Lag (1929:404) om gil­tig­het här i riket av svensk-​​norska vat­ten­rättskon­ven­tio­nen av den 11 maj 1929

Utfär­dad:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 1929:404
Depar­te­ment: Klimat-​​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

1929:404
Depar­te­ment/myn­dig­het: Klimat-​​ och närings­livs­de­par­te­men­tet
Utfär­dad: 1929-​12-20
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


"Kon­ven­tio­nens omfatt­ning.

Art. 1.
   1. Denna kon­ven­tion avser anlägg­ning, arbete eller annan åtgärd i vat­ten­drag inom det ena riket av beskaf­fen­het att där­i­ge­nom vål­las märk­bar för­änd­ring i vat­ten­drag inom det andra riket med avse­ende å djup, läge, rikt­ning, vat­ten­stånd eller vat­ten­mängd eller för­or­sa­kas hin­der för fis­kens gång till skada för fis­ket inom detta rike.
   2. Kon­ven­tio­nen avser ock sam­färd­sel och flott­ning i vat­ten­drag, som utgöra gräns mel­lan rikena eller som eljest sträcka sig genom båda rike­nas områ­den eller som hava avlopp till sådana vat­ten­drag.
   3. Till vat­ten­drag hän­fö­ras i denna kon­ven­tion jäm­väl sjöar och andra vat­ten­sam­lingar. Anlägg­ning, arbete eller åtgärd, som avses i mom. 1, kal­las i denna kon­ven­tion före­tag.

Art. 2.

Inne­fat­tar ett före­tag över­fö­ring av vat­ten från ett neder­börds­om­råde till ett annat, må vart­dera riket påfordra, att frå­gan göres till före­mål för sär­skilda för­hand­lingar mel­lan rikena, där­vid dessa icke äro bundna av bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion. Såsom ett neder­börds­om­råde anses hela det område, från vil­ket vatt­net har gemen­samt avlopp till havet.

Lag­tillämp­ning.

Huvud­reg­ler.

Art. 3.
   1. Med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i denna kon­ven­tion bedö­mes frå­gan huruvida ett före­tag må äga rum och vill­ko­ren där­för enligt lagen i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las.
   2. Med avse­ende å för­hål­lan­det mel­lan det andra riket och intres­sen inom detta ävensom mel­lan dessa intres­sen inbör­des gäl­ler lagen i detta rike.

*/k/ Lik­stäl­lig­het mel­lan intres­sen. */-k/

Art. 4.

Till­stånd till ett före­tag kan med­de­las obe­ro­ende av om det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det samfärdsels-​​ eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk­ning före­ta­get skall äga rum, hör till det ena eller det andra riket.
Art. 5.

Vid bedö­mande huruvida ett före­tag må verk­stäl­las skall hän­syn tagas till dess verk­ningar inom båda rikena. Som nytta av före­ta­get anses dock i all­män­het alle­nast nyt­tan för det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det samfärdsels-​​ eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk­ning före­ta­get skall äga rum.

*/k/ Ersätt­ning. */-k/

Art. 6.

Vad angår ersätt­ning för skada och olä­gen­het till följd av ett före­tag gäl­ler lagen i det rike, där ska­dan eller olä­gen­he­ten upp­står. I fråga om åtgärd till före­byg­gande eller mins­kande av skada eller olä­gen­het gäl­ler lagen i det rike, där åtgär­den skall vid­ta­gas.

*/k/ Tids­be­gräns­ning. */-k/

Art. 7.

Till­stånd till ett före­tag må med­de­las för bestämd tid.

