SFS 1971:392

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1971:392 växt­för­äd­lar­rättslag; utkom från tryc­ket given stock­holms slott den 27 maj 1971. den 23 juni 1971 i v i gustaf adolf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt; att vi, med riks- dagens fun­nit gott för­ordna som föl­jer. all­männa bestäm­mel­ser 1 § denna lag äger tillämp­ning på växtsort, till­hö­rande växts­läkte eller växtart som konungen bestäm­mer. 2 § för­äd­lare, som här i riket fram­ställt en växtsort, eller hans rätts inne­ha­vare kan genom regi­stre­ring få ensam­rätt att yrkes­mäs­sigt utnyttja sor­ten enligt denna lag (växt­för­äd­lar­rätt). för­äd­lare som är svensk med­bor­gare eller har hem­vist i sve­rige eller sådan för­äd­la­res rätts­in­ne­ha­vare kan för­värva växt­för­äd­lar­rätt även till sort som fram­ställts utom­lands. konungen kan, i den mån det är nöd­vän­digt för upp­fyl­lande av sve riges för­plik­tel­ser enligt över­ens­kom­melse med främ­mande stat och i övrigt under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het eller om det är av bety­dande all­mänt intresse, för­ordna att växt­för­äd­lar­rätt får för­vär­vas även för sort som fram­ställts i främ­mande stat av annan än den som är svensk med­bor­gare eller har hem­vist i sve­rige. 3 § växtsort regi­stre­ras endast om den 1. genom minst ett vik­tigt kän­ne­tec­ken tyd­ligt skil­jer sig från annan sort som bli­vit känd före dagen för regi­stre­rings­an­sök­ningen, 2. är till­räck­ligt lik­for­mig (homo­gen) med hän­syn tagen till de sär drag, som dess sex­u­ella eller vege­ta­tiva för­ök­ning betingar, 3. efter för­ök­ning utförd i enlig­het med den av för­äd­la­ren anvi­sade för­ök­nings­me­to­den är bestän­dig (sta­bil) med avse­ende på sina väsent­liga kän­ne­tec­ken. växtsort anses som känd, om mate­rial därav yrkes­mäs­sigt utbju­dits till för­sälj­ning eller eljest till­han­da­hål­lits eller om den inta­gits i eller an mälts till offi­ci­ell sort­lista, före­kom­mer i all­mänt till­gäng­lig refe­rens­sam ling eller nog­grant beskri­vits i all­mänt till­gäng­lig skrift eller om den el jest kom­mit till all­män­he­tens kän­ne­dom. 864 1 prop. 1971: 40, lu 12, rskr 1 51. ¬ regi­stre­ring får ej ske, om växt­ma­te­rial av sor­ten med sam­tycke av sfs 1971:392 för­äd­la­ren eller hans rätts­in­ne­ha­vare yrkes­mäs­sigt förts i han­deln här i riket före dagen för regi­stre­rings­an­sök­ningen eller utom riket mer än fyra år före nämnda dag, 4 § växt­för­äd­lar­rätt inne­bär att, med de undan­tag som anges nedan, annan än inne­ha­va­ren av växt­för­äd­lar­rät­ten (sor­t­in­ne­ha­va­ren) icke får utan den­nes lov utnyttja växt­sor­ten yrkes­mäs­sigt genom att 1. fram­ställa eller till riket införa växt­ma­te­rial av sor­ten i syfte att mate­ri­a­let skall utbju­das till för­sälj­ning för för­ök­nings­än­da­mål eller el jest till­han­da­hål­las för sådant ända­mål, 2. utbjuda till för­sälj­ning eller eljest till­han­da­hålla växt­ma­te­rial av sor­ten för för­ök­nings­än­da­mål, 3. i fall, då upp­re­pad använd­ning av växt­ma­te­rial av sor­ten är nöd vän­dig för fram­ställ­ning av växt­ma­te­rial av annan sort, använda växt mate­rial av sor­ten för sådan fram­ställ­ning och i syfte att det fram­ställda