SFS 1989:530

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

lag sfs 1989:530 om åtgär­der for att före­bygga vålds­dåd med utkom från tryc­ket inter­na­tio­nell bak­grund (ter­ro­rist­lag); den 21 juni i989 utfär­dad den 8 juni 1989. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. 1 § en utlän­ning som kom­mer till sve rige skall avvis as, om det finns grun­dad anled­ning att anta att han till hör eller ver­kar för en sådan organi sation el ler grupp som avses i andra styc­ket och om det dess­utom med hän­syn till vad som är känt om hans tidi­gare verks amhet elle r i övrig t före­lig­ger fara för att han här i lan­det med­ver­kar till sådan a hand­lingar som avses i det styc­ket. prop. 1988/89:86, sfui9 och 22. rskr. 325. 821 • / ¬ \. sfs 1989:530 i första styc­ket avses en orga­ni­sa­tion eller grupp som, med hän­syn till vad som är känt om dess verk­sam­het, kan befa­ras utan­för sitt hem­land använda våld, hot eller tvång för poli­tiska syf­ten och där­vid begå sådana gär­ningar här i lan­det. avvis­ning skall ske när utlän­ningen kom­mer till sve­rige eller så snart som möj­ligt efter ankoms­ten. avvis­ning får inte ske senare än tre måna­der från ankoms­ten. 2 § upp­kom­mer fråga om att en utlän­ning som kom­mer till sve­rige skall avvi­sas, skall polis­myn­dig­he­ten genast över­lämna ären­det till rege­ring­ens avgö­rande. i s ådana ären­den skall för­hand­ling hål­las. ytt­rande skall in häm­tas från sta­tens invand­rar­verk, om det inte möter hin­der på grund av att ären­det är syn­ner­li­gen bråds­kande. rege­ringen får dock utan före­gåen de för­hand­ling eller hörande av invand­rar­ver­ket besluta att inte avvisa utlän­ningen. rege­ringen f år med­dela när­mare före­skrif­ter med rikt­lin­jer för polis myn­dig­he­ter­nas pröv­ning av frå­gan om ett ärende skall öv erläm­nas till rege­ring­ens avgö­rande. 3 § en utlän­ning får utvi­sas ur lan­det, om det före­lig­ger sådana omstän dig­he­ter som anges i 1 § första styc­ket men enligt tr edje styc­ket avvis­ning inte kan ske. beslut om utvis­ning enligt första styc­ket med­de­las av rege­ringen. i sådana ären­den skall för­hand­ling hål­las. ytt­rande skall inhäm­tas från sta­tens invand­rar­verk, om det inte möter hin­der på grund av att ären­det är syn­ner­li­gen bråds­kande. 4 § beslut om avvis­ning eller utvis­ning skall för­e­nas med för­bud för utlän­ningen att åter­vända till sve­rige. där­vid tilläm­pas bestäm­mel­serna i 4 kap. 14 § andra styc­ket utlän­nings­la­gen (1989:529) på mot­sva­rande sätt. 5 § i ären­den om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag får det stats­råd som har till upp­gift att före­dra ären­den enligt denna lag, eller den tjäns­te­man som stats­rå­det bestäm­mer, besluta om för­hand­ling och be stämma om andra än utlän­ningen skall höras. för­hand­lingen skall hål­las vid stock­holms tings­rätt eller, om sär­skilda skäl talar mot att för­hand­ling en hålls där, vid en a nnan dom­stol eller vid en för­valt­nings­myn­dig­het. 6 § den dom­stol eller myn­dig­het som hål­ler för­hand­lingen skall upp­dra åt rikspo­lis­sty­rel­sen eller en polis­myn­dig­het eller åt en sär­skilt utsedd per­son att vara all­mänt ombud vid för­hand­lingen. 7 § utlän­ningen och andra per­so­ner som skall höras, skall kal­las till för­hand­lingen. om utlän­ningen hålls i för­var, skall den dom­stol eller för­valt­nings­myn­dig­het som hål­ler för­hand­lingen besluta om hans instäl­lel se. har kal­lelse till för­hand­lingen del­getts den som skall höras minst fyra dagar före för­hand­lingen och ute­blir den kal­lade utan att ha anmält laga för­fall, får dom­sto­len eller för­valt­nings­myn­dig­he­ten besluta om hämt­ning genom polis­myn­dig­he­tens försorg. hämt­ning av någon annan än utlän-​​ 822 ningen får dock ske endast om det finns syn­ner­liga skäl. ¬ 8 § vid för­hand­lingen skall