*/k/ Avgif­ter och fon­der */-k/

Art 8.
   1. Vad lagen i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, inne­hål­ler i fråga om skyl­dig­het att gälda avgif­ter eller ned­sätta fon­der, må, med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna här nedan, tilläm­pas jäm­väl å ström­fall och annan fast egen­dom i det andra riket, för vil­kas räk­ning före­ta­get äger rum. Till fond, som här avses, hän­fö­res jäm­väl gott­gö­relse för rådig­he­ten över sjö, som ej i sin hel­het är under­kas­tad ägan­de­rätt.
   2. Avgif­ter och fon­der, som avses i mom. 1, utgå till det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, och fast­stäl­las med hän­syn till intres­sen inom detta rike. Äro avgif­ter och fon­der bero­ende av kraftök­ning­ens stor­lek, läg­ges till grund den kraftök­ning, som vin­nes genom före­ta­get, oav­sett huru stor del därav utta­ges.
   3. Har avgift bestämts att utgå årli­gen, skall den erläg­gas från och med kalen­derå­ret efter det, då före­ta­get enligt av veder­bö­rande myn­dig­het därom med­de­lad bestäm­melse skall hava full­bor­dats.
   4. Utö­ver vad som föl­jer av bestäm­mel­serna i denna arti­kel må ej skyl­dig­het åläg­gas ägare av ström­fall eller annan fast egen­dom i ett­dera riket att gälda avgif­ter eller ned­sätta fon­der till det andra riket.

*/k/ Kraftö­ver­fö­ring. */-k/

Art. 9.

Ej må skyl­dig­het åläg­gas att från ström­fall i ett­dera riket till­han­da­hålla kraft såsom ersätt­ning för skada eller olä­gen­het eller eljest för till­go­do­se­ende av intres­sen inom det andra riket. */k/ Del­ak­tig­het. */-k/

Art. 10.

Vad ett­dera rikets lag inne­hål­ler angå­ende rätt eller skyl­dig­het att taga del i ett före­tag kan icke göras gäl­lande till för­mån för eller gent emot ström­fall eller annan fast egen­dom eller intresse inom det andra riket. Över­ens­kom­melse mel­lan intres­sen­ter i båda rikena om del­ta­gande i ett före­tag är dock gäl­lande, såframt den god­kän­nes av veder­bö­rande myn­dig­het i vart­dera riket.

Säker­hets stäl­lande.

Art. 11.

Vart­dera riket må fordra säker­het för full­gö­rande av de vill­kor, som fast­stäl­las för ett före­tag, samt för de för­plik­tel­ser, som eljest kunna följa av detta.

Sam­tycke av det andra riket.

Art. 12.
   1. Till­stånd till ett före­tag må icke med­de­las av det ena riket utan att det andra riket läm­nat sitt sam­tycke, om före­ta­get kan anta­gas med­föra olä­gen­het av någon bety­delse inom detta rike i ett vat­ten­drags begag­nande såsom far­led eller flott­led eller för­or­saka hin­der för fis­kens gång till skada för fis­ket inom sist­nämnda rike eller om före­ta­get kan anta­gas där vålla bety­dande rubb­ningar i vat­ten­för­hål­lan­dena inom ett större område.
   2. Kan före­ta­get icke anta­gas inom det andra riket äga sådana verk­ningar, som i mom. 1 sägs, kan detta rike icke mot­sätta sig att före­ta­get må verk­stäl­las.

Art. 13.

Erfordras sam­tycke av det andra riket, skall frå­gan bedö­mas i över­ens­stäm­melse med de grun­der, som beträf­fande anlägg­ningar, arbe­ten eller åtgär­der av mot­sva­rande beskaf­fen­het gälla enligt lagen i detta rike, dock med iakt­ta­gande av bestäm­mel­serna i art. 4 och 5. Ej må för sam­tycke upp­stäl­las andra vill­kor än som angå före­ta­gets plan­lägg­ning eller före­byg­gande eller mins­kande av skada och olä­gen­het för all­männa intres­sen.

För­fa­ran­det.

Ansö­kans ingi­vande.

