SFS 1991:572

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1991:572 lag uikom rrån lo'ckct om sär­skild utlän­nings­kon­troll; den j2juni 1991 utfär­dad den 30 maj 1991. enligt riks­da­gens beslut ' före­skrivs föl­jande. all­männa bestäm­mel­ser 1 § en utlän­ning som inte avvi­sas eller utvi­sas enligt utlän­nings­la­gen (1989: 529), får utvi­sas ur lan­det enligt denna lag, om det 1. behövs av hän­syn till rikets säker­het, eller 2. med hän­syn till vad s om är känt om utlän­ning­ens tidi­gare verk­sam­het och övriga omstän­dig­he­ter kan befa­ras att han kom­mer att begå eller med­verka till brotts­lig gär­ning som inne­fat­tar våld, hot eller tvång for poli­tiska syf­ten. första styc­ket 2 gäl­ler inte när fara före­lig­ger för sådan gär­ning i annan stat som har över­vä­gande karak­tär av poli­tiskt brott. 2 § beslut om utvis­ning med­de­las av rege­ringen. frå­gan tas upp på ansö­kan av rikspo­lis­sty­rel­sen eller av rege­ring en själv­mant. om en polis­myn­dig­het, e n läns­sty­relse eller sta­tens invand­rar­verk fin­ner anled­ning att anta att ett beslut om utvis­ning enligt i § bö r med­de­las, skall myn­dig­he­ten anmäla detta till rikspo­lis­sty­rel­sen. 864 • prop, 1990/91: ll8.juu29, rskr. 298. ¬ 3 § om ären­det inte är syn­ner­li­gen bråds­kande skall ytt­rande inhäm­tas sfs 1991:572 från sta­tens invand­rar­verk och för­hand­ling hål­las i ärend et vid en tings rätt, innan rege­ringen me dde­lar beslut om utvis­ning. om det finns skäl for det, skall ytt­rande inhäm­tas även från den tings­rätt som hål­ler för­hand­ling en. beslut om för­hand­ling och om ytt­rande får fat­tas av det stats­råd som har till upp­gift att före­dra ären­den enligt lagen eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer. 4 § beslut om utvis­ning skall för­e­nas med för­bud för utlän­ningen att utan till­stånd av rege­ringen åte rvända till sve­rige. för­bu­det med­de­las för en viss tid eller utan tids­be­gräns­ning. i beslu­tet skall utlän­ningen, om för­bu­det är tids­be­grän­sat, upp­ly­sas om vil­ken dag för­bu­det upp­hör att gälla. han skall vidare upp­ly­sas om den påföljd som en över­trä­delse av för­bu­det kan med­föra enligt 24 §. 5 § i ären­den enligt denna lag gäl­ler i tillämp­liga delar 4 kap. 15 §, 5 kap. 5 §, 6 kap. 4 § andra styc­ket, 5 § andra styc­ket och 6 — 11 §§, 7 kap. 7 §, 8 kap. 1—6, 14 och 16 §§ , 9 kap. 1 — 3 §§ samt 11 kap. 5 och 6 § § utlän­nings lagen (1989:529). för­hand­ling 6 § för­hand­ling enligt 3§ och 6 kap. 7 § utlän­nings­la­gen (1989:529) skall hål­las vid stock­holms tings­rätt eller, om sär­skilda skäl talar mot att för­hand­lingen hålls där, vid en a nnan tings­rätt. vid för­hand­lingen skall utlän­ningen höras. rikspo­lis­sty­rel­sen skall vid för­hand­lingen vara utlän­ning­ens mot­part. tings­rät­ten får be stämma att även andra än utlän­ningen skall höra s vid för­hand­lingen. om någon av par­terna åbe­ro­par munt­lig eller skrift­lig bevis­ning, prö­var rät­ten om bevis­ningen skall tillå­tas. där­vid tilläm­pas 35 kap. 7 § rät­te­gångs­bal­ken. 1 fråga om instäl­lelse till för­hand­lingen tilläm­pas 6 kap. 13 § utlän­nings lagen. 