Lag (2000:592) om vilt­vårds­om­rå­den

Utfär­dad:
Ikraft­trä­dan­de­da­tum:
Källa: Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.
SFS nr: 2000:592
Depar­te­ment: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Änd­ring införd: t.o.m. SFS 2017:483
Länk: Länk till regis­ter

SFS nr:

2000:592
Depar­te­ment/myn­dig­het: Landsbygds-​​ och infra­struk­tur­de­par­te­men­tet RSL
Utfär­dad: 2000-​06-15
Änd­rad: t.o.m. SFS

2017:483
Änd­rings­re­gis­ter: SFSR (Rege­rings­kans­liet)
Källa: Full­text (Rege­rings­kans­liet)


All­männa bestäm­mel­ser

1 §   Enligt denna lag kan två eller flera fas­tig­he­ter sam­man­fö­ras till ett vilt­vårds­om­råde i syfte att främja vilt­vår­den genom en sam­ord­ning av jak­ten och åtgär­der till skydd och stöd för viltet.

För att genom­föra en sådan sam­ord­ning skall ägarna till fas­tig­he­ter som ingår i områ­det bilda en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning.

Med fas­tig­het avses i lagen även del av fas­tig­het.

2 §   Ett vilt­vårds­om­råde får inte omfatta mark, där samerna har rätt till jakt enligt ren­nä­rings­la­gen (1971:437), när det är fråga om kro­no­mark ovan­för odlings­grän­sen som står under sta­tens ome­del­bara dis­po­si­tion eller mark på ren­be­tes­fjäl­len.
För annan mark, där samerna har rätt till jakt enligt ren­nä­rings­la­gen, får denna rätt inte inskrän­kas genom att ett vilt­vårds­om­råde bil­das.

3 §   Läns­sty­rel­sen beslu­tar om bildande av ett vilt­vårds­om­råde.
I sam­band med detta skall läns­sty­rel­sen pröva och fast­ställa stad­gar för vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen i de hän­se­en­den som anges i 16 §.

4 §   Den som äger en fas­tig­het som ingår i ett vilt­vårds­om­råde är med­lem i vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen.

Den som på grund av upp­lå­telse har rätt att under minst ett år jaga på en fas­tig­het som ingår i ett vilt­vårds­om­råde skall på begä­ran antas som med­lem i vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen under upp­lå­tel­se­ti­den, om inte sär­skilda skäl för­an­le­der annat.

5 §   Om vär­det av upp­lå­ten jakt­rätt mins­kas genom bildan­det av ett vilt­vårds­om­råde, skall ersätt­ningen för nytt­jan­de­rät­ten sän­kas till ett skä­ligt belopp. Vill nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren säga upp avta­let med anled­ning av bildan­det, får han göra det.
Inne­bär bildan­det av vilt­vårds­om­rå­det att nytt­jan­de­rät­tens värde ökas, får fas­tig­hets­ä­ga­ren säga upp avta­let, om nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren inte med­ger skä­lig höj­ning av ersätt­ningen.

Talan om sänk­ning av ersätt­ningen skall väc­kas inom två måna­der från det nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren fick del av ett laga­kraft­vun­net beslut om bildande av vilt­vårds­om­rå­det. Den som vill säga upp avta­let skall göra det inom samma tid från det han fick del av beslu­tet. Iakt­tas inte tiden, är rät­ten till talan eller upp­säg­ning för­lo­rad.

6 §   Beslut enligt denna lag gäl­ler även nya med­lem­mar.

Vill­kor för bildande

7 §   För att ett vilt­vårds­om­råde skall få bil­das krävs att bildan­det
   1. främ­jar vår­den av den eller de viltar­ter som sam­ord­ningen avser,
   2. är lämp­ligt med hän­syn till områ­dets belä­gen­het och omfång,
   3. med­ges av en majo­ri­tet av fas­tig­hets­ä­garna inom områ­det.

