SFS 1979:429

Källa Rege­rings­kans­li­ets rätts­da­ta­ba­ser m.fl.

sfs 1979:429 skogs­vårds­lag; utkom från tryc­ket den 19 juni 1979 utfär­dad den 7 juni 1979. enligt riks­da­gens beslut' före­skrivs föl­jande. all­männa bestäm­mel­ser 1 § skogs­mark med dess skog skall genom lämp­ligt utnytt­jande av mar kens vir­kes­pro­du­ce­rande för­måga skö­tas så att den var­ak­tigt ger en hög och vär­de­full vir­kes­av­kast­ning. vid sköt­seln skall hän­syn tas till natur­vår dens och andra all­männa intres­sen. 2 § med skogs­mark avses i d enna lag 1. mark som är lämp­lig för vir­kes­pro­duk­tion och som inte i v äsent­lig ut sträck­ning används för annat ända­mål, 2. mark där det bör fin­nas skog till skydd mot sand- eller jord­flykt eller mot att qäll­grän­sen flyt­tas ned. mark som lig­ger helt eller i huvud­sak out­nytt­jad skall dock inte anses som skogs­mark, om den på grund av sär­skilda för­hål­lan­den inte bör tas i anspråk för vir­kes­pro­duk­tion. mark skall anses lämp­lig för vir­kes­pro­duk­tion, om den enligt veder­tagna bedöm­nings­grun­der kan pro­du­cera i genom­snitt minst en kubik­me­ter virke om året per hek­tar. 3 § denna lag hind­rar inte att skogs­mark tas i anspråk för annat ända­mål än vir­kes­pro­duk­tion. 4 § denna lag skall inte tilläm­pas i d en mån den stri­der mot före­skrif­ter som har med­de­lats med stöd av natur­vårds­la­gen (1964:822) eller annan lag. 946 ' prop, 1978/79:110, jou 30. rskr 387. ¬ anlägg­ning av skog på skogs­mark 1979:429 5 § ny skog skall anläg­gas på skogs­mark 1. om mar­kens vir­kes­pro­du­ce­rande för­måga efter avverk­ning eller på grund av skada på sko­gen inte tas till vara på ett god­tag­bart sätt, 2. om mar­ken lig­ger out­nytt­jad, 3. om sko­gen är så gles eller till så s tor del består av för mar­ken olämp ligt trädslag att dess till­växt är avse­värt lägre än den till­växt som är möj­lig. åtgärd enligt första styc­ket skall vid­tas i fall som anges i 1 och 2 utan dröjs­mål och i fall som anges i 3 inom sk älig tid. 6 § om ett skogs­be­stånd är över­å­rigt och mar­kens vir­kes­pro­du­ce­rande för­måga tas till vara endast i ringa utsträck­ning på grund av röta eller själv gall­ring i bestån­det, får skogs­vårds­sty­rel­sen besluta att bestån­det skall slutav­ver­kas och ny skog anläg­gas. 7 § vid anlägg­ning av ny skog skall de för­yng­ringsåt­gär­der vid­tas som kan behö­vas för att trygga åter­väx­ten av skog av till­freds­stäl­lande tät­het och beskaf­fen­het i övr igt. före­skrif­ter om för­yng­rings­me­tod. mark­be­red ning, sådd, plan­te­ring, vård av plant­skog och andra åtgär­der i nämnd a syf te med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 8 § om det är påkal­lat från skogs­vårds­syn­punkt, får rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­dela före­skrif­ter som för­bju­der eller stäl­ler upp vill­kor för 1. använd­ning av visst slag av skogs­od­lings­ma­te­rial av inhemskt eller utländskt ursprung vid anlägg­ning av skog. 2. han­del med sådant mate­rial. med skogs­od­lings­ma­te­rial avses frön, plan­tor, stick­lingar och andra for mer av för­ök­nings­ma­te­rial, avsedda för anlägg­ning av skog. 9 § röj­ning av plant­skog eller ungskog skall ske, när sko­gen är så tät el ler av sådan beskaf­fen­het i övrigt att pro­duk­tio­nen av vär­de­fullt virke vä sent­ligt häm­mas. om sko­gen är nära gall­rings­bar ålder, får skogs­vårds­sty­rel­sen i sär­skilda fall medge at t röj­ningen ersätts med tidig gall­ring. 10 § skogs­mar­kens ägare är ansva­rig för anlägg­ning och vård av ny skog. 11 § skogs­vårds­sty­rel­sen får i sär­skilda fall medge undan­tag från 5. 