7 § vid för­hand­lingen skall noga utre­das de omstän­dig­he­ter som kan inverka på hur ä ren­det blir avgjort. rikspo­lis­sty­rel­sen skall redo­göra för omstän­dig­he­terna i ären­det och ges till­fälle a tt ställa frå­gor til­tut­län­ningen och andra som hörs i ären­det. rikspo­lis­sty­rel­sen skall även lämna andra upp­lys­ningar som behövs för att genom­föra för­hand­lingen. utlän­ningen skall få till­fälle att ange sin stånd punkt och att uttala sig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i ären­det. genom frå­gor och påpe­kan­den skall rät­ten för­söka avhjälpa otyd­lig­he­ter och ofull­stän­dig­hetcr i de upp­gif­ter som läm­nas. vid för­hand­lingen tilläm­pas 6 kap. 14 § andra styc­ket och 15 § utlän nings­la­gen (1989:529). rät­tens ytt­rande enligt 3 § får grun­das även på hand­lingar eller annat mate­rial som enligt 14 kap. 5 § första styc­ket sek­re­tess­la­gen (1980:100) inte får läm­nas ut till p arter. 28-​sfs 1991 865 ¬ sfs 1991:572 för­var och upp­sikt 8 § en utlän­ning får tas i for var, om det finns ett beslut om utvis­ning enligt denna lag eller om det är san­no­likt att ett sådant beslut kom­mer att med­de­las och det finns anled­ning anta att utlän­ningen annars kom­mer att hålla sig undan eller bedriva brotts­lig verk­sam­het i sve­rige eller hans iden­ti­tet är oklar. om utlän­ningen är under sex­ton år, får han inte utan syn­ner­liga skäl tas i för­var. det­samma gäl­ler hans vård­nads­ha­vare eller en av dem, om de är flera. under de forut­sätt­ningar som anges i första styc­ket kan utlän­ningen stäl­las under upp­sikt, om detta är till­räck­ligt. 9 § om frå­gan om utvis­ning ännu inte har forts till rege­ringen, får rikspo­lis­sty­rel­sen besluta att utlän­ningen skall tas i for­var eller stäl­las under upp­sikt, även om för­ut­sätt­ning­arna i 8 § inte är för han­den. ett sådant beslut skall genast anmä­las till rege­ringen. det stats­råd som här­till upp­gift att före­dra ären­den enligt denna lag skall sna­rast pröva om åtgä r den skall bestå. hin­der mot verk­stäl­lig­het m. m. 10 § om rege­ringen har beslu­tat om utvis­ning enligt denna lag men hin­der som anges i 8 ka p. 1 —4 §§ utlänn ings­la­gen (1989: 529) möter mot att beslu­tet verk­ställs eller om beslu­tet av någon annan särsk ild anle dning inte bör verk­stäl­las, skal! rege­ringen for­ordna att verk­stäl­lig­het tills vidare inte får ske {inhi­bi­tion). utvis­nings­be­slu­tet och för ord­nan­det om inhi­bi­tion skall prö­vas på n ytt när det finns skäl till det. så länge utvis­nings­be­slu­tet fort­fa­rande gäl­ler men in te har kun­nat verk­stäl­las, skall rikspo­lis­sty­rel­sen fore utgången av varje kalen­derår efter det då beslu­tet med­de­la­des anmäla hos rege­ringen huruvida del finns skäl för pröv­ning av beslu­tet. 11 § rege­ringen får besluta att utlän­ningen på vissa tide r skall anm äla sig hos en polis­myn­dig­het {anmäl­nings­plikt), om ett beslut om utvis­ning enligt denna lag tills vidare inte skall verk­stäl­las på grund av inhi­bi­tion. om utvis­nings­be­slu­tet grun­das på 1 § första styc­ket 2, får rege­ringen också besluta att 19 — 22 §§ skall tilläm­pas på utlän­ningen. första styc­ket tilläm­pas också, om ett beslut om avvis­ning eller utvis ning enligt utlän­nings­la­gen {1989:529) inte kan verk­stäl­las och det fo relig ger sådana omstän­dig­he­ter beträf­fande utlän­ningen som avses i i § f örsta styc­ket 1 eller 2. innan beslu­tet med­de­las skall för­hand­ling hål­las. om del finns skäl för det, skall även ytt­rande inhäm­tas enligt 3 §. vid för­hand­ling en tilläm­pas 6 och 7 §§ . 