Majo­ri­te­ten skall utgöra minst fyra fem­te­de­lar av anta­let fas­tig­hets­ä­gare och dessa skall äga minst fyra fem­te­de­lar av vilt­vårds­om­rå­dets areal. I ett omar­ron­de­rings­om­råde enligt 1 § jord­för­värvsla­gen (1979:230) gäl­ler i stäl­let att majo­ri­te­ten skall utgöra minst hälf­ten av anta­let fas­tig­hets­ä­gare och att dessa skall äga minst hälf­ten av vilt­vårds­om­rå­dets areal.

Vid omröst­ning har varje fas­tig­hets­ä­gare, oav­sett om han äger en eller flera fas­tig­he­ter, en röst. Per­so­ner som äger en fas­tig­het med samä­gan­de­rätt har en röst till­sam­mans.

8 §   I ett vilt­vårds­om­råde får inte någon fas­tig­het tas in som med hän­syn till omfång eller använd­ning sak­nar bety­delse för verk­sam­he­ten i vilt­vårds­om­rå­det.

En fas­tig­het som lämp­li­gen kan bestå som en egen enhet för vilt­vård får inte anslu­tas till ett vilt­vårds­om­råde utan äga­rens sam­tycke. Det­samma gäl­ler om det är fråga om flera fas­tig­he­ter som har samma ägare.

För­fa­ran­det vid bildan­det

9 §   Ansö­kan om bildande av ett vilt­vårds­om­råde får göras av den som äger en fas­tig­het som avses ingå i områ­det. Ansö­kan skall göras hos läns­sty­rel­sen.

10 §   Ansök­nings­hand­ling­arna skall inne­hålla
   1. upp­gif­ter om vilka fas­tig­he­ter som avses ingå i vilt­vårds­om­rå­det, deras areal och ägar­nas namn och adres­ser samt en karta över vilt­vårds­om­rå­det,
   2. för­slag till stad­gar för vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen,
   3. utred­ning om fas­tig­hets­ä­gar­nas inställ­ning till frå­gan om vilt­vårds­om­rå­dets bildande.

11 §   Frå­gan om bildande av ett vilt­vårds­om­råde skall utre­das vid en för­rätt­ning under led­ning av en för­rätt­nings­man, om det inte är uppen­bart att för­ut­sätt­ningar för bildan­det sak­nas.

Läns­sty­rel­sen får dock utan före­gå­ende för­rätt­ning besluta att bilda ett vilt­vårds­om­råde, om alla fas­tig­hets­ä­gare är ense om detta eller om för­rätt­ning annars inte anses nöd­vän­dig.

12 §   För­rätt­nings­man­nen skall med led­ning av ansök­nings­hand­ling­arna och andra upp­gif­ter som fram­kom­mit före­slå vilka fas­tig­he­ter som bör ingå i vilt­vårds­om­rå­det och vilka stad­gar som bör gälla för vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen.

För­sla­gen skall behand­las vid sam­man­träde inför för­rätt­nings­man­nen.

13 §   För­rätt­nings­man­nen skall kalla fas­tig­hets­ä­garna till sam­man­trä­det. Kal­lel­sen skall inne­hålla en kort beskriv­ning av den pla­ne­rade områ­des­bild­ningen och upp­gif­ter om tid och plats där ansök­nings­hand­ling­arna finns till­gäng­liga. Kal­lel­sen skall i god tid före sam­man­trä­det del­ges fas­tig­hets­ä­garna.

Bestäm­mel­serna i första styc­ket gäl­ler i tillämp­liga delar även då ett nytt sam­man­träde utsätts. Om det vid ett sam­man­träde har till­kän­na­getts tid och plats för nästa sam­man­träde, behö­ver kal­lelse inte del­ges den som kal­lats i före­skri­ven ord­ning till det sam­man­träde då till­kän­na­gi­van­det skett.