mate­ri­a­let skall utbju­das till för­sälj­ning för för­ök­nings­än­da­mål eller el jest till­han­da­hål­las för sådant ända­mål. i fråga om pryd­nads­väx­ter inne­bär växt­för­äd­lar­rät­ten där­jämte att annan än sor­t­in­ne­ha­va­ren icke får utan den­nes lov använda plan­tor eller delar av plan­tor som för­ök­nings­ma­te­rial för yrkes­mäs­sig fram­ställ­ning av snitt­blom­mor eller annat mate­rial för pryd­nads­än­da­mål. 5 § konungen kan för­ordna, att ansö­kan om regi­stre­ring av växtsort, vil­ken tidi­gare angi­vits i ansö­kan om skydd utom riket, skall vid tillämp ning av 3 § första styc­ket 1 och tredje styc­ket anses gjord sam­ti­digt med ansök­ningen utom riket, om sökan­den yrkar det. i för­ord­nande skall anges de när­mare vill­kor under vilka sådan pri­ori tet får åtnju­tas. regi­stre­rings­an­sö­kan och dess hand­lägg­ning 6 § regi­stre­ring enligt denna lag sker i växtsort­re­gist­ret, som föres av sta­tens växtsort­nämnd. vid regi­stre­ring av växtsort skall även sor­tens benäm­ning regi­stre­ras. 7 § ansö­kan om regi­stre­ring av växtsort göres skrift­li­gen hos växtsort-​​ nämn­den. ansök­ningen skall inne­hålla tyd­lig beskriv­ning av sor­ten med sär­skilt angi­vande av det eller de kän­ne­tec­ken som skil­jer sor­ten från andra sor ter samt för­slag till benäm­ning på sor­ten. i ansök­ningen skall för­äd­la­rens namn anges. sökes regi­stre­ring av annan än för­äd­la­ren, skall sökan­den styrka sin rätt till sor­ten. vid ansök­nings­hand­lingen skall fogas en av sökan­den egen­hän­digt under­skri­ven för­säk­ran på heder och sam­vete att sor­ten, såvitt sökan­den har sig bekant, icke före den dag då ansök­ningen göres eller enligt 5 § skall anses gjord bli­vit känd på sätt som enligt 3 § tredje styc­ket hind­rar regi­stre­ring. 865 55—sfs 1971 ¬ sfs 1971:392 i sam­band med ansök­ningen skall sökan­den till­han­da­hålla en för prov­ning av sor­ten behöv­lig mängd växt­ma­te­rial därav. sökan­den skall erlägga fast­ställd ansök­nings­av­gift. 8 § sort­be­näm­ning skall göra det möj­ligt att skilja växt­sor­ten från andra sor­ter. sort­be­näm­ning får icke god­ta­gas om den 1. består av enbart siff­ror, 2. uppen­bar­li­gen är ägnad att vil­se­leda all­män­he­ten, 3. stri­der mot lag eller annan för­fatt­ning eller mot all­män ord­ning el ler om den är ägnad att väcka för­ar­gelse, 4. kan för­väx­las med sort­be­näm­ning som för sort av samma eller när stå­ende växtart införts eller före­sla­gits för infö­rande i växtsort­re­gist­ret eller annan offi­ci­ell sort­lista eller som använ­des på för­ök­nings­ma­te­rial av sådan sort, 5. kan för­väx­las med varu­märke, namn, firma eller annan beteck­ning för vil­ken annan än sökan­den åtnju­ter skydd och som skulle ha utgjort hin­der mot att regi­strera sort­be­näm­ningen som varu­märke, för mate­rial av växtsort eller för varor av lik­nande slag, 6. kan för­väx­las med sådant varu­märke för mate­rial av växtsort eller för varor av lik­nande slag, för vil­ket sökan­den åtnju­ter skydd. konungen kan under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het för­ordna, att sort benäm­ning som regi­stre­rats eller sökts regi­stre­rad i främ­mande stat skall utan hin­der av första och andra styc­kena regi­stre­ras i sve­rige, om