SFS 1967:837

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

nr 837 patent­lag; given stock­holms slott den 1 deceml^cr 1967. vi gustaf adolf, med giids nåde, sve­ri­ges, götes och e n cl e s konung, göra v e t e r i i g t: att vi, med riksci­a­geni, fun­nit gott för­ordna som föl­jer. 1 kap. aumaima lesti­unmcl­ser 1 §. den som. gjort en upp­fin­ning, som kan till­go­do­gö­ras indust­ri­ellt, eller den till vil­ken upp­fin­na­rens rätt över­gått äger efter ansö­kan erhålla patent pä upp­fin­ningen och där­i­ge­nom för­värva ensam­rätt att jtkes­mäs­sigt ut nyttja upp­fin­ningen enligt denna lag. patent med­de­las icke på 1) upp­fin­ning vars utnytt­jande skulle strida mot goda seder eller all­män ord­ning, 2) växt­sor­ter eller djur­ra­ser eller väsent­li­gen bio­lo­giskt för­fa­rande för fram­ställ­ning av väx­ter eller djur; patent må dock med­de­las på miltro-​​ bio­lo­giskt för­fa­rande och als­ter av sådant för­fa­rande. 2 §. patent med­de­las endast på upp­fin­ning som väsent­li­gen skil­jer sig från vad som bli­vit känt före dagen för paten­tan­sök­ningen. som känt anses allt som bli­vit all­mänt till­gäng­ligt, vare sig detta skett genom skrift, före­drag, ntnytt­jande eller på annat sätt. även inne­hål­let i paten­tan­sö­kan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna ansö­kan blir all­mänt till­gäng­lig enligt 22 ^ ^ ^ patent må dock med­de­las utan hin­der av att upp­finnm­gep. mom sex må nader innan paten­tan­sök­ningen gjor­des bli­vit all­mänt tih­gäng­lig 1) till följd av uppen­bart miss­bruk i för­hål­lande till sökan­den eller nå gon från xdll­cen denne här­le­der sin ratt eller - i j 2) genom att sökan­den eller någon från vil­ken denne här­le­der sm ratt före­vi­sat upp­fin­ningen på offi­ci­ell eller offi­ci­ellt erkänd inter­na­tio­nell ut ställ­ning. 3 §. de.i genom patent förvän-​​ade ensam­rättm inne­bär all, med de undan­tag som anges nedan, annan än patentha­va­ren ej nii utan den­nes lo, utnytlj ' i'rop. idcg: 40; l'u 1007:53; bskr 325, 442—67sooo. soensk för­fatt­nings­sam­ling 1967, nr s37 840 ¬ 19g7 • nr 837 ] / / ö upp­fin­nini^cn vrkes­i­i­iäs­sigl genom att använda patent­skyd­dat för­fa­rande, nom alt till­verka, införa, använda eller till för­sälj­ning, uthyr­ning eller ut- läning utbjuda patent­skyd­dat als­ter eller på annat sätt. ' avser upp­fin­ningen för­fa­rande för till­verk­ning av als­ter, omfat­tar ensam rät­ten även als­ter som till­ver­kats enligt för­fa­ran­det. ' ensam­rät­ten omfat­lnr ieke utnytt­jande av als­ter, som sålts här i riket i butik eller på där­med jäm­för­ligt sätt i strid mot ensam­rät­ten, om köpa­ren md köpet icke ägde eller bort äga kän­ne­dom om att ensam­rät­ten kränk­tes. 4 §. den som utnytt­jade upp­fin­ning yrkes­mäs­sigt här i riket när ansö­kan om patent därå gjor­des må utan hin­der av paten­tet fort­sätta utnytt­jan­det med bibe­hål­lande av dess all­männa art, om utnytt­jan­det icke inne­fat­tade uppen bart miss­bruk i för­hål­lande till patent­sö­kan­den eller någon från vil­ken denne h.ärledcr sin rätt. sådan rätt till utnytt­jande till­kom­mer under mot- svai-​andc för­ut­sätt­ningar även den som vid­ta­git väsent­liga åtgär­der för att utnyttja up])fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket. rätt enligt första styc­ket må övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse, vari den upp­kom­mit eller utnytt­jan­det avsclts skola ske. 5 §. ulan hin­der av patent må upp­fin­ningen utnytt­jas på utländskt far­tyg, luft­far­tyg eller annat utländskt sani­färds­me­del för dess behov, när det till fäl­ligt inkom­mer till riket vid regel­bun­den tra­fik eller eljest. konungen äger för­ordna, att reserv­de­lar och till­be­hör till luft­far­tyg utan hin­der av patent må infö­ras till riket och använ­das här för repa­ra­tion av luft­far­tyg, hem­ma­hö­rande i främ­mande stat i vil­ken mot­sva­rande för­må­ner med­gi­vas för svenska luft­far­tyg. §. konungen äger lör­ordna, att ansö­kan om patent på upp­fin­ning, vil­ken angi­vits i ansö­kan om skydd utom riket, skall vid tillämp­ning av _ s törsta oeh andra styc­kena samt 4 § anses gjord sam­ti­digt med ansök ningen utom riket om sökan­den yrkar det. i för­ord­nande skola anges de" när­mare vill­kor, under vilka sådan kon-​vcn­tionspno­ri­tet må åtnju­tas. ti ^ jnne­ha­vare av patent äger erhålla tilläggs­pa­tent på utveck­ling av uppfin-​​ ningen, om ansö­kan härom inkom­mit innan ansök­ningen om iiuvudpaten-​​tet blev äll­mänt till­gäng­lig enligt 22 §. vill­ko­ret enligt 2 § första styc- naten­tet i ' inne­hål­let i ansök­ningen om huvucl-​​ annat ei föl nrr sam­ti­digt, med huvud­pal­cn­tet, om mans med huk.dpmcmet. ' tet cilr pnlent­lia­varcn avsiar från pateii-​​ tent för återsm­don e ogil­tigt, utgör tilläggs­patcn­let själv­stän­digt pa- ,.atns r, f ixlin-​​ fin­nas flera lills­ggspal­enl till intvutl-​​ de övri­gasom tilläggs­på­e­mum deuä.'"''