Art. 14.
   1. Ansö­kan om till­stånd till ett före­tag ingi­ves till veder­bö­rande myn­dig­het i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las. Där­est det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det sam­färdsels eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk­ning före­ta­get skall äga rum, hör till det andra riket, skall vid ansök­ningen fogas detta rikes för­kla­ring, att från dess sida intet är att invända mot ansök­ning­ens upp­ta­gande till behand­ling.
   2. Ansök­ningen skall vara åtföljd av de rit­ningar och beskriv­ningar samt inne­hålla de upp­lys­ningar, som erfordras för bedö­mande av före­ta­gets verk­ningar inom båda rikena.
   3. Då ansö­kan inkom­mit till myn­dig­he­ten i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, skall ett exem­plar av ansök­ningen jämte bila­gor över­läm­nas till det andra riket.

*/k/ Under­rät­tel­ser. */-k/

Art. 15.

Vad lagen i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, före­skri­ver om ansök­ning­ens kun­gö­rande samt om med­de­lan­den och inhäm­tande av ytt­ran­den i anled­ning av ansök­ningen skall icke gälla inom det andra riket. Inbyg­garna i detta skola dock på sätt veder­bö­rande myn­dig­het i samma rike anser lämp­ligt och genom dess försorg under­rät­tas om ansök­ningen och dess behand­ling. För detta ända­mål skola erfor­der­liga upp­lys­ningar därom till­stäl­las denna myn­dig­het av veder­bö­rande myn­dig­het i först­nämnda rike.

*/k/ Inhäm­tande av upp­lys­ningar. */-k/

Art. 16.

Vart­dera riket må från veder­bö­rande myn­dig­het i det andra riket inhämta de upp­lys­ningar, som erfordras för bedö­mande av före­ta­gets verk­ningar inom detta rike.

*/k/ Kom­mis­sions­be­hand­ling. */-k/

Art. 17.

Vart­dera riket må för sakens behand­ling påkalla till­sät­tande av en kom­mis­sion, bestå­ende av två, fyra eller sex med­lem­mar, varav halva anta­let utses av vart­dera riket.

Art. 18.
   1. Kom­mis­sio­nen har att utreda de frå­gor, som äro av intresse för båda rikena, och kan för detta ända­mål till­kalla sak­kun­nigt biträde. Den fast­stäl­ler själv sin för­hand­lings­ord­ning.
   2. De, vil­kas rätt berö­res av före­ta­get, skola efter lämp­ligt kun­gö­rel­se­för­fa­rande erhålla till­fälle att inför kom­mis­sio­nen bevaka sina intres­sen.
   3. Vart­dera riket bestäm­mer och utbe­ta­lar arvode till de med­lem­mar av kom­mis­sio­nen, som av riket utsetts. Kom­mis­sio­nens övriga utgif­ter gäl­das av sökan­den, men för­skju­tas av det rike, som påkal­lat kom­mis­sio­nens till­sät­tande. Sökan­den kan åläg­gas att betala lämp­ligt för­skott eller ställa säker­het för dessa utgif­ter.

Art. 19.
   1. Kom­mis­sio­nen har att yttra sig om, huruvida före­ta­get bör äga rum, och för sådant fall, i den mån för­hål­lan­dena där­till giva anled­ning, utreda:
      a) huru före­ta­get bör verk­stäl­las för att ända­må­let må utan oskä­lig kost­nad vin­nas med minsta skada och olä­gen­het, så och vilka åtgär­der kunna anses av nöden till före­byg­gande eller mins­kande av skada eller olä­gen­het för all­männa intres­sen,
      b) vilka bestäm­mel­ser böra med­de­las angå­ende hus­håll­ningen med och fram­släp­pande av vat­ten,
      c) med vilka belopp avgif­ter skola erläg­gas och fon­der ned­sät­tas enligt bestäm­mel­serna i art. 8,
      d) huruvida över­ens­kom­melse, som avses i art. 10, om del­ta­gande i före­ta­get bör god­kän­nas,
      e) vil­ken säker­het bör stäl­las för full­gö­rande av de vill­kor, som fast­stäl­las för före­ta­get, samt för de för­plik­tel­ser, som eljest kunna följa av detta,
      f) inom vil­ken tid före­ta­get bör vara påbör­jat och slut­fört,
      g) för vil­ken tid till­stån­det bör vara gäl­lande,
      h) de ytter­li­gare spörs­mål i anled­ning av före­ta­get, som äro av intresse för båda rikena.
   2. Då kom­mis­sio­nens under­sök­ning bragts till slut, skall dess utlå­tande över­läm­nas till båda rikena. Vart­dera riket må från kom­mis­sio­nen inhämta tilläggs­för­kla­ringar, vilka lika­le­des till­stäl­las båda rikena.

