SFS 1924:130

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

syenu förf­mei­h­gs­sim­lihd. 1924 ifr 130-​133. utkora fr&n tryc­ket den 28 maj 1024. (rubrfk och datnm inm- göras fria pre­di­icsto­len.)nr 130. lag ora för­y­ar­va­nöe ocli för­last av syenslct raed­bor­gars­liap; given stock­holms slott den ss maj l^zh. yi gtjst^j’, med gilds nåde, sve­ri­ges, götes och yen­des konung, göra vete­ri­igt; att vi, med riks­da­gen\ fun­nit gott för­ordna som föl­jer: 1 §. svenskt med­bor­gar­skap för­vär­vas, på grund av föd­sel, av barn i äkten­skap, vars fader är svensk med­bor­gare, samt av barn utom äkten­skap, vars moder är svensk med­bor­gare. hit­te­barn, som anträf­fas bär i riket, anses, intill dess annat utrö­nes, såsom svensk med­bor­gare. 2 §. utländsk man eller utländsk ogift kvinna, som är född bär i riket ocb oav­bru­tet bär baft sitt bem­vist, blir svensk med­bor­gare vid upp­nådd ålder av tjugutvå år. yad i första styc­ket sägs gälle ej den, som under sista året skrift­li­gen av ­ sagt sig rät­tig­he­ten att bliva svensk med­bor­gare ocb där­vid tillika med be ­ hörigt bevis styrkt sig äga med­bor­gar­skap i annat land. kätt ^till avsä­gelse, som nu är nämnd, till­kom­mer dock ej den, y&is fader eller, då fråga är om barn utom äkten­skap, moder begag­nat sig av sådan rätt. avsä­gelse, som i andra styc­ket sägs, skall ske, om den, varom mga är, bar sitt bem­vist i stock­holm, bos över­ståt­bål­laräm­be­tet ocb eljest bos konun ­ gens befall­nings­ba­vande i det län, inom vil­ket ban har sitt hem­vis . e ålig­ger den myn­dig­het, bos vil­ken avsä­gelse göres, att pröva aveäge sen sam att därom med­dela beslut. 3 §.utländsk kvinna, som ingår äkten­skap med svensk med­bor­gare, för­var­var genom gif­ter­må­let svenskt med­bor­gar­skap. , .t *« svensk­hava" makarna barn sam­man före äkten­skape , blir jäm­väl bar­net svensk med­bor­gare, såframt det är ogift ocb ännu ej fyllt tjug den, som, pä grund av föd­seln, mrit med­bor­gar­skap^ utin att bliva med­bor­gare i annat land, åter­vin­ner med­bor­gar­skap genom att taga bem­vist bär i ribe . ^ bli­vit annat ^■kden,"som, på grund av föd­seln, varit svensk, men för ­ lands med­bor­gare, åter­vin­ner svenskt med­bor­gars ’ p, _ riket, eller ock, lust av det utländska med­bor­gar­ska­pet, tager , , med­bor­gar­skap for ­medan ban bar bem­vist bär i riket, går sitt utländs lus­tig. konungen äger, på ansö­kan, till svelk med­bor­gare upp­taga (nat­nrali utlän­ning, som 1. fyllt tju­gu­ett år; . . . -t.2. sedan fem år bar bem­vist bär i riket? ^ riks­da­gedb skri­velse 1924 j 163. 50 —240024. svensk för­fatt­nings­sam­ling 1924, a'r 1^^ ¬ 182 _ 1924. nr 130. — 3. gjort sig känd för heder­lig yan­del; samt 4. har möj­lig­het att för­sörja sig och sin familj. fin­nes sökan­dens upp­ta­gande till svensk med­bor­gare med­föra gagn for riw eller har sökan­den förut ä^t svenskt med­bor­gar­skap eller före­ligga eljest hän­syn till sökan­dens för­hål­lan­den syn­ner­liga skäl ±ör hans upp­ta­gande till svensk med­bor­gare, må svenskt med­bor­gar­skap honom bevil­jas utan hin­der av här ovan under punk­terna 1 och 2 stad­gade vill­kor. upp­hör ej sökan­den enligt rät­ten i det land, han till­hör, i och med sin