icke syn­ner­liga skäl är där­e­mot. 9 § i samma ansö­kan får icke sökas regi­stre­ring av två eller flera växt sor­ter. 10 § sökande, som icke har hem­vist i sve­rige, skall ha ett här bosatt f ombud, som äger före­träda honom i allt som rör ansök­ningen. !. ' i 11 § har sökan­den ej iakt­ta­git vad som är före­skri­vet om ansö­kan el- , : ler före­lig­ger annat hin­der för bifall till ansök­ningen, skall sökan­den fö- i reläg­gas att inom viss tid yttra sig eller vid­taga rät­telse. ; ' under­lå­ter sökan­den att inom före­lagd tid inkomma med ytt­rande el- ^ ; ler vid­taga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, avskri­ves ansök­ningen. erin­ran härom skall tagas in i före­läg­gan­det. ' 12 § före­lig­ger hin­der för bifall till ansök­ningen även efter det ytt­ran de avgi­vits och har sökan­den haft till­fälle att yttra sig över hind­ret, skall )' ansök­ningen avslås, om ej anled­ning före­kom­mer att ge sökan­den nytt i före­läg­gande. 13 § påstår någon inför växtsort­nämn­den att han äger bättre rätt till växt­sor­ten än sökan­den och är saken tvek­sam, kan nämn­den före­lägga honom att väcka talan vid dom­stol inom viss tid vid påföljd att hans påstå­ende annars läm­nas utan avse­ende vid ansö kning­ens fort­satta pröv ning. är tvist om bättre rätt till so rten anhängig vid dom­stol, kan registre rings­an­sök­ningen för­kla­ras vilande i avbi­dan på att målet slut­ligt avgö- 866 res. i. ¬ 14 § visar någon inför växtsort­nämn­den att han äger bättre rätt till gfs 1971: 392 växt­sor­ten än sökan­den, skall nämn­den över­föra ansök­ningen på ho nom, om han yrkar det. den som får en ansö­kan över­förd på sig skall erlägga ny ansök­nings­av­gift. om över­fö­ring yrkas, får ansök­ningen ej avskri­vas, avslås eller bifal las, för­rän yrkan­det slut­ligt prö­vats. 15 § är ansök­nings­hand­ling­arna full­stän­diga och före­lig­ger icke hin der för regi­stre­ring, skall växtsort­nämn­den kun­göra ansök­ningen för att bereda all­män­he­ten till­fälle att inkomma med invänd­ning mot ansök ningen. invänd­ning göres skrift­li­gen hos växtsort­nämn­den inom tid som nämn­den bestäm­mer. 16 § växtsort­nämn­den skall för­an­stalta om prov med mate­rial av växt sor­ten, om ej detta av sär­skilda skäl anses onö­digt. för pro­ven skall er läg­gas fast­ställd avgift. 17 § sedan tid för fram­stäl­lande av invänd­ning mot ansök­ningen ut gått oeh prov med mate­rial av växt­sor­ten slut­förts, tages ansök­ningen upp till fort­satt pröv­ning. vid denna pröv­ning äger 11—14 §§ tillämp ning. sökan­den skall bere­das till­fälle att yttra sig över gjord invänd­ning och utfört prov. 18 § talan mot slut­ligt beslut av växtsort­nämn­den i ärende angå­ende ansö­kan om regi­stre­ring av växtsort får föras av sökan­den, om beslu­tet gått honom emot. mot beslut, vari­ge­nom ansö­kan bifal­lits trots att in vänd­ning fram­ställts i behö­rig ord­ning, får talan föras av den som gjort invänd­ningen. åter­kal­lar invän­da­ren sin talan, får denna lik­väl prö­vas, om sär­skilda skäl före­lig­ger. mot beslut, vari­ge­nom yrkande om över­fö­ring enligt 14 § bifal­lits, får talan föras av sökan­den. den som fram­ställt yrkande om över­fö­ring får föra talan mot beslut vari­ge­nom yrkan­det avsla­gits. 19 § talan enligt 18 § föres hos lant­bruks­sty­rel­sen genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvärs­av­gift vid påföljd att besvä­ren an nars ej upp­ta­ges till pröv­ning. mot beslut av lant­bruks­sty­rel­sen får talan föras av sökan­den, om be slu­tet gått honom emot. talan föres hos konungen genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. 