SFS 1950:382

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

♦ i mm för­fätt­nings­säm­linfi. a 1950 jfr 382. ? f-​r-äm utkom från tryc­ket den 80 juni 1950. nr 383. lag om svenskt med­bor­gar­skap; given drott­ning­holms slott den 22 juni 1950. t f { i ^ r vi gustaf, med guds nåde, sve­ri­ges, götes och ven­des konung, göra veter­ligt: att vi, med riks­da­gens fun­nit gott för­ordna som föl­jer. , 1 §.) svenskt med­bor­gar­skap för­vär­vas vid födel­sen av 1. barn i äkten­skap, vars fader är svensk med­bor­gare; 2. här i riket fött barn i äkten­skap, av vars för­äld­rar endast modern är svensk med­bor­gare, om fadern ej har med­bor­gar­skap i någon stat eller om bar­net icke vid födel­sen för­vär­var faderns med­bor­gar­skap; 3. barn utom äkten­skap, vars moder är svensk med­bor­gare. hit­te­barn som anträf­fas här i riket anses såsom svensk med­bor­gare intill dess annat utrö­nes. 2 §. ingår svensk man äkten­skap med utländsk kvinna, blir före äkten­ska­pet fött barn till makarna svensk med­bor­gare, om det är ogift ocb ej fyllt ader- ton år. 3 §.utlän­ning, som är född här i riket ocb oav­bru­tet här haft sitt hem­vist, för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap genom att, efter det han fyllt tju­gu­ett år men innan han fyllt tjugutre år, hos läns­sty­rel­sen i det län där han är kyr­ko­bok­förd skrift­li­gen anmäla sin öns­kan att bliva svensk med­bor­gare. den som icke är med­bor­gare i någon stat eller styr­ker, att han skulle för ­ lora sitt utländska med­bor­gar­skap genom att för­värva svenskt medborgar-​​ \ skap, må dock göra sådan anmä­lan redan då han fyllt ader­ton år. då riket är i krig, äger vad i första styc­ket är stad­gat icke tillämp­ning å den som är med­bor­gare i fient­lig stat eller som där ägt med­bor­gar­skap men för­lo­rat det utan att för­värva med­bor­gar­skap i annan stat. 4 §. har någon, som vid födel­sen bli­vit svensk ocb oav­bru­tet haft sitt hem- i vist här i riket intill ader­ton års ålder, för­lo­rat sitt svenska med­bor­gar­skap, åter­vin­ner han, om han sedan två år har hem­vist i riket, med­bor­gar­ska­pet genom att hos läns­sty­rel­sen i det län där han är kyr­ko­bok­förd skrift­li­gen ^mäla sin öns­kan härom. den som är utländsk med­bor­gare åter­vin­ner dock icke svenskt med­bor­gar­skap, med mindre han styr­ker, att han där­i­ge­nom skulle för­lora det utländska med­bor­gar­ska­pet. 5 §.blir utländsk man svensk med­bor­gare enligt 3 eller 4 §, med­för detta svenskt med­bor­gar­skap jäm­väl för hans ogifta barn i äkten­skap, som har 1 rilis­da­gons skri­volsc 1950: 351. m—5000 ing 1950, nr 382. ¬ 718 1950. nr 3 . - »i hem­vist har i riket och ej fyllt ader­ton år. vad nu sagts gäl­ler dock icke barn, som efter äkten­ska­pets åter­gång eller äkten­skapsslull­nad eller under hemskill­nad står under moderns vård­nad. vad i första styc­ket är stad­gat om att barn i äkten­skap för­vär­var med­bor ­ gar­skap till­sam­mans med fadern skall äga mot­sva­rande tillämp­ning 1. å för­hål­lan­det mel­lan barn utom äkten­skap och modern, om ej fadern är utlän­ning och har vård­na­den om bar­net; 2. å för­hål­lan­det mel­lan barn i äkten­skap och moder, som är änka; 3. å för­hål­lan­det mel­lan barn i äkten­skap och moder, vars äkten­skap ­ et jest är upp­löst eller som är hemskild, om bar­net står under moderns vård ­ nad. 6 §. konungen äger på ansö­kan till svensk med­bor­gare upp­taga (natu­ra­li­sera) utlän­ning som 1. fyllt ader­ton år; 2. sedan sju år har hem­vist här i riket; 3. fört en heder­lig van­del; samt 4. har möj­lig­het att för­sörja sig och sin familj. fin­nes det med­föra gagn för riket att sökan­den upp­ta­ges till svensk med­bor­gare eller har sökan­den förut ägt svenskt med­bor­gar­skap eller är sökan­den gift med svensk med­bor­gare eller före­ligga eljest med hän­syn till sökan­dens för­hål­lan­den sär­skilda skäl för den­nes upp­ta­gande till svensk med­bor­gare, må natu­ra­li­sa­tion