring som skall utövas på männi skor eller djur. vad nu sagts utgör ej hin­der för att patent med­de­las på als­ter, där­ibland ämnen och bland­ningar av ämnen, för använd­ning vid för­fa­rande av detta slag. patent med­de­las icke på 1) upp­fin­ning vars utnytt­jande skulle strida mot goda seder eller all­män ord­ning, 2) växt­sor­ter eller djur­ra­ser eller väsent­li­gen bio­lo­giskt för­fa­rande för fram­ställ­ning av väx­ter eller djur; patent må dock med­de­las på mikro­bi­olo giskt för­fa­rande och als­ter av sådant för­fa­rande. 2 § patent med­de­las endast på upp­fin­ning som är ny i för­hål­lande till vad som bli­vit känt före dagen för paten­tan­sök­ningen och tillika väsent­li­gen skil­jer sig där­i­från. som känt anses allt som bli­vit a llmänt till­gäng­ligt, vare sig detta skett genom skrift, före­drag, utnytt­jande eller på annat sätt. även inne­hål­let i paten­tan­sö­kan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna ansö­kan blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22 §. vill­ko­ret i första styc­ket att upp­fin­ningen väsent­li­gen skall skilja sig från vad som bli­vit känt före dagen för paten­tan­sök­ningen gäl­ler dock icke i för­hål­lande till inneh ållet i sådan ansö­kan. bestäm­mel­ser om att, vid tillämp­ning av andra styc­ket, ansö­kan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall äger samma ver­kan som en här i riket gjord paten­tan­sö­kan fin­nas i 29, 38 och 87 §§. vill­ko­ret i f örsta styc­ket att upp­fin­ningen skall vara ny utgör ej hin­der för att patent med­de­las på känt ämne eller känd bland­ning av ämnen för använd­ning vid för­fa­rande som avses i 1 § tredje s tyc­ket, om använd­ning en av ämnet eller bland­ningen icke är känd vid för­fa­rande av detta slag. patent må med­de­las utan hin­der av att upp­fin­ningen inom sex måna­der innan paten­tan­sök­ningen gjor­des bli­vit all­mänt till­gäng­lig 1) till följd av uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till sökan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt eller 2) genom att sökan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt före­vi­sat upp­fin­ningen på sådan offi­ci­ell eller offi­ci­ellt erkänd inter­na­tio nell utställ­ning som avses i d en i p aris den 22 no vem­ber 1928 avslu­tade kon­ven­tio­nen om inter­na­tio­nella utställ­ningar. 3 § den genom patent för­vär­vade ensam­rät­ten inne­bär att, med de un dan­tag som anges nedan, annan än patentha­va­ren ej må utan den­nes lov utnyttja upp­fin­ningen genom att 1) till­verka, utbjuda, bringa i omsätt­ning eller använda patent­skyd­dat als­ter eller införa eller inneha sådant als­ter för ända­mål som nu sagts, 2) använda patent­skyd­dat för­fa­rande eller, om han vet eller det med hän­syn till omstän­dig­he­terna är uppen­bart att för­fa­ran­det ej får använ­das utan patentha­va­rens lov, utbjuda det för använd­ning här i rik et, 3) utbjuda, bringa i omsätt­ning eller använda als­ter som till­ver­kats enligt patent­skyd­dat för­fa­rande eller införa eller inneha alst­ret för ända­mål som nu sagts. ensam­rät­ten inne­bär även att annan än patentha­va­ren ej må utan den­nes 949 ¬ sfs 1983:433 'ov utnyttja upp­fin­ningen genom att erbjuda eller till­han­da­hålla någon som ej är berät­ti­gad att utnyttja upp­fin­ningen sådant medel för att utöva den här i riket som hän­för sig till något väsent­ligt i upp­fin­ningen, om den som erbju­der eller till­han­da­hål­ler med­let vet eller det med hän­syn till om stän dig­he­terna är uppen­bart att med­let är läm­pat och avsett att använ­das vid utö­vande av upp­fin­ningen. är med­let en i han­deln all­mänt föreko mmande vara, gäl­ler vad nu sagts dock endast om den som e rbju­der eller till­handa hål­ler med­let söker påverka mot­ta­ga­ren till hand­ling som avses i första styc­ket. vid tillämp­ning av bestäm­mel­serna i detta stycke skall såsom berät­ti­gad att utnyttja upp­fin­ningen icke anses den som utnytt­jar upp­fin ningen på sätt som sägs i tredje s tyc­ket 1, 3 eller 4. från ensam­rät­ten undan­ta­gas 1) utnytt­jande som ej sker yrkes­mäs­sigt, 2) utnytt­jande av patent­skyd­dat als­ter som bring­ats i omsätt ning här i riket av patentha­va­ren eller med de nnes sam­tycke, 3) utnytt­jande av upp­fin­ning för expe­ri­ment, som avser själva upp­fin ningen, 4) bered­ning på apo­tek av läke­me­del enligt läka­res för­skriv­ning i enskilt fall eller åtgärd med s ålunda berett läke­me­del. 4 § den som utnytt­jade upp­fin­ning yrkes­mäs­sigt här i riket när ansö­kan om patent därå gjor­des må utan hin­der av paten­tet fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art, om utnytt­jan­det icke inne­fat­tade uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till patent­sö­kan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt. sådan rätt till utnytt­jande till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket. rätt enligt första styc­ket må övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den uppk ommit eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 5 § utan hin­der av patent må upp­fin­ningen utnytt­jas på utländskt far­tyg, luft­far­tyg eller annat utländskt sam­färds­me­del för dess behov, när det till­fäl­ligt inkom­mer till riket vid regel­bun­den tra­fik eller eljest. rege­ringen äger för­ordna, att reserv­de­lar och till­be­hör till luft­far­tyg utan hin­der av patent må infö­ras till riket och använ­das här för repa­ra­tion av luft­far­tyg, hem­ma­hö­rande i främ­mande stat i vi lken mot­sva­rande för­må­ner med­gi­vas för svenska luft­far­tyg. 6 § ansö­kan om patent på upp­fin­ning, vil­ken inom tolv måna­der före ansök­nings­da­gen angi­vits i ansö kan avse­ende patent här i riket eller pa tent, upp­fin­nar­cer­ti­fi­kat eller skydd som nyt­tig­hets­mo­dell i främ­mande stat som är anslu­ten till paris­kon­ven­tio­nen den 20 mars 188 3 för skydd av den indust­ri­ella ägan­de­rät­ten, skall vid tillämp­ningen av 2 § första, andra och qärde styc­kena samt 4 § anses gjord sam­ti­digt med den tidi­gare ansök ningen, om sökan­den yrkar det. sådan pri­o­ri­tet må åtnju­tas även från ansö­kan om skydd som icke avser stat som är anslu­ten till kon­ven­tio­nen, om mot­sva­rande pri­o­ri­tet från svensk paten­tan­sö­kan med­ges där den tidi­gare ansök­ningen gjorts och om där gäl­lande lag­stift­ning i huvud­sak över­ens­stäm­mer med kon­ven­tio­nen. 950 rege­ringen eller, efter rege­ring­ens bestäm­mande, patent­myn­dig­he­ten ¬ före­skri­ver i vil­ken ord­ning yrkande om pri­o­ri­tet skall fram­stäl­las och vilka sfs 1983:433 hand­lingar som skola inges till stöd för yrkan­det. lakt­ta­ges ej vad sålunda före­skri­vits, må pri­o­ri­tet icke åtnju­tas. 2 kap. paten­tan­sö­kan och dess hand­lägg­ning 7 § med patent­myn­dig­he­ten avses i de nna lag patent­myn­dig­he­ten här i riket, om ej annat sägs. patent­myn­dig­he­ten här i riket är patent-​​ och regi­stre­rings­ver­ket. 8 ansö­kan om patent göres skrift­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patent­myn­dig­het i främ mande stat eller hos inter­na­tio­nell orga­ni­sa­tion. ansök­ningen skall inne­hålla beskriv­ning av upp­fin­ningen, inne­fat­tande även rit­ningar om sådana behö­vas, samt bestämd upp­gift om vad som sökes skyd­dat genom paten­tet (patent­krav). den omstän­dig­he­ten att upp fin­ningen avser kemisk för­e­ning med­för icke att bestämd använd­ning mås te anges i patent­kra­vet. beskriv­ningen skall vara så tyd­lig, att en fack­man med led­ning därav kan utöva upp­fin­ningen. en upp­fin­ning som avser ett mikro­bi­o­lo­giskt för­fa­rande eller ett als­ter av ett sådant för­fa­rande skall i de fall som anges i 8 a § an ses till­räck­ligt tyd­ligt angi­ven endast om dess­utom vill­ko­ren i den pa ragra­fen är upp­fyllda. ansök­ningen skall dess­utom inne­hålla ett sam­man­drag av beskriv­ning och patent­krav. sam­man­dra­get skall tjäna enbart som tek­nisk infor­ma­tion och må icke till­mä­tas bety­delse i annat avse­ende. i ansök­ningen skall upp­fin­na­rens namn anges. sökes patent av annan än upp­fin­na­ren, skall sökan­den styrka sin rätt till upp­fin­ningen. sökan­den skall erlägga fast­ställd ansök­nings­av­gift. för ansök­ningen skall också erläg­gas fast­ställd års­av­gift för varje avgift­sår, som böl­jar innan ansök­ningen slut­ligt avgjorts. avgift­sår enligt denna lag omfat­tar ett år och räk­nas, första gången från den dag då ansök­ningen för­des eller skall anses aord och där­ef­ter från mot­sva­rande dag efter kalen­dern. 8 a § om det vid utö­van­det av en upp­fin­ning skall använ­das en mikroor ganism som var­ken är all­mänt till­gäng­lig eller kan beskri­vas så i a nsök nings­hand­ling­arna att en fack­man med led­ning av dessa kan utöva upp­fin ningen, skall en kul­tur av orga­nis­men depo­ne­ras senast den dag då ansök ningen görs. kul­tu­ren skall där­ef­ter fort­lö­pande fin­nas depo­ne­rad så att den som enligt denna lag är berät­ti­gad att få prov från kul­tu­ren kan få sitt prov leve­re­rat i sve­rige. rege­ringen före­skri­ver var depo­si­tio­ner får göras. upp­hör en depo­ne­rad kul­tur att vara livs­dug­lig eller kan av annan orsak prov inte till­han­da­hål­las från kul­tu­ren, får den ersät­tas med ny kul­tur av samma orga­nism inom den tid och i den ord­ning i övrigt som rege­ringen före­skri­ver. har så skett, skall den nya depo­si­tio­nen anses gjord redan den dag då den tidi­gare depo­si­tio­nen gjor­des. ' senaste lydelse 1978: 149, 951 ¬ sfs 1983:433 9 § om sökan­den begär det och erläg­ger sär­skild avgift, skall patent­myn dig­he­ten på de vill­kor rege­ringen bestäm­mer låta ansök­ningen bli före­mål för sådan nyhets­gransk­ning vid inter­na­tio­nell nyhetsgranskningsmyn-​​ dig­het som avses i arti­kel 15.5 i den i washing­ton den 19 juni 1970 avslu­tade kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete. 10 § i samma ansö­kan må icke sökas patent på två eller flera upp­fin­ning ar, som äro obe­ro­ende av varandra. 