®"'''''""'"'' l>"vnd­pa­lent och ¬ 1967 . nr 837 2 kar 1779 patentads­ö­kan ock dess hand­läggm­tig 8 §. pal­cn­l­nij­ti­dig­hel for sve­rige är patent-​​ och regi­stre­rings­ver­ket. 9 §. ansö­kan om patent göres skrift­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten. ansök­ningen skall inne­hålla beskriv­ning av upp­fin­ningen, inne­fat­tande även rit­ningar cm sådana behö­vas, samt bestämd upp­gift om vad som sökcs skyd­dat genom paten­tet (patent­krav). beskriv­ningen skall vara så tyd­lig, att en fack­man med led­ning därav kan utöva upp­fin­ningen. i.ansök­ningen skall upp­fin­na­rens namn anges. sokes patent av annan än upp­fin­na­ren, skall sökan­den stjnka sin rätt till upp­fin­ningen. sökan­den skall erlägga fast­ställd ansök­nings­av­gift, 10 §. i samma ansö­kan må icke sökas patent på två eller flera upp­fin­ningar, som äro obe­ro­ende av varandra. 11 §. sokes patent på upp­fin­ning som fram­går av tidi­gare av sökan­den ingi­ven paten­tan­so­kan "vål­ken icke slut­ligt avgjorts, skall den senare ansök­ningen på de \-​iil­kor konungen bestäm­mer anses gjord vid den tid­punkt då de hand lingar av vill;a upp­fin­ningen fram­går inkommo till patent­myn­dig­he­ten, om sökan­den jtkar det. 12 §. . sökande som ej har hem­vist här i riket skall ha ett här bosatt ombud, som äger före­träda honom i allt som rör ansök­ningen. 13 g. . ansöl­can o m patent må icke and­ras så, att patent sokes på något som ej fram­gick av ansök­nings­hand­ling­arna när ansök­ningen gjor­des eller enligt 14 § skall anses gjord. 14 §. änd­rar sökan­den ansök­ningen inom sex. måna­der från den dag då an sök­ningen gjor­des, skall ansök­ningen anses gjord \id den tid­punkt då and ringen vid­togs, om han yrkar det. ' yrl­cande enligt första styc­ket må fram­stäl­las endast en gång och må ej åter­ta­gas. 15 §• . har sökan­den icke iakt­ta­git vad som är före­skri­vet om ansö­kan ^ ner patenlm-​​\tidig­he­leii annat hin­der fsre­ligga for bhall ti)l ansokm­nae , skall sökan­den före­läg­gas alt inom viss tid avge ytt­rande eller iid­taga ''unto­li­ler sökan­den att inom före­lagd '.if vid­taga åtgärd för alt avhjälpa ani­närk­t_­brist skall ansök­ningen avskri­vas. under­rät­telse därom skall inta­gas i före­läg­gan­det. måna­der efter avskri­ven ansö­kan åter­upp­ta­gas, jdtaeer åt"ärd for utgången av före­lagd tid inkom­mer med ytt­rande k''oe atfavhlälpl mst oeh inom samma tid erläg­ger fest­ställd åtempptagnings-​​ avgift. ¬ 1967 • nr s37 1 i o u 16 §. även eflcr del ytt­rande avgi­vits hin­der för bifall till ansöl;. nin"cn och liar sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall an- sökri­ingen avsläs, oni anled­ning ej före­kom­mer alt ge sökan­den nytt före- läg­gande. 1' s* päs­lär nägon inför patcnt­myn­dig­he­len bättre rätt till upp­fin­ningen än söi­mi­ulcn och fin­nes saken tvek­sam, må patent­myn­dig­he­ten före­lägga ho nom all väcka talan vid dom­stol inom ^iss tid vid även­tyr att påstå­en­det läm­nas ulan avse­ende vid paten­tan­sök­ning­ens fort­sa­tia pröv­ning. är tvist om bättre rätt till upp­fin­ningen anhängig vid dom­stol, må patent-​​ ansök­ningen föl-​kla­ras vilande i avhi­dan pä att målet slut­ligt avgö­res. 18 §. visar någon inför patcnt­myn­dig­li­e­ten att han äger bättre rätt till upp. tin­ningen än sökan­den, skall patent­myn­dig­he­ten över­föra ansök­ningen på honom, om han yrkar det. den som får paten­tan­sö­kan över­förd på sig slcall erlägga ny ansök­nings­av­gift. yrkas över­fö­ring, må ansök­ningen icke avskri­vas, avsläs eller bifal­las förr än vrkan­det slut­ligt prö­vats. 19 §. äro ansök­nings­hand­ling­arna full­stän­diga och fin­nes ej hin­der för patent före­ligga, sk'all ansök­ningen god­kän­nas för utlägg­ning enligt 21 §. sedan ansök­ningen god­känts för utlägg­ning, må patent­kra­ven icke ut vid­gas eller yrkande enligt 14 § fram­stäl­las. 20 §. inom två måna­der efter det ansök­ningen god­känts för utlägg­ning skall sökan­den erlägga fast­ställd tryck­nings­av­gift. sker det ej, skall ansök­ningen avskri­vas. avskri­ven ansö­kan åtcrupp­tagcs, om sökan­den inom f^ta måna der efter utgången av sagda tid erläg­ger tryck­nings­av­gif­ten jämte fast­ställd ålcrupp­tag­nings­av­gift. sökcs patent av upp­fin­na­ren och begär han befri­else från tryck­ning.s- aygif­ten inom tva mana­der efter det att ansök­ningen god­känts för utlägg ning, må patent­myn­dig­he­ten medge honom sådan befri­else, om han liar avse­värd svå­rig­het att erlägga avgif­ten. avslås fram­ställ­ningen, skall av- gitt som erläg­ges inom tva mana­der där­ef­ter anses crlagd i rätt tid. 21 §. sedan tryck­nings­av­gift enligt 20 § erlagts eller befri­else från trycknings-​​ avgiltcn med­gi­vits, skall patent­myn­dig­he­ten utlägga ansök­ningen för att be- inkomma med invänd­ning mot ansök­ningen. utlägg­ningen skall kun­gö­ras. fr'!ntonm-​​"1 sl^nft­li­gen hos patent­myn­dig­he­ten inom tre måna­der 11 an kung­o­relsc­da­gen. av\'c'^;kiäv­ninl'^j! ansök­ningen utläg­ges skola tryckta exem­plar fin­nas \tt tilla ^ p^^'^rit­krav, med upp­gift om sökan­den och upp­fin­na­ren, unnas alt tillgå hos patent­myn­dig­he­ten. 17.' 