bevil­jas, även om de i första styc­ket stad­gade vill­ko­ren icke äro upp­fyllda. är sökan­den dansk, finsk, isländsk eller norsk med­bor­gare, må även om annat sär­skilt skäl ej före­lig­ger avvi­kelse ske från det under punkt 2 angivna vill­ko­ret. för­lo­rar sökande, som har utländskt med­bor­gar­skap, ej detta i och med sin natu­ra­li­sa­tion utan fordras här­för med­gi­vande av den utländska sta­tens rege­ring eller annan myn­dig­het, må som vill­kor för med­bor­gar­ska­pets för ­ vär­vande stad­gas, att sökan­den inför den läns­sty­relse konungen bestäm ­ mer inom viss tid styr­ker att dylikt med­gi­vande läm­nats. det ålig­ger läns ­ sty­rel­sen att med­dela beslut, huruvida behö­rigt bevis före­tetts. då utlän­ning enligt denna para­graf upp­ta­ges till svensk med­bor­gare, be ­ stäm­mer konungen, huruvida natu­ra­li­sa­tio­nen skall omfatta även sökan ­ dens ogifta barn under ader­ton år. 7 §.svenskt med­bor­gar­skap för­lo­ras av 1. den som för­vär­var utländskt med­bor­gar­skap efter ansö­kan eller ut ­ tryck­ligt sam­tycke; 2. den som för­vär­var utländskt med­bor­gar­skap genom att inträda i all­ män tjänst i annan stat; 3. ogift barn under ader­ton år, som blir utländsk med­bor­gare genom att utländskt med­bor­gar­skap, på sätt avses ovan i para­gra­fen, för­vär­vas av för ­ äld­rarna, om de hava vård­na­den om bar­net, eller av endera, om han antingen ensam har vård­na­den eller har vård­na­den till­sam­mans med den andre och denne icke är svensk med­bor­gare; 4. ogift barn under ader­ton år, som blir utländsk med­bor­gare genom att för­äld­rarna ingå äkten­skap med varandra; har bar­net hem­vist här i riket, inträ­der dock för­lust av svenskt med­bor­gar­skap endast om bar­net innan det fyllt ader­ton år flyt­tar ur riket och då har utländskt med­bor­gar­skap. 8 §.svensk med­bor­gare, som är född utom riket samt ald­rig här haft hem ­ vist och ej hel­ler uppe­hål­lit sig här under för­hål­lan­den som tyda på sam- 'cij sili 'sär iiii 01® eod . ärdiä /' |®liä u i läts • ) a) \! sei så sid i i i !ö k :: m ib b lås jill i . i *3 i tlrrtf i ¬ . nr 382. — 719 'k lii jäijj %;! slit;' oji­lill; ^ir ) ■ ecjll éljlfi .'låif iifes!;: itiié iii­i­i­ife 1*3 ie!ib !ri3 cj"'' f!p'' iirjf!',-'-■ ]i:^ ei;rl5 j0\ liö­rig­het med sve­rige, för­lo­rar sitt svenska med­bor­gar­skap, när han fyl ­ler tjugutvå år. på dess­förin­nan gjord ansö­kan må dock konungen med ­ giva att med­bor­gar­ska­pet bibe­hå­lies. när någon enligt första styc­ket för­lo­rar svenskt med­bor­gar­skap, med­för detta för­lust av sådant med­bor­gar­skap även för hans barn, som förvär-​​ •vat med­bor­gar­ska­pet till följd av att han varit svensk med­bor­gare. 9 §.konungen må på ansö­kan befria den som är eller öns­kar bliva utländsk med­bor­gare från hans svenska med­bor­gar­skap. är sökan­den ej redan ut ­ ländsk med­bor­gare, skall som vill­kor för befri­el­sen stad­gas, att han inom viss tid för­vär­var med­bor­gar­skap i annan stat. 10 §. konungen äger, efter avtal med dan­mark, fin­land, island eller norge, för­ordna om tillämp­ning av en eller flera av bestäm­mel­serna under a)—c) här nedan. med för­drags­slu­tande stat avses i dessa bestäm­mel­ser den eller de sta­ter, med vilka sve­rige ingått avtal om tillämp­ning av bestäm­mel­sen i fråga.a) vid tillämp­ning av 1 § första styc­ket punkt 2 samt 3 § lik­stäl­les födel ­ se i för­drags­slu­tande stat med födelse här i riket. såvitt angår 3 och 4 §§ lik­stäl­les hem­vist intill tolv års ålder i för­drags ­ slu­tande stat med hem­vist här i riket. b) med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat som 1. för­vär­vat med­bor­gar­ska­pet på annat sätt än genom natu­ra­li­sa­tion; 2. fyllt tju­gu­ett men ej sex­tio år; 3. sedan tio år har hem­vist här i riket; samt 4. icke under denna tid dömts till fri­hets­straff,för­vär­var svenskt med­bor­gar­skap genom att hos läns­sty­rel­sen i det län där han är kyr­ko­bok­förd skrift­li­gen anmäla sin