Lag (1969:644) om vissa rät­tig­he­ter för stats­lösa per­so­ner och poli­tiska flyk­tingar

Är i lag eller annan för­fatt­ning före­skri­vet, att viss rät­tig­het till­kom­mer utländsk med­bor­gare under för­ut­sätt­ningar av ömse­si­dig­het i lag­stift­ningen eller att Konungen får under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het för­ordna att viss rät­tig­het skall till­komma utländsk med­bor­gare, får Konungen för­ordna att sådan rät­tig­het skall till­komma också stats­lös per­son eller poli­tisk flyk­ting. Rät­tig­het som till­kom­mer utländsk med­bor­gare under för­ut­sätt­ning av ömse­si­dig­het i lag­stift­ningen till­kom­mer dock utan Konung­ens för­ord­nande stats­lös per­son och poli­tisk flyk­ting som vis­tats i riket oav­bru­tet under minst tre år.

För­ord­nande enligt första styc­ket första punk­ten får avse endast den som sta­dig­va­rande vis­tas i riket, om ej sär­skilda skäl för­an­le­der annat. Vad som sagts nu gäl­ler ej i fråga om rätts­hjälp enligt rätts­hjälpsla­gen (1996:000) och ej hel­ler i fråga om annan rät­tig­het, om den hän­för sig till rät­te­gång vid svensk dom­stol. Lag (1996:1632).