12 § ett beslut av rege­ringen enligt 11 § gäl ler i längst tre år räk­nat från dagen för beslu­tet om avlägs­nande. verk­stäl­lig­het 13 § om rege­ringe n inte har för­ord­nat om inhi­bi­tion, skall ett bes lut om 866 utvis­ning enligt denna lag verk­stäl­las så snart det kan ske. rikspolisstyrel-​​ ¬ sen skall svara för verk­stäl­lig­he­ten. rege­ringen får dock for­ordna att en sfs 1991:572 annan myn­dig­het skall ombe­sörja verk­stäl­lig­he­ten. för verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning skall rege­ringen med­dela sådana anvis­ningar som avses i 4 kap. 12 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (19 89:529). om den verk­stäl­lande myn­dig­he­ten fin­ner att verk­stäl­lig­he­ten inte kan genom­fo­ras eller att ytter­li­gare besked behövs, skall myn­dig­he­ten under rätta rege­ringen om detta. det stats­råd som har till upp­gift att före­dra ären­den enligt denna lag får besluta att verk­stäl­lig­het inte skall ske innan rege­ringen har prö­vat huruvida för­ord­nande om inhi­bi­tion skall med­de­las. anmäl­nings­plikt och tvångs­me­del efter beslut av dom­stol 14 § bedöms i fall som avses i 11 § risk före­ligga för att utlän­ningen begår eller med­ver­kar till brott mot rikets säker­het eller brott som anges i 1 § första styc­ket 2 efter utgången av den i 12 § angivna treårs­fris­ten, får anmäl­nings­plikt beslu­tas även för­tid efter denna frists utgång. på mot­sva rande grun­der får för­ord­nas att 19 —22 §§ skall tillä mpas på utlän­ningen för sådan tid, om ris­ken avser brott som anges i i § först a styc­ket 2. frå­gor som avses i första styc­ket prö­vas av stock­holms tings­rätt på ansö­kan av rikspo­lis­sty­rel­sen. beslu t i en sådan fråga skal l med­de­las för en viss tid och högst tre år, räk­nat från den dag då beslu­tet skall börja tilläm­pas. för för­fa­ran­det vid rät­ten gäl­ler, utom i de hän­se­en­den som anges i fjärde styc­ket, vad som är före­skri­vet om mål som rör all­mänt åtal för brott för vil­ket inte är före­skri­vet lind­ri­gare straff än fäng­else i sex måna der. tvångs­me­del enligt 24 och 25 kap. rät­te­gångs­bal­ken får inte till­gri­pas. en skrift­lig berät­telse eller en upp­teck­ning eller upp­tag­ning av en sådan berät­telse som avses i 35 kap. 14 § rät­te­gångs­bal­ken får åbe­ro­pas som bevis. bestäm­mel­sen i 14 kap. 5 § andra styc­ket andra meningen sek­re­tess lagen {1980:100) gäl­ler inte. beslu­tet får gr undas även på hand­lingar eller annat mate­rial som enligt jörsta styc­ket samma para­graf in te får läm­nas ut till par­ter. 15 § i de mål som avses i 14 § får rät­ten, om det finns skäl till det, besluta om anmäl­nings­plikt eller för­ordna om tillämp­ning av 19 — 22 §§ för­ti­den till dess ären­det har avgjorts slut­ligt. rät­tens beslut i de mål som avses i 14 § gäl­ler ome­del­bart, om inte något annat för­ord­nas. om ett tidi­gare med­de­lat beslut gäl­ler då ären­det avgörs, får rät­ten bestämma att det nya beslu­tet skall börja tilläm­pas först när gil­tig­hets­ti­den för det t idi­gare har gått ut. 16 § om det på grund av änd­rade för­hål­lan­den finns skäl til! det, får rikspo­lis­sty­rel­sen häva eller i för utlän­ningen för­mån­lig rikt­ning ändra ett beslut som rät­ten har med­de­lat enligt 14 §. sty­rel­sen får också besluta om till­fäl­lig lätt­nad och vidta ome­del­bart erfor­der­lig jämk­ning. 17 § ett beslut av rät­ten enligt 14 § upp­hör att gälla, om utvis­nings­be­slu tet verk­ställs eller upp­hävs. 867 ¬ v sfs i99i1 572 sär­skilda bestäm­mel­ser om tvångs­me­del 18 § bestäm­mel­serna i 19 —22 §§ tilläm­pas i fråg a om en utlän­ning i de n mån rege­ringen eller domslolcn har bestämt det enligt denna lag. 19 § utlän­ningen får under­kas­tas hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning, om det är av bety­delse för att utröna om utlän­ningen eller en orga­ni­sa­tion eller grupp som han till hör eller ver­kar för plan­läg­ger eller för­be­re­der någon gär­ning som inne­bär våld, hot eller tvång för poli tiska syf­ten och som inne­fat­tar brott för vil­ket lind­ri­gare straff än fäng­else i två år inte är före­skri­vet. det är också tillå­tet att ta fin­gerav­tryck av utlän­ningen och foto­gra­fera honom. för­ord­nande om åtgär­der enligt första styc­ket med­de­las av rikspo lis­sty rel­sen eller en polis­myn­dig­het. i fråg a om sådana åtgär­der gäl­ler i övrigt 28 kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. 20 § för ett sådant ända­mål som avses i 19 § första styc­ket kan rät­ten, om det finns syn­ner­liga skäl, med­dela rikspo­lis­sty­rel­sen eller en polis myn dig­het till­stånd enligt 27 kap. rät­te­gångs­bal­ken till hem­lig tele­av­lyss­ning eller, om det ä r till­räck­ligt, hem­lig teleö­ver­vak­ning. rät­ten kan för ett sådant ända­mål som avses i 19 § första styc­ket, om det finns syn­ner­liga skäl, även med­dela rikspo­lis­sty­rel­sen eller en polis­myn dig­het till­stånd att när­mare under­söka, öppna eller granska post- eller tele­graf­för­sän­del­ser, brev, andra slutna hand­lingar eller paket som har ställts til! utlän­ningen eller som avsänt s från honom och som påträffa s vid hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning eller som finns ho s pos­ten, tele­gra­fen, järn­vä­gen eller annan beford­rings­an­stalt. 1 det till­stånd som avses i andra styc­ket kan rät­ten för­ordna att en för­sän­delse som avses i till­stån­det och som ankom­mer till en beford rings anstalt, skall hål­las kvar till dess den när­mare under­sökts, öpp­nats eller grans­kats. för­ord­nan­det skall inne­hålla under­rät­telse om att med­de­lande om åtgär­den inte får läm­nas till a vsän­da­ren, mot­ta­ga­ren eller någo n an nan, utan till­stånd av den som har begärt åtgär­den. 21 § det till­stånd som avses i 20 § skall med­de­las att gälla för en vi ss tid som inte över­sti­ger en månad. frå­gan om till­stånd prö­vas av stock­holms tings­rätt på yrkande av riks polis­sty­rel­sen eller en polis­myn­dig­het. rät­tens beslut om till­stånd gäl­ler ome­del­bart. i fråga om för­fa­ran­det tilläm­pas i övrigt 27 kap. rät­te­gångs bal­ken på mot­sva­ran de sätt. 22 § en upp­tag­ning eller upp­teck­ning som har gjorts vid hem­lig tel eav lyss­ning skall grans­kas sna­rast möj­ligt. gransk­ningen får utfö­ras endast av rät­ten, rikspo­lis­sty­rel­sen, en polis­myn­dig­het eller en åkla­gare. om up ptag ningen eller upp­teck­ningen in nehål­ler något som inte är av bety­delse för det ända­mål som har för­an­lett avlyss­ningen, skall den i denna del om edel bart för­stö­ras efter gransk­ningen. en för­sän­delse eller någon annan hand­ling som omfat­tas av till­stånd enligt 20 § får inte när­mare under­sö­kas, öpp­nas eller grans­kas av någon annan än rät­ten, rikspo­lis­sty­rel­sen, en polis­myn­dig­het eller en åkla­gare. en sådan hand­ling skall under­sö­kas sna­rast möj­ligt. när under­sök­ningen har ¬ slut­förts, skall en för­sän­delse som finns hos en beford­rings­an­stalt till­stäl­las sfs 1991: 572 den till vilke n för­sän­del­sen är ställd och en an nan hand­ling åter­läm­nas till den hos vil­ken hand­lingen påträf­fats, om den inte tas i beslag. straff 23 § till fäng­else i hög st ett år eller, när omstän­dig­he­terna är