öns­kan härom. vid sådant för­värv av med­bor­gar­skap skall vad i 5 § stad­gas äga mot­sva­rande tillämp ­ ning. c) den som för­lo­rat svenskt med­bor­gar­skap och där­ef­ter oav­bru­tet varit med­bor­gare i för­drags­slu­tande stat, åter­vin­ner svenskt med­bor­gar­skap ge ­nom att, efter det han tagit hem­vist här i riket, hos läns­sty­rel­sen i det län där han är kyr­ko­bok­förd skrift­li­gen anmäla sin öns­kan härom. vid sådant för­värv av med­bor­gar­skap skall vad i 5 § stad­gas äga mot­sva­rande tillämp­ning. 11 §.när någon gör anmä­lan enligt 3, 4 eller 10 §, ålig­ger det läns­sty­rel­sen att med­dela beslut, huruvida på grund av anmäl­ningen svenskt med­bor­gar ­ skap för­vär­vats eller ej.vill någon erhålla för­kla­ring att han är svensk med­bor­gare, må han göra ansö­kan därom hos konungen, som efter rege­rings­rät­tens hörande äger med ­ dela sådan för­kla­ring; dock må här­vid icke prö­vas fråga som avses i första styc­ket. 12 §. talan mot läns­sty­rel­ses beslut i ärende enligt denna lag föres hos ko­ nungen genom besvär i den ord­ning, som är bestämd för över­kla­gande av för­val­tande myn­dig­he­ters och ämbets­verks beslut. 13 §. den som fyllt ader­ton år äger utan hin­der av att han står under annans vård­nad själv göra ansö­kan eller anmä­lan enligt denna lag. anmä­lan må ej göras genom för­myn­dare eller vård­nads­ha­vare. i. ¬ 720 — 1950. nr ;l- 14 §.när­mare bestäm­mel­ser angå­ende ansö­kan enligt 6 § och den utred­ning, som erfordras för pröv­ningen av sådan ansö­kan, ävensom de före­skrif­ter, som eljest fin­nas erfor­der­liga för denna lags tillämp­ning, med­de­las av ko ­nungen. ö vergång-​​s b estäm­mel­ser. 15 §. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1951. genom denna lag upp­hä­ves lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om för ­ vär­vande och för­lust av svenskt med­bor­gar­skap med undan­tag av 13 § första styc­ket; och skall, när någon blir svensk med­bor­gare enligt nämnda stad­gande, vad i 5 § nya lagen är för där avsedda fall före­skri­vet äga till- lämp­ning, dock att vill­ko­ret om hem^åst här i riket ej skall gälla. 16 §. före lagens ikraft­trä­dande här i riket fött barn i äkten­skap, av vars för­äld­rar endast modern vid dess födelse var svensk med­bor­gare, för­vär ­ var svenskt med­bor­gar­skap vid ikraft­trä­dan­det, om bar­net ej fyllt ader­ton år och icke är eller varit med­bor­gare i någon stat. 17 §. den som fyl­ler tjugutvå år under år 1951 äger göra anmä­lan enligt 3 § intill utgången av år 1952. 18 §. kvinna, som jäm­likt äldre lag för­lo­rat svenskt med­bor­gar­skap till följd av att hon ingått äkten­skap med utländsk man eller att hen­nes make bli­vit utländsk med­bor­gare, men som med tillämp­ning av nya lagen skulle hava för­bli­vit svensk med­bor­gare, åter­vin­ner svenskt med­bor­gar­skap genom att i enlig­het med de när­mare bestäm­mel­ser konungen med­de­lar anmäla sin öns­kan härom. sådan anmä­lan må dock ej göras senare än den 31 decem ­ ber 1955. 19 §. för kvinna, som fyl­ler tjugutvå år under något av åren 1951 —1953 och som vid upp­nå­en­det av denna ålder är eller varit gift, inträ­der för­lust av svenskt med­bor­gar­skap under de i 8 § stad­gade för­ut­sätt­ning­arna först med utgången av år 1953. 20 §. bestäm­melse i trak­tat, som sve­rige ingått med främ­mande stat och som vid denna lags ikraft­trä­dande är gäl­lande, skall lända till efter­rät­telse, ändå att den står i strid mot vad i lagen är stad­gat. ’i';? lå mst va iro d mot noder !' idade; si ans as be ser f äö jiild­fel isiia ;ql det alla som veder­bör hava sig hör­sam­li­gen att efter­rätta. till ytter­mera visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl. sigill bekräfta låtit. i. ' fe bc«r. sja de drott­ning­holms slott den 22 juni 1950. v;!® gustaf. d (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet. ) h erman zet­ter­berg , lotsfö i nr 382, v* ark stock­holm 1950. knngl. boktr nor. ■ 'l-i ¬