11 § sökes patent på upp­fin­ning som fram­går av tidi­gare av sökan­den ingi­ven paten­tan­sö­kan vil­ken icke slut­ligt avgjorts, skall den senare ansök ningen på de vill­kor rege­ringen bestäm­mer anses gjord vid den tid­punkt då de hand­lingar av vilka upp­fin­ningen fram­går inkommo till patent­myn­dighe ten, om sökan­den yrkar det. 12 § sökande som ej har hem­vist här i riket skall ha ett här bosatt ombud, som äger före­träda honom i allt som rör ansök­ningen. 13 § ansö­kan om patent må icke änd­ras så, att patent sökes på något som ej fram­gick av ansök­ningen när den gjor­des eller enligt 14 i ? skall anses gjord. 952 14 § änd­rar sökan­den ansök­ningen inom sex måna­der från den dag då ansök­ningen gjor­des, skall ansök­ningen anses gjord vid den tid­punkt då änd­ringen vid­togs, om han yrkar det. yrkande enligt första styc­ket skall fram­stäl­las inom två år från den dag då ansök­ningen gjor­des. sådant yrkande får fram­stäl­las endast en gång och far inte åter­tas. 15 §'' har sökan­den icke iakt­ta­git vad som är före­skri­vet om ansö­kan eller fin­ner patent­myn­dig­he­ten annat hin­der före­ligga för bifall till ansök ningen, skall sökan­den före­läg­gas att inom viss tid avge ytt­rande eller vid­taga rät­telse. i sam­man­dra­get må patent­myn­dig­he­ten dock, utan att höra sökan­den, göra de änd­ringar som den fin­ner nöd­vän­diga. under­lå­ter sökan­den att inom före­lagd tid inkomma med yttr ande eller vid­taga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansök­ningen avskri­vas. under­rät­telse därom skall inta­gas i före­läg­gan­det. avskri­ven ansö­kan åter­upp­ta­ges, om sökan­den inom fyra måna­der efter utgången av före­lagd tid inkom mer med ytt­rande eller vid­ta­ger åtgärd för att avhjälpa brist och inom samma tid erläg­ger fast­ställd återupptagnings-​​ avgift, erläg­ger inte sökan­den års­av­gift enligt 8, 41 och 42 §§, skal l ansök­ning en avskri­vas utan före­gå­ende före­läg­gande. sålunda avskri­ven ansö­kan får inte åter­upp­tas. 16 § före­lig­ger även efter det ytt­rande avgi­vits hin­der för bifall till an sök­ningen och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall ansök­ningen avslås, om anled­ning ej före­kom­mer att ge sökan­den nytt före­läg­gande. '' senaste lydelse 197 8; 149. ¬ 17 § påstår någon inför patent­myn­dig­he­ten bättre rätt till upp­fin­ningen 5fs 1983:433 än sökan­den och fin­nes saken tvek­sam, må patent­myn­dig­he­ten före­lägga honom att väcka talan vid dom­stol inom viss tid vid ävent yr att påstå­en­det läm­nas utan avse­ende vid paten­tan­sök­ning­ens fort­satta pröv­ning. ärtvist om bättre rätt till upp­fin­ningen anhängig vid dom­stol, må patent ansök­ningen för­kla­ras vilande i avbi­dan på att målet slut­ligt av göres. 18 § visar någon inför patent­myn­dig­he­ten att han äger bättre rätt till upp­fin­ningen än sökan­den, skall patent­myn­dig­he­ten över­föra ansök­ningen på honom, om han yrkar det. den som får paten­tan­sö­kan över­förd på sig skall erlägga ny ansök nings­av­gift. yrkas över­fö­ring, må ansök­ningen icke avskri­vas, avslås eller bifal­las för­rän yrkan­det slut­ligt prö­vats. 19 § är ansök­ningen full­stän­dig och fin­nes ej hin­der för patent före­ligga, skall ansök­ningen god­kän­nas för utlägg­ning enligt 21 §. sedan ansök­ningen god­känts för utlägg­ning, må yrkande enligt 14 § ej fram­stäl­las eller patent­kra­ven änd­ras så att patent­skyd­dets omfatt­ning utvid­gas. 20 § inom två måna­der efter det ansök­ningen god­känts för utlägg­ning skall s ökan­den erlägga fast­ställd utlägg­nings­av­gift. sker det ej. skall an sök­ningen avskri­vas. avskri­ven ansö­kan åter­upp­ta­ges. om sökan­den inom fyra måna­der efter utgången av sagda tid erläg­ger utlägg­nings­av­gif­ten jämte fast­ställd åter­upp­tag­nings­av­gift. sökes patent av upp­fin­na­ren och begär han befri­else från utlägg­ningsav gif­ten inom två måna­der efter det att ansök­ningen god­känts för utlägg­ning, må p atent­myn­dig­he­ten medge honom sådan befri­else, om han har avse värd svå­rig­het att erlägga avgif­ten. avslås fram­ställ­ningen, skall avgift som erläg­ges inom två måna­der där­ef­ter anses erlagd i rätt tid. 21 § sedan utlägg­nings­av­gift enligt 20 § erlagts eller befri­else från ut lägg­nings­av­gif­ten med­gi­vits, skall patent­myn­dig­he­ten utlägga ansök­ningen för att bereda all­män­he­ten till­fälle at t inkomma med invänd ning mot an sök­ningen. utlägg­ningen skall k ungö­ras. invänd­ning göres skrift­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten inom tre måna­der från kun­gö­rel­se­da­gen. från och med den dag då ansök­ningen utläg­ges skola tryckta exem­plar av beskriv­ning, patent­krav och sam­man­drag, med upp­gift om sökan­den och upp­fin­na­ren, fin­nas at t tillgå hos patent­myn­dig­he­ten. 22 § ' från och med den dag då ansök­ningen utläg­ges skola hand­ling­arna i ären­det hål­las till­gäng­liga för envar. när ader­ton måna­der för­flu­tit från den dag då paten­tan­sök­ningen gjor­des, eller, om pri­o­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten begä­res, skola hand­ling­arna hål­las till­gäng­liga för envar, även om ansök­ningen icke utlagts. har beslut fat­tats om avskriv­ning eller avslag, skola hand­ling­arna ^ senaste lydelse 1978: 149. 953 ¬ sfs 1983:433 dock hål­las till­gäng­liga en dast om sökan­den begär att ansök­ningen åter- upp­ta­ges, anför besvär eller gör fram­ställ­ning enligt 72 eller 73 §. på fram­ställ­ning av sökan­den skola hand­ling­arna hål­las till­gäng­liga tidi gare än som föl­jer av första och andra styc­kena. när hand­ling­arna blir till­gäng­liga enligt andra eller tredje styc­ket, skall kun­gö­relse därom utfär­das. inne­hål­ler hand­ling före­tags­hem­lig­het och rör den icke upp­fin­ning varå patent sökes, äger patent­myn­dig­he­ten, om sär­skilda skäl före­ligga, på yrkande för­ordna att hand­lingen icke må utläm­nas. har sådant yrkande fram­ställts, må hand­lingen icke utläm­nas för­rän yrkan­det ogil­lats genom beslut som vun­nit laga k raft. om en kul­tur av en mikro­or­ga­nism har depo­ne­rats enligt 8 a §, har envar rätt att få prov från kul­tu­ren sedan hand­ling­arna har bli­vit all­mänt till­gäng liga enligt första, andra eller tredje styc­ket. vad nu sagts med­för dock inte att prov skall läm­nas ut till någon som til l följd av före­skrift i lag eller annan för­fatt­ning inte får ta befatt­ning med den depo­ne­rade mikro­or­ga­nis­men. det med­för inte hel­ler att prov skall läm­nas ut till någon vars befatt­ning med pro­vet kan antas vara för­bun­den med en påtag­lig risk med hän­syn till orga­nis­mens ska­debring­ande egen­ska­per. till dess paten­tan­sök­ningen har utlagts eller avgjorts slut­ligt utan at t ha utlagts gäl­ler oak­tat bestäm­mel­sen i sjätte s tyc­ket första meningen att, om sökan­den begär det, prov från depo­si­tion får läm­nas endast till en sär­skild sak­kun­nig. rege­ringen före­skri­ver inom vil­ken tid såd an begä­ran far göras och vem som får a nli­tas som sak­kun­nig av den som vill få prov. den som vill fa prov skall göra skrift­lig fram­ställ­ning om d et hos patent myn­dig­he­ten och avge en för­bin­delse av det inne­håll som rege­ringen före­skri­ver för att före­bygga miss­bruk av pro­vet. om prov får utläm­nas endast till en sär­skild sak­kun­nig, skall för­bin­del­sen i stäl­let avges av denne. 23 § efter utgången av den i 21 § andra styc­ket före­skrivna tiden upp tages ansök­ningen till fort­satt pröv­ning för avgö­rande av frå­gan huruvida ansök­ningen skall bifal­las. vid denna pröv­ning äga 15-18 §§ tillämp­ning. har invänd­ning gjorts, skall sökan­den under­rät­tas därom och till­fälle bere­das honom att yttra sig över invänd­ningen. 24 §'' talan mot slut­ligt beslut av patent­myn­dig­he­ten på patentav­del ningen i äre nde angå­ende ansö­kan om patent må föras av sökan­den, om det gått honom emot. mot beslut, vari­ge­nom ansö­kan bifal­lits oak­tat invänd­ning fram­ställts i behö­rig ord­ning, må talan föras av den som gjort invänd­ningen. åter­kal­lar invän­da­ren sin talan, må denna lik­väl prö­vas, om sär­skilda skäl före­ligga. mot beslut, vari­ge­nom begä­ran om åter­upp­tag­ning enligt 15 § tredje styc­ket eller 20 § första styc­ket avsla­gits eller yrkande om över­fö­ring enligt 18 § bifal­lits, må talan föras av sökan­den. mot beslut, vari­ge­nom yrkande om över­fö­ring enligt 18 § avsla­git s, må talan föras av den som fram­ställt yrkan­det. 954 " senaste lydelse 1978: 149. ¬ mot beslut, vari­ge­nom yrkande om för­ord­nande enligt 22 § femte sfs 1983:433 styc­ket avsla­gits, må talan föras av sökan­den eller den som eljest fram­ställt yrkan­det. i om talan mot beslut enligt 42, 72 eller 73 § före­skriv s i 75 §. 