*/k/ Pröv­nings­myn­dig­het. */-k/

Art. 20.

Fråga huruvida för ett före­tag erfordras sam­tycke av det andra riket och, för sådant fall, om sam­tycke bör med­de­las och angå­ende vill­ko­ren där­för avgö­res av Konungen. Erfordras sam­tycke och har för detta upp­ställts sär­skilda vill­kor, kan jäm­väl i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las, fråga om före­ta­gets tillåt­lig­het och vill­ko­ren där­för avgö­ras av Konungen.

*/k/ Till­stån­dets inne­håll. */-k/

Art. 21.
   1. Till­stånd till ett före­tag med­de­las av veder­bö­rande myn­dig­het i det rike, där före­ta­get skall verk­stäl­las. Till­stån­det skall inne­hålla ej mindre de vill­kor, som före­skri­vas av detta rike, än även de vill­kor, som må hava upp­ställts för det andra rikets sam­tycke enligt art. 13.
I till­stån­det skall tillika inta­gas erin­ran därom, att det icke är gäl­lande i det andra riket med mindre sökan­den av veder­bö­rande myn­dig­het i detta rike inhäm­tat sådan för­kla­ring, som avses i art. 22.
   2. Då slut­ligt beslut med­de­lats av det rike, där före­ta­get skall äga rum, skall avskrift därav över­sän­das till det andra riket sam­ti­digt med att beslu­tet till­stäl­les sökan­den.

*/k/ Till­stån­dets rätts­ver­kan i det andra riket. */-k/

Art. 22.
   1. Då till­stånd till ett före­tag med­de­lats och vun­nit laga kraft, har sökan­den att inom 180 dagar där­ef­ter hos veder­bö­rande myn­dig­het i det andra riket inhämta denna myn­dig­hets för­kla­ring, att till­stån­det till­kom­mit den ord­ning, som är före­skri­ven i denna kon­ven­tion. Sökes ej för­kla­ring inom tid, som nu sagts, må före­ta­get ej verk­stäl­las utan att nytt till­stånd med­de­las.
   2. Där­est det ström­fall eller den fasta egen­dom eller det samfärdsels-​​ eller det flott­nings­in­tresse, för vars räk­ning till­stånd till före­ta­get med­de­lats, hör till det andra riket, må för­kla­ring icke läm­nas med mindre beslut med­de­lats rörande vad enligt art. 3 mom. 2 må bliva före­skri­vet.
   3. Har sådan för­kla­ring läm­nats, ålig­ger envar inom samma rike att mot ersätt­ning avstå den fasta egen­dom, som erfordras, samt tåla det intrång och den skada eller olä­gen­het, som vål­las genom före­ta­get, allt i över­ens­stäm­melse med lagen i detta rike.

Avgift för ansö­kans behand­ling.

Art. 23.

Skall enligt lagen i ett­dera riket utgå avgift såsom bidrag till kost­na­den för behand­ling av ansök­ningen inom detta rike, må belop­pet efter omstän­dig­he­terna ned­sät­tas under vad eljest kan vara bestämt.

Till­syn och under­håll.

Art. 24.
   1. Beträf­fande till­syn å ett före­tag och under­hål­let därav gäl­ler lagen i det rike, där före­ta­get verk­ställts, dock skall i fråga om åtgär­der inom det andra riket till före­byg­gande eller mins­kande av skada eller olä­gen­het lagen i detta rike äga tillämp­ning. Båda rike­nas inbyg­gare skola äga samma rätt att till­va­ra­taga sina intres­sen.
   2. Vad angår ersätt­ning för skada och olä­gen­het, som vål­las genom bris­tande under­håll, gäl­ler lagen i det rike, där ska­dan eller olä­gen­he­ten upp­står.
   3. Rörande hus­håll­ningen med och fram­släp­pande av vat­ten skall vad i denna arti­kel stad­gas med avse­ende å till­syn och under­håll äga mot­sva­rande tillämp­ning.