22 §. äres hål5aruflgängl£®r;fen ""''ss" j'^nsi­ing­arna i des, eller, onf hon­venr dag dä patcn­lnn­sök­ningcn gjor* begä­res, skola hand­lin­jadms, den dag från vil­ken pri­o­ri­te­ten . . skola hand­ling­arna hål­las till­gäng­liga för envar, även im ansök-​​ ¬ 1967 . nr 837 17si ningen lel^e ullagls. har beslut fat­tats om avsltriv­ning eller avslag, skola l,and­ling­arna dock hål­las till­gäng­liga endast om sökan­den begär att ansök ningen ätcri­ipp­ta­ges eller anför besvär. på fram­s­lällmng av sökan­den skola handung­arna hål­las till­gäng­liga tidi gare än som föl­jer av första och andra styc­kena. när hand­ling­arna bli till­gäng­liga enligt andra eller tredje styc­ket, skall kun­gö­relse därom utfär­das. inne­hål­ler hand­ling före­tags­hem­lig­het och rör den icke upp­fin­ning varå patent sökcs, äger patent­myn­dig­he­ten, om sär­skilda skäl före­ligga, på yr- kande för­ordna att hand­lingen icke må utläm­nas. har sådant yrkande fram- slällls, må hand­lingen icke utläm­nas för­rän yrkan­det ogil­lats genom heslut «;oni vun­nit laga kraft. 23 §. efter utgången av den i 21 § andra styc­ket före­skrivna tiden upp­ta­ges an sök­ningen till fort­satt pröv­ming för avgö­rande av frå­gan huruvida ansök ningen skall bifal­las. vid denna pröv­ning äga 15—18 §§ tillämp­ning. har invänd­ning gjorts, skall sökan­den under­rät­tas därom och till­fälle bere­das honom att yttra sig över invänd­ningen, 24 §, talan mot slut­ligt beslut av patent­myn­dig­he­ten på patentav­del­ningen i ärende angå­ende ansö­kan om patent må föras av sökan­den, om del gått ho nom emot. mot beslut, vari­ge­nom ansö­kan bifal­lits oak­tat invänd­ning fram ställts i behö­rig ord­ning, må talan föras av den som gjort invänd­ningen. åter­kal­lar invän­da­ren sin talan, må denna idtväl prö­vas, om sär­skilda skäl före­ligga. _ , o j-mot heslut, vari­ge­nom begä­ran om åter­upp­tag­ning enligt 15 § tredje styc­ket eller 20 § första styc­ket avsla­gits eller yrkande om över­fö­ring en ligt 18 § bifal­lits^ må talan föras av sökan­den. mot beslut, vari­ge­nom yr kande om över­fö­ring enligt 18 § avsla­gits, må talan föras av den som fram ställt yrkan­det. . nr, c e % « t t mot beslut, vari­ge­nom yrkande om för­ord­nande enligt 22 § femte styc­ket avsla­gits, må talan föras av sökan­den eller den som eljest fram­ställt yrkan det. 25 §• . . , talan enligt 24 § föres genom besvär hos patent-​​ och ® besvärs­av­del­ning inom två måna­der från beslu­tets dag. en föra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvars­av­gift vid på följd att besvä­ren icke upp­ta­gas till pröv­ning, nyn dpt ^ått mot beslut på be svärs avdel­ningen må talan foras ' måna­der honom emot. talan föres genom besvär hos konungen mom i 22 §.femte styc­ket äga mot­sva­rande tu.ämp­ning be- träf­fande hand­lingar som inkomma till konungen. patent är med­de­lat. laga kraft. när patent med­de­late, skall tryckts enligt far­das. har beslcr­hu­ing eller patent­krav ^ hand­ling­arna, med upp^t 21 § tredje styc­ket, skola skick fin­nas att tillgå hos om patentha­va­ren och upp­fin­na­ren, i siu­uigx patent­mjmdig­he­ten. ... tiug^tig­lig f ör envar, skall be-​avskri­ves eller avslås ansö­kan, som bli­vit tui­gang k slu­tet kun­gö­ras när det vun­nit laga kraft-​​ ¬ 19g7 • nr 837 j / 6— 27 §. imed­de­lal patent anteck­nas i paten­tre­gist­ret som föres av patent­myn­dig. luden. 3 kap. nor­disk paten­tan­sö­kan 28 §. konungen äger efter över­ens­kom­melse med dan­mark, fin­land ocli norge om alt patent på upp­fin­ning skall kunna erhål­las för sve­rige, dan­mark, fin­land och ?>'orge e ller för tre av dessa sta­ter efter ansö­kan om paten­ten i en av de sta­ter som ansök­ningen omfat­tar (nor­disk paten­tan­sö­kan) för­ord na, all bestäm­mel­serna i 29—38 §"§ sko la lända till efter­rät­telse. 29 §. nor­disk i}alen­lan­sö­kan här i riket skall avse patent, för­u­tom för sve­rige, antingen för dan­mark, fin­land och norge eller för två av dessa sta­ter. sådan ansö­kan behand­las och prö­vas, med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i detta kapi­tel, enligt vad som gäl­ler för paten­tan­sö­kan i all­män­liet. pa tent, som med­de­lats på grund av sådan ansö­kan, äger samma gil­tig­het här i r iket som annat här med­de­lat patent. med­de­las på grund av nor­disk palen­tan­sö­kan i dan­mark, fin­land eller norge ])atent för sve­rige, gäl­ler paten­tet här i riket som om det med­de­lats här. före­ligga i fråga om patent som med­de­lats i fin­land beskriv­ning och patcnt­krav på såväl svenska som finska språ­ket och råder icke över­ens stäm­melse mel­lan tex­terna, omfat­tar patent­skyd­det här i riket endast vad som fram­går av båda tex­terna. patent­skyd­det bestäm­mes dock enbart med hän­syn till den svenska tex­ten, om denna är avgö­rande i fin­land. 30 §. t fr aga om nor­disk palen­tan­sö­kan här i riket äger hestämmclscn i 2 § andra slyckct sista punk­ten mot­sva­rande tillämp­ning med avse­ende på tidi gare paten­tan­sö­kan i annan stat som omfat­tas av ansök­ningen. beträf­fande ansö­kan om patent enbart för sve­rige äger nämnda bestäm­melse mot­sva rande tillämp­ning med avse­ende på nor­disk paten­tan­sö­kan som gjorts i an nan stat och som omfat­tar sve­risc. ^ . 31 §. a'vser nor­disk paten­tan­sö­kan här i riket även fin­land, må paten­tan­sök ningen god­kän­nas för utlägg­ning endast om beskriv­ning och patent­krav fore­h­gga även på finska språ­ket. 32 §. i fraga om nor­disk paten­tan­sö­kan här i riket skola tryckta exem­plar av k'ri ttt* 1t-* rr a-»/-*!-* t-, ..x ! .,^ 11 . _ _ *•' ^ irom är stad­gat. vr t t .. 