14 §   Vid för­rätt­ningen skall fas­tig­hets­ä­garna få möj­lig­het att yttra sig och lägga fram utred­ning i frå­gor som är av bety­delse för bildan­det.

15 §   För­rätt­nings­man­nen skall lämna ett utlå­tande om vilt­vårds­om­rå­det bör bil­das. I så fall skall för­rätt­nings­man­nen i utlå­tan­det ta in för­slag om vilka fas­tig­he­ter som områ­det skall omfatta och för­slag till stad­gar för vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen.

För­rätt­ningen avslu­tas genom att utlå­tan­det och övriga för­rätt­nings­hand­lingar läggs fram för fas­tig­hets­ä­garna på tid och plats som bestämts vid ett sam­man­träde. Hand­ling­arna skall sedan fin­nas till­gäng­liga för gransk­ning under en månad.

Efter denna tid skall för­rätt­nings­man­nen till läns­sty­rel­sen skicka för­rätt­nings­hand­ling­arna och de invänd­ningar som kan ha fram­ställts.

Stad­gar

16 §   I en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­nings stad­gar skall anges
   1. om sådan jakt som avses i 23 § första styc­ket skall bedri­vas inom områ­det,
   2. i vil­ken utsträck­ning för­e­ningen skall ha rätt att besluta i frå­gor som avses i 23-26 §§,
   3. de för­ut­sätt­ningar som skall gälla för för­e­ning­ens beslut i frå­gor som avses i 23-25 §§,
   4. vilka rikt­lin­jer i övrigt som skall gälla för för­e­ning­ens verk­sam­het,
   5. grun­derna för bestäm­mande av avgif­ter till för­e­ningen,
   6. grun­derna för beslut om till­fäl­lig avstäng­ning från områ­des­jakt och gemen­sam­hets­jakt.

17 §   Ett beslut om änd­ring av stad­garna i de hän­se­en­den som avses i 16 § får inte tilläm­pas innan det har fast­ställts av läns­sty­rel­sen.

Orga­ni­sa­tion

18 §   För vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen skall det fin­nas en sty­relse. Innan sty­rel­sen har utsetts kan för­e­ningen inte för­värva rät­tig­he­ter eller ta på sig skyl­dig­he­ter. Sty­rel­sen före­trä­der för­e­ningen mot tredje man.

19 §   Med­lem­mar­nas rätt att delta i vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning­ens ange­lä­gen­he­ter utövas på för­e­nings­stäm­man.

20 §   I fråga om röst­rätt och beslut på för­e­nings­stäm­man gäl­ler, om inte annat föl­jer av sär­skild bestäm­melse i denna lag,
   1. att röst­rätt i frå­gor som avses i 23-25 och 27-29 §§ till­kom­mer endast med­lem­mar som är fas­tig­hets­ä­gare, som där­vid har en röst var­dera, om inte någon sådan med­lem begär att rös­te­ta­let i stäl­let skall beräk­nas efter fas­tig­he­tens areal,
   2. att varje med­lem har en röst i övriga frå­gor,
   3. att ingen får rösta för mer än en fem­te­del av det rös­te­tal som före­träds på stäm­man,
   4. att den mening som har fått det högsta rös­te­ta­let gäl­ler som stäm­mans beslut,
   5. att vid lika rös­te­tal val avgörs genom lott­ning och i andra frå­gor den mening gäl­ler som stöds av de flesta rös­tande eller, om anta­let rös­tande är lika, av stäm­mans ord­fö­rande,
   6. att ett beslut om änd­ring av stad­garna är gil­tigt om det har fat­tats på två på varandra föl­jande stäm­mor och inte bestrids av mer än en fem­te­del av fas­tig­hets­ä­garna eller av de fas­tig­hets­ä­gare som äger mer än en fem­te­del av vilt­vårds­om­rå­dets areal,
   7. att beslut om änd­ring av stad­garna är gil­tigt endast om änd­rings­för­sla­get fun­nits med i kal­lel­sen till stäm­man.