7 och 9 §§. avverk­ning av skog på skogs­mark 12 § avverk­ning på skogs­mark får inte ske på annat sätt än genom 1. röj­ning eller gall­ring som främ­jar sko­gens utveck­ling, 2. slutav­verk­ning som är ända­måls­en­lig för anlägg­ning av ny sk og. 13 § skog får inte slutav­ver­kas för­rän den har nått sådan ålder att endast en mindre ökning av dess medel­pro­duk­tion kan erhål­las, om sko­gen får stå 947 ¬ sfs 1979: 429 kvar. medel­pro­duk­tio­nen beräk­nas som till­väx­ten i medel­tal per år från det att sko­gen anla­des. rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före skrif­ter om den tidi­gaste slutav­verk­nings­ål­der som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av lan­det på mark a v olika boni­tet. skogs­vårds­sty­rel­sen får i sär­skilda fall medge undan tag från första styc ket. 14 § skogs­mar­kens ägare sva­rar för att slutav­verk­ning bedrivs så att en jämn ålders­för­del­ning av sko­gen på hans bruk­nings­en­het främ­jas. rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer med­de­lar före skrif­ter om hur stor andel av en bruk­nings­en­hets skogs­mark­sa­real som år ligen eller eljest peri­od­vis får slutav­ver­kas. skogs­vårds­sty­rel­sen får i särs kilda fall medge undan­tag från första styc ket. 15 § som bruk­nings­en­het skall räk­nas den skogs­mark inom en kom­mun som till­hör samma ägare, om ej annat föl­jer av före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer. 16 § skogs­vårds­sty­rel­sen skall på begä­ran med­dela beslut på för­hand huruvida viss avverk­ning är för­en­lig med 13 eller 14 §. 17 § skogs­mar­kens ägare är skyl­dig att enligt före­skrif­ter som med­de­las av rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer under­rätta skogs­vårds­sty­rel­sen om avverk­ning som skall äga rum på han s mark. svår­för­yng­rad skog och skydds­skog 18 § rege­ringen får före­skriva att skog som är svår att för­yngra på grund av dess ogynn­samma läge eller som behövs som skydd mot sand- eller jord­flykt eller för att för­hindra att qäll­grän­sen flyt­tas ned skall avsät­tas som svår­för­yng­rad skog eller skydds­skog. 19 § 1 svår­för­yng­rad skog eller skydds­skog får avverk­ning inte ske utan skogs­vårds­sty­rel­sens till­stånd. 1 sam­band med att till­stånd ges kan skogs­vårds­sty­rel­sen besluta om åt gär­der för att begränsa eller mot­verka olä­gen­het och trygga åter­väx­ten. till­stånd behövs inte för röj­ning eller gall­ring som främ­jar sko­gens ut veck­ling. insekts­härj­ning 20 8 rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om bekämp­ning av insekts­härj­ning i skog och om uppa rbet­ning av ska­dad skog, utfors­ling eller lag­ring av virke och andra åtgär­der som be hövs för att mot­verka upp­koms­ten av yng­el­här­dar. skogs­mar­kens ägare är ansva­rig för att sådana åtgär­der utförs. för före byg­gande åtgär­der i samb and med avverk­ning och lag­ring av virke är ock- 948 så annan som har rätt att för­foga över skog eller virke ansva­rig. ¬ natur­vårds­hän­syn sfs 1979:429 21 § rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får med­dela före­skrif­ter om den hän­syn som skall tas till natur­vår­dens intres­sen vid sköt­seln av skog, såsom i fråga om hyg­gens stor­lek och utlägg­ning, be stånds­an­lägg­ning. kvar­läm­nande av träd­sam­lingar och skogs­bil­vä­gars sträck­ning. bemyn­di­gan­det med­för inte befo­gen­het att med­dela för­skrif­ter som är så ingri­pande att pågående mar­kan­vänd­ning avse­värt för­svå­ras. till­syn 22 § skogs­sty­rel­sen utö­var den cen­trala till­sy­nen över efter­lev­na­den av denna lag och med stöd av lagen med­de­lade före­skrif­ter. skogs­vårds­sty rel­sen utö­var den när­mare till­sy­nen inom länet. 