33 §. sver1"e" s.iorts i annan stat och som omfat­tar ¬ 1967 . nr 837 1,83 tryck la cxempl^ av beskriv­ning och patent­krav skola fin­nas att tuleä liospal­cnt­myn­dig­he­ten harin­ket. mnas au tuiga 34 §. jnv­undmng mot nor­disk paten­tan­sö­kan här i riket må göras, förnlom hos pat^hnyn­dig­he­ten har i riket, hos patent­myn­dig­he­len i annan stat som omfat­tas av ansök­ningen. inkom­mer till patent­myn­dig­he­ten här i riket invänd­ning mot nor­disk pal­cn­tan­solmn, som gjorts i annan stat och som omfat­tar sve­rige, skall pa ten tmyn­dighe ten oför­droj ligen över­sända hand­lingen till patent­myn­dig­he­ten i den andra sta­ten. där\id skall dagen dä hand­lingen inkom anges, 35 §. nor­disk paten­tan­sö­kan, som gjorts här i riket och som omfat­tar sve­rige, dan­mark, fin­land och norge, må änd­ras till nor­disk paten­tan­sö­kan för sve­rige och två av de ö^tiga sta­terna. nor­disk paten­tan­sö­kan, som gjorts här i riket, må änd­ras till sär­skild paten­tan­sö­kan för sve­rige. fure­ta­ges änd­ring som avses i andra styc­ket eller åter­kal­las ansö­kan hos pal­cnl­myn­dig­hetcn här i ril­ret, må sökan­den enligt vad därom är stad­gat full­följa den som sär­skild ansö­kan i arman stat, som omfat­tas av ansök ningen. vill sökan­den sålunda full­följa ansök­ningen, skall han sam­ti­digt med änd­ringen eller åter­kal­lel­sen avge för­kla­ring därom till patent­myn­dig helen här i riket. hål­las hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det till­gäng­liga enligt 22 skall om änd­ring, åter­kal­lelse och, för­kla­ring som avses i första—tredje styc­kena ut- färda.s kun­gö­relse. för­kla­ring skall även inta­gas i kun­gö­relse enligt 21 § forsla styc­ket. 30 §. änd­ras nor­disk paten­lan­sö­kan, som gjorts i annan stat och som omfat­tar sve­rige, till ansö­kan för den sta­ten eller åter­kal­las ansök­ningen^och har sökan­den enligt 35 § avghdt för­kla­ring att han vill full­följa ansök­ningen .som sär­skild paten­tan­sö­kan för sve­rige, skall ansök­ningen upp­ta­gas och pröv­ningen fori­sät­tas av patent­myn­dig­he­ten här i riket, om sök^den gör anmä­lan härom hos denna myn­dig­het inom två måna­der från änd­rm­gen eller åter­kal­lek­sen. hål­las hand­ling­arna i ären­det till­gäng­liga enligt 22 skall anmäl­ningen kun­gö­ras. , -u - . ansö­kan som upp­ta­ges enligt första styc­ket skall behand­las och prova som om den ursprung­li­gen gjorts här i fil­tet som paten­tan­sok^ or \e- rige. sökan­den skall dock erlägga fast­ställd ansok­nings­av­gift har i riket, även om han erlagt ansök­nings­av­gift i den stat där ansok­nm­gen gjor es. 37 § fifal­les nor­disk paten­tan­sö­kan, som gjorts här i riket, skall patent­breve utvisa för vilka sta­ter patent med­de­lats. 38 § konungen äger, efter a\dal därom med diska paten­tan­sök­ningar som göras här i riket f umt­myn­dig­he­ten i annan stat. som omfat­tas av j^are bestäm­mel­ser i för­ord­nan­det. för­ord­nande som nu sagts må icke a%se ansö­kan av den som är bosatt här i stat. for­ordna att konungen äger även, efter avtal därom med berörd stat, loror^a nor­diska pat en t ans ökningar, som gjorts i annan s a oc o ¬ 1784 1967 • nr 837 .in ' •• rinmn-​​is till patent­myn­dig­li­etcn hiir i riket. ansö­kan, som över­u­in­mas i" n°rs'id'int för­or­cln.inde, skal! beli­and­las och pro­vas som om d»a spruns­ligc" gjojds hiir 1 riket. 4 kap. patents omfatt­ning och gil­tig­hets­tid 39 §. pntcnt­skyd­dels omfatt­ning bestäm­mes av patent­kra­ven. for för­stå­else av pal­enl­kra­ven må led­ning häm­tas från beskriv­ningen. 40 §. med­de­lat patent kan upp­rätt­hål­las intill dess sjut­ton år för­flu­tit fn den dag då paten­tan­sök­ningen gjor­des. _ ^ om upp­rätthm­lande av tilläggs­pa­tent stad­gas i / 5 kap. års­av­gif­ter 41 §. för patent, som icke är tilläggs­pa­tent, skall för varje år räk­nat frän den dag paten­tansölu­i­ingen gjor­des (paten­tår) erläg­gas fast­ställd års­av­gift, om annat icke hestämts med stöd av 73 §. har tilläggs­pa­tent över­gått till själv­stän­digt patent enligt bestäm­mel­serna i 7 § tredje styc­ket, skall från och med när­mast föl­jande paten­läi* erläg­gas ärs­avglft med belopp, som skulle ha utgått för hinmd­pa­ten­tet om det alll- jämt varit gäl­lande. 42 §. års­av­gift för­fal­ler till betal­ning första dagen av det paten­tår den avser. års­av­gift för paten­tår, som bör­jat innan paten­tet med­de­lats eller inom tva måna­der där­ef­ter, för­fal­ler dock först den dag då två måna­der för­flu­tit efter paten­tets med­de­lande. års­av­gift må icke erläg­gas före paten­tets med delande och ej hel­ler tidi­gare än sex måna­der före paten­tå­rets bör­jan. inne­has paten­tet av upp­fin­na­ren och har han avse­värd svå­rig­het att er lägga års­av­gift, må patent­mjmdig­he­ten medge honom anstånd under högst tre år från paten­tets med­de­lande, om han gör fram­ställ­ning därom se nast den dag då års­av­gift första gången för­fal­ler. avslås fram­ställ­ningen, skall avgift som erläg­ges inom två måna­der där­ef­ter anses erlagd i rätt tid. års­av­gift må, med den för­höj­ning som må vara fast­ställd, erläg­gas inom sex måna­der efter paten­tå­rets ingång eller i fråga om paten­tår, som bör­jat innan paten­tet med­de­lats, efter sist­nämnda tid­punkt. års­av­gift, med v^ns erläg­gande anstånd med­gi­vits enligt andra styc­ket, må med samma pr- höj­ning erläg­gas inom sex måna­der efter den tid­punkt till vil­ken anstånd erhål­lits. 6 kap. licens, över­lå­telse m . m. 43 §. har patentha­va­ren