25 § talan enligt 24 § föres genom besvär hos patent­be­svärs­rät­ten inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvärs­av­gift vid påföljd att besvä­ren icke upp­ta­gas till pröv­ning. mot slut­ligt beslut av patent­be­svärs­rät­ten må talan föras av sökan­den, om det gått honom emot. talan föres hos rege­rings­rät­ten genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. bestäm­mel­serna i 22 § femte styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning be träf­fande hand­lingar som inkomma till patent­be­svärs­rät­ten eller rege­rings rät­ten. 26 § patent är med­de­lat, när paten­tan­sök­ningen bifal­lits och beslu­tet vun­nit laga kraft. när patent med­de­lats, skall det kun­gö­ras och patent­brev utfär­das. har beskriv­ning eller patent­krav änd­rats efter det de tryckts enligt 21 § tredje styc­ket, skola tryckta exem­plar av hand­ling­arna, med upp­gift om patentha­va­ren och upp­fin­na­ren, i slut­ligt skick fin­nas att tillgå hos patent­myn­dig­he­ten. avskri­ves eller avslås ansö­kan, som bli­vit till­gäng­lig fö r envar, skall beslu­tet kun­gö­ras när det vun­nit laga kraft. 27 § med­de­lat patent anteck­nas i paten­tre­gist­ret som föres av patent myn­dig­he­ten. 3 kap. inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan 28 § med inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan avses ansö­kan som göres enligt den i washing­ton den 19 juni 1970 avslu­tade kon­ven­tio­nen om patent­sam arbete. inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan inges till patent­myn­dig­het eller inter­na­tio nell orga­ni­sa­tion som enligt kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete och till- lämp­nings­fö­re­skrif­terna till d enna är behö­rig att mot­taga sådan ansö­kan (mot­ta­gande myn­dig­het). den svenska patent­myn­dig­he­ten är mot­ta­gande myn­dig­het i enlig­het med vad rege­ringen före­skri­ver. för inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan, som inges till den svenska patent­myn­dig­he­ten, skall sö kan­den erlägga fast­ställd avgift. bestäm­mel­serna i 29-38 §§ gälla inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan som om fat­tar sve­rige. sökes genom sådan ansö­kan euro­pe­iskt patent för sve­rige, gäl­ler dock 11 kap. 29 § inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan, för vil­ken den mot­ta­gande myn­dighe ten fast­ställt inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag, skall här i riket ha samma ver­kan som svensk paten­tan­sö­kan som gjorts nämnda dag. vad i 2 § andra styc­ket andra punk­ten sägs skall dock gälla endast om ansök­ningen full­följts enligt 955 31 §. '\ ¬ sfs 1983:433 30 § inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan skall anses åter­kal­lad såvitt avser sve rige i de fall som avses i arti­kel 24.1. i och ii i kon­ven­tio­nen om patent­sam arbete. 956 31 vill sökan­den full­följa en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan såvitt avser sve­rige, skall han inom tjugo mån ader från den inter­na­tio­nella ingivnings-​​ dagen e ller, om p rio­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten begärs till patent­myn­dig­he­ten inge över­sätt­ning till svenska av den inter­na­tio­nella paten­tan­sök­ningen i den omf att­ning rege­ringen för­ord­nar eller, om ansök ningen är avfat­tad på svenska, en avskrift av ansök­ningen. sökan­den skall inom samma tid erlägga f ast­ställd avgift till paten tmyn­dig­he­ten. har sökan­den begärt att den inter­na­tio­nella ansök­ningen skall under­kas tas inter­na­tio­nell för­be­re­dande paten­ter­bar­hets­pröv­ning och har han inom nit­ton måna­der från den i första styc­ket angivna dagen i över­ens­stäm­melse med kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete och tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till denna avgi­vit för­kla­ring att han avser att använda resul­ta­tet av denna pröv­ning vid ansö­kan om patent för sve­rige, skall han full­göra vad i första styc­ket sägs inom tju­go­fem m åna­der från nämnda dag. har sökan­den erlagt fast­ställd avgift inom den frist som före­skrivs i första eller andra styc­ket, får den över­sätt­ning eller avskrift som krävs inges inom en ytter­li­gare frist om två måna­der, för­ut­satt att en fast­ställd tilläggs­av­gift erläggs inom den sen are fris­ten. iakt­tar inte sökan­den vad som före­skrivs i denna para­graf, skall ansök ningen anses åter­kal­lad såvitt avser sve­rige. 32 åter­kal­lar sökan­den begä­ran om inter­na­tio­nell för­be­re­dande pa ten­ter­bar­hets­pröv­ning eller för­kla­ring att han avser att använda resul­ta­tet av sådan pröv­ning vid ansö­kan om patent för sve­rige, skall den inter­na­tio nella paten­tan­sök­ningen anses åter­kal­lad såvitt avser sve­rige, om ej åter- kal­lel­sen görs före utgången av den frist som gäl­ler enligt 31 § första styc­ket och sökan­den dess­utom full­föl­jer ansök­ningen inom den frist som gäl­ler enligt 31 § första eller tredje styc­ket. 33 har inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan full­följts enligt 31 §, gäl­ler i fråg a om ansök­ningen och dess hand­lägg­ning 2 k ap., om ej annat sägs i denna para­graf eller 34-37 §§. ansök­ningen må endast på fram­ställ­ning av sö kan­den upp­ta­gas till pröv­ning före utgången av frist som gäl­ler enligt 31 § första eller andra styc­ket. skyl­dig­het enligt 12 § att ha ett här bosatt ombud inträ­der först då ansök­ningen må upp­ta­gas till pröv­ning. bestäm­mel­serna i 22 § and ra och tredje styc­kena blir tillämp­liga redan innan ansök­ningen full­följts så snart sökan­den full­gjort sin skyl­dig­het enligt 31 § att inge över­sätt­ning av ansök­ningen eller, om ansök­ningen är avfat­tad på svenska, så snart sökan­den ingi­vit en avskrift av den till patent­myn­dig­he­ten. i fråga om inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan skall vid tillämp­ning av 48, 56 och 60 §§ vad där sägs om att hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det bli­vit ' senaste lydelse 1978:149. " senaste lydelse 1978:149. ' senaste lydelse 1978:149. ¬ till­gäng­liga enligt 22 § i stäl­let avse att hand­ling­arna bli­vit till­gäng­liga enligt sfs 1983:433 22 § med iakt­tag ande av tredje styc­ket. upp­fyl­ler paten­tan­sök­ningen de krav rörande form och inne­hall som före­skri­vas i kon­ven­tion en om patent­sam­ar­bete och lillämpningslöreskrif-​​ terna till denna, skall den god­ta­gas i dessa av seen­den. 34 §'° en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan får inte god­kän­nas för utlägg­ning eller avslås för­rän efter utgången av den frist som rege­ringen före­skri­ver, om inte sökan­den sam­tyc­ker till att ansök­ningen avgörs dess­förin­nan. 35 § inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan må ej utan sökan­dens sam­tycke utläg gas eller offent­lig­gö­ras av patent­myn­dig­he­ten i tryckt skrift eller på annat lik­nande sätt, för­rän den pub­li­ce­rats av världs­or­ga­ni­sa­tio­nens för den intel­lek­tu­ella ägan­de­rät­ten inter­na­tio­nella byrå eller tjugo måna­der för­flu­tit från den inter­na­tio­nella ingiv­nings­da­gen eller, om pri­o­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten begä­res. 36 § har del av inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan icke varit före­mål för inter natio­nell nyhets­gransk­ning eller inter­na­tio­nell för­be­re­dande patenterbar-​​ hets­pröv­ning på grund av att ansök­ningen bedömts omfatta av varandra obe­ro­ende upp­fin­ningar och att sökan­den ej inom före­skri­ven tid erlagt tilläggs­av­gift enligt kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete, skall patent­myn dig­he­ten pröva, om bedöm­ningen var rik­tig. fin­nes detta vara fal­let, skall den del av ansök­ningen som icke varit före­mål för sådan gransk­ning eller pröv­ning anses åter­kal­lad hos patent­myn­dig­he­ten, om ej sökan­den erläg-​​ ger före­skri­ven avgift till mynd ighe­ten inom två måna­der från det myn­dig heten avsände under­rät­telse till honom om sitt ställ­nings­ta­gande. fin­ner patent­myn­dig­he­ten att bedöm­ningen ej var rik­tig, skall myn­dig­he­ten fort sätta hand­lägg­ningen av ansök­ningen i dess hel­het. talan mot beslut enligt första styc­ket, vari­ge­nom patent­myn­dig­he­ten fun­nit, att paten­tan­sö­kan omfat­tar av varandra obe­ro­ende upp­fin­ningar, må föras av sökan­den. bestäm­mel­serna i 25 § fö rsta och andra styc­kena äga mot­sva­rande tillämp­ning. fin­ner rät­ten patent­myn­dig­he­tens beslut rik­tigt, räk­nas fris­ten för att erlägga sådan avgift som avses i första styc­ket andra punk­ten från det patent­myn­dig­he­ten avsände under­rät­telse till s ökan­den om rät­tens laga- kraft­vunna beslut. 37 § har del av inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan icke varit före­mål för inter natio­nell för­be­re­dande paten­ter­bar­hets­pröv­ning på grund av att sökan­den inskränkt patent­kra­ven efter anmo­dan av myn­dig­het för sådan pröv­ning att antingen inskränka kra­ven eller betala tilläggs­av­gif­ter, skall den icke prö vade delen av ansök­ningen anses åter­kal­lad hos patent­myn­dig­he­ten, om ej sökan­den erläg­ger före­skri­ven avgift till myn­dig­he­ten inom två måna­der från det myn­dig­he­ten avsände under­rät­telse till honom om vad sålunda gäl­ler. senaste lydelse 1978: 149. 