mild­rande, till böter döms 1. den som hjäl­per en utlän­ning som är under­kas­tad for­bud enligt 4 § att komma in i sve­rige, 2. den som hind­rar eller för­sö­ker hindra verk­stäl­lig­het av ett beslut om utvis­ning enligt denna lag, eller 3. en utlän­ning som bry ter mot anmäl­nings­plikt som har beslu­tats enligt 11 eller 14 §. för för­sök eller för­be­re­delse till brot t som avses i första styc­ket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. om en utlän­ning under den tid då han står under åtal för brott enligt första styc­ket 3 fort­sät­ter att begå sådant brott, skall vad han gjort sig skyl­dig till före varje åtal anses som e tt sär­skilt brott. 24 § till fäng­else i hö gst ett år eller, om brot­tet är ringa, till bö ter döms en utlän­ning som uppe­hål­ler sig i sve­rige fastän han enligt ett verk­ställt beslut om utvis­ning enligt denna lag inte har haft rätt att åter­vända hit. detta gäl­ler dock inte om utlän­ningen har flytt hit för att undgå för­föl­jelse som avses i 3 kap. 2 § utlän­nings­la­gen (1989:52 9). 1 ringa fall skall åtal för brott enligt första styc­ket inte väc­kas annat än om det är påkal­lat från all­män syn­punkt. övriga bestäm­mel­ser 25 § om rege­ringen hand­läg­ger ett ärende om utvis­ning enligt denna lag, får åtal inte utan rege­ring­ens med­gi­vande väc­kas mot utlän­ningen innan rege­ringen avgjort ärend et. 26 § beslut av rikspo­lis­sty­rel­sen i en fråga som avses i 16 § får inte över­kla­gas. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1991, då lagen {1989:530) om åtgär­der för att före­bygga vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund (ter­ro­rist­la­gen) skall upp­höra a tt gälla. bestäm­mel­serna i 10 § andra styc­ket, 11 § första styc­ket samt 12 — 16 §§ tilläm­pas även när rege­ringen enligt 17 § första styc­ket ter­ro­rist­la­gen (1989:530), 73 § utlän­nings­la­gen (1980:376), 8 § lagen (1973:162) om sär­skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund eller 51 § tredje styc­ket utlän­nings­la­gen (1954: 193) har förord-​​ nat att awi snings-​​ eller utvis­nings­be­slut ej skall verk­stäl­las. bestäm­mel­serna i 11 § andra styc­ket samt 12 — 16 §§ ar tillämp­liga också när beslut om avvis­ning eller utvisni ng har med­de­lats enligt tcr­ro­rist­la­gen (1989: 530) eller utlän­nings­la­gen (1980: 376) och när beslut om avvis­nin g, för­pass­ning, för­vis­ning eller utvis­ning har med­de­lats enligt utlännings-​​ 869 ¬ sfs 1991:572 iagen (1954:193). är någon vid ikraft­trä­dan­det under­kas­tad anmäl­nings plikt enligt äldre bestäm­mel­ser, gäl­ler dock beslu­tet härom , även om den i 12 § angivna treårs­fris­ten har gått till änd a, intill utgången av decem­ber 1991, om det ej har upp­hävts dess­förin­nan. om bestäm­mel­serna i 19— 22 §§ ter­ro­rist­la­gen (1989:530) är tillämp­liga på någon vid ikraft­trä­dan det, tilläm­pas bestäm­mel­serna i 19 —22 §§ denn a lag på honom intill samma tid­punkt, om ej annat föl­jer av för­ord­nande som med­de­las av rege­ringen. vid tillämp­ning av 23 § första styc­ket 1 och 2 samt 24 § lik­ställs med för­bud och beslut om utvis­ning som där avses mot­sva­rande beslut enligt äldre lag. med före­skrift enligt 23 § första styc­ket 3 lik­ställs mot­sva­rande före­skrif­ter som med­de­lats enligt äldre lag. om det i en la g eller i en annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen. på rege­ring­ens väg­nar ing­var carls­son maj-​lis lööw (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) ¬