SFS 1986:233

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

i; sfs 1986:233 änd­ring i patent­la­gen (1967:837); utkom från tryc­ket den 27 m aj 1986 'ilt­fär­dad den 7 maj 1986. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs i fråga om patent­la­gen (1967:837) dels att 25, 57, 58, 61, 66, 67 och 75 §§ sk all ha föl­jande lydelse, dels att i lagen skall infö­ras en ny para­graf, 57 a §, av föl­jande lydelse. 25 talan enligt 24 § föres genom besvär hos patent­be­svärs­rät­ten inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvärs­av­gift vid påföljd att besvä­ren icke upp­ta­gas till pröv­ning. ett slut­ligt beslut av patent­be­svärs­rät­ten får över­kla­gas till rege­rings­rät ten genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. över­kla­gan­det får inte avse andra patent­krav än sådana som har prö­vats genom det över­kla gade beslu­tet. i övrigt tilläm­pas bestäm­mel­serna i 35 -37 §§ förvaltnings-​​ pro­cess­la­gen (1971: 291) om bes vär över kam­mar­rät­tens beslut. patentbe-​​ svärs­rät­tens beslut skall inne­hålla upp­gift om att det krävs sär­skilt till­stånd för pröv­ning av besvär till rege­rings­rät­ten och om de grun­der på vilka sådant till­stånd me dde­las. bestäm­mel­serna i 22 § f emte styc­ket äga mot­sva­rande tillämp­ning be träf­fande hand­lingar som inkomma till patent­be­svärs­rät­ten eller rege­rings rät­ten. 57 § gör någon i ntrång i den ensam­rätt som patent med­för (paten­tin trång) och sker det upp­såt­li­gen, skall han dömas till dags­bö­ter eller fängel se i högst sex måna­der. den som har över­trätt ett vites­för­bud enligt 57 a § far inte dömas till straff för intrång som omfat­tas av för­bu­det. brot­tet må åta­las av all­män åkla­gare endast om mål­sä­gande anger det till åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat ur all­män syn­punkt. 57 a § på yrkande av patentha­va­ren eller den som på grund av licen s har rätt att utnyttja upp­fin­ningen får rät­ten vid vite för­bjuda den som gör patent­in­trång att fort­sätta intrånget. om käran­den visar san­no­lika skäl för att intrång före­lig­ger och det skä­li­gen kan befa­ras att sva­ran­den genom att fort­sätta intrånget för­ringar vär­det av den ensam­rätt som paten­tet med­för, får rät­ten med­dela vites­för bud för tiden intill dess att målet slut­ligt har avgjorts eller annat har för­ord­nats. innan ett sådant för­bud med­de­las skall sva­ran­den ha fått till­fälle att yttra sig, om det inte är fara i drö jsmål. för­bud enligt andra styc­ket får med­de­las endast om käran­den stäl­ler säker­het hos rät­ten för skada som kan till­fo­gas sva­ran­den. sak­nar käran den för­måga att ställa sådan säker­het, får rät­ten befria honom från detta. i fråga om beskaf­fen­he­ten av säker­he­ten gäl­ler 2 kap. 25 § utsök­nings­bal - ken. säker­he­ten skall prö­vas av rät­ten, om den ej har god­känts av sva­ran den. ' prop. 1985/86:86, lu 29. rskr. 177. ^ senaste lydelse 1977: 730. 501 ¬ *r sfs 1986:233 när målet avgörs skall rät­ten pröva om för­bud som har med­de­lats enligt andra styc­ket fort­fa­rande skall bestå. i fråga om över­kla­gande av beslut enligt andra eller tredje styc­ket samt i fråga om hand­lägg­ningen i högre rätt gäl­ler vad som före­skrivs i rät­te­gångs bal­ken om talan mot beslut enligt 15 kap. rät tegångs­bal­ken. talan om utdö­mande av vite förs av den som har ansökt om för­bu­det. i sam­band med sådan talan får talan föras om nytt vites­för­bud. s8 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het begår patent­in­trång skall utge skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av upp­fin­ningen samt ersätt­ning för den ytter­li­gare skada som intrånget har med­fört. vid bestäm­mande av ersätt­ning­ens stor­lek skall hän­syn tas även till patenlh ava­rens intresse av att patent­in­trång inte begås och till övriga omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse. begår någon patent­in­trång utan upp­såt eller oakt­sam­het, skall han utge ersätt­ning för utnytt­jan­det av upp­fin­ningen, om och i den mån det fin­nes skä­ligt. talan om ersätt­ning för patent­in­trång må