23 § till­syns­myn­dig­het har rätt att på begä­ran få de upp­lys­ningar och hand­lingar som behövs för till­sy­nen enligt denna lag. 24 § till­syns­myn­dig­het får med­dela före­läg­gande eller för­bud som be hövs för att denna lag eller före­skrift som har med­de­lats med stöd av lagen skall efter­le­vas. före­läg­gande eller för­bud får med­de­las sedan det har visat sig att myn dig­he­tens råd och anvis­ningar inte har följts. i brå dskande fall eller när det annars finns sär­skilda skäl, får dock före­läg­gande eller för­bud med­de­las ome­del­bart. i beslut om före­läg­gande eller för­bud kan till­syns­myn­dig­he­ten utsätta vi te. under­lå­ter någon att efter­komma före­läg­gande, får till­syns­myn­dig­he­ten för­ordna att åtgär­den skall vid­tas på den för­sum­li­ges bekost­nad. 25 § för­an­le­der avverk­ning för­hål­lan­de­vis dyra åter­växtåt­gär­der i störr e omfatt­ning, får skogs­vårds­sty­rel­sen i sam band med avverk­ningen för­ord na att säker­het skall stäl­las för full­gö­ran­det av åtgär­derna. säker­het får även krä­vas som vill­kor för till­stånd enligt 19 §. ställs inte säker­het i fall som avses i första styc­ket, får skogs­vårds­sty­rel sen med­dela för­bud att avverka skog på bruk­nings­en­he­ten utan skogs vårds­sty­rel­sens till­stånd. 26 § rege­ringen kan före­skriva att sär­skilda avgif­ter skall tas ut i äre nde enligt denna lag. ansvar och besvär m. m. 27 § till böter döms den som upp­såt­li­gen eller av oakt­sam­het 1. bry­ter mot före­skrift som har med­de­lats med stöd av 8 § första styc ket eller 20 § första styc­ket, 2. bry­ter mot 12 §, 13 § fö rsta styc­ket eller 14 § första styc­ket. 3. bry­ter mot 19 § första styc­ket eller mot före­skrift om avverk­ning som har med­de­lats med stöd av 19 § andra styc­ket. 949 ¬ sfs 1979:429 4. bry­ter mot avverk­nings­för­bud som avses i 25 §, 5. under­lå­ter att full­göra anmäl­nings­skyl­dig­het som har före­skri­vits med stöd av 17 §, 6. under­lå­ter att iaktta före­läg­gande eller bry­ter mot för­bud som har med­de­lats för att före­skrift enligt 21 § skall efterl evas. i ringa fall döms ej till ansvar. har flera med­ver­kat till gär­ning som avses i första styc­ket gäl­ler 23 kap. 4 och 5 §§ brotts­bal­ken. den som har över­trätt vites­före­läg­gande eller vites­för­bud döms inte till ansvar enligt denna lag för gär­ning som omfat­tas av före­läg­gan­det eller för budet. 28 § virke efter avverk­ning som inne­bär brott enligt denna lag eller vär det därav skall för­kla­ras för­ver­kat, om det inte är uppen­bart obil­ligt. 29 § talan mot skogs­vårds­sty­rel­sens beslut enligt denna lag förs hos skogs­sty­rel­sen genom besvär. mot skogs­sty­rel­sens beslut förs talan hos rege­ringen genom besvär. 30 § myn­dig­het får för­ordna att dess beslut skall lända till eft errät­telse utan hin­der av förd talan. 1. denna lag trä­der i kraft den 1 janu­ari 1980. 2. genom lagen upp­hävs skogs­vårds­la­gen (1948: 237) och för­ord­ningen (1894:17 s. 1) angå­ende hus­håll­ningen med de all­männa sko­garna i riket. 3. före­kom­mer i lag eller annan för­fatt­ning hän­vis­ning till före­skrift som har ersatts genom bestäm­melse i denna lag, tilläm­pas i ställ et den nya bestäm­mel­sen. 4. den som inne­har skogs­mark under stän­dig besitt­nings­rätt och äger till­go­do­göra sig sko­gens avkast­ning utö­ver hus­be­ho­vet eller som inne­har skogs­mark med fide­i­kom­miss­rätt, skall vid tillämp­ningen av nya lagen an ses som skogs­mar­kens ägare. 5. rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer får före­skriva de avvi­kel­ser från nya lagen som kan behö­vas med hän­syn till över­gångs svå­rig­he­ter som kan för­an­le­das av den genom lagen införda röj­nings­skyl dig­he­ten. 6. till­stånd eller beslut som med­de­lats med stöd av 6, 7, 10, 13, 24 eller 26 § skog svård sla­gen (1948:237) skall anses med­de­lade med stöd av mot sva­rande bestäm­melse i nya lagen, om int e rege­ringen eller myn­dig­het som rege­ringen bestäm­mer för­ord­nar annat. med stöd av 25 § förstn ämnda lag med­de­lade för­ord­nan­den skall gälla tills vidare. avverk­nings­an­mä­lan som gjorts före nya lagens ikraft­trä­dande skall anses ha full­gjorts enligt nya la gen. på rege­ring­ens väg­nar ola ull­sten eric enlund (jord­bruks­de­par­te­men­tet) ¬