Sär­skilda vill­kor för vissa beslut

21 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­nings beslut enligt 23-25 och 27-29 §§ skall fat­tas på en för­e­nings­stämma.

Verk­sam­het

22 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­nings beslut i andra vilt­vårds­frå­gor än de som anges i 23-26 §§ får inte mot någons vilja med­föra inskränk­ning i den­nes rätt att jaga eller på annat sätt nyttja en fas­tig­het inom vilt­vårds­om­rå­det.

En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning får fatta beslut enligt 23-27 §§ endast om det anges i stad­garna.

23 §   I den utsträck­ning det är för­en­ligt med jakt­lag­stift­ning­ens bestäm­mel­ser om jakt­ti­der och om till­stånd till jakt får en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning, om det behövs med hän­syn tagen till vilt­vår­den, besluta att älg, kron­hjort och dov­hjort samt rådjur och annat små­vilt får jagas
   1. inom hela vilt­vårds­om­rå­det obe­ro­ende av fas­tig­hets­grän­serna (områ­des­jakt),
   2. och där­vid bara till­sam­mans med andra jakt­rätts­ha­vare inom områ­det (gemen­sam­hets­jakt).

Om områ­des­jakt skall bedri­vas får en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning besluta om avskjut­ning­ens omfatt­ning och inrikt­ning.

24 §   I den utsträck­ning det är för­en­ligt med jakt­lag­stift­ning­ens bestäm­mel­ser om jakt­ti­der och om till­stånd till jakt får en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning vidare besluta om områ­des­jakt och gemen­sam­hets­jakt efter björn, järv, varg, lo och vild­svin om det uppen­bart behövs för att begränsa ska­dor av sådant vilt.

25 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning får besluta att det skall krä­vas till­stånd (jakt­rätts­be­vis) för områ­des­jakt och gemen­sam­hets­jakt enligt 23 och 24 §§. För­e­ningen får kräva visst minsta are­al­in­ne­hav för att en fas­tig­hets­ä­gare skall till­de­las fler än ett jakt­rätts­be­vis.

26 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning får besluta att en med­lem eller en jakt­rätts­ha­vare som bry­ter mot en regel som har beslu­tats med stöd av 23-25 §§ skall avstängas från områ­des­jakt och gemen­sam­hets­jakt. Ett sådant beslut får inte avse längre tid än ett år.

Vilt som dödats i strid med vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning­ens avskjut­nings­reg­ler till­fal­ler för­e­ningen.

27 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning får i sina stad­gar upp­ställa krav på för­e­ning­ens till­stånd för upp­lå­telse och över­lå­telse av jakt­rätt inom ett vilt­vårds­om­råde.

Till­stånd får väg­ras endast om
   1. den som jakt­rät­ten upp­låts eller över­låts till inte för­fo­gar över mark inom vilt­vårds­om­rå­det av sådan stor­lek som anges i för­e­ning­ens stad­gar,
   2. upp­lå­tel­sen eller över­lå­tel­sen annars kan anses olämp­lig med hän­syn till vilt­vår­den eller på annat sätt är till avse­värd olä­gen­het för med­lem­marna.

Vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen får upp­låta rätt till områ­des­jakt.

28 §   På begä­ran av en fas­tig­hets­ä­gare som av ide­ella skäl mot­sät­ter sig jakt skall hans fas­tig­het undan­tas från områ­des­jakt och gemen­sam­hets­jakt.

29 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning får bestämma att avgif­ter skall beta­las för jak­ten inom vilt­vårds­om­rå­det och för vilt som fälls.

30 §   En vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning får inte bedriva verk­sam­het som är främ­mande för det ända­mål som vilt­vårds­om­rå­det skall till­go­dose.

Beslut med stöd av denna lag får inte vara så ingri­pande att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras inom den berörda delen av en fas­tig­het inom områ­det.