natu­ra­li­sa­tion som svensk med­bor­gare att vara med­bor­gare i det lan­det, utan fordras här­för med­gi­vande av lan­dets rege­ring eller annan myn­dig­het därstä-​​ des, vare, såframt ansök­ningen bifal­les och sökan­den ej redan styrkt, att så­ dant med­gi­vande läm­nats, som vill­kor för med­bor­gar­ska­pets för­vär­vande stad ­ gat, att sökan­den skall inom viss tid och inför den konung­ens befallnings-​​ havande, som konungen bestäm­mer, styrka, att dylikt med­gi­vande läm­nats. det ålig­ger befall­nings­ha­van­den att pröva, huruvida behö­rigt bevis före­tetts och att därom med­dela beslut. kan sökan­den ej förete bevis, som nyss nämnts, må, där syn­ner­liga skäl där­till äro, med­bor­gar­skap honom ändock av konungen bevil­jas. 6 §. bhr utländsk man svensk med­bor­gare enligt 2 eller 4 §, med­för detta svenskt med­bor­gar­skap jäm­väl för hans hustru och ogifta barn i äkten­skap under tju­gu­ett år, såframt de hava hem­vist här i riket. hava de ej hem­vist här i riket, men tager seder­mera hust­run under äkten­ska­pets bestånd eller barn, som ännu är ogift och under tju­gu­ett är, under faderns livs­tid hem­vist här­stä­des, vin­ner hust­run eller bar­net svenskt med­bor­gar­skap, om man­nen fort­fa­rande är svensk med­bor­gare. vad i första styc­ket sägs skall ej äga tillämp­ning å barn, som, efter äk ­ ten­skaps åter­gång eller äkten­skaps­skill­nad, står under moderns vård­nad, ej ^sdan hemskill­nad bes­tar, å hust­run ocb barn, om vil­ket hon har vard­na­den. var­der utländsk man, pä ansö­kan enligt 5 §, upp­ta­gen till svensk med ­ bor­gare, med­för detta, om där­vid ej annorlunda bestämts, svenskt med­hor* gar­skap även för hans hustru, så ock för hans barn i äkten­skap, såframt dessa aro ogifta och under tju­gu­ett år. hust­run skall, där ej sär­skilda skäl ioran­leda annat, bere­das till­fälle att i ären­det avgiva ytt­rande. , ^ stad­gat därom, att barn i äkten­skap för­vär­var svenskt med-​bor­gar­skap till­sam­mans med fadern, skall äga mot­sva­rande tillämp­ning: ei fpdorn sr äkteu­s­kap ocb bar­nets moder, såframt9 f vård­na­den om bar­net;3! å förh^lsf^ ocb moder, som är änka; spt är upn­löst eller rnm ^ ^^^enskap och moder, vars äktenskpp eljest­hemskild, såframt bar­net står under moderns vård­nad. i svenskt utländsk med­bor­gare genoä­kaäet^^^^^^ här haft hem­vist förln-​​fp^r kvinna, som är född utom riket och aldx­ig­tjugutvå år! såframt upp­nådd ålder av med­bor­gar­ska­pet ändoel' kou­ungen, på .ansö­kan, med­gi­vib ’sin ver­kan ?a7a ilik­stäbh t- ^^mvist här i lan­det skall tiu del­ta­gande i undervisnino-​​en full­gö­rande av värn­plikt eller ^mua-​adeu, bom tyda p4 tamh8r1ghet ”^edxri “ “ ’ p 1: ..ji ¬ •— 1924. nr 130. — 188 i i s i? för­lust av svenskt med­bor­gar­skap enligt denna para­graf för svensk med­för för­lust av sådant med­bor­gar­skap även för hans hustni samt bam i äkten­skap. vad nu är sagt äge mot­sva­rande tillämp­ning å för­bål­lan­det mel lan en kvinna och hen­nes barn utom äkten­skap. 10 §. vill någon, som är eller öns­kar bliva utländsk med­bor­gare, erhålla befri­else från sitt svenska med­bor­gar­skap, göre därom ansök­ning hos konungen. bi- fal­les dvlik ansök­ning, vare, om sökan­den ej redan är utländsk med­bor­gare, som vill­kor stad­gat, att sökan­den inom viss tid skall hava för­vär­vat med ­ bor­gar­skap i annat land. 11 §. vill någon erhålla för­kla­rande att han är svensk med­bor­gare, må han där ­ om göra ansö­kan hos konungen, som, efter rege­rings­rät­tens hörande, äger med­dela dylikt för­kla­rande. 