20 § bifal­les ansö­kan om regi­stre­ring av växtsort och vin­ner beslu­tet härom laga kraft, skall sor­ten tagas in i växtsort­re­gist­ret och regi­stre­ring en kun­gö­ras. beslut att avskriva eller avslå ansö­kan som kun­gjorts enligt 15 § skall kun­gö­ras, sedan beslu­tet vun­nit laga kraft. 867 ¬ sfs 1971: 392 växt­för­äd­lar­rät­tens gil­tig­hets­tid 'y • i 1. 21 § växt­för­äd­lar­rätt gäl­ler från den dag, då ansök­ningen om registre ring bifölls, och kan upp­rätt­hål­las under fem­ton eller, såvitt gäl­ler vin, frukt­träd och deras grund­stam­mar, skogs­träd och pryd­nads­träd, ader­ton år räk­nat från ingången av året efter det, då beslu­tet om regi­stre­ring vann laga kraft. använ­dande av sort­be­näm ning 22 § den som yrkes­mäs­sigt utbju­der till för­sälj­ning eller eljest till­han dahål­ler för­ök­nings­ma­te­rial av växtsort, för vil­ken regi­stre­ring skett, skall där­vid använda den för sor­ten regi­stre­rade benäm­ningen även se dan skydds­ti­den för sor­ten utgått eller växt­för­äd­lar­rät­ten eljest upp­hört. regi­stre­rad benäm­ning på sort eller en med denna för­väx­lings­bar be näm­ning får ej använ­das för annan sort av samma eller när­stå­ende växtart eller för mate­rial av sådan sort, så länge regi­stre­ringen av benäm ningen består. års­av­gif­ter 23 § för växt­för­äd­lar­rätt skall för varje kalen­derår räk­nat från och med året efter det, då ansö­kan om regi­stre­ring bifal­lits, erläg­gas fast ställd års­av­gift, om annat icke bestämts med stöd av 49 §. års­av­gift för­fal­ler till betal­ning första dagen av det kalen­derår den avser. års­av­gift för år, som bör­jat innan växt­sor­ten regi­stre­rats eller in om två måna­der där­ef­ter, för­fal­ler dock först två måna­der efter dagen för regi­stre­ringen. års­av­gift får ej erläg­gas innan regi­stre­ring skett och ej hel­ler tidi­gare än sex måna­der före det kalen­derår avgif­ten avser. års­av­gift får, med den för­höj­ning som är fast­ställd, erläg­gas inom sex måna­der efter för­fal­lo­da­gen. efter­kon­troll 24 § för kon­troll av bestän­dig­he­ten hos regi­stre­rad växtsort kan växt- sort­nämn­den före­lägga sor­t­in­ne­ha­va­ren att till­han­da­hålla nämn­den för öknings­ma­te­rial av sor­ten samt erfor­der­liga hand­lingar och upp­lys­ningar. licens, över­lå­telse m. m. 25 § har sor­t­in­ne­ha­va­ren med­gi­vit annan rätt att yrkes­mäs­sigt utnytt ja regi­stre­rad växtsort (licens), får denne över­låta sin rätt vidare endast om avtal träf­fats därom. ingår licen­sen i en rörelse får den dock över­lå­tas i sam­band med över låtelse av rörel­sen eller del därav, om ej annat avta­lats. i sådant fall sva- 868 rar över­lå­ta­ren alltjämt för att licens­av­ta­let full­gö­res. v/- ¬ '26' § har växt­för­äd­lar­rätt över­gått på annan eller har licens upp­lå­tits sfs 1971:392 eller över­lå­tits, skall på begä­ran och mot fast­ställd avgift anteck­ning där