Änd­ring och upp­lös­ning av vilt­vårds­om­råde

31 §   På ansö­kan av sty­rel­sen för de vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningar som berörs kan läns­sty­rel­sen besluta att
   1. föra sam­man flera vilt­vårds­om­rå­den till ett vilt­vårds­om­råde,
   2. dela upp ett vilt­vårds­om­råde i flera vilt­vårds­om­rå­den.

För en sådan ombild­ning gäl­ler vill­ko­ren för och för­fa­ran­det vid bildande av vilt­vårds­om­råde.

32 §   På ansö­kan av vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning­ens sty­relse får läns­sty­rel­sen besluta att en fas­tig­het skall anslu­tas till vilt­vårds­om­rå­det. För sådan anslut­ning fordras med­gi­vande av fas­tig­he­tens ägare och, om fas­tig­he­ten ingår i ett annat vilt­vårds­om­råde, av vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen för det områ­det.

33 §   På ansö­kan av fas­tig­he­tens ägare eller vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen får läns­sty­rel­sen besluta att ur vilt­vårds­om­rå­det ute­sluta
   1. en fas­tig­het som på grund av änd­rad använd­ning eller annars sak­nar väsent­lig bety­delse för verk­sam­he­ten inom områ­det,
   2. en fas­tig­het eller flera fas­tig­he­ter med samma ägare som kan utgöra en egen enhet för vilt­vård, om övriga fas­tig­he­ter inom vilt­vårds­om­rå­det kan bestå som ett lämp­ligt sådant område.

Om fas­tig­hets­ä­ga­ren och vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen är ense om en ute­slut­ning som avses i första styc­ket 1 får för­e­ningen besluta i frå­gan.

34 §   Läns­sty­rel­sen kan besluta att vilt­vårds­om­rå­det skall upp­höra och vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen skall upp­lö­sas om
   1. fler än en fem­te­del av fas­tig­hets­ä­garna, eller de fas­tig­hets­ä­gare som äger mer än en fem­te­del av vilt­vårds­om­rå­dets areal, på en för­e­nings­stämma utta­lar sig för en upp­lös­ning,
   2. vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen sak­nar sty­relse, eller
   3. vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ningen all­var­ligt misskö­ter för­valt­ningen av vilt­vårds­om­rå­det.

Om vilt­vårds­om­rå­det finns inom ett omar­ron­de­rings­om­råde enligt 1 § jord­för­värvsla­gen (1979:230) gäl­ler i stäl­let för vad som sägs i första styc­ket 1 att fler än hälf­ten av fas­tig­hets­ä­garna, eller de fas­tig­hets­ä­gare som äger mer än hälf­ten av vilt­vårds­om­rå­dets areal, skall ha utta­lat sig för en upp­lös­ning.

Vid omröst­ning i frå­gan om upp­lös­ning gäl­ler 7 § tredje styc­ket.

Beslut om upp­lös­ning enligt första styc­ket 1 får med­de­las tidi­gast tre år från det att beslu­tet om bildande av vilt­vårds­om­rå­det vann laga kraft.

35 §   Läns­sty­rel­sen får för­ordna att frå­gor som avses i 31, 33 eller 34 § skall utre­das vid för­rätt­ning innan läns­sty­rel­sen beslu­tar.

För för­fa­ran­det vid sådan för­rätt­ning gäl­ler 12-15 §§ i tillämp­liga delar.

36 §   Vid upp­lös­ning av en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning gäl­ler 62 § lagen (1973:1150) om för­valt­ning av sam­fäl­lig­he­ter.

Om en vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning är för­satt i kon­kurs och denna avslu­tas utan över­skott, är för­e­ningen trots första styc­ket upp­löst när kon­kur­sen avslu­tas.

I arti­kel 48.2 i Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) 2015/848 av den 20 maj 2015 om insol­vens­för­fa­ran­den finns en sär­skild bestäm­melse om när en juri­disk per­son eller ett före­tag ska anses upp­löst. Lag (2017:483).

