Lag (2014:912) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den

Inle­dande bestäm­mel­ser

Lagens inne­håll

1 §   Denna lag inne­hål­ler bestäm­mel­ser som kom­plet­te­rar
   1. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EU) nr 1215/2012 av den 12 decem­ber 2012 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (2012 års Brys­sel I-​förordning),
   2. rådets för­ord­ning (EG) nr 44/2001 av den 22 decem­ber 2000 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (2000 års Brys­sel I-​förordning),
   3. kon­ven­tio­nen den 27 sep­tem­ber 1968 om dom­stols behö­rig­het och om verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område jämte till­trä­deskon­ven­tio­ner (Brys­sel­kon­ven­tio­nen),
   4. kon­ven­tio­nen den 30 okto­ber 2007 om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (Lugano­kon­ven­tio­nen),
   5. Euro­pa­par­la­men­tets och rådets för­ord­ning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om infö­rande av en euro­pe­isk exe­ku­tions­ti­tel för obe­stridda ford­ringar (för­ord­ningen om den euro­pe­iska exe­ku­tions­ti­teln),
   6. Haag­kon­ven­tio­nen av den 30 juni 2005 om avtal om val av dom­stol (2005 års Haag­kon­ven­tion), och
   7. Haag­kon­ven­tio­nen av den 2 juli 2019 om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av utländska domar på pri­vaträt­tens område (2019 års Haag­kon­ven­tion).

Genom första styc­ket 1 och 2 kom­plet­te­rar lagens bestäm­mel­ser även avta­let den 19 okto­ber 2005 mel­lan Euro­pe­iska gemen­ska­pen och Konung­a­ri­ket Dan­mark om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och verk­stäl­lig­het av domar på pri­vaträt­tens område (Dan­marks­av­ta­let), eftersom 2012 års Brys­sel I-​förordning och 2000 års Brys­sel I-​förordning tilläm­pas i för­hål­lan­det mel­lan EU och Dan­mark till följd av detta avtal. Lag (2023:448).

Reserv­fo­rum

2 §   Om det finns svensk doms­rätt enligt en uni­ons­rätts­akt eller ett inter­na­tio­nellt instru­ment som avses i 1 § och någon annan behö­rig dom­stol sak­nas, är Stock­holms tings­rätt behö­rig.

Sär­skild väg­rans­grund

3 §   Om en ansö­kan görs enligt en uni­ons­rätts­akt eller ett inter­na­tio­nellt instru­ment som avses i 1 § 1-4 ska ett avgö­rande som rör ett civil­rätts­ligt anspråk inte erkän­nas eller verk­stäl­las i Sve­rige, om det har med­de­lats i en annan stat i ett brott­mål som gäl­ler ett inte upp­såt­ligt brott mot någon som
   1. var­ken har hem­vist eller är med­bor­gare i den sta­ten,
   2. inte har följt ett före­läg­gande om per­son­lig instäl­lelse, och
   3. inte har haft till­fälle att svara i målet.

Erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt 2012 års

Brys­sel I-​förordning

För­fa­rande för väg­ran av erkän­nande eller verk­stäl­lig­het

4 §   En ansö­kan enligt 2012 års Brys­sel I-​förordning om att ett avgö­rande inte ska erkän­nas eller verk­stäl­las i Sve­rige görs till den tings­rätt som rege­ringen före­skri­ver.

En ansö­kan enligt samma för­ord­ning om en för­kla­ring att det inte finns grund för att vägra ett erkän­nande av ett avgö­rande görs till den tings­rätt som rege­ringen före­skri­ver.

5 §   Vid hand­lägg­ning i dom­stol av ären­den som avses i 4 § tilläm­pas lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte något annat föl­jer av 2012 års Brys­sel I-​förordning.

Verk­stäl­lig­het

6 §   Om ett avgö­rande är verk­ställ­bart enligt 2012 års Brys­sel I-​förordning, verk­ställs avgö­ran­det enligt utsök­nings­bal­ken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat föl­jer av för­ord­ningen.

Vid verk­stäl­lig­het av ett avgö­rande som rör en säker­hets­åt­gärd tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av beslut om kvar­stad eller annan säker­hets­åt­gärd.

Anpass­ning

7 §   Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten är behö­rig myn­dig­het att hand­lägga sådana frå­gor om anpass­ning som avses i arti­kel 54 i 2012 års Brys­sel I-​förordning. Vid myn­dig­he­tens hand­lägg­ning tilläm­pas utsök­nings­bal­ken, om inte något annat föl­jer av för­ord­ningen.

Sär­skild under­rät­telse i utsök­nings­mål

8 §   Om sva­ran­den fram­för en invänd­ning till Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten som kan antas avse att avgö­ran­det med tillämp­ning av 2012 års Brys­sel I-​förordning antingen inte ska verk­stäl­las i Sve­rige eller att verk­stäl­lig­he­ten ska begrän­sas till säker­hets­åt­gär­der, göras bero­ende av stäl­lande av säker­het eller skju­tas upp, ska Kro­no­fog­de­myn­dig­he­ten utan dröjs­mål under­rätta honom eller henne om möj­lig­he­ten enligt för­ord­ningen att göra invänd­ningen gäl­lande genom en ansö­kan till dom­stol.

Erkän­nande, verk­ställ­bar­het och verk­stäl­lig­het enligt 2000 års Brys­sel I-​förordning, Brys­sel­kon­ven­tio­nen eller Lugano­kon­ven­tio­nen

För­fa­rande för erkän­nande eller verk­ställ­bar­het

9 §   En ansö­kan om att ett avgö­rande ska erkän­nas eller för­kla­ras verk­ställ­bart i Sve­rige enligt en uni­ons­rätts­akt eller ett inter­na­tio­nellt instru­ment som avses i 1 § 2-4 görs till den tings­rätt som rege­ringen före­skri­ver.