957 ¬ sfs 1983:433 38 §" har mot­ta­gande myn­dig­het väg­rat att fast­ställa inter­na­tio­nell in- giv­nings­dag för inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan eller för­kla­rat, att ansök­ning en skall anses åter­kal­lad eller att yrkande om att ansök­ningen skall omfatta sve­rige skall anses åter­kal­lat, skall patent­myn­dig­he­ten på begä­ran av sökan­den pröva om detta beslut var rik­tigt. det­samma skall gälla i fråga om beslut av inter­na­tio­nella byrån att ansök­ningen skall anses åter­kal­lad. begä­ran om pröv­ning enligt första styc­ket skall fram­stäl­las till interna tio­nella byrån inom den frist som rege­ringen före­skri­ver. sökan­den skall inom samma tid till pa tent­myn­dig­he­ten inge över­sätt­ning av ansök­ningen i den omfatt­ning rege­ringen för­ord­nar samt erlägga fast­ställd ansök­ningsav gift. fin­ner patent­myn­dig­he­ten att den mot­ta­gande myn­dig­he­tens eller inter natio­nella byråns beslut ej var rik­tigt, skall patent­myn­dig­he­ten hand­lägga ansök­ningen enligt 2 kap. har inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag ej fast­ställts av mot­ta­gande myn­dig­het, skall ansök­ningen anses gjord den dag som patent myn­dig­he­ten fin­ner borde ha fast­ställts såsom inter­na­tio­nell ingiv­nings­dag. upp­fyl­ler ansök­ningen de krav rörande form och inne­håll som före­skri­vas i kon­ven­tio­nen om paten tsam­ar­bete och tillämp­nings­fö­re­skrif­terna till den na, skall den god­ta­gas i dessa av seen­den. bestäm­mel­sen i 2 § andra styc­ket andra punk­ten äger tillämp­ning på ansö­kan som upp­ta­gits till hand­lägg­ning enligt tredje styc­ket, om ansök ningen blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22 §. 4 kap. patents omfatt­ning och gil­tig­hets­tid 39 § patent­skyd­dets omfatt­ning bestäm­mes av patent­kra­ven. för för­stå else av patent­kra­ven må led­ning häm­tas från beskriv­ningen. 40 § '- med­de­lat patent kan upp­rätt­hål­las intill dess tjugo år för­flu­tit från den dag då paten­tan­sök­ningen gjor­des. för patent skall erläg­gas fast­ställd års­av­gift för varje avgift­sår som bör­jar efter med­de­lan­det. om paten­tet har med­de­lats innan års­av­gif­ter för paten­tan­sök­ningen har bör­jat för­falla enligt 41 §, skall dock patentha-​​ varen, när års­av­gift för paten­tet första gången för­fal­ler till betal­ning, er lägga års­av­gift också för avgift­sår som har bör­jat före patent­med­de­lan­det. 5 kap. betal­ning av års­av­gif­ter 41 § '' års­av­gif­ten för­fal­ler till betal­ning sista dagen i den kalen­der­må­nad under vil­ken avgift­så­ret böl­jar. års­av­gif­terna för de två första avgift­så­ren 958 " senaste lydelse 1978: 149. senaste lydelse 1978: 149. " senaste lydelse 1978: 149. ¬ för­fal­ler dock först sam­ti­digt med avgif­ten för det tredje avgift­så­ret. årsav-​​ sfs 1983:433 gif­ter får inte erläg­gas tidi­gare än sex måna­der innan de för­fal­ler till betal­ning. för en sådan senare ansö­kan som avses i 11 § för­fal­ler års­av­gif­terna för avgift­sår, som har bör­jat före den dag då den senare ansök­ningen till­kom eller som böl­jar inom två måna­der från den dagen, inte i något fall för­rän två måna­der har för­flu­tit från nämnda dag. för en inter­na­tio­nell paten­tan sökan för­fal­ler års­av­gif­terna för avgift­sår, som har bör­jat före den dag då ansök­ningen full­följ­des enligt 31 § eller upp­togs till behand­ling enligt 38 s eller som bör­jar inom två måna­der från den dagen, inte i något fall för­rån två måna­der har för­flu­tit från den dag då ansök­ningen full­följ­des eller upp­togs till behand ling. års­av­gift får, med den för­höj­ning som har fast­ställts, erläg­gas inom sex måna­der efter det den för­föll till betaln ing. 42 § är upp­fin­na­ren sökande eller inne­ha­vare av paten­tet och har han avse­värd svå­rig­het att erlägga års­av­gif­terna, får patent­myn­dig­he­ten medge honom anstånd med betal­ningen, om han gör fram­ställ­ning därom senast när års­av­gif­terna första gången för­fal­ler till bet alning. anstånd får med­ges med upp till t re år i s änder, dock längst till de ss tre år har för­flu­tit från patent­med­de­lan­det. fram­ställ­ning om för­längt anstånd skall göras innan med­de­lat anstånd har gått ut. avslås en fram­ställ­ning om anstånd eller för­längt anstånd, skall avgift som erläggs inom t vå måna­der där­ef­ter anses erlagd i rätt ti d. års­av­gif­ter, med vil­kas erläg­gande anstånd med­gi­vits enligt första styc­ket, får med samma för­höj­ning som avses i 41 § tredje styc­ket erläg­gas inom sex måna­der efter den tid­punkt till vil­ken anstånd har erhål­lits. 6 kap. licens, över­lå­telse m. m. 43 § har patentha­va­ren med­gi­vit annan rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ningen (licens), äger denne över­låta sin r ätt vidare endast om avtal träf­fats därom. 44 § har patent över­gått på annan eller licens upp­lå­tits, skall på begå­ran anteck­ning därom göras i paten tre­gist­ret. visas att i regist­ret anteck­nad licens upp­hört att gälla, skall anteck­ning en om licens en avfö­ras. bestäm­mel­serna i fö rsta och andra styc­kena äga mot­sva­rande tillämp ning beträf­fande tvångsli­cens och rätt som avses i 53 § andra styc­ket. i mål eller ärende angå­ende patent anses den som patentha­vare, vil­ken senast bli­vit införd i patent regist­ret i sådan egen­skap. 45 § ha tre år för­flu­tit sedan patent med­de­la­des och tillika fyra år sedan paten­tan­sök­ningen gjor­des och utövas icke upp­fin­ningen inom riket i skä ligt omfång, äger den som här i riket vill utöva denna erhålla tvångsli­cens där­till, om god­tag­bar anled­ning till unde rlå­ten­he­ten sak­nas. 959 ¬ sfs 1983:433 rege­ringen äger under för­ul­sält­ning av ömse­si­dig­hei för­ordna, att vid tillämp­ning av första styc­ket utöv­ning i fr ämmande stat skall jäm­stäl­las med utöv­ning här i rike t. 46 § inne­ha­vare av patent på upp­fin­ning, vars utnytt­jande är bero­ende av annan till­hö­rigt patent, äger erhålla tvångsli­cens att utnyttja den upp­fin ning som skyd­das därav, om detta är skä­ligt på grund av den först­nämnda upp­fin­ning­ens bety­delse eller eljest sär­skilda skäl före­ligga. inne­ha­vare av patent, till vil­ket tvångsli­cens åtnju­tes enligt första styc­ket, äger erhålla tvångsli­cens att utnyttja den andra upp­fin­ningen, om det icke före­lig­ger sär­skilda skäl där­e­mot. 47 § om hän­syn till all­mänt intresse av syn­ner­lig vikt krä­ver det, äger den som vill yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ning, varå annan har patent, erhålla tvångsli­cens där­till. 48 § den som utnytt­jade patent­sökt upp­fin­ning yrkes­mäs­sigt här i riket när hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det blevo till­gäng­liga enligt 22 § äger, om ansök­ningen leder till p atent, erhålla tvångsli­cens till utnyttj andet, om syn­ner­liga skäl före­ligga samt han sak nade kän­ne­dom om ansök­ningen och ej hel­ler skä­li­gen kun­nat skaffa sig kän­ne­dom därom. sådan rätt till­kom mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i r iket. tvångsli cens kan avse även tid innan paten­tet med­de­la­des. 49 § tvångsli­cens må icke med­de­las annan än den som kan anta­gas äga för­ut­sätt­ningar att utnyttja upp­fin­ningen på god­tag­bart sätt och i över­ens stäm­melse med licen­sen. tvångsli­cens utgör ej hin­der för patentha­va­ren att själv utnyttja upp­fin ningen e ller att upp­låta licens. tvångsli­cens må överg å till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 50 § tvångsli­cens med­de­las av rät­ten, som även bestäm­mer i vil­ken omfatt­ning upp­fin­ningen må utnytt­jas samt fast­stäl­ler veder­la­get och övri ga vill­kor för licen­sen. när väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den påkalla det, äger rät­ten på yrkande upp­häva licen­sen eller fast­ställa nya vill­kor för denna. 7 kap. patents upp­hö­rande m. m. 51 erläggs inte års­av­gift för patent enligt före­skrif­terna i 40, 41 och 42 §§, är paten­tet för­fal­let från och med ingången av d et avgift­sår för vil­ket avgif­ten inte har erlagts. 960 senaste lydelse 1978: 149. ¬ 52 §'^ på talan därom skall rät­ten för­klara patent ogil­tigt, om det sfs 1983:433 1) med­de­lats oak­tat vill­ko­ren i 1 och 2 §§ icke är upp­fyllda, 2) avser en upp­fin­ning som icke är så tyd­ligt angi­ven att en fack­man med led­ning därav kan utöva den, 3) omfat­tar något som ej fram­gick av ansök­ningen när den gjor­des, eller 4) med­de­lats oak­tat patent­skyd­dets omfatt­ning utvid­gats efter det an sök­ningen god­känts för utlägg­ning. patent må ej för­kla­ras ogil­tigt på den gru nd att den som erhål­lit paten­tet varit berät­ti­gad till blott viss andel däri. utom i fall som avses i qärde sty cket må talan föras av envar som lider för­fång av paten­tet och, om det fin­nes påkal­lat ur all­män syn­punkt, av myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. talan, som grun­das på att patent med­de­lats annan än den som är berät­ti­gad till p aten­tet enligt 1 §, må f öras endast av den som påstår sig berät­ti­gad till pat entet. talan skall väc­kas inom ett år efter erhål­len känne dom om paten­tets med­de­lande och de övriga omstän­dig­he­ter på vilka talan grun­das. var patentha­va­ren i god tro när paten­tet med­de­la­des eller när det över­gick på honom, må talan ej väc­kas senare än tre år efter paten­tets med­de­lande. 53 § har patent med­de­lats annan än den som är berät­ti­gad till paten tet enligt 1 §, skall rät­ten på talan av den berät­ti­gade över­föra paten­tet på honom. i fråga om den tid inom vil­ken talan skall väc­kas äga bestäm­mel serna i 52 § fjärde styc­ket tillämp­ning. har den som från­kän­nes paten­tet i god t ro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, äger han mot skä­ligt v eder­lag och på skä­liga vill­kor i övrigt fort­sätta det påbör­jade eller igång­sätta det tilläm­nade utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all männa art. sådan rätt till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även inne­ha­vare av licens som är anteck­nad i paten­tre­gist­ret. rätt enligt andra styc­ket må övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 54 avstår patentha­va­ren skrift­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten från pa ten­tet, skall myn­dig­he­ten för­klara paten­tet upp­hört. är patent utmätt, belagt med kvar­stad eller taget i anspråk genom betal­nings­säk­ring eller är tvist om över­fö­ring av patent anhängig, får paten­tet icke för­kla­ras upp­hört, så länge utmät­ningen, kvar­sta­den eller betal­nings­säk­ringen består eller tvis­ten icke bli­vit slut­ligt avgjord. 