Över­kla­gande

37 §   Beslut av vilt­vårds­om­rå­des­för­e­ning­ens stämma eller sty­relse får över­kla­gas hos läns­sty­rel­sen av den vars rätt berörs av beslu­tet, om beslu­tet gått honom eller henne emot, i frå­gor som gäl­ler
   1. jakt och annan vilt­vård,
   2. med­lem­skap i för­e­ningen enligt 4 §,
   3. avstäng­ning från områ­des­jakt enligt 26 §,
   4. upp­lå­telse och över­lå­telse av jakt­rätt enligt 27 §,
   5. avgift enligt 29 §, eller
   6. ute­slut­ning ur för­e­ningen enligt 33 § andra styc­ket.

Över­kla­gan­det skall ha kom­mit in till läns­sty­rel­sen inom fyra vec­kor från dagen för beslu­tet. I fråga om över­kla­gande av sty­rel­sens beslut räk­nas dock tids­fris­ten från den dag kla­gan­den fick del av beslu­tet.

För­e­nings­stäm­mans eller sty­rel­sens beslut skall gälla även om det har över­kla­gats, om inte läns­sty­rel­sen beslu­tar annat.

38 §   Läns­sty­rel­sens beslut enligt denna lag får över­kla­gas hos all­män för­valt­nings­dom­stol.

Pröv­nings­till­stånd krävs vid över­kla­gande till kam­mar­rät­ten.

Då beslut som läns­sty­rel­sen, för­valt­nings­rät­ten eller kam­mar­rät­ten med­de­lar enligt denna lag angår så många att en kopia av beslu­tet inte lämp­li­gen kan skic­kas till var och en av dem, skall med­de­lande om beslu­tet infö­ras i orts­tid­ning. Tiden för över­kla­gande skall räk­nas från den dag kun­gö­ran­det har skett.

Läns­sty­rel­sens beslut gäl­ler ome­del­bart om inte något annat anges i beslu­tet. Lag (2009:833).


Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2000:592
   1. Denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 2001 då lagen (1980:894) om jakt­vårds­om­rå­den upp­hör att gälla.
   2. Ett jakt­vårds­om­råde som finns vid lagens ikraft­trä­dande skall anses som ett vilt­vårds­om­råde bil­dat enligt denna lag.
För ett sådant jakt­vårds­om­råde och den för­e­ning som för­val­tar områ­det gäl­ler lagen med det undan­tag som anges i 3.
   3. Bestäm­mel­sen i 26 § får endast tilläm­pas på sådana över­trä­del­ser som skett efter det att lagen trätt i kraft.
   4. Om en för­e­nings stad­gar stri­der mot bestäm­mel­serna i lagen skall sty­rel­sen utan dröjs­mål lägga fram för­slag till för­e­nings­stäm­man om den änd­ring som behövs.
   5. Om bestäm­mel­serna i den nya lagen inne­bär änd­rade för­ut­sätt­ningar för upp­lå­ten jakt­rätt och vär­det av upp­lå­tel­sen där­i­ge­nom mins­kas, får nytt­jan­de­rätts­ha­va­ren säga upp avta­let.
Den som vill säga upp avta­let skall göra det inom tre måna­der från det att denna lag trätt i kraft. Om han inte gör det inom denna tid har han för­lo­rat rät­ten att säga upp avta­let på denna grund.

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Vik­tiga lagar inom mil­jörät­ten

Mil­jö­balk (1998:808)
JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

JP Info­nets mil­jörätts­liga tjäns­ter

Job­bar du med mil­jörätts­liga frå­gor? JP Info­nets tjäns­ter ger dig en kom­plett bevak­ning av mil­jörät­ten. Oav­sett om du job­bar med frå­gor om små enskilda avlopp eller till­stånds­frå­gor som rör gigan­tiska mil­jö­far­liga verk­sam­he­ter hit­tar du all infor­ma­tion du behö­ver hos oss. Se allt inom mil­jörätt.