avse skada endast under de fem senaste åren innan talan väck­tes. för skada under tid dess­förin­nan är rät­ten till ersätt­ning för­lo­rad. 61 § har ett patent för­kla­rats ogil­tigt genom dom som vun­nit laga kraft, får rät­ten inte enligt 5 7-60 §§ döma till stra ff, med­dela vites­för­bud, ut döma vite eller ersätt­ning eller för­ordna om säker­hets­åt­gärd. förs talan rörande patent­in­trång och gör den mot vil­ken talan förs gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, får frå­gan om ogil­tig­het prö­vas endast sedan talan om detta har väckts. rät­ten skall före­lägga den som gör gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt att inom viss tid väcka sådan talan. förs i samma rät­te­gång talan om patent­in­trång och talan om paten­tets ogil­tig­het och är det med hän­syn till utred­ningen lämp­ligt att frå­gan huruvi da patent­in­trång före­lig­ger avgörs sär­skilt för sig, får på begä­ran av någon av par­terna sär­skild dom ges i den frå­gan. om sär­skild dom ges, får rät­ten för­ordna att målet om ogil­tig­het skall vila till dess domen har vun­nit laga kraft. 502 66 i mål som anges i 65 § är tings­rät­ten dom­för med fyra leda­mö­ter, av vilka två skall vara lag­farna och två tek­niskt sak­kun­niga. fler än tre lag­farna och tre tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter får inte sitta i rät­ten. en av de lag­farna leda­mö­terna skall vara rät­tens ord­fö­rande. vid avgö­rande av mål utan huvud­för­hand­ling, lik­som vid hand­läggni ng som inte sker vid huvud­för­hand­ling eller syn på stäl­let, är tings­rät­ten dock dom­för med en lag­fa­ren leda­mot. i sådana fall f år inte fler än en lag­fa­ren och en tek­niskt sak­kun­nig leda­mot sitta i rät­ten. där­vid är den lag­farna leda­mo­ten rät­tens ord­fö­rande. 67 hov­rät­ten är i mål, i vars av görande i tings­rät­ten tek­niskt sak­kun nig leda­mot del­ta­git, dom­för med tre lag­farna och två tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter. har tre lag­farna leda­mö­ter del­ta­git i tings­rät­tens avgö­rande, ^ senast e lydelse 1977: 700. senaste lydelse 1977: 700. ¬ o kall dock minst fyra lag­farna leda­mö­ter delta i hov­rät­tens avgö­rande. fler sfs 1986:233 iän fem lag­farna och tre tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter får inte sitta i rät­ten. om hov­rät­ten fin­ner att med­ver­kan av tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter uppen­bar­li­gen inte behövs, är hov­rät­ten dom­för utan sådana leda­mö­ter. 75 andra slut­liga beslut av patent­myn­dig­he­ten än som avses i.24 § samt beslut enligt 42, 72 eller 73 § får över­kla­gas till p atent­be­svärs­rät­ten genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill över­klaga ett sådant beslut skall inom samma tid betala före­skri­ven besvärs­av­gift. annars prö­vas inte besvä­ren. ett slut­ligt beslut av patent­be­svärs­rät­ten får över­kla­gas till rege­rings­rät ten genom be svär inom två måna­der från beslu­tets dag. där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna i 35-37 §§ för­valt­nings­pro­cess­la­gen (1971:291) om be svär över kam­mar­rät­tens beslut. patent­be­svärs­rät­tens beslut skall inne­hål la upp­gift om att det krävs sär­skilt till­stånd för pröv­ning av besvär till rege­rings­rät­ten och om de grun­der på vilka sådant till­stånd med­de­las. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1986. 2. i fråga om t ings­rät­tens dom­för­het skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas vid huvud­för­hand­lingar som har påbör­jats före ikraft­trä­dan­det samt vid över­lägg­ningar och omröst­ningar i anslut­ning till sådan a huvud för­hand­lingar. 3. i fråga om hov­rät­tens dom­för­het skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas i mål där den slut­liga hand­lägg­ningen har p åbör­jats före ikraft­trä dan­det. 4. i fråga om över­kla­gande av beslut som patent­be­svärs­rät­ten har med delat före ikraft­trä­dan­det skall äldre före­skrif­ter fort­fa­rande tilläm­pas. på rege­ring­ens väg­nar sten wick­bom mag­nus görans­son (justi­tie­de­par­te­men­tet) ' senaste lydelse 1983:433. ¬