55 § har patent för­fal­lit eller för­kla­rats upp­hört eller har genom laga- kraft­vun­nen dom patent för­kla­rats ogil­tigt eller bli­vit över­fört, skall patent myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom. senaste lydelse 1978: 149. senaste lydelse 1981; 816. 961 61-​sfs 1983 ¬ sfs 1983:433 8 kap. upp­gifts­skyl­dig­het 56 § åbe­ro­par patent­sö­kande ansök­ningen gente­mot annan innan hand ling­arna i ansö knings­ä­ren­det bli­vit till­gäng­liga enligt 22 §. är han skyl­dig att på begä­ran lämn a sitt sam­tycke till att denne får taga del av hand­lingar na. omfat­tar paten­tan­sök­ningen en sådan depo­si­tion av kul­tur av mikroor ganism som avses i 8 a §, skall sam­tyc­ket inbe­gripa också rätt att få prov från kul­tu­ren. bestäm­mel­serna i 22 § sjä tte styc­ket andra och tredje me ning­arna samt sjunde och åttonde styc­kena tilläm­pas då någon vill få prov med stöd av sådant sam­tycke. den som genom direkt hän­vän­delse till annan, i annons eller genom påskrift på vara eller dess för­pack­ning eller på annat sätt anger att patent sökts eller med­de­lats utan att sam­ti­digt lämna upp­lys­ning om ansök­ning ens eller paten­tets num­mer, är skyl­dig att på begä­ran utan dröjs­mål lämna sådan upp­lys­ning. anges icke uttryck­li­gen att patent sökts eller med­de­lats men är vad som före­kom­mer ägnat att fram­kalla upp­fatt­ningen att så är fal­let, skall på begä­ran utan dröjs­mål läm­nas upp­lys­ning huruvida patent sökts eller med­de­lats. 9 kap. ansvar och ersätt­nings­skyl­dig­het m. m. 57 § gör någon intrång i den ensam­rätt som patent med­för (paten­tin trång) och sker det upp­såt­li­gen. dömes till dags­bö­ter eller fäng­else i högs t sex måna­der. brot­tet må åta­las av all­män åkla­gare endast om mål­sä­gande anger det till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat ur all­män syn­punkt. 58 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het begår patent­in­trång skall utge skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av upp­fin­ningen samt ersätt­ning för den ytter­li­gare skada som intrånget med­fört. före­lig­ger endast ringa oakt sam­het, må ersätt­ningen jäm­kas. begår någon patent­in­trång utan upp­såt eller oakt­sam­het, skall han utge ersätt­ning för utnytt­jan­det av upp­fin­ningen, om och i den mån det fin­nes skä­ligt. talan om ersätt­ning för patent­in­trång må avse skada endast under de fem senaste åren innan talan väck­tes. för skada under tid dess­förin­nan är rät­ten till ersätt­ning för­lo­rad. 962 59 § på yrkande av den som lidit p atent­in­trång äger rät­len efter vad som är skä­ligt till före­byg­gande av fort­satt intrång för­ordna, att patent­skyd­dat als­ter, som till­ver­kats utan patentha­va­rens lov, eller före­mål, vars använ dande skulle inne­bära patent­in­trång, skall på visst sätt änd­ras eller sät­tas i för­var för åter­sto­den av patent­ti­den eller för­stö­ras eller, i fr åga om patent skyd­dat als­ter, mot lösen utläm­nas till den som lidit intrånget. vad nu sagts gäl­ler ej mot den som i god tro för­vär­vat egen­do­men eller sär­skild rätt där­till och själv icke begått patent­in­trång. egen­dom som avses i f örsta styc­ket må tagas i beslag, om brott som ¬ anges i 57 § skä­li­gen kan anta­gas före­ligga. vad som är före­skri­vet om sfs 1983:433 beslag i brottm ål i all­män het äger där­vid tillämp­ning. utan hin­der av vad som sägs i första styc­ket må rät­ten, om syn­ner­liga skäl före­ligga, på yrkande för­ordna att inne­ha­vare av egen­dom som avses i första styc­ket skall äga för­foga över egen­do­men under åter­sto­den av patent­ti­den eller del därav mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga vill­kor i övrigt. 60 § utnytt­jar någon yrkes­mäs­sigt patent­sökt upp­fin­ning efter det hand ling­arna i a nsök­nings­ä­ren­det bli­vit till­gäng­liga enligt 22 §, äger vad som sägs om patent­in­trång mot­sva­rande tillämp­ning i den mån ansök­ningen leder till pat ent. för tiden innan utlägg­ningen av paten­tan­sök­ningen kun gjorts enligt 21 § omfat­tar patent­skyd­det dock endast vad som fram­går såväl av patent­kra­ven i deras lydelse när ansök­ningen blev all­mänt till gäng­lig som av patent­kra­ven enligt paten­tet. till st raff må ej dömas och ersätt­ning för skada på grund av utnytt­jande som sker innan utlägg­ningen av paten­tan­sök­ningen kun­gjorts må bestäm­mas endast enligt 58 § a ndra styc­ket. bestäm­mel­serna i 58 § tredje st ycket äga ej tillämp­ning, om ersätt­nings talan väc­kes senast ett år efter paten­tets med­de­lande. 61 § har patent för­kla­rats ogil­tigt genom dom som vun­nit laga kraft, må ej enligt 57-60 §§ dömas till straff, ersätt­ning eller säker­hets­åt­gärd. föres talan rörande patent­in­trång och gör den mot vil­ken talan föres gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, skall rät­ten på hans yrkande för­klara målet vilande i avbi­dan på att frå­gan om paten­tets gil­tig­het slut­ligt prö­vas. är talan härom icke väckt, skall rät­ten i s amband med vilan­de­för­kla­ringen före­lägga honom v iss tid inom vil­ken sådan talan skall väc­kas. 62 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het som ej är ringa under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 56 § dömes till dags­bö­ter. sådan påföljd skall även ådö­mas den som i fall som avses i nämnda para­graf upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het som ej är ringa läm­nar fel­ak­tig upp­lys­ning, om för gär­ningen ej är stad­gat straff i brot tsbal­ken. den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 56 § eller i fall som där avses läm­nar fel­ak­tig upp­lys ning skall ersätta upp­kom­men skada. är oakt­sam­he­ten ringa må ersätt ningen jäm­kas. brott som avses i första och andra styc­kena må åta­las av all­män åkla­gare endast om mål­sä­gande anger det till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat ur all­män syn­punkt. 63 § patentha­vare eller den som på grund av licens äger utnyttja upp­fin ningen må föra talan om fast­stäl­lelse, huruvida han på grund av paten­tet åtnju­ter skydd gente­mot annan, om oviss­het råder om för­hål­lan­det och denna län­der honom till för­fång. den som dri­ver eller avser att driva verk­sam­het äger, under samma vill­kor, föra talan mot patentha­vare om fast­stäl­lelse, huruvida hin­der mot verk­sam­he­ten före­lig­ger på grund av visst patent. göres i mål som avses i först a styc­ket gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, äga bestäm­mel­serna i 61 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. 963 ¬ sfs 1983:433 64 § den som vill väcka talan om patents ogil­tig­hcl, över­fö­ring av patent eller med­de­lande av tvångsli­cens skall anmäla detta till patent­myn­dig­he­ten samt under­rätta envar som enligt paten­tre­gist­ret inne­har licens till paten tet. vill lic ens­ta­gare väcka talan om intrång i patent eller om fast­stäl­lelse enligt 63 § första styc­ket, skall han u nder­rätta patentha­va­ren dii­rom. under­rät­tel­se­skyl­dig­het enligt första styc­ket anses full­gjord, när under rät­telse i betald rekom­men­de­rad för­sän­delse sänts under den adress som anteck­nats i pate ntre­gist­ret. visas ej. när talan väc­kes, att anmä­lan eller under­rät­telse skett enligt före­skrif­terna i första styc­ket, skall käran­den givas tid där­till. för­sit­ter han denna tid, må hans talan icke upp­ta­gas till pröv­ning. 65 § stock­holms tings­rätt är rätt dom­stol i mål som gäl­ler 1. bättre rätt till patent­sökt upp­fin­ning. 2. patents ogil­tig­het eller över­fö­ring av patent. 3. med­de­lande av tvångsli­cens, fast­stäl­lande av nya vill­kor för eller upp­hä­vande av sådan licens eller rätt som avses i 53 s andra styc­ket. 4. patent­in­trång. 5. fast­stäl­lelse enligt 63 § eller 6. bestäm­mande av ersätt­ning enligt 78 i?. 66 § 1 må l som anges i 65s består tings­rät­ten, utom i fall som avses i andra styc­ket nedan, av sex leda­mö­ter, av vilka tre skola va ra lag­farna och tre tek­niskt sak­kun­niga. har för­fall upp­kom­mit för en av leda­mö­terna sedan huvud­för­hand­ling påbör­jats, är rät­ten dock dom­för med övriga fem leda­mö­ter. en av de lag­farna leda­mö­terna är rät­tens ord­fö­rande. vid måls avgö­rande utan huvud­för­hand­ling och vid hand­lägg­ning, som ej sker vid huvud­förha ndling eller syn på s täl­let, beslår tings­rät­ten av en lag­fa­ren leda­mot eller, om så är lämp­ligt, av en lag­fa­ren och en tek­niskt sak­kun­nig leda­mot, var­vid den lag­farna leda­mo­ten är rät­tens ord­fö­rande. 67 § hov­rät­ten är i mål. i vars avgö­ran de i tings­rät­ten tek­niskt sak­kun­nig leda­mot del­ta­git, dom­för med fyra lag­farna och två tek­niskt sak­kun­niga led­mö­ter. flera än fem lag­farna och tre tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter må ej sitta i rät­ten . 