Lag (1970:215) om arbets­gi­vares kvitt­nings­rätt

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1970:215
Depar­te­ment: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2006:683
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1970:215
Depar­te­ment/myn­dig­het: Justi­tie­de­par­te­men­tet L2
Utfär­dad: 1970-​05-27
Änd­rad: t.o.m. SFS

2006:683
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


1 §   Arbets­gi­vare får ej i vidare mån än som anges i denna lag göra avdrag på arbets­ta­ga­res ford­ran på lön eller annan ersätt­ning på grund av anställ­ningen (löne­ford­ran) för att kvitta med mot­ford­ran hos arbets­ta­ga­ren.

Vad i lagen före­skri­ves om kvitt­ning mot löne­ford­ran gäl­ler i tillämp­liga delar i fråga om kvitt­ning mot ford­ran på pen­sion som arbets­gi­vare är skyl­dig att utge till för­ut­va­rande arbets­ta­gare.

2 §   Kvitt­ning mot löne­ford­ran får ske med arbets­ta­ga­rens med­gi­vande.
Åter­kal­las ett på för­hand läm­nat med­gi­vande innan löne­ford­ringen för­fal­lit till betal­ning, får kvitt­ning icke ske i vidare mån än som föl­jer av vad nedan sägs.

3 §   Kan kvitt­ning ej ske enligt 2 §, får arbets­gi­va­ren kvitta endast med klar och för­fal­len ford­ran som upp­kom­mit i sam­band med anställ­ningen och antingen grun­das på avtal, enligt vil­ket ford­ringen får kvit­tas mot löne­ford­ran, eller avser ersätt­ning för skada som arbets­ta­ga­ren vål­lat upp­såt­li­gen i tjäns­ten.

För kvitt­ning enligt första styc­ket får ej tagas i anspråk belopp som är avsett att utgöra ersätt­ning för sär­skilda kost­na­der.

Rätt till kvitt­ning utö­ver vad som föl­jer av första och andra styc­kena kan med­ges arbets­gi­vare genom kol­lek­tivav­tal som på arbets­ta­gar­si­dan slu­tits eller god­känts av orga­ni­sa­tion som enligt lagen (1976:580) om med­be­stäm­mande i arbets­li­vet är att anse som cen­tral arbets­ta­gar­orga nisa­tion. Arbets­gi­vare som är bun­den av sådant kol­lek­tivav­tal får tillämpa det även i fråga om arbets­ta­gare som ej är med­lem av den avtals­slu­tande arbets­ta­gar­or­ga­ni­sa­tio­nen men sys­sel­sät­tes i arbete som avses med avta­let. Detta gäl­ler dock ej arbets­ta­gare som omfat­tas av annat tillämp­ligt kol­lek­tivav­tal. Lag (1976:587).

4 §   Kvitt­ning enligt 3 § första styc­ket eller med stöd av kol­lek­tivav­tal får ske endast mot den del av löne­ford­ringen som uppen­bart över­sti­ger vad som åtgår för arbets­ta­ga­rens och hans familjs för­sörj­ning samt till full­gö­rande av under­hålls­skyl­dig­het som i övrigt åvi­lar honom.

Rege­ringen eller den myn­dig­het rege­ringen bestäm­mer med­de­lar när mare före­skrif­ter om beräk­ningen av hur stor del av löne­ford­ringen som skall vara skyd­dad mot kvitt­ning. Lag (1976:92).

5 §   Skat­te­av­drag har före­träde fram­för kvitt­ning enligt denna lag.
Det­samma gäl­ler utmät­ning av lön för sådan ford­ran som har före­trä­des­rätt enligt 7 kap. 14 § utsök­nings­bal­ken, om utmät­ningen har beslu­tats innan löne­ford­ringen för­fal­lit till betal­ning.

Är arbets­gi­va­rens ford­ran sådan att rätt till kvitt­ning före­lig­ger enligt 3 § och vill arbets­gi­va­ren kvitta mot belopp som han ålagts att inne­hålla genom beslut om utmät­ning av lön för en ford­ran som inte har före­trä­des­rätt enligt 7 kap. 14 § utsök­nings­bal­ken, beslu­tar kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten om belop­pets för­del­ning mel­lan arbets­gi­va­ren och utmät­nings­sö­kan­den efter ford­ring­ar­nas stor­lek.

I övrigt får kvitt­ning inte åbe­ro­pas mot beslut om utmät­ning av lön.

Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut enligt andra styc­ket får över­kla­gas hos tings­rät­ten utan inskränk­ning till viss tid. Vid över­kla­gan­det och vid hand­lägg­ningen i dom­stol tilläm­pas 18 kap. utsök­nings­bal­ken.
Lag (1995:301).

6 §   Innan kvitt­ning får ske enligt 3 § första styc­ket eller med stöd av kol­lek­tivav­tal, skall arbets­gi­va­ren från kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten inhämta besked om hur stor del av löne­ford­ringen som enligt 4 § skall vara skyd­dad mot kvitt­ning. Upp­hör arbets­ta­ga­rens anställ­ning utan före­gå­ende upp­säg­nings­tid, får arbets­gi­va­ren hålla inne löne­be­lopp till dess kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens besked före­lig­ger. Det ålig­ger i sådant fall arbets­gi­va­ren att oför­dröj­li­gen begära sådant besked. Lag (1981:833).

7 §   Innan Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten med­de­lar beslut som rör arbets­gi­va­rens fram­ställ­ning enligt 6 §, skall myn­dig­he­ten bereda arbets­ta­ga­ren till­fälle att yttra sig, om det kan ske utan avse­värd tids­ut­dräkt.

Mot Kro­no­fog­de­myn­dig­he­tens beslut får talan ej föras.
Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten kan ändra beslu­tet, om anled­ning där­till före­kom­mer. Lag (2006:683).

8 §   Kvit­tar arbets­gi­vare mot arbets­ta­ga­res löne­ford­ran i annat fall eller i vidare mån än som är med­gi­vet enligt denna lag eller åsi­do­sät­ter han vad som ålig­ger honom enligt 6 §, är han skyl­dig att ersätta arbets­ta­ga­ren upp­kom­men skada.

Vid bedö­mande om och i vad mån skada upp­stått skall hän­syn tagas även till omstän­dig­he­ter av annan än rent eko­no­misk bety­delse.

Hade arbets­gi­va­ren grun­dad anled­ning antaga att han hade rätt att kvitta eller var hans för­fa­rande eljest ursäkt­ligt, kan ska­de­stån­det jäm­kas efter vad som fin­nes skä­ligt.

9 §   Mål vari är tvist om arbets­gi­vares rätt till kvitt­ning mot arbets­ta­ga­res löne­ford­ran hand­läg­ges enligt lagen (1974:371) om rät­te­gången i arbets­tvis­ter.

Gör arbets­gi­vare i mål om löne­ford­ran invänd­ning om kvitt­ning eller väc­ker han gen­käro­mål om mot­ford­ran, får målet om löne­ford­ran avgö­ras utan pröv­ning av invänd­ningen eller gen­käro­må­let, om sådan pröv­ning skulle oskä­ligt uppe­hålla pröv­ningen av löne­ford­ran. Lag (1974:382).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

1995:301

Denna lag trä­der i kraft den 1 april 1996. I fråga om beslut enligt 5 § andra styc­ket som med­de­lats av kro­no­fog­de­myn­dig­het före ikraft­trä­dan­det gäl­ler äldre före­skrif­ter.