med­gi­vit annan rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja upp fin­ningen (licens), äger denne över­låta sin rätt vidare endast om avtal träf iats därom. lec ¬ 1967 . nr 837 ,755 m §. "^säran aa- „.n''n::nsc„' alos! "" ^•'^>1 antecu­ai­a­gen bcs­läm­mel­serna i första och andja styc­kena äga molsva­ran­cie tillämp-​​ nins beträf­fande tvångsli­cens och ratt soin avses i 53 § andra styc­ket i mål elier ärende angå­ende patent anses den som patentha­vare, vil­ken scmi­asl bhvit införd i paten­tre­gisl­ret i sådan egen­skap, 45 §, ha tre år för­flu­tit sedan patent med­de­la­des och tillika fyra år sedan patent an sök­ningen gjor­des och utövas icke upp­fin­ningen inom riket i skä ligt omfång, äger den som här i riket vill utöva denna erhålla tvångsli­cens där­till, om god­tag­bar anled­ning till under­lå­ten­he­ten sak­nas. konungen äger under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het for­ordna, att rid tillämp­ning av första styc­ket utöv­ning i främ­mande stat skall jäm­stäl­las med u[övning här i riket. 46 §. inne­ha­vare av patent på upp­fin­ning, vars utnytt­jande är bero­ende av an nan till­hö­rigt patent, äger erhålla tvångsli­cens att utnyttja den upp­fin­ning som skyd­das därav, om detta är skä­ligt på grund av den först­nämnda upp fin­ning­ens bety­delse eller eljest sär­skilda skäl före­ligga. inn­clia­vare av patent, till vil­ket tvångsli­cens åtnju­tes enligt första styc ket, äger erliälla tvångsli­cens att utnyttja den andra upp­fin­ningen, om det icke före­lig­ger sär­skilda skäl där­e­mot. 47 §. om hän­syn till all­mänt intresse av s^mner­lig vikt icrä­ver det, äger den som vill yrkes­mäs­sigt utnyttja upp­fin­ning, varå annan har patent, erhålla tvångsli­cens där­till. 48 §. den som utnritjade patent­sökt upp­fin­ning jtkes­mäs­sigt här i riket när hand­ling­arna i ansök­nings­ä­ren­det blevo till­gäng­liga enligt 22 § äger, om ansök­ningen leder till patent, erhålla tvångsli­cens till utnytt­jan­det, om syn ner­liga skäl före­ligga samt han sak­nade kän­ne­dom om ansökmngen och ej hel­ler skä­li­gen kun­nat skaffa sig kän­ne­dora därom. sådan rätt till­kom mer under mot­sva­rande för­ut­sätt­ningar äa^en den som vidta^t väsent­liga åtgär­der för att utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i ril­tet. tvångs licens kan avse även tid innan paten­tet med­de­la­des. 49 §. „ ... tvångsli­cens må icke med­de­las annan än den som kan anta­gas aga lor- utsätt­ningar att utnyttja upp­fin­ningen på god­tag­bart satt och i över­ens stäm­melse med licen­sen. tvångsli­cens utgör ej hin­der för patentha­va­ren att sjalv utnyttja upp fin­ningen eller att upp­låta licens. tvångsli­cens må övergå till ^^n en dast till­sam­mans med rörelse, vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts skola ske. 50 §• tvångsli­cens med­de­las av rät­ten, som även ning upp­fin­ningen må utnytt­jas samt fast­stäl­ler vede­ri­a­get och oauiga kor för licen­sen. när väsent­ligt änd­rade forh^lan­den pam^ rät­ten jiå yrkande upp­häva licen­sen eller fast­stalla nya vill­kor for denna. •m3—fi7s000.5t)c/js/c för­fau­nings­sam­ling i967, nr $37s-​io ¬ 1967 • nr 837 ] /sh 1 kap. pale­nis tipp­hö­randc m. ru. 51 §. erläg­ges icke års­av­gift enligt före­skrif­terna i 41 ocli 42 §§, är paten­tet lor­fn­l­jet­frän och med ingången av det paten­lår för vil­ket avgif­ten icke er- lagis. patent, som för­fal­lit ealigt första styc­ket, må åter­upp­rät­tas av palent-​​ invndig­he­ten, om patentha­va­ren har god­tag­bar ursäkt för sin under­lå­ten het. ansö­kan om åter­upp­räl­laaide skall göras skrift­li­gen hos patenlmyn-​​ dig­ke­ten senast sex måna­der från den dag, då avgif­ten senast sko­lat erläg gas. inom samma tid skall arsaa'gif­ten med den för­höj­ning, som må vara bestämd, och fast­ställd ålerupp­rält­nings­av­gift erläg­gas. behö­ri­gen gjord ansö­kan skall kun­gö­ras. den som efter det att patent för­fal­lit men innan ansö­kan om åter­upp­rät tande kun­gjorts bör­jat utnyttja upp­fin­ningen yrkes­mäs­sigt här i riket eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der där­för äger den rätt som anges i 4 §, om pa ten­tet åter­upp­rät­tas. 52 §. har patent med­de­lats i strid mot 1 eller 2 §, skall rät­len för­klara paten­tet ogil­tigt, om talan föres därom. patent må dock ej för­kla­ras ogil­tigt på den grund att den som erhål­lit paten­tet varit berät­ti­gad till blott viss andel däri. utom i fall som avses i tredje styfc­ket må talan föras av envar som lider lör­lang av paten­tet och, om det fin­nes ijå­kal­lat ur all­män syn­punkt, av mv-​ndig­het som konungen bestäm­mer. dalan, som gi'undas pa att patent med­de­lats annan än den som är berätti gad till paten­tet enligt 1 §, må föras endast av den som påslår sig berät­ti­gad till paten­tet. lalan skall väc­kas inom ett år efter erhål­len kiin­ne­dom om på len tets med­de­lande och de övriga omstän­dig­he­ter på vilka lalan grun­das, ^^ar patentha­va­ren i god tro när paten­tet med­de­la­des eller när det över­gick pa iio­nom, må talan ej väc­kas senare än tre år efter paten­tets med­de­lande. 