68 § rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer lör­ord­nar för tre år i sän­der minst tju­go­fem per­so­ner att tjänst­göra som tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter i tings­rät­ten och hov­rät­ten. under treårs­pe­ri­o­den äger rege­ringen vid behov för åt erstå­ende del av perio den för­ordna ytterli gare per­so­ner för sådan tjänst­gö­ring. rät­tens ord­fö­rande utser bland de sålunda för­ord­nade, med hän­syn til! önsk­värd tek­nisk sak­kun­skap och övriga för­hål­lan­den, för varje sär­skilt mål dem som skola inträda i rät­ten. tek­niskt sak­kun­nig leda­mot som avgått är skyl­dig att tjänt­göra vid fortsa tt behand­ling av mål i vars hand lägg­ning han förut d elta­git. 69 § i mål enl igt 65 § skall rät­ten inhämta ytt­rande från p atentbesvärsräl-​​ ten, om det fin­nes erfor­der­ligt. 964 ¬ 70 § avskrift av dom eller slut­ligt beslut i mål som avses i 65 § skall sän­das till patent­myn­dig­he­ten. sfs 1983:433 10 kap. sär­skilda bestäm­mel­ser 71 § patentha­vare. som ej har hem­vist här i riket, skall ha ett här bosatt ombud, som äger för honom mot­taga del­giv­ning av stäm­ning, kal­lel­ser och andra hand­lingar i mål och ären­den rörande paten­tet med undan­tag av stäm­ning i brott­mål och före­läg­gande för part att infinna sig per­son­li­gen inför dom­stol. ombud skall anmä­las till paten­tre­gist­ret och anteck­nas däri. har patentha­va­ren ej anmält ombud som avses i första styc­ket, må del­giv­ning i stäl­let ske genom att den hand­ling som skall del­ges sän­des till honom med pos­ten i betalt brev under hans i paten­tre­gist­ret anteck­nade adress. är full­stän­dig adress ej anteck­nad i regist­ret, må del­giv­ning ske genom att hand­lingen hål­les till­gäng­lig hos patent­myn­dig­he­ten och genom att med­de­lande härom och om hand­ling­ens huvud­sak­liga inne­håll kun­gö­res i pub­li­ka­tion so m rege­ringen bestäm­mer. del­giv­ningen anses ha skett när vad nu sagts bli­vit full­gjort. rege­ringen äger under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het för­ordna, att be stäm­mel­serna i första och andra styc­kena icke skola äga tillämp­ning i fråga om patentha­vare som har hem­vist i viss frä mmande stat eller har ett i den sta­ten bosatt ombud, vil­ket är anmält till paten­tre­gist­ret häri riket och äger behö­rig­het som a nges i första styc­ket. 72 § '' har patent­sö­kande, i annat fall än som avses i andra styc­ket, lidit rätts­för­lust på grund av att han ej vid­ta­git åtgärd hos patent­myn­dig­he­ten inom tid som före­skriv s i denna lag eller med stöd därav, men har han gjort allt vad som skä­li­gen kunde krä­vas av honom för att iakt­taga fris­ten, och vid­ta­ger han å tgär­den inom två måna­der från det för­fal­let upp­hörde, dock senast inom ett år från fris­tens utgång, skall patent­myn­dig­he­ten för­klara att åtgär­den skall anses vid­ta­gen i rätt tid . vill patent­sö­kan­den vinna sådan för­kla­ring, skall han inom tid som nu före­skri­vits för åtgär­den hos patent myn­dig­he­ten göra skrift­lig fram­ställ­ning därom och erlägga fast­ställd av gift. har patent­sö­kande eller patentha­vare icke erlagt års­av­gift inom frist som före­skri­ves i 41 § tredje styc­ket eller 42 8 tredje styc­ket, har bestäm mel­serna i första styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning, dock att års­av­gif­ten skall vara erlagd och fram­ställ­ningen gjord senast inom sex måna­der från fris­tens utgång. första styc­ket gäl­ler ej frist som avses i 6 8 första styc­ket. 73 §'" har, i fall som avses i 31 eller 38 8, hand­ling eller avgift som avsänts med pos­ten icke inkom­mit till patent­myn­dig­he­ten inom före­skri ven tid men blir den med försä ndel­sen avsedda åtgär­den vid­ta­gen inom två scna.ste lydelse 1978; 149. senaste lydelse 1978: 149. 965 ¬ sfs 1983:433 måna­der från det sökan­den insåg eller bort inse att fris­ten över­skri­dits, dock senast inom ett år från fris­tens utgång, skall patent­myn­dig­he­ten för­klara att åtgär­den skall anses vid­ta­gen i rätt tid, om 1) avbrott i post­för­bin­del­serna före­kom­mit under någon av de tio dagar na när­mast före fris­tens utgång på grund av krig, revo­lu­tion, upp­lopp, strejk, natur­ka­ta­strof eller annan lik­nande omstän­dig­het på den ort där avsän­da­ren vis­tas eller har sin rörelse, samt hand­lingen eller avgif­ten avsänts till patent­myn­dig­he­ten inom fem dagar från det post­för­bin­del­serna åter­upp­ta­gits, eller 2) hand­lingen eller avgif­ten avsänts till paten tmyn­dig­he­ten i rekom­men derad för­sän­delse senast fem dagar före fris­tens utgång, dock endast om för­sän­del­sen sänts med flyg­post där så varit möj­ligt eller avsän­da­ren haft anled­ning antaga att för­sän­del­sen vid ytle­des beford­ran skulle ha anlänt till patent­myn­dig­he­ten inom två dagar från avsänd­nings­da­gen. vill patent­sö­kan­den vinna för­kla­ring enligt första styc­ket, skall han göra skrift­lig fram­ställ­ning därom hos patent­myn­dig­he­ten inom tid som där före­skri­vits för åtgär­den. 74 § har fram­ställ­ning enligt 72 eller 73 § bifal­lits och skall till följd därav paten­tan­sö­kan, som avskri­vits eller avsla­gits efter det den bli­vit till­gäng­lig enligt 22 §, före­ta­gas till fo rtsatt hand­lägg­ning eller patent, som för­fal­lit, anses upp­rätt­hål­let, skall kun­gö­relse därom utfär­das. har någon, efter det tiden för åter­upp­ta­gan­den av den avskrivna ansök ningen utgått eller beslu­tet om avslag vun­nit laga kraft eller paten­tet för­fal­lit men innan kun­gö­rel­sen utfär­da­des, i god tro bör­jat utnyttja upp­fin ningen yrkes­mäs sigt här i ri ket, må han utan hin­der av paten­tet fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art. sådan rätt till utnytt jande till­kom­mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket. rätt enligt andra styc­ket må övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 75 §'^ talan mot annat slut­ligt beslut av patent­myn­dig­he­ten enligt denna lag än som avses i 24 § samt talan mot beslut enligt 42, 72 eller 73 § föres genom besvär hos patent­be­svärs­rät­ten inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall erlägga fast­ställd besvärs­av­gift inom samma tid vid påföljd att besvä­ren icke upp­ta­gas till pröv­ning. mot p atent­be­svärs­rät­tens slut­liga beslut föres talan hos rege­rings­rät­ten genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. 76 § avgif­ter enligt denna lag fast­ställs av rege­ringen. där­vid får rege ringen, såvitt avser års­av­gif­ter, för­ordna att ett eller flera av de första avgift­så­ren skall vara avgifts­fria. 77 § när­mare bestäm­mel­ser angå­ende ansö­kan om patent, kun­gö­rel­ser i paten­tä­rende, tryck­ning av ansök­nings­hand­ling­arna, paten­tre­gist­ret och dess förande samt patent­myn­dig­he­ten urfar­das av rege­ringen eller i den omfatt­ning rege­ringen bestäm­mer av patent­myn­dig­he­ten. dia­rier hos pa- 966 " senaste lydelse 1978: 149. ¬ tent­myn­dig­he­ten skola vara till­gäng­liga för all­män­he­ten i den utst räck­ning sfs 1983:433 rege­ringen bestäm­mer. rege­ringen äger för­ordna, att hand­lingar i är enden angå­ende ansö­kan om patent må utläm­nas till myn­dig­het i annan stat. rege­ringen äger även för­ordna att gransk­ning av ansök­ningar om patent, efter fram­ställ­ning av patent­myn­dig­he­ten, må äga rum hos myn­dig­het i annan stat eller hos inter­na­tio­nell insti­tu­tion samt att den som söker patent på upp­fin­ning, varå han sökt patent i annan stat, skall vara skyl­dig att redo­visa vad p atent­myn­dig­he­ten i den stat en del­gi­vit honom rörande pröv ningen av upp­fin­ning­ens paten­ter­bar­het. för­ord­nande om sådan redo­vis nings­skyl­dig­het må dock ej ges i fråga om paten­tan­sö­kan som avses i 3kap., om den varit före­mål för inter­na­tio­nell för­be­re­dande patenterbar-​​ hets­pröv­ning och rap­port rörande denna pröv­ning ingi­vits till p atent­myn dig­he­ten. 78 § befin­ner sig riket i krig eller krigs­fara äger rege­ringen, om det fin­nes nöd­vän­digt ur all­män s ynpunkt, för­ordna, att rätt till viss upp­fin­ning skal) avstås till sta­ten eller till annan som rege­ringen bestäm­mer. för rätt till upp­fin­ning, som sålunda tages i anspråk, skall skä­lig ersätt­ning utges. träf­fas icke över­ens­kom­melse om ersätt­ningen med den ersättningsberät-​​ tigade, bestäm­mes ersätt­ningen av rät­ten. har rätt till upp­fin­ning tagits i ans pråk av annan än sta­ten till följd av för­ord­nande enligt första styc­ket och full­gör denne icke sin ersätt­nings skyl­dig­het, är sta­ten plik­tig att på ansö­kan av den ersätt­nings­be­rät­ti­gade genast utge ersätt­ningen. 