noga utre­das de omstän­dig­he­ter som kan sjrg 1989; 530 inverka på ärend ets avgö­rande. utlän­ningen skall få tillfä lle att ange sin stånd­punkt och att uttala s ig om de omstän­dig­he­ter som åbe­ro­pas i äre n det. i fråga om för­hand­ling vid all­män dom­stol skall, i de n mån annat inte föl­jer av 5—7 samt 9 och 10 §§, i tilläm pliga delar gälla bestä mmel­serna om bevisupp­tag­ning utom h uvud­för­hand­ling i brott­mål. utö­ver va d som föl­jer av 5 kap. i § rä tte­gångs­bal­ken får rät­ten för­ordna att för­hand­lingen skall hål­las inom stängda dör­rar, om det kan antas att det vid för­hand­ling en kom­mer att före­bringas upp­gift, för vil­ken hos dom­sto­len gäl­ler sekre tess som avses i sek­re­tess­la­gen (1980; 100). för­hand­ling vid fö rvalt­nings­myn­dig­het eller allm än för­valt­nings­dom stol skall, om annat inte föl­jer av 5 - 7 samt 9 och 10 §§, ske med iakt­ta­gan de i tillämp­liga delar av som före­skrivs om munt­lig för­hand­ling vid sådan dom­stol. 9 § för instäl­lelse vid för­hand­lingen skall utlän­ningen få ersätt­ning av all­männa medel för resa och uppe­hälle, om det bedöms skä­ligt med hän­syn till h ans eko­no­miska för­hål­lan­den, den tid han har vis­tats i land et samt övriga omstän­dig­he­ter. för­skott får bevil­jas på ersätt­ningen. andra per­so­ner som på kal­lelse har inställt sig vid för­hand­lingen har rätt till ersätt­ning av all­männa medel för kost­nad och tidssp illan med anled ning av instäl­lel­sen. för­skott får bev iljas på ersätt­ning för resa och uppe hälle. den som är all­mänt ombud eller tolk har rätt att av allm änna medel få arvode samt ersätt­ning för kost­na­der och tids­spilla n, om inte upp­dra­get har full­gjorts i tjäns­ten. 10 § frå­gan om ersätt­ning eller för­skott prö­vas av den dom­stol elle r för­valt­nings­myn­dig­het som hålle r för­hand­lingen. när­mare bestäm­mel­ser om ersätt­ning och för­skott medde las av rege­ringen eller den myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 11 § en för­valt­nings­myn­dig­hets beslut om ersätt­ning enligt 9 § får över kla­gas till kam­mar­rät­ten. 12 § en utlän­ning får tas i för­var om det är san­no­likt att han kom­mer att avvi­sas eller utvi­sas enligt denna la g eller beslut härom före­lig­ger och det skä­li­gen kan antas att han annars kom­mer att hålla sig undan eller bedriva brotts­lig verk­sam­het i sv erige eller om hans iden­ti­tet är oklar. är utl än ningen unde r sex­ton år, får han inte utan syn­ner­liga skäl tas i för­var. det­samma gäl­ler hans vård­nads­ha­vare eller, om de är flera, en av dem. under de för­ut­sätt­ningar som anges i första styc ket kan en utlän­ning stäl­las under upp­sikt, om detta är till­räck­ligt. beträf­fande upp­sikt gäl­ler 6 kap, 5 § utlän­nings­la­gen (1989:529) i tillämp­liga delar. 13 § även om de i 12 § angivna för­ut­sätt­ning­arna inte före­lig­ger, får en polis­myn­dig­het ta en utlänn ing i för­var eller ställa honom under upp sikt när fråga om avvis­ning skall över­läm­nas till rege­ringen enligt 2 § eller när det upp­kom­mer fråga om att utvi sa utlän­ningen enligt 3 §. 823 ¬ \ sfs 1989:530 beslut med stöd av första styc­ket skall anmä­las till rege­ringen. det stats­råd som har till upp­gift att före­dra ären­den enligt denna lag skall sna­rast pröva om åtgär­den skall bestå. 14 § när rege­ringen har beslu­tat om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag men det möter hin­der som anges i 8 kap. 1 — 4 §§ utlän­nings­la­gen (1989:529) mot att verk­ställa beslu­tet eller beslu­tet av annan sär­skild anled­ning inte bör verk­stäl­las, skall rege­ringen för­ordna att verk­stäl­lig­het tills vidare inte får ske (inhi­bi­tion). avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slu­tet samt för­ord­nan­det om inhi­bi­tion skall prö­vas på nytt när det finns skäl till detta. 