55 §. j-iar patent med­de­lats annan än den som äi- berät­ti­gad till paten­tet en- ig s m rat­ten på talan av den berät­ti­gade över­föra jra­ten­tet på honom. r"' äga bestäm­mel­serna i o2 § tredje styc­ket tillämp­ning. ° r5re|.,c™i'rdå"lunvfa'"'ll"'' i'" """.m endast till­sam­mans med rörelse, ran den ulnyl­tjas eller ulny­iy­an­del avselts skola ske. skall mj^dig­håen^-​ölwa­ratm^^^^^^^ j'os pal­enl­myn­dig­ho­len från pal­enlcl, tonl­ch­cko relsl'upvt'irf sä hntc ""''""sig- pa-​bli­vit slut­ligt avgjord utmat­ningen besiar eller tvis­ten icke •c ii ¬ 1967 . nr 837 1737 55 §. ilar piil­cnt för­fal­lit eller förl­da­rats upp­hört eller hnr t vun­nen tärkla­rats ogil­tigt ouor bli­vit över­fört, skall pateol"^; dig­belcn olfnrdn kim|orel5e därom. kun­gö­relse skall även utfär­das, n™^- sél^an om atcrupp­ral­tande blml prö­vad geuom laga­kraft­vun­net beslut. 8 kap. upp­gifts­skyl­dig­het 56 §. åbe­ro­par patent­sö­kande ansök­ningen gente­mot annan innan handling-​​ arna i ansök­nings­ä­ren­det hlhlt till­gäng­liga enligt 22 §, är han skyl­dig att på begä­ran lämna sitt sam­tycke till att denne får taga del av hand­ling­arna. den som genom direkt hän­vän­delse till annan, i annons eller genom påskrift på vara eller dess för­pack­ning eller på annat sätt anger att pa tent sökts eller med­de­lats utan att sam­ti­digt lämna upp­lys­ning om ansök ning­ens eller paten­tets num­mer, är skyl­dig att på begä­ran utan dröjs­mål lämna sådan upp­lys­ning. anges icke uttryck­li­gen att patent sökts eller med­de­lats men är vad som före­kom­mer ägnat att fram­kalla upp­fatt­ningen att så är fal­let, skall på begä­ran ulan dröjs­mål läm­nas upp­ljfs­ning huruvida patent sfjkts eller med­de­lats. 9 kap. ansvar och ersätt­nings­skyl­dig­het m. m. 57 g. gör nägon intrång i den ensam­rätt som patent med­för (patent­in­trång) och slvcr det upp­såt­li­gen, domes till dags­bö­ter eller fäng­else i högst sex måna­der. brot­tet må åta­las av all­män åkla­gare endast om mål­sä­gande anger det tiil åtal och åtal av sär­skilda skäl fin­nes påkal­lat ur all­män syn­punkt. het, må ersätt­ningen jäm­kas. . , 1..,..^ begår någon patent­in­trång utan upp­såt eller oakt­sam­het, ersätt­ning för ntnyt­l­jan­det av upp­fin­ningen, om och i den mån det imnes ' tafan om ersätt­ning för patent­in­trång må avse skada un^ fem senaste åren innan talan väck­tes. för skada under tid dess­förin­nan år rät­ten till ersätt­ning för­lo­rad. 59 §. på yrkande av den som lidit patent­in­trång äger skä­ligt till före­byg­gande av fort­salt intrång als­ter, som till­ver­kats utan palentha­va­rens ' ogj. gät­tas dande skulle inne­bära patent­in­trång, skall pa visst natent-​​ i för­var för åter­sto­den iv palent­ti­den %ddat als­ter, mot lösen utläm­nas till den som lidit intrånget. a ad nu ¬ •w j-gg 1967 • nr 837 s-vls "ällcr cj mot den som i god tro för­vär­vat egen­do­men eller sär­skild rätt där­till och själv icke begått patent­in­trång. "egen­dom som avses i första styc­ket må tagas i beslag, om brott som an ges r57 § skä­li­gen kan anta­gas före­ligga. vad som är före­skri­vet om beslå" f brott­mål i all­män­bet äger där­vid ullämp­ning. ^ ulan bin­der av vad som sägs i första styc­ket må rät­ten, om sjm­ner­lifta skäl före­ligga, på jmkande för­ordna att inne­ha­vare av egen­dom som avse.s i första styc­ket skall äga för­foga över egen­do­men under åter­sto­den av patent tiden eller del därav mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga mil­kor i övrigt. 60 §. utnytt­jar någon jmkes­mäs­sigt patent­sökt upp­fin­ning efter det hand­ling arna r ansök­nings­ä­ren­det bli­vit till­gäng­liga enligt 22 §, äger vad som sägs om patent­in­trång mot­sva­rande tillämp­ning i den mån ansök­ningen leder till patent. till straff må dock ej dömas ocli ersätt­ning för skada på grund av utnytt­jande som sker innan utlägg­ning av paten­tan­sök­ningen kun gjorts enligt 21 § må bestäm­mas endast enligt 58 § andra styc­ket. bestäm­mel­serna i 58 § tredje styc­ket äga ej tillämp­ning, om ersätt­nings talan väc­kes senast ett äi* e fter paten­tets med­de­lande. 61 §. har patent för­kla­rats ogil­tigt genom dom som vun­nit laga kraft, ma ej enligt 57—60 ^ dömas till straff, ersätt­ning eller säker­hets­åt­gärd. föres talan rörande patent­in­trång och gör den mot vil­ken talan föres gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, skall rät­ten på hans yrkande för­klara målet vilande i avbi­dan på att frå­gan om paten­tets gil­tig­het slut­ligt prö vas. är talan härom icke väckt, skall rät­ten i sam­band med vilandeförkla-​​ ringen före­lägga honom viss tid inom vil­ken sådan talan skall väc­kas. 62 §. den som upp­sat­li­gen eller av oakt­sam­het som ej är ringa under­lå­ter att full­göra vad som ålig­ger honom enligt 56 § dömes till dags­bö­ter. sadan palöljd skall även ådö­mas den som i fall som avses i nämnda para- paf upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het som ej är ringa läm­nar fel­ak­tig upp- jy.mung, om for gär­ningen ej är stad­gal straff i brotts­bal­ken. den som upp­sat­li­gen eller av oakt­sam­het under­lå­ter att full­göra vad som vil­la­ger lio­nom enhgt 56 § eller i fall som där avses läm­nar fel­ak­tig upplys-​​ "1"'^ ^ upp­kom­men skada. är oakt­sam­he­ten ringa må ersätt ningen jam­kas. ® slycl"=na må äla­las av all­män åkla­gare nc^nä-​åltal äl-h --.v sär­skilda skäl fin-​nes paka­liat ur all­man syn­punkt. t» t n 03 §. nin"en\iå\örn grund av licens äger utnyttja