79 § om upp­fin­ningar av bety­delse för rikets för­svar gälla sär­skilda bestäm­mel­ser. 11 kap. euro­pe­iskt patent 80 § med euro­pe­iskt patent avses patent som med­de­las av det euro­peis ka patent­ver­ket enligt den i mun­chen den 5 okto­ber 1973 avslu­tade europe iska patent­kon­ven­tio­nen. med euro­pe­isk paten­tan­sö­kan avses paten­tansö kan som göres enligt nämnda kon­ven­tion. ansö­kan om euro­pe­iskt patent göres hos det euro­pe­iska patent­ver­ket. sådan ansö­kan må inges även till patent­myn­dig­he­ten för att av denna vida­re­be­fordras till det euro­pe­iska patent­ver­ket. ansö­kan som avses i arti­kel 76 i nämnda kon­ven­tion (euro­pe­isk avde­lad ansö­kan) skall dock all­tid inges till det e uro­pe­iska patent­ver­ket. bestäm­mel­serna i 81-93 §§ gälla euro­pe­iskt patent för sve­rige och euro peisk paten­tan­sö­kan som omfat­tar sve­rige. 81 § euro­pe­iskt patent är med­de­lat, när det euro­pe­iska patent­ver­ket kun­gjort sitt beslut att bifalla paten­tan.sök­ningen . det euro­pe­iska paten­tet har samma rätts­ver­kan som patent med­de­lat här i riket och föl­jer även i övrigt s amma bestäm­mel­ser som sådant patent, om ej annat sägs i de tta kapi­tel. 967 ¬ sfs 1983:433 82 § euro­pe­iskt patent har ver­kan här i riket en dast om sökan­den inom tid som rege­ringen bestäm­mer till patentm yndig­he­ten ingi­vit över­sätt­ning till svenska av den text med vil­ken paten­tet enligt under­rät­telse till sökan den från det euro­pe­iska patent­ver­ket är avsett att med­de­las och han inom samma tid erlagt fast­ställd avgift för tryck­ning av över­sätt­ningen. beslu­tar det euro­pe­iska patent­ver­ket att euro­pe­iskt patent skall upp­rätt­hål­las i änd­rad avfatt­ning, gäl­ler vad nu sagts även i fråga om den än drade tex­ten. över­sätt­ning skall hål­las till­gäng­lig för envar. har den euro­pe­iska pa ten­tan­sök­ningen icke pub­li­ce­rats av det euro­pe­iska patent­ver­ket när över sätt­ningen inkom­mer, skall dock över­sätt­ningen ej hål­las till­gäng­lig för­rän sådan pub­li­ce­ring sker. har över­sätt­ning ingi­vits och avgift erlagts inom före­skri­ven tid och har det euro­pe­iska patent­ver­ket kun­gjort sitt beslut att bifalla paten­tan­sök ningen eller beslu­tat att det euro­pe­iska paten­tet skall upp­rätt­hål­las i änd­rad avfatt­ning, skall patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom. så snart ske kan skola tryckta exem­plar av över­sätt­ningen fin­nas att tillgå hos patent­myn­dig­he­ten. 83 § har patentha­vare icke inom före­skri­ven tid vid­ta­git åtgärd som avses i 82 § första styc­ket, skall vad i 72 § första styc­ket sägs om patentsö kande äga mot­sva­rande tillämp­ning. för­kla­ras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vid­ta­gen i rätt tid, skall patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom. har någon, efter det tiden för att vid­taga åtgärd enligt 82 § första styc­ket utgått men innan kun­gö­rel­sen utfär­da­des, i god tro böl­jat utnyttja upp­fin ningen yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styc­kena. 84 § i fråga om euro­pe­iskt patent skall vid tillämp­ning av 52 § vad i första styc­ket 4 sägs om utvidg­ning av patent­skyd­dets omfatt­ning efter det an sök­ningen god­känts för utlägg­ning avse utvidg­ning som skett efter det paten­tet med­de­lats. 968 85 § har det euro­pe­iska patent­ver­ket helt eller del­vis upp­hävt europe iskt patent, skall detta ha samma ver­kan som om paten­tet här i riket för­kla­rats i mot­sva­rande mån ogil­tigt. patent­myn­dig­he­ten skall utfärda kun­gö­relse om upp­hä­van­det. 86 § för euro­pe­iskt patent skall års­av­gift erläg­gas till patent­myn­dig­he­ten för vaije avgift­sår som bör­jar efter det under vil­ket det euro­pe­iska patent ver­ket kun­gjort sitt beslut att bifalla paten­tan­sök­ningen. erläggs inte års­av­gift för euro­pe­iskt patent enligt vad som sägs i första styc­ket och i 41 och 42§§, har 51 § mot­sva­rande tillämp­ning. den för sta års­av­gif­ten för euro­pe­iskt patent för­fal­ler dock inte till betal­ning för­rän två måna­der har för­flu­tit från den dag då paten­tet med­de­la­des. 87 § euro­pe­isk paten­tan­sö­kan, för vil­ken det euro­pe­iska patent­ver­ket fast­ställt ingiv­nings­dag, skall här i riket ha samma ver­kan som svensk paten­tan­sö­kan som gjorts nämnda dag. åtnju­ter ansök­ningen enligt den ¬ euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen pri­o­ri­tet från tidi­gare dag än ingivningsda-​​ sfs 1983:433 gen, skall sådan pri­o­ri­tet beak­tas. vid tillämp­ning av 2 § andra styc­ket andra punk­ten skall pub­li­ce­ring av euro­pe­isk paten­tan­sö­kan som sker enligt arti­kel 93 i den euro­pe­iska pa tent­kon­ven­tio­nen jäm­stäl­las med att ansö­kan blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22§. vad nu sagts gäl­ler även pub­li­ce­ring som avses i arti­kel 158.1 i kon­ven­tio­nen, om denna pub­li­ce­ring av det euro­pe­iska patent­ver­ket jäm- stäl­les med pub­li­ce­ring som sker enligt arti­kel 93. 88 har euro­pe­isk paten­tan­sö­kan pub­li­ce­rats enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen och har över­sätt­ning till svenska av patent­kra­ven i den lydelse de pub­li­ce­ra­des ingi­vits till p atent­myn­dig­he­ten samt fast­ställd avgift erlagts, skall patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom och hålla över­sätt­ningen till­gäng­lig för envar. utnytt­jar någon yrkes­mäs­sigt upp­fin­ning som sökes skyd­dad i euro­pe­isk paten­tan­sö­kan efter det att kun­gö­relse utfär­dats enligt första styc­ket, äger vad som sägs om patent­in­trång mot­sva­rande tillämp­ning om ansök­ningen leder till patent för sve­rige. i sådant fall omfat­tar patent­skyd­det dock endast vad som fram­går såväl av patent­kra­ven i den lydelse de pub­li­cera des som av patent­kra­ven enligt paten­tet. till straff må ej dömas och ersätt­ning för skada må bestäm­mas endast enligt 58 § andra styc­ket. bestäm­mel­serna i 58 § tredje styc­ket äga ej tillämp­ning, om ersätt­nings talan väc­kes senast ett år efter det tiden för invänd­ning mot det euro­pe­iska paten­tet utgått eller, om invänd­ning gjorts, senast ett år efter det att det euro­pe­iska patent­ver­ket beslu­tat att paten­tet skall upp­rätt­hål­las. 89 § har euro­pe­isk paten­tan­sö­kan eller yrkande att sådan ansö­kan skall omfatta sve­rige åter­kal­lats eller skall enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven tio­nen sådan åter­kal­lelse anses ha skett och har ansök­ningen icke åter­upp tagits enligt arti­kel 121 i konv entio­nen, skall detta ha samma ver­kan som åter­kal­lelse av paten­tan­sö­kan hos patent­myn­dig­he­ten. har euro­pe­isk paten­tan­sö­kan avsla­gits, skall detta ha samma ver­kan som avslag på paten­tan­sö­kan här i riket. 90 § över­ens­stäm­mer icke över­sätt­ning av hand­ling som avses i 82 eller 88 § med hand­ling­ens lydelse på det språk som varit hand­lägg­nings­språk vid det euro­pe­iska patent­ver­ket, omfat­tar patent­skyd­det endast vad som fram­går av båda lydel­serna. i mål om ogil­tig­het äger lydel­sen på hand­lägg­nings­språ­ket ensam vits ord. 91 §^' inkom­mer sökan­den eller patentha­va­ren till patent­myn­dig­he­ten med r ättelse av över­sätt­ning som avses i 82 § och erläg­ger han fast ställd avgift för tryck­ning av den rät­tade över­sätt­ningen, gäl­ler denna i stäl­let för den tidi­gare. rät­tad över­sätt­ning skall hål­las till­gäng­lig för envar, om den ursprung­liga över­sätt­ningen hål­les till­gäng­lig. har rät­telse inkom­mit och avgift erlagts och är den ursprung­liga över­sätt­ningen till­gäng­lig för envar, senaste lydelse 1980: 105. senaste lydelse 1980: 105. ¬ sfs 1983:433 skall myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse även om rät­tel­sen. så snart ske kan skola tryckta exem­plar av den rät­tade över­sätt­ningen fin­nas att tillgå hos patent­myn­dig­he­ten. inkom­mer sökan­den med rät­telse av över­sätt­ning som avses i 88§, och erläg­ger han fast­ställd avgift, skall patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom och hålla den rät­tade över­sätt­ningen till­gäng­lig för envar. sedan kun­gö­rel­sen utfär­dats, gäl­ler den rät­tade över­sätt­ningen i st ället för den tidi­gare. har någon, innan rät­tad över­sätt­ning blev gäl­lande, i god tro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket på sätt som enligt tidi­gare över­sätt­ning icke utgjorde intrång i sökan­dens eller patentha­va­rens rätt eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, äger han den rätt som anges i 7 4 § andra och tredje styc­kena. 92 § har det euro­pe­iska patent­ver­ket beslu­tat att helt eller del­vis upphä va euro­pe­iskt patent eller har beträf­fande euro­pe­isk paten­tan­sö­kan inträtt sådant för­hål­lande som avses i 89 §, men för­kla­rar det euro­pe­iska patent ver­ket enligt den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen patentha­va­ren eller sö kan­den åter­in­satt i tidi­gare rät­tig­he­ter, gäl­ler detta även här i rike t. har någon, efter det beslu­tet med­de­la­des eller för­hål­lan­det inträdde men innan det euro­pe­iska patent­ver­ket utfär­dat kun­gö­relse om för­kla­ring som avses i första styc­ket, i god tr o böl­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styc­kena. 93 § är euro­pe­isk paten­tan­sö­kan, som ingi­vits till natio­nell patent­myn dig­het, att anse som åter­kal­lad där­för att den icke inkom­mit till det europe iska patent­ver­ket inom före­skri­ven tid, skall patent­myn­dig­he­ten på fram ställ­ning av sökan­den upp­taga den som omvand­lad till ansö­kan om svenskt patent under för­ut­sätt­ning 1) att fram­ställ­ningen inges till den natio­nella myn­dig­het som mot­tog paten­tan­sök­ningen inom tre måna­der från det sökan­den under­rät­ta­des om att ansök­ningen ansågs åter­kal­lad och dess­utom inkom­mer till patent­myn dig­he­ten inom tjugo m åna­der från den dag då ansök­ningen ingavs eller, om pri­o­ri­tet yrkas, den dag från vil­ken pri­o­ri­tet begä­res, samt 2) att sökan­den inom tid som rege­ringen bestäm­mer erläg­ger fast­ställd ansök­nings­av­gift och inger över­sätt­ning till svenska av paten­tan­sök­ningen. upp­fyl­ler paten­tan­sök­ningen de krav rörande ansö­kans form som före skri­vas i den europ eiska patent­kon­ven­tio­nen och tillämp­nings­fö­re­skrif­ter na till denna , skall den god­ta­gas i detta a vse­ende. ikraftträdande-​​ och övergångsbestämmelser-​​* 1. denna lag trä­der i kraft den i janua ri 1968, då för­ord­ningen den 16 maj 1884 (nr 25) angå­ende patent upp­hör att gälla. 