Ned­läg­gande.

Art. 25.
   1. Beträf­fande ned­läg­gande av ett före­tag gäl­ler lagen i det rike, där före­ta­get verk­ställts. Båda rike­nas inbyg­gare skola äga samma rätt att till­va­ra­taga sina intres­sen. Här­vid skola bestäm­mel­serna i art. 15 och 16 äga mot­sva­rande tillämp­ning.
   2. Vad angår skada och olä­gen­het, som vål­las genom ett före­tags ned­läg­gande, skola bestäm­mel­serna i art. 6 äga mot­sva­rande tillämp­ning.

Sam­färd­sel och flott­ning.

Art. 26.

Med avse­ende å öpp­nande, bibe­hål­lande eller begag­nande av far­led eller flott­led i vat­ten­drag, varom i art. 1 mom. 2 sägs, skola vart­dera rikets inbyg­gare i det andra riket åtnjuta samma rät­tig­he­ter och vara under­kas­tade samma för­plik­tel­ser som detta rikes egna inbyg­gare.
Vart­dera riket må dock med­dela sär­skilda före­skrif­ter om skyl­dig­het för inbyg­gare i det andra riket att ställa säker­het för de för­plik­tel­ser, som åligga dem såsom flot­tande.

Sär­skilda bestäm­mel­ser.

Under­sök­nings­ar­be­ten.

Art. 27.

I fråga om under­sök­nings­ar­be­ten som för­be­re­delse till ett före­tag skola vart­dera rikets inbyg­gare inom det andra riket åtnjuta samma rät­tig­he­ter och vara under­kas­tade samma för­plik­tel­ser som detta rikes egna inbyg­gare.

*/k/ Tids­fris­ter. */-k/

Art. 28.

Skall enligt lagen i ett­dera riket något påbör­jas eller full­gö­ras inom bestämd tids­frist efter det till­stånd till ett före­tag med­de­lats, skall fris­ten räk­nas från den tid­punkt, då sådan för­kla­ring, som avses i art. 22, utfär­dats.

*/k/ Ombud. */-k/

Art 29.
   1. Den, som äger till­stånd till ett före­tag, kan av veder­bö­rande myn­dig­het i det av rikena, där han icke har hem­vist, före­läg­gas att utse ett av denna myn­dig­het god­känt ombud, som är bosatt inom riket och som skall äga att å hans väg­nar svara vid dom­sto­lar och hos andra myn­dig­he­ter samt mot­taga med­de­lan­den i tvis­ter och andra ange­lä­gen­he­ter, som röra före­ta­get. Ombu­dets namn och adress skola anmä­las hos veder­bö­rande myn­dig­het i sist­nämnda rike för att kun­gö­ras för all­män­he­ten. Iakt­ta­ges ej vad sålunda är före­skri­vet, må denna myn­dig­het utse ombud.
   2. Har den, som idkar flott­ning inom ett­dera riket, icke där sitt hem­vist, skola bestäm­mel­serna i mom. 1 äga mot­sva­rande tillämp­ning, med mindre han före­trä­des av en i över­ens­stäm­melse med lagen i detta rike bil­dad flott­nings­före­ing.