om göras i växtsort­re­gist­ret. visas att licens som anteck­nats i regist­ret upp­hört att gälla, skall anteck­ningen avfö­ras. första styc­ket äger mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om tvångsli­cens. i mål eller ärende om växt­för­äd­lar­rätt anses den som sor­t­in­ne­ha­vare, vil­ken senast bli­vit införd i växtsort­re­gist­ret i denna egen­skap. 27 § för­ses icke mark­na­den med för­ök­nings­ma­te­rial av regi­stre­rad växtsort på skä­liga vill­kor och i den omfatt­ning som är påkal­lad med hän­syn till folk­hus­hål­let eller eljest från all­män syn­punkt, kan den som vill här i riket yrkes­mäs­sigt utnyttja sor­ten få tvångsli­cens där­till, om god­tag­bar anled­ning till under­lå­ten­he­ten sak­nas. tvångsli­cens inne­fat­tar även rätt att av sor­t­in­ne­ha­va­ren få för­ök­nings­ma­te­rial av sor­ten i den omfatt­ning som är skä­lig. 28 § tvångsli­cens får icke med­de­las annan än den som kan anta­gas ha för­ut­sätt­ningar att utnyttja växt­sor­ten på god­tag­bart sätt och i över ens­stäm­melse med licen­sen. tvångsli­cens utgör icke hin­der för sor­t­in­ne­ha­va­ren att siälv utnyttja sor­ten eller att upp­låta licens. tvångsli­cens kan övergå till annan endast till­sam­mans med rörelse vari den utnytt­jas eller utnytt­jan­det avsetts sko la ske. 29 § tvångsli­cens med­de­las av rät­ten, som även bestäm­mer i vil­ken omfatt­ning växt­sor­ten får utnytt­jas samt fast­stäl­ler veder­la­get och öv riga vill­kor för licen­sen. när väsent­ligt änd­rade för­hål­lan­den påkal­lar det, kan rät­ten på yrkande upp­häva licen­sen eller fast­ställa nya vill­kor för denna. växt­för­äd­lar­rät­tens upp­hö­rande m. m. 30 § erläg­ges ej års­av­gift enligt 23 §, är växt­för­äd­lar­rät­ten för­fal­len från och med ingången av det år för vil­ket avgift icke erlagts. 31 § har växtsort regi­stre­rats i strid mot 1 eller 2 § eller mot 3 § första styc­ket 1 eller tredje styc­ket och före­lig­ger alltjämt hind­ret, skall rät­ten på talan därom häva regi­stre­ringen. regi­stre­ringen får dock icke hävas på den grund att den som fått regi­stre­ringen varit berät­ti­gad till endast viss andel i växt­för­äd­lar­rät­ten. talan som grun­das på att växtsort regi­stre­rats för annan än den som är berät­ti­gad där­till enligt 2 § får föras endast av den som påstår sig vara berät­ti­gad till sor­ten. talan skall väc­kas inom ett år efter det att käran den fått kän­ne­dom om regi­stre­ringen och de övriga omstän­dig­he­ter på vilka talan grun­das. var sor­t­in­ne­ha­va­ren i god tro när sor­ten regi­strera des eller när växt­för­äd­lar­rät­ten över­gick på honom, får talan icke väc­kas senare än tre år efter regi­stre­ringen. i övriga fall får talan föras av var och en som lider för­fång av regi stre­ringen och, om det är påkal­lat från all­män syn­punkt, av myn­dig­het som konungen bestäm­mer. 869 ¬ it. •r) • sfs 1971: 392 32 § har växtsort regi­stre­rats för annan än den som är berät­ti­gad där till enligt 2 §, skall rät­ten på talan av den berät­ti­gade över­föra registre ringen på honom. talan skall väc­kas inom tid som anges i 31 § andra styc­ket. 33 § har sor­t­in­ne­ha­va­ren ej efter­kom­mit före­läg­gande av växtsort-​​ nämn­den enligt 24 § och utgör under­lå­ten­he­ten hin­der för