2. den nya lagen äger tillämp­ning även på patent som med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande eller som med­de­las på grund av ansö­kan som ingi­vits dess­förin­nan i den mån anna t ej föl­jer av vad som stad gas nedan. 970 " 71111967; 837. ¬ bestäm­mel­serna i 16 § första styc­ket för­ord­ningen angå­ende patent äga sfs 1983:433 fort­fa­rande tillämp­ning i fråga om patent som med­de­lats eller med­de­las på grund av ansö­kan som gjorts före lagens ikraft­trä­dande eller som enligt bestäm­mel­serna i 6§ den nya lagen skall anses gjord före denna tid­punkt. 3. fråga om ogil­tig­för­kla­ring av patent, som med­de­lats enligt för­ord ningen angå­ende patent, och om rätt att väcka talan om sådan ogil­tig­för kla­ring be dömes enligt nämnda för­ord­ning. i f råga om ersätt­ning för pa tent­in­trång, som ägt rum före den nya lagens ikraft­trä­dande, och om rätt att väcka talan härom äger för­ord­ningen angå­ende patent alltjämt tillämp ning. 4. den som vid den nya lagens ikraft­trä­dande här i riket yrkes­mäs­sigt utnytt­jade upf­m­ning, varå patent icke kun­nat med­de­las enligt förord­ningen angå­ende patent, eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der här­för äger utan hin­der av att patent seder­mera med­de­las på upp­fin­ningen den rätt som sägs i 4 § den ny lagen, oak­tat han påbör­jat utnytt­jan­det eller vid­ta­git åtgär­der här­för efter det ansök­ningen gjor­des. 5. har före den nya lagens ikraft­trä­dande upp­fin­ning bli­vit all­mänt till­gäng­lig till följd av åtgärd, som vid­ta­gits av sökan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sin rätt, och har paten­tan­sök­ningen ingi­vits före den 1 juli 1968, skall vid bedöm­ningen huruvida till följd därav hin­der före­lig­ger mot med­de­lande av patent eller patent skall för­kla­ras ogil­tigt 3 § för­ord ningen angå­ende patent äga tillämp­ning. 6. paten­tan­sö­kan, som vid den nya lagens ikraft­trä­dande är anhängig hos patent­myn­dig­he­ten, skall behand­las och avgö­ras enligt för­ord­ningen angå­ende patent, om patent­myn­dig­he­ten före ikraft­trä­dan­det givit sökan den under­rät­telse enligt 7 § första styc­ket nämnda för­ord­ning. 7. ansö­kan om patent, som ingi­vits före den nya lagens ikraft­trä­dande, skall icke hål­las till­gäng­lig enligt 22 § den nya lagen före den 1 juli 1968. om ansök­ningen icke dess­förin­nan utläg­ges eller sökan­den begär att ansök ningen skall hål­las till­gäng­lig. 8. i fråga om års­av­gift för paten­tår som bör­jar före den 1 juli 196 8 gälla bestäm­mel­serna i 11 § för­ord­ningen angå­ende patent. 9. vad i för­ord­ning en angå­ende patent är sär­skilt stad­gat om tilläggspa tent äger, i stäl­let för 7 § andra styc­ket andra punk­ten och tredje styc­ket samt 41 § andra styc­ket den nya lagen, tillämp­ning på tilläggs­pa­tent som med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande. 10. bestäm­mel­serna i 6 1 § andra styc­ket och 63 § tredje styc­ket den nya lagen äga icke tillämp­ning i fråga om patent­mål, som anhäng­ig­gjorts före lagens ikraft­trä­dande. för sådana mål skall i s täl­let äldre lag tilläm­pas. bestäm­mel­serna i 67 § den nya lagen äga icke tillämp­ning i fråga om patent­mål som avgjorts av råd­hus­rät­ten före lagens ikraft­trä­dande. ikraftträdande-​​ och övergångsbestämmelser-​​^ 1. denna lag trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. 2. paten­tan­sö­kan, som har god­känts för utlägg­ning före ikraft­trä­dan­det, och ansö­kan om tilläggs­pa­tent, som har inkom­mit före ikraft­trä­dan­det, skall behand­las och avgö­ras enligt lagen i dess äldre lydelse. "til! 1978: 149. 971 ¬ sfs 1983:433 3. i fråga om annan före ikraft­trä­dan­det gjord paten­tan­sö­kan än sådan som sägs under 2 skall gälla föl­jande. 9§ i sin äldre lydelse skall tilläm­pas i stäl­let för 8 § i dess nya lydelse. 20 § skall tilläm­pas i sin ä ldre lydelse. avser upp­fin­ningen livs- eller läke­me­del, får patent icke med­de­las på själva alst­ret. 4. de nya bestäm­mel­serna skall tilläm­pas även på patent, som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det eller med­de­las på grund av ansö­kan som har gjorts dess­förin­nan, i den mån ej annat föl­jer av vad som före­skri­ves nedan. gil­tig­hets­ti­den för patent, som har med­de­lats på grund av ansö­kan som har gjorts mer än tolv å r före ikraft­trä­dan­det, skall bestäm­mas enligt 40 § i dess äldre lydelse. har före ikraft­trä­dan­det patent för­fal­lit enligt 51 8 första styc­ket, skall 51 § andra och tredje styc­kena samt 55 § andra punk­ten för­fa­rande tilläm pas. beträf­fande patent, som har med­de­lats på grund av paten­tan­sö­kan som har gjorts före ikraft­trä­dan­det, skall 60 § tilläm­pas i sin äldre lydels e. äldre bestäm­mel­ser om tilläggs­pa­tent skall alltjämt gälla i fråga om tilläggs­pa­tent, som har med­de­lats före ikraft­trä­dan­det eller med­de­las enligt punkt 2. fråga om ogil­tig­för­kla­ring av patent, som har med­de­lats eller med­de­las enligt lagen i dess äld re lydelse, skall bedö­mas enligt lagen i den lydel­sen. 5. är euro­pe­isk paten­tan­sö­kan, som omfat­tar sve­rige, enligt arti­kel 162.4 i den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen att anse som åter­kal­lad, skall patent­myn­dig­he­ten på fram­ställ­ning av sökan­den upp­taga den som om vand­lad till ansö­kan om svenskt patent under för­usätt­ning dels att fram ställ­ningen inges till det euro­pe­iska patent­ver­ket inom tre måna­der från det sökan­den under­rät­ta­des om att paten­tan­sök­ningen ansågs åter­kal­lad, dels att sökan­den inom tid som rege­ringen bestäm­mer erläg­ger fast­ställd an sök­nings­av­gift och inger över­sätt­ning till sv enska av ansök­ningen i dess ursprung­liga lydelse samt av de änd­ringar som gjorts under hand­lägg­ning en vid det euro­pe­iska patent­ver­ket och som sökan­den öns­kar åbe­ropa. beträf­fande paten­tan­sök­ning­ens form skall vad i 93 § andra styc­ket sägs äga mot­sva­rande tillämp­ning. 6. har paten­tan­sö­kan, som begärts omvand­lad enligt punkt 5, bli­vit pub­li­ce­rad enligt arti­kel 93 i den euro­pe­iska patent­kon­ven­tio­nen och för kla­ras med tillämp­ning av 72 § att över­sätt­ning eller avgift, som har inkom mit för sent, skall anses inkom­men i rätt tid, skall patent­myn­dig­he­ten utfärda kun­gö­relse därom. det­samma gäl­ler om paten­tan­sö­kan, som be gärts omvand­lad, har bli­vit pub­li­ce­rad enligt arti­kel 21 i kon­ven­tio­nen om patent­sam­ar­bete, om denna pub­li­ce­ring av det euro­pe­iska patent­ver­ket jäm­stäl­les med pub­li­ce­ring som sker enligt arti­kel 93. har någon, efter det att fris­ten för att inkomma med över­sätt­ning och erlägga avgift har utgått men innan kun­gö­rel­sen utfär­da­des, i god tro bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för, äger han den rätt som anges i 74 8 andra och tredje styc­kena. 972 ¬ 1. denna lag"'' trä­der i kraft den dag rege­ringen bestäm­mer. sfs 1983:433 2. bestäm­mel­serna om depo­si­tio­ner av kul­tu­rer av mikro­or­ga­nis­mer i 8, 22 och 56 §§ i deras nya lydelse samt i 8 a § skall inte tilläm­pas på paten­tan sök­ningar som har ^orts före ikraft­trä­dan­det. i fråga om sådana ansök ningar tilläm­pas i stäl­let b estäm­mel­serna om depo­si­tio­ner i 8, 22 och 56 §§ i deras äldre lydelse. 3. en depo­si­tion som har gjorts enligt ä ldre bestäm­mel­ser får ersät­tas med en ny depo­si­tion av en kul­tur av samma orga­nism i den ord­ning som rege­ringen före­skri­ver (ersätt­nings­de­po­si­tion). har ersätt­nings­de­posi tio­nen gjorts i före­skri­ven ord­ning, skall det anses som om den hade gjorts redan den dag då den äldre depo­si­tio­nen gjor­des. beträf­fande ersätt­nings depo­si­tio­nen skall 8a § andra styc­ket samt 22 och 56§§ i deras nya lydelse tilläm­pas som om ersätt­nings­de­po­si­tio­nen hade varit en depo­si­tion enligt 8a§. dock skall 22 s sjun de styc­ket inte tilläm­pas beträf­fande en sådan depo­si­tion. 4. frå­gan om ogi­li­ig­för­kla­ring av patent som har med­de­lats eller medde las enligt lagen i dess äldre lydelse skall bedö­mas enligt lagen i den lydel­sen. där­vid skall iakt­tas bestäm­mel­sen under 3 om ersätt­nings­de­posi tion. 5. har sökan­den vid ikraftt rädan­det full­gjort vad som krävs för full­följd av en inter­na­tio­nell paten­tan­sö­kan enligt 31 § i d ess nya lydelse och har tiden för full­följd d å ännu inte gått ut, skall ansök­ningen anses full­föjd på dagen för ik raft­trä­dan­det. 6. bestäm­mel­serna om års­av­gif­ter för paten­tan­sök­ningar gäl­ler inte an sök­ningar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det. 1 fråga om patent som har med­de­lats eller med­de­las på grund av sådana ansök­ningar skall de äldre bestäm­mel­serna om års­av­gif­ter för patent tilläm­pas i stäl­let för de nya bestäm­mel­serna om års­av­gif­ter. även om äldre bestäm­mel­ser om års­av­gif­ter skall tilläm­pas, gäl­ler dock att års­av­gif­ter, som enligt äldre bestäm­mel­ser för­fal­ler första dagen av ett paten­tår, i ställe t för­fal­ler sista dagen i den kalen­der­må­nad under vil­ken paten­tå­ret bör­jar. beträf­fande paten­tan­sök­ningar som har gjorts före ikraft­trä­dan­det får sådant yrkande som avses i 14)?, utan hin­der av para­gra­fen i dess nya lydelse, fram­stäl­las till dess två år har för­flu­tit från ikraft­trä­dan­det. på rege­ring­ens väg­nar ove rai­ner måns jacobs­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) 1983:433. 973 ¬