*/k/ Verk­stäl­lig­het. */-k/

Art. 30.
   1. Laga­kraft­vun­nen dom eller laga­kraft­vun­net utlå­tande i ett­dera riket angå­ende ett före­tag eller angå­ende sam­färd­sel eller flott­ning, som avses i denna kon­ven­tion, skall, såframt domen eller utlå­tan­det kan verk­stäl­las i detta rike och avser annat än straff, på begä­ran ome­del­bart verk­stäl­las i det andra riket. 2. Hade den för­plik­tade icke med­bor­gar­skap eller hem­vist i det rike, där domen eller utlå­tan­det med­de­lats, kan verk­stäl­lig­het ej påfordras, med mindre han inställt sig i rät­te­gången eller ock stäm­ningen i behö­rig tid lag­li­gen del­gi­vits antingen honom per­son­li­gen eller hans enligt bestäm­mel­serna i art. 29 utsedda ombud.
   3. Vad i mom. 1 stad­gas om dom eller utlå­tande skall äga mot­sva­rande tillämp­ning i fråga om annat beslut eller ford­ran i ett­dera riket, som enligt lagen i detta rike må verk­stäl­las eller utsö­kas såsom laga­kraft­vun­nen dom.
   4. Fram­ställ­ning om erhål­lande av verk­stäl­lig­het göres och mot­ta­ges i Norge av veder­bö­rande depar­te­ment samt i Sve­rige av utri­kes­de­par­te­men­tets rätts­av­del­ning eller veder­bö­rande läns­sty­relse.
Vid fram­ställ­ningen skall fogas bevis av den myn­dig­het, som gör fram­ställ­ningen, att domen, utlå­tan­det, beslu­tet eller ford­ringen upp­fyl­ler de här ovan stad­gade vill­kor för verk­stäl­lig­het.
   5. Verk­stäl­lig­he­ten sker i vart­dera riket enligt där gäl­lande lag.
För­måns­rätt, som enligt ett­dera rikets lag är tillagd ford­ran på avgif­ter eller fon­der, kan dock icke göras gäl­lande. Belopp, som infly­ter, över­sän­des till den myn­dig­het, som gjort fram­ställ­ningen.
   6. Kost­nads­er­sätt­ning, som ålagts den för­plik­tade i anled­ning av frå­gans pröv­ning, kan indri­vas enligt reg­lerna i denna arti­kel.

*/k/ Före­tag utan till­stånd. */-k/

Art. 31.

Har ett före­tag verk­ställts utan till­stånd, skola i fråga om före­ta­gets lag­lig­het båda rike­nas inbyg­gare äga samma rätt att till­va­ra­taga sina intres­sen.

*/k/ Sam­man­slut­ningar. */-k/

Art. 32.

Vad i denna kon­ven­tion är stad­gat i fråga om rät­tig­he­ter och för­plik­tel­ser inom ett­dera riket för det andra rikets inbyg­gare skall jäm­väl äga tillämp­ning beträf­fande riket och dess kom­mu­ner samt där hem­ma­hö­rande bolag, för­e­ningar och stif­tel­ser. Med kom­mun för­stås här jäm­väl lands­ting (fyl­kes­kom­mun).

Stats­fö­re­tag.

Art. 33.

Skall ett­dera riket för egen räk­ning verk­ställa ett före­tag, må den i kon­ven­tio­nen stad­gade ord­ningen för frå­gans behand­ling jäm­kas."

Denna lag trä­der i kraft den dag Konungen bestäm­mer och gäl­ler så länge kon­ven­tio­nen bibe­hål­ler gilti­het.

Med avse­ende å anlägg­ning, arbete eller åtgärd, som utförts eller påbör­jats före nämnda dag eller verk­stäl­les där­ef­ter med stöd av tidi­gare med­de­lat till­stånd, skola äldre bestäm­mel­ser for­fa­rande gälla. Kon­ven­tio­nens bestäm­mel­ser i artik­larna 24 och 25 skola dock äga tillämp­ning jäm­väl å sådana före­tag.
Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Mil­jö­balk (1998:808)
JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med mil­jörätts­liga frå­gor? JP Info­nets tjäns­ter ger dig en kom­plett bevak­ning av mil­jörät­ten. Oav­sett om du job­bar med frå­gor om små enskilda avlopp eller till­stånds­frå­gor som rör gigan­tiska mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter hit­tar du all infor­ma­tion du behö­ver hos oss. Se allt inom mil­jörätt.