15 § när fråga upp­kom­mer om hin­der mot verk­stäl­lig­het av ett beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag, får det s tats­råd som har till upp­gift att före­dra sådana ären­den besluta att verk­stäl­lig­het inte skall ske innan rege­ringen har avgjort ären­det. ett sådant beslut får även fat­tas av sta­tens invand­rar­verk. ver­ket skall då genast under­rätta rege­ringen och anmäla ären­det, om det ännu inte har kom­mit under rege­ring­ens pröv ning. 16 § ett beslut om a vvis­ning eller utvis­ning skall verk­stäl­las så snart det kan ske. verk­stäl­lig­he­ten ankom­mer på polis­myn­dig­het. rege­ringen får dock för­ordna att verk­stäl­lig­he­ten skall ske genom annan myn­dig­hets försorg. 17 § skall ett av rege­ringen med­de­lat beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag på grund av för­ord­nande enligt 14 § inte verk­stäl­las, tilläm­pas 19 — 22 §§ beträf­fande utlän­ning som avses med beslu­tet. rege ringen får besluta om sådana åtgär­der som anges i 4 kap. 11 § första styc­ket utlän­nings­la­gen (1989:529) för utlän­ning­ens vis­telse i lan­det. har enligt utlän­nings­la­gen medde lats beslut i a ndra fall än såd ana som avses i första styc­ket om avvis­ning eller utvis­ning och kan beslu­tet inte verk­stäl­las, får rege­ringen, om sådana omstän­dig­he­ter före­lig­ger beträf­fan de utlän­ningen som avses 1 §, för­ordna att 19-22 §§ skall tilläm­pas och besluta om sådana åtgär­der som sägs i första styc­ket. innan beslut om åtgär­der med­de­las skall för­hand­ling hål­las. där­vid tilläm­pas reg­lerna om för­hand­ling i 5 — 11 §§. 18 § 1 ä rende enligt denna lag gäl­ler i tillämp­liga delar vad som är före­skri­vet i 4 kap. 12, 13 och 15 §§, 5 kap. 5 §, 6 kap. 4 § andra styc­ket och 6-15 §§, 7kap. 7 och 9 §§, 8kap. 1-6, 14 och 16§§, 9 kap. 1-3 §§ samt 11 kap. 5 och 6 §§ utlän­nings­la­gen (1989:529). 19 § om det är av bety­delse för att utröna om en orga­ni­sa­tion eller grupp som avses i 1 § andra styc­ket plan­läg­ger eller för­be­re­der gär­ning som inne­bär våld, hot eller tvång för poli­tiska syf­ten, får en utlän­ning som avses i 17 §, under­kas­tas hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kroppsbe sikt­ning. av en sådan utlän­ning får också tas fin­gerav­tryck och foto­graf i. för­ord­nande om åtgärd enligt första styc­ket med­de­las av polismyndig-​​ 824 het. 1 fråga om sådan åtgärd gäl­ler i övrigt bestäm­mel­serna i 28kap. rät­te­gångs­bal­ken i tillämp­liga delar. ¬ / y- ''' io § för ända­mål som avses i 19 § första styc­ket kan rät­ten, om det finns sfs 1989:530 syn­ner­liga skäl, med­dela polis­myn­dig­het till­stånd att ta del av sam­tal till och från tele­fon­ap­pa­rat, som inne­has eller av annat skäl kan antas komma att begag­nas av en utlän­ning som avses i 17 §. rät­ten kan för ända­mål som avses i 19 § första styc­ket, om det finns syn­ner­liga skäl, även med­dela polis­myn­dig­het till­stånd att när­mare under söka, öppna eller granska post- eller tele­graf­för­sän­delse, brev, annan slu­ten hand­ling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlän­ning som avses i 17 §, och som påträf­fas vid hus­rann­sa­kan, kropps­vi­si­ta­tion eller kropps­be­sikt­ning eller som finns hos post-, telegraf-​​, järnvägs-​​ eller annan beford­rings­an­stalt. 1 till­stånd som avses i andra styc­ket kan rät­ten för­ordna, att i till­stån­det avsedd för­sän­delse, som ankom­mer till beford­rings­an­stalt, skall kvar­hål­las till dess den när­mare under­sökts, öpp­nats eller grans­kats. för­ord­nan­det skall inne­hålla under­rät­telse att med­de­lande om åtgär­den inte får utan till­stånd av den som har begärt åtgär­den läm­nas avsän­da­ren, mot­ta­ga­ren eller annan. 