till­för­lit­lig ef- ter­kon­troll av växt­sor­ten, skall nämn­den avföra sor­ten ur regist­ret. fin­nes regi­stre­rad växtsort icke ha bibe­hål­lit det eller de kän­ne­tec­keh som vid regi­stre­ringen skilde sor­ten från andra sor­ter, skall växtsort-​​ nämn­den avföra sor­ten ur regist­ret. 34 § om sor­t­in­ne­ha­va­ren skrift­li­gen hos växtsort­nämn­den avstår från växt­för­äd­lar­rät­ten, skall nämn­den avföra växt­sor­ten ur regist­ret. är växt­för­äd­lar­rätt utmätt eller är tvist om över­fö­ring av regi­stre­ring anhängig, får sor­ten icke på begä­ran av sor­t­in­ne­ha­va­ren avfö­ras ur regist­ret så länge utmät­ningen består eller tvis­ten icke bli­vit slutugt av gjord. 35 § har sort­be­näm­ning regi­stre­rats i strid mot denna lag och före­lig ger alltjämt skä­let mot regi­stre­ring, skall växtsort­nämn­den regi­strera ny benäm­ning för växt­sor­ten. det­samma gäl­ler om regi­stre­rad sort­be­näm ning uppen­bar­li­gen bli­vit ägnad att vil­se­leda all­män­he­ten eller bli­vit stri dande mot all­män ord­ning eller ägnad att väcka för­ar­gelse. sor­t­in­ne­ha­vare skall i fall som avses i första styc­ket bere­das till­fälle att före­slå ny benäm­ning. regi­stre­rad benäm­ning på sort, för vil­ken skydds­ti­den utgått eller växt­för­äd­lar­rät­ten eljest upp­hört, får på sor­t­in­ne­ha­va­rens begä­ran eller då anled­ning där­till eljest före­lig­ger efter pröv­ning av växtsort­nämn­den avfö­ras ur växtsort­re­gist­ret, om benäm­ningen icke längre använ­des. ansvar och ersätt­nings skyl­dig­het m. m. 36 § gör någon intrång i växt­för­äd­lar­rätt och sker det upp­såt­li­gen, dömes till böter eller fäng­else i högst sex måna­der. all­mänt åtal för brott som avses i första styc­ket får väc­kas endast om mål­sä­gande anger brot­tet tul åtal och åtal av sär­skilda skäl är påkal­lat från all­män syn­punkt. 37 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het gör intrång i växt­föräd lar­rätt skall utge skä­lig ersätt­ning för utnytt­jan­det av växt­sor­ten samt ersätt­ning för den ytter­li­gare skada som intrånget med­fört. före­lig­ger endast ringa oakt­sam­het, kan ersätt­ningen jäm­kas. gör någon intrång i växt­för­äd­lar­rätt utan upp­såt eller oakt­sam­het, skall han utge ersätt­ning för utnytt­jan­det av sor­ten, om och i den mån det är skä­ligt. talan om ersätt­ning för intrång i växt­för­äd­lar­rätt skall väc­kas inom fem år från det ska­dan upp­kom vid påföljd att rät­ten till ersätt­ning an- 870 nars är för­lo­rad. ¬ 38 § på yrkande av den som lidit intrång i växt­för­äd­lar­rätt kan rät­ten sfs 1971: 392 dfter vad som är skä­ligt till före­byg­gande av fort­satt intrång för­ordna, att växt­ma­te­rial med avse­ende å vil­ket intrång före­lig­ger skall mot lösen utläm­nas till den som lidit intrånget eller ock för­stö­ras. detta gäl­ler icke mot den som i god tro för­vär­vat mate­ri­a­let eller sär­skild rätt till detta och ej själv gjort intrång i växt­för­äd­lar­rät­ten. mate­rial som avses i första styc­ket får tagas i beslag, om brott som anges i 36 § skä­li­gen kan anta­gas före­ligga. vad som är före­skri­vet om beslag i brott­mål i all­män­het äger där­vid tillämp­ning. utan hin­der av vad som sägs i första styc­ket kan rät­ten på yrkande för­ordna, att inne­ha­vare av mate­rial som avses där skall äga för­foga över mate­ri­a­let mot skä­ligt veder­lag och på skä­liga vill­kor i övrigt. 