10 §   En ansö­kan om änd­ring enligt en uni­ons­rätts­akt eller ett inter­na­tio­nellt instru­ment som avses i 1 § 2-4 av ett beslut med anled­ning av en ansö­kan enligt 9 § görs till den tings­rätt som har med­de­lat beslu­tet.

Om en sådan ansö­kan görs av den som har gjort ansö­kan enligt 9 §, ska den ha kom­mit in till tings­rät­ten inom fyra vec­kor från den dag då beslu­tet med­de­la­des.

11 §   Vid hand­lägg­ning i dom­stol av ären­den som avses i 9 och 10 §§ tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den, om inte något annat föl­jer av uni­ons­rätts­ak­ten eller det inter­na­tio­nella instru­men­tet.

Verk­stäl­lig­het

12 §   Om ett avgö­rande för­kla­ras verk­ställ­bart enligt en uni­ons­rätts­akt eller ett inter­na­tio­nellt instru­ment som avses i 1 § 2-4, verk­ställs avgö­ran­det enligt utsök­nings­bal­ken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat föl­jer av uni­ons­rätts­ak­ten eller det inter­na­tio­nella instru­men­tet.

Vid verk­stäl­lig­het av ett avgö­rande som rör en säker­hets­åt­gärd tilläm­pas i stäl­let bestäm­mel­serna i utsök­nings­bal­ken om verk­stäl­lig­het av beslut om kvar­stad eller annan säker­hets­åt­gärd.

13 §   Om tings­rät­ten bifal­ler en ansö­kan enligt 9 § om att ett avgö­rande ska för­kla­ras verk­ställ­bart, ska tings­rät­tens beslut anses inne­fatta ett beslut om kvar­stad eller någon annan åtgärd som avses i 15 kap. rät­te­gångs­bal­ken.

Erkän­nande och verk­stäl­lig­het enligt för­ord­ningen om den euro­pe­iska exe­ku­tions­ti­teln

Rät­telse av intyg

14 §   Om ett intyg om en euro­pe­isk exe­ku­tions­ti­tel på grund av ett skriv­fel eller lik­nande inte stäm­mer över­ens med den bakom­lig­gande domen eller offi­ci­ella hand­lingen eller det bakom­lig­gande utsla­get, ska inty­get rät­tas av den dom­stol eller myn­dig­het som har utfär­dat inty­get.

Ett beslut i fråga om rät­telse får inte över­kla­gas.

Åter­kal­lelse av intyg

15 §   Om ett intyg om en euro­pe­isk exe­ku­tions­ti­tel har utfär­dats i strid med de krav som finns i för­ord­ningen om den euro­pe­iska exe­ku­tions­ti­teln, ska inty­get åter­kal­las av den dom­stol eller myn­dig­het som har utfär­dat inty­get.

Innan inty­get åter­kal­las ska par­terna få till­fälle att yttra sig, om det inte är obe­höv­ligt.

Ett beslut i fråga om åter­kal­lelse får inte över­kla­gas.

Verk­stäl­lig­het

16 §   Om ett avgö­rande inty­gas vara en euro­pe­isk exe­ku­tions­ti­tel, verk­ställs avgö­ran­det enligt utsök­nings­bal­ken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat föl­jer av arti­kel 21 eller 23 i för­ord­ningen om den euro­pe­iska exe­ku­tions­ti­teln.

Verk­ställ­bar­het och verk­stäl­lig­het enligt 2005 års Haag­kon­ven­tion och 2019 års Haag­kon­ven­tion

För­fa­rande för verk­ställ­bar­het

17 §   En ansö­kan om att ett avgö­rande ska för­kla­ras verk­ställ­bart i Sve­rige enligt 2005 års Haag­kon­ven­tion eller 2019 års Haag­kon­ven­tion görs till den tings­rätt som rege­ringen före­skri­ver. Lag (2023:448).

18 §   I arti­kel 13.1 och 13.2 i 2005 års Haag­kon­ven­tion och i arti­kel 12.1 och 12.2 i 2019 års Haag­kon­ven­tion finns bestäm­mel­ser om vilka hand­lingar som ska bifo­gas en ansö­kan som avses i 17 § och om kom­plet­te­ring i vissa fall. Vid hand­lägg­ning i dom­stol tilläm­pas i övrigt lagen (1996:242) om dom­stol­sä­ren­den. Lag (2023:448).

Verk­stäl­lig­het

19 §   Om ett avgö­rande för­kla­ras verk­ställ­bart enligt 2005 års Haag­kon­ven­tion eller 2019 års Haag­kon­ven­tion, verk­ställs avgö­ran­det enligt utsök­nings­bal­ken på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft. Lag (2023:448).

Över­gångs­be­stäm­mel­ser

2014:912
   1. Denna lag trä­der i kraft den 10 janu­ari 2015, då lagen (2006:74) med kom­plet­te­rande bestäm­mel­ser om dom­stols behö­rig­het och om erkän­nande och inter­na­tio­nell verk­stäl­lig­het av vissa avgö­ran­den ska upp­höra att gälla.
   2. Äldre före­skrif­ter gäl­ler för hand­lägg­ningen i Svea hov­rätt och Högsta dom­sto­len av ären­den som har inletts i hov­rät­ten före ikraft­trä­dan­det.