12 §. när­mare bestäm­mel­ser angå­ende ansö­kan, som i 5 § sägs, och den utred ­ ning, som erfordras för pröv­ningen av sådan ansö­kan, sä ock de före­skrif­ter, som eljest fin­nas erfor­der­liga för denna lags tillämp­ning, givas av konungen. över­gångs­be­stä­im­nel­ser. 13 §. den, som för­lo­rat svenskt med­bor­gar­skap på grund av stad­gan­det i 7 § av lagen den 1 okto­ber 1894 om för­vär­vande och för­lust av med­bor­gar­rätt, äger, såframt han icke för­vär­vat med­bor­gar­skap i annan stat samt för­ut­sätt­nin ­ garna för fö^rlust av med­bor­gar­skap enligt 9 § i denna lag icke hel­ler äro­för lan­den, åter­vinna svenskt med­bor­gar­skap genom att i enlig­bet med de när ­ mare bestäm­mel­ser, som av konungen med­de­las, hos svensk beskick­ning eller svenskt kon­su­lat skrift­li­gen anmäla sin öns­kan att äter bliva svensk med­bor­gare.genom anmä­lan i den ord­ning, som i första styc­ket sägs, åter­vin­nes, un ­ der ena­handa vill­kor som där stad­gas, svenskt med­bor­gar­skap jäm­väl av kvinna, som för­vär­vat svenskt med­bor­gar­skap genom föd­seln, men enligt stad­gan­det i första styc­ket av 6 § i lagen den 1 okto­ber 1894 för­lo­rat sitt svenska med ­ bor­gar­skap genom gif­ter­mål med den, som ej är svensk med­bor­gare. per­son, som ovan i denna para­graf nämns, åter­vin­ner svenskt rnedborgar-​​ skap jäm­väl genom att taga hem­vist här i riket, även om sådant ej föl­jer av stad­gan­det i 4 § första styc­ket. , .anmä­lan, som i denna para­graf sägs, kan ej med laga ver­kan göras av den, som ej fyllt tju­gu­ett år. ^ , n j • ^ «när någon blir svensk med­bor­gare enligt denna p^r^f, skall vad i b 9 första och andra styc­kena samt 7 § är för där avsedda fall stad­gat till efter­rät­telse; dock skall det i 6 § första styc­ket ^^d avse­ende å hus^ och barn stad­gade vill­ko­ret om hem­vist här i riket ej gälla for det la det svenska med­bor­gar­ska­pet åter­vin­nes genom anmä­lan hos svensk myn g het i utlan­det. 14: §för per­son, som i första styc­ket av 9 § och som npp­nittårs ålder under något av åren 1923-​1927, skall för­lust av svenskt medbm gar­skap under de i 9 § stad­gade för­ut­sätt­ningar inträda först med g g av är 1927. lö § denna lag skall träda i kraft den 1 jan­naji uppta-​​feb­r­nari 1858 angå­ende ord­ningen och om för­vär­vade gande till svensf med­bor­gare ocb lagen den 1 owo­ber 1894 om lorv och för­lust av med­bor­gar­rätt skola upp­höra att , f-«mmad.de stat och­ståx bestäm­melse i trak­tat, som sve­rige ingått med träm­man ¬ 184 — 1924. nr 130 ocli 131. — som vid denna lags ikraft­trä­dande är gäl­lande, i strid med vad i sam är stad­gat, skall den bestäm­mel­sen lända till efter­rät­telse. det alla, som veder­bör, hava sig bör­sam­li­gen att efter­rätta. tib vtf visso hava vi detta med egen hand under­skri­vit och med vårt kungl­be­kräfta låtit. stock­holms slott den 23 maj 1924. gustaf. (l. s.) (justi­tie­de­par­te­men­tet.) bir­ger eke­berq. ¬