39 § utnytt­jar någon yrkes­mäs­sigt växtsort, som avses med ansö­kan om regi­stre­ring, äger vad som sägs om intrång i växt­för­äd­lar­rätt mot­sva rande tillämp­ning, om ansök­ningen leder till regi­stre­ring. till ansvar får dock icke dömas, och ersätt­ning för skada på grund av utnytt­jande som sker innan ansök­ningen kun­gjorts enligt 15 § får bestäm­mas endast en ligt 37 § andra styc­ket. bestäm­mel­sen i 37 § tredje styc­ket äger icke tillämp­ning, om ersätt nings­ta­lan väc­kes senast ett år efter det växt­för­äd­lar­rät­ten regi­stre­ra­des. 40 § har regi­stre­ring av växtsort hävts genom dom som vun­nit laga kraft, får icke dömas till straff, ersätt­ning eller säker­hets­åt­gärd enligt 36—39 §§. föres talan om intrång i växt­för­äd­lar­rätt och gör den mot vil­ken talan föres gäl­lande att regi­stre­ringen bör hävas, skall rät­ten på hans yrkande för­klara målet vilande i avbi­dan på att frå­gan om regi­stre­ring­ens hävan de slut­ligt prö­vas. är talan härom icke väckt, skall rät­ten i sam­band med vilan­de­för­kla­ringen före­lägga honom viss tid inom vil­ken sådan ta lan skall väc­kas. 41 § den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het bry­ter mot 22 § dömes till böter. han skall även ersätta upp­kom­men skada. före­lig­ger endast ringa oakt­sam­het, skall ej dömas till ansvar. ersätt­ningen kan i sådant fall jäm­kas. räfte­gångsb estäm­mel­ser 42 § sor­t­in­ne­ha­vare eller den som på grund av licens får utnyttja växt sort kan föra talan om fast­stäl­lelse, huruvida han på grund av registre ringen åtnju­ter skydd mot annan, ifall oviss­het råder om för­hål­lan­det och denna län­der honom till för­fång. under samma vill­kor kan den som dri­ver eller avser att driva verk sam­het föra talan mot sor­t­in­ne­ha­vare om fast­stäl­lelse, huruvida hin­der före­lig­ger mot verk­sam­he­ten på grund av regi­stre­ringen. göres i mål som avses i första styc­ket gäl­lande att regi­stre­ringen bör hävas, äger 40 § andra styc­ket mot­sva­rande tillämp­ning. 871 ¬ sfs 1971:392 43 § den som vill väcka talan om hävande av regi­stre­ring av växtsort, om över­fö­ring av regi­stre­ring eller om med­de­lande av tvångsli­cens skall anmäla detta till växtsort­nämn­den samt under­rätta var och en som enligt växtsort­re­gist­ret inne­har licens att utnyttja sor­ten. vill licens­ta­gare väcka talan om intrång i växt­för­äd­lar­rät­ten eller om fast­stäl­lelse enligt 42 § första styc­ket, skall han under­rätta sor­t­in­ne­ha­va­ren därom. under­rät­tel­se­skyl­dig­het enligt första styc­ket anses full­gjord, när un der­rät­telse i betald rekom­men­de­rad för­sän­delse sänts under den adress , som anteck­nats i växtsort­re­gist­ret. i visas icke, när talan väc­kes, att anmä­lan eller under­rät­telse skett en- '! ligt första styc­ket, skall käran­den ges tid där­till. för­sit­ter han denna tid, får hans talan icke tagas upp till pröv­ning. 44 § fin­nes ej enligt rät­te­gångs­bal­ken behö­rig dom­stol för talan om j bättre rätt till växtsort, om hävande av regi­stre­ring av sort eller om över föring av sådan regi­stre­ring om tvångsli­cens eller om fast­stäl­lelse enligt 42 § väc­kes talan vid stock­holms tings­rätt. 