21 § till­stånd som avses i 20 § skall med­de­las att gälla för viss tid som inte över­sti­ger en m ånad. tiden räk­nas vid till­stånd till tele­fonav­lyss­ning från den dag till­stån­det del­gavs tele­fonan­stal­tens före­stån­dare och i övriga fall från den dag till­stån­det med­de­la­des. frå­gan om till­stånd prö­vas av stock­holms tings­rätt på yrkande av riks polis­sty­rel­sen. rät­tens avgö­rande sker genom slut­ligt beslut. sådant beslut går ome­del­bart i verk­stäl­lig­het. 1 fråga om för­fa­ran­det skall också bestäm mel­serna i rät­te­gångs­bal­ken om för­fa­ran­det vid r ättens pröv­ning av fråga som under för­un­der­sök­ning i brott­mål upp­kom­mit om åtgärd enligt 27 kap. 16 § nämnda balk tilläm­pas. 22 § upp­teck­ning som har gjorts vid tele­fonav­lyss­ning får inte grans­kas av annan än rät­ten, rikspo­lis­sty­rel­sen, polis­myn­dig­het eller åkla­gare. inne hål­ler upp­teck­ningen något som inte är av bety­delse för det ända­mål som har för­an­lett avlyss­ningen, skall den i såda n det efter gransk­ningen ome del­bart för­stö­ras. för­sän­delse eller annan hand­ling som omfat­tas av till­stånd enligt 20 § får inte när mare under­sö­kas, öpp­nas eller g rans­kas av annan än rät­ten, rikspo­lis­sty­rel­sen, polis­myn­dig­het eller åkla­gare. sådan hand­ling skall under­sö­kas sna­rast möj­ligt. när under­sök­ningen har slut­förts, skall för­sän delse som finns hos beford­rings­an­stalt till­stäl­las den till vil­ken för­sän­del sen är ställd och annan hand­ling åter­läm­nas till den hos vil­ken hand­lingen påträf­fats, om inte beslag sker enligt därom gäl­lande bestäm­mel­ser. 23 § till fäng­else i h ögst ett år eller, när omstän­dig­he­terna är mild­rande, till böter döms 1. den som hjäl­per en sådan utlän­ning som avses i i § att komma in i sve­rige, 2. den som för­sö­ker hindra verk­stäl­lig­het av beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag eller ,r 3, en ut län­ning som bry­ter mot en sådan före­skrift som har med­de­lats enligt 17 §. 825 ¬ sfs 1989:530 för för­sök eller för­be­re­delse till brott som avses i första styc­ket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brotts­bal­ken. 24 § till fäng­else i högs t ett år eller, om brot­tet är ringa, till böter döms en utlän­ning som uppe­hål­ler sig i sve­rige, fast han enligt ett verk­ställt beslut om avvis­ning eller utvis­ning enligt denna lag inte har haft rätt att åter­vända hit. detta gäl­ler dock inte om utlän­ningen har flytt hit för att undgå för­föl­jelse som avses i 3 kap. 2 § utlänni ngs­la­gen (1989:529). i ringa fall s kall åtal för brott enligt denna para­graf inte väc­kas annat än om det är påkal­lat från all­män syn­punkt. denna lag trä­der i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1975:1360) om tvångs­åt­gär­der i spa­nings­syfte i vis sa fall skall upp­höra att gälla. bestäm­mel­serna i 17 § första styc­ket tilläm­pas även när rege­ringen enligt 73 § utlän­nings­la­gen (1980:376) eller 8 § lagen (1973; 162) om sär skilda åtgär­der till före­byg­gande av vissa vålds­dåd med inter­na­tio­nell bak­grund eller 51 § tre dje styc­ket utlän­nings­la­gen (1954:193) har för­ord nat att avvisnings-​​ eller utvis­nings­be­slut ej skall verk­stäl­las. bestäm­mel serna i 17 § andra styc­ket är tillämp­liga också när beslut om avvis­ning eller utvis­ning har med­de­lats enligt utlän­nings­la­gen (1980:376) och när beslut om avvis­ning, för­pass­ning, för­vis­ning eller utvis­ning har med­de­lats enligt utlän­nings­la­gen (1954:193). vid tillämpn ing av 23 § första styc­ket 2 och 24 § första styc­ket lik­ställs med beslut om avvis­ning eller utvis­ning som där avses mot­sva­rande beslut enligt äldre lag. med före­skrift enligt 23 § första styc­ket 3 lik­ställs mot­sva rande före­skrif­ter som med­de­lats enligt äldre lag. om det i en lag eller i en annan för­fatt­ning hän­vi­sas till en före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i stäl­let den nya bestäm­mel­sen. på rege­ring­ens väg­nar ing­var carls­son maj-​lis lööw (arbets­mark­nads­de­par­te­men­tet) ¬