uppfin-​​ åtnhi­ter skvdd li^iruvida han på grund nv paten­tet denna län­der honom itförmnr för­hål­lan­det och kor, föra talan tnot^^^ia^em[ verk­sam­het äger, under samma vill- huruvida hin­der mot äga bestäm­mel­serna i gäl­lande att paten­tet är ogil­tigt, na 1 61 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. ¬ 1987 . nr 837 1,8, 64 §. den som vill vacka talan om patents oeil­ti­e­tipf r. . oller incmclnnde av tvångsli­cens skall anmäla detta'lul pal­enl­myndi^eten sam under­ratta envar som enhg paten­tre­gistrel inne­har licens tul sntet v.l iic­cn­stapre ™cka alan om intrång i patent eller om tast­stäl­lelse enlig; 63 § forsla styc­ket, skall han under­rätta patentha­va­ren därom undcr­rät­tel­seslcyl­dig­het enligt första styc­ket anses full­gjord, när under rät­telse 1 hetald rekom­men­de­rad för­sän­delse sänts under den adress som anteck­nats i paten­tre­gist­ret. \ isas ej, när talan väc­kes, att anmä­lan eller under­rät­telse skett enligt förcslcrif­terna i första styc­ket, skall käran­den givas tid där­till. för­sit­ter han denna lid, mä hans talan icke upp­ta­gas till pröv­ning. 65 §. stock­holms råd­hus­rätt är rätt dom­stol i mål som gäl­ler 1. bättre rätt till patent­sökt upp­fin­ning, 2. patents ogil­lig­het eller över­fö­ring av patent, 3. med­de­lande av tvångsli­cens, fast­stäl­lande av nya vill­kor för eller upp hävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra styc­ket, 4. patent­in­trång, 5. fast­stäl­lelse enligt 63 § eller g. bestäm­mande av ersätt­ning enligt 75 §. 66 §. i mål som anges i 65 § beslår råd­hus­rät­ten, utom i fall som avses i andra styc­ket nedan, av sex leda­mö­ter, av vilka tre skola vara lag­farna och tre tek­niskt sak­kun­niga. har för­fall upp­kom­mit för en av leda­mö­terna sedan imvud­för­hand­ling påbör­jats, är rat­ten dock dom­för med övriga fem leda möter, en av de lag­farna leda­mö­terna ar rät­tens ord­fö­rande. vid måls avgö­rande utan huvud­för­hand­ling och vid hand­lägg­ning, som ej sker vid huvud­för­hand­ling eller syn på stäl­let, består råd­hus­rät­ten av en lag­fa­ren leda­mot eller, om så är lämp­ligt, av en lag­fa­ren och en tek­niskt sak­kun­nig leda­mot, var­vid den lag­farna leda­mo­ten är rät­tens ord­fö­rande. 07 §• .. . hov­rät­ten är i mål, i vars avgö­rande i råd­hus­rät­ten tek­niskt sak­kun­nig leda­mot del­ta­git, dom­för med f3'ra lag­farna och två tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter. flera än fem lag­farna och tre tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter må ej sitta i rät­ten. 68 g. , konungen eller nnmdig­het som konungen bestäm­mer for­ord­nar for tre år'i sän­der minst tju­go­fem per­so­ner att tjänst­göra som tek­niskt sak­kun­niga leda­mö­ter i råd­hus­rät­ten och ho^tät­ten. under treårs­pe­riod ager vonunj, ^ vid behov för åter­stå­ende del av peri­o­den för­ordna ytter­li­gare per­so­ner for ''^utls­sr­lnde ulscr bland de ^älunda för­ord­nade mc^hän­syn^^^ önsk­värd tek­nisk sak­kun­skap och övriga som av mål dem som skola inträda i rät­ten. tek­niskt sak­kun­nig leda­mot som an gått är skyl­dig att tjänst­göra vid fort­satt behand­ling av mal i ^ars hand lägg­ning han fornt del­ta­git. 69 g i mfd enligt 65 § skall rät­len inhämta ytt­rande från patent-​​ oeh regislre-​​ rings­ver­kets besvärs­av­del­ning, om det fin­nes erfor­der­ligt. ¬ 1790 70 §. avskrift av dom eller slut­ligt beslut i mål som avses i g5 § skall sän­das lill pal­cnl­myn­dig­he­teu. 10 kap. siir­ski­ida bcs­lämmcl­gcr 71 §. pal­en­l­lu­i­vare, som ej har hem­vist här i riket, skall ha ett har bosatt om- inuk som äger för honom mot­taga del­givnhig av stäm­ning, kal­lel­ser och andra hand­lingar i mål och ären­den rörande paten­tet med undan­tag av slä­ni­i­i­ing i brott­mål och före­lägpnde för part att infinna sig per­son­li­gen inför dom­stol. ombud skall anmä­las till patentregdst­ret och anteck­nas däri. ilar palentha­va­ren ej anmält omhud som avses i första styc­ket, må del­giv ning i siäl­let ske genom alt den hand­ling som skall del­ges sän­des till ho- noin med pos­ten i betalt brev under hans i paten­tre­gist­ret anteck­nade adress. är full­stän­dig adress ej anteck­nad i regist­ret, må del­giv­ning ske genom att hand­lingen anslås i patent­myn­dig­he­tens lokal. om del­giv­mingen skall kun­gö­relse infö­ras i all­männa tid­ning­arna. del­giv­ningen anses ha skett när vad nu sagts bli­vit full­gjort. konungen äger under för­ut­sätt­ning av ömscsi­dig­hct för­ordna, att bestäm mel­serna i första och andra styc­kena icke skola äga tillämp­ning i fråga om patentha­vare som har hem­vist i ^^ss främ­mande stat eller har ett i den sta­ten bosatt ombud, vil­ket är anmält till paten­tre­gist­ret här i riket och äger behö­rig­het som anges i första styc­ket. 72 §. talan mot annat slut­ligt beslut av patent­myn­dig­he­ten enligt denna lag än som avses i 24 §, föres genom besvär hos patent-​​ och regi­stre­rings­ver kets besvärs­avdcl­ning inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall erlägga fast­ställd be.svärs­av­gift inom samma tid vid påföljd att besvä­ren icke upp­ta­gas till pröv­ning. klot besvärs­av­del­ning­ens heslut föres talan genom besvär hos konungen inom två måna­der från beslu­tets dag. 73 §. avgif­ter enligt denna lag fast­stäl­las av konungen. där­vid äger konungen, såvitt avser års­av­gif­ter, för­ordna att ett eller flera av de första paten­tå­ren skola vara avgifts­fria. ning konungen bestäm­mer av patent­myn­dig­he­ten. dia­rier hos patcntmyn-​​ dig­he­ten skola vara till­gäng­liga för all­män­he­ten i den utsträck­ning konung en bestäm­mer. föi­ordna, att hand­lingar i ären­den angå­ende ansö­kan om patent ma ullam­nas tdl nijmdig­het i annan stal. er/er"frnn?