'f f'' 45 § avskrift av dom eller slut­ligt beslut i mål som avses i 13, 29, 31, ' ' 32, 36—39 eller 42 § sän­des till växtsort­nämn­den. sär­skilda bestäm­mel­ser 46 § sor­t­in­ne­ha­vare som icke har hem­vist i sve­rige skall ha ett här bosatt ombud med behö­rig­het att för honom taga emot del­giv­ning av stäm­ning, kal­lel­ser och andra hand­lingar i mål och ären­den om växtför-​​ ädlar­rätt med undan­tag av stäm­ning i brott­mål och av före­läg­gande för part av infinna sig per­son­li­gen inför dom­stol. ombud skall anmä­las till växtsort­re­gist­ret och anteck­nas i detta . har sor­t­in­ne­ha­vare ej anmält ombud enligt första styc­ket, kan del­giv ning i stäl­let ske genom att den hand­ling som skall del­ges sän­des till ho nom med pos­ten i betalt brev under hans i växtsort­re­gist­ret anteck­nade adress. är full­stän­dig adress ej anteck­nad i regist­ret, kan del­giv­ning ske genom att hand­lingen anslås i växtsort­nämn­dens lokal. om delgivning-​​ en skall kun­gö­relse infö­ras i all­männa tid­ning­arna. del­giv­ningen anses ha skett när vad nu sagts bli­vit full­gjort. 47 § konungen kan under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het för­ordna, att 10 eller 46 § icke skall gälla i f råga om sådan sökande eller sor­t­in­neha vare som har hem­vist i viss frä mmande stat eller har ett i den sta­ten bo satt ombud som anmälts hos växtsort­nämn­den och äger sådan behö­rig het som avses i nämnda para­gra­fer. 48 § talan mot annat slut­ligt beslut av växtsort­nämn­den enligt denna lag än som avses i 18 § föres hos lant­bruks­sty­rel­sen genom besvär inom två måna­der från beslu­tets dag. den som vill anföra besvär skall inom samma tid erlägga fast­ställd besvärs­av­gift vid påföljd att besvä­ren an nars ej upp­ta­ges till pröv­ning. talan mot lant­bruks­sty­rel­sens beslut föres hos konungen genom be- 872 svär inom två måna­der från beslu­tets dag. ¬ 49 § avgif­ter enligt denna lag fast­stäl­les av konungen eller, såvitt gäl- sfs 1971: 392 ler avgif­ter för prov enligt 16 §, av myn­dig­het som konungen bestäm mer. vid fast­stäl­lande av års­av­gif­ter kan konungen för­ordna att ett eller flera av de första åren skall vara avgifts­fria. 50 § konungen kan för­ordna att under­sök­ning av växtsort för vil­ken regi­stre­ring sökes får äga rum hos myn­dig­het i annan stat eller hos inter natio­nell insti­tu­tion samt att den som söker regi­stre­ring för sort, för vil ken han tidi­gare sökt regi­stre­ring i annan stat, skall vara skyl­dig att re dovisa vad myn­dig­het i den sta­ten del­gi­vit honom rörande pröv­ningen av vill­ko­ren för regi­stre­ring. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1971. ansö­kan om regi­stre­ring av växtsort, som tagits in i riks­sort­lis­tan un der tiden den 1 juli 1968—den 30 juni 1971, skall vid tillämp­ning av 3 § första styc­ket 1 och tredje styc­ket anses gjord sam­ti­digt med intag­ning en i riks­sort­lis­tan, om ansö­kan om regi­stre­ring göres inom sex måna­der efter denna lags ikraft­trä­dande. det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. stock­holms slott den 27 maj 1971. gustaf adolf lennart gei­jer (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet) ¬