<n"n®^-^ för­ordna att gransk­ning av ansök­ningar om patent, annan stal ph p^fent­myn­dig­h­c­ten, må äga rum hos myn­dig­het i nrurf ; nw ' ^"^'^"latm­nell insti­tu­tion samt att den som söker fatent å a rxl; pril­enl i annan stal. sl.alt vara skyl" doyrö­vx­xåv nmf ä d en sta­ten del­gi­vit honom röran-​​pi o^ningen av upp­fin­ning­ens paten­ter­bar­het. ¬ 1ö67 . nr 837 ^79^ 75 §. befin­ner sig riket i krig ejier krigs­fara åser konnnö^^i, a t t- nöd­vän­digt ur all­män syn­punkt, för­ordna, att rätt tul viss ipof­mn­taa sm avstäs till sta­ten etler till annan som konungen best­tomi fi?rtt, h?i u p^ fmnmg, som sålunda tages i anspråk, skall skä­lig ersätt­ning utges träfte icke ovcrenslmmmelse om ersätt­ningen med den ersätt­nings­be­rät­ti­gade be-​stäm­mes ersätt­ningen av rat­ten, ^ har rätt till upp­fin­ning tagits i anspråk av annan ån sta­ten till fölid av för­ord­nande enligt första styc­ket och full­gör denne icke sin ersätt­nings­skyl dig­het, är sta­ten plik­tig att på ansö­kan av den ersätt­nings­be­rät­ti­gade ge nast utge ersätt­ningen. 76 §, om upp­fin­ningar av bety­delse för rikets för­svar gälla sär­skilda bestäm mel­ser. ikraftträdande-​​ och över­gångs­be­stäm­mel­ser 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1968, dä för­ord­ningen den 16 maj 1884 (nr 25) angå­ende patent upp­hör att gälla. avser upp­fin­ning livs- eller lä keme­del må dock, intill dess konungen för­ord­nar annat, patent icke med­de­las på själva alst­ret. 2. den nya lagen äger tillämp­ning även på patent som med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande eller som med­de­las på grund av ansöl­can som ingi- \1ts dess­förin­nan i den mån annat ej föl­jer av vad som stad­gas nedan. bestäm­mel­serna i 16 § första styc­ket för­ord­ningen angå­ende patent äga fort­fa­rande tillämp­ning i fråga om patent som med­de­lats eller med­de­las på grund av ansö­kan som gjorts före lagens ilcraft­trä­dande eller som enligt bestäm­mel­serna i 6 § den nya lagen skall anses gjord före denna tid­punkt, 3. fråga om ogil­tig­för­klax­ing av patent, som med­de­lats enligt för­ord ningen angå­ende patent, och om rätt att väcka talan om sådan ogiltigför-​​ kla­ring hedö­mes enligt nämnda för­ord­ning. i fråga om ersätt­ning för pa tent­in­trång, som ägt rum före den nya lagens ikraft­trä­dande, och^om rätt alt väcka talan härom äger för­ord­ningen angå­ende patent alltjämt till- lämp­ning. ' _ .... 4. den som vid den nya lagens ikraft­trä­dande här i riket yrkes­mäs­sigt utnytt­jade upp­fin­ning, varå patent icke kun­nat med­de­las^ enligt för­ord ningen angå­ende patent, eller vid­ta­git väsent­liga åtgär­der här­för agcr utan hin­der av att patent seder­mera med­de­las på upp­fin­ningen den ratt som sägs i 4 § d en nya lagen, oak­tat han påbör­jat ulnjd­tjan­det eller vid­ta­git åt gär­der här­för efter det ansök­ningen gjor­des. . u 11 -• t +'tt 5. har före den nya lagens ikraft­trä­dande upp fmnmg blmt alln­tant ti - gäng­lig till följd av åtgärd, som vid­ta­gits av sökan­den eller någon från fli ken denne här­le­der sin rätt, och har paten­tan­sok­nm­gen 1 juli 19g8, skall vad be döm­ningen ger mot med­de­lande av patent eller patent skall för­kla­ras ogiui^f 3 ord­ningen angå­ende patent äga tillämp­ning. 6. paten­tan­sö­kan. \om vid den nya lagens hos patent­mjmdig­be­ten, skall behand­las ocb ungå­inde palnt,%m pktent­myn­dig­heien före den under­rät­telse enligt 7 § f ör sta styc­ket namnda 7. ansö­kan om patent, som ingi­vits före den » 1968, skall icke hål­las till­gäng­lig enligt 22 § den nya lagen fore den 1 juh lubö, ¬ ^-,,2 1967 • nr 837 och 838 ojii ansök­ningen icke dess­förin­nan utläg­ges eller sökan­den begär alt ansök-​​ nineen skall häl­las till­gäng­lig. 8. i fräga om års­av­gift för paten­tär som bör­jar före den 1 juli 1968 gälla hestäm­mel­serna i 11 för­ord­ningen angå­ende patent. !). ^h^d i för­ord­ningen angå­ende palent är sär­skilt stad­gat om tilläggs, patcnl äger, i stäl­let för 7 § andra styc­ket andra punk­ten och tredje styc­ket samt -11 "§ andra styc­ket den nya lagen, tillämp­ning på tilläggs­pa­tent som med­de­lats före lagens ikraft­trä­dande. 10. bestäm­mel­serna i 61 § andra styc­ket och 63 § tredje styc­ket den nya lagen äga icke tillämp­ning i fråga om patent­mål, som anhäng­ig­gjorts före lagens ikra­fl­trä­dande. för sådana mål skall i stäl­let äldre lag tilläm­pas bes­läm­melscrna i 67 § den nya lagen äga icke tillämp­ning i fråga om pa- lenl­mål som avgjorts av råd­hns­rältcn före lagens ikraft­trä­dande. del alla som veder­bör ha^-a sig hör­sam­li­gen att efter­rälta. till ytter­mera aisso hava vi della med egen hand under­skri­vit och med vårt kuii'd simh bekräfta låtit. ' slnck­bolms slott den 1 decem­ber 1967. gustaf adolf (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet) her­man kling ¬